Hemlösa

Motion 1998/99:So259 av Ingrid Burman m.fl. (v)

Hemlösheten är åter ett av de stora sociala problemen. I en
internationell jämförelse är andelen hemlösa i Sverige
fortfarande lägre än i många andra jämförbara länder, men
andelen är ändå oacceptabelt hög i ett land som vill hävda
generella välfärdsambitioner. 1993 beräknades antalet
hemlösa till 10 000 människor och det finns i dag många
beräkningar som visar på att andelen ökat och att den sociala
situationen för de drabbade förvärrats. Uteliggarna finns lite
överallt och vi ser åter tiggare i storstäderna. Merparten av
de hemlösa utgörs av människor som i alla avseenden är
socialt utslagna. Det är människor med grava
missbruksproblem och/eller långvariga psykiska
funktionshinder. Andelen kvinnor i denna grupp tycks också
öka.

Orsakerna till att andelen hemlösa nu åter ökar och att den sociala
situationen för dessa försämrats är många. Såväl strukturella förändringar
som attitydförändringar bidrar till att öka andelen hemlösa och förvärra deras
situation. Psykiatrireformen som kom 1995 hade föregåtts av en utveckling
under många år där de psykiatriska sjukhusen successivt avvecklade
vårdplatser och i stället satsade på öppna vårdformer. Denna utveckling anser
Vänsterpartiet vara en bra utveckling. Det finns dock allvarliga problem med
dålig samordning mellan sjukvård och socialtjänst, där revirtänkande och
kortsiktig sparnit ytterst har drabbat de psykiskt funktionshindrade. Dessa
har inte fått adekvata insatser i form av skyddade boenden eller egna
boenden med kompetent stöd i tillräcklig utsträckning. För såväl psykiskt
funktionshindrade som för grava missbrukare gäller att de utgör en icke
attraktiv grupp på en hårdnande bostadsmarknad och om de, vilket är vanligt,
blivit vräkta eller har betalningsanmärkningar, har de oerhört svårt att åter få
egna bostäder i det vanliga bostadsbeståndet.

En bärande princip i socialtjänstlagen är normaliseringsprincipen och den
bör också vara vägledande i de satsningar som nu måste göras i kommunerna
för att komma till rätta med den växande hemlösheten. Normaliserings-
principen bör också prägla de projekt som nu regeringen föreslår i budget-
propositionen. Utvecklingen mot allt fler härbärgen bör hejdas liksom den
ökande förekomsten av diverse oseriösa aktörer som tjänar grova pengar på
att hyra ut dåliga boenden till de nu aktuella grupperna. Normalisering
innebär att Vänsterpartiet anser att projekten skall vara väl förankrade i
kommunernas socialtjänst och annan kommunal verksamhet. Kontinuitet och
samordning med psykiatriska stödinsatser är nödvändiga, liksom goda
kontakter med bostadsmarknadens parter. Olika skyddade boendeformer med
individuellt utformade stödinsatser måste tillskapas och slutmålet för
verksamheterna bör präglas av att människorna skall kunna få egna bostäder.

I budgetpropositionen 1997 beslutade regeringen att 30 miljoner skulle tas
ur Allmänna arvsfonden till frivilligorganisationernas projekt för hemlösa. I
årets budgetproposition finns ett anslag på 30 miljoner till kommunala
projekt. Vänsterpartiet anser att pengarna skall villkoras för projekt som
präglas av normaliseringsprincipen.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att normaliseringsprincipen skall gälla som villkor
när medel beviljas till organisationers projekt för hemlösa,

2. att riksdagen beslutar att normaliseringsprincipen skall gälla som villkor
när medel beviljas till kommunala projekt för hemlösa.

Stockholm den 25 oktober 1998

Ingrid Burman (v)

Ulla Hoffmann (v)

Kalle Larsson (v)

Lena Olsson (v)

Rolf Olsson (v)

Claes Stockhaus (v)

Carlinge Wisberg (v)