avKarl Erik Olsson m.fl. (c) med anledning av prop. 1988/89:47 om vissa ekonomiskpolitiska åtgärder, m.m.

Motion 1988/89:Fi29

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :Fi29

avKarl Erik Olsson m.fl. (c)
med anledning av prop. 1988/89:47 om vissa ekonomiskpolitiska
åtgärder, m.m.

Sammanfattning

Behovet av förnybara miljövänliga naturresurser och det omfattande kravet
på en levande landsbygd är några av de kriterier som måste ligga till grund för
utformningen av den framtida jordbrukspolitiken. Det är därför förvånande
och enligt vår uppfattning rent felaktigt att som jordbruksministern göra
bedömningen att marken saknar en alternativ användning och att det
används för mycket kapital och arbete inom jordbruket. Slutsatserna man
kan dra av andra beslut tagna av riksdagen om miljö, hälsa och regionalbalans
talar för raka motsatsen.

Dagens miljösituation i världen med storskalig miljöförstörelse genom
försurning, förgiftning och klimatförändringar kan leda till att det ekologiska
systemets produktionsförmåga kommer att avsevärt nedsättas. Det är därför
vår uppfattning att jordbrukspolitiken och beredskapsmålet måste utformas
så att man tar hänsyn till en förändrad miljö- och naturresurssituation.

De konsumentpolitiska målen som uppställs bör enligt vår mening
kompletteras med ett delmål, ett folkhälsomål. Därigenom skulle det bli
lättare att utforma kvalitetskriterier och även gå in på huruvida livsmedelsproduktionen
motsvarar den folkhälsokost som människor borde äta.

Inkomstmålet bör enligt vår mening omformuleras så att jordbruket bör
garanteras en rimlig företagsekonomisk lönsamhet. Samtidigt vill vi framhålla
att en viktig princip för den nationella jordbruksprispolitiken, som inom en
överskådlig framtid kommer att behövas, skall vara att jordbrukarens
inkomster erhålls som ersättning för producerade varor - inte som ersättning
för ”icke-produktion”.

Regeringens kritik mot den negativa påverkan som jordbrukssektorn
skulle ha på samhällsekonomin anser vi felaktig. Produktionstillväxten inom
denna sektor har under 80-talet varit hög, i de flesta fall högre än i industrin.
Genom ett effektivare utnyttjande av lediga resurser i jordbruket, genom så
kallad alternativ produktion av råvara till energi och industrisektorerna,
skulle det vara möjligt att utnyttja den höga produktiviteten, förbättra
producenternas ekonomi, minska miljöpåverkan och närma sig målet om att
”Hela Sverige skall leva”.

I propositionen talas om ett mindre intensivt och resurssnålt jordbruk. I
detta resonemang bortses ifrån att marken som naturresurs på sikt kan vara i
högsta grad begränsad. Rätt utvecklad odlingsteknik möjliggör ett miljövänligt
och högproduktivt jordbruk. Genom att förbättra odlingssystem och

odlingsmetoder kan även jordbruket ta tillvara det kvävenedfall som annars Mot. 1988/89

lätt ”tvättas ut” och blir till ett miljöproblem. Det är även angeläget att göra Fi29

det möjligt för alternativa odlingsmetoder att utvecklas och öka i omfattning.

Avregleringen av jordbruket är en fråga som inte bara berör Sverige. Det
krävs en ömsesidig avreglering i världen för att inga nya snedfördelningar
skall uppstå på den nationella och internationella marknaden.

Det krävs även en bättre marknadskontakt i prissystemet än vad som i dag
föreligger. Spannmålsregleringen måste utvecklas i den riktningen så att det
inte blir möjligt att producera en obegränsad volym till ett fast pris.

Propositionen

I en anmälan, bil. 2, till propositionen om vissa ekonomisk-politiska
åtgärder, m.m. 1988/89:47, framlägger jordbruksministern regeringens syn
på framtidens livsmedelspolitik och målen för den svenska politiken på detta
område.

Jordbruksministern uttrycker i sin framställning de mål som skall uppställas
för den framtida livsmedelspolitiken och de förändringar som har
uppkommit i den förda politiken sedan beslutet för en samlad livsmedelspolitik
fastlades av riksdagen 1984/85 (prop. 84/85:166, JoU 33, rskr. 393).
Jordbruksministerns redogörelse skiljer sig på flera väsentliga punkter från
de beslut som togs 1984/85.

Sålunda refereras till det, enligt vår mening, tvivelaktiga försvarspolitiska
beslutet 1987 och hävdas att beredskapsmålet skulle kunna uppnås med 2
miljoner hektar åker. Att kunna garantera livsmedelsförsörjningen såväl i
fred som under avspärrning och krig har tidigare under lång tid varit ett av de
tunga argumenten för att bevara en av vissa andra skäl för stor åkerareal.

Då det gäller konsumentmålet gör jordbruksministern en kraftig markering
för att pressa ner priserna på livsmedel utan att på motsvarande sätt
skärpa kravet på den andra delen av konsumentmålet, livsmedelskvaliteten.

I bedömningen att jordbrukarna har en ”unik ställning” genom den
nuvarande formuleringen av inkomstmålet kan man tolka in en kritik,
nämligen att inkomstmålet inte skulle vara så hårt formulerat.

Till dessa och andra frågor rörande målformuleringen för den framtida
jordbrukspolitiken återkommer vi mera utförligt nedan.

När begreppet livsmedelspolitik introducerades i den jordbrukspolitiska
debatten 1983 i samband med livsmedelskommitténs tillsättande kändes det
för de flesta som välmotiverat. Då emellertid mycket mer än livsmedel kan
och kommer att produceras från den svenska marken föredrar vi i detta
sammanhang att använda begreppet jordbrukspolitik.

Beredskapsmålet

Vilken areal och vilken produktionsvolym är nödvändig och lämplig?

Det har rått stor enighet om detta mål i 1985 års beslut, ”att trygga vår
livsmedelsförsörjning såväl i fred som under avspärrning och krig”.

Regeringen har nyligen meddelat att man avser att tillsätta en ny
försvarsutredning i syfte att tidigarelägga 1992 års försvarspolitiska beslut.

Med denna åtgärd torde även regeringen har visat att antagandena som låg Mot. 1988/89

till grund för 1987 års försvarspolitiska beslut var bristfälliga och att även Fi29

åtgärderna med anledning av den nu pågående försvarsutredningen måste
begränsas. Vi anser det därför felaktigt att dra för omfattande slutsatser med
anledning av 1987 års försvarsbeslut. Däremot delar vi uppfattningen att en
mera omfattande utredning måste ligga till grund för beredskapsplaneringen
och att den regionala försörjningsförmågan bör ägnas en ökad uppmärksamhet.

Vi vill emellertid särskilt fästa uppmärksamhet på en annan och ny aspekt
på beredskapsmålet. Under de senaste årtiondena har så kallade fredskriser
inträffat för olika varuområden som till exempel olja, socker och koppar.

Dagens miljösituation i världen, med storskalig miljöförstörelse genom
försurning, förgiftning och klimatpåverkan, kan snabbt leda till att ekosystemets
långsiktigt uthålliga produktionsförmåga inte kan upprätthållas. Det
finns redan i dag vetenskapsmän som anser att de senaste årens sämre
skörderesultat kan ha ett samband med detta förhållande. Även om så inte
skulle vara fallet vet vi att då innevarande skördeår gått till ända världens
lager av spannmål sannolikt reducerats till en nivå som ligger under den som
anses nödvändig ur beredskapssynpunkt. Vi vill därför framhålla att ett
framtida beredskapsmål även bör innefatta en beredskap med hänsyn till en
förändrad miljö- och naturresurssituation.

Konsumentmålet - livsmedel av bra kvalitet till rimliga priser

I huvudsak delar vi jordbruksministerns ambition att ge konsumenterna
livsmedel till lägre priser än i dag. Då råvarukostnaderna endast svarar för en
mycket liten del av livsmedlens slutpris kan inte särskilt mycket åstadkommas
genom ett sänkt pris till producenten. Det gäller att åstadkomma ett
system som gör att så mycket som möjligt av priset når producenterna och
inte ”spills” i regleringssystemet. Härtill återkommer vi nedan under
”Medel”.

Ett sätt att uppnå ett rimligare livsmedelspris är att sänka momsen på mat.

Vi har i skattepolitiska sammanhang framfört detta förslag, men det bör
beaktas även under denna rubrik.

Propositionen aktualiserar 1986 års livsmedelsutredning som behandlar
konsumentmålet. I såväl förädlings- som grossistleden finns en betydande
koncentration och i detaljhandelsledet en överetablering. Dessa förhållanden
kan medverka till att priserna inte alltid begränsas så långt som möjligt.

Oavsett jordbrukets prisregleringssystem vore det angeläget att studera om
partihandelsledets dominans över detaljhandeln leder till konkurrensbegränsningar
och därmed till för höga livsmedelspriser.

Vi anser att som ett delmål i konsumentmålet bör ett folkhälsomål
formuleras. Därigenom skulle det bli lättare att utforma kvalitetskriterier
och även gå in på huruvida livsmedelsproduktionen motsvarar den kost som
människor borde äta.

I samband med en ökad internationell integration och en ökad frihandel
med livsmedel framstår livsmedelskontrollen av import som alltmer angelägen.
Svenska livsmedel håller en mycket hög kvalitet i en internationell
jämförelse. Detta beror dels på att vi har klimatiska förutsättningar för

produktion med mindre kemikalier än i varmare länder, dels beror det på att Mot. 1988/89
vi ålagt oss mer restriktioner för kemikalier och mediciner än många Fi29
importländer. Det är därför ett angeläget konsumentintresse att livsmedel
som producerats på ett i Sverige förbjudet sätt inte får importeras.

Inkomstmålet - ny utformning?

Som jordbruksministern påpekar finns det i dag svårigheter att på ett
lämpligt sätt bedöma mot vilka grupper och på vilket sätt jordbrukarnas
standard jämförelse skall göras. Allt fler jordbrukare är deltidsjordbrukare
och fritidsjordbrukare. Många har inkomst av skogsbruk och ibland även av
annan rörelse.

För vår del vill vi därför framhålla att det i dagens läge, med en heterogen
jordbrukarkår, är mest lämpligt att bedöma jordbrukarna som företagare. Så
länge jordbruksnäringen på något sätt är reglerad, och det lär den förbli
under överskådlig tid, måste emellertid ett inkomst- eller lönsamhetsmål
uppställas. Den formulering vi här vill förorda är ”en rimlig företagsekonomisk
lönsamhet”. Det innebär att jordbrukaren vid normal effektivitet har
rätt att kräva såväl en rimlig långsiktig förräntning på det investerade
kapitalet som en rimlig ersättning för det arbete som utförs, både eget och
lejt.

För att kunna fungera väl som företagare måste det på något område finnas
utrymme för utveckling och expansion. I regeringens proposition bortses
ifrån sådana möjligheter. I stället antyds att volymen i jordbruket skall
minskas både vad avser arbete, kapital och areal.

Det regionalpolitiska målet

Jordbrukarnas inkomster i en viss del av landet har naturligtvis betydelse för
regionens överlevnadsmöjlighet. Av detta skäl har denna fråga aktualiserats
redan ovan.

Det borde emellertid vara av stort värde om olika regionalpolitiska
insatser kunde samordnas. Därför skulle det te sig fördelaktigt om det
regionalpolitiska stöd som jordbruket kan behöva kunde utgå - liksom när
det gäller industri och annat näringsliv - ur en samlad regionalpolitik i stället
för att vara en del av jordbrukspolitiken.

Såväl i propositionen som i en del under sentid publicerade rapporter, har
det antytts att det skulle vara möjligt att förskjuta lönsamheten inom
jordbrukssektorn från slättbygderna till skogs- och mellanbygder. Vi vill
påpeka att en sådan förskjutning till viss del redan skett genom att
animalieproduktionen blivit lönsammare på spannmålsproduktionens bekostnad.
Att gå längre på denna väg genom en statlig omfördelningspolitik är
mycket svårt. Om man ytterligare stödjer den produktion som nu sker i
skogs- och mellanbygderna, dvs. mjölk- och köttproduktionen, är det inte
omöjligt att denna flyttar ut på slätterna där markens avkastningsnivå även
framgent kommer att ligga högre.

9

Miljömålet - med långsiktiga naturresurssynpunkter Mot. 1988/89

Fi29

Det råder i dag stor politisk enighet om att jordbrukets miljöproblem måste
åtgärdas. Därför måste kemikalieanvändningen minimeras och läckaget av
växtnäring bringas ner till en nivå som naturen tål. De åtgärder som
riksdagen redan beslutat om såsom avgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel,
regler för stallgödselhantering och större andel bevuxen mark är
ett led i detta arbete.

I propositionen talas om ett mindre intensivt och resurssnålt jordbruk. I
detta resonemang bortses ifrån att marken som naturresurs på sikt kan vara i
högsta grad begränsad. Rätt utvecklad odlingsteknik möjliggör ett miljövänligt
och högproduktivt jordbruk. Genom att förbättra odlingssystem och
odlingsmetoder kan jordbruket även ta tillvara det kvävenerfall som annars
lätt ”tvättas ut” och blir ett miljöproblem.

Det är även angeläget att göra det möjligt för alternativa odlingsmetoder
att utvecklas och öka i omfattning. Kunskapen inom den alternativa odlingen
- utan kemikalier och handelsgödsel - kan också komma till nytta inom en
anpassad konventionell odling. Det är angeläget att forskning och utveckling
inom detta område får ökat stöd från samhället.

Det svenska odlingslandskapet är ett kulturarv som har ett värde i sig. Det
är därför viktigt att jordbrukspolitiken medverkar till att odlingslandskapet
så långt möjligt bevaras. Ett stöd endast för att hålla marken öppen skulle
dock vara ett slöseri med resurser som opinionen sannolikt snart skulle finna
mindre väl motiverat. Därför skall odlingsjorden och odlingslandskapet
nyttjas och hävdas.

Jordbruket kan också mycket snart bli en väsentlig kraft i miljöarbetet och
medverka till att lösa miljöproblem på andra håll i samhället. Sålunda kan
jordbruket producera råvaror som är förnybara och miljövänliga för att
ersätta miljöskadliga och ändliga råvaror som t.ex. kol, olja och uran. Dessa
nya råvaror har ett stort intresse både i energisektorn, för massaproduktion
och i den kemiska industrin. Det är angeläget att regering och riksdag snarast
kommer till beslut avseende de ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken som
skulle göra dessa miljövänliga jordbruksråvaror mer ekonomiskt konkurrenskraftiga.

Samhällsekonomiskt mål

Regeringen klagar över en negativ påverkan på samhällsekonomin från
jordbrukssektorn. Det är värt att notera att jordbruket i Sverige haft en
mycket hög produktivitetstillväxt under 1980-talet, i de flesta fall långt högre
än industrin. Genom att utnyttja lediga resurser i jordbruket för s.k.
alternativ produktion av råvara till energi- och industrisektorerna skulle det
vara möjligt att utnyttja den höga produktiviteten, förbättra jordbrukarnas
ekonomi och samtidigt närma sig målet - ”Hela Sverige skall leva”.

Vi vill här dessutom understryka det krav vi tidigare framfört att god miljö
skall vara ett centralt mål i den ekonomiska politiken. På samma sätt är det
angeläget att för framtiden bevara och förkovra produktionsförmågan i
ekosystemet - i detta fall den del som utgöres av åkerjord. Bevarade

10

ekologiska produktionsresurser är den bästa garantin för en positiv och Mot. 1988/89
varaktig tillväxt i ekonomin. Fi29

Internationell utveckling - avreglering

De stora överskott av livsmedel som uppstått på världsmarknaden under
1980-talet, särskilt efter 1985, har aktualiserat frågan om en reform av
jordbruksprissystemen i i-länderna. Frågan har utretts inom OECD och är
föremål för förhandlingar inom GATT.

Avreglering är dock inte en fråga för Sverige ensamt, det krävs en
ömsesidig avreglering i världen för att inte ny snedfördelning skall uppstå på
den nationella och internationella marknaden. En sådan avreglering skulle
leda till att världsmarknadspriserna steg till en mera rimlig nivå, sannolikt i
höjd med produktionskostnaden i det priseffektivaste landet. Även i ett
sådant läge skulle svenskt jordbruk ha goda förutsättningar att hävda sig.
Många livsmedel är färskvaror och marknaden är ofta regionaliserad. Sämst
förutsättningar för svensk konkurrens föreligger på lättransporterade bulkvaror,
medan specialiserade produkter av hög kvalitet skulle ligga bättre
till. Det är viktigt att hålla isär avregleringsdebatten och frågan om
EG-anpassning. EG är nämligen till sin karaktär en tullunion med ett högt
gränsskydd och högt jordbruksstöd.

Medel

I propositionen framförs tanken att reducera prisstödet och i stället stödja
jordbruket via arealbidrag eller s.k. brukarstöd.

För vår del vill vi framhålla att en viktig princip för den nationella
jordbruksprispolitik, som inom överskådlig tid ändå kommer att behövas,
skall vara att jordbrukarnas inkomster erhålls som ersättning för producerade
varor-inte som ersättning för ”icke-produktion”. Detta skulle nämligen
snabbt leda till ett dåligt resursutnyttjande av såväl arbete som mark och
förmögenhetsförskjutningar.

Det krävs emellertid en bättre marknadskontakt i prissystemet än vad som
i dag föreligger. Därför är det ganska naturligt att spannmålsprisregleringen
ändras så att det inte blir möjligt att producera obegränsad volym till fast pris.
I stället skulle ett system med kontrakt eller avtal kunna övervägas där större
hänsyn tages till olika kvalitet vid prissättningen.

Det bör emellertid föreligga en öppen och obegränsad produktionsmöjlighet
på något område. På energi- och industriråvaruområdet är de totala
volymerna så stora att detta skulle vara möjligt. Problemet är att betalningskraften
för närvarande är svag. Som tidigare påpekats kan detta snabbt
komma att ändras både genom marknadsförändringar och genom politiska
beslut.

Om prissystemet ändras så att ett mindre överskott produceras och
därigenom även exportförlusterna begränsas blir det möjligt att betala bättre
för rätt volym av rätt kvalitet. Den s.k. överskottsareal som därvid uppstår
kan då utnyttjas för marginalproduktion med marginalkostnader och det blir
möjligt att konkurrera på andra marknader till lägre priser än i dag.

Hemställan Mot. 1988/89

Fi29

Med anledning av vad som i motionen anförts hemställer vi

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om jordbrukspolitikens framtida mål och medel.

Stockholm den 16 november 1988
Karl Erik Olsson (c)

Karin Starrin (c) Sven-Olof Petersson (c)

Stina Gustavsson (c) Marianne Jönsson (c)

Göran Engström (c) Lennart Brunander (c)

12