Vissa gymnasie- och vuxenutbildningsfrågor m.m.

Betänkande 1991/92:UbU26

Utbildningsutskottets betänkande 1991/92:UBU26

Vissa gymnasie- och vuxenutbildningsfrågor m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1991/92
UbU26

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas ett antal frågor som främst
berör gymnasieskolan och som medför ändring av skollagen.
Utskottet tillstyrker bifall till regeringens förslag till
bl.a. mindre studiekurs i den nya gymnasieskolan, en uppdelning
av de individuella programmen och en ny lärlingsutbildning.
Utskottet föreslår att riksdagen uttalar att de teoretiska
kompletteringskurserna i den nya gymnasieskolan skall finnas
kvar. Utskottet tillstyrker regeringens förslag i övrigt.

Till betänkandet fogas tre reservationer av
Socialdemokraterna och meningsyttring av Vänsterpartiet.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1991/92:157 (delvis) dels
föreslagit
1. att riksdagen antar det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100),
2. att riksdagen antar det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1108) om statens
skolor för vuxna,
3. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om
benämning på grenar (avsnitt 4.2),
4. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om
bestämmelserna i anslutning till minsta garanterad
undervisningstid (avsnitt 7),
5. att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om
statsbidrag till vissa lanthushållsskolor (avsnitt 10),

dels berett riksdagen tillfälle
7. att ta del av vad i propositionen anförts om
kompletteringskurser (avsnitt 9).

Lagförslagen återfinns som bilaga till detta betänkande.

Propositionens avsnitt Kompetensinriktad vuxenutbildning
genom studieförbund jämte motioner har överlämnats till
kulturutskottet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1991/92:157

1991/92:Ub69 av Larz Johansson m.fl. (c, fp, kds) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om omfattningen av allmänna ämnen i
lärlingsutbildningen.

1991/92:Ub70 av Larz Johansson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om kompletteringskurser i gymnasieskolan.

1991/92:Ub71 av Stina Gustavsson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att samtliga
lanthushållsskolor/internatskolor måste behandlas på likartat
sätt i statsbidragshänseende vid en eventuell övergång till
fristående skolor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förläggning av elevers individuella
program till lanthushållsskolorna.

1991/92:Ub73 av Anders G Högmark (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att gymnasieskolans medieprogram ej skall grendelas.

1991/92:Ub74 av Björn Samuelson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
särskilt utsatta hantverksgrenar och yrkesområden, i enlighet
med vad som i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om historia som kärnämne på individuella
linjer inom gymnasieskolan,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag om avgifter vid
ansökningar och fyllnadsprövningar.

1991/92:Ub75 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till ny
utbildning för lärlingar,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag att
kategoriuppdela gymnasieskolans individuella program i
individuella resp. specialutformade program,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag att införa
möjligheten till mindre studiekurs på de nationella programmen
i gymnasieskolan,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag att inte införa
kompletteringskurser av det slag som föreslogs i propositionen
Växa med kunskaper och som tänktes ersätta tredje året på ett
nationellt program,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag att ge kommuner,
landsting och styrelserna för statens skolor för vuxna
möjligheter att ta ut ansökningsavgifter när det gäller
gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning i komvux.

Motioner från allmänna motionstiden 1992

1991/92:Ub214 av Inga Berggren och Rune Rydén (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att stimulera utvecklandet av
lanthushållsskolorna till fristående skolor exempelvis i
stiftelseform.

1991/92:Ub260 av Per-Richard Molén och Elisabeth Fleetwood
(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att filosofi och psykologi
införs som obligatoriskt ämne på linjerna E, N och T och att
specialarbetet i gymnasiet blir frivilligt.

1991/92:Ub261 av Inger René och Maud Ekendahl (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att lanthushållsskolornas
verksamhet fortlever och utvecklas.

1991/92:Ub274 av Stina Gustavsson m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om
internathushållsskolorna/lanthushållsskolorna.

1991/92:Ub279 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bevarandet av utbildningsmöjlighet
inom gamla hantverk,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lärlingslöner för nyanställda
ungdomar under 25 år.

1991/92:Ub297 av Mats Lindberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ämnet idrott i gymnasieskolan.

Utskottet

Riksdagen beslutade vid föregående riksmöte (prop.
1990/91:85, UbU16, rskr. 356) om reformering av gymnasieskolan
och vuxenutbildningen med början läsåret 1992/93. På grundval
av förslag i årets budgetproposition har riksdagen beslutat
(prop. 1991/92:100 bil.9, UbU10, rskr. 190) att vissa
höjningar av sektorsanslaget i vad avser gymnasieskolans
reformering inte skall genomföras under budgetåret 1992/93.
Riksdagens beslut om gymnasieskolans och vuxenutbildningens
reformering i övrigt ligger fast. Enligt föredragande
statsrådet har det under arbetet med att genomföra de beslutade
förändringarna visat sig att ytterligare några frågor bör
underställas riksdagen.

Benämning på grenar i vissa nationella program

Regeringen har den 27 februari 1992 fattat beslut om målen
för de nationella programmen i gymnasieskolan. Till grund för
beslutet låg ett förslag som statens skolverk utarbetat, vilket
remissbehandlats. Under arbetet med dessa programmål har det
framkommit förslag till ändring av benämningen på vissa grenar
inom de nationella programmen.

Enligt regeringen bör den av riksdagen beslutade grenen
Tandsköterskor inom Omvårdnadsprogrammet benämnas Tandvård och
de beslutade grenarna inom Fordonsprogrammet Flygunderhåll och
Reparation ändras till Flygteknik resp. Fordonsteknik.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad som förordats
i proposition 1991/92:157 när det gäller benämning på grenar i
gymnasieskolans nationella program.

Möjlighet till mindre studiekurs i de nya programmen i
gymnasieskolan

Regeringen föreslår att elever som har påtagliga
studiesvårigheter skall ges möjlighet att få s.k. mindre
studiekurs. Enligt föredragande statsrådet är det önskvärt att
en elev, som under studiernas gång i ett nationellt program
finner det svårt att klara av alla ämnen, får möjlighet att
stanna kvar i klassen och fortsätta med ett reducerat antal
ämnen i stället för att sluta och gå över till en annan
studieväg. Även elever med olika typer av handikapp, som t.ex.
döva, hörselskadade eller svårt rörelsehindrade elever, bör
kunna få mindre studiekurs. Det finns inte skäl att centralt
reglera vilka ämnen som en elev inte skall kunna befrias från.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få
ett bemyndigande att medge sådana avvikelser från timplanen som
kan bli aktuella i dessa fall. Detta medför en ändring i
5kap. 4§ skollagen (1985:1100).

Enligt motion 1991/92:Ub75 (s) yrkande 3 är möjligheten att i
de nationella programmen uppnå allmän behörighet för högre
studier en viktig del av gymnasiereformen. Mindre studiekurs
kan enligt motionärerna leda till att vissa elever hamnar i
utbildningsmässiga återvändsgränder.

Utskottet vill med anledning av regeringens förslag och
motionsyrkandet anföra följande.

Enligt de nu gällande timplanerna för gymnasieskolan
(Lgy70) kan elev som har påtagliga studiesvårigheter befrias
från högst tre ämnen. Den som avslutat mindre studiekurs har
rätt att inom fyra år få s.k. förlängd undervisning i varje
ämne i vilket han eller hon har varit befriad från
undervisningen.

I propositionen Växa med kunskaper (prop. 1990/91:85 s.90)
redovisades ett antal försöksvis prövade verksamheter med bl.a.
individuell studietakt.

Utskottet finner det motiverat att en elev som har påtagliga
studiesvårigheter och som så önskar skall kunna befrias från
ett eller flera ämnen inom det program som eleven valt.
Utskottet vill stryka under vad som anförs i propositionen,
nämligen att ett nationellt program, som syftar till allmän
behörighet, inte bör styckas sönder alltför mycket utan det bör
med så få undantag som möjligt ha den uppläggning som riksdagen
bestämt genom beslutet om minsta garanterad undervisningstid.
Utskottet utgår från att beslut om mindre studiekurs och vilka
ämnen som eleven skall befrias från fattas -- efter noggrann
prövning i varje enskilt fall -- av rektor efter samråd med
berörda lärare (jfr 10kap. 55 och 56§§
gymnasieförordningen, 1987:743, senaste ändring 1991:1883).
Utskottet förutsätter att eleven informeras om konsekvenserna
av beslutet och om vad som gäller för förlängd undervisning
(jfr 9kap. 67§ och 10kap. 57§ gymnasieförordningen).
Skolverket bör i sin allmänna tillsyn över gymnasieskolans
verksamhet följa utvecklingen beträffande mindre studiekurs i
den nya gymnasieskolan.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att
riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ub75 yrkande 3 antar det
i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i
skollagen såvitt avser 5kap. 4§ första stycket.

Specialutformade program, individuella program och utbildning
för lärlingar

Riksdagens beslut om gymnasieskolan och vuxenutbildningen
(prop. 1990/91:85, bet. UbU16, rskr. 356) innebär bl.a. att
kommunerna är skyldiga att erbjuda gymnasieutbildning i form av
individuella program till de ungdomar som inte har tagits in på
ett nationellt program. De individuella programmen skall utgå
från den enskilde elevens behov och från lokala förutsättningar
och skall så långt möjligt byggas upp kring gymnasieskolans
s.k. kärnämnen. Med hänsyn till de skilda motiven för
individuella program enligt riksdagens beslut (jfr bet. UbU16
s.45f.) föreslår regeringen att de delas upp i två skilda
kategorier, nämligen specialutformade program och
individuella program.

De specialutformade programmen avser utbildningar som är
likvärdiga med de nationella programmen. Det kan vara både
teoretiska och yrkesinriktade utbildningar. Undervisning i
kärnämnena skall ingå i samma utsträckning som för elever på
nationella program. Eleven får möjlighet att välja kurser från
de nationellt fastställda programmen och från de lokalt
fastställda kurserna. I den utbildningsplan som skall göras upp
för varje elev skall detta preciseras. Mindre studiekurs skall
kunna beviljas även i dessa program.

De individuella programmen skall i första hand syfta till att
stimulera eleven att fortsätta på ett nationellt eller
specialutformat program. Detta motsvarar vad som i dag ryms
inom kommunernas uppföljningsansvar. Andra utbildningar som kan
finnas inom dessa program är mer udda utbildningar som t.ex.
yrkesdansarutbildning och andra utbildningar som avser elever
med speciella behov, t.ex. elever från särskolan. Inom ramen
för individuella program inordnas även en ny
lärlingsutbildning.

Föredragande statsrådet anser att det av flera olika skäl
behövs en ny utbildning för lärlingar. Denna
utbildningsform kan vara lämplig för ungdomar som har som
främsta mål att snabbt komma ut i arbetslivet och som finner de
yrkesförberedande programmen alltför teoretiskt inriktade. Även
för elever som är bosatta på långt avstånd från den
gymnasieskola som anordnar önskat program kan en
lärlingsutbildning hos ett företag som genomförs närmare
hemorten vara ett bättre alternativ. Lärlingsutbildning kan
också bidra till återväxten inom smala yrkesområden. Den nya
lärlingsutbildningen skall vara en kombination av sådan
yrkesutbildning som sker i ett företags regi, inom ramen för
ett anställningsförhållande, och studier av vissa ämnen i
gymnasieskolan. Lärlingsutbildningen får sålunda härigenom ett
delat huvudmannaskap.

Företagen skall vara huvudman för den företagsförlagda delen
av lärlingsutbildningen och ansvara för genomförandet av den.
Lärlingarnas anställningsförhållanden under den tid de är i
företagen är en fråga för parterna på arbetsmarknaden att komma
överens om.

Skolans del i utbildningen för lärlingar skall enligt
propositionen utgöras av ett utbildningspaket med s.k.
kärnämnen. För dessa allmänna ämnen är kommunen huvudman.
Omfattningen av detta utbildningspaket bör enligt propositionen
inte regleras i skollagen.

Den av regeringen föreslagna uppdelningen i specialutformade
program och individuella program medför ändring och tillägg i
5kap. 13§ skollagen och följdändringar i 5kap. 3, 4 andra
stycket och 20§§ skollagen. I nämnda 13§ (sista stycket)
bemyndigas regeringen att föreskriva att utbildningen i skolan
när det gäller den nya lärlingsutbildningen skall omfatta minst
vissa ämnen i gymnasieskolans timplaner. Regeringens
föreskrifter om omfattningen av utbildningen med stöd av ett
sådant bemyndigande som nu föreslagits kan lämpligen ges i
gymnasieförordningen.

Då de specialutformade programmen och de individuella
programmen normalt skall erbjudas endast ungdomar i den egna
kommunen finns det enligt föredragande statsrådet inte
anledning att införa någon generell rätt till interkommunal
ersättning för elever på dessa program. Två undantag måste dock
göras. För det första gäller det de udda riksrekryterande
utbildningar som kan anordnas som specialutformade program
eller individuella program. Här bör rätten till interkommunal
ersättning vara beroende av om regeringen har förklarat
utbildningen för riksrekryterande. För en sådan lösning krävs
en ändring i 5kap. 14§ skollagen. Det andra undantaget
berör den nya lärlingsutbildningen. Det gäller den utbildning
som är avsedd att kombineras med en anställning. I detta
sammanhang kan det ofta vara ändamålsenligt att studierna av
skolämnena arrangeras i den kommun där företag med
lärlingsplatserna finns, oberoende av att lärlingarna kan ha
olika hemkommuner. Med hänsyn härtill föreslås att regeringen
bemyndigas föreskriva en rätt till interkommunal ersättning när
det gäller den skolförlagda delen av utbildningen. En sådan
föreskrift kan tas in i 5kap. 26§ skollagen.

I motion 1991/92:Ub75 (s) yrkande 2 avvisas regeringens
förslag om en kategoriuppdelning av det individuella
programmet. I samma motion (yrkande 1) avvisas även regeringens
förslag till ny lärlingsutbildning. Enligt motionärerna
tillgodoses syftet med den av regeringen föreslagna
utbildningen genom den nuvarande gymnasiala
lärlingsutbildningen. Motionärerna vänder sig mot att berörda
arbetsmarknadsparter, branscher och företag helt svarar för
innehåll, uppläggning och krav på lärlingsutbildningen.
Därigenom kommer den enskilde eleven att sakna det stöd som
skolan kan ge i dag inom liknande utbildningar.

Utskottet vill med anledning av regeringens förslag och
motionsyrkandena anföra följande.

Som framhålls i propositionen (s.12f.) är det nödvändigt
att utbildningsväsendet präglas av kvalitet, flexibilitet och
variationsrikedom. Den treåriga gymnasieskolan och de
nationella programmen är den ram inom vilken skolan skall ges
ett stort utrymme för att komponera kombinationer och
utbildningsvägar. Enligt vad föredragande statsrådet har
erfarit finns det nu allt större förståelse för att en ordning
med specialisering mot yrkesområden i form av valbara kurser
ger en större flexibilitet än vad grenindelningarna gör.
Utskottet delar denna uppfattning och ser uppdelningen i
specialutformade program och individuella program som
ytterligare ett uttryck för en önskvärd flexibilitet i den nya
gymnasieskolan.

Riksdagens beslut om en ny gymnasieskola innebar bl.a. att
lärlingsutbildning skulle finnas som utbildningsalternativ. En
gymnasieutbildning i kombination med yrkesutbildning i ett
anställningsförhållande skulle kunna vara en form av
individuellt program.

Utskottet har inget att erinra mot att företagen skall vara
huvudman för den företagsförlagda delen av lärlingsutbildningen
och ansvara för genomförandet av den. Utskottet ser en fördel i
att lärlingsutbildningen får en fastare struktur än vad som är
fallet i dag, att den kombineras med teoretisk utbildning i
gymnasieskolan och att den motsvarar tre årskurser. Utskottet
utgår från att gymnasieskolan och berörda företag samverkar när
det gäller planering och genomförande av utbildningen som
helhet. Avvägningen av hur de olika utbildningsdelarna skall
förläggas i tiden bör, som framhålls i propositionen, skolan
och företaget få komma överens om efter de lokala
förutsättningarna.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att
riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ub75 yrkandena 1 och 2
antar det i proposition 1991/92:157 framlagda förslaget till
lag om ändring i skollagen såvitt avser 5kap. 3, 4 andra
stycket, 13, 14, 20 och 26§§.

När det gäller omfattningen av allmänna ämnen i
lärlingsutbildningen anför föredragande statsrådet att hon
ser det som naturligt att det i utbildningen alltid skall ingå
ämnena svenska, engelska, samhällskunskap och matematik i den
omfattning som framgår av de av riksdagen beslutade timplanerna
för gymnasieskolan (bilaga 2 i skollagen). Mindre än detta bör
inte få anordnas som utbildningspaket. Kommunen bör emellertid
ha skyldighet att erbjuda samtliga gymnasieskolans kärnämnen
inom ramen för utbildningen. Enligt statsrådets mening är det
självklart värdefullt att så många ungdomar som möjligt tar
fasta på detta erbjudande och på så sätt skaffar sig utbildning
i alla kärnämnen.

I motion 1991/92:Ub69 (c, fp, kds) föreslås att samtliga
kärnämnen enligt de nya timplanerna för gymnasieskolan skall
studeras av de elever som får sin yrkesutbildning inom ramen
för den nya lärlingsutbildningen. Efter noggrann prövning bör
elev ges möjlighet till mindre studiekurs även i denna
utbildningsform. Enligt motion 1991/92:Ub74 (v) yrkande 2 bör
ämnet historia ingå som ett kärnämne och studeras av eleverna i
den nya lärlingsutbildningen. Enligt motionärerna är
kulturhistoriska kunskaper en förutsättning för att förstå
olika hantverks utveckling och traditioner.

Utskottet anser i likhet med såväl föredragande statsrådet
som motionärerna att det är nödvändigt att eleverna i
lärlingsutbildningen får utbildning i vissa allmänna ämnen
motsvarande dem i de nationella programmen. Mot denna bakgrund
är det utskottets uppfattning att ämnet religionskunskap, som
är ett kärnämne i gymnasieskolans timplaner, även bör ingå i
det utbildningspaket som eleverna i den nya
lärlingsutbildningen minst skall studera. Det är viktigt att
eleverna i gymnasieskolan ges kunskaper och vägledning i
livsåskådningsfrågor. Även frågor om etik och moral har blivit
allt viktigare i vårt samhälle och inte minst i yrkeslivet.

När det gäller ämnet historia vill utskottet peka på att det
inte är ett kärnämne som alla elever skall studera enligt
timplanerna för gymnasieskolans treåriga nationella program. I
sitt betänkande om gymnasieskolan och vuxenutbildningen
(1990/91:UbU16, s.66) framhöll utskottet, mot bakgrund av att
historia inte ingår i de yrkesförberedande programmen, att det
bör finnas två kursplaner för kärnämnet samhällskunskap,
nämligen en för de yrkesförberedande programmen och en för
övriga program där ämnet historia finns upptaget på
timplanerna. I kursplanen för samhällskunskap på de
yrkesförberedande programmen, som omfattar 90 timmar, borde ca
en tredjedel av utbildningstiden ägnas åt historiskt stoff.

Inom ramen för lärlingsutbildningen bör således utbildningen
i skolan omfatta minst kärnämnena svenska, engelska,
samhällskunskap, matematik och religionskunskap. Detta bör
riksdagen med anledning av motion 1991/92:Ub69 och med avslag
på motion 1991/92:Ub74 yrkande 2 som sin mening ge regeringen
till känna.

I syfte att bevara utbildningsmöjligheterna inom hantverk
begärs i motion 1991/92:Ub279 (kds) att "de gamla
hantverkslinjerna" införs i gymnasieskolan (yrkande 1). För att
hålla kostnaden nere för arbetsgivarna bör lärlingslöner
införas för nyanställda ungdomar under 25 år (yrkande 2).
Enligt motion 1991/92:Ub74 (v) yrkande 1 bör riksdagen hos
regeringen begära en utredning, som klargör inom vilka
hantverksgrenar och yrkesområden som insatser bör göras för att
befintlig kompetens skall kunna tas till vara och utvecklas.

Utskottet vill erinra om att Hantverksprogrammet är ett av de
nationella programmen i den nya gymnasieskolan enligt
riksdagens beslut (prop. 1990/91:85, bet. UbU16, rskr. 356).
Det skall kunna utbilda elever för ett stort antal
hantverksyrken, t.ex. dekormålare, korgmakare och sadelmakare.

I det föregående har utskottet tillstyrkt regeringens förslag
till en ny utbildning för lärlingar. Även lärlingsutbildningen
kan bidra till återväxten inom smala yrkesområden.

När det gäller frågan om lärlingslöner vill utskottet peka på
att yrkesutbildningen i den nya lärlingsutbildningen kommer att
ske i ett företags regi inom ramen för ett
anställningsförhållande. Lärlingarnas anställningsförhållanden
-- bl.a. lärlingarnas löner -- under den tid de är i företagen
är en fråga för parterna på arbetsmarknaden att komma överens
om.

När det slutligen gäller begäran om en utredning om smala
hantverksinriktade yrkesområden utgår utskottet från att
skolverket inom ramen för sin huvuduppgift att svara för den
nationella uppföljningen och utvärderingen av skolans
verksamhet kommer att följa utvecklingen av bl.a.
Hantverksprogrammet, elevunderlag, rekryteringen till olika
hantverksyrken m.m.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att
riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub74 yrkande 1 och
1991/92:Ub279.

Bestämmelser i anslutning till minsta garanterad
undervisningstid

Riksdagens beslut om reformeringen av den gymnasiala
utbildningen (prop. 1990/91:85, bet. UbU16, rskr. 356) innebär
bl.a. att eleverna garanteras ett visst antal timmars
undervisning dels totalt, dels inom de olika ämnen som ingår i
resp. nationellt program. Riksdagen lade vidare fast att
läsåret såsom hittills skall omfatta minst 178 skoldagar, minst
12 lovdagar och högst 5 studiedagar. De 178 skoldagarna rymmer
4 friluftsdagar. Riksdagen uttalade även att den garanterade
undervisningstiden skall motsvara 162 dagar och övrig tid 12
dagar. Med övrig tid avses tid för centrala prov och likartade
skrivningar, temadagar samt studie- och yrkesorientering.

Enligt propositionen är prov, liksom studiebesök och
temastudier, en integrerad del av undervisningen i resp. ämne
och bör följaktligen ingå i den minsta garanterade
undervisningtiden för resp. ämne. Beslut i dessa frågor bör
avgöras av lärarna i samråd med eleverna. Mot denna bakgrund
anser regeringen det onödigt att centralt reglera hur många
skoldagar per läsår som den minsta garanterade
undervisningstiden motsvarar och hur många skoldagar som skall
vara övrig tid. Det räcker med att reglera den minsta
garanterade undervisningstiden totalt och per ämne samt det
minsta totala antalet skoldagar per läsår, dvs. 178, samt
antalet dagar därav som skall vara friluftsdagar, nämligen 4.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad som i
propositionen förordats om bestämmelserna i anslutning till
minsta garanterad undervisningstid. Till detta vill utskottet
lägga följande. Utskottet utgår från att planeringen av den
garanterade undervisningstiden och principerna för utläggningen
av läsåret tas upp i skolkonferensen (jfr 7kap. 1--13§§
gymnasieförordningen) så att företrädare för bl.a. lärarna och
eleverna får möjlighet att diskutera olika förslag och delta i
besluten. Det bör ankomma på skolverket att inom ramen för sin
allmänna tillsyn noga följa gymnasieskolornas
undervisningsplanering och tidsanvändningen inom resp. ämne.

Kompletteringskurser

I propositionen Växa med kunskaper (prop. 1990/91:85
s.88f.) föreslogs att en elev i stället för det tredje året
av ett program skulle kunna välja att gå en kompletteringskurs
med humanistisk/samhällsvetenskaplig,
naturvetenskaplig/teknisk eller merkantil inriktning.
Regeringen anser nu att det inte finns anledning att konstruera
fasta kompletteringskurser av detta slag. Om en elev vill läsa
en sådan kombination av ämnen som skulle ha varit möjlig med en
kompletteringskurs, kan eleven välja att i stället gå på ett
specialutformat program.

I motionerna 1991/92:Ub75 (s) yrkande 4 och 1991/92:Ub70 (c)
hävdas att kompletteringskurserna i årskurs 3 är av stort värde
för de elever som behöver komplettera sin utbildning för
behörighet för vissa utbildningar inom högskolan. Enligt
motionärerna är det därför angeläget att gymnasieskolorna ges
möjlighet att inrätta kompletteringskurser med
humanistisk/samhällsvetenskaplig, naturvetenskaplig/teknisk
eller merkantil inriktning.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det som ett
alternativ till att slutföra studierna på ett program bör
finnas möjlighet att i årskurs 3 välja en kompletteringskurs
med här angiven inriktning. I sammanhanget vill utskottet peka
på bestämmelserna om minsta garanterad undervisningstid i
gymnasieskolans timplaner och vad som anförts i propositionen
Växa med kunskaper när det gäller syftet med resp.
kompletteringskurs och kompetenskraven i olika ämnen. Utskottet
konstaterar att samtliga grenspecifika ämnen inte kan rymmas
inom ramen för tillgänglig undervisningstid i årskurs 3 med
beaktande av minsta garanterade undervisningstid i resp. ämne.
Det bör ankomma på skolverket att utifrån dessa förutsättningar
utarbeta programmål och timplaner för kompletteringskurserna
och kursplaner för de enskilda ämnena.

Vad utskottet anfört om kompletteringskurser i gymnasieskolan
bör riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub70 och
1991/92:Ub75 yrkande 4 samt med anledning av proposition
1991/92:157 som sin mening ge regeringen till känna.

Lanthushållsskolor

Regeringen föreslår att de tre landstingskommunala
lanthushållsskolorna Ryssby lanthushållsskola i
Kronobergs län, Lanthushållsskolan Bräkne-Hoby i Blekinge län
och Axelwoldskolan i Malmöhus län övergångsvis får
statsbidrag i särskild ordning från de medel som avsätts
för sektorsbidraget.

Enligt motion 1991/92:Ub71 (c) (yrkande 1) bör även övriga
lanthushållsskolor med likartad utbildning som de tre här
aktuella skolorna behandlas på motsvarande sätt i
statsbidragshänseende.

Utskottet vill med anledning av regeringens förslag och
motionsyrkandet anföra följande.

De tre lanthushållsskolorna som föreslås få statsbidrag har
uteslutande kortare utbildningar om högst två terminer inom
konsumtionsområdet. För dessa utbildningar finns ingen
motsvarighet i den reformerade gymnasieskolan. Övriga
landstingskommunala lanthushållsskolor anordnar bl.a.
utbildning på sådana studievägar som kommer att ersättas av
Naturbruksprogrammet. Bidrag till de tre lanthushållsskolorna
Ryssby, Bräkne-Hoby och Axelwoldskolan bör utgå övergångsvis i
avvaktan på att huvudmännen bestämmer sig för en framtida
organisatorisk lösning.

Utskottet föreslår att riksdagen med avslag på motion
1991/92:Ub71 yrkande 1 godkänner vad som förordats i
proposition 1991/92:157 beträffande statsbidrag till vissa
lanthushållsskolor.

I motion 1991/92:Ub261 (m) understryks vikten av att
lanthushållsskolornas verksamhet kan fortleva och utvecklas.
Motionärerna vill lyfta fram hälso- och kostfrågorna i all
utbildning. Enligt motion 1991/92:Ub71 (c) yrkande 2 bör
utbildning vid lanthushållsskolorna vara ett ypperligt
komplement för kommunernas individuella program. Riksdagen bör
som sin mening ge regeringen till känna att kommunerna
informeras om lämpligheten att förlägga utbildning för en grupp
elever inom ramen för ett individuellt program till
lanthushållsskolorna.

Föredragande statsrådet understryker i propositionen (s.35)
vikten av att ungdomar får kunskaper om kostens betydelse för
hälsan och om hushållsekonomi. Statsrådet finner det vidare
värdefullt att unga människor som vill få mer fördjupade
hushållskunskaper ges möjlighet att studera vid
lanthushållsskolorna. Dessa skolor har även stor betydelse som
förvaltare av kulturarvet på bl.a. hushållsområdet.

Utskottet delar de i propositionen framförda synpunkterna på
lanthushållsskolornas utbildningar inom konsumtionsområdet.
Det är enligt utskottets uppfattning värdefullt om kommunerna
efter överenskommelse med huvudmännen kan utnyttja
lanthushållsskolorna för delar av ett utbildningsprogram för
sina ungdomar t.ex. inom ramen för individuella program.
Utskottet utgår från att lanthushållsskolorna själva i detta
hänseende kommer att kunna informera om och på annat sätt
marknadsföra sina utbildningar i kommunerna.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet det inte
påkallat att riksdagen gör något särskilt uttalande beträffande
lanthushållsskolornas utbildningar, varför motionerna
1991/92:Ub71 yrkande 2 och 1991/92:Ub261 avstyrks.

Enligt motion 1991/92:Ub214 (m) (yrkande 2) finns det
anledning att stimulera en utveckling så att
lanthushållsskolorna kan finnas kvar i utbildningssystemet. När
det gäller huvudmannaskapet för lanthushållsskolorna ser
motionärerna en möjlighet att överföra skolorna till stiftelser
eller enskilda huvudmän. I motion 1991/92:Ub274 (c) begärs
besked på vilket sätt lanthushållsskolorna skall inordnas i
utbildningssystemet.

I propositionen klargörs såväl huvudmannaskapsfrågan som
utbildningens inriktning vid nuvarande lanthushållsskolor. Som
framhålls i propositionen får de båda fristående skolorna,
Vaxtanässkolan och Apelrydsskolan, statsbidrag direkt till
huvudmannen från anslaget Bidrag till driften av fristående
skolor. Restriktionerna om vilka utbildningar som får anordnas
av landsting i enlighet med riksdagens beslut om gymnasieskolan
och vuxenutbildningen (prop. 1990/91:85, UbU16, rskr. 356)
gäller självfallet inte de fristående skolorna. En framtida
lösning för Ryssby lanthushållsskola, Lanthushållsskolan
Bräkne-Hoby och Axelwoldskolan skulle såsom framhålls i
propositionen kunna vara en omvandling till fristående skolor.
Föredragande statsrådet är för sin del beredd att i positiv
anda pröva ansökningar från dessa skolor till regeringen om att
erhålla statsbidrag som fristående skola. En sådan omvandling
måste emellertid i första hand övervägas av skolans nuvarande
huvudmän. Mot denna bakgrund och med hänvisning till vad
utskottet anfört i det föregående när det gäller
lanthushållsskolornas roll i den nya gymnasieskolan anser
utskottet att syftet med motionerna 1991/92:Ub214 yrkande 2 och
1991/92:Ub274 är tillgodosett, varför motionerna avstyrks.

Avgifter

Regeringen föreslår att kommuner och landsting skall ges
möjlighet att ta ut ansökningsavgifter när det gäller gymnasial
vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning i komvux. Avgiften
skall ha karaktären av en depositionsavgift. Den skall
återbetalas till den som inte tas in och till den som genomför
kursen och får betyg. Eftersom grundläggande vuxenutbildning är
en rättighet, får avgifter inte tas ut av dem som anmäler sig
till sådan utbildning. Förslaget till ansökningsavgifter inom
komvux medför införandet av en ny 21a§ i 11kap.
skollagen och följdändring i 11kap. 5§ skollagen.

Enligt motionerna 1991/92:Ub75 (s) yrkande 5 i denna del och
1991/92:Ub74 (v) yrkande 3 i denna del bör riksdagen avslå
regeringens förslag att ge kommuner och landsting möjlighet att
ta ut ansökningsavgifter när det gäller gymnasial
vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning i komvux. Ett
genomförande av förslaget riskerar att ge upphov till
administrativt merarbete. Motionärerna anser vidare att
ansökningsavgifter har en tillbakahållande effekt på många
människor, vilket i detta fall skulle kunna leda till färre
vuxenstuderande.

Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra
följande.

Som framgår av propositionen (s.35) har skolstyrelsen i
Stockholm aktualiserat frågan om en ändring av skollagen
(11kap. 5§) vilken skulle göra det möjligt att ta ut
anmälningsavgifter av sökande till komvux. Syftet är att komma
till rätta med de problem som uppstår genom att vissa personer,
som intagits till en kurs, aldrig infinner sig till kursstarten
eller hoppar av kursen nästan omedelbart.

Utskottet anser det motiverat att kommuner och landsting ges
möjlighet att ta ut en skälig avgift i enlighet med allmänna
kommunalrättsliga principer. Utskottet utgår från att
huvudmännen för här aktuella utbildningar själva bedömer i vad
mån de skall utnyttja rätten att avgiftsbelägga ansökningar
inom komvux.

Utskottet föreslår att riksdagen med avslag på motionerna
1991/92:Ub74 yrkande 3 i denna del och 1991/92:Ub75 yrkande 5 i
denna del antar det i proposition 1991/92:157 framlagda
förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 11kap.
5 och 21a§§.

Regeringen föreslår att lagen (1991:1108) om statens skolor
för vuxna ändras så att styrelsen för resp. skola får besluta
att ta ut ansökningsavgifter för kurser som motsvarar gymnasial
vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning. Samma principer
beträffande avgiftens storlek och återbetalning av avgifter bör
gälla för dessa skolor som för komvux.

På samma grunder som anförts ovan avvisas i motionerna
1991/92:Ub75 yrkande 5 i denna del och 1991/92:Ub74 yrkande 3 i
denna del regeringens förslag till ansökningsavgifter vid
statens skolor för vuxna.

I konsekvens med utskottets ställningstagande beträffande
ansökningsavgifter inom komvux bör riksdagen med avslag på
motionerna 1991/92:Ub74 yrkande 3 i denna del och 1991/92:Ub75
yrkande 5 i denna del anta det i proposition 1991/92:157
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1108) om
statens skolor för vuxna.

Lagförslaget i övrigt

Kommuner och landsting bör ges möjlighet att ge s.k.
grengaranti. Regeringen begär riksdagens bemyndigande att
föreskriva att sådan garanti skall ges för vissa program. Detta
innebär införandet av dels en ny 6a§ i 5kap. skollagen,
dels följdändring i 16§ samma kapitel. I propositionen
föreslås att regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer bemyndigas att, när det gäller lokala grenar och
utbildningar på främmande språk, få bestämma att särskilda krav
på förkunskaper skall gälla. Vidare bör skyldigheten att betala
interkommunal ersättning för de elever som går på en
Rh-anpassad utbildning förtydligas. Dessa förslag medför
ändring av skollagen såvitt avser 5kap. 5§ resp. 5kap.
24§. Vidare föreslås att uppgiften att förklara annan
högskoleutbildning i huvudsak motsvara svensk eller nordisk
lärarutbildning i fortsättningen skall fullgöras av statens
skolverk. Förslaget medför ändring i 2kap. 4§ skollagen.

Regeringen föreslår att förevarande lag skall träda i kraft
den 1 juli 1992.

Utskottet har inget att erinra mot lagförslaget i övrigt och
tillstyrker att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i
skollagen i den mån det inte omfattas av vad utskottet i det
föregående hemställt. Utskottet har i sitt betänkande
1991/92:UbU28 tillstyrkt ändringar i bl.a. 5 kap. 5 och 13 §§
skollagen. Riksdagen förväntas ta ställning till betänkandet
den 26 maj 1992. De nu aktuella förslagen till ändringar i
samma paragrafer införs i den lag om ändring i skollagen som
riksdagen antar den 26 maj 1992.

Övriga frågor

I motion 1991/92:Ub73 konstateras att Medieprogrammet i den
nya gymnasieskolan delas efter första året i två grenar,
nämligen Tryckmedier resp. Information och reklam. Enligt
motionären har det visat sig att en grendelning i
Medieprogrammet inte leder till att utbildningen tillgodoser
branschens framtida behov av medarbetare med rätt
grundutbildning. Motionären framhåller bl.a. att en
grenstruktur i Medieprogrammet som begränsar möjligheterna till
valfrihet för eleverna inte ligger i linje med en kursutformad
gymnasieskola. Den tekniska utvecklingen inom medieområdet
kräver att man fjärmar sig från en grundutbildning som är låst
av grenar och som därmed inte kan möta den förändringsprocess
som leder till ändrade arbetsorganisationer. I denna
förändringsprocess har mediebranschens olika delar kommit
långt, framhålls i motionen. Mot denna bakgrund bör
Medieprogrammet bli helt kursutformat utan grendelning fr.o.m.
årskurs 2.

Utskottet vill med anledning av motionen anföra följande.

I propositionen Växa med kunskaper (prop. 1990/91:85
s.49--53) framhölls bl.a. att det genom gymnasieskolans
reformering skapas förutsättningar för fortgående förändringar
av utbildningen efter ungdomarnas önskemål och med beaktande av
förändringarna i arbetslivet och samhället i övrigt. En
övergång till en kursutformad gymnasieskola skulle ske på sikt.
Det anfördes vidare att i en sådan gymnasieskola kan innehållet
i enskilda kurser förändras utan att systemet i övrigt
påverkas. En kurs kan avvecklas om behov inte längre finns och
nya kurser -- inom befintliga skolämnen eller genom
tematisering -- kan inrättas som svarar mot nya behov.

Även i inledningen till föreliggande proposition redovisas
några tendenser inom utvecklingen av framtidens teknologi,
arbetsmarknad och samhällsliv i vid mening, vilka också berör
utbildningen. Det betonas bl.a. att kraven på kompetens och
utbildning växer inom många områden. Gamla gränser mellan
exempelvis arbetare och tjänstemän samt mellan olika yrken är
på väg att suddas ut. I såväl företag som offentlig sektor blir
det allt vanligare att i stället tala om kvalificerade
medarbetare, som alla måste ha en grund av goda kunskaper i
bl.a. kärnämnen.

Föredragande statsrådet konstaterar vidare att diskussionerna
om en övergång från många smala utbildningar till färre och
bredare utbildningar med möjlighet till specialisering genom
grenval eller valbara kurser har pågått sedan mitten av
1970-talet. Hon ser det som naturligt att dessa diskussioner
fortsätter och att vi får en utveckling av gymnasieskolans
program till att bli mer uppbyggda på kurser än på fasta
grenar.

Utskottet delar de av regeringen framförda synpunkterna på
den framtida gymnasieskolans struktur. Utskottet finner dock
ingen anledning att nu -- innan den nya gymnasiereformen hunnit
träda i kraft -- tillstyrka bifall till ett slopande av
Medieprogrammets uppdelning på grenar. I sammanhanget vill
utskottet erinra om att regeringen den 7 februari 1992
fastställt målen för de nationella programmen i gymnasieskolan.
Det slås därvid fast att Medieprogrammet skall ha de nationella
grenarna Information och reklam resp. Tryckmedier. Till grund
för beslutet om programmål låg ett förslag som statens skolverk
utarbetat, vilket remissbehandlats. Utskottet utgår från att
skolverket i sin utvärderingsverksamhet följer utbildningen
inom Medieprogrammet i den nya gymnasieskolan. Något uttalande
av riksdagen i enlighet med motion 1991/92:Ub73 anser utskottet
inte vara erforderligt, varför den avstyrks.

I två motioner tas vissa timplanefrågor upp. I motion
1991/92:Ub260 (m) föreslås att ämnena filosofi och psykologi
införs som obligatoriska ämnen i Samhällsvetenskapsprogrammet
och Naturvetenskapsprogrammet på ekonomisk gren resp.
naturvetenskaplig gren och teknisk gren samt att specialarbetet
blir frivilligt. Enligt motion 1991/92:Ub297 (s) bör ämnet
idrott i gymnasieskolan få utökad tid.

Enligt timplanerna i den nya gymnasieskolan (jfr bil. 2 i
skollagen) kan ett av ämnena filosofi och psykologi väljas på
den ekonomiska grenen inom Samhällsvetenskapsprogrammet och på
den naturvetenskapliga grenen inom Naturvetenskapsprogrammet.
På teknisk gren inom det sistnämnda programmet studeras inget
av dessa ämnen. När det gäller ämnet idrott och hälsa är det
ett s.k. kärnämne och ingår således i alla nationella program.
I samtliga yrkesförberedande program, i det Estetiska
programmet och på teknisk gren i Naturvetenskapsprogrammet är
minsta garanterad undervisningstid för detta ämne 80 timmar. På
övriga grenar i Naturvetenskapsprogrammet och
Samhällsvetenskapsprogrammet är undervisningstiden 130 timmar.

Utskottet finner inget skäl att nu ändra i de av riksdagen
tidigare beslutade timplanerna för den nya gymnasieskolan,
varför motionerna 1991/92:Ub260 och 1991/92:Ub297 avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ändrad benämning på vissa grenar i
nationella program
att riksdagen godkänner vad som förordats i proposition
1991/92:157,

2. beträffande möjlighet till mindre studiekurs i
gymnasieskolan
att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ub75 yrkande 3
antar det i proposition 1991/92:157 framlagda förslaget till
lag om ändring i skollagen (1985:1100) såvitt avser 5kap.
4§ första stycket,

3. beträffande specialutformade program, individuella
program och utbildning för lärlingar
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motion 1991/92:Ub75 yrkandena 1 och 2 dels antar
det i proposition 1991/92:157 framlagda förslaget till lag om
ändring i skollagen såvitt avser 5kap. 3§, 4§ andra
stycket, 14, 20 och 26§§, dels beslutar att 5kap. 13§
skall utgå ur förslaget samt med ändring av riksdagens beslut
den 27 maj 1992 med anledning av bet. 1991/92:UbU28 såvitt
gäller lagen om ändring i skollagen (1985:1100) bestämmer att
5kap. 13§ i sistnämnda lag skall ha den i proposition
1991/92:157 föreslagna lydelsen,

res. 1 (s)

4. beträffande omfattningen av allmänna ämnen i
lärlingsutbildningen
att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Ub69 och med
avslag på motion 1991/92:Ub74 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

men. (v) - delvis

5. beträffande utbildningsmöjligheter inom hantverk m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub74 yrkande 1 och
1991/92:Ub279,

men. (v) - delvis

6. beträffande bestämmelserna om minsta garanterad
undervisningstid
att riksdagen godkänner vad som förordats i proposition
1991/92:157,

7. beträffande kompletteringskurser i gymnasieskolan
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub70 och
1991/92:Ub75 yrkande 4 och med anledning av proposition
1991/92:157 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

8. beträffande statsbidrag till vissa lanthushållsskolor
att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ub71 yrkande 1
godkänner vad som förordats i proposition 1991/92:157,

9. beträffande lanthushållsskolornas utbildningar
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub71 yrkande 2 och
1991/92:Ub261,

10. beträffande huvudmannaskap m.m. för
lanthushållsskolor
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub214 yrkande 2 och
1991/92:Ub274,

11. beträffande ansökningsavgifter inom komvux
att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub74 yrkande 3
i denna del och 1991/92:Ub75 yrkande 5 i denna del antar det i
proposition 1991/92:157 framlagda förslaget till lag om ändring
i skollagen såvitt avser 11kap. 5 och 21a§§,

res. 2 (s)

12. beträffande ansökningsavgifter vid statens skolor för
vuxna
att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub74 yrkande 3
i denna del och 1991/92:Ub75 yrkande 5 i denna del antar det i
proposition 1919/92:157 framlagda förslaget till lag om ändring
i lagen (1991:1108) om statens skolor för vuxna,

res. 3 (s)

13. beträffande lag om ändring i skollagen i övrigt
att riksdagen dels beslutar att 5kap. 5§ skall utgå
ur det i proposition 1991/92:157 framlagda förslaget till lag
om ändring i skollagen, dels med ändring av riksdagens
beslut den 27 maj 1992 med anledning av bet. 1991/92:UbU28
såvitt gäller lagen om ändring i skollagen (1985:1100)
bestämmer att 5kap. 5§ i sistnämnda lag skall ha den i
proposition 1991/92:157 föreslagna lydelsen, dels antar det
i proposition 1991/92:157 framlagda förslaget till lag om
ändring i skollagen i den mån det inte omfattas av vad
utskottet hemställt nu och under momenten 2, 3 och 11,

14. beträffande grendelning i Medieprogrammet
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub73,

15. beträffande vissa timplanefrågor
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub260 och
1991/92:Ub297.

Stockholm den 19 maj 1992

På utbildningsutskottets vägnar

Ann-Cathrine Haglund

I beslutet har deltagit:
Ann-Cathrine Haglund (m),
Lena Hjelm-Wallén (s),
Rune Rydén (m),
Ingvar Johnsson (s),
Larz Johansson (c),
Bo Arvidson (m),
Ewa Hedkvist Petersen (s),
Ingrid Näslund (kds),
Stefan Kihlberg (nyd),
Eva Johansson (s),
Ulf Melin (m),
Jan Björkman (s),
Christer Lindblom (fp),
Inger Hestvik (s) och
Ulrica Messing (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Björn Samuelson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Specialutformade program, individuella program och
utbildning för lärlingar (mom. 3)

Lena Hjelm-Wallén, Ingvar Johnsson, Ewa Hedkvist Petersen,
Eva Johansson, Jan Björkman, Inger Hestvik och Ulrica Messing
(allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "20 och 26§§" bort
ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det nu är
olämpligt att göra förändringar av de individuella programmen
-- en utbildningsform som till sin karaktär är ytterst flexibel
för att svara mot elevernas speciella behov. Den av regeringen
föreslagna kategoriuppdelningen av dessa program bör avvisas av
riksdagen.

När det gäller regeringens förslag till ny utbildning för
lärlingar vill utskottet peka på att det i dag finns en väl
fungerande gymnasial lärlingsutbildning (jfr 14kap.
gymnasieförordningen). Enligt utskottets uppfattning innehåller
regeringens förslag flera oklarheter. I dag svarar skolans
styrelse för tillsynen över den gymnasiala lärlingsutbildningen
hos företagen och skall även följa hur utbildningen bedrivs och
utfaller. I regeringens förslag blir företaget huvudman och
ensamt ansvarigt för yrkesutbildningen. Berörda parter,
branscher och företag svarar för innehåll, uppläggning och krav
på lärlingsutbildningen. Hur detta skall ske berörs inte
närmare. Men det står ändå helt klart att det innebär en
avsevärd försämring för den enskilde eleven att behöva stå helt
utan det stöd som skolan i dagens situation kan ge i händelse
av något slag av konflikt med företaget. Vidare får
lärlingsutbildningen i dag anordnas endast om utbildning för
yrket normalt inte kan erhållas på linje eller specialkurs i
gymnasieskolan. En begränsning av lärlingsutbildningen av detta
slag tas inte upp i förevarande proposition.

Utskottet avstyrker således regeringens förslag beträffande
såväl specialutformade program och individuella program som den
nya utbildningen för lärlingar. Riksdagen bör med bifall till
motion 1991/92:Ub75 yrkandena 1 och 2 avslå det i proposition
1991/92:157 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen
såvitt avser 5kap. 3, 4 andra stycket, 13, 14, 20 och 26§§.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:

3. beträffande specialutformade program, individuella
program och utbildning för lärlingar
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub75 yrkandena 1
och 2 avslår det i proposition 1991/92:157 framlagda förslaget
till lag om ändring i skollagen såvitt avser 5kap. 3, 4 andra
stycket, 13, 14, 20 och 26§§,

2. Ansökningsavgifter inom komvux (mom. 11)

Lena Hjelm-Wallén, Ingvar Johnsson, Ewa Hedkvist Petersen,
Eva Johansson, Jan Björkman, Inger Hestvik och Ulrica Messing
(allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "Utskottet vill" och på s. 13 slutar med "5 och
21a§§" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att regeringens
förslag att kommuner och landsting skall ges möjlighet att ta
ut ansökningsavgifter när det gäller gymnasial vuxenutbildning
och påbyggnadsutbildning i komvux bör avslås av riksdagen. I
sitt betänkande 1989/90:UbU18 har utskottet anfört tveksamhet
till ett system för att avgiftsbelägga ansökningar för
nybörjare i högskolan. Ett genomförande av det här aktuella
förslaget riskerar enligt utskottets mening att ge upphov till
administrativt merarbete. En förbättrad information till de
sökande och en aktiv studie- och yrkesorientering bör i stället
kunna bidra till att lösa en del av de problem som
aktualiserats i förslaget om ansökningsavgifter.

Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motionerna
1991/92:Ub74 yrkande 3 i denna del och 1991/92:Ub75 yrkande 5 i
denna i del avslår det i proposition 1991/92:157 framlagda
förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 11kap.
5 och 21a§§.

dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:

11. beträffande ansökningsavgifter inom komvux
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub74 yrkande
3 i denna del och 1991/92:Ub75 yrkande 5 i denna i del avslår
det i proposition 1991/92:157 framlagda förslaget till lag om
ändring i skollagen såvitt avser 11kap. 5 och 21a§§,

3. Ansökningsavgifter vid statens skolor för vuxna (mom.12)

Lena Hjelm-Wallén, Ingvar Johnsson, Ewa Hedkvist Petersen,
Eva Johansson, Jan Björkman, Inger Hestvik och Ulrica Messing
(allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.13
börjar med "I konsekvens" och slutar med "för vuxna" bort ha
följande lydelse:

Utskottet avvisar även regeringens förslag att styrelserna
för statens skolor för vuxna skall ges möjlighet att ta ut
ansökningsavgifter.

Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motionerna
1991/92:Ub74 yrkande 3 i denna del och 1991/92:Ub75 yrkande 5 i
denna del avslår det i proposition 1991/92:157 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1108) om statens
skolor för vuxna.

dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:

12. beträffande ansökningsavgifter vid statens skolor för
vuxna
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub74 yrkande
3 i denna del och 1991/92:Ub75 yrkande 5 i denna del avslår det
i proposition 1991/92:157 framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1991:1108) om statens skolor för vuxna,

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.

Björn Samuelson (v) anför:

Vänsterpartiet instämmer i vad som anförts i reservation 1
(s) beträffande specialutformade program, individuella
program och utbildning för lärlingar.

När det gäller omfattningen av allmänna ämnen i
lärlingsutbildningen föreslår Vänsterpartiet att ämnet
historia skall betecknas som ett s.k. kärnämne. De senaste
årens snabba förändringar i världen har aktualiserat behovet av
förståelse av historiska skeenden. En allmän orientering i
historien bidrar till en medvetenhet om demokratiska värdens
betydelse. Kulturhistoriska kunskaper är vidare en
förutsättning för att förstå olika hantverks utveckling och
traditioner.

Beträffande utbildningsmöjligheter inom hantverk finns
det enligt Vänsterpartiet anledning att känna oro över att
kompetens och yrkeskunnande tenderar att försvinna inom många
hantverksområden. Riksdagen bör därför hos regeringen begära en
utredning, som skall ta reda på inom vilka hantverksgrenar och
yrkesområden som insatser bör göras för att tillvarata och
utveckla den kompetens som finns i dag.

Vänsterpartiet instämmer i vad som anförts i reservation 2 av
Socialdemokraterna när det gäller införandet av
ansökningsavgifter inom komvux.

När det likaså gäller ansökningsavgifter vid statens skolor
för vuxna instämmer Vänsterpartiet i vad som anförts i
reservation 3 av Socialdemokraterna.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under
mom. 4 och 5 borde ha hemställt:

4. beträffande omfattningen av allmänna ämnen i
lärlingsutbildningen
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub74 yrkande 2
och med avslag på motion 1991/92:Ub69 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts ovan,

5. beträffande utbildningsmöjligheter inom hantverk m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub74 yrkande 1
och med anledning av motion 1991/92:Ub279 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts ovan,

Bilaga