Ett alternativt mått på produktionen i samhället

Motion 1988/89:Fi406 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :Fi406

av Lars Werner m.fl. (vpk)

Ett alternativt mått på produktionen i samhället

Det vanliga sättet att mäta produktionsutvecklingen är att använda BNP,
bruttonationalprodukten som mått. Detta mått framstår allt mer som oriktigt
eftersom produktionsförhållandena i samhällen av vår typ är sådana att
produktionen självt orsakar stora skador på miljö och människor. Därför kan
en skenbar ökning av BNP i verkligheten innehålla både produktionsökning
och nödvändiga samhällsinsatser på grund av negativa följder. Båda
verksamheterna förs upp på pluskontot, trots att produktionen exempelvis
på naturen kan ha inneburit obotliga skador som för överskådlig tid hämmar
fortsatt ekonomisk utveckling.

Andra sådana effekter kan vara olycksfall i arbetet, yrkesskador och ökad
psykisk och fysisk förslitning av människor som en följd av själva arbetsprocessen,
med ökad produktion av sjukvård som följd. Det kan också vara
förbrukning av oersättliga varor som räknas som tillväxt.

Det har gjorts försök att lösa detta problem. Vissa bolag har presenterat
s.k. sociala bokslut där man försöker räkna in positiva effekter av olika
slag. (Dock utan att på allvar räkna med de negativa.) BNP har i försök
kompletterats med vissa välfärdskomponenter som man ansett vara
viktiga. Det är naturligtvis ett framsteg att sådana försök gjorts.

Inför folkomröstningen om kärnkraften kunde märkas en vidgad samhällsdebatt
om frågor i anslutning till de traditionella ekonomiska måtten. Frågor
ställdes om vad som skall produceras, och till vilket socialt och ekologiskt pris
det skall ske. Hur samhället i stort skulle organiseras för att ge befolkningen
ett bättre liv, var också till debatt. Det slitna ordet livskvalitet är
otillräckligt, men rör vid dessa frågor. Utan att göra anspråk på att föra fram
alla de komponenter som bör finnas med i en rättvisande beräkning av det
ekonomiska framåtskridandet kan nämnas: Ekologisk balans och regionalpolitisk
balans, dvs ekonomisk tillväxt utan förstörande miljöeffekter och
sysselsättning utan långpendling och omflyttningar av befolkningen bör
värderas högre än det mått som BNP mäter (och som förmodligen blir större
om rersurserna förbrukas och om folk reser eller flyttar/bygger nytt på ny
plats). Psykisk och fysisk hälsa. Minskad sjukvårdsproduktion kan betyda
ekonomisk utveckling - inte tvärtom. Den kulturella utvecklingen och
bildnings- och utbildningsnivån i samhället är också ekonomiska mått enligt
ett alternativt synsätt. Mer tid med barn, minskad kriminalitet/skadegörelse
etc etc borde kunna ses som ekonomiska framsteg.

Det framstår också som allt mera nödvändigt att vi i dagens aktuella
ekonomiska läge på allvar måste diskutera dessa frågor, dvs inte bara om

tillväxtens storlek, utan också om vilken slags tillväxt som kan accepteras, Mot. 1988/89

och om hur man kan skapa meningsfulla arbeten. De bakomliggande Fi406

verkliga kostnaderna för samhället måste vägas in om man skall kunna fatta

de riktiga framtidsbesluten. Och då räcker inte de traditionella ekonomiska

måtten. Vi måste helt enkelt kunna mäta och värdera en socialt och

ekologiskt riktig tillväxt för att kunna forma framtidssamhället. Detta är

viktigt för att kunna föra en konstruktiv framtidspolitik och visa på andra

former av ekonomiskt framåtskridande som alternativ till s.k. nolltillväxt och

stillastående.

Hemställan:

Med hänvisning till det anförda föreslås

att riksdagen hos regeringen begär tillsättandet av en parlamentarisk
utredning för att i enlighet med motionen utforma ett alternativt
mått på produktionen i samhället.

Stockholm den 20 januari 1989

Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk)

Gudrun Schyman (vpk)

Berith Eriksson (vpk)
Bo Hammar (vpk)
Hans Petersson (vpk)

10