De arbetandes demokratiska rättigheter i arbetslivet

Motion 1988/89:A725 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:A725

av Lars-Ove Hagberg m.fl. (vpk)

De arbetandes demokratiska rättigheter i arbetslivet

Sammanfattning

I denna motion föreslås demokratiska rättigheter i arbetslivet som förhandlingsrätt
i alla frågor, strejkrätt, vetorätt i avgörande frågor, förbud mot
lockout, mer tid för fackligt arbete, rätt till politiskt arbete på arbetsplatserna
samt rätt till internationella solidaritetsmanifestationer. Vidare förslås att
Lagen om anställningsskydd - LAS - förstärks på viktiga punkter t ex genom
att facket ges vetorätt vid avsked och arbetsköparna skall kunna köpa sig fria
från arbetskraft som de ogillar. Till sist innehåller motionen förslag om hur
de arbetande skall försvara sig mot negativa effekter av ny teknik, bl a genom
teknisk - humanistisk vuxenutbildning som utjämnar dagens stora kunskapsklyftor
på arbetsplatserna.

1970-talets arbetsrättsreformer sade man skulle bli de största reformerna
sedan den allmänna rösträtten. Detta har inte infriats. Elva år med
Medbestämmandelagen (MBL) kan karakteriseras som elva år där SAF:s
värderingar i arbetslivet anammats på alla plan.

Inte minst har SAF:s (Svenska Arbetsgivarföreningen) arbetslivsmodell
spridit sig utanför industrisektorn och nu dominerar den även den offentliga
sektorns utveckling.

Elva år med MBL har fördjupat den fackliga kris, som härrör ur den
klassamarbetspolitik och samförståndsanda som den fackliga ledningen gått i
spetsen för sedan Saltsjöbadsavtalets tillkomst. Ett nytt avtal i samma anda
som för 50 år sedan skulle med nuvarande utveckling innebära ett definitivt
slut för fackföreningsrörelsen som kamporganisation och hota fackföreningsrörelsens
enhetliga organisation.

Verkligheten på arbetsplatserna tvingar idag de arbetande till motstånd
mot kapital, företagsledningar och myndigheter. Det tragiska är att detta
lokala motstånd inte har något stöd hos fackföreningsrörelsens ledning på
olika nivåer.

Sextio- och sjuttiotalens kraftiga uppsving i arbetsplatskampen är sålunda
inte "död", tvärtom fortsätter den på lokal nivå. Dessa fackföreningar är
stridbara och arbetar fram egna alternativ och upprätthåller rena partsförhållanden
så långt lagar och avtal tillåter.

Makten på arbetsplatserna måste förändras. De arbetande skall ha
demokratiska rättigheter i arbetslivet. Det avgörande för att uppnå detta är
stridbara fackföreningar som mobiliserar sina medlemmar för gemensamma
intressen.

Medbestämmandelagen Mot. 1988/89

A725

Vpk har vid upprepade tillfällen krävt konkreta demokratiska rättigheter i
arbetslivet och pekat på att sådana rättigheter kan ersätta dagens menlösa
medbestämmandefilosofi. Följande 7 punkter anser vpk kan utgöra grundvalen
för en rättighetslag:

1. Utvidgadförhandlingsrätt och informationsrätt i allafrågor - utan undantag
- att gälla även på koncernnivå

Förhandlingsrätten måste omfatta alla frågor som den fackliga organisationen
vill ta upp till förhandlingar, alla undantagsregler i lagen måste slopas.
Informationsrätten skall kunna utnyttjas utan att fackliga representanter blir
belagda med sekretess av företag och myndigheter; därför måste lagtexten
ändras där informationsrätten beskärs av sekretessreglerna.

2. Obegränsad strejkrätt-bort med strejkskadestånd och avskedande vid
strejk

Skall förhandlingsverksamheten för en fackförening vara meningsfull krävs
att fackföreningen inte hindras att vidta stridsåtgärder, när den anser det
befogat.

Strejken är arbetarnas och fackföreningens främsta motvikt mot arbetsköparnas
makt och ägande till produktionsmedlen. I lagen bör därför inskrivas
att lokala och centrala fackliga organisationer har rätt till stridsåtgärder.

1928 års klasslagar med strejkförbud satte en kraftig hämsko på den
fackliga kampen. Under 1970-talet har strejkförbudet skärpts ytterligare.

För första gången i svensk lagstiftning har dessutom införts anvisningar om
att deltagande i strejk kan utgöra saklig grund för avskedanden. Sådana
anvisningar finns i lagen om anställningsskydd som antogs 1973 och i
medbestämmandelagen (MBL) från 1976.

Strejkrätten är en av de mest grundläggande demokratiska fri- och
rättigheterna. En kämpande fackföreningsrörelse och arbetarrörelse kan
aldrig godkänna inskränkningar i strejkrätten eller att strejkande skall kunna
avskedas.

Orsakerna till strejkerna finns i huvudsak hos oresonliga arbetsköpare.

Rättmätiga krav från de arbetande motarbetas och gör situationen ohållbar,
vilket utmynnar i strejk. Oresonliga arbetsköpare kan provocera fram en
konflikt och sedan med stöd av lagen avskeda de strejkande.

Lagen och anvisningarna i Lagen om anställningsskydd och Medbestämmandelagen
måste förändras. Vänsterpartiet kommunisterna kräver att
deltagande i strejk aldrig får utgöra saklig grund för avskedande.

Fackliga förtroendevalda känner det som en tung börda att behöva gå
emot sina egna medlemmar, när dessa tvingas ta till strejkvapnet för att ge
uttryck för berättigade krav. Lagen måste ge möjligheter för fackligt
förtroendevalda att kunna solidarisera sig med medlemmarna, när dessa
tvingas till konflikt.

12

3. Förbud mot lockout Mot. 1988/89

A725

Däremot bör lagstiftningen beröva arbetsköparna möjligheter att tillgripa
lockout. Maktförhållandet mellan kapital och arbete är i grunden oförändrat.
De senaste årens erfarenheter har givit otaliga exempel därpå: företagsnedläggelser,
avskedanden, rationaliseringar, permitteringar etc.

I kraft av sitt ägande till produktionsmedlen har kapitalägarna en nästan
total överlägsenhet i frågor av avgörande betydelse för löntagare, regioner
och hela samhällsekonomin. Allt tal om jämställda parter med motsvarande
konfliktverktyg - strejk eller lockout - som balanserar varandra, är
felaktigt och grundar sig på en borgerligt influerad samhällssyn.

4. Förstärkt förhandlingsrätt-vetorätt

Krav på facklig vetorätt avvisas ofta med att facken bara skulle säga nej till
allt nytt. Det är ett felaktigt synsätt. De löneanställda är inte mot
förändringar men de kräver möjligheter att påverka dem. Facklig vetorätt
innebär främst en förstärkning av förhandingsrätten.

Med den utveckling som sker i arbetslivet är facklig vetorätt viktig främst
på följande områden:

- Vid företagsnedläggningar och industriinvesteringar

- Vid utlandsinvesteringar och företagsfusioner

- Vid entreprenader och konsultverksamhet

Vid rationaliseringar och införande av ny teknik

Ny teknik berör mer eller mindre arbetsvillkoren för de löneanställda. Det
finns ett bestämt samband mellan teknik och arbetsorganisation. Ny teknik
och arbetsorganisation ska få införas bara med fackets godkännande.

5. Mer tid för fackligt arbete

Facket informeras och får förhandla om det mesta enligt MBL. Men facket
saknar tid för att hinna utarbeta egna alternativ och har oftast ingen
experthjälp. Det kan inte ens samla medlemmarna till fackmöte på betald
arbetstid för att behandla kraven före förhandlingarna och än mindre arbeta
med egna program och utredningar.

Men när sedan förhandlingarna förs på arbetsköparens villkor, har facket
varken strejkrätt eller vetorätt för att kunna understryka sina krav.

De flesta s.k. medbestämmandeavtal ger rätt till 5 timmars fackföreningsmöten
per år. Det är oftast informationsmöten. Fackföreningsmöten där
man diskuterar egna alternativ samt förhandlings- och kampkrav på betald
arbetstid förekommer inte.

Arbetsköparna är totalt överlägsna när det gäller tillgång till expertis och
utarbetande av sina alternativ. Lagstiftarna måste ge de lokala fackföreningarna
ett bestämt antal timmar per medlem och år att användas till fackligt
arbete. Forskare som anlitas av central eller lokal facklig organisation ska
enligt lag ha fritt tillträde till arbetsplatsen.

13

6. Rätt till politisk verksamhet på arbetsplatserna

Rätt till politisk verksamhet tillhör de grundlagsfästa demokratiska fri- och
rättigheterna. Men i arbetslivet begränsas eller förnekas denna rätt i kraft av
äganderätt och myndighetsbeslut.

Arbetsköparna bedriver varje dag politisk verksamhet på arbetsplatserna
genom att påverka de anställda med sina värderingar. Denna rätt skall också
de anställda och deras fackliga organisationer ha. Alla fackliga frågor är i
grunden politiska frågor - även när de förs fram av partipolitiskt obundna
organisationer.

7. Rätt till internationella solidaritetsmanifestationer

Kampen mot de transnationella bolagen och stöd för sociala och nationella
befrielserörelser spelar en växande roll i den fackligt-politiska kampen i alla
länder.

Internationella solidaritetsaktioner skall kunna genomföras utan hänsyn
till lagstiftningen i andra länder.

Lagen om anställningsskydd

LAS (Lagen om anställningsskydd) tillkom första gången 1974 och tillhör de
bättre av sjuttiotalets arbetsrättslagar. Arbetsköparnas övertag i samhället
har emellertid gjort att lagen måste skärpas på några punkter. Vpk lyfter i
detta avsnitt fram följande frågor som vi anser väsentliga:

Koncernbegreppet

Allt fler anställda arbetar i dag i företag som tillhör koncerner, vilket skapar
nya problem för arbetsrättslagstiftningen, inte minst LAS. Det juridiska och
arbetsrättsliga ansvaret åvilar enbart företaget (bolaget), där arbetaren är
anställd. De arbetande och deras fackliga organisationer kommer i den här
utvecklingen allt längre från de verkliga beslutsfattarna i koncernledningarna.

Ett problem i LAS är när gamla" företag splittras upp i olika bolag, s k
bolagisering. På en ort kan t ex ett "gammalt företag bestå av 10 bolag.
Därmed kommer det för LAS turordningsregler vid avsked att uppstå 10
olika turordningskretsar av ett gammalt företag som bestod av en turordningskrets.

Koncernbegreppet är juridiskt, ekonomiskt och arbetsrättsligt otidsenligt.
Det måste vara ett oavvisligt krav att arbetsrättslagstiftningen klarar ut
koncernbegreppet så att de anställda och deras fackliga organisationer kan
förhandla och utmäta ekonomiskt, moraliskt och juridiskt ansvar av de
verkliga beslutsfattarna i en koncern.

När det gäller turordningsreglerna måste det komma till en lösning där
koncernledningen har det slutliga ansvaret arbetsrättsligt, men också ekonomiskt.
Hur turordningsreglerna skall utformas bör utgå från hur företagen
såg ut tidigare. Turordningsreglerna kan t ex i en koncern gälla en bransch om
det finns flera branscher - verksamheter i koncernen eller ett geografiskt
område.

Valet gäller om anställningstryggheten skall värnas eller om kapitalets Mot. 1988/89
maktutövning ska få råda. Riksdagen har hittills gått på linjen att detta A725
problem ska avgöras av parterna genom avtal. I dagsläget är det ingen bra
väg. Arbetsköparna har ett markant övertag vid förhandlingsbordet. En
lagstiftning är nödvändig för att skydda de arbetande, inte minst är detta
nödvändigt i tider när imperialistiska koncerner och länder alltmer ökar sitt
inflytande på svensk näringspolitik.

Med hänsyn till den snabba utvecklingen måste riksdagen hos regeringen
begära ett förslag till ett koncernbegrepp som innebär att det arbetsrättsliga
och ekonomiska ansvaret förläggs till koncernledningen.

Rätten att avskeda

LAS hindrar inte arbetsköparen att avskeda en arbetare. Den anställde kan
få prövat i Arbetsdomstolen huruvida saklig grund för avsked förelegat.

Även vid en dom som ger den avskedade rätt ger inte lagen rätt till
återanställning. AD kan bara döma till skadestånd.

Arbetsköparens rätt att avskeda måste stoppas. Därför bör LAS innehålla
en bestämmelse om att den lokala fackföreningen ska kunna upphäva
uppsägningen, dvs ha vetorätt mot arbetsköparens åtgärd.

I LAS § 39 regleras de skadestånd som arbetsgivaren ska betala när han
inte rättat sig efter dom varigenom domstol ogiltigförklarar uppsägning.

Denna paragraf ger arbetsköparen rätt att köpa sig fri från en anställd.

Vpk har i riksdagen under flera år föreslagit att denna möjlighet för
arbetsköparna måste upphöra. Har domstolsutslag ogiltigförklarat ett avsked
skall den anställde själv få välja mellan återanställning eller att få
skadestånd. Därutöver visar erfarenheterna att skadeståndsbeloppen måste
räknas upp så att de kan ge verklig kompensation.

Facklig kontroll över teknikens utveckling och användning

Den nya tekniken - mikroelektroniken - i arbetslivet innebär att gamla
arbetsuppgifter försvinner samtidigt som arbetare och regioner slås ut från
arbetslivet. Studier av den nya teknologins redan realiserade tillämpningar
ger vissa allmänna slutsatser om dess verkningar:

- Tillverkningsarbetet förenklas. Hundratals maskindelar ersätts med en
enda mikroprocessor. Sammansättningstiden för maskiner har kunnat
reduceras till en tiondel.

- Genomslagskraften blir särskilt stor inom kontor, handel och administration,
där kapitalintensiteten är lägre än i industrin. Tjänstesektorn kan
svårligen ge det tillskott av nya arbeten man annars väntat.

- Yrkesområden med hög andel kvinnor drabbas hårt. Teknologin innebär
därmed en fara för kvinnofrigörelsen och jämlikhetssträvanden.

Arbetsstyrkans sammansättning ändras. I industrin minskar de yrkeskompetenta
arbetarnas roll starkt. Tekniska eliter och rutinarbetare med
osjälvständig ställning ökar relativt. Forskningsmonopol och kunskapsskillnader
skärps. Detta bildar grund för hårdare över- och underordning
i arbetslivet och samhället.

I ett land som Sverige förändras inte bara arbetarklassens situation. 15

Själva klassen förändras. Smärre skikt kan flyttas upp. Stora skikt slås ut. Mot. 1988/89
Stora tjänstemannagrupper industrialiseras och får sin klassituation A725
förändrad.

- Fackliga strukturproblem uppstår genom att kvalificerade yrkesarbetare
dras mot tjänstemannafacken. Kunskapsskillnaden mellan LO-fack och
tjänstemannafack skärps liksom fackliga gränsdragningskonflikter.

Nya mål för utvecklingen

När olika arbetsställen möter den nya teknologin måste de anställda ha
alternativ klara. Arbetsorganisation, som splittrar och skapar kunskapsklyftor
måste bekämpas.

En teknisk-humanistisk vuxenutbildning är en nödvändighet. En alternativ
arbetsorganisation måste bygga på jämlik kunskapsnivå, bredare kompetens
och möjlighet att förstå varandras arbete, solidariskt ansvar för
kollektivet och kamp mot hierarkiska ledningsprinciper.

Bortrationaliserad personal ska garanteras arbete och jämställd utbildning
oavsett ålder, kön eller yrkesställning. Den tekniska kapaciteten ska
kombineras med fördjupade mänskliga arbetsinsatser i de delar av arbetet,
som inte kan eller bör datoriseras.

Storkapitalets monopol och fackets alternativ

Kampen måste föras med insikt om vilka som i dag har ägandet och den
avgörande makten, kunskapen och alternativen och som styr forskning,
utveckling och utbildning. Sjuttiotalets mytbildningar om medbestämmandets
möjligheter att bryta detta monopol av makt har avslöjats som falska.

Storkapitalet har i dag i praktiken monopol på utvecklingsarbetet i
industrin. Facket måste utarbeta egna alternativ och bedriva självständigt
forsknings- och utvecklingsarbete. Det ska syfta till att facket centralt och
lokalt framtvingar teknikavtal. Några utgångspunkter för sådana avtal bör
vara:

Arbetets organisation och arbetets innehåll liksom produkternas och
tjänsternas kvalitet ska vara bestämmande vid val av tekniska lösningar.

- Tekniken ska användas för att vidga arbetsinnehållet och för att öka de
anställdas kunskaper om sitt yrke och sin arbetsplats.

- Teknik och arbetsorganisation måste motverka uppdelning av arbetet,
isolering och ensamarbete. Övervakningsarbete ska kombineras med
skapande arbete.

- Datateknik får inte användas för att mäta arbetsprestationer och därmed
skapa nya former av prestationslöner och normer.

- Ingen ska vid införande av ny teknik få sämre lön, försämrat arbetsinnehåll
eller tvingas ut i arbetslöshet. Var och en ska garanteras rätt till
vidareutbildning för att kunna utföra ett meningsfullt arbete. Det ska
gälla alla åldrar.

16

Mot. 1988/89
A725

I den snabba teknologiska utvecklingen och omvandlingen blir tekniskhumanistisk
utbildning för att kunna kontrollera, påverka och utföra olika
arbeten en centralfråga.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förhandlingsrätt
och informationsrätt enligt vad i motionen anförs,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om obegränsad
strejkrätt och borttagande av strejkskadestånd och förbud mot avsked
på grund av deltagande i strejk,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förbud mot
lockout,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om vetorätt för
fackförening i avgörande frågor enligt vad i motionen anförs,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om tid för fackliga
möten på betald arbetstid enligt vad i motionen anförs,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om rätt till politisk
verksamhet på arbetsplatserna.

Kamp NU

De arbetandes fackliga organisationer måste rustas till kamp för en
arbetsorganisation och tekniska lösningar, som utgår från de arbetandes
behov.

Kampen för teknikavtal och utformande av en självständig facklig strategi
måste utvecklas nu trots de begränsade fackliga rättigheter som finns. Men
många krav kan drivas som avtalskrav. Går de inte att driva igenom
avtalsvägen får nästa steg bli lagstiftning.

Lagar och avtal, som ger fackföreningarna kontroll över teknikens
användning och utveckling kan bara tvingas fram genom facklig-politisk
mobilisering. Centrala krav är:

- Ny teknik och arbetsorganisation får införas bara med fackets godkännande.
Det stärker fackets förhandlingsposition och innebär inget nej till
ny teknik, vilket motståndare till kravet ofta hävdar.

- Övergång från löne- till produktionsbeskattning, vilket motverkar att
arbetskraft enbart av lönsamhetsskäl ersätts av maskiner och ny teknik.

- De vinster som görs med ny teknik ska komma hela samhället till del bl a i
form av kortare arbetsdag, som i sin tur ger jobb åt fler.

- Facket erövrar möjligheter att bättre påverka teknikutvecklingen också
genom ett fackligt forskningsinstitut och genom att fackliga forskningskonsulter
ges utrymme till partsforskning.

- Yrkesutbildning ska ge kunskap om de datatekniska tillämpningarna,
men detta får inte ske på bekostnad av grundläggande yrkeskunskaper
inom varje bransch.

- Särskilt viktig är en vuxenutbildningsreform, som ger alla med dålig
grundutbildning rätt till kritisk teknisk-humanistisk utbildning.

17

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om rätt till internatio- Mot. 1988/89
nella solidaritetsmanifestationer enligt vad i motionen anförs, A725

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om koncernansvar
inom arbetsrättens område och förslag om turordningsregler enligt
vad i motionen anförs,

9. att riksdagen beslutar att deltagande i strejk aldrig får utgöra
saklig grund för avsked,

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag som förhindrar
arbetsköpare att köpa sig fria från arbetskraft och att skadeståndsbeloppen
räknas upp enligt vad i motionen anförs,

11. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att lokal facklig
organisation tillerkänns vetorätt vid avsked,

12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett samlat
program för facklig kontroll över införande av en ny teknik och
arbetsorganisation samt över teknikens användning och utveckling
enligt vad som anförs i motionen,

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en tekniskhumanistisk
utbildning för att minska kunskapsklyftorna i arbetslivet
enligt vad i motionen anförs.

Stockholm den 23 januari 1989

Lars-Ove Hagberg (vpk)

Karl-Erik Persson (vpk)

Annika Ahnberg (vpk)

Alexander Chrisopoulos (vpk)
Paul Lestander (vpk)

18