Ökande matpriser
Interpellation 2024/25:477 av Jytte Guteland (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-02-27
- Överlämnad
- 2025-02-27
- Anmäld
- 2025-02-28
- Svarsdatum
- 2025-03-18
- Besvarad
- 2025-03-18
- Sista svarsdatum
- 2025-03-21
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Matpriserna har ökat med 25 procent de senaste tre åren. Pressade svenskar tvingades i början av året notera att prishöjningarna bara fortsätter. Axfood, Coop och Ica, som dominerar marknaden, fortsätter att öka priserna. Enligt SCB lever nära en halv miljon svenskar i materiell och social fattigdom.
440 000 svenskar var vid årsskiftet registrerade hos Kronofogden. Redan tidigare i år vittnade organisationerna Rädda Barnen, Röda Korset, Majblomman och Hyresgästföreningen om att inflation, hyreshöjningar, höga räntor och stigande matpriser har lett till att barnfamiljer har svårt att få råd med det mest grundläggande. Ensamstående föräldrar har särskilt svårt att få ekonomin att gå ihop, men organisationen Makalösa föräldrar vittnar om att majoriteten av Sveriges föräldrar är mycket oroade. Åtta av tio föräldrar oroar sig för ekonomin.
Arbetslösheten ökar, fler svenskar hamnar hos kronofogden och hjälporganisationerna vittnar om att allt fler svenskar söker hjälp för utgifter som man tidigare klarade, exempelvis matinköp.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga finansminister Elisabeth Svantesson:
Vad gör ministern för att motverka att matjättarna fortsätter att höja priserna och pressa redan pressade svenskar?
Debatt
(21 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:477
Webb-tv: Ökande matpriser
Dokument från debatten
- Tisdag den 18 mars 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:85
Protokoll från debatten
Anf. 22 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! Mot bakgrund av de senaste årens höga inflation, som lett till ökade matpriser, har Sanne Lennström frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att matpriserna pressas ned så att alla har råd med mat. Mikael Damberg har frågat mig varför jag inte ställer mig bakom något av Socialdemokraternas förslag för att pressa matpriserna. Jytte Guteland har frågat mig vad jag gör för att motverka att matjättarna fortsätter att höja priserna och pressa redan pressade svenskar.
När regeringen tillträdde var inflationen omkring 10 procent. Stigande matpriser har slagit hårt mot många familjer, särskilt de som redan har små marginaler. Regeringens viktigaste ekonomiska prioritering vid tillträdet var därför att bekämpa inflationen. Samtidigt stöttade vi hushållen med bland annat sänkta skatter på arbete och drivmedel och ett förstärkt bostadsbidrag.
Det är positivt att vi har fått ned inflationen. Men det betyder inte att matpriserna sjunker tillbaka, utan de är fortsatt höga. Många familjer har det fortfarande svårt att få ekonomin att gå ihop. Därför har vi i årets budget sänkt skatten ytterligare för alla som jobbar, med fokus på låg- och medelinkomsttagare. För dem som har det allra tuffast förlänger vi det tillfälliga tilläggsbidraget i bostadsbidraget till barnfamiljer och höjer sjukpenningen i särskilda fall.
Regeringen har också gett Konkurrensverket i uppdrag att analysera konkurrensen inom livsmedelskedjan och hur priserna ökat i förhållande till kostnaderna, vilket visades i juni 2024. Regeringen har ökat Konkurrensverkets anslag och stärker också det svenska jordbruket. Stärkt konkurrens och lägre kostnader för bönderna kan ge lägre matpriser.
Störst skillnad gör det dock att familjerna får mer i plånboken. En familj med en polis och en sjuksköterska har i år 9 000 kronor mer i plånboken tack vare vår budget. Det gör stor skillnad när matkassarna ska betalas.
Anf. 23 Sanne Lennström (S)
Fru talman! Inflationen må har sjunkit, även om den är på väg upp igen, och statsråden i den här kammaren har många gånger använt formuleringar som att Sverige går mot ljusare tider eller att vi ser många förbättringar kommande år. Det är möjligt att känslan har varit så i Rosenbad, men det är långt ifrån känslan kring de svenska köksborden hos barnfamiljerna och särskilt inte hos ensamstående.
Jag har haft ett flertal debatter på detta tema med statsrådet Anna Tenje, och det finns en sak som oroar mig. Det är inte ovanligt att vi som partier här i kammaren har olika idéer om mål och medel, men i det här fallet är vi inte ens överens om verkligheten när det kommer till barnfamiljernas ekonomi.
När jag frågade statsrådet Anna Tenje om barnfamiljerna hade det tufft, ja eller nej, fick jag inget svar. Det uteblev och ersattes av statistik och historiebeskrivning. I dag hoppas jag på ett positivare svar från finansministern.
Dagens debatt är väldigt viktig. Inflationen har ju backat en del, men det har verkligen inte matpriserna och hyrorna. Hela 25 procent har matpriserna ökat på tre år, och det är billiga dagligvaror som har ökat mest i pris. Detta är kännbart för många men särskilt för landets barnfamiljer.
Konsumentverket säger att genomsnittsfamiljen lägger 11 600 kronor på livsmedel varje månad. Regeringsunderlagets politiker kan prata hur mycket de vill om att man ska leta reapriser, vara otrogen mot sin matbutik, jobba, flytta, bli befordrad och alla andra så kallade tips som jag har hört i den här kammaren, men låt mig vara tydlig: Det gör man redan.
Självfallet är det grundläggande att vi motarbetar arbetslösheten, som är hög, men säg inte i den här debatten att det är arbetslinjen som gäller. Det är ett hån att säga till en hårt arbetande undersköterska som har två tre barn att hon ska bli befordrad och jobba mer.
Regeringen måste se verkligheten, och det är att barnfamiljerna fortfarande går på knäna på grund av kostnadskrisen. Juice, mejeriprodukter, grönsaker, blöjor och kaffe är några produkter som har ökat särskilt mycket i pris. Det är precis den typ av varor som barnfamiljerna behöver.
Fru talman! I en artikel i Aftonbladet den 20 januari kunde man läsa om en 39-årig trebarnsmamma som tvingas hoppa över måltider för att få ekonomin att gå ihop. Hon har inte själv råd med vinterkängor till sina barn. Denna mamma har ett jobb men är ensamstående, så ekonomin är minst sagt skral. Och hon skäms. Om det ska beställas pizza säger hon till andra vuxna att de inte är så hungriga i hennes familj och att alla fyra kan dela på en pizza.
En annan mamma som det har skrivits om heter Sandra. Hon är undersköterska. Hon tar extrapass med ob-tillägg, men ändå går det inte ihop. Ibland tvingas hon dricka te i stället för att äta middag för att hennes barn ska kunna äta middag.
Samtidigt har vi en regering som satsar på skattesänkningar för dem som tjänar mest. Det här är Sverige 2025. Makalösa Föräldrar släppte nyligen en rapport som visar att deras medlemmar – ensamstående föräldrar – i regel saknar 3 029 kronor varje månad.
Makalösa Föräldrar ber om politiska förändringar för en dräglig vardag. Man pekar på att regeringen, senast i budgeten genom sänkt tillägg i bostadsbidraget, gav mindre i plånboken för ensamstående föräldrar. Det blir mindre pengar medan utgifterna ökar, och regeringen vill heller inte höja barnbidraget trots att vi har föreslagit det i olika tappningar flera gånger.
Ekvationen går inte ihop, och det är de ensamstående som blir lidande. Det skapar stress och press och riskerar att leda till fler sjukskrivningar, vilket verkligen inte är önskvärt. Vad vill statsrådet säga till Caroline, Sandra och alla andra? Det skapar stress och press och riskerar att leda till fler sjukskrivningar, vilket verkligen inte är önskvärt.
Vad vill statsrådet säga till Caroline, Sandra och alla andra föräldrar som kämpar med att mätta sina familjer?
Anf. 24 Mikael Damberg (S)
Fru talman! För någon vecka sedan kom den senaste inflationssiffran. Det stod i svart på vitt: I februari ökade matpriserna med ytterligare 3,9 procent.
Det är inte första gången vi hör att matpriserna fortsätter att öka. En vanlig familj kan i dag betala 30 000 kronor mer för sin mat per år jämfört med hur det var före kostnadskrisen. Priserna på vardagsvarorna fortsätter uppåt. Ett paket kaffe kommer snart att kosta 100 kronor. Många människor tvingas välja bort frukostjuice, ost eller kött i matkassen.
Jag tror att det är många som känner att det räcker nu. Så här kan vi inte ha det. Nu i veckan protesterar tusentals svenskar runt om i landet mot de ökade matpriserna. De är trötta på de ständiga prisökningarna, och de ställer den helt rimliga frågan: Varför gör inte regeringen något? Vet ni vad – det funderar jag också över.
Vi socialdemokrater har lagt fram ett helt paket av åtgärder för att öka konkurrensen och pressa priserna. Vi har lagt fram förslag om att öka konkurrensen på livsmedelsmarknaden och pressa priserna för vanligt folk, bland annat genom att göra det lättare för lokala matbutiker att etablera sig. Vi vill ha bättre prisjämförelser i butik. Vi vill öka konkurrensen i grossistleden. Vi vill ha en tydligare märkning mot krympflation. Vi vill inrätta en matpriskommission som granskar matjättarnas prishöjningar och agerar för att skydda svenska konsumenter.
Jag noterar att finansministern inte svarade på min fråga i sitt svar, så jag vill avsluta med att upprepa den: Varför ställer sig finansministern inte bakom något av våra förslag om att pressa matpriserna, och har hon några egna förslag att komma med?
(Applåder)
Anf. 25 Jytte Guteland (S)
Fru talman! Tack, finansministern, för deltagandet här i kammaren!
Matpriserna har, som övriga interpellanter också har tagit upp, stigit de senaste åren. Det handlar nu om 25 procent. Pressade svenskar har tvingats notera att också detta år startade med prishöjningar. Prisfesten fortsätter för Axfood, Coop och Ica, som dominerar marknaden och fullständigt verkar ignorera det lidande det skapar när priserna bara fortsätter att öka.
Enligt SCB lever nära en halv miljon svenskar i materiell och social fattigdom. En stor andel av svenska folket var vid årsskiftet registrerade hos Kronofogden. Vid årsskiftet handlade det om 417 248 personer, en ökning med 6 procent jämfört med föregående år. Det lidande som svenska folket dignar under med den här regeringen verkar aldrig ta slut.
Redan förra året vittnade organisationerna Rädda Barnen, Röda Korset, Majblomman och Hyresgästföreningen om att inflation, hyreshöjningar, höjda räntor och höga och stigande matpriser har lett till att barnfamiljer har mycket svårt att få råd med ens det grundläggande. Mina medinterpellanter har tagit upp samma sak.
Ensamstående föräldrar har särskilt svårt att få ekonomin att gå ihop. Organisationen Makalösa Föräldrar, som togs upp här av föregående interpellant, vittnar om att majoriteten av svenska föräldrar är mycket oroade. Åtta av tio föräldrar är oroliga för sin ekonomi. Makalösa Föräldrars generalsekreterare Christina Olsson säger att som läget är just nu krävs det i princip två löner. Vi är alltså inne i någon sorts amerikansk ekonomi där man inte längre klarar sig på en lön.
En stor grupp föräldrar gör allt för att minska kostnaderna och har redan gjort allt. Man går på knäna. Ändå låter det ibland från Rosenbad och departementsbyggnaderna runt om som att man bara ska anstränga sig lite mer och samla ihop rester och det man sparat i ladorna. Men det här är människor – och jag kan säga att det är en stor del av svenska folket – som redan köper secondhand till sina barn. Man har dragit ned på alla fritidsaktiviteter, och man lagar redan linssoppa till sig själv och falukorv till barnen – eller, som vissa föräldrar vittnar om till Makalösa Föräldrar, man äter själv bara frukost för att ha råd med mat till barnen hela dagen.
Fru talman! Arbetslösheten ökar. Svenskar hamnar hos Kronofogden som aldrig förr. Hjälporganisationer vittnar om att allt fler svenskar söker hjälp för utgifter som de klarade tidigare, till exempel matinköp. Ändå hör vi knappt ett ord från regeringen.
Vi socialdemokrater har genom vår finanspolitiska talesperson lagt fram en rad förslag. Vi vill stärka konkurrensen på matmarknaden. Det ska vara lättare för lokala matbutiker att etablera sig och konkurrera för att få ned priserna. Vi vill ha bättre prisjämförelser i butik. Vi vill ha tydligare märkning vid krympflation. Vi vill inte minst stärka situationen för landets barnfamiljer med höjda barnbidrag. När ska regeringen lyssna på Socialdemokraterna?
Anf. 26 Isabell Mixter (V)
Fru talman! Matpriserna är så höga att folk inte har råd att handla mat. Då passar regeringen på att chockhöja priset på medicin. Det är med unik precision och tajmning som regeringen väljer att gå fram med högre priser på medicin. Samtidigt har regeringen valt att ge sig själv stora skattesänkningar.
Det är uppenbart att människor nu har fått nog. Vi ser att det under den här veckan pågår stora och omfattande bojkotter mot matjättarna. Människor känner att det behövs – att någonting behöver hända för att vända den här utvecklingen.
Regeringen behöver agera för att människor ska ha råd att sätta mat på bordet. Det är essentiellt att människor ska ha råd att äta sig mätta.
Konkurrensverket konstaterar att livsmedelspriserna inte har ökat så mycket sedan 1950-talet. Regeringen och Sverigedemokraterna har tidigare talat om att det ljusnar för svensk ekonomi och att inflationen är på väg att falla tillbaka. Samtidigt kunde vi i februari se att inflationsökningen på matpriserna var den största på ett år.
Regeringen och Elisabeth Svantesson ska nu återigen fika med matjättarna. Vi kan bara hoppas och önska att det är mer än bara kaffe och bullar som kommer att bli resultatet av fikat den här gången, för någonting behöver nu hända. Regeringen behöver ta ansvar för att människor ska kunna ha råd att leva.
Åkesson har sagt i debatter och uttalanden att man ska handla hos dem som har bättre priser. Problemet är att det inte fungerar eftersom marknaden inte fungerar. Det har också Konkurrensverket konstaterat – det råder en oligopolliknande situation på matmarknaden, där det kartellbildas kring prissättning.
Regeringen lutar sig tillbaka och låter det här rånet pågå. Man är snabb med att sänka skatter och höjer högkostnadsskyddet på medicin men lutar sig tillbaka när matjättarna fortsätter höja sina priser.
Det som behövs just nu är total transparens i prissättning och böter vid orimligt hög prissättning. Till det här fikat med matjättarna skulle jag vilja göra ett medskick till regeringen: att den nu måste ge besked till matjättarna att om de fortsätter höja priserna orimligt mycket ska övervinsterna beskattas.
Kostnaderna för det här måste fördelas mellan kunderna och marknaden. Just nu läggs alla kostnadsökningar direkt på konsumenterna medan de som äger marknaden fortsätter ta ut precis lika höga vinster – till och med högre än tidigare. Det är helt orimligt.
Det riskerar också att sätta hela den svenska ekonomin i en oerhört allvarlig situation om vi fortsätter låta inflationen på matpriserna stiga.
Min fråga till Elisabeth Svantesson är: Vad gör regeringen åt detta?
Anf. 27 Malte Tängmark Roos (MP)
Fru talman! Det är väldigt bra att vi har den här debatten i dag, för problemet med de stigande matpriserna är något som både engagerar och drabbar alla svenskar men allra mest de svenskar som har de allra lägsta inkomsterna.
De senaste tre fyra åren har matpriserna stigit med ungefär 25–30 procent samtidigt som lönerna i snitt bara stigit med ungefär 10 procent. Det har helt enkelt blivit svårare för svenska folket att få råd med mat på bordet. Utöver dessa Tidöpriser på mat har vi de senaste månaderna sett väldigt stora hyreshöjningar.
I det läget hade man kunnat hoppas på en regering som visar handlingskraft för att stärka utsatta hushålls ekonomi. Tyvärr är fallet i princip tvärtom.
I stället presenterade regeringen i går ett försämrat högkostnadsskydd för läkemedel som innebär att det blir väldigt mycket dyrare att vara sjuk. Regeringen har tidigare meddelat att den i sommar avskaffar det tillfälliga bostadsbidraget för barnfamiljer. Och häromveckan presenterades regeringens utredning om ett bidragstak, som skulle innebära att Sveriges mest utsatta barnfamiljer skulle förlora tusentals kronor i inkomst varje månad.
Jag tror inte att begreppet dubbelsmocka räcker för att beskriva situationen. Jag tror att vi är uppe i en trippel- eller kvadrupelsmocka mot Sveriges barnfamiljer och låginkomsttagare.
Regeringen behöver ta det här läget på mycket större allvar. Ett möte med livsmedelsjättarna är bra, men det är inte tillräckligt för att skapa långsiktigt sundare matpriser.
Det finns redan presenterade utredningsförslag på hur Konkurrensverkets möjligheter att agera mot oskälig konkurrens och monopolsituationer kan stärkas. Regeringen måste gå vidare och skärpa de verktygen för att på så vis kunna få ned matpriserna.
Miljöpartiet vill tillsätta en matpriskommission som tittar på hur priserna i hela varukedjan kan sänkas.
Vi vill stärka svenska lantbrukare för att värna svensk matproduktion och göra oss mindre sårbara för prishöjningar som beror på en skakig omvärld.
Det behövs också riktade satsningar för att stärka låginkomsttagares och barnfamiljers köpkraft. Ett höjt och indexerat barnbidrag, en permanentning av det tillfälliga bostadsbidraget för barnfamiljer och en höjd riksnorm för försörjningsstödet är förslag som verkligen skulle nå de hushåll som behöver stödet allra mest och se till att de har möjlighet att sätta mat på bordet.
Om några veckor ska regeringen presentera sin vårändringsbudget. Det är ett utmärkt tillfälle att stötta de hushåll som verkligen behöver det. Jag undrar därför: Kommer regeringen att genomföra några nya åtgärder för att pressa matpriserna och stärka de utsatta hushållens köpkraft?
Anf. 28 Edward Riedl (M)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Låt mig börja med att säga att jag tycker att det är bra att vi har denna diskussion i riksdagens kammare. Vi sätter ljuset på en fråga som berör väldigt många runt om i vårt land. Det är många familjer i svensk medelklass, där två personer har inkomst, som har det ganska tufft. Trots att de kanske har egen villa, ganska god utbildning och relativt höga löner får även de familjerna prioritera. De har det ganska tufft. Är man ensamstående och har lägre lön är det klart att livet är otroligt utmanande.
Det är alltså bra att vi har den här debatten, men låt oss titta tillbaka på varifrån vi kom. När en av interpellanterna, riksdagsledamoten Mikael Damberg, lämnade över som finansminister var prisökningstakten, det vill säga inflationen, 10 procentenheter. Det var detta som lämnades över till nuvarande finansminister att hantera. Allt var inte Socialdemokraternas fel, låt mig vara tydlig med detta, men man bär en hel del ansvar på sina axlar.
Den första och mest centrala prioriteten för den här regeringen har varit att bekämpa inflationen. Riksbanken har gjort sitt, regeringen har gjort sitt och svensk fackföreningsrörelse har tagit ett mycket stort ansvar – större i Sverige än i andra länder. Tillsammans har alla lyckats pressa ned svensk inflation till mycket låga nivåer. Men det är klart att priserna är kvar – och de är fortsatt höga – även om prisökningstakten stannat av. Det är viktigt att komma ihåg. Priserna är besvärliga för väldigt många människor.
Vi ser att det lättar för vissa. De lägre räntorna slår igenom på en del områden, men samtidigt får några hyreshöjningar eftersom det finns en eftersläpning. Man hade å andra sidan inte hyreshöjningar när villaägare och bostadsrättsinnehavare fick tredubblade räntor. Det är klart att många har haft det tufft i spåren av detta.
Låt mig nu komma till den diskussion om matpriserna som jag tycker är bra att vi har, fru talman. En del saker som gör att matpriserna blir lägre kan svenska politiker faktiskt påverka. Några saker kan svenska politiker inte alls påverka. Att det är dåliga skördar i andra delar av världen är relativt svårt för någon i den här kammaren att på kort sikt göra jättemycket åt, men det påverkar såklart svenska konsumenter väldigt mycket. Vi kan dock påverka ganska mycket av det som påverkar de svenska matpriserna. Dieselpriset är en av de viktigaste komponenterna för svensk matproduktion. Kan man något om svenskt jordbruk vet man att det är på det sättet. Det är en av de stora utgifterna.
Alla de socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister som har varit här uppe lämnade i princip världens högsta bränslepriser efter sig. När dessa partier styrde var dieseln otroligt dyr. Det påverkade matkostnaderna. Man monterade ned fullt fungerande kärnkraft, vilket gjorde att elen blev dyr. I debattprogram och när vi har träffat matproducenter har det visat sig att dessa komponenter påverkade i mycket stor utsträckning. Det var en av de saker som tillsammans med annat gjorde att prisutvecklingen avstannade.
Jag ser att talartiden går väldigt snabbt, fru talman, så jag kommer tillbaka upp för att fortsätta. Låt mig dock vara tydlig: Det går i vissa delar att påverka när det gäller kostnader för svenskt jordbruk. I andra delar påverkas vi av omvärlden.
Anf. 29 Lena Johansson (S)
Fru talman! Egentligen skulle jag vilja replikera omgående, men jag tänker hålla mig till det jag hade tänkt säga.
Sverige är ett land där vi länge har kunnat känna trygghet i vardagen. Så känns det inte längre, om man får säga så. Tryggheten i att det ska finnas mat på bordet och att vi ska ha tak över huvudet och ett tryggt samhälle att bo i har naggats i kanten.
Jag träffade mormor Majvor. Hon har låg pension, men hon har hand om sina barnbarn efter skolans slut ett par gånger i veckan. Hon brukar bjuda dem på en smörgås och ett glas mjölk. Det är inga konstigheter, men det har blivit tuffare även för henne. Den här smörgåsen är gjord på köpebröd i form av limpa. Det är lite ost, Bregott och en gurkskiva på och ett glas mjölk till. År 2021 kostade smörgåsen – oavsett dieselpriset – 6,20 kronor med mjölk till. I dag kostar den 10 kronor. Det är orimligt.
Vi pratar inte om oxfilé och havskräftor här, utan basmat. Vi pratar om en helt vanlig macka. Det är något som barn får i skolan och till frukost och som pensionärer äter till kaffet om de har råd med det. Ensamstående föräldrar försöker få mellanmålet att gå ihop. Det är inte bara siffror, utan det här är verklighet för många människor. Det är verklighet för barnfamiljer, låginkomsttagare och pensionärer och för människor som gör sitt bästa varje dag i Sverige men ändå inte får matkassen att gå ihop på grund av kostnaden på kvittot.
Fru talman! Detta är en utveckling vi inte kan acceptera. Flera har vittnat om det här och hur det drabbar dem, och vi ser dagligen människor i våra sociala medier som protesterar. Marknaden fungerar inte när hushållen får bära hela kostnaden själva och matjättarna fortfarande gör miljardvinster. Priset på en matkasse för vanligt folk sväller, men innehållet krymper.
Vi socialdemokrater menar att staten inte bara ska ta sitt ansvar. Staten bör agera. Om inte ens en smörgås längre är självklar är det verkligen dags.
Anf. 30 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! Ett fint vårtecken är när barn börjar sälja majblomman. Man gör det för att samla in medel till familjer som har det tufft och är ekonomiskt utsatta. Men det som en gång i tiden var tänkt att ge guldkant på tillvaron gör inte alltid det, utan det går nu ofta till basala behov som skor och mat. Jag vill ge all kredd till Majblomman, som gör ett fantastiskt jobb, men barn i Sverige ska inte behöva gå hungriga. Barn ska inte behöva frysa om fötterna.
När jag fick det här jobbet var inflationen hög. För mig var det viktigaste att se till att den prisökningstakten inte fortsatte. Människor som jobbar, sliter och tjänar pengar – och de med låg inkomst som kanske jobbar deltid – skulle faktiskt också tjäna på att vi pressade ned inflationen. Vi stöttade dem så att de kunde ta sig igenom den svåra situation som väldigt många var i och som många fortfarande är i. För även om den höga inflationen är dämpad är prisnivåerna höga. De som har haft olika former av bidrag eller ersättningar har ju fått en kompensation för det, medan de som arbetar inte har fått det på samma sätt.
Fru talman! Jag vill lyfta fram två saker från den här viktiga interpellationsdebatten. Den ena handlar om matpriser och konkurrens, och den andra handlar om vad vi gör för hushållen. Först gäller det hushållen. För att stötta hushållen i en svår situation har vi två år i rad sänkt skatten för vanliga löntagare. Vi sänker skatten på pension, vi har flera gånger sänkt skatten på drivmedel och vi har förändrat reduktionsplikten.
Den 1 oktober 2022 låg priset ungefär på 27,50 kronor – det beror i och för sig på var man tankar – och den 1 mars i år låg dieseln på 17,15. Det är 10 kronor lägre pris för vanliga människor som är i behov av sin bil. Det här var ju inte Socialdemokraternas favoritförslag, och det var inte att sänka skatten för vanliga människor heller. Det ligger inte i generna för en socialdemokrat, tyvärr.
Den andra delen, som det här egentligen handlar om, är matpriserna. De steg ganska kraftigt. Livsmedelspriserna var drivande. De var den enskilt största faktorn för inflationen fram till mars 2023, då jag träffade de tre stora aktörerna var för sig. Från och med april var inte livsmedelspriserna den drivande faktorn för inflationen på samma sätt som tidigare, utan det hela började dämpas.
Nu ser vi dock att priserna börjar stiga igen. Därför är denna diskussion viktig och bra – vi sätter tryck tillsammans. Vissa delar är lika, medan andra delar inte alls är lika. Vad vi nu ser har delvis att göra med omvärldsfaktorer som vi inte såg för två år sedan, till exempel olika skördar av kaffebönor och kakao.
Det finns även en annan del, som är viktig internt i Sverige, nämligen konkurrensen. Vi vet att konkurrensen är för dålig och att det finns mycket att göra. En viktig sak för alla partier är att se till att få lågpriskedjor att etablera sig runt om i Sverige och att vi inte har politiker från vänster till höger som säger nej när de vill etablera sig. Det påverkar matkassarna och möjligheterna för människor att göra ett val. Bor man i Stockholm eller i Örebro, som jag gör, är det såklart lättare. Om man bor i en mindre kommun är det inte lika självklart.
Det gäller att både stärka hushållen, genom det jag nu har nämnt, och se till att konkurrensen ökar. Jag återkommer till detta och till det möte jag avser att ha på torsdag med Livsmedelsföretagen.
Anf. 31 Sanne Lennström (S)
Fru talman! Jag tycker att det är anmärkningsvärt att ledamoten Riedl valde att skylla på Mikael Damberg och den föregående regeringen. Nu är det 2025. Vi pratar om att massor av riktiga människor av kött och blod har svårt att sätta mat på bordet. Kom med i matchen, regeringen! Sluta fika och börja agera!
Vanliga hushåll har det tuffaste läget på över 30 år. Inflationen stiger, och matpriserna fortsätter att sticka iväg. Regeringen gör för lite. Den här regeringen sänker skatten för höginkomsttagare med tusentals kronor per månad. Jimmie Åkesson uppmanar vanligt folk att handla billigare mat. Det är dags att se verkligheten, att se de här människorna och att göra någonting.
Svenskt Näringsliv och, i den här debatten, Edward Riedl menar att problemet ligger i klimatkris, krig, inflation med mera. Till den som tror att detta är hela sanningen har jag ett lästips, nämligen Konkurrensverkets genomlysning av livsmedelsbranschen 2023–2024, som statsrådet nämnde. I rapporten står följande: Det råder i flera avseenden bristande konkurrens i livsmedelskedjan. För konsumenterna innebär detta att de betalar mer för många livsmedel än vad de skulle behöva göra. Det är dåliga nyheter för våra redan hårt pressade hushåll, inte minst för barnfamiljerna.
Svantesson och Åkesson kan säga att konsumenterna ska ta sitt ansvar, men vad tänker regeringen göra? Var finns regeringens ansvar i detta?
Vi socialdemokrater står inte utan svar. Vi har gång på gång presenterat förslag på olika typer av åtgärder, bland annat en matpriskommission för att gå till botten med varför priserna är så höga och en varningstriangel mot krympflation, det vill säga när en vara minskar till innehållet men priset är detsamma eller rent av ökar. Vi har även föreslagit en höjning av barnbidraget och att ha kvar tillägget i bostadsbidraget på en högre nivå än vad regeringen har. Allt detta hade hjälpt barnfamiljerna och konsumenterna i dag, men regeringen har sagt nej.
Ökningen av matpriserna leder inte bara till krympta bankkonton utan driver också på inflationen. Livsmedel har ökat i pris sedan årsskiftet. Om regeringen nu säger nej till alla de förslag på åtgärder som vi socialdemokrater presenterar, exakt vad avser statsrådet Svantesson att göra för att säkerställa att Sveriges konsumenter kan äta sig mätta och inte behöver ersätta middag med te?
(Applåder)
Anf. 32 Mikael Damberg (S)
Fru talman! Det är en viktig debatt vi har just nu. Det handlar om vardagen och verkligheten för väldigt många olika familjer runt om i Sverige som ser att det är svårt att få ekonomin att gå ihop.
När jag hörde interpellationssvaret tänkte jag först att det måste vara något fel. Finansministern sa att det är positivt att vi har fått ned inflationen men att detta inte betyder att matpriserna sjunker – de är fortsatt höga. Glömde hon bara bort att säga att matpriserna stiger igen?
Sedan, fru talman, hörde jag Edward Riedl säga att priserna fortsatt är höga. De stiger alltså. Kan vi vara överens om att matpriserna stiger igen efter att redan tidigare ha varit höga?
Detta blir gärna en fördelningspolitisk diskussion. Vi kan ha den debatten.
Vi har föreslagit en rättvis skattesänkning, som når fler grupper än den som regeringen har föreslagit. Vi har föreslagit att Sverige ska höja barnbidraget och studiemedlet med 200 kronor i månaden och göra någonting som alla andra nordiska länder har gjort i denna kostnadskris, nämligen att stötta barnfamiljerna genom krisen. Vi har föreslagit att de fattigaste pensionärerna ska få 200 kronor mer i bostadstillägg eftersom de har väldigt små marginaler.
Vi har också sagt nej till regeringens försämring för de ensamstående föräldrar som det talas väldigt mycket om i denna kammare. Det kan bli så mycket som 770 kronor mindre i månaden för dessa ensamstående föräldrar, ofta mammor, som ska försöka sätta bra mat på bordet åt sina barn.
Jag har gärna en fördelningspolitisk diskussion med regeringen om hur man kan tajma in en försämring av högkostnadsskyddet för läkemedel samtidigt som man har råd att sänka skatten med över 3 000 kronor i månaden för människor med höga inkomster. Det säger ju någonting om prioriteringarna i det här ekonomiska läget.
Denna interpellation handlar dock egentligen om någonting som vi borde kunna vara överens om: att göra mer för att pressa matpriserna i vårt land.
Jag berättade i mitt förra inlägg att vi har lagt fram ett helt paket med åtgärder på olika områden för att öka konkurrensen, göra det lättare att starta butiker, ha bättre prisuppgifter i butiker och se till att det finns varningstrianglar när det blir krympflation på varorna. Skälet till det sistnämnda är att man inte ska köpa ett paket kaffe som är 450 gram i stället för, som tidigare, 500 gram och känna sig lurad på grund av att man inte vet hur mycket kaffe man egentligen betalar för. Vi vill se mer konkurrens i grossistledet för att göra det möjligt för små butiker att handla från fler grossister.
För två år sedan föreslog Socialdemokraterna en matpriskommission. Tänk om vi under två års tid hade haft en matpriskommission som hade jobbat med att syna hur matjättarna använder sin makt och prissättning och hur man kan komma med nya initiativ för att öka konkurrensen på denna marknad!
Tyvärr har regeringen bara tagit ett initiativ. Man kallar, än en gång, till ett möte med matjättarna. Det är väl bra att man sitter ned med matjättarna; det är inget fel med det. Men man har ju också den politiska makten att lägga fram förslag, vidta åtgärder och driva frågor för att öka konkurrensen och pressa priserna.
Jag vill säga detta till regeringen: Ta något av våra förslag! Vi hjälper gärna till. Hitta på andra förslag som ökar konkurrensen på matmarknaden! Vi är öppna för konstruktivt samarbete för att öka konkurrensen.
Regeringens egen myndighet har faktiskt sagt att en del av prisökningarna drivs av för dålig konkurrens. Då borde vi kunna enas i Sveriges riksdag om att vi ska göra mer för att rätta till detta. Tyvärr har det mest blivit fikamöten. Det har inte kommit några nya förslag.
(Applåder)
Anf. 33 Jytte Guteland (S)
Fru talman! Jag tackar finansministern för svaret på interpellationerna, men jag tycker ändå att mina kollegors vittnesmål om det vi kan se ute i det svenska samhället i dag är det som griper tag mest i denna debatt. Ensamstående mammor dricker te för att inte känna hunger och letar rabatter febrilt. De äter annan mat än barnen eller äter inte alls under hela dagen. De försöker låta bli att be morföräldrar eller föräldrar om extra stöd för att klara månaden. De letar efter olika typer av erbjudanden för att kunna ge någon gåva vid jul eller på en födelsedag.
Det är detta som griper tag under den debatt vi har nu – inte Edward Riedl, som tar upp vems fel han anser att det är. Vad är det? Vad är det för snack? Vi står här och pratar om åtgärder som krävs här och nu för att föräldrar ska kunna klara av att ge sina barn mat på bordet – i Sverige år 2025. Det är detta debatten handlar om. Den handlar inte om att någonting som hände för fem eller sex år sedan på marginalen skulle kunna förklara utvecklingen.
Det vi vill ha är åtgärder här och nu för att hjälpa föräldrar att klara sin vardag så att de slipper förnedra sig och springa till barnens mor- och farföräldrar en gång i kvarten. Det är detta det handlar om. Det handlar också om att barn inte ska behöva vara hungriga eller under sin uppväxt alltid vara oroliga för att mamma inte har råd.
Vi har kommit med en rad förslag. Vi vill höja barnbidraget och ha en matpriskommission som kan titta på vad man kan göra ytterligare. Vi har även tittat på hur man skulle kunna få till bättre konkurrens, också på mindre orter, där det i dag snarast är oligopol.
Vi har absolut inte drivit på för de försämringar regeringen gör och som slår så fördelningspolitiskt hårt och grymt. Man försämrar högkostnadsskyddet för mediciner, bara för att lägga lite extra sten på börda för dem som har det sämst ekonomiskt. Denna typ av förslag motsätter vi oss i rådande läge och vill i stället förbättra fördelningspolitiken så att familjer som har de lägsta inkomsterna får hjälp.
Regeringen skär ned på bostadstillägget till de familjer som har det tuffast, man försämrar som sagt högkostnadsskyddet för mediciner, man tar inte tag i matpriserna och man säger nej till att höja barnbidraget. Det är denna politik Sverige får.
Jag vill gärna höra självrannsakan från finansministern i ett läge när vi snart sagt varje dag hör familjer i nyheterna vittna om hur tufft det är att ens se till att barnen får äta sig mätta.
(Applåder)
Anf. 34 Isabell Mixter (V)
Fru talman! 30 000 kronor dyrare har det blivit för en barnfamilj att handla mat sedan Ebba Busch viftade med den där falukorven i valrörelsen 2022. Då talade hon om Magdapriser, men jag tror att svenska folket i dag säger att man har fått nog av Uffepriser.
Edward Riedl pratade om att prisökningstakten har stannat av men att priserna ligger kvar på en hög nivå. Det känns som att vi lever i olika verkligheter, för Konkurrensverket och SCB konstaterar i sin statistik att inflationen på livsmedel gick upp kraftigt i februari. Jag vill därför gärna höra från regeringsföreträdarna om de anser att inflationen på livsmedel går upp eller står stilla. Det vore intressant att höra om vi delar samma verklighetsbild.
Andra länder i Europa har lyckats agera mot höga matpriser och inflationen på livsmedel. Sverige är dock världsunikt dåligt på detta, och det får de svenska hushållen betala priset för.
Svantesson var inne på att livsmedelspriserna stiger i leverantörsledet, men sanningen är att Ica under 2024 gjorde en rekordvinst på 25,9 miljarder. Lantbrukarna är mycket riktigt pressade. Just nu är det bara hushållen och lantbrukarna som får ta kostnaderna medan matjättarna fortsätter att skratta hela vägen till banken.
Jag förstår att regeringsföreträdarna inte oroar sig så mycket för egen del, för de har ju fått enorma skattesänkningar. Men vad gör regeringen för att få ned priserna?
Anf. 35 Malte Tängmark Roos (MP)
Fru talman! Jag tackar statsrådet Svantesson för svaret.
Statsrådet menar att regeringen stöttar hushållen med skattesänkningar på jobb och bränslen. Men sänkt bensinskatt hjälper inte mamman som cyklar eller tar bussen till jobbet varje dag. Ett jobbskatteavdrag hjälper inte de över en halv miljon svenskar som är arbetslösa eller de unga som studerar. För dem som arbetar och har de allra lägsta inkomsterna innebär skattesänkningarna bara småpengar varje månad medan höginkomsttagare som statsrådet och jag får tusenlappar. Det är inte vi som har det svårt, men det behövs riktade insatser till barnfamiljer och låginkomsttagare, inte minst höjt barnbidrag och bostadsbidrag.
Det behövs politisk handling för att sänka matpriserna. Det behövs större konkurrens i hela matkedjan och åtgärder för att stötta svenska lantbrukare. Var är dessa åtgärder från regeringen? Jag har inte sett dem.
Dessutom: Om man anser att klimatförändringarna har stor påverkan på matpriserna bör man som regering inte vidta åtgärder som ökar utsläppen och försvårar torka och matkriser i andra delar av världen utan i stället agera för att sänka Sveriges och Europas utsläpp så att vi inte hamnar i en sådan situation längre fram. Men så agerar tyvärr inte dagens regering.
Anf. 36 Edward Riedl (M)
Fru talman! Ledamoten Damberg med flera undrar vad som händer med inflationen. För oss som lyssnade på Riksbanken var det tydligt att det är två saker som gör att vi ser en liten skiftning från 2,2 till 2,9 procent i KPIF. Det ena är korgeffekten, alltså när man rent tekniskt byter ut saker i korgen – för att prata klarspråk. Det andra är att matpriserna sticker iväg lite grann, och skälet till det är till stor del dåliga skördar i andra delar av världen. Problemet är detsamma, och det var min poäng, fru talman. Vi delar problembilden; det är inte så att någon på endera sidan av blockgränsen tycker att människor inte har det svårt.
Bland många socialdemokrater verkar det dock finnas en allergi mot att ta eget ansvar för de problem de har ställt till med när det gäller allt från att sabotera elsystemet till att införa världens högsta drivmedelspriser. Allt detta påverkar matpriserna. Jag förstår att Socialdemokraterna inte vill prata om sådant de själva varit delaktiga i. Det är dock värt att nämna detta, för i och med att vi har åtgärdat en hel del av det har vi fått ned inflationen och matpriserna. Det är inte ointressant att prata om, även om jag förstår att Socialdemokraterna, som ställde till det, inte vill prata om dessa åtgärder.
Det är bra att även miljöpartister och vänsterpartister deltar i debatten, för om deras förslag hade gått igenom i kammaren hade Sverige fortsatt att ha hög inflation. De ville nämligen låna hundratals miljarder ofinansierat för att elda på inflationen. Det, fru talman, hade varit riktigt dåligt för dem som handlar mat i svenska butiker.
Anf. 37 Lena Johansson (S)
Fru talman! Det är oroväckande hur tyst regeringen är när det gäller konkreta åtgärder. Men vi kan inte bara stå vid sidan om och titta på när priserna tär på människors matbudget, som krymper månad för månad. Vi vet att producenterna kämpar, att handeln är koncentrerad och att marknadsmekanismerna inte fungerar tillräckligt väl just nu.
Socialdemokraterna har som sagt ett batteri av förslag, och ledamoten Damberg sträcker ut en hand. Men vad är regeringens plan om man inte vill ta denna utsträckta hand? Vad tänker man göra, inte på sikt, för det har vi inte tid med, utan här och nu för att pressa matpriserna, stärka våra producenter och värna hushållsekonomin? Det här är inte okej. Det här är obra, som vi säger i Västmanland, riktigt obra.
Jag får nog ställa frågan igen: Vad tänker man göra inte bara på lång sikt utan också på kort sikt?
Anf. 38 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! Jag vill tacka interpellanterna för en bra och viktig diskussion.
Det är många med knappa marginaler som kämpar just nu runt om i landet. Jag nämnde i mitt tidigare inlägg vad vi gör för att stärka hushållen. Vi sänker till exempel skatten.
Förra året frös vi brytpunkten och såg till att alla fick sänkt skatt. Vi fortsatte med det igen i år. Vi sänker skatten på sparande och på pension. Vi sänker skatten på drivmedel, och vi förändrar drivmedelspriset. Vi trycker ned inflationen med hjälp av en reduktionsplikt.
Den andra delen är också väldigt viktig, som Mikael Damberg var inne på. Det handlar om konkurrensen på marknaden och om matpriserna. Det är helt uppenbart så att konkurrensen är för dålig. Konkurrensverket skrev en rapport förra året. Det var brutalt tydligt: Konkurrensen i den här sektorn är för liten. Det finns stor anledning att jobba med det.
Häromveckan tog statsrådet Busch emot ytterligare en utredning som handlade just om konkurrensen i flera delar i Sverige och vilka verktyg som Konkurrensverket kanske ytterligare behöver ha för att se till att konkurrensen förbättras.
En annan sak som jag vill nämna är det svenska jordbruket. Vi har nu i flera budgetar även sänkt priset för dieseln för lantbrukarna. Det gör såklart skillnad när det gäller att plöja åkern. Det är lägre kostnader för bönderna. Får vi dessutom bättre konkurrens kan det hålla ned pristrycket uppåt.
Fru talman! På torsdag träffar statsrådet Peter Kullgren och jag olika delar av livsmedelskedjan, både matjättarna och andra delar, för ett samtal. Vi ska både höra och ställa frågan om varför det som händer nu händer. Ser de orsakerna till de höjda priserna? Frågan är om det finns mer vi tillsammans kan göra i politiken för att se till att det blir bättre förutsättningar och lägre priser på mat.
Fru talman! Jag brukar ta ansvar för det jag själv har ansvar för. Jag ska inte skylla något på någon här. Men om jag inte har läst helt fel när jag har läst Socialdemokraternas budget är det inte så som många av ledamöterna som nu har varit uppe i debatten har sagt. Ni har sagt att ni inte har en besparing när det gäller högkostnadsskyddet. Det får någon gärna svara på om den vill. Man kan ju ropa högt, men då kanske man ska ha en annan politik själv. Jag tycker bara om när man står för det man gör. Men jag kan ha fel. Någon av er får gärna rätta mig om jag har fel.
Det finns någonting som verkligen skaver i mig. Jag är van vid att det inte alltid är sanningen som kommer fram i den här kammaren. Det skaver i mig att den som bor i Stockholms kommun två år i rad har fått höjd skatt i kommunen och dessutom under ett år fått höjd regional skatt. I den värsta kostnadskrisen – när socialdemokrater står här på gränsen och nästan skriker, men inte riktigt – höjer man alltså skatten i Stockholm för vanliga människor som kämpar. Det gör skillnad i plånboken, och det tycker jag är anmärkningsvärt. Det vore en sak om man fick mer för pengarna, men det får man inte heller. Man får ganska mycket mer lån och längre vårdköer. Jag tänker att vi ändå kan vara lite sansade i debatten.
Jag ser att vi representerar olika partier och att vi gör olika prioriteringar. Men målbilden att inga barn ska gå hungriga i Stockholm, i Örebro eller någon annanstans i Sverige har vi gemensam. Vi har lite olika verktyg och lite olika medel.
Det finns mer att göra när det gäller både hushållen och konkurrensen. Jag har ingenting alls emot att diskutera förslag om detta – tvärtom. Jag tänker mycket på hur vi kan förbättra just konkurrensen bland matjättarna, och jag får säkert anledning att återkomma till det.
Anf. 39 Sanne Lennström (S)
Fru talman! Jag må ha pollenallergi, men jag har inte ansvarsallergi, vilket kanske antytts från talarstolen.
Jag upprepar igen: Det är år 2025. Vi har från talarstolen i dag gett många goda anledningar till att barnfamiljerna och många andra konsumenter behöver hjälp. Det är regeringens ansvar att se över medel för att nå dit. Börsutredning, som statsrådet nämner, är en sådan väg, det vill säga se över fler vägar och agera.
Jag har blivit ombedd att i debatten i dag ta upp en berättelse från en mamma som skrev till mig på Instagram. Hon skrev att hon har dyr hyra och lever på sjukpenning på grund av att hon har bröstcancer. Hon kämpar med att kunna köpa mat och betala räkningar. Att köpa nyttig mat till sina barn är en stor utmaning. Att hitta en rimlig bostad är omöjligt.
Hon var av en av dem som fick det sämre, skriver hon, när ni i regeringen beslutade att trappa ned tillägget i bostadsbidraget. Nu drabbas hon också hårt av de ökande matpriserna. Vad vill statsrådet Svantesson säga till henne? När ska det bli bättre för henne och alla andra ensamstående mammor?
Anf. 40 Mikael Damberg (S)
Fru talman! Det är tydligt att regeringsrepresentanterna mest vill tala om allting annat än just matpriserna och konkurrensen. Det handlar om vilka som är ansvariga för den stigande inflationen i hela västvärlden, kriget i Ukraina, energipriserna som stack iväg och allt detta. Allt det kan vi tala om någon gång.
Jag tyckte att det fanns en konstruktiv botten här, där jag trodde att vi kunde vara överens. Regeringens egen myndighet har kommit fram till att konkurrensen är för dålig på den svenska dagligvarumarknaden och att det leder till högre priser. Då borde vi kunna vara överens om att diskutera förslag som leder till mer konkurrens och större prispress.
Vi har lagt fram ett helt paket av åtgärder. Regeringen får gärna ta något av de förslagen och gå vidare med det. Jag hade förväntat mig att regeringen inför en sådan här debatt hade några nya besked att ge och något initiativ som man hade tänkt att ta.
Det enda som kommit ut av debatten är att finansministern ska träffa matjättarna i veckan. Det är jättebra. Men poängen måste vara att man har en regering som vidtar åtgärder och har någon form av handlingskraft som förändrar situationen.
Avslutningsvis kommer vi inte ifrån att det blir svårt när regeringen försöker beskriva diskussioner om fördelningspolitik i ett läge där man försämrar kraftfullt för de ensamstående mammorna och där priserna i Sverige är höga. Sverige är det enda land i Norden som inte har ökat barnbidragen under den här kostnadskrisen. Man gör ingenting för de sämst ställda pensionärerna, som just nu vänder på kronorna för att få sin hushållsekonomi att gå ihop. Allt detta måste man förstå när man ser att matpriserna sticker iväg igen och drabbar vanligt folk. Att agera och visa handlingskraft är ett ansvar som en regering har.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
(Applåder)
Anf. 41 Jytte Guteland (S)
Fru talman! Tack till finansministern för debatten om den viktiga frågan här i dag.
I Aftonbladet gick det i veckan att läsa i en av krönikorna om de tre stora företag som äger de flesta matbutikerna i Sverige – Axfood, Ica och Coop – och hur deras bruttovinst har ökat.
Axfoods bruttovinst ökade från 7,9 miljarder till 12,2 miljarder åren 2019 till 2024, för att nämna ett exempel. Under detta års två första månader har i stället de genomsnittliga priserna på livsmedel och alkoholfria drycker stigit med 2,6 procent. Sedan 2022 har de ökat med 28 procent.
Jag tänker att det skulle göra en finansminister rosenrasande. Det borde innebära enorm aktivitet vid Finansdepartementet när man förstår hur svenska folket lider under de matpriser vi har i dag.
Till råga på detta lider svenska folket också av stora kostnadsökningar på andra områden. Det är höja hyror och räntor som också har drabbat en stor del av befolkningen. Det är situationen med höjda föreningsavgifter till snart sagt allt som barnen kan, eller inte längre kan, gå på. Det handlar om att avgifterna höjs för alla idrottsaktiviteter och andra typer av fritidsaktiviteter. Det handlar givetvis också om den allmänna inflationen, som innebär att även kläder har blivit dyrare.
Svenska folket lider under kostnadsökningarna. Om man inte ser det eller hör det bland bekanta eller ute i samhället och i debatten kan man titta på statistik från Kronofogden. Den visar att drygt 447 000 svenskar hade skulder till Kronofogden vid årsskiftet.
Det är enormt tufft att vara svensk just nu. Vi vill ha svar från finansministern. Vad gör hon åt saken?
Anf. 42 Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Fru talman! Tack till interpellanterna för diskussionen!
Många av oss känner genuint mycket för dem som har det allra tuffast. Vi har dem framför ögonen när vi går till jobbet; jag har det när jag går till mitt jobb. Det är viktigt att stötta dem som har tuffast. Därför har det varit viktigt att sänka skatter. Det har varit viktigt när vi både har förhöjt och förlängt bostadsbidraget. Det är också viktigt nu att se vad vi kan göra åt matpriserna.
Det handlar om konkurrensen, som måste bli bättre till exempel genom att man kan etablera en lågpriskedja eller en butik över huvud taget i fler kommuner så att människor har mer att välja på. I mars 2023 träffade jag matjättarna, och det är också så att från och med april det året minskade livsmedlens inverkan på inflationen. Den började dämpas.
På torsdag träffar jag dem igen. Ni efterfrågar handling, och en del i det är just att ta samtalen både med livsmedelsindustrin och med matvarujättarna. Vi ska ha samtal. Det finns vissa saker som man inte kan påverka, vilket ni här inne också vet. Det gäller till exempel kaffepriser, alltså priset på kaffebönor. Men det finns andra saker som man säkert kan påverka; det är jag helt övertygad om.
Vi kommer att ha den diskussionen, och vi kommer att återkomma med att se till att ta Sverige igenom lågkonjunkturen och få ekonomin att vända. Vi kommer också att återkomma med hur vi ser till att människor får stärkt köpkraft och att konkurrensen i den här branschen stärks.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.