Rapportering till nötkreatursregistret
Interpellation 2020/21:382 av Magnus Oscarsson (KD)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2021-01-27
- Överlämnad
- 2021-01-28
- Anmäld
- 2021-01-29
- Sista svarsdatum
- 2021-02-11
- Svarsdatum
- 2021-03-02
- Besvarad
- 2021-03-02
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Jennie Nilsson (S)
För den som håller nötkreatur föreligger skyldighet att rapportera uppgifter till nötkreatursregistret CDB. Rapportering ska göras vid födslar, försäljning och export, köp och import, slakt på ett slakteri, slakt av djur för egen konsumtion, avlivade eller självdöda djur, vid tillfällig förflyttning till annan djurhållare samt om djur tillfälligt tas emot från en annan djurhållare.
Kalvar ska rapporteras 20 dagar efter sin födsel, och övriga händelser måste rapporteras in sju dagar efter att de inträffat. Om djurhållaren inte rapporterar till CDB sju dagar efter en in- eller uthändelse går djurhållaren miste om det nötkreatursstöd som djuret betingar. Sedan 2015 gäller att om du mottar ett nötdjur som den tidigare ägaren försenat rapporterat in till CDB mister du kreatursstödet för djuret. Man kan alltså också ärva någon annans förseelse.
Efter årsskiftet implementeras en diger sanktionsskala vid den händelse att du själv inte skulle hinna rapportera in en uppgift. Tidigare innebar en rapportering som överskridit tidsgränsen om sju dagar att du miste kreatursstödet för det aktuella djuret. Nu infaller dessutom ett avdrag på nötkreatursstödet för de djur som överskridit tidsgränsen. Om du äger tio djur och får ett elfte som du missar att rapportera inom tidsgränsen mister du kreaturstödet för det elfte djuret och drabbas dessutom av ytterligare ett avdrag. Du får då kreatursstöd endast för nio djur. Skalan växer sedan beroende på hur många djur du missat att rapportera, såtillvida att du kan drabbas av fullt avslag och sanktionstrappa innan du kan bli aktuell för nytt kreatursstöd.
Som så mycket annat har sanktionsskalan sitt ursprung i EU-kommissionen, som vill att incitamenten för att rapportera i tid ska vara motiverande. Att myndigheten vill känna till nötbesättningens sammansättning har också stöd i vår egen lagstiftning och motiveras med erfarenheter kring smittor som galna ko-sjukan.
Men för våra bönder framstår hetsen att på sju dagar rapportera in uppgifterna till CDB som en kontrast till det flertal år de själva får gå och vänta på utbetalningar av stöd. Det sällar sig också till allt annat man som lantbruksföretagare måste rapportera och redovisa. För många som verkar som lantbruksföretagare innebär indragna stöd tunga slag mot en redan skör lönsamhet.
För mig framstår det här och andra påbud av byråkratin som kontraster till den livsmedelsstrategi vi alla här i riksdagen arbetar för. Vi strävar i enlighet med livsmedelsstrategin efter en förenklad tillvaro som djurhållare, och även om motiven för den kunskap som ska samlas i nötkreatursregistret kan vara goda är den stränga sanktionsskalan och tidsgränsen för rapporteringen försvårande för djurhållaren.
Jag vill därför fråga statsrådet Jennie Nilsson:
- Avser statsrådet att mot bakgrund av det som framförts ta några initiativ för att utarbeta lättnader för Sverige i förhållande till EU-kommissionens påbud om sanktionsskalan för sent inlämnade uppgifter till CDB-registret?
- Har statsrådet gjort ställningstagandet att den här sortens påbud harmonierar med den av riksdagen antagna livsmedelsstrategin?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2020/21:382
Webb-tv: Rapportering till nötkreatursregistret
Dokument från debatten
- Tisdag den 2 mars 2021Kammarens föredragningslistor 2020/21:86
- Protokoll 2020/21:86 Tisdagen den 2 marsProtokoll 2020/21:86 Svar på interpellation 2020/21:382 om rapportering till nötkreatursregistret
Protokoll från debatten
Anf. 89 Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Fru talman! Magnus Oscarsson har frågat mig om jag mot bakgrund av det som framförts avser att ta några initiativ för att utarbeta lättnader för Sverige i förhållande till EU-kommissionens påbud om sanktionsskalan för sent inlämnade uppgifter till CDB-registret samt om jag har gjort ställningstagandet att den sortens påbud harmonierar med den av riksdagen antagna livsmedelsstrategin.
Jag har full förståelse för att de sanktioner och avdrag som Magnus Oscarsson lyfter fram upplevs som betungande av jordbrukarna, och jag håller med om att reglerna behöver ändras. Det har vi också framfört till EU-kommissionen.
Djurregistret, CDB, uppfyller flera angelägna syften och behöver vara uppdaterat för att det bland annat ska kunna fungera som spårningsinstrument vid utbrott av djursjukdomar. I det här fallet handlar det även om att registret används som underlag för nötkreatursstödet och att det behöver vara uppdaterat för att utbetalningarna ska bli korrekta. Påföljderna för jordbrukarna när de inte rapporterar i tid måste dock vara rimliga. I den typ av system som vi använder för stödet finns det inget skäl till en så hård påföljd.
I Sverige har vi hittills inte tillämpat sanktionen på nötkreatursstödet vid sen rapportering till CDB. I en revision av genomförandet av EU:s gemensamma jordbrukspolitik i Sverige påpekade EU-kommissionen att Sveriges tolkning inte överensstämde med deras. Statens jordbruksverk vidhöll då den svenska tolkningen, men efter att ärendet gått till kommissionens förlikningsorgan tvingades vi ändra tillämpningen.
I höstas öppnande kommissionen upp den förordning som reglerar sanktionerna och föreslog vissa ändringar. Regeringen lade då fram konkreta ändringsförslag om att sen rapportering inte ska leda till sanktioner om man tillämpar ett stödsystem som vårt. Vi har också påpekat orimligheten i att ärva förseelser från en tidigare djurägare och på så vis gå miste om stödet för det djuret. Vi har fört en dialog med kommissionen, men det är tyvärr svårt att få gehör - i synnerhet som andra medlemsstater inte tycks se dessa problem.
Kommissionens förslag innehöll ändå flera positiva ändringar av reglerna, bland annat en mildare sanktionsskala. Dessa regler har precis antagits och kan börja tillämpas redan för nuvarande stödperiod, som inleddes den 1 augusti 2020. Det exempel som tas upp i interpellationen kommer då inte längre att ge någon sanktion. Regeringen har förstås ställt sig bakom den ändringen.
Förenklingar och ett rimligt kontroll- och sanktionssystem är frågor som är prioriterade för regeringen inför genomförandet av den strategiska planen i nästa programperiod. I och med den nya förvaltningsmodell som föreslagits för EU:s gemensamma jordbrukspolitik ges medlemsstaterna ett större utrymme att utforma politiken, och det skulle kunna ge oss vissa möjligheter att anpassa kontroll- och sanktionssystem till svenska förutsättningar. Hur stor förändring vi kan göra i praktiken är ännu oklart, men det är något som regeringen och Statens jordbruksverk undersöker.
Både i EU-förhandlingarna och i det svenska genomförandet prioriterar regeringen arbetet med att effektivisera regelverk och undvika onödig administration. Denna prioritering ligger helt i linje med livsmedelsstrategins mål om ökad konkurrenskraft, där förenkling av regelverk är en viktig del.
Anf. 90 Magnus Oscarsson (KD)
Fru talman! Vi kör på med nästa interpellationsdebatt här, och jag tackar statsrådet för svaret.
För den som har nötkreatur föreligger skyldighet att rapportera uppgifter till nötkreatursregistret, CDB. Rapportering ska göras vid födslar, försäljning, export, köp, import, slakt, avlivning av djur och förflyttning av djur till en annan djurhållare. Kalvar ska rapporteras 20 dagar efter sin födsel, och övriga händelser måste rapporteras in 7 dagar efter att de inträffat. Om djurhållaren inte rapporterar till CDB 7 dagar efter en in- eller uthändelse går djurhållaren miste om det nötkreatursstöd som djuret betingar.
Sedan 2015 gäller att den som mottar ett nötdjur som den tidigare ägaren rapporterat in till CDB för sent mister kreatursstödet för djuret. Man ärver alltså någon annans förseelse. Men det är inte nog med det, utan på Jordbruksverkets hemsida står följande: Vid årsskiftet 2020/21 blir det dessutom avdrag på jordbruksstöden om någon av parterna inte har rapporterat alla djur till CDB i tid.
För jordbrukaren framstår hetsen att på 7 dagar rapportera in uppgifterna till CDB som en kontrast till att bonden själv får gå och vänta, ibland i flera år, på försenade utbetalningar av EU-ersättningar. Det läggs också till allt annat man som jordbrukare måste rapportera och redovisa, vilket är mycket. För jordbrukaren innebär indragna EU-stöd ett tungt slag mot en redan skör lönsamhet. Vid minsta misstag blir bestraffningen hård och ett ekonomiskt slag mot jordbrukaren. Det finns ingen felmarginal över huvud taget.
På ministerns svar verkar det som att det inte blir någon ytterligare sanktion, som Jordbruksverket skrev om på sin hemsida. Innebär det att ett misstag som är begånget inte ligger till grund för minskad ersättning? Är det i stället blankt papper som gäller? Det vore i så fall väldigt glädjande. Kan statsrådet redogöra för exakt hur det ligger till i det här fallet?
Anf. 91 Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Fru talman! Jag tror att jag och Magnus Oscarsson är väldigt överens i den här frågan. Utifrån ett svenskt perspektiv är detta egentligen mer en teknisk fråga där Sverige och EU-kommissionen har olika syn på hur man bör tillämpa sanktionssystemet.
Skälet till att Sverige inte har tillämpat sanktionssystemet tidigare är att vi - rimligen, givet att andra länder inte delar vår syn på detta - har ett annorlunda system än andra länder. Vårt ingångsvärde är att vi följer alla i systemet oavsett, vilket innebär att det inte går att fuska i vårt system. Därför har vi inte heller tillämpat sanktionen förrän vi fick backning av kommissionen, som inte accepterar att vi har den hållning vi har.
Detta sammanfaller med att kommissionen gör vissa lättnader i hur stödsystemet ser ut. Jag förstår att detta blir svårt och förvirrande för den enskilde lantbrukaren, för även om det blir lättnader i systemet i form av mindre hårda sanktioner - exempelvis gör man ett undantag och säger att mindre fel som rör ett till tre djur inte behöver beläggas med sanktion, vilket innebär att lantbrukaren inte skulle behöva bli belagd med sanktion i just det exempel du tog upp, Magnus Oscarsson - sammanfaller det med att Sverige ändå behöver införa sanktionsskalan. Det innebär alltså att en svensk bonde ändå får sanktioner. Det blir nya regler att förhålla sig till, och om bonden inte rapporterar i tid blir det konsekvenser som inte fanns tidigare. En svensk bonde har ju aldrig upplevt de ännu hårdare sanktioner som fanns, så även om sanktionerna görs mildare beläggs bonden med en sanktion som inte har funnits tidigare.
Det här är bekymmersamt. Vi har lagt mycket möda och tid på att försöka förklara för kommissionen varför det här är ett dåligt system utifrån ett svenskt perspektiv. Jordbruksverket drev så långt som det var möjligt att vi skulle få ha vårt undantag, men man fick inte gehör för detta.
Vi har i CAP-förhandlingarna drivit att små fel inte ska leda till stora sanktioner. Det har varit mer kopplat till tvärvillkorsdiskussioner, men det är relevant också på det här området. Självklart ska det finnas sanktioner om det finns regler, men de måste stå i proportion till felet som begåtts.
Jag anser att två saker är viktiga. Den ena är att undersöka alla möjligheter att utnyttja det nya regelverk som denna nya CAP kommer att bygga på. Den kommer inte att detaljstyra lika mycket, hoppas vi, när trilogförhandlingarna är färdiga. I stället ska det ske målstyrning, och därmed ges nationerna en uttalad större möjlighet att utforma sina egna nationella strategiska planer. Vi hoppas att dessa frågor kommer att omhändertas, men det är svårt att säga eftersom frågorna inte är färdigförhandlade än.
Den andra saken handlar om att fortsätta att utveckla de verktyg som redan finns, exempelvis påminnelser. Jordbruksverket har en tjänst som innebär att du kan få sms-påminnelser vid varje tillfälle som du bör rapportera. Det funkar väl - i de fall det kan funka väl, får jag väl säga. Du måste ha gjort första rapporteringen för att det ska funka. När en kalv är född vet inte Jordbruksverket om det förrän det har blivit registrerat första gången. När du väl har registrerat en gång finns det en automatik. När ett djur är sålt vet inte Jordbruksverket om det förrän det har fått den första rapporteringen om att djuret är sålt. När väl verket har fått rapporten funkar påminnelser på ett bra sätt.
Anf. 92 Magnus Oscarsson (KD)
Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.
Jag tycker att ministerns svar visar på att regeringen agerar, och det är viktigt. Dock tror jag att många känner en otrygghet kring vad som gäller framåt, och det är viktigt att få ut informationen från Jordbruksverket till våra duktiga jordbrukare.
Låt oss samtala lite om livsmedelsstrategin, som jag tror att ministern diskuterar mycket. I juni i år är det fyra år sedan en enig kammare antog livsmedelsstrategin, och det var ett mycket viktigt steg i rätt riktning.
En bonde har sagt till mig att politiken förut talade om att avveckla svenskt jordbruk, och nu talar politiken om att utveckla jordbruket. Det är en stor skillnad. Grundstenarna var att det ska bli mer lönsamhet i jordbruket, att stärka konkurrenskraften och att öka självförsörjningen med livsmedel. En del i att klara detta var att se över regelkrånglet och den stelbenta byråkratin.
Vad har hänt sedan vi antog strategin? Det finns ett exempel som vi talar om i kväll, med tanke på det stelbenta. Ministern är inne på att det är mycket oklart med EU, men samtidigt kan jag tänka mig att regeringen kan steppa upp lite.
För mig framstår påbuden och byråkratin som en kontrast till den livsmedelsstrategi som vi har antagit. Kan ministern peka på åtgärder som är gjorda för att minska regelbördan?
När jag talar med jordbrukare runt om i Sverige säger alla samma sak, nämligen att lönsamheten måste öka. Varför ser vi fortfarande efter snart fyra år att livsmedelsstrategin inte gör någon skillnad för oss på gårdsnivå? Jag vet att statsrådet måste ha mött samma frågor från jordbrukare. Vad gör ni? Peka på exempel som har gjort skillnad. Kan ministern peka på tre områden där livsmedelsstrategin hittills har gjort skillnad för svenska jordbrukare på gårdsnivå?
Anf. 93 Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Fru talman! Både jag och Magnus Oscarsson diskuterar ofta och gärna livsmedelsstrategin. Jag tror att en del i framgången är att vi är många som gör det. Jag delar Magnus Oscarssons bild av att det var enormt avgörande att Sverige för första gången någonsin fick en långsiktig strategi för hur vi ska utveckla svenskt jordbruk. Jag menar att ett skäl till att exempelvis länder som Danmark, Belgien, Holland och Tyskland, som är lika oss i mycket annat, ändå har haft ett högre förädlingsvärde och varit mer framgångsrika i att utveckla sektorn, är att de samlat sig nationellt runt dessa frågor. Det var inte en dag för tidigt när strategin antogs.
En strategi är till sin natur långsiktig. Mycket av de problem med lönsamhet som vi ser i dag beror på att vi inte gjorde rätt investeringar för fem, tio, femton eller tjugo år sedan. Mycket av det vi gör nu kommer inte att synas dag ett för lantbruket.
Med detta sagt gör vi ändå ett antal olika saker som borde få genomslag på gårdsnivå här och nu. En sådan fråga är exempelvis regelfrågorna. Det finns tydliga uppdrag till en rad olika myndigheter, med Tillväxtverket i spetsen, att jobba med att förenkla reglerna, förenkla myndighetskontakter, att inrätta samordningsfunktioner mellan myndigheter så att man slipper lämna uppgifter vid flera tillfällen. Vi har i närtid fattat beslut om efterhandsdebitering av livsmedelskontroller. Det är en konkret sak. Vi har vidare tydligt jobbat med exportfrågor.
Om vi ska prata lönsamhet handlar det om att säkerställa att det finns en marknad som vill betala. Sveriges marknad är liten, särskilt om man vill jobba med högförädlade produkter som ska betinga ett stort värde. Då behöver man säkerställa att man kan ta marknadsandelar i världen på området, vilket är en ambition i livsmedelsstrategin.
Exporttillträden har varit mycket viktiga. Där finns exemplet att man förra året fick till ett exporttillträde med Filippinerna, som innebär att vi kan exportera styckdetaljer som inte efterfrågas på den svenska marknaden. De mals ned och kan sedan säljas till ett högre betingat värde, och det innebär att man ökar lönsamheten i det svenska jordbruket. Vi tittar på marknader för att utveckla denna möjlighet. Till exempel är Singapore och Vietnam intressanta marknader i sammanhanget, och det finns långtgående arbete igång på området. Det finns också fler, och det är ett ständigt pågående arbete.
Jag tror fortfarande att man inte ska tappa fokus från långsiktigheten i detta. Jag förstår behovet av att se resultat här och nu, men jag tror att det som på riktigt gör skillnad över tid är att stärka förädlingsvärdet och förutsättningarna för förädlingsvärdena i den svenska livsmedelsproduktionen.
Ett område som enligt min mening har varit underutvecklat över tid jämfört med andra för Sverige viktiga sektorer är forskning och innovation. Därför är det glädjande att i den forsknings- och innovationsproposition som nyligen lades fram av Matilda Ernkrans får de gröna sektorerna betydligt större tillskott än tidigare via Formas för livsmedelsutveckling. Det är fråga om mer än 500 miljoner under en fyraårsperiod.
Anf. 94 Magnus Oscarsson (KD)
Fru talman! Jag tackar för svaret, ministern, som innehöll intressanta saker.
Jag förstår jordbrukare i Sverige som känner frustration. Det pratas om allt som händer, men det händer inget i deras plånböcker. Jag förstår frustrationen, och här skulle regeringen behöva snäppa upp. Kristdemokraterna har förslag på vad som kan göras för att stötta och hjälpa svenska jordbrukare.
En annan sak som jag tänker på och som ministern är inne på är att vi inte är de första att göra det här. Alliansregeringen tog också bort regler. Nu har vi tagit bort regler! sa man - och så kom det två nya. Man tar bort en regel, och så kommer det två nya. Det är det som är så svårt, och det är det som ministern möter. Det är det som ministern är inne på: Man underlättar, och så kommer det ännu tuffare regler. Det är såklart inte bra.
Vad jordbruket efterfrågar är tydlighet och enkelhet. Det ska vara lätt att göra rätt. Så upplever man inte att det är i dag, utan man upplever att regelverken ökar och byråkratin växer samtidigt som lönsamheten minskar och inte stärks.
Jag tror att det är jätteviktigt att regeringen funderar på hur man ska kunna visa på det här. Jag hör när jag träffar jordbrukare att det är viktigt att man gör det nu.
Jag kommer att ha Mjölkens dag här i riksdagen den 17 mars, fast den blir digital den här gången. Frågan om regelkraven och livsmedelsstrategin kommer att vara huvudfrågan i år. Det ska bli intressant att se vad vi kommer fram till den dagen med alla mjölkbönder.
Anf. 95 Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Fru talman! Tack, Magnus Oscarsson, för en bra debatt om en viktig fråga! Jag ska lite kvickt försöka spänna över så många saker som möjligt som jag inte hunnit med så här långt.
För att börja med regelfrågan kan jag bara konstatera att ja, den frågan är jätteviktig. Men jag tror att mycket av lösningen, också givet det Magnus Oscarsson säger, handlar om att skapa bra system för att göra det enkelt att göra rätt.
Vi pratar om att producera livsmedel - något som människor ska stoppa i kroppen - och djurhållning och så vidare. Jag tror att alltmer medvetna konsumenter, som är viktiga som målgrupp i att driva utvecklingen av svensk produktion, också kräver att det ska finnas trygghet och säkerhet kring det.
Lägg till det att vi harmoniserar med en omvärld. EU är inte mindre byråkratiskt än Sverige utan mer byråkratiskt, och ska man exportera till nya marknader ska man förhålla sig till nya regler och så vidare. Digitala system och plattformar som gör det enkelt tror jag är det absolut viktigaste i det här sammanhanget, och där satsar vi också.
För att gå vidare till lönsamheten vill jag bara konstatera att utvecklingen går åt rätt håll. Vi ser ett trendbrott för första gången på väldigt länge, då lönsamheten nu ökar i de flesta sektorer - trots corona, faktiskt. Man ska givetvis inte säga att det bara är en effekt av livsmedelsstrategin, men jag tror att den bidrar.
Exporten ökar tydligt. Exportvärdet har ökat med mer än 10 miljarder sedan 2017. Trots det har vi som mål och ambition att det ska öka från 30 procent till 50 procent, så vi är på intet sätt i hamn. Men när man mäter hur det går för svenskt jordbruk ser man att alla parametrar visar på en antingen oförändrad eller positiv utveckling från en stillastående eller negativ - de senaste 20 åren, i alla fall. Det är så långt jag har mätstatistik. Det tycker jag att vi ska ta med oss och kommunicera gemensamt, för det skapar också framtidstro i den här branschen.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.