Skogsindustrin, jobben och regionalpolitiken

Interpellation 2008/09:3 av Pärssinen, Raimo (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2008-09-18
Anmäld
2008-09-22
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2008-10-02
Sista svarsdatum
2008-10-02
Besvarad
2008-10-14

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 18 september

Interpellation

2008/09:3 Skogsindustrin, jobben och regionalpolitiken

av Raimo Pärssinen (s)

till näringsminister Maud Olofsson (c)

Skogsindustrin handlar om både näringspolitik och klimat- och miljöpolitik. Produktionsmål måste vägas mot miljömål.

Skogsindustrin är av vital betydelse för svensk glesbygdsutveckling och sysselsättning genom sin lokalisering till regioner och orter där i många fall alternativ sysselsättning är begränsad eller saknas. Skogs- och träindustrin sysselsätter direkt 72 000 personer. Av antalet industrianställda står skogsindustrin för mer än 20 procent i Västernorrlands, Norrbottens, Värmlands, Gävleborgs och Kalmar län. Industrisysselsättningen visar en nedåtgående trend såväl i massa‑, pappers- och sågverksindustri som i industrin generellt.

Skogsindustrin har haft svårigheter även under den högkonjunktur som nu viker. Ett antal oroande nedläggningar och varsel har kommit.

Näringsministern har på en fråga svarat att flera av de faktorer som påverkar skogsindustrin negativt är förhållanden som regeringen svårligen på egen hand kan åtgärda eller förfoga över. Det vittnar om ett passivt och reaktivt synsätt på industrifrågorna. Även om vi rör oss in i ett tjänstesamhälle måste vi slå vakt om industri och tillverkning, i synnerhet om den baseras på svenska råvaror. Våra olika industribranscher klarar den globala konkurrensen förutsatt att staten bidrar till kreativt tänkande kring deras utveckling och tillväxt. Forskning är då givetvis ett måste.

Jag är helt övertygad om att det finns en stor utvecklingspotential i den svenska skogen och i dess olika skogsprodukter, även i ett sysselsättningsperspektiv. Skogspolitikens olika mål – produktion, biologisk mångfald, klimataspekterna samt skogens sociala och kulturella värden – går att förena. Det ena behöver inte utesluta det andra. Miljömålen kan främja snarare än hämma sysselsättningen.

Mina frågor till statsrådet är:

Vilka initiativ avser näringsministern att ta för att främja en utveckling av skogsindustrin och dess produkter?

Hur ska näringsministern verka för en statlig näringspolitik som främjar sysselsättningen i branschen?

Genom vilka näringspolitiska initiativ från näringsministerns sida ska en bra regional balans för skogslänen underlättas?

Debatt

(20 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2008/09:3, Skogsindustrin, jobben och regionalpolitiken

Interpellationsdebatt 2008/09:3

Webb-tv: Skogsindustrin, jobben och regionalpolitiken

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 10 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Raimo Pärssinen har frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att främja en utveckling av skogsindustrin och dess produkter, hur jag ska verka för en statlig näringspolitik som främjar sysselsättningen i branschen samt vilka näringspolitiska initiativ från min sida som ska underlätta en bra regional balans för skogslänen. Företagen inom den svenska skogsindustrin verkar under hård internationell konkurrens. Den internationella utvecklingen, till exempel de ökade energi- och råvarupriserna, dollarns försvagning och Rysslands exporttullar på virke, innebär för närvarande stora påfrestningar för vår svenska skogsindustri. Regeringen har svårt att på egen hand åtgärda eller förfoga över dessa internationella utvecklingstendenser. Jag anser att tillväxt, internationell konkurrenskraft och näringslivets utveckling i första hand gynnas av goda generella villkor för företagsamhet. Regeringen arbetar för att få till stånd väl fungerande konkurrens, öppna marknader och fri handel. Regeringen har genomfört en rad åtgärder för att tillgodose industrins krav på högkvalificerad arbetskraft och kompetens, effektiva forsknings- och innovationssystem, en trygg råvaruförsörjning, bra infrastruktur samt en långsiktig energi-, klimat- och miljöpolitik. För att möta klimatutmaningarna inriktas regeringens näringspolitik mot ett tydligt grönt fokus. Skogen har i detta sammanhang en central roll genom sin förmåga att förse oss med förnybara råvaror och samtidigt binda koldioxid. Skog, trä, papper, bioenergi och andra produkter har en nyckelroll i ett samhälle som bygger på hållbar utveckling. Klimat- och miljöutmaningarna ska utnyttjas som hävstång för nya jobb, nya produkter, ökad export och ökad tillväxt. Regeringen arbetar i dag målmedvetet med dessa frågor, i samverkan med näringslivet, och avser att fortsatt driva dem såväl nationellt som internationellt. Regeringen har även genom den regionala tillväxtpolitiken förstärkt insatser för att skapa ett bättre företagsklimat och förutsättningar för en stärkt utvecklingskraft i hela landet. Vi har också vidtagit en rad konkreta åtgärder som underlättar en gynnsam utveckling inom de skogsbaserade näringarna. Tillsammans med EG-kommissionen har regeringen under lång tid agerat vad gäller Rysslands exporttullar. Regeringen har dessutom lagt fram en proposition om den framtida skogspolitiken som syftar till att öka råvarutillgången. Vidare har regeringen tillfört resurser för att förbättra möjligheten att få tillgång till välutbildad arbetskraft. I den kommande forsknings- och innovationspolitiska propositionen görs en kraftfull satsning på forskning och innovation som innebär att det statliga stödet från och med 2009 successivt ökar för att 2012 nå en permanent förstärkning om totalt 5 miljarder kronor. Därutöver har regeringen sett till att det finns långsiktiga och stabila spelregler vad gäller energiförsörjningen, vilket redan nu leder till ökade investeringar och kommer att ge ett energiöverskott redan år 2010. En väl fungerande infrastruktur i hela Sverige är också grunden för att få fram råvara och transportera färdiga produkter. Därför tillför regeringen 10 miljarder kronor i närtidssatsningar plus en extra höjning i ramanslagen för den kommande tioårsperioden. Tack vare regeringens jobbskapande politik kan vi sänka företagsskatterna med 16 miljarder i årets budget, att lägga till de 34 miljarder som presenterats tidigare. Min åsikt är att svensk skogsindustri spelar och kommer att spela en mycket viktig roll i att skapa jobb och tillväxt i ett hållbart samhälle.

Anf. 11 Raimo Pärssinen (S)
Fru talman! Jag vill tacka ministern för svaret. Först vill jag säga att vi är oroade och bekymrade för jobben i Gävleborg. Utefter hela vår kust finns pappers- och massafabriker: Holmen, Vallvik, Norrsundet, som ska läggas ned, Korsnäs, och lite längre söderut finns Skutskär. Vi är oroliga över vad som nu händer med jobben i industrin i Gävleborg. I dag finns det 5 200 arbetstillfällen inom skogsindustrin. Vart och ett av dem omsätter eller förädlar 1 miljon kronor. Totalt är förädlingsvärdet 5,2 miljarder. Gävleborg är Sveriges skogligaste län. Vi har trävaruindustri, och vi har sågverk i Hälsingland. Vi har vår friska tall, och vi har pappers- och massaindustri efter kusten. Men det är ett tufft läge - det har väl inte undgått någon i detta land - med dagliga varsel och nedläggningsbesked. Bara inom skogsindustrin har man varslat ungefär tusen personer per år de senaste tre åren. Skogen är bra för klimatet. Efterfrågan ökar. Vi kan konstatera att skogen är en framtidsbransch. Men vi är övertygade om att det krävs handling för att klara denna framtidsbransch. Därför ställs det många frågor om vad som händer i konkurrensen om skogsråvara. Hur ska vi klara energin? Det finns ett rop, och det ropet går tvärs över näringslivet. Det går in i det socialdemokratiska partiet, och det går till andra partier: Vi måste samverka för att hitta långsiktiga lösningar. Vi har också transporter att hantera. Vi har forskningen. Det finns samma rop från skogsindustribranschen där också. Vad händer med forskningen? Därför har jag skrivit den här interpellationen. Vi måste få till stånd en dialog, Maud Olofsson, om vilka initiativ regeringen och ministern själv som ansvarig kan ta. Låt mig ta ett litet exempel. Vi införde en nationell träbyggnadsstrategi. Det var en kommitté som var brett sammansatt av aktörer, från producenter, beställare och projektörer till forskningsråd. Strategin blev en stor framgång som har bidragit till att uppmärksamma träets klimatfördelar. Det är billigt och förnybart, och det är framför allt ett effektivt byggnadsmaterial. Nu får vi veta att regeringen har beslutat att avsluta uppdraget med den nationella strategin per den 31 december i år. Vi frågar oss varför. Hur blir det med de strategiska forskningsprogrammen? Hur kommer de att hanteras? Branschen har tydligt uttalat att framgång via forskning kräver en stark samverkan mellan företagen och staten. När det gäller genomförandet av programmen har universitet och högskoleinstitut sin självklara roll. Att däremot låta forskarna avgöra vad som är viktigast för industrin kan bli förödande. Skogsindustrierna och jobben i Gävleborg kräver långsiktiga spelregler och förutsättningar, Maud Olofsson. Låt mig avsluta med följande: Ministern åker land och rike runt och talar om hur bra det gick i Norrsundet. Jag har varit djupt involverad i det som har hänt i Norrsundet och med de anställda där. Vi har haft flera interpellationer om detta. Maud Olofsson har inte besvärat sig med att besöka oss eller samtala med facket. Hennes sekreterare har skickat ett brev som svar på tre. Det tycker jag inte är handlingskraft.

Anf. 12 Åke Sandström (C)
Fru talman! Det råder inget tvivel om att det är viktiga frågor som interpellanten har tagit upp. Jag tror att vi är överens om att samverkan också behövs. Samverkan sker i dag på hela det här området. Skogsnäringen är vår största exportgren. Över 90 miljarder kronor netto kom från den samlade skogsnäringen föregående år. Jag vill begränsa mig till en reflexion om den skogspolitiska proposition som antogs här i riksdagen i våras. Den hette Skogspolitik i takt med tiden - ett mycket träffande namn. Jag har ju inblick i skogspolitiken också i andra partier, och jag blev överraskad över att Socialdemokraterna hade så många reservationer men allra främst av alla de reservationer som kom från deras tänkta koalitionspartner Miljöpartiet. Hur ska vi då kunna öka sysselsättningen, som både jag och interpellanten är angelägna om? Hur ska vi kunna öka den när Miljöpartiet säger nej till alla produktionshöjande åtgärder? Man säger nej till modern avverkningsteknik. Man säger nej till nya skogsodlingsmetoder och nya träslag, men man säger ja till flera skogsreservat och att en ännu större andel av vår produktiva skog ska tas ur produktion. Jag funderar på hur Raimo Pärssinen ser på sådana utvecklingsfrågor. Skogsproduktionen är ju ändå grunden för sysselsättningen och utvecklingen. En viktig del i detta är också vårt vägnät och möjligheterna att ta fram den skogliga råvaran i hela landet. Här har jag studerat anslaget till enskilda vägar de senaste fem åren. Det har faktiskt varit dyster läsning. Det har höjts en del de senaste två åren. Kanske Raimo kan säga något om detta. Som sagt: Hur ska det gå med skogsproduktionen framöver? Hur ska det gå med att utveckla den? Jag skulle också gärna vilja diskutera vidareförädlingen, byggande i trä och framför allt hela bioenergisortimentet, som är en utmaning för skogsnäringen. Men min fråga kvarstår: Vad händer med den skogliga produktionen framöver?

Anf. 13 Karin Åström (S)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka Raimo Pärssinen för att han har framställt denna viktiga interpellation. Skogsindustrin är ohyggligt viktig för många län, men jag tycker att den är särskilt viktig för mitt eget hemlän, Norrbotten, där skogsindustrin är stor. Maud Olofsson säger i svaret att tillväxt, internationell konkurrens och näringslivets utveckling i första hand ska gynnas av generella villkor för företagande. Ja, så kan man ju tycka, men det hjälper just nu inte skogsindustrin särskilt mycket. När jag har pratat med företrädare för skogsindustrin i mitt hemlän tar de gång på gång upp tre frågor som är centrala och viktiga. Det handlar om energifrågan och om hur det ska se ut i framtiden. Det handlar om råvarubristen och de ryska tullarna och om forskning och innovation, naturligtvis. Jag tänker nu ägna mig åt energifrågan och drar mig till minnes det löfte som näringsministern gick ut med direkt efter valet, att man skulle inbjuda till energiöverläggningar med bland annat industrin och fler parter, i syfte att man skulle nå de här breda energiuppgörelserna. Tyvärr har ministern än i dag inte sänt någon inbjudan. I höstas tog socialdemokraten Tomas Eneroth det här initiativet och bjöd in till energisamtal. De har så småningom blivit av. I fredags var det energisamtal med bland annat LO och Svenskt Näringsliv som huvudaktörer. Tyvärr var det väldigt trist att läsa skrivningarna efteråt, för de ansvariga för energifrågorna inom Näringsdepartementet och näringsministern uteblev. Så här uttryckte Svenskt Näringsliv det i lördagens press: Vi hade väntat fler med ansvar för energi och näringsliv. Det är oerhört viktigt att vi får en blocköverskridande överenskommelse. Basindustrin måste få besked för att göra långsiktiga investeringar. Det är ett stort arbete i att samtala och höja framför allt kunskapsnivån, och det är viktigt att ha en strategi inför förhandlingarna inom EU. Att vänta och se är inte bra. Därför missar vi investeringar som skulle behövas i industrin just nu. Ja, så läser jag vidare i ministerns interpellationssvar. Där skriver ministern: Regeringen har sett till att det finns långsiktiga och stabila spelregler vad gäller energiförsörjningen. Ja, ska man tolka industrin, och särskilt skogsindustrin som vi nu diskuterar, Svenskt Näringsliv, LO och vi socialdemokrater bland annat, så tycker vi nog inte det. Här krävs alltså en mer konkret förklaring. Vad menar egentligen ministern? Och när kommer den här inbjudan som ministern tidigare har talat om?

Anf. 14 Per Svedberg (S)
Fru talman! Även jag får inleda med att tacka Raimo för att han har ställt den här interpellationen. Jag har läst svaret från näringsministern. Vid det här laget vet vi att vi förväntar oss att folk lyssnar när näringsministern pratar. Det här svaret tycker jag faktiskt inte leder någon vart. Jag är hälsing och envis. Jag kommer från en skogsbygd som har genomlevt en mycket stor omvälvning vad gäller skogsbruk och utvinning av råvaror. Jag har varit anställd på dåvarande Iggesunds Bruk, numera Holmen Industri. Jag såg vad som hände i industrin. Man har tappat väldigt många jobb under en relativt kort period, men nu står man inför det faktum att man har bekymmer med råvarutillförseln. Man har bekymmer med energikostnaderna, framför allt. För vår bygd i Hälsingland, Iggesund och närområdet, är det här en industri som betyder otroligt mycket, inte bara för dem som har skog i området utan också för kommunen och för landstinget, som är en av de större arbetsgivarna på orten. Då blir jag lite fundersam när jag läser det här svaret. Okej, det står en del om forskningsanslag och så vidare. Men var är ansatsen, näringsministern, när det gäller att peka lite på att vi ska satsa på innovationer för träförädling, kanske mest för dem som äger skog men även för nya entreprenörer? Var har vi den? Vad är budskapet till mina kamrater på Holmen, Iggesund? Hur kommer vi att nå vidare? Kommer vi att bli kvar? Kommer vi att kunna behålla vår konkurrenskraft gentemot ett globalt samhälle, som det nu är, där det finns en mängd olika aktörer framför allt i närområdet och Europa? Kan du vara lite mer konkret, näringsministern, och lite mer slagkraftig? Jag tror att vi behöver det.

Anf. 15 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Jag tycker att det här svaret har en del övrigt att önska. I den kommun jag kommer från, Borlänge, har vi Europas modernaste pappersmaskin i Stora Enso Kvarnsveden. I närområdet har vi Fors kartongfabrik. Vi har pappersbruket i Grycksbo. Det finns alltså en god representation av industri på papperssidan. Här krävs långsiktigt stabila elpriser. Det är avgörande för investeringsviljan, för tryggheten i de här jobben. Men det är framför allt avgörande för exportindustrins ställning och exportinkomsterna i Sverige i framtiden. Vi skulle se det som en fördel om man skulle kunna åstadkomma någon sorts blocköverskridande lösning, om det fanns en sådan vilja från regeringens sida, för att garantera en långsiktighet i energiproduktionen på framför allt elsidan och också en stabilitet när det gäller elprisernas utveckling. Det som är anmärkningsvärt är att det i Fredrik Reinfeldts första regeringsförklaring för två år sedan uttryckligen står att man kommer att ta initiativ till överläggningar med oppositionen. Men det har man inte gjort än. Två år har gått. Ingenting har hänt på den punkten. Det är till och med så att oppositionen tar det initiativ som regeringen saknar förmåga att göra trots att man har sagt att man har tänkt göra det. När oppositionen då gör regeringens arbete bekvämar man sig inte ens att komma på mötet. Det tycker jag inte är ett rimligt agerande med hänsyn till den här frågans stora vikt. Egentligen har det inte hänt någonting på det här området sedan regimskiftet. Jag ifrågasätter substansen i det som ministern säger i sitt svar om långsiktiga och stabila spelregler när det gäller energiförsörjningen och om det här med energiöverskottet. Om inte ministern kan ge en annan bild av det hela handlar det här, vad jag kan begripa, väl egentligen om de tio terawattimmar som man beräknar att vindkraften ska kunna ge ytterligare. Sedan gör man bedömningen om ett energiöverskott. Det är ju inte sådana nivåer på produktionen att det kan ha någon nämnvärd påverkan på det stora hela. Tomas Kåberger, som är generaldirektör för Energimyndigheten, har ju med andledning av det här konstaterat att det inte leder till sänkta elpriser. Och så länge det finns en marknad utanför Sverige som betalar mer för råel än i Sverige blir det alltså marginella effekter av det här. Ett lokalt överskott på elsidan är heller inte så intressant så länge det finns kablar till andra marknader runt om i Europa och världen. Det ska man också ha med när man bedömer substansen i det här uttalandet från ministern. Mot bakgrund av att handlingskraften är svag på det här området borde man nu släppa lite prestige och samla alla intressenter, företag, fack, opposition och titta på hur vi ska kunna åstadkomma någonting långsiktigt. Hur ska de spelreglerna se ut? Det ska kanske vara någonting som sträcker sig längre än den här mandatperioden och har bäring långt in i framtiden, så att det också har en påverkan på investeringstryggheten för den tunga industrin. Hur det än är står basnäringarna för en mycket stor andel av exportinkomsterna i det här landet, och de är väldigt viktiga för välfärden. Det handlar om många arbetstillfällen och många människors dagliga försörjning och också hela bygders möjligheter till överlevnad. På det här området finns det stark anledning att vara kritisk. Jag förstår inte varför regeringen inte ens en gång bekvämar sig att ta emot en utsträckt hand från oppositionen.

Anf. 16 Roland Bäckman (S)
Fru talman! Varslen haglar över Sverige. Bara i Gävleborg har det varit rekordmånga varsel, dubbelt så många som i fjol. Bara den senaste månaden har det varit en enorm ökning. I morse innan jag åkte ned till Stockholm läste jag i vår lokala tidning Ljusdals-Posten. Där stod det att ett av de stora företagen hemma som tillverkar trägolv nu har varslat väldigt många människor. Därför undrar jag vilka initiativ som ministern avser att ta för att öka förädlingsvärdet och därigenom medverka till att skapa fler jobb i Gävleborg och i hela Norrland.

Anf. 17 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Det är klart att vi alla är oroliga över den finansiella situationen på den globala marknaden som påverkar både skogsindustrin och annan industri. Vi har precis suttit med fordonsindustrin här på förmiddagen. Dock kan man glädja sig åt att den överenskommelse som Sverige har varit pådrivande för på EU-nivå nu verkar ge lite lugn och stabilitet. Det känns skönt att ha kunnat ratta den här situationen på det sätt som vi har klarat hittills. Dock ser vi att den finansiella oron innebär att det blir påfrestningar för många industrier. Vi ska möta det på ett bra sätt med de verktyg som vi har. Skogsindustrin är naturligtvis av avgörande vikt för svensk ekonomi. Jag noterar när Karin Åström pratar om vad skogsindustrin själv vill att hon nämner energifrågan, råvarubrist, forskning och innovation. Det är väl liknande signaler som jag får från skogsindustrin i min dialog, men jag vill tillägga infrastruktur som en viktig del och ett generellt företagsklimat. Det är viktigt att se att det är just de här delarna som är helt avgörande för om vi ska kunna ha en skogsindustri här framöver. Låt mig ta frågorna vartefter. Råvarubrist, säger skogsindustrin. Hur möter vi det? Genom ökad produktion naturligtvis, skogsproduktion. Det är precis som riksdagsman Åke Sandström säger, att i så fall måste vi öka och förbättra produktionsmetoderna inom skogen. Då är min fråga tillbaka till Socialdemokraterna: Hur ser det ut med ert sällskap? Hur är sällskapet med Miljöpartiet? Hur ska ni få igenom det tillsammans med Vänsterpartiet? Hur ser de på att vi ska öka skogsproduktionen, till exempel genom gödsling? Det är en intressant fråga. Vi har gett besked. Vi tycker att man kan öka produktionen med bättre plantmaterial, med skogsgödsling, och så vidare. Den andra delen handlar om forskning och innovation. Där satsar regeringen 15 miljarder kronor under de kommande åren. En del i det är just innovation. Det är en förnyelse av forskningspolitiken sedan tidigare, där vi lyfter fram innovationsfrågorna som en viktig del. Det ska ske i samarbete med näringslivet. Just nu pågår ett intensivt arbete för att skogsindustrin, bilindustrin och vad det nu kan vara ska delta i det arbete som kommer under de närmaste åren för att vi ska stå starka. Jag ser framför mig att vi har ett gott kunnande inom svensk skogsindustri. Det som växer fram är kombinat av olika slag där vi inte bara gör pappersmassa och annat utan där vi gör helt andra saker. Det handlar om svartlutsförgasningen uppe i Piteå, man tar fram ligninprodukter, man tar fram underlag till nya textilier, och så vidare. Det är en oerhört spännande del. Jag tror att vi har väldigt mycket kunnande historiskt som gör att vi kan blicka framåt och hitta nya produkter. På infrastrukturen satsar regeringen i närtidssatsning 10 miljarder kronor och städar upp efter den gamla socialdemokratiska regeringen, där vi hade ett minus på 100 miljarder kronor. Närtidssatsningen innebär alltifrån enskilda vägar till storstadssatsningar. Låt mig ta upp enskilda vägar och det finmaskiga vägnätet. Det är precis där som ni har misslyckats under er tidigare mandatperiod. Ni har nedrustat de enskilda vägarna i stället för att upprusta, och ni fortsatte med det i opposition. Det är viktigt att vi har ett vägnät som håller samman. Här har ni också ett bekymmer. Ni har en kamrat som ni tänker samarbeta med framöver som heter Miljöpartiet och som tycker att vägar verkligen inte är något. Hur ska det gå ihop? Hur ska ni få ihop det med de partier som ni tänker samarbeta med? Till sist, när det gäller energipolitiken hoppas jag att ni är medvetna om att det finns en energi- och klimatöverenskommelse på EU-nivå. Det är först när den är klar som vi vet hur bördefördelning och annat kommer att se ut och vilket regelverket blir. Låt mig påminna om att hållbarhetskriterier har varit en av de viktigaste frågorna som vi har diskuterat för att klara hem också skogsråvarans möjlighet att bidra till energiproduktion. Det är en viktig fråga för oss framöver.

Anf. 18 Raimo Pärssinen (S)
Fru talman! När Maud Olofsson säger att hon och regeringen rattar situationen när det gäller finansoron och finanskrisen kan jag inte säga att jag känner mig helt lugn. Det är inte bara en finansoro. Det är också en konjunkturnedgång som sker. Vi från Gävleborg tycker att jobben i Gävleborg är så pass viktiga att vi vill samlas kring dem för att kunna se till att vi har dem kvar och får utveckla dem. Jag tycker personligen att det är olyckligt att Maud Olofsson väljer konflikt i stället för samverkan. Maud Olofsson ställer frågor till mig: Hur blir det i framtiden om ni får styra? Det är i dag oron finns, Maud Olofsson. Det är i dag man funderar över hur det ska bli om man inte klarar av konkurrensen och jobben, om vi inte kan få en långsiktig uppgörelse, när det gäller energin till exempel, som ska främja och stärka den svenska industrin. Majoriteten av det svenska folket tycker att det är bra med blocköverskridande lösningar om de är långsiktiga. Därför vill vi ha en samverkan för ett konkurrenskraftigare Sverige. Det duger inte att fråga: Hur skulle det bli om ni satt med Miljöpartiet? Vi frågar här varför Maud Olofsson inte kan gå med i ett resonemang som handlar om de långsiktiga villkoren. Det är precis det skogsindustrierna säger. Det är precis det de önskar. Hon väljer i stället att försöka smutskasta. Det är ingen bra debatteknik. Nu pratar vi faktiskt om jobben i Gävleborg. Vi pratar om jobben i skogsindustrin. Vi pratar om jobben som finns i Edsbyn där man säger upp folk på grund av konjunkturnedgång. Vi pratar om den stora önskan att man på ett bättre sätt ska kunna vidareförädla alla sågade trävaror. Vi pratar om den långsiktiga konkurrenskraften efter kusten i Gävleborg som har varit och är en ryggrad för exportindustrin hos oss. Då kan vi inte stå här i riksdagens kammare och prata strunt. Svara i stället på frågan varför inte regeringen kan gå in i de här energisamtalen! Varför kan inte regeringen ställa upp och resonera om strategiprogram för skogsindustrin som har varit lyckade? Branschen själv säger att det var bra med branschprogrammen: Vi utvecklas. Vi använder forskning i nära samverkan, tillämpad forskning, för att vidareutveckla våra produkter och tjänster. Det är samma sak inom fordonsindustrin. Man har krävt besked från näringsministern, men hon väljer att ta politisk konflikt. Hon väljer att cementera blockpolitiken medan oron stiger. Det är väldigt olyckligt. I och för sig har Maud Olofsson chansen i en ytterligare replik att dementera att det är så. Maud Olofsson har chansen att säga: Ja, vi tar ett gemensamt ansvar. Vi ska samverka för att klara jobben. Vi går mot dystra tider. Vi går mot tuffa tider, och det kräver samverkan även mellan politiker. Jag tror att jobben i Gävleborg är viktigare än Maud Olofssons blockpolitik.

Anf. 19 Åke Sandström (C)
Fru talman! Självklart har jag den djupaste respekt för de beskrivningar som ni har gett här. Det gäller inte bara Gävleborg. Det gäller flera andra län. Det är väl ingen ny sanning att i svåra stunder prövas även samverkansförmågorna. Jag vet att det skiljer sig åt ute i landet, och det får vi säkert återkomma till. Vi ska inte bara se mörker i tunneln och förbanna ljuset. Tvärtom, vi ska se ljuset också, inte minst det som näringsministern sade. Inom energiområdet har det på fem år hänt mer i form av innovationer, utvecklingsprojekt och nya idéer än vad det har hänt tidigare. Det ger förutsättningar men självklart inte i nivå med de varsel som ni har berättat om. Som sagt kan vi stimulera innovationerna. Vi kan stimulera forskningen och framför allt ledarskap. Jag tror inte att vi kan ropa på att staten ska klara alla åtgärder. Vi lever inte i en planekonomi. Att det är en konkurrens om råvaran kan vi rimligen inte göra något åt annat än att möjligen bearbeta ryska myndigheter. Det görs också för fullt. Jag vet att ett stort skogsföretag har importerat 7 miljoner kubikmeter. De avser att trappa av detta helt, och det betyder väldigt mycket för sysselsättningen - det vet jag. När det gäller skogsproduktionen har jag inte fått något svar av Raimo Pärssinen, men jag förstår att jag ska tolka den tystnaden som att han ser det som ganska hopplöst att få en ökad skogsproduktion. Så tolkar jag det. Jag har som sagt stor respekt för den verklighet ni har beskrivit, men jag tror ändå att vi genom stimulans i form av ny teknik, mer träbyggande och industriella utvecklingsprojekt ska kunna öka både sysselsättning och möjligheter.

Anf. 20 Karin Åström (S)
Fru talman! Ministern säger att det i den forsknings- och innovationspolitiska propositionen görs en kraftfull satsning på forskningsområdet. Det är jättebra, men det är alldeles för lite. När det gäller området som handlar om klimat- och energiforskning satsar vi socialdemokrater faktiskt 1,5 miljarder mer under 2009-2011. Jag rekommenderar alltså ministern att läsa på vår motion. På en presskonferens om klimat- och energipolitiken som ministern hade i september sade hon: "Det är sambandet mellan politik, forskning och näringsliv som är den här regeringens signum." Det sambandet har jag funderat en hel del på, för just nu håller man på att bryta upp den goda relation och diskussion som har funnits mellan näringslivet, akademierna och samhället. Nu är förslaget att forskningsanslagen ska styras direkt till fakulteten, och det innebär, skulle jag vilja säga, att man helt sidsteppar näringslivet som inte får vara med och tänka till om vad man vill ha forskningen till. Flertalet remissinstanser har varit starkt kritiska till förslaget. Det handlar om Svenskt Näringsliv, universiteten, högskolorna, Företagarna, Industristiftelsen, Jernkontoret etcetera. Man kopplar konsekvent bort näringslivet från forsknings- och innovationspolitiken. Ministern borde alltså läsa remissvaren. Själv funderar jag väldigt mycket på det här: Vad menar ministern med regeringens signum kopplat till forskningspropositionen när man helt kommer att utestänga näringarna från samtalen?

Anf. 21 Per Svedberg (S)
Fru talman! Jag vet inte hur man ska uttrycka sig, men när näringsministern hela tiden bollar tillbaka motfrågor känns det lite fånigt. Om vi frågar ministern, och det är ni som styr, kan ju ministern inte kasta tillbaka frågan: Vad kommer att hända när ni styr? Att Åke Sandström går upp i debatten och ifrågasätter Raimo Pärssinens interpellation är lite intressant. Men det är förstås bra med stöd och stöttning. Lokalt där hemma har vi haft ett antal olika innovativa projekt som har förts på många olika nivåer. Ett som jag ska nämna nu, och som jag kommer att ta en diskussion om i framtiden med näringsministern, är Geosus. I det projektet ligger en stor potential i att vidareutveckla virke och trämaterial. När man har drivit det här projektet har man inte ens fått svar från Energimyndigheten. Man har inte fått svar från departementet. Min fråga blir då: Är detta innovativt? Är detta att vara på? Är det att brinna för innovationer och utveckling? Man kan fundera lite. Om det är så man hanterar de innovationer som är på gång, hur kommer man då att ställa sig till Holmen i Iggesund som har ett ganska utvecklat återvinningssystem där man ska ta till vara restprodukter för att gödsla? Jag vet inte om ministern känner till det. Kommer de också att hamna i skymundan? Kommer de att hamna i bakvattnet? Bolla nu inte tillbaka och fråga hur vi ska hantera Miljöpartiet. Vad står på agendan? Jag tror att när näringsministern säger att vi ska trycka på och driva de här frågorna, då lyssnar folk. Så bolla inte tillbaka frågorna!

Anf. 22 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Maud Olofsson använder ord som "ratta situationen". Som tidigare har framgått är jag inte särskilt nöjd med sättet att ratta energi- och elpolitiken. Jag tycker inte att det räcker med näringsministerns kommentar och hänvisning till energi- och klimatöverenskommelse på EU-nivå, när hon i sitt första svar skriver om sina fasta spelregler och de oerhörda initiativ som ska ha tagits. Åke Sandström säger att det har hänt mycket. Då är det märkligt att man inom den tunga industrin tycker att det inte har hänt i stort sett någonting på den här punkten. Verklighetsuppfattningarna är tydligen olika. Jag vill hålla fast vid frågan om Energimyndighetens chef. Har han fel när han bedömer att de åtgärder som ni har vidtagit inte kommer att påverka elpriserna i någon positiv mening? Har han fel när han gör detta utlåtande? Det visar kanske lite grann att substansen i näringsministerns yttrande när det gäller just energifrågorna är lite svag. Sedan blir det en liten diskussion om skogsproduktionen och större uttag. Man ska nog rätt så noga granska vad regeringen håller på med på den punkten. Jag ska återkomma till det i ett annat sammanhang, för jag har förstått att ni nu även vill se över hur mycket av fjällskogen man skulle kunna ta ut i skogsråvara. Är ni inne på det närmar man sig någonstans ett läge där jag tycker att det börjar gå lite väl långt. Lite mer och bättre fantasi bör ni ha. Slutligen: Blocktänkande, konfrontation och dåligt klimat bygger ingen bra framtid. Lös upp detta nu, och bjud in till diskussioner med opposition, näringsliv och fack! Oavsett om ministern hänvisar till energi- och klimatöverenskommelse i EU eller hur hon nu gör - visa lite ledarskap! Det är det som är problemet; det finns inget ledarskap.

Anf. 23 Roland Bäckman (S)
Fru talman! Antalet varsel i Gävleborgs län har, om man jämför september 2007 med september 2008, åttadubblats. Det är alltså åtta gånger fler varsel i september 2008 än vad det var i september 2007. Maud Olofsson pratar mycket om vad som har hänt och vad som inte har hänt. Hon pratar ingenting om vilka initiativ hon själv tänker ta. Jag får i alla fall inget svar på min fråga. Ingenting händer. Sågverken har det väldigt tungt. Förädlingsindustrin har det väldigt tungt. Jag vill ge ministern en chans till och upprepar därför samma fråga som jag ställde tidigare: Vilka initiativ avser ministern att ta för att öka förädlingsvärdet och därigenom medverka till att det skapas fler jobb i Gävleborgs län och hela Norrland?

Anf. 24 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag kommer lite sent in i den här debatten. Det beror på att finansutskottet höll på längre än väntat. Det var en diskussion om kraftsamling för fordonsindustrin i Västra Götaland som höll på ett par timmar. Jag vill börja med att tacka Raimo Pärssinen för att han har ställt den här interpellationen, för det är en otroligt viktig fråga. Vi har diskuterat skogsindustrin vid flera olika tillfällen. Det är en allvarlig situation för en av Sveriges viktigaste basnäringar. Så kom då krisen och ändrade allt, skrev Hjalmar Branting 1908. Det står att läsa i 50-årsskriften till tidskriften Tidens grundande. Ibland kommer det och går kriser som förändrar mycket. Det gjorde det i början av 1900-talet. Vi fick en kraftig industrialisering och inte minst en stark fackföreningsrörelse som drev fram mycket goda saker. I dagens läge står vi i någon mening inför ett motsvarande skifte - fast kanske på annat sätt. Skogsindustrin i Sverige har haft en otrolig betydelse under många år. Vad har vi för grundkomponenter i den? Jo, vi har personalen, de anställda. De är allra viktigast. Vi måste öka förädlingsvärdet. Vi måste se över energitillförseln av konkurrensskäl. Vi måste öka kunskapen om vad vi kan göra med skogen. Det är lite annorlunda än förädlingsvärdet. Det handlar framför allt om kunskap. Vi måste också se till att den svenska skogen kan säljas utomlands. Det, fru talman, är den stora bristen just nu. Vi har en sjunkande efterfrågan på skogsprodukter i hela världen. Även inom landet har vi förändringar. Kvarnsvedens pappersmaskin i Borlänge har i praktiken slagit ut Hallstaviks pappersmaskin som är en av de äldre pappersmaskinerna. Jag ska tala lite om Hallstavik eftersom så många har talat om andra geografiska orter. Där friställs nu 330 av de 990 anställda. Det är en jättelik friställning. Det är den största friställningen i Stockholms län sedan Ericssonkrisen. Det sker på den lilla orten Hallstavik med bara några tusen invånare. Här måste man göra något. Man kan inte bara sitta och vänta på att regeringen ska komma till Hallstavik, för det gör den kanske inte. Det finns inte sådana resurser. Därför har man tagit andra initiativ och säger: Vi kan inte vara så beroende av en enda industri på vår ort. Detta är en av de viktigaste lärdomarna av den kris vi ser. Tidigare hade vi många bruk av olika slag i Sverige. Vi hade enorma utslagningar på samma sätt som vi nu får i Norrsundet och så vidare. Då gäller det att engagera folk och helt enkelt se till att skapa nya mindre företag. Man får använda den lokala sparbanken och andra banker och se till att de kan verka. Fru talman! Det efterlyses samarbete. Vem vill inte ha samarbete? Jag vill ändå säga en sak på denna punkt. Man måste veta vad man ska samarbeta om. År 1973-1974 samarbetade Centerpartiet och Folkpartiet med regeringen. Jag vill påstå att vi då medverkade till en kris. Vi samarbetade om fel politik. Det finns inget värre än att samarbeta om fel politik. Då går det alldeles åt något som jag inte ens vill ta i min mun.

Anf. 25 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Låt mig börja med energipolitiken. Jag har inte tagit någon konflikt om energipolitiken. Tvärtom är jag den som har bett om att få samtala om detta eftersom jag tror att vi behöver en bred överenskommelse. Det är dock viktigt att säga att vi har en klimat- och energiöverenskommelse på EU-nivå. Den är inte färdigbeslutad än. Vi hoppas att det franska ordförandeskapet ska ta detta till ett beslut. Det vi diskuterar inom EU är hållbarhetskriterier. Man försöker jämföra skogsproduktion i Sverige med regnskogsproduktion i Brasilien. Vi har haft långvariga diskussioner med EU och försöker komma fram till ett vettigt resultat. Det är först när vi vet hur energi- och klimatöverenskommelsen ser ut som vi vet vilka förutsättningar som gäller för Sverige här hemma. Hur mycket förnybart ska vi ha? Ska vi minska koldioxidutsläppen? Hur stor andel förnybara bränslen ska vi ha? Det är förutsättningen för det som kommer framöver. Jag är otroligt glad om Socialdemokraterna vill vara med och samtala om den framtida energipolitiken. Det ser jag fram emot. Ni kommer att få en sådan inbjudan när vi vet förutsättningarna. Det händer många spännande saker inom energipolitiken. Vi hade nordiskt ministerråds-möte härförleden där vi bestämde oss för att bygga ut den nordiska elmarknaden. Vi ska samarbeta över gränserna när vi bygger nät så att vi får en bättre och väl fungerande elmarknad. Vi kommer inte att ha samma certifikatssystem, men vi jämför hur vi ska få det att fungera på ett bra sätt. Vi diskuterar också hur vi ska satsa forskningsresurser utifrån det statsministerinitiativ som är taget för att också samverka på det förnybara området. Här finns en bred samsyn. Nästa steg är naturligtvis att få en fungerande europeisk elmarknad. Jag noterar dock, när jag lyssnar till debatten, att Socialdemokraterna är lite kluvna trots att ni tidigare var för den europeiska integrerade elmarknaden. Nu är ni lite mer tveksamma. Då behöver vi diskutera hur ni ser på det. Vi har ett överskott fram mot 2010. Tryggheten 2010 och framåt ser bra ut. Trots det kommer vi att behöva jobba med mer produktion. Det är viktigt att vi inte bara pratar ny produktion utan också energieffektivisering. Ett av de viktigaste instrumenten för att vi ska klara energipolitiken framöver är att vi använder energi på ett mer effektivt sätt. Det kommer att finnas stora möjligheter. Det är bra om oppositionen försöker hitta en samsyn utifrån sin synpunkt så att vi kan hitta en långsiktig överenskommelse. Det återstår dock att se. När det gäller den ökade förädlingen kommer vi att lägga fram en forsknings- och innovationsproposition. Jag har svårt att förstå vad det är Karin Åström menar. Forsknings- och innovationspropositionen har inte lagts fram ännu. Den har inte varit ute på remiss utan ska presenteras framöver. Det ska läggas fram en forsknings- och innovationsproposition. Det innebär att vi har möjlighet att höja basanslagen. Vi fokuserar på tre viktiga områden, teknik, läkemedel och miljö och klimat. Vi kommer att stärka våra innovationsinsatser inom ramen för detta. Det är en alldeles självklar sak att näringslivet ska vara med i det. Här kommer skogsindustrin in. När vi tillför 15 miljarder finns det stora möjligheter för den basindustri som skogsindustrin är att med sin bredd vara med och dela på dessa forskningsresurser - så länge man själv är beredd att gå in med resurser, vilket jag tror att man är. Vi har allt från förädlade råvaror inom möbelindustrin till bränslen. Jag ser stora möjligheter för skogsindustrin framöver, just när vi ser bredden.

Anf. 26 Raimo Pärssinen (S)
Fru talman! Först vill jag säga till Maud Olofsson att energisamtal i bred form finns det ett stort behov av och ett tryck på. Det visar inte minst mötet som Svenskt Näringsliv hade med LO och Pappers och andra partier. Där sade Maud Olofsson samma sak som hon säger nu, nämligen att hon ska avvakta EU-processen. Det köper inte Svenskt Näringsliv eller LO som ett argument. Det är ett stort arbete att samla och höja kunskapsnivån, säger man. Det är viktigt så att man kan få fram en strategi för förhandlingar inom EU. Medan Maud Olofsson talar om EU, talar jag om jobben i Gävleborg. Maud Olofsson talar om att vi ska ha långsiktiga överenskommelser globalt. Det är helt riktigt. Men under tiden talar jag om att svensk pappersindustri och svensk skogsindustri kräver en långsiktig lösning som vi här i Sverige är överens om. Det skulle vara välgörande om Maud Olofsson besökte Gävleborg. Det skulle vara välgörande om Maud Olofsson talade mer om Gävleborg i stället för att hela tiden hänvisa till EU. Åke Sandström och jag kan säkert komma överens. Det är intressant att han ställer en massa frågor till mig. De ska jag svara på när vi kommer ut från kammaren. Interpellationen är riktad till ministern. Gunnar Andrén kommer med en sedvanlig historielektion. Det tackar vi för. Vi socialdemokrater vill stärka den svenska industrin. Vi arbetar fram ett program där vi ska kunna samverka för att göra den konkurrenskraftigare. Vi har förslag på strategiprogram för skogsindustrin också. Det ropar man efter. Vi vill skräddarsy utbildningar direkt riktade till denna industri. Vi vill genomföra gemensamma forskningsinvesteringar mellan samhälle och skogsindustri. Vi vill stärka de regionala högskolornas specialisering och samarbete. Vi vill ha ett nytt klimatinvesteringsprogram tillsammans med skogsindustrin. Vi vill göra massor tillsammans med skogsindustrin. Vi hoppas att Maud Olofsson också ställer upp.

Anf. 27 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Låt mig först säga att jag tycker att det är väldigt bra att vi får diskutera svensk skogsindustri. Jag tror att det är viktigt att i dess fulla vidd se vad man behöver göra. Vi har nämnt infrastrukturen. Det handlar om allt från att ta fram virke från skogen till att komma till förädlingsindustrierna. Vi tillför ökade resurser just för att möta det. Vi tillför ökade resurser inom forskning och innovation så att vi kan ligga i spetsen framöver för att utveckla produkter inom skogsindustrin. Vi tillför särskilda resurser för att ställa om när det gäller klimat och energi. Jag ser att svensk skogsråvara kommer att vara av avgörande betydelse för att vi ska klara det. Vi ser till att vi får en klimat- och energipolitik som är långsiktig så att svensk skogsindustri och annan industri får långsiktiga spelregler. Vi kan i dag konstatera att det finns en ökad produktion som skapar trygghet framöver. Jag tror att svensk skogsindustri kommer att fortsätta att vara betydelsefull, men man står också inför en omställning. Det handlar om vilka produkter man ska jobba med framöver och om ökad förädling. Vi ser att det växer fram mer av kombinat. Som jag sade tidigare finns det ett stort kunnande inom svensk skogsindustri. Nu när det är mycket bekymmer på den globala marknaden är det lätt att tappa tron på att vi ska klara de här utmaningarna framöver. Det är en diskussion vi för på EU-nivå och som Sverige har initierat. Vi har råvaror som är efterfrågade. Men det kanske är andra produkter som vi också ska göra framöver med de kunskaper vi har haft sedan tidigare. Det handlar om textilier. Det handlar om bränslen och mycket annat. Jag ser med tillförsikt på skogsindustrins utveckling. Det är klart att vi behöver kraftsamla för att få nya produkter och nya investeringar till stånd. Jag är glad att Socialdemokraterna har en positiv inställning till ett samarbete, men det är också en utmaning för er att få de kolleger som ni tänker samarbeta med att ställa upp på samma sak.

Anf. 27 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Låt mig först säga att jag tycker att det är väldigt bra att vi får diskutera svensk skogsindustri. Jag tror att det är viktigt att i dess fulla vidd se vad man behöver göra. Vi har nämnt infrastrukturen. Det handlar om allt från att ta fram virke från skogen till att komma till förädlingsindustrierna. Vi tillför ökade resurser just för att möta det. Vi tillför ökade resurser inom forskning och innovation så att vi kan ligga i spetsen framöver för att utveckla produkter inom skogsindustrin. Vi tillför särskilda resurser för att ställa om när det gäller klimat och energi. Jag ser att svensk skogsråvara kommer att vara av avgörande betydelse för att vi ska klara det. Vi ser till att vi får en klimat- och energipolitik som är långsiktig så att svensk skogsindustri och annan industri får långsiktiga spelregler. Vi kan i dag konstatera att det finns en ökad produktion som skapar trygghet framöver. Jag tror att svensk skogsindustri kommer att fortsätta att vara betydelsefull, men man står också inför en omställning. Det handlar om vilka produkter man ska jobba med framöver och om ökad förädling. Vi ser att det växer fram mer av kombinat. Som jag sade tidigare finns det ett stort kunnande inom svensk skogsindustri. Nu när det är mycket bekymmer på den globala marknaden är det lätt att tappa tron på att vi ska klara de här utmaningarna framöver. Det är en diskussion vi för på EU-nivå och som Sverige har initierat. Vi har råvaror som är efterfrågade. Men det kanske är andra produkter som vi också ska göra framöver med de kunskaper vi har haft sedan tidigare. Det handlar om textilier. Det handlar om bränslen och mycket annat. Jag ser med tillförsikt på skogsindustrins utveckling. Det är klart att vi behöver kraftsamla för att få nya produkter och nya investeringar till stånd. Jag är glad att Socialdemokraterna har en positiv inställning till ett samarbete, men det är också en utmaning för er att få de kolleger som ni tänker samarbeta med att ställa upp på samma sak.

Anf. 27 Maud Olofsson (C)
Fru talman! Låt mig först säga att jag tycker att det är väldigt bra att vi får diskutera svensk skogsindustri. Jag tror att det är viktigt att i dess fulla vidd se vad man behöver göra. Vi har nämnt infrastrukturen. Det handlar om allt från att ta fram virke från skogen till att komma till förädlingsindustrierna. Vi tillför ökade resurser just för att möta det. Vi tillför ökade resurser inom forskning och innovation så att vi kan ligga i spetsen framöver för att utveckla produkter inom skogsindustrin. Vi tillför särskilda resurser för att ställa om när det gäller klimat och energi. Jag ser att svensk skogsråvara kommer att vara av avgörande betydelse för att vi ska klara det. Vi ser till att vi får en klimat- och energipolitik som är långsiktig så att svensk skogsindustri och annan industri får långsiktiga spelregler. Vi kan i dag konstatera att det finns en ökad produktion som skapar trygghet framöver. Jag tror att svensk skogsindustri kommer att fortsätta att vara betydelsefull, men man står också inför en omställning. Det handlar om vilka produkter man ska jobba med framöver och om ökad förädling. Vi ser att det växer fram mer av kombinat. Som jag sade tidigare finns det ett stort kunnande inom svensk skogsindustri. Nu när det är mycket bekymmer på den globala marknaden är det lätt att tappa tron på att vi ska klara de här utmaningarna framöver. Det är en diskussion vi för på EU-nivå och som Sverige har initierat. Vi har råvaror som är efterfrågade. Men det kanske är andra produkter som vi också ska göra framöver med de kunskaper vi har haft sedan tidigare. Det handlar om textilier. Det handlar om bränslen och mycket annat. Jag ser med tillförsikt på skogsindustrins utveckling. Det är klart att vi behöver kraftsamla för att få nya produkter och nya investeringar till stånd. Jag är glad att Socialdemokraterna har en positiv inställning till ett samarbete, men det är också en utmaning för er att få de kolleger som ni tänker samarbeta med att ställa upp på samma sak.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.