Beskattning av boende, kapital m m

Motion 1988/89:Sk411 av Bo Lundgren m fl (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89 :Sk411

av Bo Lundgren m fl (m)
Beskattning av boende, kapital m m

Mot.
1988/89
Sk411

Moderata samlingspartiet föreslår i partimotionen ”Skattereform för 1990talet”
(1988/89:374) en omfattande reformering av inkomstbeskattningen för
fysiska och juridiska personer. I denna motionen behandlas frågor som rör
bostadsbeskattning, beskattning av kapital, arbetsgivaravgifter och löneskatter,
omsättningsskatten på värdepapper och indirekta skatter.

1 Bostadsbeskattning

1.1 Fastighetstaxeringen 1990

1990 genomförs en allmän fastighetstaxering för småhus. De förändringar av
taxeringsvärdena som då sker påverkar skatteuttaget i flera avseenden. Den
statliga fastighetsskatten tas ut i förhållande till taxeringsvärdet. Schablonintäkten
för småhus beräknas med utgångspunkt i taxeringsvärdet, som också
ligger till grund för förmögenhetsbeskattningen.

Det är fastigheternas marknadsvärden 1988 som är utgångspunkt för 1990
års fastighetstaxering. De bedömningar av prisutvecklingen som nu kan
göras tyder på att taxeringsvärdena kommer att öka med ca 50 procent
genomsnittligt för hela landet. Utvecklingen varierar emellertid kraftigt
mellan olika regioner. Storstadsområdena och vissa andra områden med
kraftig efterfrågan kommer att få väsentligt större ökningar än genomsnittet.
Taxeringsvärdena kan här komma att öka med 100 procent eller ännu mer.

1.1.1 Fastighetsskatten

I regeringen kompletteringsproposition 1987 föreslogs en skärpning av
fastighetsskatten för såväl småhusägare som hyresgäster och bostadsrättshavare.
Utgångspunkten för förslaget var den allmänna fastighetstaxering som
ägde rum 1988 för bl a flerfamiljeshus. Till följd av ett samfällt agerande från
oppositionen avslogs emellertid regeringens förslag.

Fastighetstaxeringen av småhus nästa år kan, som tidigare nämnts,
beräknas medföra taxeringsvärdeshöjningar på i genomsnitt 50 procent. I
vissa fall kan ökningarna komma att vara och t o m överstiga 100 procent. I
tabell 1 redovisas de kostnadsökningar som blir följden av taxeringsvärdeshöjningar
på 50, 75 respektive 100 procent. Beräkningarna utgår från att
innehavaren har en marginalskatt på 50 procent och visar effekten av den
statliga fastighetsskatten.

1

1 Riksdagen /988!89.3 sami. NrSkdll

Tabell 1

Fastighetsskatt för småhus i dag och vid taxeringsvärdesökningar 1990 (vid 50
% marginalskatt)

Fastighetsskatt 1990 vid taxeringsvärdesökning på

Taxeringsvärde i dag:	Fastighetsskatt i dag:	50 %	75 %	100 %
250 000	1 167 kr/år	1 750 kr/år	2 042 kr/år	2 334 kr/år
300 000	1 400 kr/år	2 100 kr/år	2 450 kr/år	2 800 kr/år
350 000	1 633 kr/år	2 450 kr/år	2 857 kr/år	3 267 kr/år
400 000	1 867 kr/år	2 800 kr/år	3 267 kr/år	3 734 kr/år

1.1.2 Småhusbeskattningen

Sedan mitten av 1950-talet beskattas förmånen av egen bostad enligt en
schablonmetod. En viss andel av fastighetens taxeringsvärde tas upp som
intäkt vid inkomstbeskattningen. Från intäkten får avdrag enbart ske för
ränteutgifter och tomträttsavgäld. Eventuellt uppkommande underskott får
dras av mot övriga inkomster, men det skattemässiga värdet av ett sådant
avdrag är endast 47 procent (vid en kommunalskatt på 30 kronor) oavsett hur
hög marginalskatt småhusägaren har.

De taxeringsvärdeshöjningar som blir följden av 1990 års fastighetstaxering
kommer således att påverka beräkningen av schablonintäkten. I
tabell 2 redovisas hur mycket skatten ökar till följd av taxeringsvärdeshöjningar
på 50, 75 och 100 procent. Tabellen avser en inkomsttagare med
50 procent marginalskatt.

Tabell 2

Taxerings- Småhusskatt Småhusskatt 1990 vid taxeringsvärdesökning på
värde i dag i dag 50 % 75 % 100 %

250 000	2 500 kr/år	3 750 kr/år	4 375 kr/år	5 500 kr/år
300 000	3 000 kr/år	4 500 kr/år	6 000 kr/år	7 500 kr/år
350 000	3 500 kr/år	6 000 kr/år	7 875 kr/år	10 500 kr/år
400 000	4 000 kr/år	7 500 kr/år	10 500 kr/år	14 000 kr/år

Som framgår av tabellen uppkommer kraftiga kostnadsökningar vid oförändrade
regler för beräkning av schablonintäkten.

1.1.3 Sammantagna effekter av fastighetstaxeringen

I tabell 3 redovisas skatteökningen utslagen per månad vid taxeringsvärdeshöjningar
på 50, 75 respektive 100 procent till följd av fastighetsskatten och
den löpande småhusbeskattningen.

Mot. 1988/89

Sk411

2

Tabell 3

Skattehöjning 1990 till följd av fastighetsskatt och småhusbeskattning vid
oförändrade regler (vid 50 % marginalskatt)

Taxerings- Kostnadsökning 1990 vid taxeringsvärdesökning på

värdei dag	50 %	75 %	100 %
250 000	153 kr/mån	229 kr/mån	347 kr/mån
300 000	183 kr/mån	337 kr/mån	492 kr/mån
350 000	276 kr/mån	467 kr/mån	720 kr/mån
400 000	369 kr/mån	658 kr/mån	989 kr/mån

För ett småhus i storstadsregion med ett vanligt förekommande taxeringsvärde
på 350 000 kronor ökar månadskostnaden från 427 kr/månad till
1 147 kronor - eller med 147 procent! Vid 62 procent marginalskatt ökar
månadskostnaden från 498 kr/månad till 1 224 kr/månad.

En sådan skatteskärpning är helt oacceptabel. Enligt vår uppfattning får
1990 års fastighetstaxering inte leda till att fastighetsskatten skärps. Den
löpande småhusbeskattningen ska justeras så att kapitalkostnadsutvecklingen
för småhus inte överstiger den för flerbostadshus. Vidare måste de
regionala effekter som kommer att uppstå bland annat på grund av den
prisutveckling som de senaste årens låga småhusbyggande resulterat i
begränsas. Om så ej sker kommer tiotusentals småhusägare i framför allt
storstadsområdena och vissa skärgårdsområden inte ha råd att bo kvar i sina
hus. En av de åtgärder som bör vidtagas är att progressiviteten i skatteskalan
avskaffas.

1.1.4 Småhusbeskattningens utformning

Den nuvarande utformningen av villabeskattningen skapar två principiellt
viktiga problem. För det första skiljer sig taxeringsvärdet för likadana hus
högst väsentligt mellan olika orter och regioner i landet. Denna utveckling
har skärpts de senaste åren. Det innebär att villaskatten slår mycket olika
beroende på var i landet ett hus ligger. För det andra har, genom att avdrag
inte längre medges för reparationer i småhus, det s k svarta arbetet ökat
högst betydligt

Det kan starkt ifrågasättas om den huvudsakliga grunden för småhusbeskattningen
numera kan anses vara en beskattning av den beräknade
förräntningen av det i fastigheten nedlagda kapitalet. Det ter sig rimligare att
avkastningen i form av boendet i sig skall vara utgångspunkt för beskattningen.
Detta är för övrigt tanken bakom beskattningen av den som bor i lägenhet
i eget hyreshus.

Det bör därför utredas huruvida en ny metod för småhusbeskattning kan
införas. Därvid bör övervägas om inte beskattningen av småhus, bostadsrätter
och ägarlägenheter kan utformas på ett likformigt sätt. Den nya metoden
får inte leda till höjt skatteuttag.

Moderata samlingspartiet har under en lång följd av år föreslagit att en
avdragsrätt för reparationer i småhus införs. Redan i en promemoria från

Mot. 1988/89

Sk411

3

bostadsdepartementet 1980 (DSB 1980:10) skisserades en avdragsrätt för
reparationskostnader. Denna fråga har också behandlats i bostadskommitténs
slutbetänkande (SOU: 1986:6). Enligt utredningens mening skulle en
årlig avdragsrätt för reparationer verksamt bidraga till att stävja det s.k.
svartjobberiet. En tänkbar metod var, enligt utredningen, att tillåta avdrag
för styrkta lönekostnader upp till ett belopp av 10 000 kronor per år. Särskilt
stora kostnader skulle kunna fördelas framåt i tiden.

Bostadskommittén konstaterar att en avdragsrätt, av det utseende utredningen
diskuterade, sannolikt inte skulle leda till något skattebortfall till följd
av de positiva effekterna när det gäller redovisning av uppburna inkomster.
Enligt vår mening bör en avdragsrätt för reparationer införas enligt de
principer som angetts.

1.3 Realisationsvinstbeskattning av fastigheter och bostadsrätter

Realisationsvinsten vid försäljning av fastigheter beskattas så att köpeskillingen,
minskad med det inflationsuppräknade ingångsvärdet, läggs samman
med övriga inkomster. Inflationsuppräkningen gäller emellertid inte för de
första fyra åren av ett innehav. Denna begränsningsregel, som infördes i
stället för en begränsning av avdragsrätten (vilken ändå tillkom några år
senare), är mycket komplicerad och ger stora problem vid taxeringsarbetet.
Regeln kan också leda till att rena inflationsvinster beskattas. Den bör därför
avskaffas.

Vid realisationsvinstbeskattningen kan i vissa fall uppskov med betalning
av den beräknade skatten medges för den som säljer sitt småhus och
förvärvar ett annat. Motsvarande uppskovsregler finns inte när det gäller
bostadsrätter. Realisationsvinstbeskattningen av bostadsrätter motsvarar
inte heller i övrigt reglerna för småhus och andra fastigheter.

Enligt vår uppfattning bör bostäder i realisationsvinstbeskattningshänseende
behandlas på samma sätt, oavsett om det är fråga om en bostad i
småhus eller en bostad i flerfamiljshus med bostadsrätt eller äganderätt.
Realisationsvinstbeskattningsreglerna för bostadsrätter bör så långt möjligt
ändras så att de ansluter till de regler som ska gälla för småhus. Det innebär
bl a att uppskovsregler skall införas. Uppskov skall vidare kunna medges vid
försäljning av bostadsrätt och köp av småhus och vice versa.

Realisationsvinstbeskattningen är, som vi tidigare framhållit, en av de
främsta orsakerna till den orörlighet som kännetecknar den svenska bostadsmarknaden.
En ökad rörlighet skulle göra det lättare för alla bostadskonsumenter
att tillgodose sina önskemål. Enligt vår uppfattning bör därför hela
realisationsvinstbeskattningssystemet för bostäder bli föremål för en särskild
utredning. Därvid bör övervägas om beskattningen endast skall omfatta
tidsmässigt korta innehav eller t o m helt slopas.

1.4 Statlig fastighetsskatt

Genom riksdagsbeslut i december 1984 ersattes hyreshusavgiften fr.o.m. den
1 januari 1985 med en statlig fastighetsskatt. Den nya skatten innebär i
jämförelse med hyreshusavgiften en avsevärd utvidgning av skattskyldigheten.
Bl.a. berörs alla landets drygt 1,5 miljoner småhusinnehavare. Enskilt

Mot. 1988/89

Sk411

4

ägda hyresfastigheter och lokaler beskattas hårdare än vad gäller de s k
allmännyttiga bostadsföretagen.

Regeringen föreslog hösten 1986 en ytterligare skärpning av skatten för
enbart det enskilt ägda beståndet av hyresfastigheter och lokaler. Även detta
förslag framlades utan tillfredsställande beredning. Även om en viss
kompensation kom att utgå till enskilda fastighetsägare med statliga lån
snedvrids konkurrensen ytterligare.

Det är främst de småhusägare som redan har de dyraste boendekostnaderna
som drabbas hårdast av fastighetsskatten. Det gäller särskilt småhusägare
som finansierat sina hus utan statliga lån och sådana som under senare år
förvärvat ett äldre hus. Det kan ofta röra sig om flerbarnsfamiljer som redan
har en svår ekonomisk situation.

Även i fråga om flerfamiljshus kommer den sammanlagda effekten av
fastighetsskatten och de bidrag som avses utgå för att kompensera skatten att
diskriminera fastigheter som inte är statligt belånade. Därtill kommer att de
olika skattesatserna (en högre för konventionellt beskattade fastigheter och
en lägre för schablonbeskattade fastigheter som ofta tillhör allmännyttan)
gör att de privata fastighetsägarna till följd av bruksvärdessystemet inte ens
kan ta ut tillräcklig hyra för att erhålla kostnadstäckning för skatten.

Fastighetsskatten bör successivt slopas. Behovet av att snabbt genomföra
en omfattande marginalskattereform medger emellertid ingen sänkning
beskattningsåret 1990.

1.5 Fastighetstaxeringsreglerna

Riksdagen har under de senaste åren vid flera tillfällen (bl.a. under hösten
1985), med hänvisning till erfarenheterna av 1981 års allmänna fastighetstaxering,
beslutat att hos regeringen begära en utredning syftande till en
omläggning av fastighetstaxeringssystemet så att förenklingar kan uppnås.

Visserligen har en utredning rörande taxering av småhus slutfört sitt arbete
under 1987, men riksdagens ursprungliga krav har ej tillgodosetts. Detta är
synnerligen allvarligt med tanke på att fastighetstaxeringen genomförs för
olika fastighetskategorier med början förra året och fullföljs 1990 och 1992.
En utredning för den uppgift riksdagen uttalat bör snarast tillsättas.

Regler bör vidare införas om att särskild fastighetstaxering kan begäras av
fastighetsägare, t.ex. jordbrukare, på grund av att marknadsvärdet har
sjunkit.

2 Kapitalbeskattning

2.1 Förmögenhetsbeskattningen

Sverige har i dag den högsta förmögenhetsbeskattningen bland OECDländerna.
Redan på en förmögenhet på 400 000 kronor utgår en förmögenhetsskatt
på 1,5 procent. För förmögenheter över 1 800 000 kronor uppgår
skattesatsen till 3 procent. Denna beskattning utgör en extraskatt på
kapitalavkastning utöver den progressiva inkomstbeskattningen. Effekten
accentueras av att förmögenhetsbeskattningen måste betalas med redan
beskattade medel, d v s en individ måste först betala inkomstskatt och

Mot. 1988/89

Sk411

5

eventuella arbetsgivaravgifter på det belopp han eller hon därefter skall
betala i förmögenhetsskatt.

Förmögenhetsskatten är ett särskilt stort problem för personer som har en
förmögenhet som ger låg eller ingen direkt avkastning. Ett exempel är
egnahemsägare. Ett annat kan vara ägare av mindre företag. De till följd av
inflationen successivt höjda substanvärdena i företagen har tillsammans med
höjda skattesatser gjort förmögenhetsskatten till ett växande problem för
många ägare till framför allt mindre och medelstora företag. Många kan
tvingas att successivt sälja ut sina företag för att erlägga skatten.

Förmögenhetsskatten leder också till orättvisor mellan personer med olika
typer av förmögenhetsinnehav. Någon hänsyn tas heller inte till att vissa
tillgångar kan vara belastade med latenta skatteskulder.

Målet bör vara att förmögenhetsbeskattningen utformas så att ett bottenbelopp
på ca 1 miljon kronor undantas från beskattning och att en låg
proportionell skatt tas ut på överstigande belopp.

Förmögenhetsskatteskalan bör som ett första steg fr o m taxeringen 1990
återfå det utseende den hade innan den socialdemokratiska regeringen
genomförde sina skärpningar.

Den allmänna fastighetstaxeringen, som genomförs etappvis för olika
fastighetskategorier, har lett och kommer att leda till stora höjningar av
taxeringsvärdena för många fastigheter. Om inga ändringar sker kommer allt
fler småhusägare att behöva erlägga förmögenhetsskatt. Skatten kommer för
andra att i många fall skärpas avsevärt. Regeringen bör, mot bakgrund av
fastighetstaxeringens utfall, lägga fram förslag om ytterligare sänkt förmögenhetsskatt
från den 1 januari 1990. Ytterligare justeringar kan bli aktuella
när utfallet av taxeringen 1992 kan bedömas.

Vid beräkningen av förmögenhetsskatt tas alltför begränsad hänsyn till
latenta skatteskulder. Det är inte rimligt att förmögenhetsskatt skall erläggas
på belopp som den enskilde inte kan tillgodogöra sig vid en realisation av
tillgångarna. Detta problem har särskilt gällt vid förmögenhetsbeskattningen
av börsnoterade aktier. Här skall dock aktierna fr o m taxeringen 1988 tas
upp till 75 procent av marknadsvärdet vid årsskiftet. Denna reduktion är
emellertid inte tillräcklig. Vid förmögenhetsbeskattningen bör, enligt vår
mening, börsnoterade aktier tas upp till 65 procent av sitt marknadsvärde.
Därmed tas rimlig hänsyn till den latenta skatteskulden.

OTC-aktier har tidigare tagits upp till 30 procent av substansvärdet vid
förmögenhetsbeskattning. Nu gäller i stället att 30 procent av det noterade
värdet ska tas upp. Det medför en kraftig skatteskärpning. Reglerna bör
ändras så att värderingen åter utgår från substansvärdet och att 30 procent av
detta tas till beskattning. Samma regler bör gälla icke inregistrerade
börsaktier.

Frågan om förmögenhetsbeskattningen på arbetande kapital i små och
medelstora företag behandlades utförligt av företagsskattekommittén i ett
betänkande 1982 (Ds B 1981:13). Kommittén, som undersökte olika
beskattningsmetoder för att bryta kapitalbeskattningens negativa effekter
för näringslivet, ansåg att den bästa lösningen var att helt undanta arbetande
kapital i mindre och medelstora företag från förmögenhetsbeskattning. En
majoritet av de remissinstanser som yttrade sig över utredningsförslaget

Mot. 1988/89

Sk411

6

delade kommitténs uppfattning. Vi föreslår därför att det arbetande
kapitalet i mindre och medelstora företag undantas från förmögenhetsbeskattning
på sätt som föreslagits av företagsskattekommittén.

Vid förmögenhetsbeskattningen gäller fortfarande att makars och barns
(även fosterbarns) förmögenheter läggs samman vid beräkningen av förmögenhetsskatt.
Detta kan få orimliga konsekvenser. Grundprincipen måste
även här vara en särbeskattning. Sambeskattningen av förmögenheter bör
således avskaffas.

För pensionärer utgår en extra förmögenhetsskatt genom att förmögenhet
kan reducera det extra avdraget vid inkomsttaxeringen och leda till snabbare
avtrappning av det kommunala bostadstillägget. Denna förmögenhetsprövning
bör slopas fr o m 1 januari 1989.

Den regel som begränsar det totala uttaget av förmögenhets- och
inkomstskatt för en skattskyldig måste justeras i takt med att marginalskatterna
sänks.

2.2 Arvs- och gåvobeskattningen

Även arvs- och gåvobeskattningen är mycket hög i Sverige. Den högsta
skattesatsen för efterlevande make, barn m fl uppgår till 60 procent.
Skatteskalans progressiva utformning gör att de totala arvsskattebeloppen
snabbt blir mycket stora räknade som andel av den skattepliktiga lotten. I
flertalet jämförbara länder är arvsbeskattningen klart lägre. Så är exempelvis
den högsta skattesatsen för make och barn i Danmark 32 procent, i Norge 25
procent och i Finland 14 procent (i Norge tas skatt inte alls ut om det rör sig
om make).

Gåvoskatteskalorna överensstämmer med arvsskatteskalorna. Beskattningen
av gåva skiljer sig från arvsbeskattningen i vissa andra avseenden. Det
gäller bl a det skattefria grundavdrag som kan göras vid arvsbeskattningen.

Den internationellt sett höga arvs- och gåvobeskattningen är orimlig och
skapar många problem. Det gäller bl a i samband med övertagade av
jordbruk eller rörelse vid ett generationsskifte. På sikt bör de svenska
arvsskattesatserna anpassas till den genomsnittliga nivå som gäller i övriga
nordiska länder.

Efter riksdagsbeslut 1987 medges vid arvsbeskattningen ett avdrag på
200 000 kronor från arvslott som tillkommer den avlidnes efterlevande
make. För barn och andra nära anhöriga är avdraget 25 000 kronor och i
andra fall 5 000 kronor.

Dessa skattefria bottenbelopp bör från den 1 januari 1989 ökas så att den
avlidnes efterlevande make kan erhålla tolv basbelopp skattefritt, barn eller
annan nära anhörig fem basbelopp och annan person två basbelopp.

Vid gåvobeskattningen gäller att man skattefritt kan erhålla en gåva från
annan person på 2 000 kronor varje år. Är gåvan i form av personligt lösöre
är beloppsgränsen 10 000 kronor. Dessa belopp bör justeras fr o m den 1
januari 1989 så att en gåva på upp till ett halvt basbelopp kan ges utan att
beskattning inträder. Detta bör gälla oavsett om beloppet är personligt
lösöre eller andra tillgångar.

Som tidigare nämnts är skatteskalorna vid arvs- och gåvobeskattningen

Mot. 1988/89

Sk411

7

gemensamma. Hösten 1986 gjordes vissa justeringar av dessa skolor. Dessa
är emellertid inte tillräckliga. Skalorna för klass I (efterlevande make och
därmed jämställd, barn, avkomling till barn, make till barn, efterlevande
make till avlidet barn) och II (övriga fysiska personer, juridiska personer
utom bl a landsting, kommun, vissa stiftelser etc) bör från den 1 januari 1990
få följande utseende:

Klass I (kronor)

Skattepliktig lott		Inom skiktet
	100 000	5 %
100 000	200 000	10 %
200 000	300 000	20 %
300 000	500 000	30 %
500 000	1 000 000	40 %
1 000 000	10 000 000	50 %
10 000 000		60 %
Klass II (kronor)
Skattepliktig lott		Inom skiktet
_	25 000	10 %
25 000	50 000	20 %
50 000	100 000	30 %
100 000	200 000	40%
200 000	1 000 000	50 %
1 000 000	2 000 000	55 %
2 000 000		65 %

Då aktier (eller motsvarande tillgångar) ingår i ett dödsbo bör de vid
arvsbeskattningen som ett alternativ - då försäljning sker i syfte att erlägga
arvsskatten - kunna tas upp till det värde som gäller vid tidpunkten för
försäljning.

Även vid arvs- och gåvobeskattningen bör börsnoterade aktier, med
hänsyn till den latenta skatteskulden, tas upp till 65 procent av sitt
marknadsvärde. OTC-aktier skall, i likhet med vad som bör gälla vid
förmögenhetsbeskattningen, tas upp till 30 procent av sitt substansvärde.

3 Arbetsgivaravgifter och löneskatter

Den första borgerliga trepartiregeringen inledde arbetet med att avskaffa de
arbetsgivaravgifter som inte är kopplade till socialförsäkringssystemet utan
utgör löneskatter. Sålunda avskaffades den allmänna arbetsgivaravgiften i
två etapper.

I samband med skatteuppgörelsen mellan folkpartiet, centerpartiet och
socialdemokraterna infördes emellertid en ny löneskatt, den allmänna
löneavgiften, vars syfte var att ”finansiera” det första steget i skatteomläggningen.

Det långsiktiga målet måste vara att avveckla de arbetsgivaravgifter som
inte har någon anknytning till socialförsäkringssystemet. Det bör i första

Mot. 1988/89

Sk411

8

hand gälla återstoden av den allmänna löneavgiften.

I rådande samhällsekonomiska läge är det emellertid nödvändigt att
prioritera kraftiga sänkningar av marginalskatterna. Dessa kommer företagen
till del bl a i form av lugnare kostnadsutveckling.

4 Indirekta skatter

Ett led i skapandet av den inre marknaden inom EG är att utjämna skillnader
i främst den indirekta beskattningen. EG-kommissionen har lagt fram förslag
om en harmonisering av mervärdebeskattningen vad avser dels den beskattningsbara
basen, dels skattesatserna.

Den utredning regeringen tillsatt för att se över den indirekta beskattningen
i Sverige syftar främst till att höja det totala momsuttaget för att
delfinansiera en omläggning av inkomstbeskattningen. För att Sverige så
långt möjligt ska kunna få tillgång till EG:s inre marknad kan komma att
krävas en anpassning av mervärdeskatten från svensk sida. Utgångspunkten
bör då vara att så långt möjligt harmonisera den svenska mervärdeskattebasen
med vad som kommer att gälla inom EG. Det ökade skatteuttag som
skulle bli följden av oförändrade skattesatser kan motverkas genom att dessa
sänks. Sverige får då en generell mervärdeskattesats som ligger inom det av
EG-kommissionen rekommenderade intervallet (14-20 procent), om än i
den övre delen.

Beskattningen bör inte användas som styrmedel. Detta gäller även
energipolitiken. Nuvarande utformning av energibeskattningen innebär att
man på en gång har sökt tillgodose flera motstridiga syften, vilket har gjort
skattesystemet på energiområdet ologiskt. Bl a har beskattningen av kol
blivit alltför låg, vilket haft till konsekvens att en ökad användning av
energikällor som vattenkraft, kärnkraft, solenergi och vindkraft försvåras.

Vi förordar principellt en övergång till mervärdeskatt på energiområdet,
kombinerad med energilikformiga punktskatter på en förhållandevis låg
nivå. Vissa avsteg från likformigheten kan emellertid vara motiverade av
miljöpolitiska skäl. Skattesystemet blir genom denna ordning mera hanterligt.
Det medför att den konkurrensutsatta industrin i energibeskattningshänseende
likställs med de utländska konkurrenter som helt eller delvis kan
lyfta av sin energiskattebörda.

5 Omsättningsskatterna på värdepapper

Den 1 januari 1984 infördes en omsättningsskatt på 1 procent på handeln
med aktier i Sverige. Den 1 juli 1986 fördubblades skatten, trots försäkringar
från bl a finansministern i valrörelsen 1985 om att inga nya skatter skulle
läggas på aktiesparandet. Omsättningsskatten gäller även utländska placerares
handel på den svenska aktiemarknaden. Fr o m 1989 gäller skatten även
affärer till mäklarnas egna lager. Parallellt har också omsättningsskatt införts
inom penningmarknaden.

Under den tidsperiod då omsättningsskatten i Sverige införts, höjts och
utvidgats har utländska aktiemarknader vidtagit flera åtgärder för att sänka
sina transaktionskostnader. I London genomfördes exempelvis vad som
kallades "The Big Bang” 1986. Förändringar i omvärlden innebär bl a att

Mot. 1988/89

Sk411

9

transaktionskostnaderna i Sverige är tre gånger så höga som i exempelvis
London och New York.

Omsättningen på Stockholms fondbörs har minskat från 141 miljarder
kronor 1986 till 125 miljarder kronor 1987 och cirka 115 miljarder kronor

1988. Summan av utländska köp och försäljningar på den svenska aktiemarknaden
har minskat från 41 miljarder kronor 1986 till cirka 15 miljarder
kronor 1988. Nettotillskottet av utländska aktielikvider har minskat från plus

4.4 miljarder kronor 1986 till minus 4,1 miljarder kronor 1987 och minus

2.5 miljarder kronor 1988. Samtidigt har handeln med svenska aktier i
utlandet ökat från drygt 20 miljarder kronor 1986 till uppemot 70 miljarder
kronor 1988. Det innebär att av den totala omsättningen av svenska aktier
äger nästan 40 procent rum utomlands. Den svenska penningmarknaden har
i stort sett punkterats genom den införda skatten.

Det är självklart att en skatt på omsättning minskar omsättningen i fråga.
En skatt som betalas av aktieägare måste också minska intresset för att äga
aktier och därmed leda till lägre aktiekurser än vad som annars varit fallet.
Minskad omsättning och högre transaktionskostnader innebär vidare att
marknaden blir mindre likvid och mindre effektiv. Detta avspeglar sig i högre
kapitalkostnader för företagen och i sänkta skatteintäkter från förmögenhets-
och arvsskatterna för staten.

I en studie av Ragnar Lindgren och Anders Westlund (EFI, november
1988) har effekten av ökade transaktionskostnader för omsättningsvolymen i
svensk aktiehandel studerats. Studien visar att en sänkning av skattesatsen
från nuvarande två till en procent skulle medföra en ökning av omsättningsvolymen
på mellan 50 och 70 procent. Att helt avskaffa skatten skulle
medföra en omsättningsökning på 150-300 procent. En motsvarande studie
på engelska data visade att en skattesänkning från två tili en procent skulle
medföra en volymökning på 70 procent.

Den införda omsättningsskatten på penningmarknaden har, som tidigare
sagts, bidragit till en dramatisk minskning av omsättningen. Detta förutsågs
redan när riksdagens skatteutskott behandlade frågan våren 1988. Vid en
offentlig utfrågning redovisade företrädare för såväl riksbanken som riksgäldskontoret
att skatten skulle försämra marknadens effektivitet. Till detta
kommer ett högre ränteläge än vad som annars skulle bli fallet, högre
kostnader för upplåning och lägre avkastning vid utlåning. Riksbanken får
sämre möjligheter att bedriva penningpolitik.

Våren 1988 beslöt riksdagen att Sverige så långt möjligt skulle anpassas till
EG:s inre marknad. Omsättningsskatterna strider dock mot denna anpassning
samtidigt som de leder till försämrade konkurrensvillkor för de svenska
marknaderna gentemot de utländska. Detta kommer att accentueras då den
svenska valutaregleringen slopas.

Omsättningsskatten på aktiehandeln bör därför successivt slopas. Ett
första steg är att skatten halveras fr o m den 1 juli 1989. Omsättningsskatten
på aktiehandel slopas från samma tidpunkt för valutautlänningar. Omsättningsskatten
på penningmarknaden slopas.

De statsfinansiella konsekvenserna av detta förslag blir marginella. Som
framgår av den studie som tidigare refererats skulle en halvering av
omsättningsskatten på aktiehandeln leda till en kraftig omsättningshöjning.

Mot. 1988/89

Sk411

10

Redan detta innebär att skattebortfallet inte blir av den omfattning som kan
beräknas vid oförändrad volym. Till detta kommer ökade intäkter av bl a
förmögenhets- och arvsbeskattning och löpande realisationsvinstbeskattning.

6 Övriga skatter

Från principiella utgångspunkter borde flertalet punktskatter avskaffas. De
påverkar valet mellan olika varor och ger i övrigt snedvridande effekter.

Vissa punktskatter, som exempelvis alkoholskatterna, har införts med
andra motiveringar än rent finansiella. När det således gäller alkoholbeskattningen
finns det enighet om att den skall utformas på så sätt att målsättningen
om en minskad totalkonsumtion och om en övergång från starkare till
svagare drycker främjas. På energiområdet finns också vissa andra motiv för
punktskatter.

Som tidigare redovisats innebär det statsfinansiella läget att utrymmet för
skattesänkningar är begränsat. Det innebär att sänkningarna i första hand
måste ske på de områden där effekterna blir mest positiva för samhällsekonomin.

Skogsvårdsavgiften bör, som föreslås i vår motion om jordbrukspolitiken,
avskaffas. Som ett första steg bör avgiften minskas från nuvarande 0,8
procent av skogsbruksvärdet till 0,3 procent redan från och med den 1 juli

1989.

7 Finansiella konsekvenser av förslagen

I tabell 4 nedan redovisas de statsfinansiella konsekvenserna av de skatteförslag
som läggs i denna motion.

Tabell 4

Finansiella konsekvenser av skatteförslag i denna motion

	Helårseffekt 1990 milj. kr.	Budgetåret 1989/90
Ändrade kapitalbeskattningsregler Skogsvårdsavgiften minskas från 0,8 procent	700	290
till 0,3 procent av skogsbruksvärdet	250	250
Sänkt omsättningsskatt på aktiehandeln ....	200	200
Totalt	1 150	740

1 Det torde ankomma på vederbörande utskott att utarbeta erforderlig författningstext.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler för
fastighetsskatt i enlighet med vad som anförts i motionen,

Mot. 1988/89

Sk411

11

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrade regler för
schablonbeskattning av småhus till följd av fastighetstaxeringen 1990
enligt vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande en ny utformning av småhusbeskattningen,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avdragsrätt för
reparationer utförda i schablontaxerade småhus, enligt vad som
anförts i motionen,

5. att riksdagen beslutar att indexuppräkning av anskaffningsvärden
ska medges från första året från och med taxeringen 1990,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrad realisationsvinstbeskattning
av fastigheter i övrigt enligt vad som anförts i
motionen,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrad realisationsvinstbeskattning
av bostadsrätter enligt vad som anförts i motionen,

8. att riksdagen hos regeringen begär utredning om reglerna för
allmän och särskild fastighetstaxering i enlighet med vad som anförts i
motionen,

9. att riksdagen beslutar att skatteskalan för uttag av statlig
förmögenhetsskatt fr o m taxeringen 1990 återfår det utseende den
hade 1 januari 1982,

10. att riksdagen beslutar att börsnoterade aktier vid förmögenhetsbeskattningen
skall tas upp till 65 procent av sitt marknadsvärde,

11. att riksdagen beslutar att OTC-aktier och icke registrerade
börsaktier vid förmögenhetsbeskattningen skall tas upp till 30% av sitt
substansvärde,

12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande av
förmögenhetsbeskattning av arbetande kapital i mindre och medelstora
företag enligt vad som anförts i motionen,

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om avskaffande av
sambeskattningen av förmögenhet enligt vad som anförts i motionen,

14. att riksdagen beslutar slopa förmögenhetsprövningen vid beräkningen
av extra avdrag för pensionärer,

[att riksdagen beslutar slopa förmögenhetsprövningen vid beräkningen
av kommunalt bostadstillägg,1]

15. att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen beträffande den s k begränsningsregeln,

16. att riksdagen beslutar om skatteskalor och grundavdrag vid
arvs- och gåvobeskattningen fr.o.m. den 1 januari 1990 enligt vad som
anges i motionen,

17. att riksdagen beslutar att börsnoterade aktier vid arvs- och
gåvobeskattning tas upp till 65% av sitt marknadsvärde,

18. att riksdagen beslutar att OTC-aktier vid arvs- och gåvobeskattning
tas upp till 30% av sitt substansvärde,

19. att riksdagen beslutar sänka omsättningsskatten på aktiehandel
från den 1 april 1989 enligt vad som anförts i motionen.

Mot. 1988/89

Sk411

12

20. att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopad omsättningsskatt
på värdepapper vad avser valutautlänningar,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen beträffande slopande av omsättningsskatten på
värdepapper i samband med att valutaregleringen slopas,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande energibeskattningen.2]

Stockholm den 24 januari 1989
Bo Lundgren (m)

Ewy Möller (m)
Ingegerd Troedsson (m)
Margit Gennser (m)

Hugo Hege land (m)
Karl-Gösta Svenson (m)
Knut Wachtmeister (m)

Mot. 1988/89

Sk411

1 1988/89:Sf339
3 1988/89:N452

13