Landsbygdens utveckling

Motion 1993/94:A454 av Göte Jonsson m.fl. (m)

En övertro på politiska lösningar och att välfärd byggs
genom storskaliga enhetsmodeller fungerar inte i praktiken,
allra minst på landsbygden. Utvecklingen av landsbygden
hämmas om politiken betraktas som ett problem, där det
gäller att fördela och hushålla med givna resurser. Denna
inställning är alltför snäv. I en fri ekonomi är resurserna inte
givna. Marknaden upptäcker nya resurser samtidigt som
den hushållar med de gamla.

Stödåtgärderna har oftast lett till en negativ
landsbygdsdebatt där problemen såsom avfolkning, dålig
service, ont om arbete m.m. har staplats på varandra.
Problemfokuseringen har slutat i krav på mer stöd istället
för en diskussion om hur man kan avlägsna hinder för
entreprenörer, nya företag och investeringar.

Vi vill ta tillvara landsbygdens utvecklingsmöjligheter.
Det görs bäst genom att de hinder som i dag bromsar denna
utveckling -- främst i form av höga skatter, regleringar och
bidragsstyrning -- undanröjs. Landsbygden lider ingen brist
på resurser. Produkterna från skogen utgör vår viktigaste
exportvara. Det svenska jordbruket tillhör det mest
effektiva i världen. Kulturlandskapet, som är en följd av de
areella näringarnas verksamhet, är vackert och skiftande
och den svenska naturen i sin helhet utgör en tillgång, såväl
för oss svenskar som för människor från andra länder,
förutsatt att vi vårdar och tar tillvara denna tillgång på ett
riktigt sätt.

Underlätta boendet på landsbygden

Många människor föredrar att bosätta sig på landet där
man har tillgång till naturen och kan känna frihet. Det är
angeläget att man underlättar boende på landet och att
regler och bestämmelser utformas så att dessa inte utgör ett
hinder för boendet. Glesbebyggelserätten bör återinföras.
Endast starka skäl skall få hindra bebyggelse. Den
lagstadgade huvudregeln skall vara rätten att bygga på
landet. Lantbrukares rätt att uppföra ekonomibyggnader
utan formell prövning bör bevaras. Strandskyddslagen bör
ses över, i syfte att underlätta för människor att bygga vid
mindre känsliga strandområden.

Många människor önskar kunna äga en bit mark. Den
möjligheten har ökat genom bättre förutsättningar att göra
avstyckningar från jordbruksfastigheter genom
lantmäteriförrättning och genom förändringar i
jordförvärvslagstiftningen. Vi anser att man bör utvärdera
effekten av dessa regler för att eventuellt gå ännu längre
mot generösare regler för sådana avstyckningar, vilket
ytterligare skulle kunna öka attraktionen till bosättning på
landet. Detta kan gälla familjemedlemmar som gärna vill
äga en bit mark i anslutning till det tidigare
föräldrahemmet, eller andra som tänker bedriva viss
verksamhet med anknytning till markbehov.

Stora delar av jordförvärvslagen har på senare tid
ändrats. Detta underlättar för nya hushåll att etablera sig på
landsbygden. Arbetet med att liberalisera reglerna i
jordförvärvslagstiftningen bör drivas vidare. Krav på
förvärvsprövning bör undvikas, eftersom det utgör hinder
för etablering och utveckling.

Gemenskap och valfrihet

Hemmets gemenskap och den lilla världen spelar ofta en
stor roll på landsbygden. En ökad bosättning i glesbygd
stärker den sociala gemenskapen. Medelåldern är ofta hög.
Ett ökat inslag av yngre familjer skapar en kontinuitet och
ger ökad trygghet.

Människor som bor på landsbygden är i stor utsträckning
beroende av flexibilitet och valfrihet inom
trygghetssystemet. På familjepolitikens område skulle ett
vårdnadsbidrag ha stor betydelse för familjernas valfrihet
och trygghet. Rätten att starta alternativa daghem, som
förstärks ytterligare genom riksdagsbeslutet i december
månad förra året, gynnar också landsbygden. Skolpengen
kan också användas på ett sådant sätt att mindre
landsbygdsskolor kan drivas vidare. Vi menar att man
måste gå vidare på denna valfrihetens väg. Detta kan t.ex.
gälla äldreomsorgen, där en utvidgad rätt till valfrihet skulle
skapa möjlighet att etablera små ålderdomshem eller att
hemtjänsten ordnas på ett flexibelt sätt.

Ny teknik skapar nya möjligheter

Den nya tekniken, inte minst inom dataområdet har
öppnat nya vägar för arbete och sysselsättning. Man är nu
mindre beroende av var arbetet lokaliseras. Detta medför
också ökade möjligheter för nya sysselsättningar på
landsbygden. För att underlätta en sådan utveckling krävs
en ny syn i relationen arbetsgivare och arbetstagare. De
gamla strukturerna passar ofta inte in i en ny tid.
Anställningsförhållandena kan bli mera informella och
entreprenörskapet utvecklas på områden där tidigare
strikta anställningsregler varit gällande. Här anser vi att
man bör se över arbetsmarknadslagstiftningen i syfte att
underlätta och öka flexibiliteten för små, nystartade
företag.

Kommunikationer och kommersiell service är andra
viktiga områden. Avstånden kan kortas genom väl
fungerande kommunikationssystem. En förstärkning av
telenätet på landsbygden framstår som angeläget för att
kunna utnyttja den nya tekniken på dataområdet.

På landet är bilen och vägkommunikationerna helt
avgörande för framtiden. Bilen är en oersättlig resurs och
kommer att så förbli. Målsättningen måste därför vara att
göra bilarna ännu mera miljövänliga, utan att försvåra för
människor att använda bilen. En översyn av
hastighetsbestämmelserna kan också ha betydelse. I
samband med den förbättring av vägnätet som pågår skall,
enligt vår uppfattning, arbetet inriktas på att få till stånd ett
ökat antal vägar med 110 km/h.

När det gäller den kommersiella servicen måste man
underlätta sådana etableringar genom översyn av
regelverken. Att ställa så höga krav på livsmedelshantering
i lanthandeln eller på kaféägaren eller hårfrisörskan, så att
etablering omöjliggörs, är oförnuftig politik. Vi anser att en
översyn av dessa regler, som påverkar etablerings- och
servicemöjligheterna, skall göras skyndsamt. Detta kan
gälla såväl livsmedelslagstiftningen som annan lagstiftning.

De areella näringarna

De areella näringarna, jorden och skogen, utgör
grunden för verksamheten på landsbygden. Det är därför
helt avgörande för landsbygdens framtid hur utvecklingen
blir inom dessa områden. Vi vill värna och utveckla såväl
jordbruket som skogsbruken. Detta ligger också i linje med
den positiva tron på landsbygdsutvecklingen i stort.

De areella näringarnas framtid hänger också nära
samman med de relationer vi får till EU. Ett medlemskap
med lika förutsättningar för den svenske bonden som för
bönderna i andra europeiska länder är en avgörande fråga.
Ett medlemskap i EU öppnar nya förutsättningar för såväl
jord- som skogsbruket, samtidigt som konkurrensen
hårdnar. Vid ett bra förhandlingsresultat med
konkurrensneutralitet har det svenska jordbruket stora
möjligheter att utvecklas. Om vi hamnar utanför den
europeiska gemenskapen blir problemen större för de
areella näringarna och därmed också för den svenska
landsbygden.

Skogsprodukterna är vår viktigaste exportvara. Sett i ett
EU-perspektiv kan denna tillgång ytterligare utvecklas. De
nuvarande EU-länderna är kraftigt underförsörjda när det
gäller såväl sågade produkter som papper och kartong. Vid
en utvidgning av EG-ländernas antal med de fyra nu
aktuella ansökarländerna och där Sverige ingår, skulle EU:s
självförsörjningsgrad på t.ex. sågade produkter öka från 40
procent till 80 procent. Detta visar hur viktigt det är för
svenska intressen att vara innanför denna stora marknad.

En målsättning för det svenska skogsbruket måste vara
att väsentligt öka förädlingsgraden. De arbetstillfällen som
genereras genom skogsråvaran kan därigenom öka. För att
kunna öka förädlingsgraden krävs ökad forskning och
produktutveckling. Staten och skogsnäringen måste här
samverka inom ramen för olika forsknings- och
utvecklingsprojekt. Den generellt sett ökade satsningen på
forskning som skett de senaste åren är positiv. Vi anser att
forskningen och produktutvecklingen inom skogs- och
träproduktsektorn bör ges ökad prioritet inom ramen för de
anslag som ges på forskningsområdet.

Regeringens förslag i forskningspropositionen våren
1993 om ett samlat program för träteknisk forskning och
träfiberforskning var positivt. Det är viktigt att detta
område fortsättningsvis ägnas stor uppmärksamhet.

Kombinationen jord--skogsbruk har av tradition varit
stark i vårt land. Vi menar att denna struktur är viktig även
i framtiden. Familjejordbruken utgör här en viktig
förutsättning, och målsättningen måste vara att ytterligare
stärka familjejordbruken och det enskilda ägandet av jord
och skog. Utförsäljningen av vissa Domänverksarealer har
varit och är en god markering i arbetet med denna
målsättning och en privatisering inriktad mot
familjejordbruken skall enligt vår uppfattning fortsätta.
Staten bör genom sin ägarandel i det nya Assi-Domän verka
för att försäljningen av skogsmark till enskilda fortsätter.

Äganderättsfrågorna och ersättningsreglerna vid intrång
är också viktiga i detta sammanhang. Den privata
äganderätten måste värnas och skyddas i grundlagen.

Kulturlandskapets fortlevnad hänger på jordbruket.
Animalieproduktionen är en viktig del i detta sammanhang.
Mulens och klövens positiva inverkan på det öppna
landskapet kan inte ifrågasättas. Det gäller att även i
fortsättningen försöka bevara den flora som utvecklas i
hagar och ängsmarker. Jordbruket måste vara ekonomiskt
lönsamt och bärkraftigt. Prissättningen på
jordbruksprodukter är avgörande för näringen samtidigt
som jordbruket ännu är beroende av politiska beslut. Så
måste t.ex. ett slopande av kobidraget kunna medföra
justeringar i gränsskyddet. Så länge andra länder skyddar
sitt jordbruk på olika sätt måste även vårt land ge realistiska
spelregler för den egna näringen. Detta utifrån
medvetandet om att det effektiva svenska jordbruket skulle
klara sig väl inom ramen för kommande lika konkurrens
med kollegorna i andra länder.

Sammanfattningsvis anser vi att det krävs en helhetssyn
för tillvaratagande av de resurser och förutsättningar som
finns på landsbygden. Särintressen och bristande kunskap
kan i annat fall motverka den utvecklingsresurs som finns i
det svenska skogsbruket och jordbruket. Det måste också
skapas bättre förutsättningar för fler människor att få
bosätta sig på landsbygden och få uppleva de positiva natur-
och miljövärden som det svenska kulturlandskapet och
landsbygden kan erbjuda.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om underlättande av boendet på
landsbygden,1

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avstyckningar från
jordbruksfastighet och om jordförvärvslagstiftningen,1

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om valfrihet i äldreomsorgen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om arbetsmarknadslagstiftningen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunikationerna och
telenätet på landsbygden,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskning inom skogsoch
träproduktsektorn,2

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utförsäljning av skogsmark från
Assi-Domän,2

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den privata äganderätten.3

Stockholm den 25 januari 1994

Göte Jonsson (m)

Bo Arvidson (m)

Olle Lindström (m)

Jan-Olof Franzén (m)

Lars Björkman (m)

1 Yrkandena 1, 2 hänvisade till BoU

2 Yrkandena 6, 7 hänvisade till NU

3 Yrkande 8 hänvisat till KU