Kärnkraftsavfallet

Motion 1988/89:N435

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:N435

m

av
Kärnkraftsavfallet

Mot.

1988/89

N435-442

Den grundläggande tanken i finansieringslagen är att hanteringen av avfallet
från de svenska kärnkraftverken skall betalas av dem som använder den el
som verken producerar, dvs framtida generationer som inte användér
kärnkraftsel skall heller inte behöva betala för dess avfall. Detta innebär att
avgifterna måste fastställas så att pengarna finns oavsett ekonomisk utveckling.

Kostnaderna för den återstående avfallshanteringen beräknas av SKN
(Plan 88) till 39,7 miljarder kronor, vilket enligt SKN innebär en kostnad av 2
öre per kWh.

SKN räknar med att ca hälften (15—20 miljarder) av de 39,7 återstående
miljarderna skall betalas genom att det fonderade kapitalet skall tillväxa realt
med 2,5%. En sådan realränta förutsätter en stabil ekonomisk tillväxt under
50 år. Att förutsätta att det går att klara en finansiering på sådana premisser
är ett rent önsketänkande.

Redan nu finns det en brist på 10 miljarder kronor, enligt SKN:s Plan 88,
för att kunna ta hand om det redan producerade avfallet. Lagens krav om
säkerställande av fondmedel har alltså inte uppfyllts.

Det är helt tydligt att de nuvarande åtgärderna för att garantera att
kärnkraftens avfallskostnader täcks i enlighet med finansieringslagen inte är
tillräckliga.

När skrotningen av enbart den lilla Ågesta-reaktorn beräknas kosta 180
miljoner kronor, hur mycket kommer då de andra att kosta?

Vi vet att kostnadsberäkningar av anläggningar som aldrig tidigare utförts
vanligen blir alldeles för låga. Nu senast har vi fått ett exempel i JASprojektet.
Ändå rör det sig när det gäller JAS om ett måttligt utvecklingssteg
av tidigare känd teknik.

Vad händer om vi av en eller annan orsak måste stänga våra reaktorer
omedelbart, hur finansieras avfallskostnaderna då och hur stora blir dessa
kostnader? Vad är det som säger att de förslag till lösning av avfallsproblemen
som föreläggs idag är de som skall verkställas? Är det helt säkert att de
framtida avfallsförvaren inte måste bevakas? De blir ju framtidens plutoniumgruvor.
Dessa och många andra frågor måste beaktas när kostnaderna för
avfallshanteringen fastställs. Vårt förtroende för SKB som gjort beräkningarna
är begränsat. De är ju part i målet. Nya kostnadsberäkningar borde
utföras av ekonomiska experter som står helt fria gentemot kärnkraftsindustri
och myndigheter.

Av ovan angivna skäl bör kalkylerna i fortsättningen baseras på en 1

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr N435-442

realränta på 0%. Till dess att resultatet från ovan nämnda forskning är klar Mot. 1988/89

och en utdebitering i enlighet med finansieringslagen kan verkställas måste N435

priset för avfallshanteringen ökas med 4 öre per kWh. Motiveringen till att

det skall vara industrin som betalar denna föreslagna avgift i sin helhet är att

det är industrin som både före och efter folkomröstningen har ivrat för

kärnkraften och då är det inte mer än rätt att den också betalar hela denna

avgift.

Forskning

När det gäller avfallets sluthantering är det klart otillfredsställande att det
ännu inte finns någon lösning på detta problem. Vår uppfattning är att det
inte finns någon bra lösning på problemet, bara mer eller mindre dåliga. Det
gäller att finna det minst dåliga. Oavsett inställningen till kärnkraften borde
det vara ett oavvisligt krav att den forskning som sker på avfallsområdet
måste vara seriös och opartisk. Det är därför nödvändigt att SKB fråntas
ansvaret för denna forskning och att också den överförs till från kärnkraftsindustrin
och myndigheter helt fristående forskare.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att frånta SKB (Svensk
Kärnbränslehanering AB) sitt nuvarande uppdrag att bedriva forskning
om kärnkraftens avfallshantering,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
forskningen om kärnkraftens slutsteg bör behandlas i enlighet med
vad som föreslås i motionen,

3. att riksdagen beslutar att bedömningen av kärnkraftsavfallets
kostnader överförs från statens kärnbränslenämnd till fristående
ekonomiska experter,

4. att riksdagen hos regeringen hemställer att en preliminär ökning
av avgiften för kärnkraftens avfallskostnader med 4 öre/kWh påförs
industrins elförbrukning oavsett om denna el kommer från kärnkraften
eller ej.

Stockholm den 23 januari 1989

Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Berith Eriksson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk) Bo Hammar (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk) Hans Petersson (vpk)

Gudrun Schyman (vpk)

2