Yttrande- och tryckfrihetsfrågor

Betänkande 2000/01:KU9

Var är betänkandet nu?

Betänkandet är färdigbehandlat

Under beredning: 2000-11-14
Under beredning: 2000-11-28
Debatt: 2001-01-24
Trycklov: 2001-10-09

Hela betänkandet

DOCX

PDF

Webbsida

Beslut i korthet

Motioner om yttrande- och tryckfrihetsfrågor (KU9)

Riksdagen avslog motioner från allmänna motionstiderna 1998, 1999 och 2000 om yttrande- och tryckfrihetsfrågor. Motionerna behandlar bl.a. yttrandefrihet, Internet, etableringsfrihet, hets mot homosexuella m.m., religionskränkningar, våldsskildringar, pornografi, jurysystemet samt nationell nyhetsbyrå.

Utskottets förslag till beslut: Avslag på motionerna
Riksdagens beslut: Bifall till utskottets hemställan

Visa hela betänkandet

Det här är ett utskottsbetänkande

Ett betänkande innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. På den här sidan kan du följa ärendets gång och ta del av debatt och beslut.

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Förslaget avser 38 motioner.

Från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Betänkandet kommer beredas 14 november 2000, justerades 5 december 2000 och fick trycklov 9 oktober 2001.

Motioner om yttrande- och tryckfrihetsfrågor (KU9)

Konstitutionsutskottet föreslår att riksdagen avslår motioner från allmänna motionstiderna 1998, 1999 och 2000 om yttrande- och tryckfrihetsfrågor. Motionerna behandlar bl.a. yttrandefrihet, Internet, etableringsfrihet, hets mot homosexuella m.m., religionskränkningar, våldsskildringar, pornografi, jurysystemet samt nationell nyhetsbyrå.

Debatt, Genomförd

Information kommer.

Debatt om förslag 2000/01:KU9

Webb-tv: Yttrande- och tryckfrihetsfrågor

Dokument från debatten

Protokoll 2000/01:55 2001-01-24

Protokoll från debatten

INGER RENE (M)

Anf. 1 INGER RENE (M)

Fru talman! Det här betänkandet behandlar, som titeln säger, yttrande- och tryckfrihetsfrågor. Uppho- vet är ett stort antal motioner från de senaste allmän- na motionsperioderna. Motionerna behandlar för vår demokrati så viktiga frågor som våldsskildringar, religionsinskränkningar, pornografi och hets mot folkgrupp. I de allra flesta frågor står vi moderater bakom majoriteten i utskottet, men i två fall reserve- rar vi oss. Det gäller dels etableringsfrihet, dels jury- systemet, och jag börjar med att yrka bifall till reser- vation nr 4. Självklart står jag också bakom reserva- tion 9, men för tids vinnande nöjer jag mig med den förstnämnda. I reservation 4 begär vi ett tillkännagivande om etableringsfrihetens betydelse för tryck- och yttrande- friheten. Vi pekar på pressfrihetens självklara tradi- tion i Sverige och vikten av att massmedierna är fria och oberoende av den offentliga makten. Riksdag och regering bör inskränka sin uppgift till att upprätta ett brett och stabilt ramverk som säkerställer det fria ordet, som skyddar den personliga integriteten och som får marknadsekonomin att fungera. Staten ska verka för etableringsfrihet så långt tek- niken förmår, och det är väsentligt att var och en behandlas likvärdigt inom ramen för tillgängliga frekvenser eller kanaler. Det ska vara läsaren, lyssna- ren, tittaren eller användaren som genom sitt val avgör vilka medier som ska ha förutsättningar att distribueras och lyckas. Det kan inte vara och får inte vara politiskt grundat godtycke som avgör mediernas utveckling. Etableringsfrihet är det bästa sättet att motverka mediekoncentration. Då uppnår man mångfald på publikens och samhällets villkor, och det är inte minst viktigt för ett vitalt kultursamhälle. Detta kommer att leda till att teknikens utveckling kommer att ske uti- från de enskilda människornas behov och intresse, och det i sin tur innebär att gränserna mellan olika medier luckras upp, och de lagar och regler som är teknikbundna kommer att bli otidsenliga. Vi menar att den nya tidens medier ska stå obero- ende från stat och kommun, som jag sade. Staten ska inte genom politiska beslut eller godtycke avgöra vem eller vilka som ska få sända vad eller vilket. Jag yrkar bifall till reservation nr 4.

KENNETH KVIST (V)

Anf. 2 KENNETH KVIST (V)

Fru talman! Frågan om yttrande- och tryckfriheten är utomordentligt viktig i vårt land, och vi har ju vunnit stora framgångar. I går såg jag när man avtäckte en staty till Lars Johan Hiertas minne. Det är en av dem som har käm- pat. Det är 200 år sedan han föddes. Jag måste säga att det är bra att frågan aktualiseras om yttrande- och tryckfriheten och den kamp som har bedrivits genom generationer för den. Det är riktigt som Inger René säger att det ska va- ra stor frihet när det gäller etablering på området. Staten har dock ett ansvar för att motverka tendenser till monopolbildning, till att mediemoguler lägger beslag på möjligheterna att sprida ordet och vi därför får ensidighet och likriktning. Fru talman! Jag har framför allt begärt ordet med anledning av två reservationer som jag inte yrkar bifall till, som vi i Vänsterpartiet har i det här betän- kandet. Traditionen bjuder ju att man inte reserverar sig när det pågår utredningar eller när frågor bereds. Men vi har ändå velat lyfta fram ett par yttrandefri- hetsfrågor som är av utomordentligt stor vikt. Vi vill dock inte, när beredning pågår, ge riksdagen möjlig- het att säga nej till de här reservationerna. Därför yrkar vi inte bifall till dem. Vi kommer att följa dem hårt. Det gäller yttrandefriheten på våra arbetsplatser. På det radikala 70-talet spelade jag flöjt i en politisk sånggrupp och skrev en vistext till den gamla folkmu- sikmelodin Jämtländsk brudmarsch. Ett par strofer i denna text lät så här: De som på jobben protesterar, strejkar, ordnar möten och organiseras kan sparkas, ställas utan jobb och bli svartlistade. Att mötas och yttra oss fritt får förresten vi bara på fritiden och semestern. Tyvärr, fru talman, ligger det ganska mycket i detta. Om man går igenom JO:s ämbetsberättelser under de senaste åren finner man massor av anmärk- ningar på kommuner, landsting och myndigheter därför att de har gjort övergrepp mot personal som har utnyttjat sina lagenliga rättigheter. Det gäller t.ex. informationsfrihet eller meddelarfrihet gentemot pressen. När det dyker upp kontroversiella saker i en myndighet eller i en förvaltning säger man till perso- nalen: Det är jag som talar med pressen, och ni får inte prata med journalister osv. Vi har sett demon- strationer mot detta förtryck i nedskärningarnas teck- en där människor ofta framträder med påsar på huvu- det därför att de inte vågar framföra sina åsikter på grund av rädsla för repressalier på jobben. Motsvarande förtryck och inskränkningar före- kommer också gentemot de anställda på de privata arbetsplatserna, även om frimodigheten ibland kanske t.o.m. har varit större på den privata arbetsmarkna- den. Det är givet att det här munkavleriet på människor på deras arbetsplatser måste bort. Vi måste få en yttrandefrihet som gäller totalt. Det betyder inte att människor ska vara illojala i den meningen att de knäcker affärshemligheter eller liknande för de före- tag de jobbar på. Det är inte avsikten. Däremot ska man kunna tala om missförhållanden och kunna föra ett frimodigt samtal om utvecklingen i arbetslivet, på arbetslivet och kring arbetslivet. Det är därför mycket vällovligt att man har startat kampanjen Öppna Sverige. Vi kan dock se att det än så länge är ganska modesta försök. Det kommer att ordnas seminarier i olika delar av landet - ett i mars, tre i april och ett i maj - där man tar upp de här frå- gorna. Vi får följa utvecklingen och se om man kan gå vidare. Framför allt behövs det en rikstäckande, ordentlig information som inte minst vänder sig till de anställda, där man ordentligt får reda på vad som är ens rätt - och också egentligen ens skyldighet: Därest det är missförhållanden ska man också kunna tala om det för en fri och kritisk press. Vi vill också att den här meddelarfriheten ska vidgas och även gälla inom den privata sektorn. Nu har Demokratiutredningen föreslagit detta, och det förslaget bereds för närvarande. Vi tycker att det är utomordentligt bra. Frågan har varit uppe ett flertal gånger, men man har inte riktigt vågat komma till skott eftersom det naturligtvis finns ett motstånd mot detta från makthavarna inom det privata näringslivet. Vi tror dock att detta är bra för att utveckla demokrati och inflytande också på våra arbetsplatser. Därför, fru talman, är detta utomordentligt viktiga frågor. Vi har reserverat oss för att med kraft under- stryka att vi kommer att följa utvecklingen på de här områdena och verkligen arbeta för att goda intentio- ner också ska förverkligas och materialiseras i för- slag, åtgärder och kraft att hävda de anställdas rätt till yttrandefrihet.

ÅSA TORSTENSSON (C)

Anf. 3 ÅSA TORSTENSSON (C)

Fru talman! Centerpartiet har föreslagit ett stort antal åtgärder för att stärka yttrandefriheten, offent- ligheten och den personliga integriteten, vilket är tre omistliga värden för den svenska demokratin. Männi- skors möjlighet att vara aktiva medborgare är beroen- de av alla dessa tre faktorer. Man behöver kunna granska makthavarna, varför offentlighetsprincipen måste värnas. Man måste ha rätt att kritisera, ifråga- sätta och diskutera, vilket kräver ett starkt skydd för yttrandefriheten, också för kontroversiella åtgärder eller påståenden. Man måste ha en inre trygghet och veta att man inte riskerar sin värdighet och sin per- sonliga sfär genom att engagera sig som medborgare, något som förutsätter ett starkt skydd för den person- liga integriteten. För humanismen är varje människa ett mål, inte ett medel. Det yttersta målet är att ge förutsättningar för varje människa att växa och eftersträva självför- verkligande. Fru talman! I den här propositionen berörs stora delar av det som är avgörande för yttrande- och tryck- friheten. Centerpartiet har ställt sig bakom den största delen av majoritetstexterna. Centern har en reserva- tion, men jag kommer inte att yrka bifall till den i dag. Fru talman! Alltför ofta hävdas att vi måste in- skränka yttrandefriheten och offentlighetsprincipen för att värna enskildas integritet. Paradoxalt nog är det ofta samma intressenter som i andra sammanhang inte är särskilt intresserade av att värna integritets- skyddet. Centerpartiet menar att dessa tre värden - yttrandefrihet, offentlighet och integritet - är väldigt intimt förknippade. Människor som värnar det fria ordet värnar vanligen också människors rätt till integ- ritet. Fru talman! För att vi ska kunna värna människors värdighet och möjligheter att agera som medborgare måste de tre värdena förenas och stärkas. Det är också ett grundläggande krav för ett demokratiskt stats- skick. Vi behöver offentlighet för att granska de sty- rande, yttrandefrihet för att kritisera missförhållanden och föra fram alternativ samt skydd för vår integritet för att våga delta i en offentlig debatt utan att riskera att förlora värdigheten och den inre tryggheten. Mycket av detta tog också Kenneth Kvist upp i sitt anförande. Fru talman! Centerpartiet eftersträvar att utöka den reella yttrandefriheten, vars och ens möjligheter att göra sig hörd och få uttrycka sina åsikter. Främst handlar det om att ta vara på de möjligheter som de nya medierna har, främst distribuerade via Internet. Det fria ordet är emellertid inte skyddat på individuell nivå av yttrandefrihets- och tryckfrihetsgrundlagarna, som i stället tar fasta på de etablerade aktörerna. Bl.a. detta förhållande har gjort det möjligt att inskränka yttrandefriheten på Internet med personuppgiftslagen och BBS-lagen. Även om möjligheten att yttra sig inte innebär att alla har samma faktiska möjligheter att göra sig hörda och vinna gehör för sina åsikter är det angeläget att skydda individers fria ord. Möjligheten att individua- lisera yttrandefriheten genom att utsträcka skyddet för det fria ordet till enskilda individer bör därför prövas. Det är det som Centerpartiets reservation innebär. Jag stannar dock här, fru talman. Jag tackar för ordet och yrkar inte bifall till reservationen.

BO KÖNBERG (Fp)

Anf. 4 BO KÖNBERG (Fp)

Fru talman! Detta ärende på dagordningen, ytt- rande- och tryckfrihetsfrågor, rör några av de verkligt fundamentala frågorna i en demokrati. På en mängd av de områden som tas upp i motionerna pågår det utredningar av olika slag. Det gäller många viktiga frågor, bl.a. frågan om yttrandefriheten för anställda. Folkpartiet har i det här betänkandet valt att reser- vera sig på två punkter som rör grundläggande prin- ciper i vårt samhälle. Den ena handlar om etable- ringsfriheten för medier, den andra om önskemålet att få bort förhandscensur där sådan fortfarande finns kvar. Jag vill i det sammanhanget yrka bifall till vår och moderaternas reservation om just etableringsfri- het för medier, reservation nr 4. Det är förstås fullständigt grundläggande för ytt- rande- och tryckfriheten att det finns möjligheter till etableringsfrihet, dvs. att de som vill pröva att nå allmänheten med sina produkter ska kunna göra det i en så fri konkurrens som möjligt. Det kan på några områden finnas tekniska hinder som inte gäller ex- empelvis boktryckarkonsten, t.ex. möjligheten att använda olika frekvenser i etern. I den mån det finns tekniska hinder måste de naturligtvis på något sätt beaktas och hanteras, men i övrigt måste enligt vår uppfattning så fullständig etableringsfrihet som möj- ligt gälla. På den här punkten finns det dock andra funde- ringar och andra planer. Mediekoncentrationskom- mittén lade våren 1999 fram ett betänkande och full- gjorde då det uppdrag man fått i direktiven från rege- ringen, nämligen att föreslå ändringar som skulle göra det möjligt att få någon form av politisk prövning i avsikt att undvika s.k. mediekoncentration. Kommit- tén föreslog också ändringar i både tryckfrihetsför- ordningen och yttrandefrihetsgrundlagen samt en särskild mediekoncentrationslag. Detta betänkande har nu varit ute på remiss, och regeringen har fram- fört att det ska komma att bli föremål för förslag till lagstiftning, dvs. förändringar i våra grundlagar. För- slagen avses tydligen komma till hösten i år. Vi i Folkpartiet tror för vår del att det här är ett mycket farligt medel. Det är ett medel som innebär att vi släpper fram en politisk kontroll och bedömning av när man tycker att en olämplig koncentration har uppnåtts, i syfte att i vissa fall - för det är förstås syftet - inskränka etableringsfriheten. Med tanke på hur pass farligt medlet är tycker jag att det är uppen- bart att det är mycket osäkra vinster, om ens några, det är fråga om. Den balansgång, eller brist på ba- lansgång, i den här frågan som regeringen har gjort, och som flera övriga partier vill avvakta regeringens förslag innan man tar ställning till, tycker vi är en mycket konstig avvägning mellan detta farliga medel å ena sidan och de mycket osäkra vinsterna å den andra. Fru talman! Den andra frågan jag tänkte ta upp är den kvarvarande förhandscensuren i vårt land, dvs. den vi har för filmer och videogram som ska visas offentligt. Kampen mot förhandscensur har varit lång och hård. Någon av de tidigare talarna i dag nämnde Lars Johan Hierta och återinvigningen av hans staty på en bättre plats än den haft under de senaste decennierna. Det är väl lämpligt, tycker jag, att så många som möjligt hyllar Lars Johan Hierta. På de flesta punkter har han fått rätt i den meningen att vi som tur är inte har förhandscensur av tryckta produkter i vårt land längre. Däremot har vi som nämnts kvar det för fil- mer och videogram som ska visas offentligt. Det torde i dag i vårt land råda stor enighet om att det krävs mycket starka skäl om man på något områ- de ska ha förhandscensur. Frågan är förstås om de här mycket starka skälen finns. Frågan utreddes i början av 90-talet av det s.k. Våldsskildringsrådet. Man gav ut ett betänkande våren 1993 som i huvudpunkten överensstämde med det vi i Folkpartiet har drivit ett antal år, nämligen att vuxencensuren skulle tas bort och att man i det sam- manhanget skulle införa en ny och högre åldersgräns på 18 år för de allra värsta produkterna. På den här punkten har såvitt jag förstår samtliga övriga partier landat på en annan bedömning. På den här punkten säger man, glädjande förstås, att man vidhåller utskottets uppfattning att medievåldet ska angripas främst genom information och frivilliga åtgärder, inte i första hand genom förbudslagstiftning och censuråtgärder. Sedan fortsätter man med det som såvitt jag för- står är det enda skäl som åberopas av utskottet i öv- rigt för denna främmande fågel i det svenska sam- hället, förhandscensuren: "Den förhandsgranskning som sker i dag av filmer och videogram har sannolikt en viss återhållande effekt på utbudet av våldsskild- ringar." Det man kan fråga sig är förstås om denna be- dömning uppfyller rimliga krav på att man har starka skäl för att ha förhandscensur i ett samhälle. Vi har för vår del reserverat oss på den här punk- ten och utvecklat vår syn, som innebär att vi inte heller på det här området ska bibehålla förhandscen- sur för vuxna, utan vi ska se till att vi får en liknande ordning på den punkten som vi har för övriga medier.

KENNETH KVIST (V)

Anf. 5 KENNETH KVIST (V)

Fru talman! Det finns mycket tänkvärt i det Bo Könberg säger. En lagstiftning som ska förhindra koncentration på medieområdet är naturligtvis utom- ordentligt grannlaga. Man kan kanske säga att det är ett farligt instrument. Men tendenser på området visar att det också kan vara ett nödvändigt instrument. Det är klart att det inte är bra om de olika mediekanaler som finns utsätts för monopolbildning, så att det är få ägare eller all- deles likformiga ägare som helt dominerar och där- med styr in utbudet i en och samma fålla. Då riskerar vi att mista mångfald, att mista bredd i åsikter i det offentliga samtalet, att drabbas av massmediemörker i form av förytligande och fördumning. Annars tycker jag att de varningar som Bo Kön- berg reser ska tas på allvar vid utarbetandet av de här förslagen. Men vi måste ändå pröva detta utomor- dentligt konstruktivt, därför att jag tror att det tyvärr är nödvändigt. Det är egentligen samma sak med förhands- granskningen av film. Tills vidare tror jag att den måste finnas kvar, därför att vi har så många företag som ägnar sig åt spekulationer i våldsskildringar. Det gör att samhället på något sätt ändå måste försöka motverka detta. Det är tråkigt att det behövs, men än så länge finns det ingen annan metod. Branschen visar ju inte några tendenser till återhållsamhet när det gäller spekulationer i våldsskildringar.

BO KÖNBERG (Fp)

Anf. 6 BO KÖNBERG (Fp)

Fru talman! Jag uppfattade det som att Kenneth Kvist och jag är överens om att det är ett farligt in- strument. Jag uppfattade att han i sitt inlägg just pe- kade på att det finns risker med detta. Det behövs inte så väldigt mycket fantasi - Ken- neth Kvist har det, men jag tänker på övriga intresse- rade människor i vårt land - för att inse riskerna. Det räcker t.o.m. nästan att läsa själva det förslag som har kommit från utredningen, och som finns återgivet i betänkandet på s. 21, för att inse att paragrafer av den typen mycket väl kan missbrukas, speciellt i onda tider. Vi skriver ju grundlagarna för att de ska kunna skydda också i onda tider. Jag hoppas att Kenneth Kvist och andra den dagen till hösten då regeringen sannolikt sänder över sitt förslag mycket noga granskar både riskerna och vad man hoppas uppnå. Jag delar ju inte, som framgick av mitt förra inlägg, den bedömning som innebär att det här skulle vara ett bra medel för att begränsa tenden- ser till monopol och koncentration. Vi tycker bägge två, Kenneth Kvist och jag, illa om den typen av tendenser. Frågan är om inte etable- ringsfrihet är det bästa sättet att hindra detta. Den innehåller inte de faror som det här instrumentet in- nebär. Till sist till frågan om förhandscensuren. Jag note- rade att Kenneth Kvist i sitt inlägg bara nämnde att det tills vidare inte fanns någonting att göra. Sanning- en är väl att det kommer att finnas risker för att män- niskor spekulerar i en mängd otrevliga saker. Frågan är då: Ska detta motverkas genom att staten anställer censorer som går igenom materialet eller ska vi anta det förslag som lades fram för några år sedan, nämli- gen att avskaffa förhandsgranskning för vuxna och införa en ny 18-årsgräns? Vi liberaler har landat på den senare ståndpunkten.

KENNETH KVIST (V)

Anf. 7 KENNETH KVIST (V)

Fru talman! Det är utomordentligt viktigt att slå vakt om etableringsfriheten på medieområdet. Det är därför som koncentrationstendenser måste motverkas. Det är klart att om det under frihetens namn uppstår mäktiga monopolbildningar, som därmed så att säga lägger beslag på finansieringskällorna, t.ex. annons- marknaden, i sina medier, har andra medier inte en chans att etablera sig. Det är klart att det måste till en styrning, inte för att begränsa vår möjlighet att få mångfald och etableringsfrihet, utan just därför att vi ska värna etableringsfriheten. Det måste vara avsikten med att man försöker skapa sig instrument för att motverka massmediell koncentration. Det fortsatta arbetet får visa om man lyckas komma med bra och kloka lösningar utifrån de utred- ningsförslag som finns. Vi får följa det kritiskt, både Bo Könberg och jag.

BO KÖNBERG (Fp)

Anf. 8 BO KÖNBERG (Fp)

Fru talman! Att min inställning är och kommer att vara kritisk är väl uppenbart. Det gläder mig att det finns andra, som Kenneth Kvist, som lovar att följa ärendet kritiskt. Jag tycker, som jag antydde i mitt förra inlägg, att bara det refererat som man kan läsa i utskottsbetän- kandet av det som utredningen efter mycket grubb- lande kom fram till är så pass oroväckande och att det är uppenbart att detta i onda tider mycket väl kommer att kunna användas på ett sätt som ingen i denna kammare önskar. Jag kan rekommendera Kenneth Kvist att än en gång läsa om det som står överst på s. 21 och grubbla på om detta verkligen är ett instru- ment som bör sättas i makthavarnas händer i goda och i onda tider.

PER LAGER (Mp)

Anf. 9 PER LAGER (Mp)

Fru talman! Det som jag tycker är viktigast i det här betänkandet handlar om de utsatta grupperna och hur de ska få en röst och om hur barnen ska kunna skyddas i den värld som blir alltmer kommersialise- rad och framför allt hänsynslös gentemot barnen. Miljöpartiet har väckt både partimotioner och motioner tillsammans med andra partier, vilket redo- visas i det här betänkandet. När det gäller yttrandefriheten har vi en motion som handlar om kunskapen om friheten och ansvaret vad gäller yttrandefriheten. Vi tycker att det här sam- hället måste få mycket mer av den varan. Vi måste öka kunskapen helt enkelt. Kenneth Kvist var inne på frågan om munkavlen i arbetslivet. Det är alldeles riktigt att här finns viktiga yttre och inre gränser för oss människor, det finns förbud och det finns rädslor. Det är oerhört viktigt att även det privata näringslivet ges sådana regler att människor inte behöver känna rädsla. Den ökade kunskap som vi kräver har blivit delvis tillgodosedd med den pågående utredning och den kampanj, Öpp- na Sverige, som kommer att koncentreras under vå- ren. Vi ställer också upp på Demokratiutredningens förslag om att meddelarskyddet också ska gälla pri- vatanställda. Sverige ligger långt framme i frågan internatio- nellt sett. Men det finns gränser att dra, rimlighets- gränser, dvs. det medmänskliga ansvar som vi måste ta. Vi har ett stort problem framför oss med Internet och det våld, den rasism och den pornografi som utvecklas där. Det är en utveckling som går med en rasande fart och som är svår att styra. Många tycker att detta ska självregleras. EU har avsatt 25 miljoner euro under fyra år för att utveckla filtreringsverkty- gen, hot lines. Frågan är om det räcker. Jag har själv väckt en motion om en Internetombudsman. Jag me- nar att föräldrar och barn måste ha möjlighet att få det stöd och den hjälp som behövs för att framför allt barnen ska slippa utsättas för det som de är försvars- lösa mot, nämligen det våld och den pornografi som härjar på nätet. Det gäller att kvalitetssäkra Interne- tanvändningen. Det finns utredningar på området som har blivit färdiga, t.ex. Offentlighets- och sekretesskommittén och Mediegrundlagsutredningen. Frågan är om vi kan hitta verktygen om vi inte inrättar en myndighet för detta. Det går så rasande fort att det gäller att hela tiden anpassa den lagstiftning som finns och att fram- för allt ligga före. En annan fråga i betänkandet gäller hets mot folk- grupp. Den frågan har en oerhört lång historia. Redan 1984 var man inne på att homosexuella skulle ingå i det som kallas hets mot folkgrupp i lagstiftningen, dvs. att folk skulle kunna åtalas för hets mot homo- sexuella. Detta tog lång tid, och först i oktober 2000 kom ett förslag från den utredning som kallas för Kommittén om straffansvar för organiserad brottslig- het om att homosexuella ska ingå i brottsbalken 16 kap. 8 §. Förslaget bereds nu i regeringen. Vi får väl utgå från att hets mot homosexuella, inbegripet bi- sexuella, transpersoner, kommer att ingå i lagstift- ningen. Ewa Larsson och Birger Schlaug kommer att ta upp våldsskildringar och pornografisk reklam i en- skilda anföranden. Jag går inte in på de områdena. Fru talman! Det här handlar i grund och botten om det mänskliga ansvaret och solidariteten med andra människor, att ge rimliga rättigheter åt alla männi- skor. Men det är också fråga om att skydda barnen, som faktiskt är försvarslösa mot den vuxenvärld vi har skapat. De är försvarslösa mot alla de kränkningar de utsätts för. Därför är det viktigt att vi med allvar tittar på var vi kan sätta dessa rimliga gränser mot världen utanför.

B. HIETALA NORDLUND (S)

Anf. 10 B. HIETALA NORDLUND (S)

Fru talman! Ja, KU9 är ett betänkande som rym- mer många viktiga avvägningar och konflikter mellan angelägna mål. Yttrandefriheten och tryckfriheten tillhör, som har sagts så många gånger redan i kam- maren, fundamenten i vårt samhälle. I en demokrati som vår ska försvaret och skyddet för dessa frågor vara starkt. Det har getts uttryck för det i debatten tidigare i dag. Betänkandet handlar om många motioner från de allmänna motionstiderna sedan tre år tillbaka, 1999 och 2000 och en motion från 1998. Det är ett tiotal reservationer. Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hem- ställan och avslag på samtliga motioner. Viktiga debatter under tidigare år i området ytt- rande- och tryckfriheten har handlat just om det som Per Lager talade om i sitt anförande, nämligen frågan om hets mot folkgrupp, hets mot homosexuella. Mo- tionskraven har gällt förändringar i såväl brottsbalken som i grundlagen. Frågan har varit aktuell i 15 år. Riksdagen avslog ett par motioner i betänkandet från 1997, då med hänvisning till pågående utred- ningsarbete. I dag vet vi att Kommittén om straf- fansvar för organiserad brottslighet m.m. i sitt betän- kande föreslår en utvidgning av bestämmelsen om hets mot folkgrupp, i det här fallet benämningen hets mot homosexuella. Frågorna inom det området har nu äntligen avancerat så långt, och beredningsarbetet är i full gång. Med det kan utskottet avstyrka motionerna i det här betänkandet. 1999 års författningsutredning har att ta ställning till frågorna om stärkt grundlagsskydd för utsatta grupper. Det arbetet är inne i sitt slutskede nu. Fru talman! Jag ska ge några korta kommentarer till några av reservationerna. Den första är en vänsterreservation om informa- tion och yttrandefrihet. Det är en fråga som Kenneth Kvist uppehöll sig vid. Den är viktig och angelägen. Jag är den första att instämma i det som Kenneth Kvist sade, nämligen att munkavleriet måste bort. Regeringen arbetar kraftfullt med just den frågan. Kampanjen Öppna Sverige, som vi hänvisar till i betänkandet, har ju precis det syftet, nämligen att öka kunskapen och medvetenheten bland anställda och chefer i frågan. Kampanjen är brett upplagd, stat och landsting, som är stora arbetsgivare, och organisatio- ner ska stimuleras till diskussion och kunskapssprid- ning. Kunskap om den svenska offentlighetslagstift- ningen ska nå ut på arbetsplatserna, ut bland medbor- garna. Arbetet leds av ett offentlighetsråd. Dessutom har en särskild utredare getts i uppdrag att se över yttrande- och meddelarfriheten för anställda med verksamheter med anknytning till det allmänna. Ut- redningstiden i frågan löper ut den 1 maj i år. Jag kan verifiera att Demokratiutredningens för- slag, som har varit ute på bred remissbehandling, dessutom bereds i Regeringskansliet. I de diskussio- ner jag har varit med i på några ställen har frågan om anställdas yttrandefrihet väckt stort engagemang bland deltagarna. Jag utgår från att de hundratals remissvar som nu bereds kommer att få genomslag. Den frågan vill vi återkomma till. I övrigt känns det lite grann som att den här reser- vationen från Vänsterpartiet är att slå in öppna dörrar, därför att vi är helt överens om uppslutningen om- kring och nödvändigheten av det här arbetet. Centerpartiet anför i sin reservation om yttrande- frihet och nya medier att det fria ordet inte är skyddat på individuell nivå i yttrandefrihets- och tryckfrihets- grundlagarna. Reservationen mynnar ut i att Offent- lighets- och sekretesskommittén ska ges tilläggsdi- rektiv. Såvitt jag vet har den kommittén nu avslutat sitt arbete, eller är alldeles i slutet av sitt arbete. Mediegrundlagsutredningen har haft uppdraget att analysera behovet av och förutsättningarna för en mer teknikoberoende grundlagsreglering av yttrandefri- heten. Det behövs säkerligen. Det har gått några år nu sedan 1992 då den trädde i kraft, och vi vet hur medi- er och teknik utvecklas i rasande fart i vårt samhälle. Frågan om våldsskildringar tas upp i flera motio- ner och i två reservationer. Konstitutionsutskottet beskriver i KU9 ganska utförligt den lagstiftning och de bestämmelser som kringgärdar de här frågorna. I betänkandet redogörs också för Våldsskildringsrådets och Nordicoms arbete. Det handlar om kunskaps- spridning, forskning, information och rådgivning. Europeiska unionens råds rekommendationer med inriktningen att följa branschens arbete med själv- reglering pågår för fullt. Nu liksom vid tidigare behandling av våldsskild- ringsfrågorna uttalar vi att medievåldet ska angripas genom i första hand information och frivilliga åtgär- der och naturligtvis också genom lagstiftning. Cen- suråtgärder finns. Vi har alltså obligatorisk förhands- granskning av videogram i dag. Den här frågan är en avvägningsfråga, som gör att vi inte heller nu är beredda att avskaffa den s.k. för- handscensuren, vuxencensuren. Precis som Bo Kön- berg sade har utskottet i detta betänkande och i ett tidigare betänkande yttrat att sannolikt har vuxencen- suren en återhållande effekt. Det är klart att vi gör antaganden och har fromma förhoppningar - vad vet jag - men det är i alla fall en markering från samhäl- lets sida att den utveckling som vi ser är väldigt oro- ande. Vi har inte funnit skäl att göra någon förändring nu. Vi har också i vår text i ett betänkande - jag minns inte om det var i år eller i ett tidigare betän- kande - uttryckt att utskottet har förståelse för diskus- sionen omkring vuxencensuren men inte har funnit skäl att göra någon förändring. Vi avstyrker också förslaget till en lagstiftning om en 18-årsgräns och obligatorisk granskning av samtli- ga videogram, som Miljöpartiet har anfört i en reser- vation. I fråga om etableringsfriheten har vi, som har sagts, hänvisat till den beredning som pågår i depar- tementet om Mediekoncentrationsutredningens för- slag. Den frågan är jag också inställd på att kritiskt följa och delta i debatten om. Där är det också en avvägning mellan mål och medel. När propositionen föreligger lär vi få återkomma till en ordentlig diskus- sion om det. Vi är överens om att ett fritt meningsut- byte och en allsidig belysning är det grundläggande i ett demokratiskt samhälle. Fru talman! Frågan om kriminalisering av anspel- ningspornografi har diskuterats och behandlats, inte minst med anledning av Barnpornografiutredningens förslag. Riksdagen har också senare behandlat motio- ner om bl.a. kvinnoförnedrande pornografi och i övrigt lagändringar och diskussioner som gäller yr- kanden om pornografisk reklam. Utskottet framhåller opinionsbildningens betydel- se. Det har vi nu gjort i ett par betänkanden i den här frågan. Naturligtvis ska samhället på olika sätt mot- verka exploaterande och kommersiell pornografi. Alla samhällsmedborgare liksom samhällsföreträdare spelar en viktig roll när det gäller attitydpåverkan. Flera utredningsarbeten pågår, och beredningsarbete pågår på departementet. Den här frågan lär likaså komma att bli ordentligt penetrerad. Skyddet för barnen och de unga mot olämpligt programinnehåll i radio och TV utreds. En översyn och precisering av granskningslagens censurkriterier av vad som är förråande sexuell skild- ring lämnades i november till kulturministern och bereds nu. Här vet vi alla vilken debatt som ägde rum i samhället med anledning av dokumentärfilmen Shocking truth. Sexualbrottskommitténs betänkande kommer ock- så strax att beredas. Ni som har deltagit i debatten genom åren hör att argumentationen såväl för som emot blir väldigt mycket av en upprepning. Det gäller också texten i betänkandet. Fru talman! Vid utskottets behandling av betän- kandet kunde man konstatera att det pågår oerhört mycket arbete just nu omkring det här frågekomplex- et och de här frågeområdena. Debatten kommer alltså att fortsätta, vilket jag tycker är oerhört bra.

KENNETH KVIST (V)

Anf. 11 KENNETH KVIST (V)

Fru talman! Det är utomordentligt glädjande med de tydliga och klara markeringar mot "munkavleriet" som Barbro Hietala Nordlund gör i dag. Det är myck- et bra. Däremot delar jag naturligtvis inte värderingen att vi i reservationerna slår in öppna dörrar. Man kan då säga att det är ett uttryck, eftersom det pågår utred- ningsarbete och saker bör avvaktas eller att kampan- jen Öppna Sverige lanserades för riksdagen i en bud- getproposition som Barbro Hietala Nordlund och jag gemensamt står bakom. Men faktum är att vi genom reservationerna snarare vill fylla rummet med debatt om den här utomordentligt viktiga frågan, för att just pressa på i samma riktning som flera andra initiativ, nämligen att vi ska säkerställa offentlighetsprincip, meddelarrätt och yttrandefrihet på våra arbetsplatser. Det är det som det är utomordentligt viktigt att göra. Vi kommer att med kraft följa det här, om vi kan göra det gemensamt för att vrida sakerna åt rätt håll. Det är inte bara bra initiativ som ska tas i den teore- tiska sfären, utan det ska ske verkliga förändringar i det faktiska livet. Innan dess är det inte vid något tillfälle att slå in öppna dörrar när man tar upp de här frågorna, utan det är att ta kamp med den verklighet som finns för många människor och som skrämmer dem till tystnad på deras jobb.

B. HIETALA NORDLUND (S)

Anf. 12 B. HIETALA NORDLUND (S)

Fru talman! Jag respekterar den markering som Kenneth Kvist och Centerpartiet vill göra i det här avseendet. Jag kommer också att delta i den debatten och i det arbetet, därför att det är ett absolut omistligt värde i varje demokratiskt samhälle att vi har med- borgare som är frimodiga och har civilkurage och som i det också har samhällets och lagstiftningens stöd. Jag tror att Kenneth Kvist och jag är oerhört överens om det.

KENNETH KVIST (V)

Anf. 13 KENNETH KVIST (V)

Fru talman! Det är glädjande om så är fallet. Då ska vi med gemensamma krafter också se till att den faktiska verkligheten ändrar sig. Centerpartiet får gärna också vara med, men jag representerar Väns- terpartiet. Det var väl en felsägning i hastigheten.

B. HIETALA NORDLUND (S)

Anf. 14 B. HIETALA NORDLUND (S)

Fru talman! Jag ber om ursäkt för felsägningen. Jag brukar alltid lyckas klämma in någon felsägning i mina anföranden. Jag har övat på att inte säga fel namn, men nu blev det fel parti. Jag ber om ursäkt för det.

BO KÖNBERG (Fp)

Anf. 15 BO KÖNBERG (Fp)

Fru talman! Barbro Hietala Nordlund kommente- rade bl.a. de två områden som jag hade uppe i mitt inledningsanförande. Det ena gällde förhandscensu- ren av film, det andra frågan om etableringsfriheten för medier. Vad gäller förhandscensuren konstaterade Barbro Hietala Nordlund att det som har framförts som det enda skälet från konstitutionsutskottets övriga partier för att vara för att behålla den enda förhandscensur vi har i vårt land kanske var fromma förhoppningar. Jag upprepar citatet en gång till: "sannolikt en viss åter- hållande effekt..." Uttalandet att det kanske är en är en from för- hoppning ligger det mycket i. Den fråga som för- bryllar mig är närmast att man för något så allvarligt som att ha förhandscensur i ett land inte har starkare skäl än något som liknar en from förhoppning. Man kan säga, om man ser tillbaka på yttrande- och tryckfrihetens historia, att de som var motstånda- re till yttrandefrihet och tryckfrihet i andra medier på Karl XIV Johans tid eller under enväldet dessförinnan i någon mening hade skäl som det i alla fall var någon substans i. Vi liberaler har förstås jämt varit emot dem, men det fanns åtminstone någon substans i det som makthavarna och de som var för inskränkningar ville ha. Men att år efter år, mot givna utredningsförslag under 90-talet, behålla en förhandscensur för vuxna som en from förhoppning är för vår del en konstig avvägning. Det är ju ett betänkande som handlar om yttrandefrihet och tryckfrihet. Vad det gäller etableringsfriheten tycker jag att det är utmärkt att även Barbro i likhet med Kenneth Kvist lovar att kritiskt följa det förslag om inskränk- ningar i etableringsfriheten som regeringen har utlo- vat till hösten. Jag tror, fru talman, att den kritiska hållningen väl kommer att behövas med tanke på den inställning som landets kulturminister har till denna typ av frågor, som rör yttrandefrihet och tryckfrihet. Jag ser fram emot Barbros och andras kritiska håll- ning till regeringens proposition i höst.

B. HIETALA NORDLUND (S)

Anf. 16 B. HIETALA NORDLUND (S)

Fru talman! Först vill jag kommentera det som Bo Könberg anmärker på. Han säger att vi bara hyser en from förhoppning. Det är inte hela sanningen. Jag uttalar mig inte tvärsäkert om vuxencensuren därför att jag tror att varken Bo Könberg eller jag vet så säkert vad den har för betydelse. Sedan kan man ha ideologiska och andra skäl för att vilja slopa den. Jag tror att det är klokt att inta ett lite tveksamt förhåll- ningssätt till den, men jag är också övertygad om grunden för vårt ställningstagande, som ju är att vux- encensuren inte tycks ha spelat ut sin roll. Utveck- lingen har gått mot ökade våldstendenser. Spekula- tionsvåldet förefaller bli grövre och grövre. Det vore fel signal att nu, när samhällsutvecklingen är inne i ett sådant skede som den tycks vara, slopa vuxencensu- ren. Jag tror att vi är många som ska följa utvecklingen och kanske också bedriva lite kunskapsinhämtning när det gäller vad det kan betyda. Vi är övertygade i dag om att vi som verkligheten ser ut har skäl att inte ge någon annan signal.

BO KÖNBERG (Fp)

Anf. 17 BO KÖNBERG (Fp)

Fru talman! Det förslag som utredningen lade fram i början på 90-talet - det är samma förslag som vi från Folkpartiet liberalerna har hävdat - har varit en kombination av att ta bort den sista förhandscensu- ren i vårt land och införa någonting som vi inte har i dag, nämligen 18-årsgräns. Det skulle förstås innebä- ra att man ser till att det är vuxencensuren som tas bort. Vi accepterar och föreslår - utredningen gjorde också det - att man har kvar censuren för barn och ungdomar. Man kan också tänka sig att åldersgränsen för en del filmer som i dag släpps igenom för yngre ungdo- mar skulle kunna höjas om man får en 18-årsgräns. Nu står filmcensorerna inför att antingen införa hel censur eller släppa den för alla som har fyllt 15 år. Jag kommer inte längre i dag, gissar jag, i denna debatt och vad gäller denna votering. Jag hoppas att Barbro och andra grubblar vidare på den frågan och inte bara slentrianmässigt en gång om året i KU upp- repar att det sannolikt kanske finns en viss återhållan- de effekt, utan förhoppningsvis kommer vidare.

B. HIETALA NORDLUND (S)

Anf. 18 B. HIETALA NORDLUND (S)

Fru talman! Vad beträffar slentrianmässigt uppre- pande av argument vill jag säga att det kan stå för såväl Bo Könbergs parti och dess företrädare som för mig. Det ni anför om en 18-årsgräns innebär att vi får ytterligare en åldersgräns till de tre övriga åldersgrän- ser som vi har. Vi har tidigare uttryckt, och jag gör det återigen, att det förefaller lite omständligt och dessutom arbetskrävande. Jag tycker inte att det är något starkt argument.

EWA LARSSON (Mp)

Anf. 19 EWA LARSSON (Mp)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 5 under mom. 12. Vi talar mycket om den frivilliga sanering som vi vill verka för, så att mediebolag skärper sig. Hittills har denna frivillighet inte verkat fungera speciellt bra, eftersom våldet i medierna ökar hela tiden. Det verkar snarare så att det hela tiden fungerar åt andra hållet. Det blir alltfler våldsamma medieinslag som barn och ungdomar tittar på. Vi pratar om förhandsgranskning och åldersgrän- ser. Vi tycker också från Miljöpartiets sida att man kan höja åldersgränsen till 18 år. Vi tycker att det är väldigt viktigt att behålla förhandsgranskningen för barn och ungdomar, så att vi också kan sätta riktiga åldersgränser för barn och ungdomar. Det kanske också finns skäl att fundera över hur åldersgränserna sätts i dag. Om det är en sjuårsgräns menar man att barn under sju år kan lida allvarlig psykisk skada om de ser på filmen. Det kanske inte riktigt har gått in hos föräldrar att det är just ordet allvarlig psykisk skada som gäller, för då skulle man nog, om barnet var sju eller åtta år, fundera på var i utvecklingen barnet befinner sig. Sju år är icke en statisk ålder. Alla barn är inte lika vid sju år. När Folkpartiet resonerar om att höja åldersgrän- sen borde man också tänka på en annan sak. Det är det som Barnbarometern har tagit fram nu, dvs. att barn mellan 3 och 8 år umgås i 2 timmar och 42 mi- nuter per dag med olika former av massmedier. Vad vi vet i dag är att barn dricker mer cocacola än mjölk. Det är inte för att det är nyttigare eller för att föräldrar har bestämt att det är nyttigare, utan det är för att reklam fungerar. Det är för att TV 3 och Kanal 5 som inte sänder från Sverige och har rätt att sända reklam riktad till barn har en massiv kampanj för cocacola. Numera vet vi alla att även jultomten dricker cocacola. Det är klart att barn påverkas. Barn påverkas mer än vad vi äldre gör. De starkaste spåren under en människas livscykel sätts kanske innan hon är fem år. Då är det också självklart, Bo Könberg, att barn på- verkas av våld på film och video. Här, fru talman, skulle jag önska att vår kulturmi- nister vågade vara lite tuffare i debatten om våld i medierna. I USA vågar man vara tuffare. I USA finns det presidentkandidater som går ut och säger att de går till val på att skärpa en frivillig sanering. Då är det inte lite ljummet som i Sverige, där frivilligheten bara resulterar i att det blir mer och mer våld. Då handlar det om att dra in licenser och om hot om politiska överrockar. Det vågar inte vår kulturminister göra. Skulle hon prata om politiska överrockar vet i sjutton hur medi- erna skulle hantera henne. Sådant kan man inte göra i Sverige. Sådant kan man göra i USA. Men där har också utvecklingen gått mycket läng- re. Där finns det skyltar på vägen som säger så här: Skjut inte från vägen. Den utvecklingen vill vi inte ha i Sverige, men mängden illegala vapen ökar. Även barn har lätt att få tag på och använda dessa vapen. Samtidigt som jag i den allmänpolitiska debatten i förra veckan stod och talade om medieutvecklingen och den våldsamma utveckling som jag inte vill ha i Sverige så skedde ett mord i Bromma gymnasium i Stockholm. Den typen av rituella mord finns att hämta från filmer. Fru talman! Enligt Barnbarometern har TV- tittandet för barn i åldern 3-8 år inte ökat. Nivån är densamma. Men tittandet på videofilmer har ökat. Därför vill vi i Miljöpartiet också ha förhandsgransk- ning av och en åldersgräns på videogram. Det upple- ver vi som något positivt. Och vi vet att föräldrar känner trygghet när de det anges en åldersgräns. På videogram som hyrs ut för enskilt tittande behövs inte någon form av förhandsgranskning och där har för- äldrar inte möjlighet att veta för vilken ålder filmen är avsedd, om de inte ser igenom hela utbudet själva, och det kanske inte alla föräldrar gör. Fru talman! Jag skulle också vilja säga några ord om anspelningspornografi och yrka bifall till reserva- tion 7 under mom. 13. Vi vet att Sexualbrottskom- mittén som kommer att lägga fram sitt betänkande under våren kommer att föreslå att barn i åldern 15- 18 år inte längre ska kunna få posera i sexuella och utmanande sammanhang. Men det sexuella och re- klamen går ibland hand i hand. Och här tycker vi från Miljöpartiets sida att man borde kunna komma åt anspelningspornografin, dvs. där vuxna människor beter sig och klär sig så att de ska se ut som barn. Här säger man från svensk sida att det inte går att avgrän- sa och kriminalisera. Det är för svårt. I Norge är det inte för svårt. I Norge har man infört en lagstiftning och kan på så sätt hålla ögat på gränsen mellan por- nografiska bilder och reklam som i dag alltmer har kommit att likna varandra. Till sist vill jag säga något om mediekunskap till alla lärare, inte endast till lärare i bild och form. Det är någonting som vi har drivit länge. Och innan Mil- jöpartiet fanns i riksdagen så fanns det andra partier som drev den frågan. Men trots det, och trots att en utredning precis har lagts fram, så har vi inte nått dit, trots att alla barn i åldern 3-8 år umgås minst 2 tim- mar och 42 minuter per dag med någon form av me- dier har vi inte nått dit att alla lärare får mediekun- skap, så att de kan hjälpa våra barn och unga att tolka sin omvärld. För ni vet väl att föräldrar talar allt färre minuter per dag med sina små.

EWA LARSSON (Mp)

Anf. 0 EWA LARSSON (Mp)

B. HIETALA NORDLUND (S)

Anf. 20 B. HIETALA NORDLUND (S)

Fru talman! Jag tycker faktiskt att Ewa Larssons kritik mot kulturministern i detta avseende är orättvis, därför att det är väl känt hur hon har skjutit ut hakan i debatten. Hon tog ju också ett initiativ för att se över censurkriterierna, där skyddet för barn är så centralt. Jag vill kortfattat kommentera det som Ewa Lars- son sade om vad man har gjort i USA. Som Ewa Larsson sade är det mycket annat som man gör i USA som vi definitivt inte vill göra här. Men vad vi vill göra här vill jag slå ett slag för med anledning av en debatt som kommer att föras här i kammaren senare i dag och som handlar om regeringens skrivelse Barn här och nu - Redogörelse för barnpolitiken i Sverige. Där finns ett kapitel som handlar om skyddet av barn från skadligt innehåll i medierna och som beskriver vad Sverige vill göra under ordförandeåret i form av seminarier, hur man samarbetar inom EU för att finna råd och rekommendationer för att komma åt det, allt detta i syfte att skydda barnen. Jag är glad att jag fick ta detta tillfälle att nämna någonting om den debatt som följer senare i dag och där denna fråga också uppmärksammas.

EWA LARSSON (Mp)

Anf. 21 EWA LARSSON (Mp)

Fru talman! Det var två saker som togs upp här. Den ena handlade om de utredningar som kulturmi- nistern tillsatte efter det att Miljöpartiet tog initiativet till att visa filmen Shocking truth och initiativet till en debatt här i kammaren om det grova sexuella våldet. Och här finns ett förslag från utredaren om att det också ska bli kriminellt att visa kränkningar av kvin- nan. Och det kommer självklart vi i Miljöpartiet att yrka bifall till och hoppas att fler partier gör det här i kammaren, även Folkpartiet. Den andra handlade om det allmänna våldet och det lite mer subtila sexuella våldet i vanliga spelfil- mer och i videogram. Vi vill att kulturministern ska våga stå på sig i den frågan också. Vi säger det här från Miljöpartiets sida. Det innebär ett stöd till kul- turministern att stå på sig. Vi finns bakom henne och lovar att backa upp henne. Vi vill nämligen inte ha en fortsatt utveckling mot USA. Socialdemokraterna måste ändå erkänna att trots alla goda ord och, som sades här, penetreringar, vilket för övrigt är ett sexu- ellt ord för mig, så måste man ju komma till resultat och beslut här i kammaren. Man kan ju inte bara prata och skriva trevliga ord.

B. HIETALA NORDLUND (S)

Anf. 22 B. HIETALA NORDLUND (S)

Fru talman! Vi är helt överens om att bara trevliga ord inte räcker. Det behövs åtgärder av olika slag, bl.a. lagstiftning. Jag skulle vilja ta upp en annan sak. Jag minns när vi hade debatt om den här frågan för ett par år sedan, då vi diskuterade olaga våldsskildring. Jag tror att Ewa Larsson då sade ungefär följande: När vi riks- dagsledamöter ser och hör måste vi också påtala och väcka opinion och rikta oss till Granskningsnämnden. Det är ett ansvar som alla har. Ungefär så föll Ewa Larssons ord. Detta faktum kvarstår i dag, att det ansvaret har vi, det uppdraget har vi, och det har vi gemensamt.

EWA LARSSON (Mp)

Anf. 23 EWA LARSSON (Mp)

Fru talman! Jag sade också att många människor som i dag ser på TV tror att det finns någon form av automatisk trygghet på grund av att vi har en gransk- ningsnämnd. Men så är det inte. Det vilar på varje enskild individ att själv slå larm till Gransknings- nämnden. Det tycker jag är fel. Från Miljöpartiets sida skulle vi vilja se något an- nat. Vi skulle vilja se ett våldsskildringsråd, en bio- grafbyrå, en granskningsnämnd, ett TV-verk som var en enhet och som hade riktiga resurser och någonting att sätta emot - det skulle kosta att bryta mot de lagar som vi faktiskt har - och som gick in mera självmant, så att inte allmänheten hela tiden skulle behöva göra anmälningar. Men det kan vi återkomma till i ett annat sammanhang.

BIRGER SCHLAUG (Mp)

Anf. 24 BIRGER SCHLAUG (Mp)

Fru talman! Ni som lyssnar där uppe och här nere! Detta betänkande handlar om yttrandefrihet och tryckfrihetsfrågor. Det är lite fascinerande ur ett ide- ologiskt perspektiv att konstatera att det finns något rödgrönt bälte här och i andra länder som försvarar den reella mångfalden, medan det finns ett liberalt bälte som accepterar reell koncentration inom medi- erna, vilket egentligen är ganska fascinerande. Ideo- logiskt borde det åtminstone för socialister vara tvärt- om, att värna enfalden, och för liberaler att värna mångfalden. Men i realiteten är det tvärtom, vilket förvånar mig ibland, särskilt när jag hör dagens folk- partister tala. Den här debatten föranleder mig att gå tillbaka till en av liberalismens stora män, John Stuart Mill, nå- gon som man kan lära sig väldigt mycket av för att förstå vikten av frihet - frihet att tänka, frihet att tala, frihet att skriva. Ett av Mills huvudargument för ytt- randefrihet var att många idéer aldrig kommer fram om ingen får yttra dem. Hur galna idéerna än kan tyckas vara kan de innehålla något korn av verkligt geniala tankar som kan föra samhället framåt. Nya idéer är helt enkelt en förutsättning för framsteg. I kommunistiska, nationalsocialistiska eller fasc- istiska stater har just maktens rädsla för idéer varit det främsta skälet till att säga nej till yttranhefrihet, något som innebär förstelning och till slut en brutal terror mot den egna befolkningen för att försöka försvara den stagnerade och likriktade samhällsutvecklingen. I vårt land, i demokratin Sverige, sprider sig tyst- naden på arbetsplatser. Det som i vårt land uppfattas som en grundbult för demokratin, meddelarfrihet och offentlighetsprincipen, ifrågasätts alltmer öppet och alltmer hysteriskt inom EU. Det vi uppfattar i vårt land med den historia vi har som effektivt i samhället, nämligen meddelarfrihet, uppfattas inom EU-kulturen som ett hot mot effektiviteten. Det John Stuart Mill talade om var främst indivi- dens frihet, individens frihet att tänka, tala och yttra sig på olika sätt, inte i första hand företags, reklamby- råers eller transnationella kommersiella intressens frihet. Det var individens frihet, individens rätt att yttra sig, individens rätt att skriva, individens rätt att tala och tänka fritt. Jag är inte alldeles övertygad om att John Stuart Mill skulle anse att det låg inom yttrandefrihetens ram att acceptera t.ex. TV- spel som går ut på att våldta så många kvinnor som möjligt så fort som möjligt. Jag tror inte det. Rätta mig om jag har fel, Bo Könberg. Även John Stuart Mill menade att det måste finnas spelregler också när det gäller yttrandefriheten, det är någonting som man ofta glömmer från liberalt håll i dag. Jag anser att det är viktigt att ha det klart för sig. Många i dag, en majoritet, anser att det är helt rimligt och förenligt med den yttrandefrihet som hör hemma i ett demokratiskt samhälle att t.ex. förbjuda reklam för tobak, sprit eller narkotika. Det uppfattas som ganska naturligt av en majoritet här. Vi i Miljö- partiet vill vidga det här till att även gälla pornogra- fisk reklam. Jag vill betona att vi inte se denna spel- regel som vi vill införa som ett självändamål eller argumenterar inte för detta i moralistiska former. Det är upp till varje vuxen individ att själv under förut- sättning att ingen skadas eller kränks vare sig i pro- duktionen eller i konsumtionen ha en egen attityd till pornografi. Det är inte det jag diskuterar. Jag vill diskutera här mansrollen som en del av jämställdhe- ten och därmed som en del av demokratin. Jag vill betona att frågan om kvinnomisshandel, våldtäkter, sexuellt påtvingat våld, sexslaveri och handel med prostituerade över gränserna inte är någon kvinnofrå- ga, inte heller i första hand något kvinnoproblem, utan det är ett mansproblem. Det är oerhört viktigt att vi som män och pappor engagerar oss och inte tystnar eller flinar när de här frågorna blir aktuella, som så ofta sker i grabbiga sällskap. Vi män måste reagera väldigt kraftigt när vi ser t.ex. porrbilar som rullar omkring på Stockholms gator. De bidrar nämligen till att skapa en norm som innebär att kvinnokroppen är en handelsvara. Det skändar dessutom mina barn, mina döttrar, som sitter i andra bilar och ser det. Det är vi män som måste reagera när män i den svenska kultureliten uttalar att de tänder på 13-åringar och att alla män egentligen tänder på 13-åringar. Därmed bidrar denna kulturelit till att göra anspel- ningspornografi till något acceptabelt, som i sin tur legitimerar barnpornografin. Det är vi män som måste reagera när pornografiska reklam används som en del i masskommunikationssamhället, för denna reklam bidrar till att fördjupa de taskiga, mentala och fysiska könsroller som fortfarande existerar, trots all debatt, all upplysning, all information och alla vackra betän- kanden, alla vackra inkonsekventa beslut som fattas i denna kammare. Vi måste sätta frågan om pornografisk reklam i ett bredare sammanhang. Veckotidningar som konsume- ras av många tonårstjejer följer ett mönster med bud- skapet att du inte duger som du är, du måste göras om. Man matas också förskräckande ofta med bud- skapet att vara kvinna är detsamma som att alltid vara sexuellt tillgänglig. Då pornografisk reklam förmedlar en snedvriden bild av både mäns och kvinnors sexualitet, motverkar jämställdhet och driver in i en gråzon i vilken pojkar och män kan hitta en legitimitet i kvinnoförakt, våld mot kvinnor och att kvinnor kan vara en handelsvara legitimerar det, om inte alltid acceptans, så åtminsto- ne tystnad. Varför är män så tysta när sexslaveri, kvinnomisshandel och våldspornografi debatteras? Varför tiger så många män när kvinnoförnedrande skämt och lumparjargong överlever långt in i medel- åldern? Det är i detta perspektiv, just i detta perspek- tiv som vi har lagt vår reservation 8. Jag är uppriktigt förvånad att vi i Miljöpartiet är ensamma om att stödja den reservationen. För att provocera lite skulle jag vilja ställa några frågor. Är det av avsaknaden av moralism i vår reser- vation som gör att Kristdemokraterna inte stöder den? Är det möjligtvis därför att problemet skulle kunna uppfattas bara som ett storstadsproblem som Center- partiet inte stöder den? Är det därför att kravet inte kommer från regeringen som de socialdemokratiska kvinnorna, som ofta är aktiva i det socialdemokratis- ka kvinnoförbundet, inte stöder den? Mig veterligen har jag och många andra miljöpartister stått på samma sida tillsammans med vänsterpartister och socialde- mokratiska kvinnor och propagerat för detta ute i verkligheten. Sedan kommer vi hit till kammaren, och då är det inget stöd. Sida vid sida har vi stått t.o.m. med folkpartister i denna fråga ute i verkligheten, men inte här. Min fråga är: Varför?

BO KÖNBERG (Fp)

Anf. 25 BO KÖNBERG (Fp)

Fru talman! Ärendet är i dag yttrande- och tryck- frihetsfrågor. Själva orden har hyllats många gånger under dagens debatt. Även ett par personer har hyl- lats. Jag har hört en företrädare för f.d. kommunist- partiet hylla Lars Johan Hierta. Jag har nu fått höra en företrädare för Miljöpartiet hylla John Stuart Mill. För en gammal liberal känns det förstås bra. John Stuart Mill var väl mest känd för två saker. Den ena var ett fullständigt kompromisslöst försvar för friheten, yttrandefriheten, för att nya tankar och idéer skulle få komma fram. Han var också en av de första förkämparna för jämställdhet mellan män och kvinnor. Nu åberopar Birger Schlaug John Stuart Mill emot mig som företrädare för Sveriges liberala parti i den- na kammare. På något vis skulle det handla om att jag skulle vara mot att nya idéer skulle komma fram, medan Birger Schlaug i skön förening med John Stuart Mill var för det. Det är inte lätt att inse vad det handlar om, men jag tror att det handlar om att han åsyftar risken för att en mediekoncentration leder till att nya idéer inte kommer fram. Den risken kan vi förvisso diskutera. Men vad jag försökte säga i denna kammare - jag vet att Birger Schlaug var närvarande nyss när jag gjorde det - var: Är det inte ett väldigt farligt medel som man anvisar om man pekar på att en statlig ny kontroll, en inskränkning av tryckfri- hetsgrundlagarna ska göras som ska leda fram till denna ökade frihet? Ingen av oss kan svära på vad John Stuart Mill skulle ha sagt om han levt i dag, men jag skulle vara ganska förvånad att finna honom på Birger Schlaugs sida och inte på min. Sedan har Birger Schlaug ett engagerat anförande vad gäller kvinnoförnedring av olika slag, alltifrån de allra värsta formerna till dåliga skämt och dålig jar- gong. Vad vi diskuterar under den här punkten, fru talman, är vilka lagar vi ska ha. Då är det bara att konstatera att det i betänkandet om yttrande- och tryckfrihetsfrågor finns nio reservationer från riksda- gens sju partier. Tre av dem är Miljöpartiet ensamma om. Alla tre handlar om inskränkningar i yttrande- och tryckfriheten. Att det är Miljöpartiet som är det här landets ledande censur- och förbudsparti behöver knappast längre bevisas.

BIRGER SCHLAUG (Mp)

Anf. 26 BIRGER SCHLAUG (Mp)

Fru talman! Det var ett fascinerande inlägg, och mellan raderna var det ett rejält försvar för rätten att göra pornografisk reklam. Det var intressant. Tala i stället i klartext om vad det leder till. Om man tittar bakåt i historien finner man att libe- raler har varit ganska förnuftiga. De har försökt att se varje enskild sakfråga i ett större sammanhang. Nu försöker Bo Könberg tala om att nu talar vi om detta. Men det är ju faktiskt så att pornografisk reklam legitimerar en utveckling där det blir norm att göra kvinnor till handelsvara. Jag kan inte acceptera det. Som man kan jag inte acceptera det. Som pappa kan jag inte acceptera det. Som politiker kan jag inte acceptera det. Varför försvarar Bo Könberg pornografisk reklam när han vet vad det leder till i gråzonerna? Så till John Stuart Mill - ja, han var väldigt klok. Jag har en känsla av att dagens liberaler inte läser sin John Stuart Mill speciellt väl, ibland inte alls. De inbillar sig att han har sagt saker eller har stått för saker. Han var väldigt förnuftig. Han sade t.ex. så här: Åsikten att t.ex. en spannmålsodlare svälter ut de fattiga eller att privategendom är stöld bör obehindrat få komma till uttryck om det cirkulerar i pressen eller i tryck, men kan bli föremål för rättsligt ingripande om man muntligen förfäktar detta inför en uppretad folkmassa som samlats framför spannmålshandlarens magasin. Det finns ganska många sådana här spelregler som John Stuart Mill byggt upp. Och jag är övertygad om att om vi hade kunnat väcka honom, hade han med förvåning lyssnat på Bo Könberg och hans försvar för kvinnoförnedrande pornografi och reklam.

BO KÖNBERG (Fp)

Anf. 27 BO KÖNBERG (Fp)

Fru talman! Vi har hört det förut. Vi har i årtion- den och århundraden hört dem som inte är för förbud anklagas av dem som tycker om förbud för att gilla företeelsen. Det dåliga och låga argumentet har många hundra års anor, och det har inte blivit bättre sedan sist. Den debatt som vi liberaler för är att det ska krä- vas mycket starka skäl för att inskränka i yttrandefri- heten. Om det var något som John Stuart Mill stod för så var det precis detta. Då är frågan om detta medel, att sätta in statliga censorer som ska ta hand om reklam för att motverka pornografisk reklam, är det bästa medlet eller inte. Den debatten vägrar Birger Schlaug att föra. Han ägnar sig åt att tala om att de som är emot hans för- budsförslag är för företeelsen. Det var dåligt, Birger Schlaug, riktigt dåligt.

BIRGER SCHLAUG (Mp)

Anf. 28 BIRGER SCHLAUG (Mp)

Fru talman! Lika dålig som Bo Könberg tycker att min argumentation är tycker jag att Bo Könbergs argumentation är. Det är en stor majoritet här som inte tycker att man ska tillåta reklam för tobak och alkohol. Varför ska man då acceptera pornografisk reklam som legi- timerar ett kvinnoförnedrande synsätt? Varför? Jag förstår inte det. När det till slut gäller det här med medier konsta- terar jag bara att det är någon sorts ideologisk kuller- bytta. Folkpartiets förslag i dag leder, utifrån liberala värderingar, i realiteten till enfald och maktkoncent- ration, på samma sätt som det i Sovjetunionen en gång i tiden fanns en maktkoncentration och en enda dominerande röst. Det här är ju tragiskt. Självklart måste man värna mångfalden, även med regelverk. Demokratin måste värnas med regelverk, inte med anarki och framför allt inte i en globaliserad ekonomi där kapitalintressen fullständigt dominerar och där vi har en koncentration som alltmer slår ut mångfald. Mångfald är en del av demokratin. Kon- centrationen är inte en vettig del av en demokratisk samhällsutveckling.

KENNETH KVIST (V)

Anf. 29 KENNETH KVIST (V)

Fru talman! Efter att ha hört Birger Schlaugs ar- gumentering mot Bo Könberg är det med en viss bävan man begär replik på honom, om man då ska utmålas som försvarare av det som man tycker illa om. Definiera för mig vad som är pornografisk reklam! Det är inte en lätt sak. Det gör att en lagstiftning på det här området inte bara är svår utan kanske t.o.m. olämplig, eftersom den kanske kommer att skära i alldeles för tjocka skivor. Det är klart att kommersialisering, utnyttjande av erotiska anspelningar, bilder osv. kan diskuteras, även om jag kanske tycker att våldet är värre än detta. Men det är då viktigt att se vad utskottet skriver, nämligen att det här inte är en lagstiftningsfråga utan framför allt en fråga om opinionsbildning för vad vi kan kalla en ideologisk kamp mot de kommersiella intressena. Det är ju inte alltid så att de enklaste, tydligaste lös- ningarna är de bästa. Vi vill inte ha tillbaka dubbelmoralitetens sam- hälle - hysch-hyschet, smygandet med otillåtna bilder osv. Det samhället är inte önskvärt att få tillbaka. Det har varit så för inte alltför många årtionden sedan. Kampen mot de kommersiella intressen som för- nedrar människor måste föras, men framför allt med ideologiska medel. Lagstiftning som kan begränsa yttrandefriheten är något som man får vara utomor- dentligt varsam med, fru talman.

BIRGER SCHLAUG (Mp)

Anf. 30 BIRGER SCHLAUG (Mp)

Fru talman! Det var ett intressant inlägg. Jag hop- pas att väldigt många vänsterpartister som tillsam- mans med miljöpartister, kvinnliga socialdemokrater, framför allt, och en och annan liberal står på gator och torg och verkligen försöker att få bort allt detta läser detta inlägg från Kenneth Kvist. Det skulle vara klargörande för dem, även om det samtidigt skulle göra dem lite konfunderade över hur Vänsterpartiet i riksdagen hanterar den här frågan. Självklart är det så att det finns gråzoner. Själv- klart är det så att det finns ett definitionsproblem. Självklart är det så att lagstiftning inte hjälper mot allt. Självklart är det så. Det är så inom i stort sett alla områden där vi lagstiftar. Det är inget nytt. Men det som jag inte kan acceptera som pappa är att mina döttrar, mina barn, min lille son ska mötas av en offentlig reklam som är kvinnoförnedrande. Jag kan inte acceptera det, lika lite som jag kan acceptera att de ska mötas av reklam för tobak, sprit eller knark. Det är därför som jag tycker att det här är en viktig reservation, en bra reservation, en viktig markering.

KENNETH KVIST (V)

Anf. 31 KENNETH KVIST (V)

Fru talman! Nej, det är inte en särskilt viktig re- servation. Och det är ett ganska enfaldigt inlägg. När jag säger att det är nödvändigt att föra en ide- ologisk kamp mot den kommersiella pornografiska industrin kan man ju inte säga att då ska man läsa mitt inlägg som ett varnande inlägg för dem som driver en sådan ideologisk kamp ute på gator och torg. De gör alldeles rätt när de protesterar mot för- nedringen av kvinnor och - det förekommer också - förnedring av män. Det är alldeles rätt att bekämpa detta. Men vi måste också ha kurage nog att se att den enklaste lösningen, nämligen att tro att vi med en fyrkantig lag kan gå in och göra något som ändrar dessa förhållan- den, ska vi vara utomordentligt aktsamma med. Lag- stiftningen på yttrandefrihetsområdet är nämligen något som kräver pregnans och klarhet för att vi inte ska fastna i gråzoner och förbjuda det som vi så att säga inte vill förbjuda och hamna i ett dubbelmora- lismens avskyvärda samhälle.

BIRGER SCHLAUG (Mp)

Anf. 32 BIRGER SCHLAUG (Mp)

Fru talman! Det är intressant att från Kenneth Kvist höra om dubbelmoralismen i följande: att ide- ologisk kamp sker på gator och torg, men inte här i kammaren. Där ska den ideologiska kampen föras. Det var intressant att höra. Men för mig är ideologisk kamp något som ska ske såväl på gator och torg som i opinionsbildning i tidningar och här i kammaren, Kenneth Kvist.

B. HIETALA NORDLUND (S)

Anf. 33 B. HIETALA NORDLUND (S)

Fru talman! Jag är en s-kvinna, och det är alldeles riktigt att de socialdemokratiska kvinnorna har drivit ett oerhört offensivt arbete mot det förhärskande kvinnoföraktet i pornografiindustrin. Det är också så att jag tillsammans med s-kvinnorna har varit med om att driva lagstiftning som ska omgärda pornografin. Det finns i brottsbalken, ordningsstadgan och tryck- frihetsförordningen sådant som säger att skildringar som återger våld och förnedring på bild är förbjudna. Det är sant. Jag tycker att Birger Schlaugs inledning var väl- digt spännande, för då handlade det om filosofi och ideologi omkring de här frågorna. Det handlade också om mansrollen. Jag tycker att det var bra att det här togs upp i dag. För det handlar faktiskt ytterst om mäns och kvinnors sexualsyn och människosyn, om förhållningssätt och värderingar. Det är det KU menar i sitt betänkande när vi talar om opinionsbildning; att det handlar om forskning och kunskap. Jag måste få berätta om en forskare som jag läste för några år sedan i RFSU-bulletinen. Han säger att han inte tror att förbud löser någonting i det här avse- endet. Det handlar mer om att uppfostra våra ungar, vara förebilder och ge dem självkänsla nog. Han säger att inte förrän samhället är jämställt kan sexua- liteten också vara det. Jag menar att det är enkelt att ropa på förbud. Det är faktiskt svårare att aktivt göra allt det där andra. Vi måste inse att förbud finns, och det regelverk vi har ska också tillämpas. Men det här andra arbetet är en utmaning, och jag vet att Birger Schlaug deltar i det- ta, som jag tror kommer att vara långt mer fruktsam än rop på förbud i dag.

BIRGER SCHLAUG (Mp)

Anf. 34 BIRGER SCHLAUG (Mp)

Fru talman! Jag tror också att det andra är viktiga- re. Jag är fullständigt övertygad om att den andra delen är viktigare. Men bara för att det finns en del som är allra viktigast innebär inte det att man kan strunta i de delar som inte är riktigt lika viktiga. Det handlar ju om helheten. Det är ett pussel vi ska försö- ka lägga. Det lät som om Barbro Hietala Nordlund ställde sig bakom att vi först ska få jämställdhet och sedan kan vi få något annat. Jag tror ju att ett förbud mot pornografisk reklam är ett led i arbetet för att få jäm- ställdhet - alltså inte att vi först ska få jämställdhet och sedan försvinner det här utan att det är ett led i att få jämställdhet. Jag kan fortfarande inte förstå tanken att vi som sitter här inte ska kunna använda vår voteringsknapp för att hindra att mina barn, era barn, era barbarn möts av pornografisk reklam som till 95 % är kvinno- förnedrande och som legitimerar en bild av och en norm om att kvinnan är en handelsvara. Jag förstår inte det. Vi kan göra det i fråga om tobak. Vi kan göra det i fråga om sprit. Det råder stor enighet där. Varför inte i denna fråga?

B. HIETALA NORDLUND (S)

Anf. 35 B. HIETALA NORDLUND (S)

Fru talman! Det är ju så att man har tittat på frå- gan om att införa reklamförbud. Man har kommit fram till att det här inte är så enkelt att avgränsa. Det rymmer väldigt många problem. Birger Schlaug har inte heller svarat på Kenneth Kvists fråga om vad det specifikt är för reklam som man vill komma åt som inte redan i dag täcks av annan lagstiftning, alltså det som jag räknade upp tidigare.

BIRGER SCHLAUG (Mp)

Anf. 36 BIRGER SCHLAUG (Mp)

Fru talman! Det är ett märkligt resonemang ändå. Argumentet att man har tittat på det och att majorite- ten tydligen har en annan uppfattning, och har haft det tidigare, innebär ju inte att jag som inte delar den uppfattningen inte har rätt att framföra min åsikt. Det var inte så Barbro Hietala Nordlund menade heller, det förstår jag. Här finns det uppenbarligen en vid klyfta. Jag vill bara säga att jag som man och pappa tycker att det är förnedrande. Jag tycker att det är vidrigt att min son och mina döttrar ska mötas av detta. Jag tycker att det är vidrigt. Det vore mig fullständigt främmande att inte stå här och säga detta och att inte verka för att det ska bli förbud. Självklart är det så att det finns gråzoner. Själv- klart är det så att det finns alla möjliga problem. Men det är ingenting unikt för denna lagstiftning. Det är någonting som gäller all lagstiftning, och det borde väl ändå den lagstiftande församlingens ledamöter ha klart för sig.

INGVAR SVENSSON (Kd)

Anf. 37 INGVAR SVENSSON (Kd)

Fru talman! Birger Schlaug är oerhört provoce- rande i sina inlägg, men det var inte därför jag begär- de ordet utan det var den tidigare debatten om etable- ringsfrihet som jag ville göra markeringar omkring. Man kan fråga sig varför kristdemokraterna inte stäl- ler upp bakom reservation 4 om etableringsfriheten. Det är ju så att etableringsfriheten, som debatterats tidigare, är väldigt viktig. Men det finns antydningar och hänvisningar även i motionerna i den här reser- vationen som går ut på att staten inte skulle kunna ta ett infrastrukturellt ansvar på medieområdet. Det är en uppfattning som vi inte delar, och därför kunde vi heller inte ställa upp på reservationen. Däremot var vi med på en reservation i Mediekoncentrationskom- mittén tillsammans med de här två partierna, Mode- raterna och Folkpartiet. Jag vill bara säga något kort om det här som an- tyds om att det kommer ett förslag som ska bygga på Mediekoncentrationskommitténs betänkande. Då vill jag vädja till regeringen och Socialdemokraterna att betänka att det är viktiga grundlagsfrågor det handlar om. Vi brukar ju ha som tradition i Sverige att besluta i sådana här sammanhang i stort samförstånd. Om man inte gör det riskerar man ju, när det blir en rege- ring av annan kulör, att denna också utnyttjar möjlig- heten att genomföra grundlagsförändringar med snä- va majoriteter. Det borde vi undvika. Barnpornografifrågan var ju ett undantag. När re- geringen lade fram en proposition om denna skedde det ingen som helst förankring hos riksdagspartierna. Nu fick den ett brett stöd vid beslutstillfället, men det var egentligen en avvikelse att man inte genomförde överläggningar med riksdagspartierna. Då vill jag vädja till regeringen och Socialdemokraterna när det gäller de här mediekoncentrationsfrågorna att man innan man lägger fram ett förslag genomför den här typen av överläggningar.

BO KÖNBERG (Fp)

Anf. 38 BO KÖNBERG (Fp)

Fru talman! Jag kan i det här inlägget erkänna att jag var lite förvånad över att kd inte hade ställt upp bakom den här reservationen, men jag valde att inte ta upp den delen i dagens debatt. Jag vet också om tidi- gare ställningstaganden som kd har gjort. Det var därför jag var en aning förvånad. Det låter ju trevligt, men lite abstrakt, när man talar om infrastrukturellt ansvar för mediefrågor. Frågan är vad som döljer sig bakom den rubriken. Jag måste erkänna att jag kän- ner lite obehagliga vibrationer inför dessa ord. Det kan ju leda precis hur långt som helst om det är så att staten skulle få ett infrastrukturellt ansvar för medie- politiken. Men jag hoppas och tror att det inte var det som avsågs. Till sist kan jag väl tillägga att i samband med barnpornografifrågan härom året var det förvisso så att förslaget lades fram utan något större samråd. Det huvudsakliga förslaget gick ju igenom i riksdagen - inte i enighet men det gick igenom. Dock gjorde ett enigt konstitutionsutskott den gången en påtaglig förändring på en väsentlig punkt. Så det är väl ut- märkt om Ingvar Svensson och många andra varnar regeringen för att lägga fram förslag som kraftigt inskränker yttrande- och tryckfriheten och lägger den i statliga händer. Jag vill än en gång uppmana alla intresserade att läsa den korta sammanfattning som finns på s. 21 i utskottets betänkande och som jag tycker väl visar hur oerhört svårt det här skulle vara och hur farligt det skulle vara i felaktiga händer. Och någon gång i framtiden kan det komma i felaktiga händer.

INGVAR SVENSSON (Kd)

Anf. 39 INGVAR SVENSSON (Kd)

Fru talman! Det var ju bra att konstitutionsut- skottet den gången gjorde en förändring när det gällde försvarlighetsrekvisitet. Man borde dock ha lagt det i grundlagen - inte i brottsbalken. När det gäller de infrastrukturella frågorna vill jag säga att det som det hänvisas till i motionerna här, t.ex. det digitala marknätet som förresten även Folk- partiet en gång i tiden ställde upp på, är sådant här infrastrukturellt ansvarstagande. Jag vill också påpeka att vi är för ett presstöd. Även om man kan diskutera nivå osv. tycker vi att det kan vara en bra infrastruk- turell åtgärd.

KENNETH KVIST (V)

Anf. 40 KENNETH KVIST (V)

Fru talman! Det är alltid svårt att föra samtal med personer som är så fixerade och upptagna av sina egna försök till vältalighet att de vägrar att lyssna på andra. Låt mig säga så här. Birger Schlaug gör här en jämförelse med tobaks- och alkoholreklam. Vi vet vad som är tobak. Det är enkelt att definiera vad som är alkohol över en viss volymprocent som det är för- bjudet att göra reklam för. Men vad är pornografiskt? Hur skiljer det sig från det vi kan kalla sedlig reklam för underkläder? Hur skiljer det sig från konstnärliga bilder på erotiska situationer? Det finns mängder av definitionsproblem. Det går inte att avgöra bara ge- nom att trycka på en knapp därför att man är upprörd och tycker illa om en sak. Det är utomordentligt komplicerat. Det är riskfyllt därför att man riskerar att inskränka för det som man inte avser att inskränka för. Därför är det viktigt att inte förenkla, inte vulgari- sera debatten och inte smutskasta sina motståndare och tillvita dem sympatier som de inte har. Man måste se frågan på ett seriöst sätt. Yttrandefriheten är för allvarlig för att man ska tro att man kan leka med den i enkla moralistiska tuggor. Det gäller att vara precis och pregnant om man ska sätta gränser. Man ska vara det på de områden där det är möjligt att vara precis och pregnant.

BIRGER SCHLAUG (Mp)

Anf. 41 BIRGER SCHLAUG (Mp)

Fru talman! Jag bortser från Kenneth Kvists in- ledning i det här senaste anförandet. Jag tycker att den var ganska risig, om jag får säga vad jag tycker. Jag är djupt engagerad i den här frågan. Jag har jobbat med mansrollsfrågor i många herrans år. Jag kan inte acceptera att den lagstiftande församlingen struntar i de problem som kan finnas och som reser- vationen bygger på. Vi begär ett lagförslag. Ett lag- förslag innebär naturligtvis att man utreder exakt hur lagen ska se ut. Det finns gråzoner. Det är självklart att det finns gråzoner, Kenneth Kvist. Jag har aldrig sagt något annat. Men det finns gråzoner och definitionsproblem även när det gäller förhandsgranskning av film. Det finns gråzoner när det gäller det mesta av lagstift- ningen. Ska vi ta bort förhandsgranskningen av film också? Det finns gråzoner där också, och det är inte kristallklart vad som gäller. Anser Kenneth Kvist det?

BIRGER SCHLAUG (Mp)

Anf. 0 BIRGER SCHLAUG (Mp)

KENNETH KVIST (V)

Anf. 42 KENNETH KVIST (V)

Fru talman! Jag tycker att det här inlägget är ganska oförskämt mot Sveriges riksdag. Jag tycker att det är en oförskämdhet mot samtliga andra partier utom det egna lilla förträffliga partiet att göra gällan- de att den lagstiftande församlingen struntar i den här frågan.

BIRGER SCHLAUG (Mp)

Anf. 43 BIRGER SCHLAUG (Mp)

Fru talman! Vi kan diskutera huruvida det här lilla partiet är förträffligt eller inte. Det finns säkert sprickor i det också som i alla andra partier. Jag tycker att Kenneth Kvist ska respektera min fullständiga övertygelse om att den här reservationen är riktig. Jag tycker att Kenneth Kvist ska respektera den. Han ska också respektera att jag anser att de argument som han framför inte är hållbara exakt som jag respekterar att han framför argument eller anser att mina argument inte är hållbara. Till syvende och sist handlar det om något så en- kelt och konkret som att Kenneth Kvists, mina och alla andras barn ska slippa utsättas för denna kvinno- förnedrande reklam som är pornografisk. Sedan vet jag att det finns gränsdragningsproblem, precis på samma sätt som när det gäller förhandsgranskning av video eller vad som helst. Det finns det inom all lag- stiftning, Kenneth Kvist.

KENNETH KVIST (V)

Anf. 44 KENNETH KVIST (V)

Fru talman! Jag tycker att respekten är lite dålig från Birger Schlaugs sida när han argumenterar på det här sättet både mot Bo Könberg och mot mig och gör en stämpling mot riksdagens som helhet och säger att riksdagen skulle strunta i de här frågorna. Konstitutionsutskottet har i sitt betänkande utom- ordentligt klart och tydligt markerat en ståndpunkt samtidigt som utskottet också säger att lagstiftning inte är den lämpligaste vägen att gå i den här frågan eftersom den är så komplicerad. Detta är ett bra utta- lande. Det är bra för dem som på ett allvarligt sätt vill bekämpa den kommersiella spekulationen i mänsklig förnedring att ha detta uttalande av KU i ryggen. Jag förmenar inte Miljöpartiet rätten att ha den här reservationen eller rätten att yrka bifall till den. Jag förmenar er inte heller rätten att tycka att den är bra, för det är klart att ni gör det. Ni hade väl inte reserve- rat er om ni inte hade tyckt att det var en bra sak. Jag säger att det är en förenklad lösning. Det är inte alltid så enkelt att man kan trycka på knappen och tro att man åstadkommer något. Ibland är den långa vägen med ideologiskt övertygelsearbete, som kanske är det svåraste och det mindre spektakulära, den hållbara och långsiktigt riktiga vägen att gå.

EWA LARSSON (Mp)

Anf. 45 EWA LARSSON (Mp)

Fru talman! Jag vill först påminna konstitutionsut- skottet om den oro som Biografbyrån visar för det alltmer sexualiserade våldet i vanlig spelfilm. Den är stor, och den har vi inte alls talat om här i dag. I den vanliga spelfilmen normaliserar man sexuellt våld, och det är alltså ungdomar mellan 15 och 24 år som ser mest av den spelfilmen. Jag vill också påminna Vänsterpartiet och Social- demokraterna om att all lagstiftning handlar om gränssättning. Vad som är kränkande reklam med kvinnor och män torde inte heller vara något problem att definiera om man verkligen vill det. Vi klarar det i andra frågor. Det är inte vi här i kammaren som ska avgöra det, utan det ska de som har utbildning för det. Det går i andra frågor. Även anspelningspornografi går att definiera. Om de kan det i Norge, ska vi väl kunna det i Sverige. Till sist vill jag och Miljöpartiet påstå att hela den här massiva mediala verkligheten som barn i dag lever i ökar klyftan mellan flickor och pojkar. Den undergräver jämställdhetssträvanden och ger felaktiga bilder av vad som krävs av en människa för leva tillsammans med andra människor i ett socialt tryggt samhälle.

KENNETH KVIST (V)

Anf. 46 KENNETH KVIST (V)

Fru talman! Jag vet inte om det här egentligen var en replik på det jag har sagt. Men jag tycker att KU:s yttranden på de här punkterna är väl avvägda i varje avseende. Barnpornografiutredningen har tittat på frågan om anspelningspornografi. Jag tror att utredningens slut- satser är väl avvägda och genomtänkta. Allt detta är svårt. Sedan finns det vämjeliga företeelser som möter våra barn, och det ska vi försöka skydda dem mot. Men samtidigt går det inte att få bort den verklighet som faktiskt finns. Det är viktigt att vi har förhands- granskning av film, men vi ska vara utomordentligt klara och pregnanta när vi yrkar på en lagstiftning som kan betyda inskränkningar i yttrandefriheten. Det är det jag säger. Detta är komplicerat och måste be- handlas med stor varsamhet. Det är inte så enkelt att man kan lösa ett svårt problem genom att trycka på knapp för en reservation i riksdagen. Här försöker man framställa sig själva som de en- da som står för något och de andra partierna som fiendens agenter. Jag tycker att det sättet att föra diskussionen är avslöjande och tråkigt. Det är inte ägnat att föra den här frågan framåt.

EWA LARSSON (Mp)

Anf. 47 EWA LARSSON (Mp)

Fru talman! Anledningen till att jag begärde replik på Vänsterpartiet var att man i Vänsterpartiet tog upp de som vill bekämpa mänsklig förnedring och att det är någonting positivt att göra det på gator och torg. Men de som verkligen vill bekämpa mänsklig för- nedring har ju inte fått något redskap alls av konstitu- tionsutskottet till gagn för sitt arbete. De ska stå kvar på gator och torg. Under tiden ökar våldet i vanlig spelfilm, i an- spelningspornografin, i sexualiseringen av reklam. Det ökar hela tiden. Vi från Miljöpartiet lyssnar gärna på konkreta förslag till åtgärder från andra partier. Men inga andra förslag har kommit annat än att man ska fortsätta med opinionsbildning. Vi menar att opinionen är på vår sida, att opinio- nen förväntar sig att riksdagen ska göra någonting för att stoppa den alltmer accelererande utvecklingen.

KENNETH KVIST (V)

Anf. 48 KENNETH KVIST (V)

Fru talman! Det är bra att människor inte bara på gator och torg utan i tidningar och även i riksdagens plenisal för en ideologisk debatt. Den är nödvändig, och den ska föras brett. Riksdagen, konstitutionsutskottet och grundlagen ger dessa människor ett instrument. Man tar klart, distinkt, definitivt och entydigt ställning för yttrande- friheten, rätten att föra fram sina åsikter och kämpa för sina åsikter. Det är ett utomordentligt starkt värde i detta. Därför är det också så viktigt att vi är försiktiga och noggranna när vi ska genomföra saker som kan inskränka i detta, så att vi inte gör någonting som skadar det vi vill värna.

KENTH HÖGSTRÖM (S)

Anf. 49 KENTH HÖGSTRÖM (S)

Fru talman! När det här betänkandet skrevs i de- cember månad hänvisade man på s. 17 till två sittande utredningar. Den ena kallades Offentlighets- och sekretesskommittén, den andra Mediegrundlagsutred- ningen. De förutsattes komma med betänkanden eller i varje fall förslag senast den 31 december. I dag, den 24 januari, vet vi vad åtminstone den ena utredningen anser i frågan om offentlighet och sekretess. Man överlämnade ett delbetänkande förra veckan. Därför tycker jag att det är viktigt att det här be- tänkandet kompletteras i protokollet med de förslag som denna kommitté har lagt fram, som möjliggör för medborgarna i Sverige att på ett bättre, effektivare och snabbare sätt komma över de offentliga hand- lingarna. Vi föreslår i utredningen, som jag själv har deltagit i, att man använder sig av Internet, den elek- troniska världens teknik, för att möjliggöra överföring av offentlig handling. Jag tycker att det är ett stort steg att Sveriges riks- dag under detta år har att ta ställning till möjligheter- na för Sveriges medborgare att öka kommunikationen och kontrollen och insynen av den offentliga makten. Jag hoppas också att Sveriges riksdag kommer att följa kommitténs förslag på den punkten. När det gäller Mediegrundlagsutredningen, som har sitt sista sammanträde i dag, vet vi ganska väl att det finns en bred, förankrad majoritet för uppfattning- en att man ska föreslå regering och riksdag att kom- ma tillbaka med förslag om en möjlighet att få tryck- frihetsskydd - skydd av tryckfrihetsförordningen - för att etablera sig som tidningsutgivare på nätet - Internetbaserade tidningar. Det är den största etable- ringsfrihetsreform, Bo Könberg, som vi över huvud taget har varit inne på att föreslå sedan yttrandefri- hetsgrundlagen antogs i denna kammare. Det här är inte oviktiga ting för etableringsfrihets- diskussionen. Det var därför jag begärde ordet. Jag lyssnade med stort intresse på replikskiftet mellan Bo Könberg, Ingvar Svensson, Barbro Hietala Nordlund m.fl. om etableringsfrihetens gränser och möjligheter. Att kunna etablera en egen tidning med skydd av tryckfrihetsförordningen på nätet eller en egen hem- sida med ansvarig utgivare och publicistansvar skulle vara ett stort steg för många nya aktörer inom medi- erna - för enskilda medborgare, grupper av medbor- gare, föreningar, politiska partier och andra som vill delta som publicister utan att behöva satsa så mycket kapital som det krävs för att etablera en tidning, en radiostation eller en TV-station. Etableringsfriheten har dock alltid gränser. Vem ska sätta de gränserna, Bo Könberg? Naturligtvis ska de demokratiskt valda ombuden i denna kammare bestämma var gränsen för etableringsfriheten ska gå. Det finns inga andra legitima gränsdragare än Sveri- ges valda ombud. Det kommer vi att kunna klara. Jag lovar också Bo Könberg m.fl., Ingvar Svensson inte minst, att Mediekoncentrationsutredningen naturligt- vis ska förgås av ett rejält samråd politiker och folk- valda emellan.

BO KÖNBERG (Fp)

Anf. 50 BO KÖNBERG (Fp)

Fru talman! Jag tyckte att det var intressant att hö- ra Kenth Högström berätta om vad som är på gång i Mediegrundlagsutredningen, som tydligen samman- träder just nu. Det han beskriver tycks handla om att vidga etableringsfriheten, att öka möjligheterna för människor att komma till tals. Man ska, om jag för- stod det rätt, bl.a. använda tryckfrihetsförordningen till detta. Mycket intressant, tycker jag. Däremot hade jag kanske lite svårt att förstå över- gången till del 2 i anförandet. Det handlade, såvitt jag förstod, nästan om ett försvar för de tankegångar som har varit uppe i Mediekoncentrationskommittén, som vi har diskuterat några gånger i dag. De innebär ju att man avser att på något vis inskränka etableringsfri- heten. Jag har några gånger hänvisat till text - jag tror att jag den här gången ska ta och läsa upp några rader - om det förslag som har varit på gång. Det visar hur enkelt det kommer att vara när statliga myndigheter i goda tider, men också i onda tider, kanske kommer att ha det här vapnet till hands: Koncentration ska kunna förbjudas om den ska- par, förstärker eller förändrar kontrollen över en do- minerande ställning som väsentligen hämmar eller är ägnad att hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens i fråga om en sådan verksam- het som har särskild betydelse vid opinionsbildning - dagspress, radio och TV - eller en ställning som inne- fattar ett väsentligt inflytande inom flera sådana verk- samheter. Fru talman! Det behövs inte speciellt mycket his- toriskt intresse för eller studier av samtidshistoria och det dåliga århundrade som vi nyss har lämnat för att inse vad den typen av lagstiftning skulle kunna åstad- komma, även om några av de som förespråkar den har de allra bästa intentioner.

KENTH HÖGSTRÖM (S)

Anf. 51 KENTH HÖGSTRÖM (S)

Fru talman! Bo Könberg tar upp de svårigheter som ligger i alla former av begränsningar av medie- makt. Det är minerad mark, det är svårbedömt och måste föregås av noggrann prövning. Men jag tror inte ens att den mest extreme liberal, med något slags övertygelse inför i varje fall mig, skulle kunna påstå att det inte finns svårigheter med den andra änden av parametern, nämligen att starka medieaktörer köper upp varandra och monopoliserar eller oligopoliserar sig på en allt snävare marknad. Där finns det också en stor risk för att mångfald om- vandlas till enfald, dvs. att det bara blir några få star- ka röster kvar. Vi behöver någon typ av begränsning av hur långt koncentrationen kan få gå. Ta det land i världen som har den starkaste lagstiftningen på detta område, Amerikas förenta stater, med mycket noggranna vill- korsprövningar av hur långt koncentrationen får gå. Varför har den lokala privata radion i USA köpts upp på marknad efter marknad, och varför har den ameri- kanska senaten satt en gräns för uppköpens längd och räckvidd? Jo, därför att man inte vill ha en alltför långt gången koncentration. Det är en ganska själv- klar företeelse att man i varje nationellt parlament prövar gränsen för koncentrationen. Jag tror att även Bo Könberg inser detta.

BO KÖNBERG (Fp)

Anf. 52 BO KÖNBERG (Fp)

Fru talman! På några punkter är förstås Kenth Högström och jag överens. Det är lätt att instämma i att det finns problem med en ohämmad koncentration eller monopolisering på medieområdet. Den diskus- sion som jag i dag har försökt föra gäller att de medel som har pekats ut har en hög grad av inbyggd farlig- het och att de inte verkar stå i någon som helst rimlig proportion till det som man kan förväntas uppnå. När jag läste upp den text som är aktuell fram till dess att någon kommer på en bättre medgav Kenth Högström att det finns svårigheter. Vi har tillsam- mans med moderaterna lämnat in en reservation till betänkandet, och jag har uppfattat att kristdemokra- terna känner vissa sympatier för delar av om också inte för hela reservationen. Vi har där pekat på att vi tror att medel som etableringsfrihet, ny teknik m.m. är bättre och mindre farliga för det som vi vill uppnå. Jag undrar om inte det som Kenth Högström sade när han inledde sitt anförande, nämligen när han avslöjade vad som var på gång i en av de statliga utredningarna, visar vad ny teknik kan åstadkomma för att öka möjligheterna för olika röster att göra sig hörda. Kanske har han själv inte tänkt på det som den nya tekniken här kan innebära.

KENTH HÖGSTRÖM (S)

Anf. 53 KENTH HÖGSTRÖM (S)

Fru talman! Jo, det var precis det som var min ut- gångspunkt. Jag inser till fullo vad den nya tekniken kan innebära för en ökad mångfald, för ett ökat spri- dande av åsikter, för ett vidgat meningsutbyte och för en förbättrad transparens i den offentliga makten. Det är inte minst viktigt nu när Sverige är ordförandeland i EU och vi ska visa vad den svenska offentlighets- principen betyder. Det var alltså min utgångspunkt. Jag hoppas att jag rätt inser kraften i den enorma IT-utveckling som vi i Sverige har genomgått under de senaste tre åren. Medborgare efter medborgare, speciellt i den yngre generationen, lär sig att informationstekniken ger möjligheter på ett helt annat sätt. Jag inser det, och det var därför som jag menade att detta om något kommer att öka etableringsfriheten, pluralismen, demokratin, genomlysligheten och debatten. Men vad gäller de tryckta och de eterburna medi- erna finns det alltid en risk för en alltför långt gången koncentration av makt över ordet. Eftersom vi inte vill ha en alltför långt gången offentlig makt över det tryckta och det talade ordet, vill vi naturligtvis inte heller ha en alltför långt gången privat makt. Jag tror att Bo Könberg och jag är helt överens om att det där finns en svårighet i bedömningen, en gränsdragnings- problematik som måste hanteras i denna kammare. Nu ska vi inte föregripa regeringens förslag på det här området. Jag har inte sett propositionen, och jag tror inte heller att Bo Könberg har gjort det. Jag vet bara att vi är överens om att det här finns en svårig- het. Men vi är också överens om att vi icke kan låta koncentrationen växa så att det uppstår monopol, varken över det tryckta ordet eller över det talade. Det måste vi bejaka, och jag vet att Bo Könberg med sin liberala bakgrund kommer att delta i denna strävan.

INGVAR SVENSSON (Kd)

Anf. 54 INGVAR SVENSSON (Kd)

Fru talman! Mediegrundlagsutredningen avser att slutjustera sitt betänkande i eftermiddag. Det finns enligt tryckfrihetsförordningen något som heter med- delarfrihet, men jag vill till protokollet få noterat att Kenth Högström begick ett etikettsbrott när han nyss inför kammaren avslöjade innehållet i en utredning som ännu inte officiellt har presenterats.

KENTH HÖGSTRÖM (S)

Anf. 55 KENTH HÖGSTRÖM (S)

Fru talman! Jag sade att jag inte har avslöjat nå- gonting, eftersom Offentlighets- och sekretesskom- mittén lade fram sitt betänkande i förra veckan. Jag sade att man på sannolik grund kan förvänta sig att den utredning som i dag sammanträder kommer att lämna utrymme för en helt annan etableringsfrihet för de webb-baserade tidningarna. Jag måste därför säga att Ingvar Svenssons kritik inte är berättigad. Offent- lighets- och sekretesskommittén har redan publicerat sitt betänkande och överlämnat det till regeringen. Det föreligger som tryckt skrift, och det är utgångs- punkten för debatten om den nya medieteknikens möjligheter.

Beslut, Genomförd

Information kommer.

Protokoll med beslut

Protokoll 2000/01:55 2001-01-24

Riksdagsskrivelser

Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.

Det här är ett utskottsbetänkande

Ett betänkande innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. På den här sidan kan du följa ärendets gång och ta del av debatt och beslut.

Störningar på webbplatsen

Yttrande- och tryckfrihetsfrågor

Var är betänkandet nu?

Betänkandet är färdigbehandlat

Hela betänkandet

Beslut i korthet

Motioner om yttrande- och tryckfrihetsfrågor (KU9)

Det här är ett utskottsbetänkande

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Motioner om yttrande- och tryckfrihetsfrågor (KU9)

Debatt, Genomförd

Webb-tv: Yttrande- och tryckfrihetsfrågor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 1 INGER RENE (M)

Anf. 2 KENNETH KVIST (V)

Anf. 3 ÅSA TORSTENSSON (C)

Anf. 4 BO KÖNBERG (Fp)

Anf. 5 KENNETH KVIST (V)

Anf. 6 BO KÖNBERG (Fp)

Anf. 7 KENNETH KVIST (V)

Anf. 8 BO KÖNBERG (Fp)

Anf. 9 PER LAGER (Mp)

Anf. 10 B. HIETALA NORDLUND (S)

Anf. 11 KENNETH KVIST (V)

Anf. 12 B. HIETALA NORDLUND (S)

Anf. 13 KENNETH KVIST (V)

Anf. 14 B. HIETALA NORDLUND (S)

Anf. 15 BO KÖNBERG (Fp)

Anf. 16 B. HIETALA NORDLUND (S)

Anf. 17 BO KÖNBERG (Fp)

Anf. 18 B. HIETALA NORDLUND (S)

Anf. 19 EWA LARSSON (Mp)

Anf. 0 EWA LARSSON (Mp)

Anf. 20 B. HIETALA NORDLUND (S)

Anf. 21 EWA LARSSON (Mp)

Anf. 22 B. HIETALA NORDLUND (S)

Anf. 23 EWA LARSSON (Mp)

Anf. 24 BIRGER SCHLAUG (Mp)

Anf. 25 BO KÖNBERG (Fp)

Anf. 26 BIRGER SCHLAUG (Mp)

Anf. 27 BO KÖNBERG (Fp)

Anf. 28 BIRGER SCHLAUG (Mp)

Anf. 29 KENNETH KVIST (V)

Anf. 30 BIRGER SCHLAUG (Mp)

Anf. 31 KENNETH KVIST (V)

Anf. 32 BIRGER SCHLAUG (Mp)

Anf. 33 B. HIETALA NORDLUND (S)

Anf. 34 BIRGER SCHLAUG (Mp)

Anf. 35 B. HIETALA NORDLUND (S)

Anf. 36 BIRGER SCHLAUG (Mp)

Anf. 37 INGVAR SVENSSON (Kd)

Anf. 38 BO KÖNBERG (Fp)

Anf. 39 INGVAR SVENSSON (Kd)

Anf. 40 KENNETH KVIST (V)

Anf. 41 BIRGER SCHLAUG (Mp)

Anf. 0 BIRGER SCHLAUG (Mp)

Anf. 42 KENNETH KVIST (V)

Anf. 43 BIRGER SCHLAUG (Mp)

Anf. 44 KENNETH KVIST (V)

Anf. 45 EWA LARSSON (Mp)

Anf. 46 KENNETH KVIST (V)

Anf. 47 EWA LARSSON (Mp)

Anf. 48 KENNETH KVIST (V)

Anf. 49 KENTH HÖGSTRÖM (S)

Anf. 50 BO KÖNBERG (Fp)

Anf. 51 KENTH HÖGSTRÖM (S)

Anf. 52 BO KÖNBERG (Fp)

Anf. 53 KENTH HÖGSTRÖM (S)

Anf. 54 INGVAR SVENSSON (Kd)

Anf. 55 KENTH HÖGSTRÖM (S)

Beslut, Genomförd

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

Det här är ett utskottsbetänkande