Lanthushållsskolorna

Motion 1991/92:Ub261 av Inger René och Maud Ekendahl (m)

Tänk om man satsade lika många miljoner på att få
pojkar/män att bli intresserade och vilja lära sig hushåll,
barnavård och samlevnad som man satsar miljoner på att
stimulera flickor att satsa på teknisk utbildning. Vi är
övertygade om att denna satsning skulle ge välfärden ett
ordentligt uppsving. Då lägger vi i ordet VÄLFÄRD: ett
land där människor MÅR BRA. Vi är lyckligt lottade att bo
i ett land som länge varit förskonat från krig och
naturkatastrofer och vi har en mycket hög materiell
standard -- men ändå -- många mår inte bra. Man glömde i
all välfärden bort värdet i sysslorna med allt det vardagliga.
Man möter i dag en utbredd besvikelse över
konsumtionssamhället. Över att satsningen på att köpa och
äga prylar inte ger mer. Över att man går miste om så
mycket när man inte själv är med och tillverkar det man
behöver. Tidigare generationers verklighet var rikare
genom att man var mer delaktig. Vi borde ägna mera
utbildningstid åt konsumtionsfärdigheter som kultur,
konversation, kulinariska kunskaper -- ja över huvud taget
sådant som gör oss skickliga i att njuta av livet.

Lönearbetet kommer ytterligare att minska i
omfattning, och de arbetsuppgifter som marknadssektorn
erbjuder blir alltmer monotona. Arbetet svarar inte mot
människors behov av att utnyttja egen kapacitet och
förmåga. Fritidsarbetet får därför en allt större betydelse
för att ge livet mening -- och för att vi skall må bra.
Hushållsarbete är både omväxlande och skapande -- OM
MAN KAN DET -- och ger många tillfällen till njutning.

Att det dessutom med en ganska ringa ökad arbetsinsats
ger en stor ekonomisk vinning är ju en ytterligare positiv
effekt.

Allt det här är internathushållsskolan/lanthushållsskolan
suverän på. Det är många elever som kan vittna om värdet
och glädjen i allt det egenarbete som dessa skolor lär ut. För
de som kan det här är inte vardagsbestyren betungande utan
egenarbetet i hemmet och på fritiden utvecklar fantasi,
kreativitet och handaskicklighet. Det tränar alla sinnen och
ger skaparglädje. Egenarbetet ger också säkerhet,
självförtroende och tillfredsställelse, identitet och
självkännedom.

En rad utredningar allt från professor Wretlinds första
rapport ''Om svenska folkkosten'' på 1960-talet och hela
tiden fram till de senaste HS 90 och LMK
(Livsmedelsutredningen) talar entydigt om att kunskaperna
kring maten måste ökas för att vi skall må bättre och inte
drabbas av ohälsa.

I HS 90 skriver man att ''ökade kunskaper inom
befolkningen om kostvanor som befrämjar en god hälsa är
ett medel för kost- och livsmedelspolitiken. Därför behövs
insatser inom det utbildningspolitiska området så att man
inom förskola, grundskola, gymnasium och det frivilliga
studiearbetet och vid högskolorna ger hälsofrågorna, och då
bl.a. kostfrågorna, en framskjuten ställning. Detta måste då
avspeglas också i utbildningen av lärarna inom berörda
ämnen. Detta måste också få konsekvenser inom
vårdyrkesutbildningen ...''.

I LMK skriver man: ''Mot bakgrund av matens betydelse
för hälsa och välbefinnande och som ett viktigt led i arbetet
för att förbättra matvanorna föreslår Expertgruppen att
Mat--hälsa-aspekterna kommer in i skolans läroplaner i
all utbildning som har med människan att göra. Och att
lärarnas utbildning kompletteras så att de kan bedriva en
sådan undervisning.''

Till lanthushållslärarna bör olika typer av
uppdragsutbildning kunna förläggas som t.ex. kurser i
kost/hälsa för dem som arbetar inom vården eller med
barnomsorg. Där är behovet av ökade kunskaper väl
dokumenterat.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att
lanthushållsskolornas verksamhet fortlever och utvecklas.

Stockholm den 27 januari 1992

Inger René (m)

Maud Ekendahl (m)