Jämställdhet och socialförsäkringen

Motion 1998/99:Sf227 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

Inledning

Vårt samhälle är genomgående organiserat så, att män är
överordnade kvinnor på olika sätt. Socialförsäkringen skiljer
sig inte på denna punkt från samhället i övrigt.

Kvinnors och mäns livsvillkor skiljer sig kraftigt åt, ofta på ett sätt som
missgynnar kvinnor så att de kan tänkas vara i större behov av stöd från
samhället. Hälften av alla yrkesverksamma kvinnor arbetar i den offentliga
sektorn, en arbetsplats som drabbats hårt av nedskärningar och åt-
stramningar. Dessa nedskärningar har inneburit att arbetsmiljön kraftigt
försämrats, med bland annat ökad stress som följd. Många arbetsplatser och
redskap är utformade efter mannen som norm. Kvinnors hälsa utsätts också
för mycket stora påfrestningar till följd av den kommersiella kulturens
skönhetsideal och bantningskampanjer.

Dessutom riskerar kvinnor att missgynnas av att den medicinska veten-
skapen utgår från en manlig norm. Åtskilliga är de medicinska "fakta" i form
av normalvärden, diagnoskriterier och behandlingsmetoder som helt och
hållet härstammar ur kunskaper om mäns kroppar. Många hälsoproblem som
bara eller mest drabbar kvinnor har försummats till förmån för mäns
problem. Det gäller t.ex. migrän, menssmärtor, anorexi och fibromyalgi.

En jämställdhetsanalys av socialförsäkringen handlar både om att se till att
socialförsäkringens regler och tillämpning inte missgynnar kvinnor och om
att utifrån statistik m.m. från socialförsäkringens område dra relevanta
slutsatser om åtgärder på andra områden än socialförsäkringens.

Sjukskrivningsmönster

Kvinnor är generellt betydligt mer långtidssjukskrivna (d.v.s.
sjukskrivna mer än 30 dagar) än män. Nu redovisar
Riksförsäkringsverket (RFV) dessutom att antalet längre
sjukfall ökar samt att denna ökning är större när det gäller
kvinnor än när det gäller män. Samtidigt minskar de korta
sjukfallen.

En annan studie vid Arbetslivsinstitutet visar att 33 procent av 3 825
intervjuade personer uppgett att de ett flertal gånger det senaste året har gått
till arbetet trots att de varit sjuka. Sjuknärvaron är vanligast inom skolan,
vården och omsorgen. Undersökningen visar också att fler kvinnor än män,
och fler lågavlönade än högavlönade, går till arbetet fastän de är sjuka.

Detta är alarmerande siffror ur såväl folkhälso-, jämställdhets- som sam-
hällsekonomiskt perspektiv. Det säger sig självt att den som går till jobbet
trots att hon är sjuk riskerar sin hälsa så att det kan leda till en längre
sjuk-
skrivning senare. Dessutom riskerar den sjuka att smitta såväl arbetskamrater
som andra människor som hon kommer i kontakt med i arbetet. Detta är
särskilt allvarligt eftersom sjuknärvaron är som högst i yrken med t.ex.
elever, patienter och omsorgstagare. Detta är samhällsekonomiskt vansinne.
Det är också uppenbart att situationen utgör ett mycket stort jämställdhets-
problem.

Mycket talar för att en av orsakerna till den negativa utvecklingen står att
finna i kraftiga nedskärningar i, och försämrade arbetsvillkor inom, den
offentliga sektorn. Den som arbetar inom vård, skola och omsorg har ofta en
stark personlig relation till verksamhetens brukare. Detta är oftast ett helt
nödvändigt krav på personalen för att verksamheten skall fungera. Ned-
skärningar och minskad personaltäthet drabbar därför personalen hårt genom
att de leder till ökad stress, övertid och sjuknärvaro. Den som vet att en
medmänniska blir hårt drabbad när man är frånvarande - att ingen vikarie
kommer i ens ställe - undviker givetvis i det längsta att sjukskriva sig. På
detta sätt skiljer sig vården, skolan och omsorgen från många andra arbets-
platser.

En annan viktig orsak till de minskade korttidssjukskrivningarna är säker-
ligen införandet av en karensdag i sjukförsäkringen 1993. Denna drabbar
givetvis de människor hårdast som redan tidigare hade svårt att få ekonomin
att gå ihop. Vi vet att kvinnors inkomster är betydligt lägre än mäns.
Dessutom drabbar karensdagen de människor som lider återkommande korta
sjukperioder. Detta gäller t.ex. den femtedel av befolkningen som lider av
migrän, varav nära tre fjärdedelar är kvinnor. Det gäller också de som
drabbas av svåra menssmärtor, varav hundra procent torde vara kvinnor.

Regeringen skriver i budgetpropositionen (UO 10, 3.3.1) om skillnaden
mellan könen i långtidssjukskrivningar att det är "angeläget att frågan
analyseras vidare av RFV, inte minst ur ett genderperspektiv". Vi instämmer
helt med regeringen i detta, och vill understryka vikten av att den fortsatta
analysen ges högsta prioritet. I analysen bör man särskilt uppmärksamma
karensdagen och nedskärningarna inom den offentliga sektorn. Redan de
fakta som nu finns tillgängliga är dock tillräckliga för att dra slutsatsen att
det tillskott till kommunernas ekonomi som föreslås i budgetpropositionen är
mer än välkommet i sammanhanget. Ytterligare resurstillskott torde dock
krävas i framtiden för att vända den negativa utvecklingen. Det krävs också
informationsinsatser om vikten av att inte arbeta när man är sjuk. Vi föreslår
att Socialstyrelsen får i uppdrag att sprida information om detta. Informa-
tionen bör vara utformad så att den i första hand når kvinnor i vård, omsorg
och skola.

Arbetsskadeförsäkringen

Regelförändringarna från 1993 i arbetskadeförsäkringen har
drabbat kvinnor hårdare än män, vilket regeringen nu
uppmärksammar (UO 10, A4). Vi instämmer helt med
regeringen i att jämställdhetsaspekten måste bli en viktig del
av det beredningsarbete som nu pågår i Socialdepartementet.
Regeringen måste ta till sig av kritiken och föreslå en
regeländring som gör att kvinnor inte missgynnas på grund
av karaktären på sina arbetsskador. Vi har utvecklat vår syn
på arbetskadeförsäkringen i en separat motion.

Jämställdhetsanalys av
RFV:s verksamhet

RFV har redovisat att det kan förekomma skillnader i
bedömningen av män och kvinnor när det gäller t.ex.
sjukpenning, rehabiliteringspenning, köp av
rehabiliteringstjänster, handikappförmåner och
förtidspensioner. Vi håller med regeringens åsikt i
budgetpropositionen (UO 10, 3.3.1) om att det är angeläget
att göra fördjupningsstudier på detta område. I sådana
fördjupningsstudier bör man i ett första steg noggrant ta fasta
på det faktum att kvinnors och mäns livsvillkor skiljer sig
kraftigt åt, både när det gäller arbetsliv, kulturella krav (t.ex.
bantningskampanjer) och hälsosituation.

Dessutom bör man vara uppmärksam på den stora risken att kvinnor
missgynnas av att den medicinska vetenskapen utgår från en manlig norm.
Kvinnor skall inte behöva drabbas av att en manligt dominerad medicinsk
vetenskap ännu inte formulerat diagnoskriterier för den sjukdom de lider av.

Budgetpropositionens
jämställdhetsperspektiv

Regeringen framhäver ofta "mainstreaming" som en viktig
metod i jämställdhetsarbetet. Den innebär att se till att ett
jämställdhetsperspektiv finns med i alla politiska analyser,
mål och beslut, bland annat genom könsuppdelad statistik
och konsekvensanalyser av alla förslag ur ett
jämställdhetsperspektiv. Tyvärr finns det bitvis stora brister
på denna punkt när det gäller de delar i budgetpropositionen
som berör socialförsäkringen. Här kan vi bara ge några
exempel.

I Utgiftsområde 10, "Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp",
beskriver regeringen utgiftsutvecklingen i könsneutrala termer. Man
konstaterar att "utgifterna för flertalet förmåner inom utgiftsområdet
minskade under 1997, främst beroende på regelförändringar för de olika
socialförsäkringsförmånerna". Man glömmer dock helt att i sammanhanget
nämna vad RFV redovisat, nämligen att "då kvinnor har ett högre
sjukpenningtal och även en genomsnittligt lägre sjukpenninggrundande
inkomst än män torde de senaste årens förändringar av sjukpenningreglerna
innebära större försämringar för kvinnor än för män". I stycket "För-
ändringar"nämner man att "utrymmet för att vid bedömning av arbets-
förmågans nedsättning beakta andra faktorer än rent medicinska har
minskats". Hur drabbar det kvinnor respektive män?

Könsseparerad statistik finns föredömligt redovisad i Utgiftsområde 11,
"Ekonomisk trygghet vid ålderdom", men saknas helt i Utgiftsområde 12,
"Ekonomisk trygghet för familjer och barn", trots att detta område har en
avgörande betydelse för jämställdheten. Regeringens beskrivning och analys
av socialförsäkringsområdet behöver alltså utvecklas betydligt vad gäller
jämställdhetsperspektivet.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om analys av kvinnors sjukskrivningsmönster,

2. att riksdagen uppmanar regeringen att uppdra åt Socialstyrelsen att
informera om vikten av att inte arbeta när man är sjuk,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördjupningsstudier av bedömningarna av kvinnor och män i
RFV:s verksamhet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om budgetpropositionens jämställdhetsperspektiv på
socialförsäkringen.

Stockholm den 23 oktober 1998

Ulla Hoffmann (v)

Ingrid Burman (v)

Kalle Larsson (v)

Lena Olsson (v)

Rolf Olsson (v)

Claes Stockhaus (v)

Carlinge Wisberg (v)