Den arbetsrättsliga lagstiftningens regler om skadestånd

Motion 1988/89:A723 av Rolf Clarkson m.fl. (m, fp, c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89 :A723

av Rolf Clarkson m.fl. (m, fp, c)

Den arbetsrättsliga lagstiftningens regler om
skadestånd

De senaste decennierna har inneburit en positionsförändring vad gäller
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagarorganisationerna. Med
lagens hjälp har de fackliga organisationerna flyttat fram sina positioner
vilket inneburit ett ökat inflytande gentemot arbetsgivarna.

Ett gemensamt drag i denna lagstiftning är att arbetsgivare, stora som små,
åläggs skyldigheter i betydande utsträckning och att lagstiftningen många
gånger måste betraktas som både svårtolkad och svårtillgänglig.

Den många gånger komplicerade lagstiftningen är ett problem för landets
cirka 200 000 småföretag med anställda. Dessa har sämre förutsättningar än
större företag att göra sig förtrogen med alla de krav den arbetsrättsliga
lagstiftningen ställer då de inte har tillgång till egen juridisk expertis.

Denna utveckling har lett till att även välmenande arbetsgivare gör
felbedömningar, vilket kan resultera i dryga skadeståndsbelopp.

Genom riksdagsbeslut 1984 har dessutom riksdagens majoritet gjort
skadestånden ytterligare kännbara för arbetsgivaren genom att avskaffa
arbetsgivarnas avdragsrätt för allmänna skadestånd. Som skäl för att slopa
denna avdragsrätt har regeringen bl.a. anfört att det skulle anses stötande för
rättskänslan att en arbetsgivare skall få göra avdrag för skadestånd som
betalas för brott mot ofta helt centrala bestämmelser i arbetsrättslagstiftningen.
Parallellt med detta har emellertid riksdagsmajoriteten beslutat att i
praktiken en enskild arbetstagare för ett avtals- eller lagbrott inte kan
ådömas ett skadestånd högre än 200 kr. Denna övre beloppsgräns infördes
1928. Detta betyder att det i dag inte finns någon som helst rimlig relation
mellan de belopp som kan utdömas som skadestånd för en liten arbetsgivare
och en arbetstagare.

Mot bakgrund av att den arbetsrättsliga lagstiftningen i många stycken
måste betraktas som både svårtolkad och svårtillgänglig menar vi att större
hänsyn måste tas till fel som begås utan uppsåt av mindre arbetsgivare. I
bagatellartade fall bör inget skadestånd alls utdömas. Vi menar att en
utredning bör tillsättas med uppgift att skyndsamt framtaga förslag till sådana
ändringar i den arbetsrättsliga lagstiftningen att en rimligare relation uppnås
mellan de skadestånd som kan utdömas mellan en mindre arbetsgivare och
arbetstagare samt att uppsåtsrekvisitet i betydligt högre grad än i dag skall
vara utslagsgivande om skadestånd över huvud taget skall utdömas eller ej.
Det kan inte vara rimligt att de mindre företagen skall tvingas betala
skadestånd till en facklig organisation på grund av att lagstiftaren varit oklar
eller medvetet överlåtit åt rättspraxis att fylla ut lagtexten.

Naturligtvis kan man inte bortse från att skadestånd också har en reparativ Mot. 1988/89

funktion men vid smärre förseelser eller i fall där uppsåt inte funnits kan detta A723

inte väga särskilt tungt.

Vidare bör en sådan utredning ges i uppdrag att analysera konsekvensen av
den arbetsrättsliga lagstiftningen mot bakgrund av de s.k. informella
skadestånd som särskilt mindre arbetsgivare erbjuds betala av de fackliga
organisationerna i stället för en ofta kostbar och slitsam process i arbetsdomstolen.
Det finns undersökningar som visar att upp till 80 procent av de
skadestånd som betalas av mindre företag till fackliga organisationer är s.k.
informella skadestånd.

Hemställan

Med stöd av ovan hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning med uppgift att
skyndsamt framtaga förslag till sådana ändringar i den arbetsrättsliga
lagstiftningen att en rimligare relation uppnås mellan mindre arbetsgivare
och arbetstagare när det gäller skadestånd enligt vad som i
motionen anförts,

2. att riksdagen hos regeringen begär att den i yrkande 1 föreslagna
utredningen också ges i uppdrag att utreda eventuellt missbruk av s.k.
informella skadestånd i enlighet med vad som i motionen anförts,

[att riksdagen beslutar återinföra arbetsgivares avdragsrätt för
allmänna skadestånd inom arbetsrätten. 1 ]

Stockholm den 23 januari 1989
Rolf Clarkson (m)

Bengt Harding Olson (fp)
Isa Halvarsson (fp)

Siw Persson (fp)

Stig Bertilsson (m)
Marianne Andersson (c)
Lars De Geer (fp)

1 1988/89:Sk360

6