Arbetsskadeförsäkringen

Motion 1989/90:Sf268 av Gullan Lindblad m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Sf268

av Gullan Lindblad m.fl. (m)
Arbetsskadeförsäkringen

En kostnadskrävande försäkring

Arbetsskadeförsäkringen (LAF) och Lagen om statligt personskadeskydd
(LSP) har sin nuvarande utformning sedan den 1 juli 1976. Arbetsskadeförsäkringen
intar en särställning inom socialförsäkringen. Om en skada/sjukdom
bedöms vara orsakad av skadlig inverkan i arbetet utgår nämligen en
ersättning som täcker hela inkomstbortfallet sedan den s.k. samordningstiden
med sjukförsäkringen (de första 90 dagarna) upphört. Dessutom utgår
ersättning för sjukvårdskostnader jämte resor och andra eventuella kostnader.
Om sjukdomen/skadan bedöms ge bestående nedsättning av arbetsförmågan
kan livränta utgå. Livränta kan också utgå till efterlevande anhörig.

Arbetsskadeförsäkringen i sin nuvarande utformning har visat sig dra
orimligt höga kostnader vad gäller såväl kostnaderna för själva försäkringen
som för dess administration. Ändå omfattar försäkringen endast 10 procent
före skatt medan sjukförsäkringen täcker de övriga 90 procenten.

Några talande siffror

Utgifterna för arbetsskadeförsäkringen (miljoner kronor) framgår av nedanstående
tabell:

Tabell 1
År	Sjukpenning	Livränta	Summa
1980			1 115
1981	468	884	1 352
1982	462	876	1 338
1983	603	948	1 551
1984	608	992	1 600
1985	707	1 106	1 813
1986	1 645	1 267	2 912
1987	2 851	1 586	4 437
1988	4 681	2 212	6 893
1989 (beräkn.)	5 700	3 100	8 800

Kostnaden för arbetsskadeförsäkringen har alltså ökat från ca 1 miljard kronor
1980 till nära 9 miljarder kronor 1989!

Av budgetpropositionen 1989/90:100, bilaga 7, Socialdepartementet,

framgår att ca 1000 nya livräntetagare tillkommer varje månad och att tillväxten
av livräntorna kommer att medföra mycket dryga kostnader för försäkringen
under lång tid. Däremot sägs intet om att arbetsskadefonden visar
ett mycket stort underskott (9,3 miljarder kronor hösten 1989). Staten beräknas
1995 behöva låna ut 18,8 miljarder kronor. Ackumulerat blir detta
ca 90 miljarder kronor.

Ärenden och balanser angående arbetsskador (jämna 100-tal) enligt socialförsäkringsutskottets
betänkande 1988/89 SfU 11:

Tabell 2

Inkomna
ärenden
Avgjorda
ärenden
Balans 31/12

1983	1984	1985	1986	1987	1988
45 500	54 300	64 500	78 600	97 700	117 700
40 800	45 900	57 100	68 200	82 200	94 500
24 000	32 500	40 000	50 400	65 800	89 000

Det sägs nu i budgetpropositionen att antalet arbetsskadeärenden fortsätter
att öka, men att ökningstakten minskat något under de senaste kvartalen.

Riksförsäkringsverket framhåller att ett resurstillskott om ytterligare 300
årsarbetare behövs för att ärendebalansen inte skall öka!

Arbetsskadeavgiften höjdes från 0,6 till 0,9 procent fr.o.m. 1988. Riksförsäkringsverket
föreslog redan 1987 att arbetsskadeavgiften borde höjas till
2,35 procent av lönesumman. Om fonden skall komma i balans 1995 borde
avgiften höjas till 3,6 procent, enligt verket.

Varje person med något som helst sinne för ekonomi förstår att denna utveckling
inte kan fortsätta.

Orsaker till kostnadsexplosionen

De främsta orsakerna till de galopperande kostnaderna för försäkringen är
följande:

- en ständigt ökande ärendetillströmning

- en fortlöpande ändring av praxis vid försäkringsdomstolarna, varvid ca
90 procent av alla ärenden godkänns som arbetsskada/sjukdom

- en förskjutning från medicinska till socialpolitiska bedömningar - "arbetsskadeförsäkringen
tenderar att övergå till en allmän försäkring, som
kan träda i kraft när individen efter ett visst antal år i arbetslivet börjar
få känning av åldersbetingade förändringar som försäkringskassan i
Örebro uttryckte saken för något år sedan.

Åtgärder

Regeringen har visserligen uttryckt nödvändigheten av besparingar i de stora
transfereringssystemen, som ökat mycket kraftigt i volym på senare år, men
inga besparingsförslag har framlagts. Vad gäller arbetsskadeförsäkringen
har i stället kraftiga ökningar av anslagen för arbetsskadehantering skett de
senaste åren.

Regeringen har tillsatt en arbetsmiljökommission, som bl.a. fått i uppgift
att kartlägga de 400 farligaste jobben. Vid varje diskussion om arbetsskadeförsäkringen
hänvisar regeringen till denna utredning.

Mot. 1989/90

Sf268

4

Socialförsäkringsutskottet anordnade en hearing rörande arbetsskadeförsäkringen
den 17 februari 1989. Något väsentligt nytt framkom kanske inte
vid denna, men det finns nu en samlad katalog över olika erfarenheter och
uppfattningar rörande försäkringen.

Vid utskottsutfrågningen framkom bl.a. följande:

Det finns anledning att gå vidare och se vilka utvecklingsmöjligheter som
finns för att på ett enklare sätt kompensera människor vid sjukdom och
skada, utan att i väsentlig mån eftersätta det materiella syfte som nu gäller
och för att effektivare angripa problemen med arbetsmiljön.

Vi vet att en dålig arbetsmiljö producerar många arbetsskador. Vad vi behöver
fråga oss är om det behövs en arbetsskadeförsäkring för att förbättra
arbetsmiljön.

Försäkringen bär risken av att en skada blir bedömd som arbetsskada även
om den inte skulle vara det.... Detta innebär att också skador och sjukdomar
som inte beror på arbetet ändå riskerar att bli klassade som sådana.

(Riksförsäkringsverkets generaldirektör).

Man har i förarbetena till lagen sagt att ofullkomligheter i försäkringssystemet
inte skall bäras av den sjuke utan i första hand av försäkringen. Jag tror
att nuvarande tillämpning väl lever upp till det citat ur förarbetena som redovisats
(i anledning av ett citat ur förarbetena till lagen: - det kan inte accepteras
att sjukdomar som drabbar den försäkrade oberoende av om denne
förvärvsarbetar eller ej blir betraktade som arbetsskador -)

(Försäkringsöverdomstolens president)

Från Riksrevisionsverkets sida har vi föreslagit en översyn av denna lagstiftning,
så att man kunde få en politisk prövning av om kostnadsutvecklingen
verkligen stämmer överens med vad man tänkte sig från politikernas sida när
man fattade detta beslut. I praktiken innebär tillämpningen, som den ser ut
idag, att det är domstolarna som bestämmer innebörden av begreppet arbetsskada.

(repr. för Riksrevisionsverket)

Den merersättning som utgår till den försäkrade, utöver den som han i annat
fall hade fått, d.v.s. den 90-procentiga kompensationen i sjukpenningen, i
administration kostar ungefär 40 kronor per hundralapp.

(repr. för Riksrevisionsverket)

Arbetsskadeförsäkringen är viktig för den enskilde och för att fästa uppmärksamhet
på och få kunskaper om faktorer i arbetet som orsakar skador
och sjukdomar.

(repr. för LO)

Man kan fråga sig om det är modernt att i ett samhälle av vår typ behandla
människor olika, beroende på om de har skadat ryggen i arbetet eller utanför
arbetet.

Vi har en begränsad nytta av arbetsskadeförsäkringen i det förebyggande
arbetet. Det är sällan vi i det arbetet hör talas om att arbetsskadeförsäkringen
har någon betydelse.

(repr. för SAF)

Mot. 1989/90

Sf268

5

Ingen effekt på arbetsmiljön

Sorn synes går uppfattningarna något isär vad gäller arbetsskadeförsäkringen.
Det bör dock sägas att allt fler kritiska röster höjs om försäkringen,
inte minst från försäkringskassans personal.

En utredning som gjordes vid försäkringskassan i Kopparbergs län för något
år sedan visade att försäkringen inte tycks utgöra den impulsgivare till
arbetsmiljöförbättringar ute på arbetsplatserna som ofta gjorts gällande.

Kassaanställda har kallat arbetsskadeförsäkringen en gökunge i försäkringsboet
som knuffar ut behövande inom andra delar av socialförsäkringen.

Även uttalanden från Arbetarskyddsstyrelsen visar, att en försäkring där
snart sagt alla anmälda ärenden godkänns som arbetsskada, inte har någon
nämnvärd effekt vad gäller arbetsmiljön.

Från försäkringskassorna har rapporterats att man reducerat utredningskraven
väsentligt och förenklat bedömningen vad gäller orsakssamband i
ärenden rörande degenerativa skador, rygg- och ledbesvär. Ärendena godkänns
oavsett arbetsmiljö och oavsett om en fullgod utredning presenterats
eller ej.

Rehabiliteringsarbetet försvåras

Den mest negativa konsekvensen av de långa väntetiderna i arbetsskadeärenden
(ca ett år i första instans och upp till fyra år i högsta instans) är att
rehabiliteringsarbetet försvåras. Dels har försäkringen slukat så stora personella
resurser att kassornas rehabiliteringsarbete legat nästan helt nere, dels
är det svårt att motivera en person som väntar på besked i sitt arbetsskadeärende
att genomgå rehabiliteringsåtgärder under väntetiden.

Regeringen handlingsförlamad trots kritik

Regeringen måste vara helt medveten om att arbetsskadeförsäkringen urartat,
inte minst med tanke på kostnadsexplosionen. Dessutom har Riksförsäkringsverket
och Riksrevisionsverket uppmanat regeringen att göra något
radikalt åt försäkringen.

Hösten 1987 begärde riksdagen en analys av orsakerna till den stora ärendeanhopningen,
men någon sådan analys har inte redovisats trots riksdagens
påstötning i frågan. Socialförsäkringsutskottet ordnade - som ovan redovisats
- självt en utskottsutfrågning i ärendet.

Riksdagens revisorer redovisade hösten 1989 en rapport rörande arbetsskadeförsäkringen.
Revisorerna har bl.a. pekat på följande förhållanden:

- Försäkringen fungerar inte väl i sin nuvarande utformning

- Arbetsskadeförsäkringslagen har inte visat sig gå att tillämpa på ett rättvist
sätt

- Lagens betydelse för det skadeförebyggande arbetarskyddet synes vara
starkt begränsad

- Arbetsskadeförsäkringens marginellt högre ersättningsnivå jämte handläggningstiderna
i systemet torde verka rehabiliteringshindrande

- Att arbetsskadeförsäkringen till stor del finansieras över statsbudgeten
torde aldrig ha varit avsikten

Mot. 1989/90

Sf268

6

I budgetpropositionen föreslås ett tillskott med drygt 92 miljoner kronor för
försäkringskassornas personalkostnader, bl.a. beroende på volymökningar
inom föräldraförsäkringen, efterlevandepensioneringen och främst arbetsskadeförsäkringen.

Om vårt förslag om arbetsgivarperiod och ytterligare förlängd samordningstid
mellan sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna genomförs, kommer
personal att frigöras för andra väsentliga uppgifter. Detta kommer att leda
till effektivare och bättre arbetsförhållanden än att nyanställa 300 personer
som behöver en omfattande inskolning. Vi föreslår därför att anslaget B2
Försäkringskassor reduceras med 73,5 miljoner kronor i förhållande till regeringens
förslag.

Moderata samlingspartiets förslag

I den moderata partimotionen om Bättre välfärd har vi föreslagit att en s.k.
arbetsgivarperiod införs inom sjukförsäkringen fr.o.m. 1 januari 1991. Det
betyder att arbetsgivaren får bära kostnaderna för de anställdas sjukersättning
under de första 14 dagarna av en sjukdomsperiod. Det finns en relation
mellan korttidssjukfrånvaron och arbetsmiljösituationen på en arbetsplats.
Det av oss föreslagna systemet ger därför arbetsgivarna incitament att ta ett
ökat ansvar för arbetsmiljöfrågorna.

För att ytterligare förstärka arbetsgivarnas incitament att verka för en arbetsmiljö
som leder till färre arbetsskador och sjukdomar direkt orsakade av
arbetsförhållanden måste det finnas en direkt koppling mellan den enskilde
arbetsgivarens utgifter för arbetsskadeförsäkringen och skadeutfallet.

Det kan åstadkommas genom att den nuvarande försäkringen ersätts med
en obligatorisk, lagfäst arbetsskadeförsäkring. Alla arbetsgivare skulle ha en
lagstadgad skyldighet att teckna en sådan försäkring för samtliga anställda.
Skyldigheten kan jämföras med bilägares skyldighet att ha en trafikförsäkring.

Denna nya försäkring skall kunna tecknas hos enskilda försäkringsbolag.
Till skillnad från dagens arbetsskadeförsäkring, som finansieras av arbetsskadeförsäkringsavgiften,
vilken är baserad på ett likformigt uttag av lönesumman
för alla, bör försäkringsbolagen kunna sätta premier som relateras
till det förväntade skadeutfallet. Därigenom skulle ett ökat intresse för aktiva
miljöåtgärder och en hälsobefrämjande utformning av arbetsmetoder
m.m. uppstå vid företagen. Det skulle då ligga i företagens och försäkringsbolagens
intresse att snabbt rehabilitera personer som i dag är långtidssjukskrivna,
utbrända och passiviserade.

Reglerna för hur en arbetsskadeförsäkring skall vara utformad bör regleras
i särskild lag.

En kommande utredning bör ta ställning till hur en sådan försäkring mera
i detalj kan vara uppbyggd. Utredningen bör ta ställning till vilka kriterier
som den ovannämnda lagen skall uppställa beträffande orsakssambandet
mellan ett sjukdomstillstånd och ersättningsrätten. Som ovan redovisats föreligger
i den nuvarande försäkringen enbart svaga krav på orsakssamband.
Särskild uppmärksamhet bör också ägnas livräntefallen.

Utredningen bör även studera de ideella ersättningarna, t.ex. för lyte och
men, som i dag behandlas av trygghetsförsäkringarna.

Mot. 1989/90

Sf268

7

Den personal vid försäkringskassorna som handlägger arbetsskadeärenden
kan frigöras till väsentligt angelägnare uppgifter inom socialförsäkringen,
t.ex. för rehabilitering av långtidssjukskrivna och för kontrollfunktioner.
Detta skulle väsentligt minska kassornas kostnader för kortare sjukskrivningsperioder
och minskat antal förtidspensioner.

I avvaktan på en reformerad arbetsskadeförsäkring enligt vår modell föreslår
vi att samordningstiden mellan sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen
utsträcks från nuvarande 90 dagar till 180 dagar. Detta skulle medföra
en minskning av antalet ärenden, förkortade väntetider och minskade kostnader
för försäkringen.

Vi anser också, i likhet med 1985 års arbetsskadeutredning, att kassorna
bör få ersättning för självkostnaden från AMF för det utredningsarbete kassan
utför.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär skyndsam utredning och förslag
syftande till reformering av arbetsskadeförsäkringen enligt den i
motionen skisserade modellen,

2. att riksdagen i avvaktan på en reformering av arbetsskadeförsäkringen
beslutar att samordningen mellan arbetsskadeförsäkringen och
sjukförsäkringen skall förlängas från 90 dagar till 180 dagar fr.o.m.
den 1 januari 1991,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att försäkringskassan
bör från försäkringsbolag som anlitar kassans tjänster erhålla
full kostnadstäckning för utredningsarbete och administration
av statistik m.m. i enlighet med vad som i motionen anförts,

4. att riksdagen till Allmänna försäkringskassor för budgetåret
1990/91 anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med
73 500 000 kr. reducerat förslagsanslag på 493 850 000 kr.

Stockholm den 23 januari 1990

Gullan Lindblad (m)

Hans Dau (m) Margit Gennser (m)

Bertil Persson (m) Karl-Gösta Svenson (m)

Göran Åstrand (m)

Mot. 1989/90

Sf268

8