Pensionärsskatten och jämställdheten
Interpellation 2009/10:63 av Bjurling, Laila (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2009-10-26
- Anmäld
- 2009-11-02
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2009-11-10
- Sista svarsdatum
- 2009-11-16
- Besvarad
- 2009-12-04
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation
2009/10:63 Pensionärsskatten och jämställdheten
av Laila Bjurling (s)
till finansminister Anders Borg (m)
Före 2010 års budget visade beräkningar att 57 procent av regeringens samlade skattesänkningar gått till män och 43 procent till kvinnor. Den rikaste tiondelen av befolkningen som då hade tjänat mest på regeringens politik bestod till 76 procent av män. De har fått 23 procent av skattesänkningarna och haft en exceptionellt god inkomstutveckling. Föga talar för att regeringens skatteförändringar i budgeten för 2010 ändrat på detta faktum. I sin proposition Ett ytterligare förstärkt jobbskatteavdrag skriver regeringen att det fjärde steget i förvärvsavdraget statistiskt beräknas fördelas så att 56 procent går till män och 44 procent till kvinnor.
Sverige har 1,7 miljoner ålderspensionärer varav ca 55 procent är kvinnor. Till detta kommer en halv miljon förtidspensionärer vars majoritet också utgörs av kvinnor.
Pensionärer får genom statsrådets politik en högre skatt, en pensionärsskatt. Det är uppenbart att denna särskilt drabbar kvinnor. De pensionärer som är kvinnor har också i genomsnitt en lägre inkomst än de män som är pensionärer varför den extra beskattningen blir särskilt tung att bära. Förvisso kommer det förhöjda grundavdraget att öka kvinnors nettoinkomster mer än mäns men skillnaderna utifrån förvärvsavdraget lär kvarstå.
Därför frågar jag nu finansministern:
1. Mot bakgrund av vilka fakta och omständigheter har finansministern valt en skattepolitik, som enligt vad ovan anförts, särskilt gynnar män?
2. Vilka initiativ avser finansministern att ta för att minska den ekonomiska klyftan mellan förvärvsarbetande och pensionärer?
Debatt
(46 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2009/10:63
Webb-tv: Pensionärsskatten och jämställdheten
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2009/10:43 Fredagen den 4 decemberProtokoll 2009/10:43 9 § Svar på interpellationerna 2009/10:63, 64, 65, 66, 69, 70, 71, 73, 74, 75, 81, 83 och 103 om skillnad i beskattning mellan pensionärer och förvärvsarbetande
Protokoll från debatten
Anf. 72 Anders Borg (M)
Herr talman! Laila Bjurling, Thomas Strand, Siw Wittgren-Ahl, Lars Johansson, Lars U Granberg, Lennart Axelsson, Phia Andersson, Christina Axelsson, Christin Hagberg, Åsa Lindestam, Ronny Olander, Alf Eriksson och Kerstin Haglö har interpellerat i frågor som samtliga är ställda mot bakgrund av att jobbskatteavdraget endast omfattar arbetsinkomster. Jag väljer att ge ett gemensamt svar på dessa interpellationer.
Det avgörande för pensionärernas ekonomiska situation är att Sverige har en stark ekonomi. Då krävs en politik som är inriktad på att få fler i arbete. Jobbskatteavdraget är här ett betydelsefullt medel för att uppfylla det centrala målet för regeringens ekonomiska politik, nämligen att öka den varaktiga sysselsättningen och bryta utanförskapet. Jobbskatteavdraget är därför utformat så att utbytet av att arbeta blir större. Det gäller oavsett om man är över eller under 65 år. För personer som har fyllt 65 år är jobbskatteavdraget extra stort.
Jobbskatteavdraget innebär skattesänkningar för både kvinnor och män. Kvinnor är i större utsträckning än män låg- och medelinkomsttagare, vilket bland annat beror på att kvinnor oftare arbetar deltid. Jobbskatteavdraget har därför en större relativ betydelse för kvinnor än för män och bidrar till ökade ekonomiska drivkrafter för kvinnor att gå från deltids- till heltidsarbete.
Fler människor i arbete, och att fler människor arbetar heltid, är en förutsättning för att kunna säkra finansieringen av välfärden långsiktigt för en befolkning med allt fler äldre. Fler människor i arbete skapar också förutsättningar för att tillhandahålla en god ekonomisk situation för bland annat sjukskrivna, arbetslösa och pensionärer, oavsett om man är man eller kvinna. Mot denna bakgrund är det inte aktuellt att förändra jobbskatteavdraget till att omfatta andra inkomster än arbetsinkomster.
Den 1 januari 2009 fick det stora flertalet ålderspensionärer sänkt skatt genom det så kallade förhöjda grundavdraget för pensionärer. Skattesänkningen är en del i regeringens välfärdssatsning och innebär en förbättrad ekonomisk situation för framför allt pensionärer med låga inkomster. Reformen innebär att pensionärer år 2009 betalar mindre i skatt än under den tidigare socialdemokratiska regeringen. Regeringen vill nu gå vidare och sänka skatten ytterligare för alla ålderspensionärer och föreslår därför i en proposition att skattelättnaden förstärks nästa år (prop. 2009/10:29).
Det förhöjda grundavdraget för pensionärer innebär skattesänkningar för både kvinnor och män. Såväl den gällande som den kommande skattesänkningen ökar kvinnors nettoinkomster relativt mer än mäns och innebär alltså förbättrade förutsättningar att uppnå målet om ekonomisk jämställdhet.
Då Laila Bjurling, som framställt interpellation 2009/10:63, anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet, medgav förste vice talmannen att Birgitta Eriksson i stället fick delta i överläggningen.
Anf. 73 Birgitta Eriksson (S)
Herr talman! Jag tackar naturligtvis finansministern för svaret.
Min fråga till finansministern formulerar jag ungefär så här: Mot bakgrund av vilka fakta och omständigheter har finansministern valt en skattepolitik som särskilt gynnar män? Jag anser nog att finansministern är mig svaret skyldig. Jag vill därför i det här inlägget belysa hur pensionärsskatten ekonomiskt drabbar kvinnor i större utsträckning än män.
För en månad sedan hade vi i skatteutskottet ett skatteseminarium i samarbete med Riksbankens Jubileumsfond och Skatteakademien. Då deltog professor Åsa Gunnarsson vid universitetet i Umeå. Hon gav då ett genusperspektiv på skatterna. Hon uttryckte det ungefär så här: Män har högre inkomster än kvinnor. Män bedriver i större utsträckning än kvinnor näringslivsverksamhet. Män har större kapitaltillgångar än kvinnor. Skatte- och transfereringssystemet kan användas för att utjämna disponibel inkomst mellan män och kvinnor. Det är denna typ av konsekvensanalys som jag efterlyser från finansministern.
Hur ser det då ut i Sverige med regeringens skattepolitik? Regeringen och Anders Borg har sänkt skatterna med 100 miljarder under mandatperioden. Det är ingen hemlighet för någon. Det är pensionärerna som tillsammans med sjuka, arbetslösa och föräldralediga har betalat skattesänkningarna, som till största delen har gått till de allra rikaste. Före 2010 års budget lades fram visade beräkningar att 57 procent av regeringens skattesänkningar gått till män och 43 procent till kvinnor. Den rikaste tiondelen har fått mest av regeringens skattesänkningar. Den tiondelen består till 76 procent av män.
Nu föreslår regeringen ett fjärde steg i jobbskatteavdraget. Det kommer att förhålla sig på samma sätt att lejonparten går till männen. Sverige har 1,7 miljoner ålderspensionärer, och av dessa är 55 procent kvinnor. Därtill kommer också en halv miljon personer som har aktivitets- eller sjukersättning. Där är två tredjedelar kvinnor och en tredjedel män. Med den snabba ökningen av antalet ärenden kommer fler kvinnor att drabbas ännu mer av den orättvisa skatteskillnaden.
Det är uppenbart att denna orättvisa särskatt särskilt drabbar kvinnor. Kvinnor har också genomsnittligt lägre inkomst när de förvärvsarbetar, och de får naturligtvis då en extra tung belastning med en betydligt lägre pension.
Det ska löna sig att arbeta, säger regeringen. Javisst, det tycker vi också. Men det gör man bättre med mer jämställdhet mellan könen. Vi socialdemokrater tycker också att det ska löna sig att ha arbetat. Pension är uppskjuten lön, och därför ska pension och lön beskattas lika. Det är så här det ser ut, och det är konsekvensanalysen. Det är därför jag tycker att Anders Borg måste tänka om när det gäller kvinnliga pensionärers ekonomiska situation och göra en bättre konsekvensanalys.
(Applåder)
Anf. 74 Thomas Strand (S)
Herr talman! Jag vill också tacka finansministern för svaret.
Är det rättvist att pensionärer ska beskattas hårdare än löntagare vid samma inkomst? Ja, säger finansministern och den borgerliga regeringen. Nej, säger vi socialdemokrater. Vi tycker att skatter ska tas ut på ett rättvist sätt och präglas av ett solidariskt perspektiv.
Men finansministern och den borgerliga regeringen tycker tydligen inte det eftersom vissa grupper i samhället ska betala mer i skatt än andra för samma inkomstbelopp. Jag tänker på arbetslösa, sjuka och den grupp som denna debatt handlar om, nämligen pensionärerna.
Nu försökte finansministern i sitt anförande göra det omöjligas konst, nämligen att få en orättfärdig beskattning av pensionärer att framstå som rättvis. Det lyckas han inte med, herr talman. Pensionärerna beskattas hårdare än löntagarna vid samma inkomst, och den klyftan ökar efter årsskiftet med det så kallade fjärde jobbskatteavdraget. Vi socialdemokrater kan bara konstatera att skattesystemet under borgerligt styre har blivit orättvisare och mindre solidariskt. De som är välbeställda har gynnats särskilt, bland annat genom att förmögenhetsskatten har avskaffats och att fastighetsskatten har sänkts kraftigt för dem med exklusiva villor.
Riksdagens utredningstjänst har konstaterat att effekterna blir slående av en borgerlig politik. Den rikaste tiondelen har fått nästan lika mycket som 60 procent av svenska folket har fått av borgarnas skattesänkningar. Detta ska ställas mot det faktum att borgerlig skattepolitik medför att pensionärer, arbetslösa och sjuka i dag får betala mer i skatt än friska löntagare. Det är inget annat än en orättfärdig politik.
När det nuvarande pensionssystemet infördes var en av förutsättningarna rättvis och lika skatt. Regeringen bryter nu mot denna princip. Vi socialdemokrater accepterar inte skillnaden i beskattning mellan pensionärer och löntagare, utan vi föreslår i vårt budgetalternativ ett första steg mot att återupprätta rättvisa i skattesystemet.
Herr talman! Frågan är om pensionärsskatten också är orättfärdig ur ett feministiskt perspektiv. Låt mig ta ett exempel. Jag kommer från Jönköpings län. Av dem i länet som är över 80 år är kvinnorna i klar majoritet. De är drygt 12 000. Pensionärsskatten handlar inte bara om rättvisa utan också om jämställdhet. Finansministerns politik har försämrat även denna. Som yrkesarbetande har de flesta kvinnor lägre lön än män, och som pensionärer får fler kvinnor än män betala högre skatt.
Jag är broderskapare, och vi kristna socialdemokrater inspireras i vår kamp för rättvisa, rättfärdighet och solidaritet av profeternas samhällskritik och evangeliernas berättelser om hur Jesus tog parti för den utsatta människan. Inom kristendomen finns en stark strömning att bekämpa orättvisor och verka för att de sämst ställda ska få bättre villkor. För oss i den kristna vänstern är det både ur ett kristet perspektiv och ur ett människosynsperspektiv mycket märkligt att våra äldre ska bestraffas med högre skatt.
Anf. 75 Siw Wittgren-Ahl (S)
Herr talman! Finansministern! Jag tackar så mycket för svaret på min interpellation. Jag vill också rikta ett tack till Sveriges pensionärer och till PRO och SPF - alla pensionärsorganisationer - som har jobbat så aktivt med att få bort denna orättvisa beskattning. Om de inte hade lagt ned så mycket jobb på att fokusera på denna orättvisa tror jag inte att det hade varit någon stor politisk debatt i dag eller att grundavdragen hade kommit till för pensionärerna. Där tror jag att alla Sveriges pensionärer som är aktiva i folkrörelsearbetet har gjort ett stort arbete, och jag vill tacka dem för att denna debatt blivit möjlig och för att vi kan diskutera skatt efter bärkraft, vilket vi socialdemokrater tycker är viktigt.
Politik är inte bara att kunna prata bra. Politik är ett hantverk. Vi riksdagsledamöter är valda för väljarnas bästa och för att i samförstånd ibland komma överens om stora saker. När vi socialdemokrater hade makten inbjöd vi resterande partier att komma överens om våra framtida pensioner. Vi satt i överläggningar, och vi kom fram till ett pensionssystem som de fem stora partierna kunde ställa sig bakom. Det var ett hantverk där de politiker som då var aktiva fick både ta och ge. Det är det som är politiskt ledarskap, att ledaren ser till att vi kan komma överens.
När det gäller pensionssystemet kan man inte svänga över tid beroende på vem som har majoriteten. Inte kunde man tro att de 120 000 röster som saknades, vilket gav er majoriteten, skulle ge så stora svängningar för landets pensionärer, sjuka, arbetslösa och föräldralediga. Jag vill bara påminna om det när vi står här, för det handlar också om trovärdigheten i överenskommelserna. Vi levde upp till dem så länge vi satt i regeringen. Sedan kom ni.
Jag får jättetrevliga svar av finansministern om hur vi ska behandla jobbavdraget. Ni har en retorik. Jag är så glad att Hamilton och Jörgen Johansson tänker delta i denna debatt, för när jag är ute och pratar om skatter och pensioner kryper era partikamrater bakom Moderaterna och säger: Det är inte vår del i uppgörelsen.
Jag har deltagit i uppropen för rättvisa skatter - skatt efter bärkraft, vilket för mig som socialdemokrat är fundamentalt. När man är ute och samlar namnunderskrifter måste man ju prata med människor, och era väljare säger också att detta är bedrövligt. Jag säger: Pensionsuppgörelsen var att man om möjligt skulle ha skatt efter bärkraft. Det innebär att man beskattar lön och pension lika, om möjligt. Inte trodde jag eller de andra som var med på den tiden att ni skulle utvidga "om möjligt" till att sänka skatten för arbetare men inte för pensionärer. Vad har Kalle Larsson, 80 år och hamnarbetare i Göteborg, gjort för fel när han inte orkar fortsätta jobba efter 65? Vad har han gjort för fel när han inte orkar jobba? Han får nämligen inte del av skatteavdraget, jobbavdraget.
Det jag egentligen tycker är roligast, finansministern, är att finansministern säger att det mest avgörande för landets pensionärer är den ekonomiska situationen i Sverige. Så är det, och det är precis vad pensionsuppgörelsen bygger på. Det roligaste är att vi under vår tid aldrig sänkte pensionerna på grund av att det gick dåligt för Sverige. Utifrån Försäkringskassans beräkningar sedan ni tillträdde - och då får jag påminna finansministern om att han sade att det skulle ta två år innan det märktes att ni fått makten - kan man se att beräkningstalet i pensionsuppgörelsen har gjort att en pensionär med 12 000 i månaden nu förlorar 360 kronor i månaden när det gäller den reella pensionen.
Anf. 76 Lars Johansson (S)
Herr talman! Finansministern har givit mig två svar. Den första frågan var: Avser statsrådet på sikt att bibehålla skillnaden i beskattning mellan pensionärer och förvärvsarbetande?
Svaret från finansministern är ja.
Den andra frågan var: Avser statsrådet att ta initiativ för att ytterligare öka eller för att minska skillnaden i beskattning mellan pensionär och förvärvsarbetande?
Finansministerns svar är nej.
Det är tydliga besked från finansministern och de borgerliga partierna. Man vill ha en skatteklyfta mellan löntagare och pensionärer. Det är i stort sett - tyvärr för de borgerliga, får jag väl säga - bara här i riksdagens kammare man har någon som försvarar denna skatteklyfta, vilket Siw Wittgren-Ahl alldeles nyss sade. Det är intressant att höra att finansministern har fått två medhjälpare i att försvara denna orättvisa skatt.
Vad är det som händer? Man ska komma ihåg att det inte bara gäller det senaste förslaget om att göra skillnaden större, utan man får titta på vad effekten har blivit under de år som vi har haft en borgerlig regering. En genomsnittlig pensionär med en inkomst på 14 850 kronor i månaden, vilket oftast är 65 procent av tidigare lön - när man är pensionär är det ju uppskjuten lön, kan man säga - betalar en skatt på i genomsnitt 44 037 kronor. Hade jag varit löntagare med den inkomsten hade jag betalat nästan 9 000 kronor mindre. Det är alltså 27 procent mer i skatt för pensionären än för löntagaren. Det är en stor klyfta vi talar om. Det är detta som gör att upproret nu är så stort, inte bara bland pensionärernas organisationer som PRO och SPF utan också bland vanligt folk.
Man möter argument som att pensionärer inte har samma kostnader som de förvärvsarbetande. Jag tycker att Karl Erik Olsson, tidigare centerpartistisk minister och EU-parlamentariker och numera förbundsordförande i SPF, uttrycker det väldigt tydligt i nr 7 av tidningen Veteranen: Regeringen struntar i pensionärerna. Man tror ändå inte att de byter parti. Dessutom använder inte pensionärerna sina pengar till konsumtion. De lägger dem i madrassen eller sätter dem möjligen på banken. Det är ändå barn och barnbarn som ska ha dem. Makthavarna odlar myten om äldres oförmåga att konsumera. De tror att gamla nu är som gamla förr.
Vi som möter människor som är pensionärer vet att det är precis tvärtom. Vi har väldigt många aktiva pensionärer. De har fritidshus och bil, och de reser. De kanske passar sina barnbarn, och de konsumerar. De har också stora kostnader för sitt leverne. Det är centralt och jätteviktigt att pensionärerna på olika sätt är aktiva i samhällslivet. Man har en gång tagit att man har lite mindre inkomst när man är pensionär än när man jobbar. Men att som den borgerliga regeringen nu gör dessutom bestraffa pensionärer med en särskild skatteskala som gör att de betalar 27 procent mer i skatt än om de hade varit löntagare upprör. Det är det som ni på den borgerliga kanten inte har fattat.
Jag vill ändå tacka finansministern för svaret.
Anf. 77 Lars U Granberg (S)
Herr talman! Jag tackar för att jag har fått svar på frågorna som jag har ställt till finansministern.
Låt mig börja med finansministerns uppläsande av svaret. Avslutningen hade en ointresserad klang. Man kunde utläsa ett stort ointresse i finansministerns attityd och inställning, och det är detta jag vill ägna debatten åt.
50 000 ålderspensionärer uppe i Norrbotten och 17 000 personer med sjukersättning fick höra en finansminister med ointresse räkna upp eller svara på frågor de ställer som jag tycker man ska ta till sig.
Den här debatten handlar om att de här personerna i dag betalar mer i skatt än människor som arbetar. Pensionärer betalar högre skatt trots att pension är en framskjuten lön. Vi var överens med Anders Borgs parti i pensionsöverenskommelsen om att vi skulle se det så. När allting var klart med pensionsöverenskommelsen och bläcket knappt hade hunnit torka finner Anders Borg av någon ideologisk anledning att det inte längre ska gälla. Det finns en skrivning, som den ska tolkas, om att detta gäller om inte något annat kan sätta hinder för det. Frågan som jag kan ställa till finansministern är: Finns det något hinder att gå tillbaka och se pensioner som inkomst och beskatta den lika som inkomsterna? Finns det något ideologiskt hinder för att förmå oss att få alliansregeringen tillbaka till den ståndpunkt som fanns i pensionsöverenskommelsen? Det kan vara en annan vinkling av frågan.
Mina frågor till finansministern var inte ställda av mig själv utan genom mig. Det var pensionärer hemma som formulerade frågorna, och jag läser upp dem: Har finansministern tagit intryck av de protester mot pensionärsskatten som nu framförts under tre års tid? Svaret från finansministern är nej. Nästa fråga: Om så är fallet, avser finansministern att ta initiativ till att avskaffa pensionärsskatten, och när i så fall kommer ett sådant initiativ? Nej, det kommer inget sådant initiativ är svaret från finansministern till de 50 000 ålderspensionärerna uppe i Norrbotten. Den tredje fråga som de ville ha ett svar på är: Om finansministern inte avser att avskaffa pensionärsskatten, vilka övriga åtgärder kommer finansministern att vidta för att höja köpkraften för pensionärerna? Då kommer som svar: det förstärkta förvärvsavdraget.
Låt mig åter visa på en arrogant inställning. I veckan hade vi två debatter i kammaren om de här två frågorna. Den första gällde ytterligare vidgat avstånd mellan löntagare och de 50 000 pensionärerna uppe i Norrbotten. När vi fattade beslut applåderade alliansen i den här kammaren. Signalen till dessa 50 000 pensionärer hemma är att här i kammaren sitter det personer som applåderar att avståndet mellan er och löntagare blir större. Så är det.
Sedan kom allmosan som handlar om förstärkt förvärvsavdrag - sammalunda där men något mindre applåder. Det visar tydligt på inställningen i den här frågan.
Anf. 78 Lennart Axelsson (S)
Herr talman! Jag kommer från Nora i Örebro län, och min interpellation bygger en hel del på de erfarenheter jag har fått vid alla de besök som jag har gjort ute i länet. Oavsett om det är i Hällefors eller Ljusnarsberg i norr eller Laxå och Askersund i söder eller i den stora orten Örebro får jag samma budskap från alla. Man förstår inte hur det kan vara så att man i Sverige får en högre beskattning som pensionär än som löntagare. I jämförelser med länder runt om i världen sticker det här ut.
De som går i pension i dag är de som först och främst märker av det. Från den ena månaden till den andra beskattas de allra flesta på ett annat sätt.
Jag har försökt förstå resonemanget bakom den politik som förs utan att lyckas särskilt väl. Man säger att man sänker skatterna för att skapa flera jobb. Man har sänkt skatter med i runda slängar 100 miljarder under de här tre åren. Samtidigt har arbetslösheten stigit, och det så kallade utanförskapet har ökat sett på det sätt som ni själva beräknade före valet.
Jag kan förstå resonemanget att om man ger folk pengar så att de handlar för dem kommer hjulen i gång. Men jag kan inte förstå det sätt varpå ni agerar. Ni ger pengar till dem som redan har marginaler och som inte behöver använda de här pengarna. Någon berättade här förut att 60 procent av dessa 100 miljarder som ni har sänkt skatterna med har gått till de 10 procent som redan har det bäst i Sverige, och de lägger undan pengarna. Om man nu vill att folk ska spendera pengar för att hjulen ska komma i gång borde man rimligtvis ge sänkningarna till dem som har det besvärligast i dag, alltså de sjuka, de arbetslösa och pensionärerna. Det är de som inte får del av skattesänkningarna, som borde kunna bidra till få hjulen i gång.
Det som gör att jag inte alls förstår det ni säger och gör är att den kopplingen inte finns.
Ni argumenterar ofta för att det är låg- och medelinkomsttagare som har fått största delen av skattesänkningarna. Pensionärerna som grupp är naturligtvis inte del i det.
Häromdagen sade en moderat företrädare i skattedebatten att vi ser olika på det här: Ni räknar i kronor och vi räknar i procent. Ja, det var väl ganska belysande. Är det någon som har gått till affären och försökt betala med procent?
När man tar upp den här diskussionen med folk ute blir de upprörda och riktigt arga när de får veta att vi som höginkomsttagare har fått en sänkning med tusentals kronor och de i en del fall kanske fått några hundralappar mer kvar när de räknat bort de ökade kostnaderna i övrigt.
Jag tycker att den debatt som vi för i dag är en av de mest angelägna under den här mandatperioden. Det handlar inte bara om skatterna, det handlar om finansiering av välfärden och det handlar om de raserade välfärdssystem som vi står inför.
Anf. 79 Phia Andersson (S)
Herr talman! Jag får tacka finansministern för svaret på mina frågor som var för det första: Vilka åtgärder avser finansministern att vidta för att stärka äldre kvinnors privatekonomi, inte minst ensamstående? Svaret på denna fråga blev: Jobba heltid i stället för deltid. Men är det en rimlig lösning när vi har en hög arbetslöshet och heltidsarbetena lyser med sin frånvaro?
Min andra fråga var: Mot vilken bakgrund och med vilka fakta och omständigheter har finansministern ställt sig bakom en skattepolitik som innebär en höjning av skatt när man går i pension? Svaret blev: Fler människor i arbete skapar förutsättningar att tillhandahålla en god ekonomisk situation för sjukskrivna, arbetslösa och pensionärer oavsett kvinna eller man. Mot denna bakgrund är det inte aktuellt att förändra skatteavdraget till att omfatta andra inkomster än arbetsinkomster, enligt finansministern. Samma mantra som svar på allting.
Herr talman! Denna bakgrund är inte aktuell. Jag vill därför passa på att ge finansministern en omvärldsorientering som beskriver den verklighet som många människor lever i.
Under 2008 passerade antalet ansökningar om betalningsföreläggande hos Kronofogdemyndigheten miljonstrecket för första gången någonsin. Under 2009 har ökningen fortsatt. De tre första kvartalen 2008 ansökte 720 000 om betalningsföreläggande, medan siffran för de tre första kvartalen 2009 är 880 000. Kronofogdemyndighetens verkställande och indrivning av skulder slår därför rekord i krisens spår. För 2008 gällde att det indrivna beloppet aldrig varit högre, och antalet utmätningar ökade med 60 procent.
Året 2009 slår säkert det här rekordet. Över 23 000 ansökningar om obetalda skulder för sms-lån är registrerade i kronofogdens register under det första halvåret 2009. Det är en ökning med 35 procent jämfört med samma period förra året. Den största ökningen ses bland äldre åldersgrupper. I åldersgruppen 56-65 år var ökningen det senaste året hela 120 procent när det gäller obetalda skulder för sms-lån.
Till skillnad från de yngre åldersgrupperna är det fler kvinnor än män som inte kan betala sina sms-lån. Antalet pensionärer som enbart har garantipension uppgick vid utgången av 2008 till 129 000. Antalet pensionärer som har någon del av garantipension i kombination med inkomstgrundad pension uppgår till ca 765 500 personer. Över 600 000 av dessa är kvinnor. Frågan är om det inte under 2010 kommer att bli pensionärernas tur att besöka kronofogden.
Vid pensioneringen försvinner också det borgerliga jobbskatteavdrag. I stället träder höjd skatt in. Kvinnor har redan i ingångsläget ofta lägre inkomster än män. Därför blir skattehöjningen särskilt betungande, inte minst för ensamstående kvinnor med låga inkomster som går i pension.
Ökad arbetslöshet samt kvinnors sämre ekonomiska situation, både som yrkesverksamma och som pensionärer, är givetvis en bakgrund till att allt fler kvinnor tar sms-lån. Om inget görs kommer problemet säkert att växa, även bland pensionärer.
När det nuvarande pensionssystemet infördes var det en förutsättning att det skulle vara en rättvis och lika skatt. Med denna verklighetsbakgrund, anser då finansministern att pensionsöverenskommelsen hålls och samhällets resurser fördelas rättvist?
Anf. 80 Christina Axelsson (S)
Herr talman! I går diskuterade vi regionalpolitik här i kammaren. Jag lyfte då upp den region som jag lever och verkar i, Stockholms län. Vår region bidrar till utveckling och tillväxt i hela landet. Och de stockholmare som har gått i ålderspension är värda all beundran. De har byggt upp det här landet och det här välståndet som jag, som är något yngre, nu får ta del av. Det är faktiskt nästan 310 000 i mitt län som har fyllt 65 år. Det är 16 procent av dem som bor här, en ganska så väsentlig och stark påtryckar- och konsumentgrupp alltså.
Men, som jag sade i går, i Stockholm finns också stora skillnader. Och den moderatledda regeringen har förvärrat klyftorna. Det handlar inte bara om hur och var man bor, utan nu handlar det också om hur gammal man är.
För mig som socialdemokrat är allas lika värde en viktig princip. Jag är stolt över att ha fått delta i arbetet med att skärpa diskrimineringslagar här i riksdagen, inte minst vad gäller åldersdiskriminering. Men den lagen gäller ju bara i arbetslivet. Riksdagen har självklart en chans att ändra på det, men jag hyser föga hopp när jag ser hur man behandlar de äldre i budgetsammanhang.
Dessutom nämner finansministern i svaret på min interpellation att det avgörande för pensionärernas ekonomiska situation är att Sverige har en stark ekonomi. Jaha? Tycker ministern att det är särskilt starkt att behöva låna till statskassan för att sänka skatterna bara för vissa?
Du talar också om att öka sysselsättningen och minska utanförskapet. Men, herr minister, det är fler som är förbigångna nu än när vi lämnade över 2006, i alla fall i Stockholms län. Pensionärer har rätt till sin pension och ska självklart inte diskrimineras i skattehänseende.
Man blir lite orolig för hur ni moderater tänker. I debatten häromdagen rörande skatteutskottets betänkande
Ytterligare sänkt skatt för pensionärer
stod en moderat och försvarade skatteskillnaden. Jag ska citera ur de stenografiska uppteckningarna: "Den som jobbar har oftast kostnader för att kunna arbeta, exempelvis resekostnader till en viss nivå som ej är avdragsgilla. Den som arbetar har även högre kostnader för mathållning och liknande." Hallå, säger jag, vad tänker ni om pensionärer? Jag bara undrar när vi började betala skatt efter vilka utgifter vi har. Jag tycker att man ska betala skatt efter bärkraft.
När det nuvarande pensionssystemet infördes var en förutsättning rättvis och lika skatt. När, Anders Borg, ska du jämställa den som har arbetat och då får sin rättmätiga pension med den som arbetar i dag?
(Applåder)
Anf. 81 Christin Hagberg (S)
Herr talman! Jag får börja med att säga tack till finansministern för svaret.
Inledningsvis vill jag säga det som också har sagts tidigare, att hela den här debatten bygger på att vi i pensionsuppgörelsen har slagit fast att det är viktigt att vi har en likformig skatt.
Jag ska citera vad de borgerliga ledamöterna i skatteutskottet tyckte i SkU3 tidigare i höstas. Jag hoppas att representanten från den borgerliga sidan i skatteutskottet lyssnar, för så här tyckte ni: "Skattereformens grundläggande principer om bl.a. neutralitet och likformighet vid beskattningen, vilka enligt utskottets mening bör vara utgångspunkt för varje förändring i systemet, tillgodoses normalt bäst genom generellt utformade regler med så få undantag som möjligt." Jag kan väl inte påstå att ni efter tre och ett halvt år precis lever upp till vad ni tycker. Det här rimmar väldigt dåligt med den politik som ni för. När det gäller pensionärskollektivet frångår ni definitivt denna skrivning.
Vi socialdemokrater har lagt fram ett förslag om att halvera den skatteklyfta som ni har beslutat om i den här kammaren. Ni säger: Jo, men nu sänker vi ju skatten med 3 ½ miljard ytterligare för pensionärskollektivet. Ja, men samtidigt sänker ni skatten med ytterligare 10 miljarder för löntagarkollektivet, det vill säga att ni ökar klyftan ännu mer trots att ni tycker att pensionärerna visst ska ha det bra. Jag får inte er argumentation att gå ihop.
Den variation i skatteuttaget som borgerligheten nu har infört betyder att principen skatt efter bärkraft har övergetts. Det är inte betalningsförmåga utan beteende som ska avgöra hur mycket man ska betala i skatt. Detta måste vara ett feltänk. Det leder till ojämlikhet och orättvis fördelning av kostnader för de gemensamma nyttigheter vi har, som vård, skola och omsorg. Den enda rimliga principen måste vara att skatt betalas efter bärkraft och fördelas efter behov.
Var femte skåning - eftersom jag kommer från Skåne - är pensionär. Det är ganska många personer eftersom vi är ganska många som bor i Skåne. Och det är stora skillnader mellan pensionärskollektivet och löntagarkollektivet. En genomsnittlig pension ligger på 14 850 kronor i månaden. Jämfört med en löntagare med samma lön betalar en pensionär 27 procent mer i skatt. Då måste jag ställa frågan till finansministern: Med vilka fakta och omständigheter ska pensionärerna betala 27 procent mer i skatt än vad löntagarkollektivet gör?
Anf. 82 Åsa Lindestam (S)
Fru talman! Jag tackar för svaret, ministern, men jag är inte nöjd.
Jag instämmer i mina kamraters inlägg och särskilt i Birgitta Erikssons. Jag funderar mycket över de kvinnliga pensionärerna i vårt land.
Jag har träffat några pensionärer - några grupper i Söderhamn och några grupper i Sandviken. De var så upprörda. De undrade hur de kan bli behandlade som ett B-lag, som någon som inte har gjort rätt för sig.
Jag berättade för dem att genomsnittspensionen är 14 850 kronor. Då fnös de åt mig: Vet inte du hur det ser ut i vårt län?
Det är därför jag är här, sade jag. Berätta.
Kvinnorna var så upprörda. De har alltså mycket mindre än detta. De låg på bottennivåerna. De är tvungna att hantera sina liv på ett sätt som jag inte tycker är värdigt. De kände sig orättvist behandlade.
De sade: Det är ju lön. Det är uppskjuten lön. Vi ska beskattas lika. Då hade vi i alla fall kunnat klara oss och inte känt oss kränkta.
De hade lagt skattetabellerna bredvid varandra på bordet och jämförde: Det här är lönen, och det här är pensionen. Det skiljer en hel del.
Det fanns en överenskommelse som sade att det skulle skattas lika. Varför är det inte så, sade de till mig. Då berättade jag att borgarna inte tycker det. De tycker inte att det ska skattas lika.
I Gävleborg, som jag vill prata om, har vi 55 000 pensionärer. Vi har 276 000 invånare. Det betyder att vi har en stor andel pensionärer. Vi har dessutom tyvärr en väldigt segregerad arbetsmarknad vilket har gjort att kvinnor jobbar med vissa saker och män med andra. Det skulle jag ändra på om jag kunde, men just nu verkar det inte stå i min makt.
Kvinnorna i Gävleborg vill leva. Jag frågade dem vad de gör och vad de saknar.
De svarade: Jag tycker om att cykla. Det är kul. Men egentligen skulle jag vilja spela golf. Jag går på några kurser, men egentligen skulle jag vilja ut och shoppa - särskilt kläder. Jag har inte råd att köpa kläder i dag. Vi skulle vilja resa. Vi läser i tidningarna att det går att resa hit och dit i världen. Det har vi absolut inte råd med.
De förvägras allt som kan förgylla tillvaron. Det känns orättvist. Det fattas pengar för dem hela tiden. De får vända på varenda krona.
Vi socialdemokrater vill utjämna skatteklyftorna. Vi har ett helt annat förslag. Till att börja med vill vi halvera skatteklyftan för att sedan gå mot lika skatt, så som det är i den överenskommelse som har funnits under så lång tid. Så tycker alla i samhället att det egentligen ska vara. Vi måste tillbaka dit.
Anf. 83 Ronny Olander (S)
Fru talman! Riksdagsledamöter och eventuella åhörare! Det är bra att den här debatten har kommit till stånd. Den visar på skillnader i politiken, och den visar på skillnader i hur vi ser på människor i Sverige.
Jag vill också tacka finansminister Anders Borg för hans bidrag till att klargöra skillnaden. Jag råder alla att läsa det svar som vi har fått med olika ingångspunkter.
Min gällde beskattning av förtidspensionärer. Det är en stor och viktig grupp av olika skäl. Det är människor som har varit med och slitit hårt för att bygga upp det välstånd vi har i vårt land. Kvinnor i offentlig sektor är en stor del av förtidspensionsgruppen eller sjuk- och aktivitetsersättningsgruppen, framför allt sjukersättningsgruppen. Män i offentlig eller privat sektor har också varit med och bidragit.
Nu finns det tydligen 100 miljarder kronor för jobbskatteavdraget - det är där ni låser er. En av politikens stora uppgifter, inte minst här i riksdagen, är att se till att alla kan vara med i en gemenskap där man får del av vård, skola, omsorg och boende och där man upplever att man är rättvist beskattad.
Nu säger man till de människor som av olika anledningar har blivit förtidspensionerade: Ni får vara med, men ni ska betala mer skatt.
Jag kan inte jobba mer, säger man.
Det handlar om människor som av olika skäl - olycksfall i jobbet eller sjukdom - inte kan vara med och jobba mer. De har kanske väl så stora omkostnader som alla andra och dessutom kostnader för mediciner. Av vilken anledning ska man peka ut den gruppen och säga: Ni ska inte vara med och få del av de pengar som finns?
Redan för några år sedan började ni angripa den här gruppen genom att prata om uppräkningen av pensionerna med 1,7 miljarder kronor. Det tog vi strid för. Ni tvingades att ändra er eftersom det var ett brott mot pensionsöverenskommelsen.
Det ni nu sysslar med i den borgerliga alliansen tangerar det. Vi var överens om en reformerad pensionsöverenskommelse över blockgränserna. Vi hörde tongångarna från de borgerliga partierna om att ni mer eller mindre skulle privatisera hela pensionssystemet. Så gick tongångarna. Därför såg vi det värdefullt att träffa en överenskommelse över partigränserna.
Pensionärer som grupp får nu se att tjänstepensionen minskar, bromsen löses ut. Anders Borg kommer att skylla på den internationella krisen. Följden blir mindre ersättningar. Prisbasbeloppet faller. Vi har tidigare sett till att pensionerna kan öka.
Med tanke på den tidigare debatten om produktionsökningar vill jag fråga Anders Borg: Hur kan det komma sig att varje gång borgarna styr faller tillväxten i landet, utom något år? Jag har bett riksdagens utredningstjänst titta på det ett 20-tal år tillbaka. Där har ju du varit med.
Det har också en koppling i det svar som Anders Borg lämnar. Detta ska vara drivkraften för att folk ska jobba mer.
De som inte kan jobba, vad ska du ge dem, Anders Borg?
Tredje vice talmannen meddelade att Alf Eriksson som framställt interpellation 2009/10:83 var förhindrad att närvara vid sammanträdet.
Anf. 84 Kerstin Haglö (S)
Fru talman! Blekinge län, som jag kommer ifrån, har 150 000 invånare. Av dem är runt 33 000 ålderspensionärer. Vi har ungefär 9 400 förtidspensionärer, det vill säga personer i aktivitets- och sjukersättning. Det motsvarar 27 procent av Blekinges befolkning. Det inger respekt.
Har ni hört siffran 27 procent tidigare i dag? Det är det som en genomsnittlig pensionär ska betala mer i skatt - 27 procent.
Bland Blekinges pensionärer råder det stark upprördhet över pensionärsskatten. Tusentals pensionärer deltog nyligen i en protestmarsch i Karlshamn.
I tidningarna framträder PRO:s ledare med boxhandskar för att symbolisera att man var beredd att med kraft slå tillbaka mot orättvisa klassklyftor och orättvisa skatteklyftor. Jag hade tänkt låna de där boxhandskarna i dag för att visa att också vi socialdemokrater är beredda att med kraft slå tillbaka mot orättvisa skatteklyftor, med all rätt.
Enligt nya beräkningar från Swedbanks institut för privatekonomi är pensionärerna de stora förlorarna med regeringens politik. Nästa år sänks den statliga pensionen med 3 procent.
Det betyder att pensionärerna i mitt Blekinge får 90 miljoner mindre att röra sig med, enligt pensionärsorganisationer i Blekinge. Men de har väl räknat fel, om man lyssnar på argumentationen från finansministern. Tänk att jag vet att de har räknat rätt.
Ministern har flera gånger här i debatten sagt att det ska löna sig att arbeta, och jag är den första att skriva under på detta. Få skulle hävda motsatsen. Men jag menar också att det ska löna sig att
ha
arbetat. Pension är uppskjuten lön. Rätt ska vara rätt. Pension och lön ska beskattas lika.
Avslutningsvis vill jag i detta inlägg ändå tacka finansministern för ett klargörande. På min fråga om finansministern kommer att ta bort denna orimliga skillnad i beskattningen mellan förvärvsinkomst och andra inkomster har jag svart på vitt. Svaret är att det inte är aktuellt att förändra jobbskatteavdraget till att omfatta andra inkomster än arbetsinkomster.
Min fråga till finansministern är därför: Varför ska uppskjuten lön ha en högre beskattning, och hur skapar detta fler jobb? Förklara det för mig, för jag förstår det inte.
(Applåder)
Anf. 85 Jörgen Johansson (C)
Fru talman! Vi ser ett stim av socialdemokratiska interpellationer om pensionärernas situation som har lämnats in under några få oktoberdagar, uppenbarligen efter en kampanj som man har haft inom partiet.
Jag vill börja med att instämma i finansministerns bedömning av jobbskatteavdragets betydelse för pensionärerna. Jag syftar då dels på de pensionärer som har en arbetsinkomst och som tar del av detta jobbskatteavdrag, dels på den effekt som jobbskatteavdraget kommer att ha och har på löneindex, vilket innebär att pensionerna på sikt kommer att ha en långsiktigt positiv utveckling.
Från Centerpartiet kan vi dessutom tänka oss ytterligare steg i jobbskatteskalan för att bland annat stimulera utvecklingen av pensionerna.
Fler människor i arbete garanterar utvecklingen av välfärden för oss alla. I det innefattas pensionärsgruppen. Jag tror att detta är mycket viktigt att framhålla.
Fru talman! Mängden av interpellationer från oppositionen ser jag mer som ett röstfiske än som ett seriöst sätt att arbeta för pensionärerna.
De pensionärer som följer debatten bör fråga sig följande: När har Socialdemokraterna gjort skattesänkningar för pensionärerna som kan mäta sig med dem som allianspartierna har gjort och gör inom detta område?
De som har forskat på detta hittar ingen period där Socialdemokraterna har klarat det. I stället hävdar de i debatten att pensionärerna straffbeskattas.
Vi kan konstatera att skatten för pensionärerna var betydligt högre under den socialdemokratiska regeringens tid än vad den är i dag, och den blir än lägre efter årsskiftet.
I logikens namn måste vi därför tolka Socialdemokraternas gamla pensionärsskatt som en direkt konfiskation, för att använda samma ordval som Socialdemokraterna använder i debatten.
Socialdemokraterna hävdar ständigt, bland annat i dag i Svenska Dagbladet på Brännpunkt, att pensionen är en uppskjuten lön. Jag kan hålla med om det vad gäller tjänstepensionen och de privata pensionsförsäkringarna men inte i övrigt. Pensionen är inte en uppskjuten lön.
I den brett utformade pensionsuppgörelsen som även Socialdemokraterna stod bakom har det aldrig nämnts att pensionen är en uppskjuten lön. Pensionssystemet är i stället en form av fördelningssystem generationer emellan, där de som arbetar också betalar till dagens pensionärer. Pensionerna är alltså kopplade till sysselsättningsgraden i samhället.
Då kommer vi återigen tillbaka till behovet av att stimulera arbete och därmed behovet av jobbskatteavdrag.
Skulle vi utifrån ett genusperspektiv diskutera att detta är en uppskjuten lön får vi en förödande utveckling för kvinnorna. Fundera igenom detta och vad det egentligen är som ni säger när ni säger att detta är en uppskjuten lön.
Fru talman! Socialdemokraterna säger i sin budgetmotion att de ska införa en skattereduktion med i genomsnitt 300 kronor för pensionärerna, vilket ska halvera skatteklyftan för pensionärsinkomster under 15 000 kronor. Men samtidigt ska alla löntagare få skatten sänkt med 75 procent av den avgift som de betalar till a-kassan. För LO-kollektivet innebär det en sänkning med just 300 kronor. Då kan en vän av ordning fråga sig: Hur kan skatteklyftan minska? Det är ett nollsummespel.
Så här kan man läsa den socialdemokratiska retoriken från område till område. Som jag ser det inger den socialdemokratiska politiken på detta område knappast något förtroende när man analyserar helheten, och det är helheten som vi måste titta på när vi ser på det utifrån ett pensionärsperspektiv.
Anf. 86 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Jag blir snart pensionär. Det gör att jag blir väldigt bekymrad när jag hör Socialdemokraternas argumentation.
Det finns ett gammalt skämt om föredragshållaren som i marginalen skrev: Argumentationen svag. Höj rösten.
För Socialdemokraterna gäller någonting liknande: Argumentationen svag. Skicka in fler riksdagsledamöter i debatten.
Här får jag en bekräftelse på att argumentationen är svag. Jag tackar för det.
Låt mig då säga följande. För det första inkluderas pensionsöverenskommelsen över huvud taget inte i denna diskussion. För det andra har skatten sänkts med 5-6 miljarder under den här regeringens tid för pensionärer. Pensionärerna i Sverige betalade under Göran Perssons tid betydligt högre skatt än de gör i dag. Så om ni beskyller oss för att vara orättvisa kan jag säga att Göran Persson och hans regering och de riksdagsledamöter som satt här på hans tid behandlade pensionärerna på ett betydligt mer orättvist sätt än denna regering.
Låt mig nu blicka framåt. Om man i Sverige kontinuerligt ska höja standarden i vård och omsorg och om finansieringen av detta inte ska ske genom ökad upplåning eller genom högre skatter måste man se till att det arbetas fler timmar i Sverige. Hur gör man det? Jo, det gör man genom att göra arbete mer lönsamt än icke arbete. Här ligger grundmotivet för jobbskatteavdraget.
Visionen måste vara att vi ska bo i ett land där ökade kostnader för allt bättre vård och omsorg för våra gamla och för våra barn varken ska täckas genom ständigt ökad skuldsättning eller genom allt högre skatter. Vi ska ha världens bästa vård och omsorg för pensionärerna, och det får vi faktiskt inte genom det socialdemokratiska receptet att lägga högre skatter och högre marginalskatter på de 4,7 miljoner svenskar som arbetar. Varför vill ni höja skatterna för 4,7 miljoner arbetande svenskar? Det är de svenskar som går upp kl. 6 på morgonen, lagar frukost, tar upp ungarna, ser till att ungarna lämnas på dagis, ser till att de kommer till skolan, åker till jobbet och sliter hela dagen, hämtar ungarna på dagis, åker och handlar, lagar mat och nattar ungarna. Socialdemokraterna vill höja skatterna kraftigt för dessa människor. Dessa människor är vardagslivets hjältar och slitvargar. För dessa människor utlovar ni högre skatter. Det är dessa människor som bidrar till bnp och som bidrar till att vi har råd med världens bästa vård och omsorg i framtiden även för pensionärerna.
Fru talman! Det är beklämmande att dessa 4,7 miljoner svenskar, om Socialdemokraterna kommer till makten, har att se fram emot högre skatter. Det har också Sveriges pensionärer.
På första maj sade Mona Sahlin att alla får betala högre skatt. Bland dessa alla inkluderas även pensionärerna.
Denna befolkningsutveckling väcker alltså frågan: Vad är det för fel att sänka skatten för dessa 4,7 miljoner svenskar som bidrar till bnp så att bnp kan bli större, så att den ekonomiska kakan som vi har i landet kan bli större och så att vi därmed lättare kan finansiera vård och omsorg för bland andra pensionärerna?
Den socialdemokratiska politiken kanske passar friska pensionärer som ändå har goda inkomster efter skatt, men inte skröpliga pensionärer som har måttliga inkomster och som behöver vård och omsorg.
Låt mig också understryka att detta avdrag ingalunda är någonting unikt för Sverige, tvärtom. Vi har varit unika genom att inte ha det. Det finns i dag i följande länder: Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Irland, Japan, Kanada, Nederländerna, Nya Zeeland, Storbritannien, Spanien - dock bara för kvinnor - Tyskland, Ungern, USA och Österrike. Det är ett normalt inslag i väl utvecklade välfärdsstater.
Anf. 87 Lennart Sacrédeus (Kd)
Fru talman! Jag vill tacka er socialdemokrater för ett stort engagemang i en viktig fråga. Antalet ledamöter som träder till har nämnts här. Man kan se det på lite olika sätt, och jag ser det också som ett uttryck för att detta från Norrbotten till de sydligaste delarna av Skåne är en fråga som engagerar.
Jag vill komma med ett inspel om varför vi som kristdemokrater stöder jobbskatteavdraget. Vi menar att det i grund och botten är ett förvärvsavdrag. När man är löntagare har man faktiska kostnader för att ta sig till och från arbetet. Många av dessa löntagare, som ni inte tycker ska ha rätt till ett fortsatt jobbskatteavdrag 1, 2, 3 och 4, har också barn inom barnomsorgen.
Jag vill rikta en fråga till er vänner - vi är ju alla vänner i den här riksdagen i den bemärkelsen att vi är demokrater. Är det rättvist att avdrag i andra sammanhang är rimliga? Är det rättvist att pensionärer inte kan dra av för pensionsinbetalningar, som jag kan göra och som ni kan göra om ni betalar in? Är det rättvist att de som inte har ekonomiska resurser att kunna betala in till en privat pensionsförsäkring inte kan göra detta och därmed blir av med möjligheten till ett avdrag och kanske får betala 4 000 mer i skatt?
När ni talar om rättvisa vet jag att det finns ett patos i botten. Men det är faktiskt ni som har ändrat skattesystemet på avgörande punkter, som att ta bort gåvoskatten och arvsskatten.
Carl B Hamilton har på ett förtjänstfullt sätt nämnt ett antal europeiska länder. Jag har inte uppfattat att socialdemokraterna i Belgien, Finland, Irland, Storbritannien, Spanien, Ungern och Österrike har gått i bräschen för att ta bort ett avdrag eller kämpat emot ett avdrag som handlar om att man de facto har kostnader för inkomsts förvärvande.
Vi är alla i den åldern att vi minns att vi fick dra av mer för inkomsts förvärvande när vi deklarerade som lite yngre än vad vi får göra i dag. Det har ni medverkat till, och det har vi på allianssidan medverkat till. Jobbskatteavdraget är ett förenklat, schabloniserat, obyråkratiskt sätt för alla löntagare att få detta avdrag för inkomsts förvärvande.
Ni ska fortsatt ha era möten med pensionärsgrupper. Jag är säker på att ni inte bara träffar PRO utan också SPF. Jag har hört många goda ord här från socialdemokratisk sida om min tidigare kollega i Europaparlamentet Karl Erik Olsson. Men berätta hela bilden! Berätta då också att vi löntagare kan dra av för att vi betalar in till pensionen. Det kan inte pensionärerna göra. Berätta om era systerpartier som har varit med om att stå upp för och som försvarar en motsvarighet till ett förvärvs- eller jobbskatteavdrag! Nämn gärna också att kostnadsbilden är lite annorlunda om man är löntagare jämfört med om man får pengarna insatta direkt på ett konto.
Jag vet att ni engagerat kommer att följa denna fråga ända till valrörelsen. Jag kan bara utlova att det kommer vi också att göra.
Anf. 88 Anders Borg (M)
Fru talman! Jag vill börja med att rikta ett särskilt tack till Christina Axelsson eftersom hon tilltalade mig herr minister. Jag har aldrig blivit tilltalad herr tidigare i mitt liv. Eftersom jag är en stor beundrare av programmet
Javisst, herr minister
tycker jag att det var roligt.
Debatten handlar i grunden om trygghet, välfärd och rättvisa. Här har vi skiljelinjerna. Vi i alliansen står för trygghet, välfärd och rättvisa därför att vi vill föra en politik för full sysselsättning. Men Socialdemokraterna saknar jobbpolitik och bygger utanförskap. Det är därför debatten om jobbskatteavdrag blir så viktig, och det är därför vi måste försvara den även mot den här typen av populistisk kritik.
Flera av debattörerna har rest frågan om jobbskatteavdrag och kvinnor. Vi vet att kvinnor är särskilt drabbade av skatter. Vi vet att fler kvinnor jobbar deltid. Vi vet att de har ett lägre arbetskraftsdeltagande och att de har en större tendens att gå in och ut på arbetsmarknaden. Det var därför det var så centralt för Sverige att vi avskaffade sambeskattningen. Det var därför det hade så stora effekter på kvinnors förvärvsarbete. Det är därför jobbskatteavdraget också har störst betydelse för kvinnorna. Vi kan se de största effekterna, när de fullt ut utvecklas, för dem som går från kortare deltid till en heltid eller från halvtid till längre deltid. Det förändrar just tröskeleffekten i ekonomin - skillnaden mellan att arbeta och inte arbeta.
Det finns nu en lång rad studier, inte minst från Göteborgs universitet men också redovisade i andra sammanhang, som belägger att det är just för kvinnorna vi kommer att se den stora effekten av att vi nu har fått detta jobbskatteavdrag.
För pensionärerna är trygghet, välfärd och rättvisa avgörande. Det kan bara byggas på full sysselsättning. Det är bara genom full sysselsättning vi har råd med bra pensioner. I retoriken säger Socialdemokraterna att det är upprörande att vi har sänkt skatten bara för löntagarna. Samtidigt vet vi att de sänkte skatten med över 70 miljarder under sin mandatperiod genom att kompensera för egenavgifterna. Då gick inte en enda krona till pensionärerna. Vi vet att fördelningseffekten av kompensationen för egenavgifter var betydligt sämre än den av jobbskatteavdraget, eftersom en större andel gick till de 10 procenten med de högsta inkomsterna.
Jag har ännu inte mött en enda socialdemokrat som försvarar den socialdemokratiska politiken trots att vi nu har lyckats samla en betydande del av den socialdemokratiska riksdagsgruppen i kammaren. Socialdemokraterna satsar nämligen inte på pensionärerna. De satsar på bidrag. Det är 14 miljarder i den socialdemokratiska budgeten till bidrag. Det är 17 miljarder till bidrag i Amspolitik. Därutöver finns ytterligare en satsning på a-kassan. Sammantaget är det 14 miljarder till a-kassan.
Vi kan alltså dra slutsatsen att det är fem gånger så mycket pengar till bidragssystemen som till pensionärerna. Om Socialdemokraterna ville återställa skatten för pensionärerna skulle de kunna göra det. Ni skulle bara behöva avstå ifrån den jättesatsning ni gör på a-kassan. Det är där den socialdemokratiska politikens kärna ligger.
Den stora fråga som Sveriges pensionärer ska ställa sig är: Ska vi bli svikna en gång till av Socialdemokraterna? År 1982 lovade man att värdesäkra pensionerna. Sedan fick Sten Andersson förhandla med pensionärerna i sex sju år. År 1994 lånade man av pensionärerna. Det blev stor upprördhet.
Nu säger ni att ni ska återställa balansen mellan löntagare och pensionärer. Det kan naturligtvis göras på två sätt; man kan sänka skatten eller höja skatten. Jag är övertygad om att skillnaden kommer att minska ifall det skulle vilja sig så illa att vi får en socialdemokratisk regering. Det kommer att bli en chockhöjning av skatterna för löntagarna, men inte en krona extra för pensionärerna. Det skulle bli tredje gången gillt som Sveriges pensionärer sviks av Socialdemokraterna.
Anf. 89 Birgitta Eriksson (S)
Fru talman! Även i detta inlägg kommer jag att visa för Anders Borg att kvinnor drabbas mest av den borgerliga pensionärsskatten, även om han har helt motsatt uppfattning mot den jag har.
Inkomstklyftorna ökar för alla, men särskilt mellan pensionärer och dem som jobbar, mellan kvinnor och män och mellan dem som bor i glesbygd och storstad. Det kan inte Anders Borg och den borgerliga regeringen skylla på finanskrisen. Detta har skapats helt och hållet av den borgerliga regeringen.
Institutet för privatekonomi, som är knutet till Swedbank, håller med mig. De säger i en analys av hushållens ekonomi 2010 att pensionärsparet förlorar 380 kronor i månaden 2010. Institutet visar också att alla utom de med den absolut lägsta pensionen - garantipensionärerna - hamnar på minus. Inte nog med det, utan nu slår också den så kallade bromsen till. Det visar hur tokigt tänkt jobbskatteavdraget är. Pensionärerna dubbelbeskattas både med lägre inkomster och med högre skatter. Vi Socialdemokraterna tycker att detta är djupt orättvist.
Anders Borg och den borgerliga regeringen säger att det måste löna sig att arbeta och att det är viktigt att fler arbetar längre, helst ett bra tag efter 65 år. Vi vill också stimulera till ett långt arbetsliv. Anders Borg sade också i sitt svar att det är särskilt lönsamt att jobba efter 65 år för kvinnor.
Men vilka pensionärer är det som jobbar efter pensionsåldern i dag? Ja, inte är det Elsa som har jobbat som lokalvårdare i hela sitt liv och fick gå i förtidspension redan vid 58 års ålder på grund av förslitningar i axlar och rygg. Det är inte heller Lena som har jobbat som undersköterska på sjukhuset. Hon gick visserligen i pension vid 65 års ålder, men är alldeles för trött och sliten efter ett långt och tungt arbetsliv. Det är just kvinnor som jobbar i de tuffa låglöneyrkena som drabbas hårt av belastningsskador, stress och utbrändhet. Det därför som pensionärsskatten blir djupt orättvis. Den diskriminerar inte bara på grund av ålder, utan den diskriminerar också genom att kvinnor drabbas ekonomiskt i mycket högre utsträckning än män. Vi vet också - det behöver vi inte säga i den här församlingen - att diskriminering på grund av ålder eller kön är förbjudet i lag.
Det finns en sak till som jag också tycker att man måste ta upp i det här sammanhanget. Det är att en halv miljon människor har sjuk- och aktivitetsersättning. Majoriteten av dem, två tredjedelar, är kvinnor. Här kräver regeringen att de ska jobba efter 65 år trots att de är sjuka. Jag tycker att det också är en allvarlig uppfattning som finns hos den borgerliga regeringen. Här måste man tänka om.
Jag tycker fortfarande inte att jag har fått svar på frågan om det har gjorts någon konsekvensbeskrivning. Jag tror inte det. Det här beslutet att skilja på skatt mellan dem som arbetar och dem som inte arbetar är väldigt grunt analyserat.
Jörgen Johansson sade i sitt inlägg att jobbskatteavdraget särskilt gynnar kvinnor. Jag förstod ingenting. Du får gärna förklara detta igen.
Anf. 90 Thomas Strand (S)
Fru talman! Nej, finansministern, jag tycker inte att den politik du för leder till trygghet, välfärd och rättvisa. Är det någon som sviker pensionärerna är det den borgerliga regeringen.
Efter att än en gång ha lyssnat på finansministern kan jag bara konstatera att han försvarar att pensionärer ska betala mer i skatt och faktiskt tycker att det är i sin ordning. Ni skapar klyftor mellan pensionärer och löntagare. Det var faktiskt så illa att borgerliga företrädare här i kammaren till och med applåderade när det beslutet fattades.
Moderaternas och finansministerns politik med högre skatt för pensionärer bygger på idén om att jobb skapas genom att klyftorna i samhället ökar. Det är denna ideologi som har gjort att man också har förstört a-kassan samt drastiskt skurit ned på utbildnings- och omställningsinsatser. Men verkligheten visar att den politiken inte håller. Vi har 100 000 fler arbetslösa i dag än för tre år sedan.
Bakom denna ideologi om att öka klyftorna ligger också, som jag ser det, en fyrkantig människosyn. Man anlägger ett ensidigt ekonomiskt perspektiv på människan. Vi socialdemokrater har en annan människosyn. Det kan jag konstatera. Vi tror att människor både vill arbeta och vara aktiva i samhällsbyggandet. Det är inte ökade klyftor som är melodin, utan det är minskade klyftor.
Låt mig få lägga ett annat perspektiv på den här diskussionen. Det kan relateras till diskussionen om att det ska löna sig att arbeta. Pensionärer slutar sällan att arbeta bara för att de lämnar ett lönearbete och blir pensionärer. Jag skulle vilja påstå att i mycket av det arbete som i dag utförs i det civila samhället, i olika föreningar, i idrottsrörelser och i nätverk, är det pensionärer som är stora, tunga och viktiga aktörer. Många pensionärer stöder arbetslinjen genom att ta hand om sjuka barnbarn. Det är detta ständiga pågående samhällsbygge som är så avgörande för Sveriges välfärdsutveckling. Det är också avgörande för utvecklingen av demokrati och rättvisa i Sverige. Här spelar pensionärerna en väldigt viktig roll.
De arbetar oavlönat. De har arbetat och tjänat in en pension. De lever på sin pension. Men vad får de för tack från den borgerliga regeringen? Jo, deras pension ska beskattas hårdare än friska löntagares lön. Jag tycker att finansministern har ett alltför ensidigt och fyrkantigt ekonomistiskt perspektiv i den här diskussionen.
Vi måste naturligtvis ha en stabil ekonomisk politik, men man måste också kunna anlägga ett helhetsperspektiv på hur vår välfärd och demokrati utvecklas. I detta samhällsbyggande är arbete och en rättvis beskattning nyckelkomponenter. En rättvis och solidarisk skattepolitik är nödvändig för att hålla samman samhället. Att då beskatta pensionärer hårdare än löntagare är rent kontraproduktivt.
Lennart Sacrédeus från kd argumenterade här för att den här skillnaden i beskattning mellan pensionärer och löntagare var väldigt bra. Men det spelar ingen roll hur väl Lennart Sacrédeus argumenterar; skillnaden kvarstår ändå. Det är en skillnad. Ni beskattar pensionärer hårdare än löntagare. Som representant för den kristna vänstern kan jag konstatera att vi utifrån ett kristet perspektiv och ett människoperspektiv har en annan syn. Det är en orättfärdig skatt som nu drabbar pensionärerna.
Anf. 91 Siw Wittgren-Ahl (S)
Fru talman! Herr finansminister, skulle vi ju säga för att han skulle lyssna. Vi är inte större delen av vår riksdagsgrupp. Om det är på det sättet finansministern räknar förstår jag varför finansministern säger som han gör. Vi är 130 i vår riksdagsgrupp, och här sitter 12. Det är inte ens en större del. Jag skulle vilja säga att det är en mindre del som deltar i den här debatten. Det är en väldig skillnad på 12 och 130. Det hoppas jag att även den borgerliga majoriteten tycker. Räknar man så blir det fel.
Lennart Sacrédeus hänvisar till hur bra det är med ett jobbavdrag. Han menar säkert väl, men jag tror att ni egentligen inte vill ha den här pensionärskatten.
Om vi läser på varför vi gjorde en ny pensionsuppgörelse kan vi se att före den här pensionsuppgörelsen beskattade man inte folkpensionärer. En del av grunden för pensionsuppgörelsen var att man skulle höja folkpensionen, kalla den för garantipension och beskatta den. I pensionsuppgörelsen står att lön och pension om möjligt ska beskattas lika. Det var vad pensionsgruppen skickade vidare till den nya pensionsgruppen som kom. Det är viktigt att komma ihåg. Det är därför vi strider om det.
Lennart, precis som många andra, säger till mig: Men, Siv, det är väl rimligt. En pensionär arbetar ju inte. Man behöver inte ha de här avdragen. Det kostar att äta lunch och åka spårvagn, som du säger.
Många har försökt att förklara detta. I upplägget av tjänstepensionen, som är statlig, och garantipensionen var beräkningarna från oss fem partier som var med att den statliga pensionen skulle vara ungefär 60 procent av lönen. Då har man redan reducerat den. Pensionen är reducerad. Det är därför som vi är så upprörda. Den statliga pensionen är redan reducerad för det du tar upp, det vill säga att de inte behöver åka spårvagn så mycket och inte äta så mycket, och de behöver kanske inte flyga så mycket heller. Det valet har vi fem partier i pensionsuppgörelsen gjort. Det var många av oss som var riksdagsledamöter då, och vi var ute och pratade för detta. Många tyckte att det var en för dålig pension. Det kommer väl ni som levde då ihåg? Jag levde i alla fall då. Några av er var med på den tiden. Sedan skulle vi betala in 10 procent själva via vår arbetsgivare. En pension ska alltså vara 70 procent av lönen för den som har jobbat. Då skulle lön och pension om möjligt skattas lika.
Den är redan reducerad. Det är därför vi är så himla arga på er! Ni drar ju tillbaka pengarna. Jag är göteborgare, och detta har drabbat jättemånga. Var femte person i Göteborg är ålderspensionär. De är era väljare också, och de är jätteförbannade.
Det är inte så som du säger att de inte betalar mer i skatt. En pensionär som tjänar ungefär 14 000 kronor i pension betalar i dag 700 kronor mer. Sedan kan ni kalla det för något annat, men jämfört med Lisa som jobbar på restaurang och tjänar 14 000 kronor har pensionären 700 kronor mindre på samma inkomst.
Det är
det
vi pratar om, och det är det som vi tycker är så viktigt. Och det
är
viktigt att vi i det politiska ledarskapet försöker att inte sjabbla bort det här bakvägen eller gå någon annan väg, utan att vi håller på det, för pensionsuppgörelser och uppgörelser är viktiga. Det hoppas jag att herr finansminister också tycker.
Anf. 92 Lars Johansson (S)
Fru talman! Efter denna lektion av Siw Wittgren-Ahl kanske ni förstår vår upprördhet lite bättre. Jag vill också passa på att kommentera ett par av de synpunkter som finansministern hade som var helt felaktiga, nämligen att vi inte hade sänkt skatten för pensionärer eller för löntagare när vi hade regeringsmakten.
Efter den förra borgerliga regeringen och den kris som var då fick alla ställa upp för att sanera Sveriges ekonomi. Det ledde till att såväl pensionärer som löntagare fick stå tillbaka. Det kompenserade vi sedan i två steg, dels med att ge kompensation för egenavgifterna till löntagarna, dels genom att för pensionärerna som fick stå tillbaka införa grundavdrag.
Politiken för Socialdemokraterna hänger ihop. Det är skillnad mot vad den gör för finansministern. Det är ingen populistisk kritik från Socialdemokraternas sida, utan den grundar sig precis på de här sakerna som Siw Wittgren-Ahl talade om tidigare, alltså betydelsen av att man ser att det finns en överenskommelse som vi har tecknat fem partier emellan och också tillsammans med dem som är berörda via de olika pensionärskollektiven i samhället.
Det är väldigt viktigt att hålla sådana löften, men ni bryter mot detta. Det är ju det ni gör. Jag förstår inte att ni inte har insett det långsiktiga problemet med att göra på det viset. Nästa gång det är en ekonomisk kris kommer inte pensionärskollektivet att ställa upp. De kommer att peka finger åt er om ni råkar sitta i regeringsställning då. Så tänk er för!
Det är inte bara pensionärerna som är upprörda. Det har också gjorts olika opinionsundersökningar som omfattar även andra grupper i samhället. Det redovisades så sent som i dag att hela 91 procent anser att det är felaktigt att pensionärer betalar mer i skatt än löntagare.
Vi socialdemokrater anser att detta är orimligt. Det är också därför som vi i vår budgetmotion har lagt förslag på ett första steg - det är ett första steg, kom ihåg det - för att ta bort skillnaden i skatt mellan löntagare och pensionärer. Vår avsikt är att ta bort skillnaden helt, men vi är realister och vet att det måste ske stegvis. Det gäller att sluta denna klyfta.
Sedan kan man också titta på vad som sker i samhället i övrigt. Jag har fått ta del av Swedbanks redovisning av vad som kommer att ske nästa år när det gäller den disponibla inkomsten.
Man har jämfört den disponibla inkomsten i januari 2009 och i januari 2010 - med de här förändringarna gjorda - för en tvåbarnsfamilj som bor i en hyreslägenhet. Man ska komma ihåg att skattesänkningen för den här familjen inte är särdeles stor. Det är ungefär 100 kronor i månaden, så det är en ganska liten förändring. Men man har jobb, vilket innebär att man får en lönejustering. Det gör att de i fast penningvärde har 1 220 kronor mer i månaden från och med januari.
Vad händer då för en pensionär i motsvarande situation? De har ju naturligtvis inga barn hemma. De får en reducerad inkomst på 380 kronor i månaden. Klyftan i den disponibla inkomsten ökar med 1 500 kronor. Det är klart att pensionärerna blir upprörda när de ser sådant! Och ni medverkar till att förstärka den skillnaden. Det är det som ni inte riktigt har förstått. Det är därför vi är upprörda.
Anf. 93 Lars U Granberg (S)
Fru talman!
Överenskommelse om ålderspensionsreformens framtida vårdnad
heter testamentet över pensionsreformen. Där står det: "Socialdemokraterna, Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet står gemensamt bakom ålderspensionsreformen och är eniga om att reformens struktur och inriktning i allt väsentligt ska bestå. I syfte att bevara ålderspensionssystemet och dess politiska stabilitet är partierna överens om följande principer för det fortsatta samarbetets former."
En punkt är att pensionen ska vara föremål för samma inkomstbeskattning som gäller för arbetsinkomst om så är möjligt.
Jag ställde en fråga i mitt inledande anförande om vari omöjligheten ligger. Nu har vi fått tre till i debatten. Vari ligger omöjligheten som har uppstått sedan ni undertecknade det här dokumentet till i dag?
Sedan ska jag inte ödsla tid på andra debattörer som ger sig in i debatten. Men det är ju ingenting underligt, Carl B Hamilton, med att ni har haft jättesvårt att förstå och se vår politik när det handlar om skattepolitik och låg arbetslöshet och sambandet mellan dem, sambandet mellan att skapa reformutrymme och jobba med de resurserna. Amerikanska böcker har presenterat det som
the bumblebee flies
, men jag kan förstå att det har varit väldigt svårt för er att ta in det.
Låt mig återgå till Norrbotten! Jag sade ju att jag har jobbat mycket med pensionärer och pensionärsgrupper i Norrbotten.
Just nu framför tv-apparaterna, om det här är tv-sänt, sitter Torsten Hedman, Frans Tenevall, Sven-Olof Enmark, Sven-Erik Olofsson och Karl-Åke Sinclair. De är pensionärer som suttit i grupp och funderat och kommit fram till just en del av de frågeställningar som jag har presenterat för finansministern. De har fått tydliga svar, som jag räknade upp från början.
Men de resonerar också så här: Under tiden som de jobbade ingick man ett avtal att delar av deras lön ska gå till pensionen. Så är det för alla arbetare. Frågar man arbetare i dag får man till svar att de vill avsätta en del av sin lön till en bra pension. Om man rycker undan det får vi se vilket intresse det finns av att jobba. En del av glädjen i att jobba, finansministern, är ju att kunna avsätta en del av lönen för en livfull pension. Så såg de här pensionärerna också på det.
De jämför det med ett avtal med ett privat livförsäkringsbolag. Det här är som att man ingår ett avtal om en livförsäkring och utfallet när man ska ta ut den blir att man får en sådan förändrad avtalsbild som en 27-procentig miss.
Jag tror att finansministerns parti Moderata samlingspartiet tillsammans med alla andra borgerliga partier som har dykt upp i den här debatten skulle vara eniga om att man inte skulle kunna ha det på det viset. Vi skulle enigt kunna vara kritiska mot ett privat livförsäkringsbolag som inte håller ingångna avtal. Här har vi politiska partier som bryter mot det ingångna avtalet. De har ju skrivit under på det, så det är klart att vi är upprörda!
Jag ska snabbt säga något om kvinnofällan. Jag träffade en handelsanställd kvinna i fikarummet, och hon skulle gå i pension två dagar senare. Hon tappar 9 500 kronor per år.
Det här är för att stärka kvinnornas plats och roll på arbetsmarknaden, säger finansministern. Jo, men problematiken är att den här kvinnan kommer - om ni inte fortsätter - att betala 9 500 kronor per år betydligt längre tid än någon man. Det är ju det som är skillnaden. Kvinnor lever längre än männen och betalar i och med det mycket mer i skatt.
Anf. 94 Lennart Axelsson (S)
Fru talman! Jag kan förstå att det inte är alldeles enkelt för finansministern att besvara alla frågor som dyker upp i våra interpellationer. Trots det ber jag ännu en gång att få svar på frågan varför pengar till pensionärer, sjuka och arbetslösa inte ger någon effekt på antalet arbetstillfällen på arbetsmarknaden samtidigt som det sägs att sänkta skatter och mer pengar till högavlönade och miljonärer har den effekten. Det är en ganska grundläggande fråga för den politik alliansregeringen för. Gun Karlsson, Lennart Bengtsson, drygt 50 000 ålderspensionärer och 17 000 förtidspensionärer i Örebro län funderar också över detta faktum.
Jag är vårdare i grunden och jobbade under min yrkesverksamma tid, innan jag blev politiker, med utvecklingsstörda. Få av mina före detta arbetskamrater orkar jobba längre än till 65 års ålder. Det regeringen nu säger är att för att få ta del av förvärvsavdraget, jobbskatteavdraget, rekommenderas pensionärerna att jobba efter att de fyllt 65. För mina tidigare arbetskamrater är det näst intill ett slag i ansiktet, eftersom de vet att de inte kommer att orka jobba ens fram till 65.
En av de absolut viktigaste uppgifter vi har i Sveriges riksdag är att ge förutsättningar så att de arbetsuppgifter som utförs är av sådan art att folk kan jobba kvar till 65. Genom att nu ta bort stora delar av finansieringen av välfärden, som i nästa steg betyder att man inte kan anställa lika många inom äldreomsorgen och skolan, gör deras situation ännu värre. Det måste alltid diskuteras samtidigt som man diskuterar skatter.
Den debatt som förs i samhället i dag innebär att man befinner sig långt ute på ena sidan när man talar om skatter medan det som skatterna ska gå till befinner sig långt ute på den motsatta sidan. Vi får inte göra det misstaget. Inte minst är det för pensionärsgrupperna, som vi i dag diskuterar, viktigt att veta att när man blir äldre och inte klarar av att ta hand om sig själv finns samhället där och ställer upp - utan att man behöver ha en massa extra pengar till att betala den hjälp man behöver. Det ska man kunna vara säker på. Det är den andra sidan av den här debatten.
I veckan var jag ute på Mynttorget. PRO brukar med jämna mellanrum stå där och protestera mot den beskattning som nu sker. På de lappar som de delade ut stod det: Lika skatt för lika inkomst. Rättvis skatt för pensionärer. Det stod också: I inget annat land än Sverige beskattas pensionärer högre än yrkesverksamma. Vi kräver inte lägre skatt än andra, bara rättvisa. Lika skatt för lika inkomst.
Jag tycker att det är rimliga krav de framför, och de framför dem tillsammans med alla andra pensionärsförbund och med oss socialdemokrater.
Anf. 95 Phia Andersson (S)
Fru talman! I den här debatten finns en fundamental skillnad i hur man ser på människor och människors vilja att arbeta. Vi socialdemokrater vet att människor vill arbeta, vill försörja sig. Den borgerliga majoriteten säger ofta i denna kammare att det måste löna sig att arbeta. Det lönar sig alltid att arbeta. Det ger människor livskvalitet, möjlighet att vara oberoende och så vidare.
Problemet uppstår när man tror att människor inte vill arbeta utan att det görs en skattesänkning. När den skattesänkningen sedan görs tas pengar undan ur välfärdssystemen som ska trygga den äldre generationen. Den borgerliga majoriteten ställer alltså generationer mot varandra och motverkar den utjämning som skattesystemet syftar till. Det var därför det var så viktigt att det skulle vara lika för alla.
Jag undrar om finansminister Anders Borg får lika många telefonsamtal som jag från pensionärer, inte minst kvinnor, som är förtvivlade över sin ekonomiska situation och frågar hur de ska klara vardagen med högre hyror och ökade levnadskostnader. Det är förtvivlade människor som förlitat sig på att de genom att avstå vissa saker och betala skatt under hela sitt yrkesverksamma liv ska kunna vara säkra på att de därmed också tryggar sin ålderdom. Dessutom har de varit med och byggt upp ett välfärdssamhälle som vi alla har nytta av. Kan finansministern säga till dessa människor att vi inte är beredda att avstå något av det vi har till vårt förfogande för att de ska få det bättre?
Det går inte att jämföra med vad som hände 15 år tillbaka i tiden, gömma sig bakom det, lägga in det i retoriken och tro att människors verklighet i dag påverkas av sådan retorik. Nej, det är här och nu ansvaret måste tas. Många människor far illa. Kan finansministern tala om för alla Sveriges pensionärer att den borgerliga regeringen inte är beredd att utjämna skatteklyftan mellan löntagare och pensionärer så att de som har det sämst ställt ska få det bättre?
Anf. 96 Christina Axelsson (S)
Fru talman! Det är intressant att höra de ord finansministern använder - trygghet, välfärd, rättvisa - och sedan talar han om a-kassan som fackföreningsrörelsen har jobbat fram. Jag undrar om han vet vad han egentligen talar om. A-kassan, Anders Borg, är inget bidrag. A-kassan är en försäkring. Vad är det för rättvisa med att diskriminera pensionärer, föräldralediga, sjuka och arbetslösa? Vad blir det för välfärd med den diskrimineringen? Vilken trygghet i samhället ger det? Inte blir det ökad trygghet i Stockholms län i alla fall, det kan jag skriva under på.
Inte heller pension är något bidrag. Pension är den rättmätiga ersättning man får efter ett yrkesliv. Om drygt en mandatperiod kommer även jag att bli pensionär. Jag ser fram emot det. Alternativet är inte särskilt roligt. Många föreställer sig att livet efter 65 kommer att domineras av sjukdom och ensamhet, men jag tror att herr minister har fel där. Alltför sällan tänker man sig äldre som storkonsumenter av teknik, kultur och tjänster av olika slag. Seniorkollektivet utgör en viktig konsumentkraft, och genom att tillföra detta stora kollektiv ett ökat ekonomiskt utrymme får man också lite snurr på hjulen.
Regeringen motiverar sina skattesänkningar för löntagarna med att det ska löna sig att jobba för att även i kristider stimulera köpkraften. Men varför anses det i så fall inte vara viktigt att öka köpkraften, och till och med behålla den, hos dem som har gått i pension? Jag frågar därför återigen: När tänker Anders Borg uppfylla den del av pensionsöverenskommelsen som vi just har hört uppläsas? När kommer skatten på pension och lön att likställas?
Anf. 97 Christin Hagberg (S)
Fru talman! Den här debatten artar sig till att bli väldigt intressant. En hel del nya ställningstaganden hör man som vi i alla fall inte har hört i tidigare debatter. Jag undrar om finansministern står bakom Jörgen Johanssons påstående - om man nu har tid att lyssna.
Herr minister! Jag talar med dig!
Jag undrar om du står bakom Jörgen Johanssons påstående att pension inte är uppskjuten lön. Detta har vi diskuterat tidigare, inte minst i skatteutskottet. Då har man i alla fall inte påstått detsamma. Det skulle vara intressant om finansministern kunde svara på det.
Man kan också kommentera Carl B Hamiltons inlägg, där han säger att pensionsuppgörelsen inte har med skattepolitiken att göra. Då förstår jag ännu mer att man i den borgerliga politiken tar ett stuprör i taget i stället för att ha en sammanhållen politik som hör ihop, oavsett vilket område man talar om. Det är ett mycket konstigt uttalande.
Det sista partiet i din allians påstod att det är konsumtionen som ska styra vilken skatt vi ska betala, inte inkomsten. Där vill jag också ha ett svar från finansministern. Tycker finansministern att det är ett rimligt sätt att beskatta på?
Man blir lite konfunderad över hur finansministern räknar, precis som någon av föregående talare tog upp. Han kanske tänkte att han stod på ett möte med något av sina samarbetspartiers grupp och konstaterade att större delen av gruppen var på plats. Vi har fått ett förtydligande tidigare av någon annan; vi är faktiskt 130 ledamöter. Det är inte ens 10 procent som är här i dag.
Med det systemskifte som nu genomförs, inte minst på skatteområdet, blir man bekymrad. Hur ska vi kunna finansiera våra gemensamma nyttigheter, det vill säga vård, skola och omsorg och de försäkringssystem som vi har byggt upp, om vi tar bort det skatteunderlag som vi som tjänar mycket kan bidra med?
Nästa år får de som har en pension som överstiger 7 860 kronor sänkt inkomst. Det gör naturligtvis att det blir problematiskt. Jag har räknat in skattelättnaden man får med den minskning av pensionen som sedan inträffar.
Detta är konstigt. Jag kan ta min mamma som exempel. Hon är 78 år och tillhör de där pigga pensionärerna som har en mycket stor verksamhet och så vidare. Varför ska hon få sänkt inkomst när jag med min höga inkomst får sänkt skatt och får mer pengar att konsumera med? Det är ett mycket märkligt system.
Det skattesystem som vi kom överens om i skatteuppgörelsen byggde på att vi skulle ha ett skatteuttag som byggde på likformig skatt vid samma inkomst. Det är nu efter att ni har styrt i fyra år ett skattesystem som ser ut som om man satt en hagelsvärm i hela systemet. Jag tror att finansministern förstår vad jag menar.
Jag ställer samma fråga som jag ställde tidigare: På grund av vilka fakta och vilka omständigheter ska pensionärerna betala mer i skatt?
Anf. 98 Åsa Lindestam (S)
Fru talman! Röstfiskeri och stim fick jag höra talas om. Trots att Gävleborg tillhör de län som ligger vid havet kan jag inte instämma i den delen.
Som folkvald är jag ute i väldigt många församlingar och pratar och träffar olika människor av olika orsaker. När jag träffar dem ställer jag oftast frågan: Är det så att det finns glädjeämnen? Är det så att det finns bekymmer? När jag träffar pensionärer säger de: Ja, det finns bekymmer. Men är det inte så att ni lever längre? frågar jag. Är det inte så att ni är friskare och piggare och så i livet? Då beskriver de att det inte är så. De känner sig kränkta och tar upp just den här frågan. Fortfarande hävdar de att det finns en överenskommelse och att man ska hålla sig till den.
Tillbaka till Gävleborg! Arbetsmarknaden är segregerad, sade jag i mitt förra inlägg, och det är den verkligen. Många av de kvinnor som har jobbat har slitit väldigt hårt. Finansministern säger att det ska löna sig att arbeta. De här tjejerna har slitit väldigt hårt men blivit förtidspensionärer på grund av en dålig arbetsmiljö. Då lönar det sig inte att ha arbetat. Tvärtom ska de straffas.
I Gävleborg - jag fick siffrorna i förrgår - ökar varslen igen för november. Vi har just nu 16 637 arbetslösa. Det är bara en siffra, men det är nästan 10 procents arbetslöshet i Gävleborg just nu. 9,6 procent är det. Det är betydligt högre än i landet i övrigt. Klyftorna ökar. Betyder inte det då egentligen att jobbskatteavdraget inte fungerar? Det var väl det som var meningen? Det går tvärsemot hela tiden för oss. Eller är vi väldigt speciella i Gävleborg? Det tror jag inte. Jag tror att det är lika i hela landet.
Pensionärerna har hål att stoppa i. De vill konsumera. De vill få i gång hjulen, och de vill att folk får jobb. Det var intressant att höra Centern säga att pension inte är uppskjuten lön. Det ska jag gå hem och berätta för alla de pensionärer jag når där hemma. I min hemkommun, Söderhamn, är det många som tidigare har röstat på Centern. Vi får väl se vad som händer när jag säger att det är så här ni tycker.
Det är bra att finansministern är tydlig i det skriftliga svaret: Det är inte aktuellt att förändra jobbskatteavdraget, och det ska omfatta bara dem med arbetsinkomst. Det är ett tydligt besked, men dessvärre inte bra för pensionärerna. Jag skulle vilja att vi täppte till den här klyftan, som blir större och större för varje dag. Jag skulle vilja att vi fick bort den snabbt. Socialdemokraterna vill halvera klyftan så fort vi kommer till makten, och det hoppas jag att vi gör direkt efter nästa val.
Anf. 99 Ronny Olander (S)
Fru talman!
Javisst, herr minister
är en serie som också jag har tagit del av med stort nöje. Där är vi helt överens. Jag bara undrar: Vem är den där statssekreteraren som viskar i javisst-herr-ministerns öra så att han trampar rätt i den politiska djungeln? Jag skulle vilja veta vem det är. Ska javisst-herr-ministern förlita sig på Jörgen Johansson, Carl B Hamilton och Lennart Sacrédeus? De är herrar allihop. Kvinnor saknas där i denna fredagsdebatt. I alla fall är det inte helt lätt, det förstår jag också.
De egenavgifter som Anders Borg tar upp, de 70 miljarderna, var de vi lånade av löntagarkollektivet efter er förra omgång 1991-1994 för att säkerställa att vi skulle ha ett Sverige som skulle kunna ligga i framkant vad gäller jobb, välfärd och så vidare. Det man lånar av folk är det väl rimligt att man betalar tillbaka, och det var precis det vi gjorde. Sedan var det grundavdraget. Lars Johansson, vice ordförande i skatteutskottet, förklarade mycket väl hur det ligger till med det.
Jag kan väl kommentera Jörgen Johanssons tal om röstfiskeri. Du har möjlighet att precis som jag och Lennart Axelsson under veckorna framöver gå ut och diskutera med PRO. Diskutera den lapp som jag och ni andra som tog del av deras så kallade röstfiskeri fick och förklara för dem att du inte tycker att pension är uppskjuten lön! Gå ut nästa vecka, för då står de där igen! Ta kontakt med SPF och alla andra, och förklara för dem varför en pensionär som har 8 000 kronor i månaden ska betala 413 kronor mer i skatt! För den som ligger på 13 000 är det 683 kronor och för den som ligger på 20 000 är det en tusenlapp och 27 kronor. Gå ut och säg till dem: Ni har helt fel!
Vi är en socialdemokrati som lyssnar på människor. Det är kanske det som skiljer oss från er. Nu är det väl den nya Centern, men jag kommer ihåg den gamla Centern, som faktiskt var med och sanerade Sveriges ekonomi efter förra omgången.
Carl B Hamilton argumenterar i svag stil: Sätt in fler interpellanter! Du är ensam folkpartist här, så du fick höja rösten och använda ord som är beklämmande.
Efter att ha tagit del av dina inlägg under ett del år, Carl B Hamilton, har jag begripit att du inte gillar några socialdemokrater. Du gillar inte några fackföreningar, folkrörelser och arbetarrörelser. Söker man på ditt namn och lägger till en del ord som jag inte ska nämna här, fru talman, är det inte helt kul. Men det står i protokollet för alla dem som vill läsa det. Det är på den vägen vi är.
Det är som vi många gånger har sagt: Kräv din rätt och gör din plikt. Vi har ett 24-timmarssverige. Det är precis som du själv sade. Det är de som dygnet runt ser till att Sverige rullar, och vi vet hur viktigt det är. Jag vågar påstå att vi har världens mest arbetsamma människor och slitsamma folk som verkligen jobbar i vårt 24-timmarssverige.
Vår arbetsfrekvens, som inte har nämnts här, ligger på 77 procent för män, 75 procent för kvinnor, 60 procent för dem som inte har bott så länge i landet och för funktionshindrade grupper tyvärr endast ungefär 50 procent.
Det lyser ändock igenom att ni kallar försäkringslösningar för bidrag. Ert synsätt i den borgerliga alliansen är att det är bidrag. Man kan bara beklaga detta. Min fråga, som det känns som att ingen vill svara på, hänger kvar: Varför ska de förtidspensionärer som inte kan jobba längre, herr minister, inte få ta del av detta? Ni anser att det finns 100 miljarder för mycket som ni lånar till för att jobba med jobbskatteavdraget.
Den frågan tycker jag att ni ska svara på. De ska vara välkomna vid matbordet precis som alla andra.
(Applåder)
Anf. 100 Kerstin Haglö (S)
Fru talman! Finansministern svarar på interpellationerna: "Det avgörande för pensionärernas ekonomiska situation är att Sverige har en stark ekonomi. Då krävs en politik som är inriktad på att få fler i arbete och bryta utanförskapet." Ja, men det är inte en aktiv politik för jobb för att bryta utanförskapet som har bedrivits eller en aktiv politik för att Sverige ska ha en stark ekonomi.
När jag sedan hör finansministern stå här och säga att den moderatledda regeringen står för välfärd, trygghet och rättvisa börjar det ringa i mitt huvud. Jag tänker på Galenskaparna och After Shave och texten: Vi kan blunda och gömma huvudet i sand, för vi har alibi. Finansministerns alibi är att finansministern inte befinner sig i dagens Sverige.
Finansministern ser inte vad som händer i dagens Sverige. Han ser inte hur den orättvisa skatten slår mot pensionärerna, de arbetslösa, de sjuka och de föräldralediga. Vi vet också att över 100 000 jobb har försvunnit. Vi vet att regeringen själv planerar att över 60 000 lärare, undersköterskor och andra välfärdsarbetare ska förlora sina jobb. Enligt regeringens egen definition har utanförskapet ökat med 70 000 personer under den moderatledda regeringen.
Klyftorna ökar, tillväxten krymper, jobben blir bara färre, budgetunderskottet skenar och skattesänkarskulden växer. Så ser verklighetens Sverige ut. Vi ser nu att regeringen och deras lagliga företrädare i riksdagen ska rösta igenom budgeten för 2010. Den moderatledda regeringen med finansministern har sänkt skatterna med 100 miljarder. Det är skattesänkningar som har gynnat mig, finansministern själv och en tiondel av svenska folket. Det är gjort mycket på lånade pengar.
Jag hör sedan finansministern gå in i något slags polemik. Vi är ändå inne i en interpellationsdebatt där vi ställer frågorna och finansministern ska ge svaret. Nu har finansministern börjat angripa Socialdemokraterna för att vi någon gång i framtiden ska göra några skattechockhöjningar.
Är det inte så att det är den moderatledda regeringen och finansministern som har stått för chockhöjningarna av skatter för arbetslösa, sjuka, föräldralediga och pensionärer? Är det detta som är trygghet och rättvisa i den moderatledda regeringens värld?
Nej, det är inte rättvist. Det är oerhört respektlöst och skapar otrygghet bland pensionärer, sjuka, arbetslösa och föräldralediga.
Anf. 101 Jörgen Johansson (C)
Fru talman! Vi verkar vara helt överens om att kvinnor är en utsatt grupp i samhället. Kvinnor har i större utsträckning än män en låg pension bland annat till följd av att de oftare arbetar deltid eller har förvärvsarbetet under färre antal år. Dessutom är det så att de lever längre än män.
Skulle man införa synsättet att det är en uppskjuten lön, Christin Hagberg, med vad det innebär skulle pensionerna bli bedrövligt dåliga för just denna grupp. Vi hamnar då helt plötsligt i en diskussion om att ha precis samma system som vi har på den privata pensionsmarknaden. Notera att detta inte står någonstans i den överenskommelse som Socialdemokraterna har ställt upp på vad gäller pensionerna. Siw Wittgren-Ahl säger att lön och pension om möjligt ska behandlas lika och så vidare. Det visar att pension inte är en uppskjuten lön. Sluta med den typen av diskussion!
Kvinnor är i en utsatt situation. När man gör en revision av förra valperioden är det alltid intressant att ha det med sig i bakhuvudet. Klyftorna ökade med närmare 28 procent i samhället. Antalet långtidsarbetslösa kvinnor ökade med 55,2 procent. Det förtidspensionerades 140 personer om dagen varav många kvinnor. Kvinnor är en utsatt grupp. Alliansregeringens politik arbetar för att ställa det till rätta.
Vi kan konstatera att det förhöjda grundavdraget och även förstärkningen av det innebär ytterligare skattelättnader för både kvinnor och män. Den politik som alliansregeringen nu för kommer i större utsträckning att gagna kvinnor än män. Jag tycker att ni ska ha det med er i bakhuvudet.
Ronny Olander talar om skatten. I mitt huvudanförande klargjorde jag att den halvering som ni talar om försvinner. Det blir ingen skillnad.
Anf. 102 Carl B Hamilton (Fp)
Fru talman! Låt mig börja med några städåtgärder. Här påstods för det första att budgetunderskottet skenar. Det är helt osant. Så sent som i dag nedskruvades budgetunderskottet så att det nu är 2,8 procent. För det andra påstod PRO att detta inte finns i andra länder. Det gör det visst. Jag räknade tidigare i dag upp 15 länder. Lita inte på PRO, det är lärdomen av detta, och vifta inte med dessa lappar kritiklöst.
Det ska löna sig att arbeta. Det lät här på Phia Andersson som att Socialdemokraterna arbetar utan lön och bara bedriver något slags altruistisk verksamhet. Det är svårt att sälja den inställningen till LO:s löneförhandlare. Jag tror att det är bra om det lönar sig att arbeta. Jag tror att samhället fungerar bättre då, och det tror nog också huvuddelen av dem som ska arbeta.
Det allvarliga i detta är att ni helt och hållet i praktiken vänder er till de friskaste pensionärerna. Christina Axelsson, annars en utmärkt person, sade här att de är en konsumentkraft. Kan man uttrycka det mer cyniskt? Jag är orolig för de skröpligaste pensionärerna som kommer att behöva offentligfinansierad vård och omsorg. De kommer att behöva en rejäl skattebas och en bra bnp-tillväxt. Det är vad som säkerställer deras pensionärstid när den är som svårast.
Ni smickrar in er hos de friskaste pensionärerna. Jag tror att man utifrån ett fördelningspolitiskt perspektiv ska fokusera på dem som har det svårast även i pensionärskollektivet.
Anf. 103 Lennart Sacrédeus (Kd)
Fru talman! Herr finansminister! Vi får tacka för den här debatten. Den har varit engagerad. Jag tänkte försöka sammanfatta det hela i några punkter.
För det första ska jobbskatteavdraget i praktiken ses som ett schabloniserat, generellt och lättadministrerat förvärvsavdrag.
För det andra har vi, till skillnad från vad som ett antal gånger har sagts av engagerade socialdemokrater, inte höjt skatten för pensionärerna. Det vi har gjort är att vi har sänkt skatten för pensionärerna. Jag vet att ni jämför pensionärskollektivet och de yrkesarbetande, men det finns en glidning i debatten som kan antyda att vi skulle ha höjt skatten för pensionärerna. Så är icke fallet, och det vet ni. Med det beslut vi tog tidigare i veckan handlar det om en skattesänkning på mellan 3 500 och 4 500 kronor per år för en pensionär med garantipension.
För det tredje står ni socialdemokrater inte på barrikaderna för att ta bort förvärvsavdrag eller jobbskatteavdrag i de europeiska länder där det har införts. Ni har varit med och infört det där. Detta är inte en självklar socialdemokratisk politik.
Ni säger att detta bryter mot pensionsavtalet. Det gör det inte. Det här handlar om ett avdrag. Det finns dubbla förvärvsavdrag för dem som arbetar efter 65 år. De privata pensionsförsäkringarna har ni varit med och infört. De kan inte dras av av pensionärerna. Avdragsmöjligheten är heller inte lika god vid ROT- och RUT-avdrag eller ränteavdrag för dem som är pensionärer.
Jag menar, kära socialdemokrater, att ni har ställt frågan fel. Det handlar inte om lika eller olika beskattning. Det handlar om huruvida avdrag över huvud taget ska finnas. De kan inte alltid vara applicerbara på alla.
Anf. 104 Anders Borg (M)
Fru talman! Grunden för vår politik är en sann trygghet, välfärd och rättvisa. Det är kärnan, vi står för full sysselsättning. I varje budget vi har lagt fram och på varje område i politiken har vi förstärkt arbetslinjen. Vi har gjort det mer lönsamt att arbeta och mindre kostsamt att anställa.
Det är den fulla sysselsättningen som är grunden till att vi ska klara välfärden också för pensionärerna. Det finns en fullständig enighet bland alla experter om att kärnan i den jobbpolitiken är jobbavdraget. Alla, från LO till Finanspolitiska rådet, OECD, IMF och till och med författaren till den bok som nämndes här tidigare, har understrukit att just jobbskatteavdraget förmodligen är det mest effektiva sätt vi har att förstärka sysselsättningen.
När det lönar sig bättre att arbeta och det blir fler som vill anställa stiger sysselsättningen, och då klarar vi välfärden bättre.
Det är naturligtvis ett mål för vår politik att förbättra välfärden också för pensionärer. Det är en självklar utgångspunkt för alla partier i Sveriges riksdag, tror jag, att vi också vill förbättra standarden för pensionärerna. Det är ju därför vi har sänkt skatten för pensionärer två gånger. Vi har tagit det första steget med att sänka pensionärsskatten, och vi har tagit det andra steget med att sänka pensionärsskatten. I takt med att ekonomin tillåter det kommer vi naturligtvis att fundera på ytterligare steg även på det här området.
Våra socialdemokratiska debattörer ger här intrycket att Socialdemokraternas prioritering är att göra det bättre för pensionärerna. Det är kärnan i den socialdemokratiska politiken, säger man, och man har upprop där man menar att så är fallet. Men vi vet alla att det inte är så. Socialdemokraterna har lagt fram ett budgetförslag i Sveriges riksdag. I den budgeten ligger 14 miljarder på bidragsförstärkningar och ytterligare 3 på traditionell Amspolitik. Sammantaget är det förbättringar med 14 miljarder på a-kassan. Det är den socialdemokratiska budgeten. Det är bidragspolitiken som är kärnan i er politik. Stå någon gång upp för den politiken! Säg att syftet är att det ska löna sig sämre att arbeta och att ni inte bryr er om full sysselsättning! Det vore nämligen det konsekventa, utifrån vad ni här säger.
Med de pengar ni lägger på bidragssidan och den skattelättnad ni inför i fråga om a-kasseavgiften skulle man kunna sänka pensionärsskatterna med 25 miljarder, om det var pensionärsskatterna som var bekymret. Men det föreslår ni inte.
Ni föreslår 3 miljarder till pensionärerna. Ni föreslår 14 miljarder till bidrag, 17 miljarder till bidrag och Amspolitik, 14 miljarder till a-kassan - det är tre, fyra, fem eller sex gånger så mycket som till pensionärerna! Ert förslag innebär 4 kronor extra om dagen för Sveriges pensionärer.
Det är inte pensionärerna ni bekymrar er om, utan om att återuppbygga LO:s maktbas på svensk arbetsmarknad genom att förstärka bidragssystemen. Det är precis det som är syftet med er politik. Det skulle leda till lägre sysselsättning, fler arbetslösa, större långtidsarbetslöshet, fler ungdomar i arbetslöshet, sämre sysselsättning för invandrare och lägre sysselsättning för kvinnor. Det är vad er politik skulle leda till.
De som tjänar mest på att fler kommer i arbete är naturligtvis pensionärerna, särskilt de pensionärer som vi ömmar mest för - de som är i behov av vård och omsorg och behöver stöd i svåra tider. Det är där som det betyder mest att vi får fler i arbete.
Det är därför trygghet, välfärd och rättvisa bara kan byggas genom full sysselsättning. Väjer man för vad som krävs för full sysselsättning bygger man ofärd, orättvisa och otrygghet. Här går skiljelinjen i svensk politik.
Alliansens politik har som grund att skapa förutsättningar för full sysselsättning. I Socialdemokraternas grundläggande idé går däremot bidragslinjen framför arbetslinjen.
Anf. 105 Birgitta Eriksson (S)
Fru talman! Anders Borg, man måste väl fråga sig - jag utgår från att regeringen också gör det när man lägger fram förslag - vilka som förlorar och vilka som vinner på de beslut man avser att fatta.
Vilka är då de stora förlorarna med jobbskatteavdraget? Jo, det är alla pensionärer, sjuka, arbetslösa, föräldralediga, kvinnor som har jobbat inom låglöneyrken och tagit ett stort ansvar för barn och hem, män och kvinnor som är utslitna och inte orkar jobba ens till 65 års ålder och glesbygden, som har en åldrande befolkning.
Vilka är då vinnarna? Jo, det är högutbildade män i storstäderna som har fått stora skattesänkningar och som både kan och får möjlighet att jobba efter pensionen.
Om nu den borgerliga regeringen inte lyssnar på oss socialdemokrater vore det klädsamt att man åtminstone lyssnade på de stora pensionärsorganisationerna, som organiserar ett stort antal pensionärer. Det vore som sagt inte fel att ta del av de inbjudningar som nu kommer från PRO och andra organisationer inom pensionärsgruppen.
Anders Borg säger i svaret att jobbskatteavdraget skulle stimulera deltidsarbetande kvinnor att jobba mer. Jag tror att det är helt andra skäl som gör om familjen väljer att någon jobbar deltid än att man får några hundralappar mer i månaden.
Och snälla herr minister, skyll nu inte på finanskrisen att det inte blev som ni hade tänkt med jobbskatteavdraget, men visa gärna på att man har fått ut deltidsarbetande kvinnor i arbete tack vare jobbskatteavdraget. Det var ju det som var avsikten.
Anf. 106 Thomas Strand (S)
Fru talman! När jag lyssnade på finansministerns senaste inlägg tänkte jag på ordstävet tomma tunnor skramlar mest.
När finansministern påstår att vi inte bryr oss om full sysselsättning är det väl magstarkt. Är det något parti som har gjort det i många år, ända sedan vår födelse, är det arbetarrörelsen. Vi har stått för full sysselsättning och arbete åt alla. Att då säga att vi inte bryr oss om full sysselsättning är magstarkt, finansministern!
Sedan kommer man alltid körande med bidragslinjen. Så fort argumenten tryter kommer det. Vi står inte för någon bidragslinje. Vi står för arbete åt alla och full sysselsättning. Punkt slut.
Det spelar roll vilken regering vi har i landet. Det har den här debatten med tydlighet visat. Den borgerliga regeringen säger att det är helt okej att man gör skillnad på pensionärer och löntagare. Det är helt okej att beskatta pensionärer mer. Det är till och med bra.
Här har finansministern gått fram. Här har företrädare för Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna exakt samma budskap.
Vi socialdemokrater säger någonting annat. Det ska vara rättvisa skatter. Det ska vara rättvisa mellan yrkesarbetande och pensionärer. Det är vårt tydliga löfte till alla väljare.
Ni har inte med er svenska folket i den här frågan. En undersökning som jag tror släpptes i dag säger att 91 procent av svenska folket tycker att det är fel att pensionärer beskattas hårdare än löntagare.
Finansministern, herr minister! Det är till och med så att 87 procent av dina väljare tycker att det är fel att beskatta pensionärer hårdare än löntagarna. Ni har inte svenska folket med er.
En fungerande arbetslinje kräver att det ska löna sig både att arbeta och att ha arbetat. Därför är det hög tid att ta bort den orättfärdiga skillnaden i beskattning mellan yrkesarbetande och pensionärer.
Anf. 107 Siw Wittgren-Ahl (S)
Fru talman! Jag vill tacka för en väldigt klargörande debatt. Det tycker jag att det har varit. Vi tycker inte lika i denna fråga.
Finansministern kallar våra trygghetssystem för bidragssystem. Tänk om Trygg-Hansa, när man anmäler att den bil som man har betalat försäkringar för hela livet är borta, skulle säga: Kom inte hit och få ett bidrag!
Vi betalar egenavgifter. Vi betalar skatt. Vi betalar försäkringar. Det väljer finansministern att kalla för bidrag.
Jag undrar vad han viskar i örat egentligen, herr minister, för det blir helt fel. Försäkringar är försäkringar, och de ska gälla fullt ut om man har betalat dem.
Finansministern säger så här: Vi tänker mer på dem i vård och omsorg. När de gamla blir gamla ska vi kunna ta hand om dem.
Är det därför som ni också beskattar föräldralediga? En föräldraledig som har 24 000 kronor i lön betalar nämligen 1 300 kronor mer i skatt än en som är på arbetet.
När det gäller pensioner, barn och socialpolitik har jag lärt mig att vi har ett generationskontrakt. Men det gäller inte, för när det gäller att arbeta tycker regeringen Reinfeldt att det är bättre att vi öppnar upp, så att de i ytterområdena kan få ett vårdnadsbidrag. Och det ska inte vara beskattningsbart.
Gamla Folkpartiet stod för jämställdhet och så vidare. De tyckte att papporna också skulle vara hemma. Nu beskattar man också dem hårdare. Därför får vi inte ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen. Man säger: Vi kan ha ett vårdnadsbidrag i stället.
Man hör alliansens företrädare säga: Lita inte på pensionärsorganisationerna! Jag litar på pensionärsorganisationerna. Jag tycker att de gör ett jättebra arbete. Jag uppmanar fackföreningsrörelsen och alla föräldralediga att också delta i den här kampen, så att man får skatt efter bärkraft och inte skatt efter situation.
Anf. 108 Lars Johansson (S)
Fru talman! Det är viktigt att komma ihåg varför pensionärsorganisationerna är så engagerade, precis som vi. Det handlar nämligen om att det ska vara lika skatt för lika inkomst. Det är principerna som vi slåss om. Det är där vi ser att regeringen och finansminister Borg har en annan uppfattning och tycker att det ska vara skillnad.
Ni vill skapa jobb genom att öka klyftorna. Socialdemokraterna vill skapa många nya jobb genom att minska klyftorna. Vi vill föra en jämlik politik där man också beskattar människor lika. Det är den stora skillnaden.
Det går inte att säga, som finansministern gör, att Socialdemokraterna inte företräder en jobbpolitik. Det har vi gjort i alla tider. Vi kan också bevisa det.
Efter den förra borgerliga regeringen skapades det 300 000 nya jobb, trots den skattesituation som var då. Under Socialdemokraternas senaste regeringsår skapades det 153 000 nya jobb. Nu är det 100 000 färre jobb, och utanförskapet ökar.
Om den budget som vi hade lagt fram hade vunnit gehör i kammaren hade det blivit 100 000 fler jobb eller utbildningsplatser för dem som behöver utbildning på grund av att de är arbetslösa. Det är det som är skillnaden i politiken.
Vi lägger fram konkreta förslag. Men vi vill ha ett mer jämlikt samhälle än vad ni vill ha. Det är där skillnaden är. Erkänn det i stället för att påstå något annat!
Vi har en lång historia bakåt i tiden med socialdemokratiska regeringar. Detta kan dokumenteras år efter år. Vi kan konstatera att Moderaterna alltid har föreslagit sänkta skatter för höginkomsttagare. Jag kan dokumentera att det har varit så sedan 1921, om finansministern vill ta del av det. Finansministern kan också gå in på Moderaternas egen hemsida. Där framgår det att det är på det viset.
Försök inte att slå blå dunster i ögonen på folk, för det är fel. Ni har alltid varit för mer orättvisa, och ni är för mer orättvisa när det gäller beskattning. Det är därför vi tycker att det är en så viktig fråga. Vi lämnar inte frågan i dag, utan vi kommer att fortsätta att bekämpa regeringens orättvisa skattepolitik fram till valet.
(Applåder)
Anf. 109 Lars U Granberg (S)
Fru talman! Varför gäller inte arbetslinjen och jobbpolitiken alla? Det är en fråga som jag kan ställa mig.
I svaret från finansministern på mina frågor står det att det ska löna sig att arbeta när man är mellan 65 och 67 år. Men här råder det lite grann av en vilsenhet mellan ministrarna på den moderata sidan.
Sven Otto Littorin hävdar med bestämdhet att han inte ser någon anledning att prioritera arbetshandikappades hjälpmedel efter 65 års ålder. De som är handikappade och behöver ha hjälpmedel för att kunna ha ett jobb och som finns på arbetsmarknaden kommer inte att kunna ha kvar sina jobb efter att de fyllt 65 år. Det svar som finansministern har gett mig i dag gäller alltså alla förutom de personer med funktionshinder som finns på arbetsmarknaden.
Det är ett prioriterat område. Det är en prioritering från arbetsmarknadsministern. Sedan finns Husmark Pehrsson som säger tvärtom. Det skulle vara intressant att höra finansministern här. Kan finansministern tänka sig att finansiera och prioritera hjälpmedel för arbetshandikappade när de är mellan 65 och 67 år? Det är nämligen det enda sättet att få det svar som du har gett i dag att gå ihop.
Sedan skulle jag vilja avsluta med en sak, för jag tycker att vi hade en intressant diskussion. Det handlar om hur aktiva pensionärerna och pensionärsgruppen är.
Jag skulle vilja skicka en hälsning till min svärmor. Hon får utgöra någon sorts bild av pensionärskollektivet. Hon är en väldigt aktiv kvinna. Hon gör också en insats. Hon har sett till att arbetsdeltagandet i vårt land ökar. Hon har sett till att jag kan stå här och att min fru kan jobba. Hon underlättar vår vardag. Så ser många pensionärers vardag ut.
Vi som parti har för avsikt att premiera detta. Ni straffbeskattar dem som ser till att arbetsdeltagandet ökar i vårt land.
(Applåder)
Anf. 110 Lennart Axelsson (S)
Fru talman! Thomas Strand tog upp vårt partis inställning till full sysselsättning eller allas rätt till arbete, som vi brukar säga. Det är väldigt grundläggande för oss.
Det är något som vi tydligen är helt överens om. Det är vägarna dit som skiljer oss åt.
Den här regeringen jagar människor som är sjuka och arbetslösa till socialbidragsköerna eller ser till att cancersjuka får ställa sig i kö hos Arbetsförmedlingen. Det är inte den väg som vi vill välja. Vi vill hellre ha en trygghet i de trygghetssystem som finns för att folk ska känna sig trygga i omställningen till andra arbeten. Det tror vi är en betydligt bättre väg för att skapa full sysselsättning i Sverige.
Skatterna har sänkts med 100 miljarder i namn av att man ska skapa mer arbete. Vi vet vad som har hänt. Arbetslösheten har ökat.
100 miljarder - när jag är ute och pratar om den summan förstår folk inte vad det handlar om för någonting. 100 miljarder är väldigt abstrakt. Men man kan säga att all äldreomsorg i Sverige kostar ungefär 80 miljarder. Man skulle alltså kunna fördubbla de anställda i äldreomsorgen runt om i hela Sverige. Ett stort antal äldre människor skulle ha möjlighet att komma ut om man bara använde en liten del av den summa som skatten har sänkts med.
Ni säger: Vi sänker skatterna för att ge mer resurser till de här områdena. Har ni skapat några sådana pengar under de år ni har suttit vid makten? Jag skulle vilja de siffrorna i så fall.
Vi kommer som andra har sagt att fortsätta kämpa för att vi ska få rättvisa villkor på alla områden, inte minst när det gäller beskattning.
Anf. 111 Phia Andersson (S)
Fru talman! Carl B Hamilton har lämnat lokalen, men jag hoppas att han står någonstans där han hör den här gången. Det är uppenbart så att han har problem med hörseln, för jag sade inte att folk skulle jobba gratis bara för att de ville arbeta. Jag sade att människor
vill
arbeta. Problemet i Sverige är inte att vi har en avsaknad av människor som vill arbeta. Problemet är avsaknaden av arbetstillfällen.
I den här interpellationsdebatten har jag försökt beskriva en verklighet som många äldre befinner sig i här och nu. Det är en annan verklighet än den finansministern har som utgångspunkt för sin politik.
Men den verklighet som jag beskriver försvinner inte bara för att finansministern inte vill se den. För de pensionärer vi möter och samtalar med i telefon och som har svårt att få ekonomin att gå ihop finns alltså ingen förbättring i ett borgerligt styrt Sverige.
Efter den här interpellationsdebatten kan jag bara konstatera att orättvisorna mellan löntagare och pensionärer kommer att fortsätta med en borgerlig regering. Det kan sammanfattas med: Om miljonärer vill ha mer så tar vi det från pensionärer, för de är fler.
(Applåder)
Anf. 112 Christina Axelsson (S)
Fru talman! Jag måste råda herr finansminister att läsa på historien. Arbete åt alla har varit en paroll för Socialdemokraterna sedan fackföreningsrörelsen bildade det här partiet 1889.
Jag tror att vare sig friska eller sjuka pensionärer eller friska eller sjuka arbetstagare vill vara diskriminerade i skattehänseende. Men till er som har lyssnat på den här debatten i dag och till oss som har deltagit i den måste man ändå säga att den har varit väldigt klarläggande.
Ministern har tillsammans med sina kamrater från Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna här i riksdagen bestämt att de är för en diskriminering av pensionärer som min interpellation bottnade i, men också att de är för en diskriminering av föräldralediga, sjuka och arbetslösa.
Den moderatledda regeringen visar här sitt rätta ansikte. De vill ha ökade klyftor i samhället. Det är samma gamla moderater som vi har kämpat mot sedan 1889.
Vi socialdemokrater står för en annan politik. Vi värnar social trygghet. Vi vill ha sammanhållning och solidaritet. Även skattemässigt vill vi att samhället håller ihop.
Vi socialdemokrater vill ha skatt efter bärkraft, precis som vi alltid har sagt: Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov!
(Applåder)
Anf. 113 Christin Hagberg (S)
Fru talman! Man kan väl konstatera att den här debatten har gett många klarlägganden. Som sammanfattning skulle jag vilja säga att den borgerliga regeringen har skattepolitiken som sitt mål, medan vi har skattepolitiken som medel för att nå våra mål.
Det är den stora skillnaden mellan det borgerliga alternativet och det rödgröna alternativet som kommer att vinna valet nästa år.
Det är intressant när finansministern går upp och säger att avsikten med jobbavdraget är att stimulera till arbete. Det är säkert sant, åtminstone i de teoretiska uträkningar som de sysslar med på Finansdepartementet. Det fick vi nämligen veta när vi var på skatteseminarium. Då sade Ingemar Hansson, som är finansministerns statssekreterare, att där sitter finansministern och jag, och så nämnde han två andra vid namn. Vi är nationalekonomer alla fyra, och vi gör en uträkning hur olika sorters förslag ska slå rent ekonomiskt.
Det förstår man ju. I proposition efter proposition är det teoretiska beräkningar att så här kommer det att bli, och de förslagen har majoriteten inget att sätta emot.
I ett internt dokument från Finansdepartementet som tidningen Expressen har kommit över säger man så här: Jobbskatteavdraget ökar arbetsutbudet och sysselsättningen och förbättrar dessutom lönebildningen genom att man sänker reservationslönerna.
Reservationslönen är den lägstalön som en person kan acceptera för att arbeta. Sänks reservationslönen pressas lönenivån på hela arbetsmarknaden ned, och pensionerna sjunker.
Anf. 114 Åsa Lindestam (S)
Fru talman! Jag har ett ord som står högt på min lista. Det är det ordet som står högst av allt: solidaritet. Det är inte bara i den här frågan, utan i alla de frågor jag är engagerad i är det det ordet som betyder väldigt mycket för mig: solidaritet.
Det är en ideologisk fråga som har följt mig genom hela livet. Jag måste instämma i mina kamraters inlägg. Arbete åt alla har jag demonstrerat för många gånger i mitt liv. Ända sedan jag var 14 år och för första gången gick i första maj-tåget har det stått "Arbete åt alla".
Men jag har förstått att det inte är riktigt så ministern tänker. Om vi går tillbaka till Gävleborg har vi alltså inte fler jobb där nu, trots detta avdrag, utan vi har ett mindre antal jobb. Det som ministern säger händer inte. Det är inte det verktyg som går att använda. Mycket märkligt.
Jag har också förstått att den som tjänar mycket har vad den behöver. Men den som inte tjänar så mycket behöver faktiskt ha lite till för att kunna skaffa sig det här. Det är ju så hjulen kommer i gång igen i Sverige. Man köper det som är nödvändigt, kanske nya skor eller en vinterjacka. Sådant är viktigt.
Jag vill tacka ministern, för jag tycker också att det har varit en väldigt klargörande debatt. Det är alltså mer åt dem som redan har. Övriga får skylla sig själva.
(Applåder)
Anf. 115 Ronny Olander (S)
Fru talman! Jag inställer mig också i kören och tackar för en bra och klargörande debatt. Jag går inte in på några detaljer.
Jag vill bara göra ett medskick till finansministern. Han pratar om sin dröm och sin vision. Det får han gärna göra, och ni andra också. Men när jag möter företagare som ibland skäller på oss socialdemokrater ger jag dem ett gott råd: Gå hem och titta i dina räkenskapsböcker! När tjänade du mest pengar? När hade du flest anställda? Är det så att det inte var under tillväxttiderna när Socialdemokraterna styrde och ställde så ring mig!
Än så länge har jag inte fått ett enda samtal. Så är det, och det kan ni på Finansdepartementet också klara ut.
Den fråga som jag inte har fått svar på är vad som händer med alla de människor som gärna vill men dess värre inte kan arbeta. Den frågan får väl bli hängande i luften, och jag tycker verkligen att det är tråkigt.
Det vi står upp för och det vi begär mandat för i kommande valrörelse, och jag hoppas verkligen att den här frågan får lov att vara med, det är att i det rödgröna Sverige ska ingen lämnas vid sidan av. I möjligheternas land ska arbetare, studerande, de som är sjuka, de som är arbetslösa, de som är föräldralediga och inte minst dem vi har diskuterat i dag, det vill säga pensionärerna, vara välkomna att sitta vid samma bord och få ta del av de gemensamma tillgångar som vi förfogar över i Sverige.
Det är viktigt, och jag hade verkligen hoppats att ni hade kunnat ta detta till er. Men om detta står striden, och där är skiljelinjen.
Jag passar på att önska en trevlig helg. Vila nu upp sig, finansministern, och kom tillbaka med nya friska tag! Lyssna inte för mycket på rådgivaren i
Javisst, herr minister
, för än så länge går det inte så bra.
(Applåder)
Anf. 116 Kerstin Haglö (S)
Fru talman! Tack för debatten! Tack, finansministern, för svaren, framför allt för tydliga besked till landets pensionärer, det som ändå interpellationsdebatten har handlat om. Vi har fått tydliga svar från finansministern.
1. Det är inte aktuellt att förändra jobbskatteavdraget till att omfatta andra inkomster än arbetsinkomster.
2. Finansministern anser att pension och lön inte ska beskattas lika. Klyftorna ska fortsätta växa mellan löntagare och pensionärer, mellan sjuka och friska, från generation till generation.
Sammanfattningsvis kan jag säga att vi socialdemokrater menar att pension inte ska beskattas hårdare än lön. Pension är uppskjuten lön, Jörgen Johansson, inte ett bidrag. Pensionärerna har under hela sitt arbetsliv avstått lön och ska inte straffas för detta.
Just som många har påpekat här var ju förutsättningen när det nuvarande pensionssystemet infördes lika skatt. För varje budget som den moderatledda regeringen har presenterat har man tagit ett steg bort från denna självklarhet. Det är ett svek.
Med en rödgrön regering ska vi stegvis ta oss tillbaka till vad som är rättvist, rättfärdigt och värdigt våra pensionärer, sjuka, arbetslösa och föräldralediga. Pension och lön ska beskattas lika. Det är Socialdemokraternas besked till landets pensionärer.
(Applåder)
Anf. 117 Anders Borg (M)
Fru talman! Allians för Sverige har en politik för full sysselsättning. Det är därför vi har en politik för trygghet, välfärd och rättvisa. I dag har vi kunnat redovisa nya prognoser för svensk ekonomi som visar att skatteintäkterna av verksamheterna i kommunerna för 2011 kan öka med 12 miljarder kronor. Därmed står vi i en situation där sysselsättningen i kommunsektorn 2011 kommer att vara lika stor som den var 2007 och 2008. Vi har tagit Sverige igenom den värsta ekonomiska krisen på 70 år och samtidigt säkrat sysselsättningen i kommunsektorn, i välfärden, i äldreomsorgen, i sjukvården och på förskolorna.
Det är viktigt att vi kan göra det. Det är för att vi står upp för arbetslinjen. Mot den står den socialdemokratiska politiken, bidragslinjen. Det är Socialdemokraternas politik. Det är bara att ta fram budgetarna: 14 miljarder i a-kassehöjningar, höjd sjukförsäkring, höjt bostadsbidrag, höjd föräldrapenning. I de samlade vänsterpartiernas budgetar gick det inte att hitta ett enda bidrag som man inte höjde. Man lyckades till och med höja bidrag som jag, som har arbetat med de här frågorna i 20 år, inte kände igen. Det är en fantastisk bedrift från vänstersidan, men det är bidragslinjen. Det är inte arbetslinjen. Man är mycket konsekvent i sin nedmontering av arbetslinjen från Socialdemokraternas sida.
Nu tar man pensionärerna och säger: Vi ska halvera skillnaden mellan pensionärer och löntagare. Då är det många som tror att det måste betyda att man sänker skatten för pensionärerna. Det gör man - 3 miljarder. Sedan dyngar man på med 17 miljarder i skattehöjningar för löntagarna, 3 miljarder - 17 miljarder. Jo, man minskar skillnaden i skatt mellan löntagare och pensionärer. Man gör det genom att slå ett benhårt slag mot Sveriges alla lärare, sjuksköterskor och barnvårdare.
Det är skiljelinjen i svensk politik. Vår politik står för trygghet, välfärd och arbete. Socialdemokraternas politik står för bidragsberoende och utanförskap.
(Applåder)
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.