Idrott i gymnasieskolan

Motion 1991/92:Ub297 av Mats Lindberg m.fl. (s)

I vårt moderna samhälle med bland annat en ökad
automatisering och goda kommunikationer är fysisk
aktivitet inte längre en naturlig del i den dagliga livsföringen
eller i det dagliga arbetet. Fysisk aktivitet har en rad
väldokumenterade positiva effekter, det är också för många
en naturlig del för att i förebyggande syfte undgå ett
sjukdomstillstånd. Kort sagt idrott och fysisk aktivitet kan
idag betraktas som en medicin, som har en central roll i
arbetet att förbättra folkhälsan.

I arbetslivet har problemen med belastningsskadorna
ökat mycket kraftigt till problem för både den enskilde,
företag och samhälle. På många arbetsplatser har man
därför infört organiserad fysisk träning på betald arbetstid
för att minska sjukfrånvaron och besvär från
rörelseorganen. Vissa arbeten kräver en god fysik, men det
kan ju aldrig vara så att det blir företagens ansvar att
utveckla de anställdas fysiska kvaliteter. Företagen måste i
första hand utveckla arbetsplatser så att de svarar mot de
enskilda kraven.

Ämnet idrott är så viktigt att det bör utökas på alla
stadier, det bör inte heller göras frivilligt, då goda
motionsvanor gundläggs i ungdomsåren. Vi tror därför att
en ökning av ämnet idrott i gymnasieskolan är motiverad så
att vi på sikt kan förbättra den svenska folkhälsan. Det är
också viktigt att kunskapen om kost och matvanor tas in i
undervisningen. Vikten av att ha en allsidig och
variationsrik motion i framför allt tidig ålder är
betydelsefullt, där dans och rytmlekar kan vara ett
instrument för att öka intresset för ämnet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ämnet idrott i gymnasieskolan.

Stockholm den 27 januari 1992

Mats Lindberg (s)

Reynoldh Furustrand (s)

Lena Boström (s)