God arbetsmiljö som ett av biståndsmålen

Motion 1989/90:U203 av Sven-Åke Nygårds m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

av Sven-Åke Nygårds m.fl. (s)

God arbetsmiljö som ett av biståndsmålen

Mot.

1989/90

U203-205

&

Nyligen har antagits ett nytt biståndsmål. Biståndet skall främja en framsynt
hushållning med naturresurserna och omsorgen om miljön. Miljömålet kompletterar
och förstärker de övriga fyra målen för det svenska utvecklingssamarbetet:
resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning, ekonomisk och politisk
självständighet och demokratisk samhällsutveckling i mottagarländerna.

Vid utformningen av miljömålet förbisågs arbetsmiljön, trots påpekanden
från flera remissinstanser om vikten av att se inre och yttre miljö som en
sammanhängande helhet. I konsekvens med detta förbiseende saknas också
ännu uttryckliga ambitioner på arbetsmiljöns område i de olika biståndsorganens
program. Med hänsyn till vad som är känt om arbetsförhållandena i
flertalet utvecklingsländer, och dessa förhållandens betydelse för produktivitet
och hälsoutveckling, liksom uppmärksammandet av uppenbara misstag
beträffande arbetsmiljö och säkerhet i vissa biståndsprojekt, är det av största
vikt att miljömålet uttryckligen omfattar även arbetsmiljön.

De biståndspolitiska målen utgör en helhet. Det övergripande målet är att
höja de fattiga folkens levnadsnivå. Arbete är grunden för resurstillväxt och
en förutsättning för förverkligandet av de övriga målen. Det innebär att arbetet
måste planeras och organiseras så att det bidrar till, inte motverkar,
kampen för hälsa och välbefinnande.

Det svenska biståndet är till stor del inriktat på att utveckla basnäringar
som jordbruk, skogsbruk och mineralbrytning, liksom även industri och
hantverk. Insatserna innebär bl.a. en omfattande överföring av teknologi för
att effektivisera produktionen. Den nya produktionstekniken får samtidigt
uppenbara konsekvenser för både natur- och arbetsmiljö. Mekanisering och
kemikalieanvändning inom jord- och skogsbruket är ett exempel. Den industriella
expansionen utgör ett annat, där ett oförsiktigt införande av för
mottagarlandet ny teknik kan få dramatiska effekter vad gäller risker för
både inre och yttre miljö.

Miljöeffekterna måste ses som en helhet som, både vad gäller inre och
yttre miljö, har sin grund i mänsklig ekonomisk aktivitet. I båda fallen gäller
att en gynnsam utveckling förutsätter ett framsynt tänkande. Ibland framförs
synpunkten att biståndet i första hand måste gälla rena överlevnadsfrågor

1

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr U203-205

där sådant som arbetsmiljöaspekter måste stå tillbaka. Arbetsmiljön skulle Mot. 1989/90

med andra ord ses som en lyxfråga som kan aktualiseras först i ett mer fram- U203

skridet skede. En sådan uppfattning måste starkt tillbakavisas. Att utveckla
den inhemska livsmedelsproduktionen är förvisso i många länder en överlevnadsfråga,
men får inte genom t.ex. en ovarsam kemikalieanvändning ske
till priset av en utarmning av odlingsjorden och förgiftning av lantarbetarna.

Tekniköverföringen får således inte innebära ett ensidigt framhållande av
ekonomiska och produktionsmässiga fördelar. Biståndsorganen måste också
ta ansvar för att mottagarna får insikt om eventuella risker och hur dessa kan
förebyggas. Något som över huvud taget inte får förekomma, enligt vår (dvs.
motionärernas) mening, är överföring av sådan teknik som i Sverige är förbjuden
just av hänsyn till människa eller miljö. En nödvändig uppstramning
av biståndsorganisationernas ansvar för säkerhetsgranskning av nya projekt,
och uppföljning av miljömässiga konsekvenser under och efter genomförandet,
bör markeras genom förtydligade motiveringar rörande miljömålet. En
utvärdering av SIDA:s industribistånd till Tanzania, som SIDA förtjänstfullt
själv låtit utföra, illustrerar tydligt behovet av en sådan uppstramning. Bl.a.
konstaterades att det genom biståndet exporterats utrustning som i Sverige
är förbjuden av säkerhetsskäl samt att svenska varningstexter och skyltar på
maskiner och kemiska produkter inte översatts till mottagarlandets språk.

Rapporten vittnar också om betydande brister i riskmedvetande hos arbetsgivare
och arbetstagare i mottagarföretagen, vilket tyder på brister i information
och utbildning i samband med tekniköverföringen.

Vid sidan om behovet av arbetsmiljöhänsyn i produktionsinriktade projekt
behövs också ett allmänt stöd till myndigheter och andra institutioner
och organisationer som har uppgifter inom det förebyggande arbetarskyddet.
Sådana organisationer finns ofta uppbyggda i utvecklingsländer, men
har svårt att verka effektivt på grund av svaga sanktionsmöjligheter, bristande
kunskaper och erfarenheter från sakområdet m.m. Den allmänna resursbristen
i samhället påverkar givetvis också. Det är nödvändigt att i dessa
länder hjälpa till att skapa en beredskap mot den internationella företagsamhetens
benägenhet att spekulera i u-länders svaga reglering och tillsyn och
t.ex. använda den tredje världen som en slags soptipp, både för miljöfarlig
produktion och för dumpning av miljöfarligt avfall. Berättigade säkerhetskrav,
som villkor för en miljöfarlig etablering, måste kunna ställas även av
u-länder. Bhopalolyckan är ett tragiskt exempel på att verkligheten ofta är
en annan. Bristande kunskaper får inte vara orsak till att säkerheten åsidosätts
i ett läge där relevanta kunskaper och erfarenheter finns att tillgå i t.ex.

Sverige.

Sverige har en internationellt mycket framskjuten ställning inom arbetsmiljöområdet,
något som är väl känt i andra länder, i-länder som u-länder,
och som bör komma till uttryck även i biståndsverksamheten. Många av de
problem som kännetecknar arbetsmiljön i u-länderna i dag har vi framgångsrikt
funnit lösningar till i Sverige under de senaste decenniernas intensiva
arbetsmiljösatsning. Det finns ingen anledning att låta u-länderna börja från
början i denna process och tvingas återupptäcka alla lösningar till priset av
personskador och svårigheter i produktionen, bara för att vi underlåter att
förmedla denna kunskap. Det är som regel inte fråga om kostnadskrävande 2

och tekniskt avancerade åtgärder som förutsätter en viss teknisk och ekono- Mot. 1989/90
misk utvecklingsnivå. Tvärtom handlar det främst om att använda befintlig U203
teknik på ett framsynt sätt, med beaktande av potentiella risker, där arbetsorganisation,
metodval och i vissa fall enkla tekniska åtgärder är de viktigaste
medlen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att biståndsmiljömålet även skall omfatta
arbetsmiljön,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att de organ som förmedlar svenska biståndsmedel
visar hur man avser att beakta arbetsmiljöaspekter, både
i produktionsinriktade projekt och i allmänhet.

Stockholm den 18 januari 1990

Sven-Åke Nygårds (s)

Anita Modin (s) Bo Finnkvist (s)

Birgitta Johansson (s) Björn Ericson (s)

Barbro Evermo Palmerlund (s)

3