om förbud mot blockad av enmansföretag

Motion 1987/88:A720 av Marianne Karlsson m. fl. (c, m, fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:A720

av Marianne Karlsson m. fl. (c, m, fp)
om förbud mot blockad av enmansföretag

Under de senaste fem åren har över 400 varsel om blockad eller arbetsnedläggelse
riktats mot småföretag. Flera av dessa har riktats mot enmansföretag
för dess vägran att teckna kollektivavtal eller separatavtal. Därtill skall
läggas alla de mer eller mindre uttalade hot om blockad i samma syfte som
riktats mot enmansföretag. I Malmö tingsrätt behandlades ett sådant fall. I
en del fall har varslen lett till genomförda blockader. Denna typ av blockader
förekommer nästan uteslutande inom LO-området. Kraven från den
fackliga organisationen för att dra tillbaka varsel om blockad eller häva en
pågående blockad är att enmansföretagarna skriver ett s. k. separatavtal
med den fackliga organisationen.

Frågan om förbud mot blockad av enmansföretag övervägdes redan år
1975 av arbetsrättskommittén (SOU 1975:1) och har vid ett flertal tillfällen
aktualiserats sedan dess.

Motivet att inte införa ett sådant förbud har motiverats med ”att ett sådant
förbud skulle ha en betydande räckvidd samt beröra hävdvunna principer
för konflikter på arbetsmarknaden”.

Ett annat motiv som anförs till försvar för den nu gällande ordningen är
att ”det varit en gängse princip att statsmakterna inte bör ingripa med lagstiftning
i arbetsmarknadsparternas rätt att använda stridsåtgärder”. Detta
motiv måste emellertid betraktas som ohållbart så länge ett företag inte har
någon anställd förutom ägaren.

Samhället har inte dragit sig för att lagstifta till den svages skydd när
dennes position varit extremt utsatt. Sådan är enmansföretagarens situation
i dag gentemot de fackliga organisationerna. Dessa principer innebär att en
facklig organisation mer eller mindre kan tvinga en enmansföretagare att
skriva på avtalsvillkor som måste betraktas som oskäliga. Sådana avtal
förekommer inom måleribranschen. Den enmansföretagare som skriver på
ett sådant avtal förbinder sig att inte ta större jobb än upp till 8 000 kr.
Bryter vederbörande mot avtalet så blir han/hon skadeståndsskyldig.

Det måste betraktas som orimligt att en facklig organisation ges en laglig
möjlighet att utfärda stridsåtgärder gentemot ett företag där den fackliga
organisationen inte kan eller har ens en teoretisk möjlighet att representera
någon fysiskt närvarande person.

Så länge det inte föreligger något fackligt arbetsmonopol eller någon lag
som förbjuder enmansföretag måste de enskilda individerna i samhället få
avgöra under vilka former de vill arbeta som företagare eller anställda.

Mot. 1987/88
A720

Hemställan

Med stöd av ovanstående hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till förbud mot blockad
av enmansföretag för dess vägran att teckna avtal separat eller via
arbetsgivareorganisation.

Stockholm den 21 januari 1988

Marianne Karlsson (c)

Stig Bertilsson (m)

Kjell Johansson (fp)

Erik Holmkvist (m)

Sten Svensson (m)

Bertil Danielsson (m)
Ylva Annerstedt (fp)
Filip Fridolfsson fm)
Arne Svensson (m)

Sedan måste vi överlåta åt konsumenterna att avgöra hos vilka företag de
vill köpa sina varor och tjänster.

När det sedan gäller påståenden om eventuellt skattefusk i olika branscher
och företag så måste en rättsstat överlåta på myndigheter att beivra
sådant.

Vi föreslår att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till en lag
som förbjuder blockad av enmansföretag för dess vägran att teckna avtal
separat eller via arbetsgivareorganisation.

12