Kärnkraftens avveckling

Motion 1994/95:N419 av Lennart Daléus m.fl. (c)

Det svenska beslutet 1980 om en avveckling av
kärnkraften var framsynt. Den internationella utvecklingen
därefter visar på ett vikande engagemang i kärnkraften.

Folkomröstningen

På linje 1:s och linje 2:s valsedlar i folkomröstningen 1980
stod (prop 1979/80:75):

Kärnkraften avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn
till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av
sysselsättning och välfärd. För att bl a minska oljeberoendet
och i avvaktan på att förnybara energikällor blir tillgängliga
används högst de 12 reaktorer som idag är i drift, färdiga eller
under arbete. Ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad skall
förkomma. Säkerhetssynpunkter blir avgörande för den
ordning i vilken reaktorerna tas ur drift.

Det är riktigt att valsedlarna i folkomröstningen 1980 inte
uttryckligen innehöll en begränsning av reaktorernas
livslängd till 25 år eller år 2010 som slutår för avvecklingen.
Det viktiga är emellertid att de begreppen fanns med -- inte
minst i den socialdemokratiska agitationen och förklaringen
av den egna Linje 2 -- inför folkomröstningen. Människor
som gick till valurnorna uppfattade detta som varande
innebörden av Linje 2 och Linje 1. Den uppfattningen och
tolkningen bekräftade de politiska företrädarna för de två
linjerna tydligt i beslut och uttalanden omedelbart efter
folkomröstningen. Det är rimligt att man till de mer formella
alternativen i en folkomröstning, såsom de anges på
valsedlarna, knyter också de löften och tolkningar som
auktoritativt presenteras av respektive linje.

Propositionen 1980

Som en följd av folkomröstningen sade regeringen (c, fp,
m) detta några månader senare i en proposition
(1979/80:170): ''Högst tolv reaktorer kan därmed utnyttjas
under sin tekniska livslängd, som bedöms vara ca 25 år från
idrifttagningen.'' I en motion (1979/80:2056) krävde
socialdemokraterna bl a att riksdagen skulle uttala att ''den
sista reaktorn skall stängas senast år 2010''.

Riksdagen 1980

Näringsutskottet sade (NU 1979/80:70): ''Det är enligt
utskottets mening nödvändigt att den tidsperiod inom vilken
avvecklingen skall ske, klart anges. Reaktorernas tekniska
livslängd bedöms enligt propositionen vara ca 25 år. Det bör
nu slås fast att den sista reaktorn skall stängas senast år 2010.
Bestämmelser om antalet reaktorer och om
avvecklingsperiodens längd torde böra införas i
lagstiftningen på atomenergiområdet.'' (!) Moderaterna hade
ingen motion eller reservation mot denna uppfattning.

Ingvar Carlsson (s) sade i kammardebatten (prot
1979/80:168): ''Folkomröstningsinstitutet bör även i
framtiden användas med försiktighet. Men liksom
energiminstern anser jag att denna folkomröstning har fyllt
en viktig uppgift. I den känsliga kärnkraftsfrågan blev
resultatet klart och entydigt. Högst tolv reaktorer får
användas under längst sin tekniskt säkra livslängd, dvs. 25
år.'' Margaretha af Ugglas (m) sade: ''Vi håller fast vid
folkomröstningens och propositionens formulering att tolv
reaktorer skall tas i drift och användas under sin tekniska och
ekonomiska livslängd, dvs i praktiken ca 25 år.''

Det står alltså fullständigt klart att den offentliga och
officiella tolkningen av folkomröstningsresultatet innebär 25
år per reaktor och därmed att avvecklingen skall vara
genomförd senast år 2010. Denna tolkning gjordes politiskt
samstämmigt 1980, några månader efter det att
omröstningen genomfördes. Tolkningen var alltså ''färsk''.
Några protester mot denna tolkning från t ex
kärnkraftsindustrin hördes inte -- då!

Det står också klart att riksdagen redan uttalat sig för en
lagstiftning om kärnkraftens avveckling.

Det finns alltså en tydlig och av bl a Ingvar Carlsson och
Margaretha af Ugglas bekräftad linje mellan utfästelsen på
Linje 1:s och Linje 2:s valsedel, konstaterandet om 25 år som
reaktorernas livslängd och riksdagens beslut om att 2010
skall vara slutåret.

Trepartiuppgörelsen 1991

I början av 1991 träffades mellan socialdemokraterna,
folkpartiet liberalerna och centerpartiet en
partiöverenskommelse om energipolitiken. Under rubriken
''energipolitiska utgångspunkter'' konstaterades bl a att
riksdagen angivit ''att det bör slås fast att den sista reaktorn
skall stängas senast år 2010''. Frågan om när kärnkraften
skall vara avvecklad blev alltså inte föremål för förnyad
prövning eller nytt ställningstagande i samband med
partiöverenskommelsen. Det är inte detsamma som att år
2010 som slutdatum för kärnkraften i Sverige ''övergavs''.

Partiöverenskommelsen om energipolitiken låg senare till
grund för riksdagens beslut våren 1991 om riktlinjer för den
långsiktiga energipolitiken.

Trepartiuppgörelsen om energifrågorna återges i
energipropositionen 1990/91:88. Där konstateras att
riksdagen tidigare angivit att det bör slås fast att den sista
reaktorn i Sverige ska stängas senast år 2010. ''Under
överläggningarna mellan partierna har frågan om när
kärnkraften skall vara avvecklad inte varit föremål för
förnyad prövning eller nytt ställningstagande'', konstateras i
propositionen. I samband med godkännandet avslår
riksdagen motionsyrkanden från moderata samlingspartiet
av innebörd ''att riksdagen nu skulle uttala att tidigare
uttalanden om att all kärnkraftsproduktion skall vara
avvecklad till år 2010 inte längre äger giltighet''.

Fyrklöverregeringen 1992

Den nytillträdande regeringen anförde i
regeringsförklaringen hösten 1991 att
partiöverenskommelsen om energipolitiken ligger fast. I
regeringsförklaringen 1992 (m, c, fp, kds) sägs:
''Energiöverenskommelsen från 1991 ligger fast.''

I december 1992 konstaterade en nästan enig riksdag att
riksdagens beslut om avveckling av kärnkraften senast år
2010 inte i sak skiljer sig från lagstiftning.

Det finns en kedja av beslut från folkomröstningen som
innebär att fyrklöverregeringen måste anses ha stått bakom
slutåret 2010. Eftersom år 2010 byggde på 25-årsregeln
borde fyrklöverregeringens ställningstaganden innebära att
man också stod bakom den. Det i sin tur innebär att
Oskarshamn 1 ska stängas senast år 1997.

1994 tillsattes energikommissionen för att bl a ange
tidpunkter för energisystemets omställning.

I regeringsförklaringen i oktober 1994 deklarerade
statsministern att ingångna överenskommelser på
energiområdet ska gälla -- rimligen då också
överenskommelserna med svenska folket 1980 och 1991 års
energiöverenskommelse.

Lagstiftning nödvändig

Det finns således en uttalad bred majoritet bakom
uppfattningen att kärnkraften ska vara avvecklad senast år
2010. Emellertid uttalas från tid till annan, bl a av ledande
företrädare för kraftindustrin men också från andra delar av
näringslivet, att man inte kommer att vidta några konkreta
åtgärder för kärnkraftens avveckling förrän man tvingas till
detta genom lagstiftning.

Uttalanden som ifrågasätter dels inriktningen på en
avveckling av kärnkraften till senast år 2010, dels
bedömningarna om en livslängd på 25 år för enskilda
reaktorer, skapar osäkerhet hos energisystemets aktörer.
Denna osäkerhet bör skyndsamt undanröjas, och man bör
inte avvakta energikommissionens slutförande av sitt arbete.

Riksdagen bör skapa klarhet i och grund för avvecklingen
av kärnkraften genom att hos regeringen begära förslag om
en ändring i kärntekniklagen genom införande av en särskild
bestämmelse. Avvecklingen bör tydliggöras i lagstiftning.
Kärntekniklagen bör ändras så att tillstånd att bedriva
kärnteknisk verksamhet kan återkallas om detta är ett led i
genomförandet av riksdagens beslut om en avveckling senast
år 2010 av kärnkraften.

Kärntekniklagen bör också ändras så att det inte blir
möjligt att bevilja drifttillstånd för perioder som
sammantaget överstiger 25 år.

Kärntekniklagen bör också ändras så att samtliga
drifttillstånd skall ha återkallats senast den 31 december
2010.

Lagen bör också ha en utformning som omöjliggör
drifttillstånd för mer än totalt 25 års drifttid.

Lagen bör i enlighet med riksdagens beslut om en
avveckling till senast år 2010 också ges en sådan utformning
att samtliga reaktorer är stängda senast den 31 december
2010.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i
kärntekniklagen i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 24 januari 1995

Lennart Daléus (c)

Lennart Brunander (c)

Kjell Ericsson (c)

Marie Wilén (c)

Birgitta Carlsson (c)

Kerstin Warnerbring (c)

Sivert Carlsson (c)

Roland Larsson (c)