Lönegarantin

Motion 1991/92:L307 av Claus Zaar m.fl. (nyd)

Vid konkurser skyddas de anställda av en lönegaranti.
Den anställde får en mjuk övergång till sin nya arbetsplats.
Lönegarantin finansieras genom en avgift på 0,2 %
av lönesumma.

Konkursförvaltaren utreder bl.a. anställningsavtalet,
krav på innestående löner och förmåner. Ett omfattande
kontrollarbete utförs då löneförmåner varierar mycket,
t.ex. pensionsförsäkringar, bil- och telefonersättning.

För att klara av det ökande antalet konkurser har
utredningsförfarandet förenklats. Kronofogdens
tillsynsmyndighet tvingas nu göra en summarisk
handläggning av de anställdas löneanspråk.

Länsstyrelsen sköter utbetalningen av lönegarantin via
separata lönekontor. Detta sker till en personalkostnad av 6
milj. kronor årligen. Pengar tas från Kammarkollegiet som
förvaltar lönegarantin och dess fondmedel. I oktober 1991
utbetalades 280 milj. kronor i lönegarantier medan
inbetalningarna till fonden endast var 101 milj. kronor.
Underskottet blev 179 milj. kronor. På en månad!

Lönegarantin måste omprövas. Dess behov ifrågasätts
av Länsstyrelsens personal och administration. Garantin
används nämligen till andra syften än avsett. Oseriösa
företagare utnyttjar den till att starta nya företag. Denna
osunda konkurrens leder till en överetablering med nya
konkurser som följd. Lönegarantin ger i sin nuvarande form
upphov till onödigt mygel och byråkrati. Däremot måste
givetvis de anställda ha ett pålitligt skydd vid konkurser.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om översyn av lönegarantin.

Stockholm den 22 januari 1992

Claus Zaar (nyd)

Max Montalvo (nyd)

Bengt Dalström (nyd)

Arne Jansson (nyd)

Laila Strid-Jansson (nyd)

Ulf Eriksson (nyd)

Peter Kling (nyd)

Dan Eriksson (nyd)

Lars Andersson (nyd)

i Stockholm