Frihandel

Motion 2001/02:N266 av Christel Anderberg m.fl. (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om frihandel.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om reformering av Europeiska gemenskapens gemensamma jordbrukspolitik.1

1 Yrkande 2 hänvisat till MJU.

Motivering

Tullar och handelshinder har en fördyrande effekt. I slutänden är det konsumenterna som får stå för extrakostnaderna. En god konsumentpolitik måste ta hänsyn till detta.

Genom mätning av statiska effektivitetsvinster kan man ge en bild av problemen med tullar. En undersökning från amerikanska The Heritage Foundation visar att länder som har en genomsnittlig tullnivå på högst 4 procent har en per capita-inkomst på 17 000 dollar. Detta jämförs med länder som har tullnivåer på 20 procent eller mer, där per capita-inkomsten endast är 2 000 dollar.

Tullmurar har en fördyrande effekt på konsumtionsvaror. Ett exempel på hur detta fungerar är priset på socker. EU föreslog att slopa tullarna på allt – utom vapen – till de 48 fattigaste länderna från och med år 2004. Särintressen förmådde dock ministerrådet att förskjuta avregleringen till år 2009. EU betalar nu 6:50 svenska kronor per kilo till producenterna för socker, medan världsmarknadspriset är 2:50 svenska kronor per kilo (prisuppgift från januari 2000).

Detta innebär en fördyring för konsumenterna. En svensk konsument äter drygt 40 kilo socker per person och år. I en familj på fyra personer blir prisskillnaden 4 personer gånger 5 år gånger 40 (6,5-2,5) = 3 200 kronor.

Till de extra kostnaderna måste man också lägga kostnaderna för subvention av sockerproduktion. Dessa subventioner betalas av skattemedel. Varje subvention av en vara måste alltså först betalas i skatt för att sedan åter betalas i form av ett högre pris för konsumenten. De stora vinnarna är producenterna, medan konsumenterna förlorar.

EU:s jordbrukspolitik (CAP), med tullar, bidrag och exportsubventioner, kostar EU-medborgarna cirka 50 miljarder dollar om året.

En svensk tvåbarnsfamilj skulle spara cirka 12 000 kronor om året om EU:s jordbruksprotektionism avskaffades. Motsvarande siffra när det gäller textilprotektionismen uppges vara cirka 1 000 kronor om året.

Tullar och protektionistisk politik slår också hårt mot de fattigaste länderna i världen som är beroende av sin export. CAP hindrar u-länderna från att exportera fritt till EU och leder till uteblivna inkomster för dessa länder med cirka 20 miljarder dollar per år. Detta motsvarar 40 procent av all u-hjälp.

För konsumenternas skull är det således av stor vikt att regeringen tar hänsyn till frihandelns roll i konsumentpolitiken.

Stockholm den 3 oktober 2001
Christel Anderberg (m)
Henrik S Järrel (m)	Elizabeth Nyström (m)
Berit Adolfsson (m)	Anne-Katrine Dunker (m)
Anders Sjölund (m)	Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
Tomas Högström (m)	Stig Rindborg (m)