Legitimation för naprapater

Motion 1991/92:So487 av Per Stenmarck m.fl. (m, c, v, fp, kds)

Naprapati är en gren inom så kallad manuell medicin.
Naprapater är specialiserade på rörelseapparatens
sjukdomar i ryggar, leder och muskler. Till skillnad från
kiropraktiken kompletteras manipulationsbehandlingen
med mjukdelsbehandling.

Utbildningen till naprapat är 4 års heltidsstudier och
bedrivs sedan 1971 vid Naprapathögskolan i Stockholm. I
dag är ca 400 naprapater yrkesverksamma, med spridning
över hela landet.

Naprapater utgör således en av de grupper bland
kiropraktorer, osteopater, läkare och sjukgymnaster med
utbildning i manipulation, som utövar manuell medicin.
Behandlingsteknologierna är till stor del gemensamma.

Alternativmedicinkommittén, AMK, vars
huvudbetänkande bereds i regeringskansliet genomdrev i
ett delbetänkande en legitimering av gruppen Doctors of
Chiropractic. Ett av de avgörande skälen bakom
legitimationen var behovet av en varudeklaration. Detta
behov ansåg man dock inte förelåg för naprapater utan man
anförde att ''utbildningen i sig ger tillräcklig information om
kompetensen, varför en legitimation egentligen bara skulle
bli en bekräftelse på samma sak''.

Vid riksdagens behandling av frågan skrev
socialutskottet (SoU 1989/90:24) att ''då naprapaterna har
en lång utbildning och deras kompetens är allmänt
vitsordad förordar kommittén att regeringen prövar frågan
om deras legitimation när naprapaterna kan uppvisa studier
som konfirmerar effekten av deras metoder''.

Den vetenskapliga studie som AMK låtit göra vid
Socialmedicinska Institutionen vid Umeå Universitet -- en
vetenskaplig utvärdering av manipulationsbehandling --
visar att denna behandlingsform, som ingår som en viktig
del inom naprapatin, har effekt vid akuta bröst- och
ländryggssmärtor. Manipulation är inte synonymt med
kiropraktik utan är en behandlingsteknologi. Utredarna
framför även särskilt att man bedömer likheterna mellan
olika manipulationsgrepp, som finns beskrivna hos
osteopater, naprapater, kiropraktorer och
ortopedmedicinare, som större än olikheterna (SOU
1989:63).

Under sommaren och hösten 1989 gjordes en utredning
av en opartisk juridisk expert inom hälso- och
sjukvårdsområdet. Denna utredning visade också att de
krav och kriterier som legat till grund för legitimationen av
Doctors of Chiropractic är väl uppfyllda även för
naprapater och att man själv (AMK) tagit fram den
vetenskapliga dokumentationen som efterlyses.

Eftersom AMK inte föreslagit någon legitimation av
naprapater finns det ingen anledning att avvakta
remissbehandlingen och beredningen av förslaget i
regeringskansliet, ingenting kan ju komma fram i
remissvaren som kan vara till vägledning för
regeringskansliet i denna fråga.

Naprapaterna är en tillgång för snabb och effektiv vård
vid rörelseapparatens sjukdomar. Patienterna belastar inte
sjukvården och härmed minskas också vårdköerna. Årligen
utförs ca 1 miljon behandlingar, detta motsvarar ungefär
200.000 patienter, varför vårdutbudet ej kan anses ringa!
Dessutom kommer de drabbade snabbt tillbaka i
produktionen, vilket besparar samhället stora kostnader.

Allmänhetens förtroende för naprapatin är stort och
fortsätter att växa. Naprapater är redan i dag väl etablerade
inom företagshälsovården, idrottsrörelsen och
fackföreningsrörelsen. Naprapati är den största och
vanligaste behandlingsformen inom manuell medicin i
Sverige.

Verksamheten har nu nått en sådan omfattning att den
bör föras in under samhällets tillsyn. Detta innebär
samtidigt den bästa säkerheten för patienten vid val av
terapeut.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om legitimation för naprapater.

Stockholm den 23 januari 1992

Per Stenmarck (m)

Ulla Orring (fp)

Birger Andersson (c)

Alwa Wennerlund (kds)

Birgitta Wistrand (m)

Ingbritt Irhammar (c)

Kenneth Lantz (kds)

Tage Påhlsson (c)

Jan Jennehag (v)