Varje land och dess folk kan bäst skriva sitt lands historia. Den historieskrivning som vi oftast kan tillägna oss om bl a den Afrikanska kontinenten, är en historieskrivning av europeer och om de europeiska kolonialmakternas tid i kontinenten.

Motion 1988/89:U548 av Lars Werner m. fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:U548

av Lars Werner m. fl. (vpk)
Eritrea

Varje land och dess folk kan bäst skriva sitt lands historia. Den historieskrivning
som vi oftast kan tillägna oss om bl a den Afrikanska kontinenten,
är en historieskrivning av europeer och om de europeiska kolonialmakternas
tid i kontinenten.

Därför är frågor om hur, när, i vilken form och utsträckning som exempelvis
Eritrea historiskt kan anses ha varit ett eget land svåra för oss att
exakt beskriva med ovan nämnda bakgrundsmaterial som informationskälla.

Vad vi däremot mer sanningsenligt kan ta del av och beskriva är vad som
har hänt i området sedan Ogaden-konflikten 1977/78, när Etiopien efter
somalisk militär aggression med stöd av FN-stadgans 51:a paragraf begärde
och fick sovjetiskt och kubanskt stöd, för att freda sina gränser och upprätthålla
sin nybildade socialistiska stat.

Vad vi också kan konstatera och måste reagera på är att kriget i Eritrea nu
är inne på sitt tjugoåttonde år, med mycket lidande på båda sidor. På krigets
ena sida står i dag EPLF som kämpar för rätten till självbestämmande för
det eritreanska folket. På den andra sidan står den etiopiska regimen, som
hävdar att Eritrea är en del av Etiopien och att konflikten därmed är en
intern angelägenhet.

Konflikten mellan Etiopien och, vid den tidpunkten, flera befrielserörelser
för det eritrianska folket upphörde som bekant inte när Etiopien blev en
socialistisk stat, utan kriget fortsatte och har på senare tid trappats upp. I
dag är det enbart EPLF som för krig mot den etiopiska regimen, efter
långvariga stridigheter mellan ELF och EPLF.

Stödet utifrån både till Etiopien och EPLF har medfört att kriget har
kunnat fortgå och fortfarande fortgår i allt större omfattning.

Etiopien har drabbats av hungerkatastrofer och flera sådana är oundvikliga
om kriget fortsätter.

En fredlig lösning av konflikten är i alla progressiva krafters intresse.

En fredlig lösning skulle framför allt frigöra resurser som skulle kunna
motverka svält och ohälsa i såväl Eritrea som Etiopien. En fredlig lösning
skulle också motverka att militaristiska och auktoritära krafter stärker sitt
inflytande i Etiopien på bekostnad av de verkligt progressiva krafterna.

På ena sidan står ett land, som i likhet med många andra nybildade
socialistiska stater ständigt och med olika medel utsätts för försök att
omintetgöras.

På andra sidan står en befrielserörelse som med åberopande av ett folks
rätt till självbestämmande kräver en folkomröstning.

En av lösningarna på konflikten med fredliga medel kan därför vara
förslaget om folkomröstning.

EPLF har lämnat ett fredsförslag i november 1980. Detta förslag innebär
att man skall inrätta en internationell kommission som båda parter kan enas
om, att vapenvila skall proklameras, att båda parter fritt skall ges möjlighet
att bedriva politisk agitation i de områden där det finns eritreaner samt att
folkomröstning därefter skall genomföras med tre alternativ:

1. fullt oberoende

2. federation med Etiopien

3. regionalt självstyre.

I linje med vår inställning till u-landsbistånd, nämligen att biståndet inte
skall användas som påtryckningsmedel för att direkt eller indirekt användas
som för att påverka ett lands politik, utan att det bilateralt eller som
katastrofbidrag skall komma folket till del, anser vi att det humanitära
biståndet till Eritrea bör ökas. Humanitärt bistånd till Eritrea bör därför
kanaliseras till de drabbade oavsett på vilken sida de befinner sig i konflikten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen begär att regeringen i sina kontakter med Etiopien
och EPLF verkar för en fredlig lösning av konflikten i Eritrea,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det
humanitära biståndet till det eritreanska folket skall ökas.

Stockholm den 25 januari 1989
Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk) Berith Eriksson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk) Bo Hammar (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk) Hans Petersson (vpk)

Graphic Systems AB, Stockholm 1989