Män och jämställdhet

Motion 2008/09:A398 av Lars U Granberg m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om jämställdhet på arbetsmarknaden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om jämställda löner.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ojämställdheten i vården.1

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att stoppa människohandeln.2

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att kvinnofridslagstiftningen bör stärkas.2

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av att inrätta speciellt anpassade och säkra platser för offren för människohandeln i vårt land.2

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör understödja mäns delaktighet i arbetet på hela jämställdhetsområdet.

1 Yrkande 3 hänvisat till SoU.

2 Yrkandena 4–6 hänvisade till JuU.

Motivering

Sverige är världens mest jämställda land, sägs det. Men ännu återstår mycket att göra i vårt samhälle och nu krävs det att vi män kliver fram sida vid sida med kvinnorna. För att utifrån en problembeskrivning som vi gemensamt delar, kunna nå resultat som stärker jämställdheten i vårt land.

Vi män har en given roll att agera och interagera i frågor som rör jämställdhet när problemen så tydligt utgörs av hur män beter sig gentemot kvinnor. Denna självklarhet understryker inte regeringen tillräckligt tydligt i sina ambitioner i arbetet för jämställdhet. Det är därför av största vikt att regeringen nu deklarerar att man delar vår syn på vikten av att män mer tydligt tar ställning i frågor som rör jämställdhet och att vi gör det i samverkan med de kvinnor som drivit utvecklingen historiskt. Regeringen bör därför göra allt för att understödja de olika initiativ som finns runt om i vårt land där män väljer att kliva fram och ta debatten för ett mer jämställt samhälle.

I frågan om prostitution och människohandel har vi män en given uppgift som tydligt bör understödjas av regeringen. Vi kan och vi ska ta debatten med de män som inte delar vår syn om vikten av att prostitution och människohandel för sexuella ändamål ska bekämpas. Den debatten ska tas där den dyker upp, vid fikabordet på jobbet, i omklädningsrummet efter träningspasset, på puben och den ska tas – om möjligt – av män.

Men för att vi effektivt ska kunna göra det så krävs det att de förslag som regeringen lägger fram är tillräckligt starka. Vi tycker inte att så är fallet vad gäller förslagen i handlingsplanen mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Det saknas tydligt riktade resurser till polisen för att bekämpa människohandeln. Öronmärkning måste ske av pengar för att polisen ska kunna fokusera sina resurser till att bekämpa människohandel. Liknande satsningar med öronmärkta resurser för att bekämpa människohandel har prövats och det med goda resultat. Här råder en otydlighet hos regeringen, en otydlighet som kan få negativ inverkan på möjligheten att bekämpa detta brott. Samtidigt bör också kvinnofridslagstiftningen stärkas så att även brott mot kvinnor där kvinnor som luras och mot sin egen vilja exploateras i pornografiskt material beivras i alla medier.

Runt offren för människohandeln bör också resurser satsas för att förmå kvinnorna att stanna i Sverige så att det polisiära utredningsarbetet och omhändertagandet och omvårdnaden av offret kan göras på ett så säkert och humant sätt som möjligt. Speciellt anpassade och säkra platser för omhändertagande bör inrättas där kvinnorna kan känna säkerhet och frihet och där tolkar tillsammans med myndighetspersoner och andra aktörer kan möta offret, utan att kvinnorna i fråga måste släppa känslan av trygghet. Där möten kan ske i offrets tillfälliga trygga miljö och den fortsatta utredningen och omhändertagandet fortsätter under den tid kvinnorna kan stanna i vårt land.

Information och utbildning i länderna i Östeuropa måste intensifieras så att kvinnorna kan få hjälp när de sedan kommer hem till sitt hemland. Men också för att andra kvinnor ska får vetskap om vad som väntar dem om de låter sig luras av dessa män. Problemet är stort även i övriga Europa, och detta är också en angelägen fråga för EU.

Vi tycker att det är dags att överge begreppet koppleri och att i stället tydligt uttala vad det egentligen handlar om, nämligen människohandel. Straffet för prostitution bör också skärpas.

Arbetet med att få övriga Europa att dela vår syn på prostitution är en viktig del i ett arbete som vi män tydligt bör ta del i. Många gånger är det så att frågan om att gå i vår riktning vad avser synen på prostitution och människohandel blockeras av en majoritet män i olika länders parlament. Här har vi en given uppgift, men den måste understödjas av regeringen. Därför är det viktigt att regeringen mer tydligt arbetar för att få övriga Europa att dela vår syn på prostitution

Jämställdhetslagen fyller en viktig funktion, men efterlevs inte alltid. Det måste ställas större krav på arbetsgivarna att åtgärda de könsbetingade löneskillnaderna. Därför bör lagen skärpas, så att § 12 i lagen som reglerar att arbetsgivaren har tre år på sig att åtgärda könsbetingade löneskillnader, ändras till ett år. Jämställdhetsplaner bör också göras på alla arbetsplatser, inte bara på dem som har mer än tio anställda.

Ett nästan jämställt Sverige är inte tillräckligt, därför måste vi driva en hård kamp mot löneskillnader. En viktig förutsättning för jämställdhet mellan män och kvinnor är att en kvinna ska kunna försörja sig själv på sin lön. Tyvärr är det alltför många kvinnor som inte kan det i dag. Låga löner och deltidsanställningar medverkar till detta.

Det är ett märkligt tillstånd i Sverige att arbete med människor värderas så lågt. Människan är det finaste vi har! Därför måste det till en ordentlig förändring i lönepolitiken, och det klarar inte marknadens parter i dag, för det räcker inte med lönehöjningar på 400 kronor i månaden. Pengar finns i samhället, och dessa måste omfördelas så att de som arbetar med människor ska känna att de värderas högt. De har kallats ”vår tids hjältar”, vilket är med sanningen överensstämmande, och de måste också få bekräftelse på detta genom sina löner.

Det är också viktigt att staten som arbetsgivare till många kvinnor också vågar visa att man prioriterar sina anställda. Under en följd av år har statens anslag till löner och administration minskat, vilket gör att kvinnor i den statliga sektorn inte får samma uppräkning av lönen som övriga.

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har i augusti 2007 redovisat en kunskapsöversikt över hur kvinnor behandlas i den svenska sjukvården. På område efter område missgynnas fortfarande kvinnor enligt översikten:

• Kvinnor får sämre tillgång till kranskärlsröntgen och får mindre aktiv hjärt- och kärlbehandling än män

• Kvinnor får vänta längre på gråstarroperationer

• Kvinnor får vänta längre på besök hos allmänläkaren, både vid akuta och icke akuta fall

• Kvinnor har sämre tillgång till vård på strokeenheter

• Kvinnor har mindre chans att få dialys och njurtransplantation

• Kvinnliga rökare löper samma risk som män att få lungcancer, ändå remitteras de mindre ofta till bronkoskopi

• Kvinnor med knäledsartros, höftledsartros och spinal stenos har varit mer handikappade än män efter operation.

Hypotesen om en ojämställd sjukvård är nu bekräftad. Nu måste en nationell genomförandeplan upprättas för implementering av en jämställd sjukvård i Sverige.

Stockholm den 2 oktober 2008
Lars U Granberg (s)
Ameer Sachet (s)	Billy Gustafsson (s)
Björn von Sydow (s)	Christer Adelsbo (s)
Christer Engelhardt (s)	Fredrik Lundh (s)
Fredrik Olovsson (s)	Gunnar Sandberg (s)
Hans Hoff (s)	Jasenko Omanovic (s)
Jörgen Hellman (s)	Krister Örnfjäder (s)
Kurt Kvarnström (s)	Lars Johansson (s)
Lars Mejern Larsson (s)	Lars Wegendal (s)
Leif Pettersson (s)	Lennart Axelsson (s)
Luciano Astudillo (s)	Michael Hagberg (s)
Per Svedberg (s)	Peter Jeppsson (s)
Peter Jonsson (s)	Raimo Pärssinen (s)
Roland Bäckman (s)	Ronny Olander (s)
Thomas Strand (s)	Tommy Ternemar (s)