med anledning av prop. 1987/88:124 om god man och Mot. förvaltare 1987/88

Motion 1987/88:L3 av Per-Olof Strindberg m. fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:L3

av Per-Olof Strindberg m. fl. (m)

med anledning av prop. 1987/88:124 om god man och Mot.
förvaltare 1987/88

L3-5

I propositionen föreslås att institutet omyndigförklaring skall avskaffas. I
stället införs ett nytt institut, förvaltarskap, vilket kan komma i fråga under
ungefär motsvarande förutsättning som för närvarande gäller beträffande
omyndigförklaring. Ett förvaltarförordnande skall kunna begränsas till att
avse viss egendom eller angelägenhet. Förslagen innebär bl. a. att den som
får förvaltare inte - som vid omyndigförklaring - i fortsättningen kommer att
fråntas sin rösträtt. Enligt förslaget kommer vidare den som i något avseende
berövats sin rättsliga handlingsförmåga inte att vara förhindrad att upprätthålla
skiftande uppdrag, vilket är fallet i dag beträffande den som omyndigförklarats.

Såsom lagrådet framhåller utmärks förslaget av en strävan att sudda ut
spåren efter det nuvarande omyndigförklaringsinstitutets effekt att en
omyndigförklarad är diskvalificerad för vissa funktioner. I vissa avseenden
får detta långtgående konsekvenser, vilka vi kommer att redovisa nedan och
rikta kritik emot. I andra avseenden kommer skillnaderna att bli mindre än
vad propositionen förmedlar intryck av. Vi instämmer i lagrådets bedömning:
”Förslagets sakliga och terminologiska förändringar kan inte undanskymma
att även i framtiden den enskilde biståndsbehövande kommer att
uppleva såsom en integritetsstörning att ’bli satt under förvaltare’, likaväl
som han nu kan lida av att ’bli satt under förmyndare’ ”.

Mot denna bakgrund vore det befogat att ifrågasätta behovet av den
föreslagna lagstiftningen. Då ett förvaltarförordnande kan begränsas till att
avse viss egendom eller angelägenhet - till skillnad mot vad som gäller
omyndigförklaring - och att detta kan upplevas som en lättnad av berörda
personer, vill vi dock inte motsätta oss propositionen i dess helhet. För denna
inställning talar även att en nära nog enhällig remissopinion tillstyrkt den
utredning som föregått lagförslaget. Vissa av de förslag propositionen
innehåller kan vi dock icke godtaga, eftersom de berör vårt demokratiska
systems funktion liksom grundläggande rätts^äkerhetsfrågor.

I enlighet med vad som utvecklats i motion av Anders Björck (m) m. fl.
med anledning av prop. 1987/88:32, till vilken hänvisas, bör i samband med
att en domstol förordnar förvaltare för någon domstolen pröva om personen
skall få behålla sin rösträtt.

Avskaffande av institutet omyndigförklaring leder till följdändringar i ett
stort antal lagar. I många av dessa lagar har regleringen hittills varit att en 1

1 Riksdagen 1987/88. 3 sami. Nr L3-5

person som är omyndigförklarad också har varit förhindrad att fylla en viss Mot. 1987/88

funktion. Generellt sett kan sägas att denna funktion har innefattat L3

beslutsfattande av betydelse för andras rättsställning. I det lagförslag som
lagrådet yttrade sig över hade föreslagits att dessa hinder helt skulle utgå ur
de aktuella lagarna. Angående detta anförde lagrådet: ”Att den som i det
framtida systemet blir helt eller partiellt frånkänd rättshandlingsförmåga i sin
egen rättssfär, skulle enligt lag ha behörighet att handha motsvarande
rättsangelägenheter för annans räkning, är klart otillfredsställande och
inkonsekvent.”

Departementschefen var inte villig att tillmötesgå lagrådets krav fullt ut. I
propositionen föreslås att om någon fått förvaltare utan att det har gjorts
någon begränsning av förvaltarens uppdrag, det bör gälla vissa inskränkningar
i dennes möjligheter att inneha eller utöva uppdrag och befattningar. Ett
begränsat uppdrag skall däremot inte medföra några sådana inskränkningar.

Detta betyder att den som i något avseende är föremål för förvaltarskap får
upprätthålla ett antal funktioner som i dagsläget är uteslutna för omyndigförklarade.

Propositionens förslag kan inte godtas. De innebär bl. a. att domare i ett
antal olika rättsliga instanser kommer att vara oförhindrade att utöva sin
tjänst, trots att de fått en förvaltare förordnad för sig. Motsvarande gäller
exempelvis advokater eller revisorer i olika sammanhang. Det ligger i sakens
natur att sådana kategorier av personer kan fatta beslut av ingripande
betydelse för andra människor. Vi vill framhålla att förutsättningen för att
förvaltare över huvud taget skall kunna förordnas är att den aktuella
personen visat sig ”ur stånd att vårda sig eller sin egendom”, såsom anges i
förslag till lag om ändring i föräldrabalken 11 kap. 7 §. Vi menar att det inte
är försvarbart att lagstiftaren på detta sätt utsätter medborgarna för risk för
rättsförluster genom att olämpliga personer får fatta beslut i ofta viktiga
frågor. Det finns i detta sammanhang skäl att ännu en gång citera vad
lagrådet anförde i saken: ”Lagrådet är medvetet om att en lösning av antydd
art inte står i samklang med ett av den tilltänkta reformens syften - att
undvika sådan integritetsstörande stämpel som omyndigförklaringen ansetts
medföra. Men detta syfte bör inte vinnas till priset av att man i den
kommande lagstiftningen accepterar oformligheter och nytillskapade risker i
rättslivet.”

Mot denna bakgrund hävdar vi att i de fall det tidigare på grund av
omyndigförklaring varit ett hinder för viss person att utföra vissa uppgifter
skall motsvarande hinder gälla om personen har förvaltare. Det förhållandet
att förvaltarskapet endast omfattar viss egendom eller angelägenhet skall
inte tillmätas någon betydelse i detta sammanhang.

I konsekvens med det ovan anförda menar vi att det är nödvändigt att liksom
för närvarande är fallet beträffande uppgifter om omyndigförklaringar
- låta fullständiga uppgifter om förvaltarskap ingå i folkbokföringen. Det
är inte till fyllest att endast uppgifter om totalt förvaltarskap noteras. Denna
information kan bl. a. ha stor betydelse för tredje mans rättsskydd.

Det bör ankomma på vederbörande utskott att utarbeta erforderlig
författningstext.

Hemställan Mot. 1987/88

L3

Mot bakgrund av det anförda hemställs

1. att riksdagen med avslag på propositionens förslag om ändring i
vallagen, kommunallagen och lagen om församlingar och kyrkliga
samfälligheter beträffande rösträtt för den som har förvaltare enligt 11
kap. 7 § föräldrabalken beslutar att i samband med att en domstol
förordnar förvaltare för någon domstolen skall pröva om personen
skall få behålla sin rösträtt,

2. att riksdagen beslutar att den som har förvaltare - med begränsning
av uppdraget - enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken skall vara
obehörig att fylla funktioner som innefattar beslutsfattande av betydelse
för andras rättsställning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande uppgifter om förvaltarskap i folkbokföringen.

Stockholm den 30 mars 1988

Per-Olof Strindberg (m)

Björn Körlof (m)

Nic Grönvall (m)

Håkan Stjernlöf (m)

Sven Munke (m)

Göran Ericsson (m)

Margareta Gard (m)

*

Allan Ekström (m)
Ewy Möller (m)
Hugo Hege land (m)
Arne Svensson (m)
Jerry Martinger (m)

3