Vissa frågor rörande föräldrabalken

Anf. 109 BERIT ADOLFSSON (M)

Herr talman! Ärade ledamöter och åhörare! Nu ska vi debattera det som rör alla människor som om- fattas av svensk lagstiftning, nämligen familjerätten. Den kommer in i och styr en stor del av människors vardag. Tyvärr, får jag väl säga, är lagen mest aktuell när något tar slut, dvs. när samlevnaden, delaktighe- ten, gemenskapen och dess förutsättning kärleken upphör. Egentligen skulle man som i en annan form av delaktighet, t.ex. handelsbolag eller enkelt bolag, träffa ett avtal som har till syfte att skilja parterna åt på ett för alla acceptabelt sätt. I associationsrätten finns tvång på avtal om hur man ska handskas med resultatet av de gemensamma ansträngningarna när man skiljs åt. Resultatet av samlivet i familjen är ofta en del egendomar, döda ting, men också i högsta grad le- vande barn. Regler som styr vården av dem finns i familjerätten. Drömmen om evig kärlek delar man säkert när barn blir till. Men när kärleken är slut kan det bli en dragkamp och stridigheter som kan ta åratal och som kan sätta djupa spår i speciellt barn. Det vore bra om man satte sig in ordentligt i vad som fordras av en människa som sätter en annan människa till världen, helst innan man också gör det. I betänkandet LU15 finns 40 avvisade lagänd- ringsförslag, alltså avslagna motioner. Ändå är det just därför vi riksdagsledamöter är här i riksdagen; för att stifta, förändra eller ta bort lagar eller paragrafer. Men hundra procents avslag - ja då är det inte svårt att dra slutsatsen att detta är stört omöjligt, och att en rationell människa inte borde ägna så mycket kraft åt att föreslå förändringar här. Men skam den som ger sig, verkar riksdagsleda- möterna tänka. Förhoppningsvis ska droppen en gång urholka stenen. En övertygelse finns naturligtvis också hos de borgerliga ledamöterna om att de efter nästa val ska ingå i en majoritet och därmed ta idéer- na med sig in i maktens korridorer. Fram till dess har vi endast att ta skeden i vacker hand och yrka bifall till de egna förslagen. Då har man i alla fall gjort vad man kan under rådande omständigheter. Därför, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 1 under mom. 1, och avstår för tids vinnande från att yrka bifall till de andra moderata reservationerna, som jag naturligtvis står bakom. De moderata riksdagsledamöterna är flitiga mo- tionärer inom familjerättens område. L421 handlar om den äldre generationens självklara bidrag till barnbarns utveckling och behov av beröring, ömhet och kontakt. Far- och morföräldrar har i nuvarande lagstiftning ingen möjlighet att få delta i barnbarnens liv om det inte passar vårdnadshavaren efter ett döds- fall eller en skilsmässa. Mor- och farföräldrar är vik- tiga för ett barns utveckling. Om inte ett barns vård- nadshavare förstår detta borde mor- och farföräldrar kunna väcka talan i domstol om barnens rätt till um- gänge. Det måste ingå i epitetet "barnens bästa". Man kan undra om den förälder vill barnets bästa som nekar det att ha kontakt med dess förälders mamma och pappa. I USA finns en sådan rätt, och den kallas grandparent visitation rights. Alla delsta- ter har lagstiftning som ger far- och morföräldrar rätt att i domstol föra talan om umgängesrätt med sina barnbarn. T.o.m. om barnens föräldrar är gifta kan man få rätt att umgås med barnbarnen även om inte föräldrarna ger sitt samtycke. Det visar att man där har förstått att barn behöver den äldre generationen för sin utveckling. Detta är ett tips till justitieministern och jag kan inte, trots livlig fantasi, hitta ett enda vägande skäl till att barnbarnen ska förvägras umgänge med den äldre generationen. Jag kan förresten inte heller hitta ett enda bra skäl till att socialförvaltningen ska vara bättre skickad att föra barnens talan i domstol. I motion L429 är grundtanken också barnens bäs- ta. Då gäller det utsatta barn som i många fall inte har någon vuxen att lita till. Jag talar om stöd för barn i familjer där missbruk, misshandel och psykisk sjuk- dom förekommer. Där föreslås att barn ska få samma möjligheter till stöd som äldre människor som inte kan klara sin dagliga privata skötsel, som inte klarar ekonomin och som står utan stöd av anhöriga. Förslaget är att en god man ska utses till stöd för barnen så att dessa tillförsäkras tillsyn och omsorg trots att deras föräldrar kan fallera på den punkten. Jag har själv varit god man och tror att det är en ut- märkt lösning. Många är de vittnesmål som numera vuxna barn har lämnat. T.ex. har Suzanne Osten i en teaterpjäs beskrivit sin kaotiska barndom med en sjuk mor. Alla går inte lika starka som hon ur sin barndom, utan många blir själva sjuka eller missbrukare. Har vi något hum om hur många barn det rör sig om? Jag har inga färskare uppgifter än Barnombuds- mannens årsrapport 1997, som visade att 10-15 % av svenska barn har någon förälder som är missbrukare. Det innebär att uppskattningsvis 150 000 barn i åld- rarna 0-12 år lever i alkoholistfamiljer. 200 000 barn lever med psykiskt sjuka föräldrar. Det ger det enorma antalet 350 000 barn som lever under samma tak som föräldrar som inte ens är ka- pabla att ta hand om sig själva. Barnen medverkar ofta själva till att dölja sina svårigheter. Detta ställer ännu större krav på omvärlden.

Anf. 110 KJELL ELDENSJÖ (Kd)

Herr talman! Det här motionsbetänkandet, Vissa frågor rörande föräldrabalken, handlar ytterst om att barnen i sin uppväxtsituation och sina relationer med föräldrarna ska må så bra som möjligt. De ska kunna utvecklas till harmoniska vuxna människor och ha sina närstående relationer i största möjliga mån in- takta under uppväxtåren. I betänkandet behandlas ett fyrtiotal yrkanden. En del av dem har lett till reservationer. Jag tänkte börja med att yrka bifall till en av dessa, nämligen reserva- tion 2 under mom. 3. Vi kristdemokrater står givetvis bakom också de två övriga reservationerna där vi finns med, men för tids vinnande nöjer jag mig med detta enda bifallsyr- kande. Herr talman! Först några ord om motioner inom området Vårdnad, boende och umgänge. Motionsyr- kandena handlar om sådana för barnet mycket viktiga saker som umgänge med båda föräldrarna vid separa- tioner, att motverka umgängessabotage, att det är barnets behov som ska styra utformningen av um- gänget och ytterligare utveckling av dagens samar- betssamtal och andra närliggande frågor. Alla de här sakerna är naturligtvis angelägna att lösa på ett bra sätt för barnets bästa. Självklart är det viktigt att frågor av den här typen inom området fortlöpande blir föremål för översyn och förbättringar vad gäller lagstiftning och regel- verk. Därför beslutade ju också riksdagen förra året på förslag från lagutskottet om ett tillkännagivande till regeringen om en utvärdering av 1998 års föräld- rabalksreform. Många av de yrkanden som behandlas i det nu debatterade betänkandet ryms i utvärdering- en, vilken också, som jag förstår, har inletts. Därför avstyrker lagutskottet yrkandena och hänvisar till utvärderingen och vill inte föregripa vad den kommer fram till. Herr talman! Jag vill nu kortfattat ta upp en mo- tion som handlar om förslag om att barn till missbru- kande föräldrar ska få en god man till sitt stöd. I mo- tionen sägs bl.a. att barn till missbrukare, psykiskt sjuka och våldsverkare väldigt sällan har någon ut- omstående vuxenkontakt och är, om föräldraskapet fallerar, de mest utsatta i samhället i dag. Då är, me- nar motionären, en av tingsrätten utsedd god man eller förmyndare en bra lösning. Det är väl värt att överväga förslaget och att ge regeringen i uppdrag att utreda om lagstiftningen rörande godmanskap och förmyndarskap kan föränd- ras så att barn i utsatta miljöer kan få en sådan vux- enkontakt till sin hjälp. Vi kristdemokrater ställer oss bakom reservationen om en utredning av om lagstift- ningen rörande god man kan förändras i den riktning som föreslås i motionen. Herr talman! Jag går nu över till tre motioner som handlar om talerätt vid hävande av faderskap. De här frågeställningarna kommer ju upp varje år, men de är inte mindre viktiga för det. Som framgår av reservationen där vi finns med så kan rättsläget i vissa fall betraktas som oklart. I andra fall är reglerna inte tillräckliga. I dag är ju dessutom tekniken så utvecklad att faderskap kan fastställas långt efter det att den utpekade fadern har avlidit. Vi anser att det är dags för en förutsättningslös ut- redning där olika aspekter på problemen och de olika intressen som gör sig gällande blir noggrant genom- lysta och reserverar oss med anledning av avstyrkan- det av de aktuella motionsyrkandena. Herr talman! Nästa ämne som jag tänkte ta upp rör adoptioner, och jag börjar med bakgrunden till reservation 2 som jag inledningsvis yrkade bifall till med anledning av motionen L406 och motionen Sf241 yrkande 1. I motionerna begärs en översyn av den samlade adoptionslagstiftningen, och i L406 finns också yr- kanden om 25-årsgränsen för att få adoptera, liksom ensamståendes rätt att prövas som adoptivföräldrar. Bestämmelserna om ensamståendes rätt till prövning för adoption kom för övrigt till så tidigt som 1917. Synen på barns behov och många andra saker när det gäller barn har genomgått förändringar i många hän- seenden sedan dess, så bara i den delen kan man se ett behov av översyn. I det nyligen avlämnade utredningsbetänkandet av Kommittén om barn i homosexuella familjer har flera experter i kommittén i ett särskilt yttrande påtalat behovet av att den svenska adoptionslagstiftningen ses över i ett större perspektiv. Bl.a. framförs följande av dessa experter: "Det är viktigt att utvärdera den befintliga verk- samheten innan den utvidgas ytterligare." Ytterligare ett citat lyder: "En översyn av adoptionslagstiftningen måste gö- ras i samspel med aktuell forskning om adoptivbarn och de adopterades egna berättelse för att undersöka om lagstiftningen är anpassad till dagens barnpers- pektiv. Vid denna översyn bör undersökas vad som är bäst för barnet enligt forskarna och vilken familje- konstellation som är till fördel för barnet." Herr talman! Jag vill nu ägna en stund åt att kommentera den inriktning som ett antal motioner har, nämligen att homosexuella ska få adoptera och att lesbiska ska få insemineras. Motionerna har vis- serligen avstyrkts med hänvisning till och i avvaktan på regeringens fortsatta behandling av utredningsbe- tänkandet Barn i homosexuella familjer. Trots detta kan det vara värt att nämna en del om den uppseen- deväckande överkörning av experterna som den poli- tiska majoriteten i utredningen gjort. Det finns mycket att säga om detta, men jag ska till att börja med citera ur ett särskilt yttrande från fem experter i utredningen. "Vi anser att utredningens arbete inte i tillräcklig grad utgått från principen om barnets bästa. Den har i stället i alltför hög grad fokuserat på vuxnas rättighe- ter. Hur angelägna de än må vara får barnen aldrig bli verktyg för att tillgodose en grupp vuxnas intressen." Ytterligare ett citat: "Utredningen konstaterar att den samlade forsk- ningen visar att barn med homosexuella föräldrar utvecklas psykologiskt och socialt på liknande sätt som de barn de jämförts med. Vi anser inte att sådana slutsatser med säkerhet kan dras på grundval av den tillgängliga forskningen." Den ena experten efter den andra i utredningen anför starka skäl för att inte tillåta homosexuella par att adoptera. T.ex. skriver en av experterna vad gäller betänkandets ståndpunkt, ställt i relation till Haag- konventionen som inte omfattar homosexuella adop- tioner men som är den konvention som har störst betydelse i dag när det gäller internationella adoptio- ner, följande: "Jag anser att detta trots allt är ett problem, inte juridiskt men etiskt, som kommittén inte tagit på allvar. Att kringgå en konvention som bygger på 'barnets bästa' och som verkar för att de adoptioner som genomförs är juridiskt och etiskt godtagbara är häpnadsväckande." Herr talman! Ur dagens betänkandetext framgår att kommittén i utredningsbetänkandet Homosexuella och samhället, SOU 1984:63, anför att det saknas förankring i det allmänna rättsmedvetandet för att två personer av samma kön ska få adoptera barn. Vidare framgår det att få givarländer skulle acceptera att deras medborgare skulle få adopteras av två personer av samma kön. Men ingenting har ju förändrats i detta avseende sedan dess. Samma slutsatser kan dras i dag. Partnerskapskommittén hade i sitt betänkande SOU 1993:98 samma insikt vad gäller givarländernas syn. I betänkandet sägs att det enligt kommittén skulle drabba alla de personer som vill adoptera ut- ländska barn. Det här gäller ju fortfarande. Ingenting har för- ändrats i det avseendet. Om försiktighetsprincipen gällde tidigare så borde den i än högre grad gälla nu. Detta gör att det behövs mer forskning om adopterade barn också till hetero- sexuella par. Vi behöver veta mer om hur barnen har mått och hur de har tacklat att befinna sig i denna speciella situation under uppväxtåren och hur det har gått senare i livet. Det här är inte minst viktigt när det gäller adopterade från andra länder. Det behövs, som jag tidigare nämnt, en ordentlig genomlysning och översyn av hela adoptionslagen, inte minst vad gäller adoption till ensamstående. Herr talman! Eftersom frågan om huruvida homo- sexuella ska få rätt att prövas som adoptivföräldrar inte är en beslutsfråga i dag så ska jag inte förlänga debatten så mycket, men jag vill ändå till slut kon- statera att när det gäller huvudfrågan, dvs. generell rätt för homosexuella att prövas som adoptivföräldrar, så står det nu klart, efter det att utredningens betän- kande lagts fram, att en politikermajoritet av partifö- reträdarna i utredningen bestående av ledamöter från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Folkpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet står emot barnexper- terna, Barnombudsmannen, barnpsykologisk expertis, Rädda Barnen, Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, NIA, och adoptionsorganisationerna som alla har intagit samma ståndpunkt och är negati- va till en lagändring. Politikermajoriteten står också emot Adopterades röst, en organisation för adoptera- de som också är emot en lagändring. Majoriteten står också emot länder som i dag är givarländer, speciellt de länder varifrån en majoritet av de från utlandet adopterade i dag kommer, och svenska folket som i opinionsmätningar visar ett klart avståndstagande från vad politikermajoriteten kommit fram till i utredningen. Tala om överkörning! Tala om att öka gapet mel- lan folket och politiker! Tala om att ge grogrund för politikerförakt! Tyvärr tycks det vara så att ett högljutt RFSL och andra homogrupper hittills har haft från deras syn- punkt lyckad lobbyverksamhet. Därmed menar jag att detta från min synpunkt kan ses som ett beställnings- verk. Nu är det bara att hoppas att regeringen efter re- missomgången mer ser till barnens bästa än till vuxna människors krav på rättigheter. Kristdemokraternas ställningstagande är klart, och jag vill återge ett kort men sammanfattande utdrag ur Kristdemokraternas reservation i betänkandet Barn i homosexuella familjer: Det kan aldrig ses som en rättighet för vuxna att ha barn. Däremot har barn rätt till föräldrar. Varje barn har en biologisk mamma och en biologisk pappa. Att dessa är av olika kön är en förutsättning för att ett nytt liv ska skapas. På grund av olika omständigheter kan en eller båda föräldrarna försvinna ur barnets liv. Det måste vara varje sam- hälles skyldighet att så långt det står i dess makt att medverka till att barnet ändå får en uppväxtsituation som liknar den grundläggande så mycket som möj- ligt. Adoptionens syfte och innebörd är att ge barnet ersättning för sina biologiska föräldrar.

ANA MARIA NARTI (Fp)

Anf. 111 ANA MARIA NARTI (Fp)

Herr talman! Vi diskuterar relationerna mellan föräldrar och barn och lagar som kan styra dessa relationer. Vi diskuterar alltså viktiga band mellan människor. Det är mycket bra om vi gör det med ödmjukhet och med hänsyn till olika uppfattningar om dessa relationer. Betänkandet innehåller flera punkter, jag ska inte dröja vid alla. Jag ska försöka tala framför allt om talerätt vid hävande av faderskap och om rätten att väcka talan om umgänge. När det gäller talerätten vid hävande av faderskap är bakgrunden av diskussionen rätt så känd. Det vik- tigaste verkar vara för dem som har skrivit utskotts- betänkandet att behålla lagarna såsom de är skrivna. Det är självklart att man måste tänka ordentligt när man vill ändra lagar, men frågan är om vi ibland inte agerar bara av ett slags tröghet i samma riktning som tidigare. I alla motioner som har väckts i den här frågan finns starka argument. Det talas där om änkor som ställs i en psykologiskt och ekonomiskt svår situation vid makens frånfälle då det uppdagas att det finns en tidigare okänd arvinge. Det talas om regler som är gamla och som innebär brister i rättssäkerheten för efterlevande maka och barn. Det talas om att det ligger i alla partners intresse, i moderns, barnets och den utpekade faderns intresse, att ett faderskap blir riktigt fastställt. Sedan vet vi alla att de vetenskapliga möjligheterna att bevisa faderskap har blivit mycket avancerade i vår tid. Då är det lite konstigt att vi fort- farande håller oss vid det gamla, att vi inte vågar ta steget och acceptera att lagar ändras. Tidigare fanns det en stor osäkerhet i de här frå- gorna. Då var det kanske naturligt att försöka övervä- ga olika partners ståndpunkter när man bestämde hur en sådan konflikt skulle få en lösning. I dag har den här osäkerheten nästan försvunnit. Då finns det fak- tiskt anledning att tänka över lagen och försöka ändra på den. Därför yrkar jag bifall till reservation 1. Sedan skulle jag gärna vilja tala mycket mer om rätten att väcka talan om umgänge, om far- och mor- föräldrarnas rätt att väcka den här talan och umgås med sina barnbarn. Jag tror att vi under en längre tid har levt med en relativt konstig bild över relationerna mellan familj och samhälle. Det verkar som om man tror att samhället bättre företräder barnets intresse än familjen. Jag kan illustrera detta synsätt med direkta citat ur betänkandet. Det står t.ex.: "När bestämmel- sen i 6 kap. 15 a § om umgänge mellan barnet och andra personer än barnets föräldrar infördes, ansågs det mindre lämpligt att var och en som anser sig stå barnet nära skulle kunna föra talan vid domstol om umgänge." Det är en konstig fras. Mor- och farföräldrar är inte "var och en". Mor- och farföräldrar är i vanliga situationer vuxna som står barnet mycket nära. På annat ställe står det: "Rätten att föra talan anförtrod- des socialnämnderna, som ansågs kunna bedöma i vilka fall det är motiverat utifrån barnets bästa att inleda umgängesprocess." Vidare står det att "det uteslutande är barnets intresse och behov av att träffa t.ex. mor- och farföräldrar som skall tillgodoses". Inte ett ord om mor- och farföräldrarnas intresse av att träffa sitt barnbarn! Det är en konstig motsättning. Hur kan man se på en relation bara från en enda syn- vinkel? Jag tycker t.o.m. att sådana påståenden inne- håller en kärna av grymhet och brist på respekt för äldre människor. Jag tror att vi behöver tänka ordentligt på de här frågorna, att vi på många sätt behöver ompröva äldre ställningstaganden som under en lång tid har betrak- tats som självklara. Jag påminner alltså om det som vi skrev i vår reservation, att den nuvarande lagstift- ningen nedvärderar far- och morföräldrarnas betydel- se för barnen och barnens behov av nära kontakter med närstående släktingar. Sådant umgänge är oftast en rikedom för barnen. Sådana relationer verkar i de flesta fall för barnens bästa. Jag vill också påminna om några andra saker. Vi talar mycket ofta i dag mot segregation, för ett sam- hälle där människokontakter och människornas möten med varandra är varma, avslappnade och skapande. Ska vi acceptera segregation mellan åldrarna? Ska vi acceptera att vissa barn växer upp utan att över huvud taget ha kunnat umgås med sina mor- och farföräldrar. Denna syn på relationer mellan äldre och barn är också någonting som i många invandrarmiljö- er skapar förundran och ibland också avståndstagande från det svenska samhället. Hos väldigt många människor som kommer från andra delar av världen är familjens betydelse för barnen oerhört stor. Familjeumgänge är en av de viktigaste grunderna i vardagen. I detta sammanhang tror jag att vissa svenska miljöer har någonting att lära sig av invandrarna. Jag yrkar alltså bifall till reservation 3 och hoppas på en förändrad attityd hos alla partier. Sedan vill jag påminna om en mycket vacker svensk film, en av de vackraste filmerna, nämligen Fanny och Alexander. Kom ihåg mormodern i Fanny och Alexander! Kom ihåg den mycket varma relatio- nen mellan mormodern och barnen! Mormodern var på sätt och vis räddningsplankan när de vuxna som stod mellan mormodern och barnen hade tappat kon- trollen över vardagen. Jag skulle gärna vilja att vi nästa år ändrar de felaktiga bestämmelserna.

MARINA PETTERSSON (S)

Anf. 112 MARINA PETTERSSON (S)

Herr talman! I dag behandlar vi lagutskottets be- tänkande LU15, Vissa frågor rörande föräldrabalken. I betänkandet behandlar utskottet närmare 40 motion- syrkanden från den allmänna motionstiden år 2000 i olika frågor rörande föräldrabalken. Inledningsvis vill jag redan nu yrka bifall till för- slagen i betänkandet och avslag på samtliga reserva- tioner. I dag har vi delat på debatten om betänkandet LU15. Marianne Carlström kommer att ägna sig åt de frågor som berör de homosexuellas rätt att adoptera och få assisterad befruktning. Jag kommer att ägna mig åt vårdnad, umgänge samt gode män och förval- tarfrågorna i betänkandet. Herr talman! Rättsförhållandet mellan föräldrar och barn regleras i föräldrabalken. Föräldrabalken har genomgått betydande förändringar under de senaste decennierna, från början av 1980 talet har barnets rättigheter stärkts upp i lagstiftningen. Barnets bästa har varit och är ledstjärnan vi lag- stiftare har att arbete under. Lagstiftaren har också pekat på föräldrarnas möj- ligheter att i allt större utsträckning genom samar- betssamtal ta det gemensamma ansvaret för att få till stånd lösningar och själva avgöra hur umgänge och boende ska se ut för de aktuella barnen inom just den familjen som bryter upp. Dessa samarbetssamtal ska erbjudas i alla kommuner. Herr talman! Vi lever i en ständigt föränderlig värld där barnperspektivet alltid ska finnas med i allt offentligt beslutsfattande som rör barn. Utmaningen för vårt arbete är att skapa ett sam- hälle där varje barn, oavsett kön eller etniskt ur- sprung, oberoende av föräldrars sociala eller ekono- miska ställning, kan förverkliga sina personliga drömmar och livsmål, utveckla sina talanger och skapa sig en framtid efter sin egen lust och förmåga. Barnens rätt att komma till tals i frågor som berör dem själva i bl.a. mål och ärenden om vårdnad och umgänge samt i adoptionsärenden är också en viktig förändring som tillkom den 1 januari 1996 i föräldra- balken. Denna reform innebar att den som verkställer ut- redning i sådana mål ska, om det inte är olämpligt, söka kartlägga barnets inställning och redovisa den för rätten. Detta område gällande föräldrabalken är ett lag- stiftningsområde som står inför ständiga utvecklings- förändringar i Sverige och internationellt. Vi kommer, genom vårt beslut om tillkännagivan- de till regeringen våren 1999, få till stånd en utvärde- ring av 1998 års föräldrabalksreform. Herr talman! När det gäller talerätt vid hävande av faderskap så vill man i motionerna L416, L433 och L453 nu ha till stånd en genomgripande utredning där olika aspekter på problemen och de olika intressena blir noggrant genomlysta - detta gällande änkans och barnens talerätt i mål om hävande av faderskap. I motion L416 skriver man följande: "Numera är- ver efterlevande barn sin döde far även om barnet fötts utanför äktenskapet. Många änkor har ställs i en psykologisk och ekonomisk svår situation vid sin makes frånfälle, då plötslig uppdagas att det finns en tidigare okänd arvinge. Även om änkan misstänker att faderskapet är felaktigt har hon idag små möjligheter att väcka talan." Naturligtvis har inte utskottet någon annan syn på fastställande av faderskap än · att ingen felaktigt förklaras som far, så långt som möjligt är, och att det ligger i mödrarnas och bar- nens intresse att faderskap blir riktigt fastställda samt · att hävande av faderskap generellt ska bygga på tillfredsställande avvägningar mellan de olika in- tressen som gör sig gällande och att bestämmel- serna i hög grad bör präglas av hänsyn till barnets bästa. De grundläggande reglerna om faderskap finns i föräldrabalken 1 kap. Är barnets mor gift vid barnets födelse ska maken anses som barnets far. Denna faderskapspresumtion omfattar även den situation att modern är änka och barnet fötts inom sådan tid efter mannens död att det kan vara avlat dessförinnan. Faderskapspresumtion kan brytas, exempelvis då det är utrett att modern haft samlag med annan man vid tiden för befruktningen eller att en annan man erkänner barnet som sitt. Mannens maka har här i vissa fall rätt att föra ta- lan, en sådan rätt föreligger i de fall barnets far avlidit före barnets födelse eller visserligen avlidit efter barnets födelse, men ej varaktigt sammanbott med barnet och ej eller erkänt det som sitt. Faderskap kan fastsällas också genom bekräftelse. Mannen har då själv skriftligen erkänt barnet som sitt. Kommer det fram efteråt att han inte är far till barnet ska rätten förklara honom som ej far till barnet. Rätt till sådan talan föreligger för änkan och barnen om det inte har förflutit mer än ett år från den dagen han fick reda på faderskapet och själv före sin död ej vidtagit några åtgärder att få faderskapet upphävt. Faderskap genom dom förutsätter att det är kon- staterat att modern haft samlag med den utpekade fadern. I dessa fall är det i dag med blodundersök- ningar med DNA-teknik som man säkert konstaterar vilken man som är far till barnet, oftast med över 99 procents säkerhet. När det gäller äldre domar krävs det att nya om- ständigheter har inträffat som gör att faderskapet kan ifrågasättas. Denna begränsningsregel motiverades med att ett barn inte bör att riskera att det bli faderlöst lång tid efter sin födelse. Utskottet har behandlat denna fråga tidigare, och vid 1998 års behandling utgick man från att bestäm- melserna skulle präglas av hänsyn till barnets bästa. Utskottet vill också peka på att i den juridiska lit- teraturen har frågan ställts om att ett rättsligt fader- skap, i sådana sammanhang som tas upp i motioner- na, inte bör betraktas ur ett perspektiv som även in- kluderar respekt för ett socialt faderskap och barnets intresse av att vara bibehållet sin rättsliga status som barn till en viss man. Herr talman! Gällande talerätten om umgänge har en del motionärer tagit upp mor- och farföräldrars betydelse för barnet och rätten att få till stånd um- gänge. Nuvarande lagstiftning säger att det är vårdnads- havaren som har ett ansvar för att barnets behov av umgänge med närstående så långt som möjligt tillgo- doses. Mor- och farföräldrarnas rätt till umgänge med barnet ska ju precis som föräldrarnas rätt ses utifrån barnets behov av umgänge, inte den närståendes be- hov. Nuvarande ordning innebär att socialnämnden genom stämning - efter utredning och bedömning om det är till fördel för barnet - får ta upp frågan om umgänge med annan person än föräldern. En utvidgning av kretsen talesberättigade ligger inte i linje med strävandena att så långt som möjligt undvika domstolsprocesser om umgänge. Utskottet är inte berett att föreslå någon förändring. Det kan fin- nas anledning för regeringen att följa frågan med hänsyn till frågans vikt och de svårigheter som kan finnas vid tillämpningen. Men utskottet förutsätter att så kommer att ske utan något formellt tillkännagivan- de. Herr talman! När det gäller barn till missbrukare, misshandlare eller psykiskt sjuka föräldrar finns det i motion L429 ett förslag om inrättande av god man för dessa barn. Denne gode man skulle då följa dessa barn under uppväxten och kunna sökas i barnets när- het. Självklart behöver dessa barn och deras familjer ett stort stöd från samhället. Vi runtomkring som åser förhållanden där barn utsätts för att leva i en familj med missbrukande föräldrar har ett stort samhäll- sansvar, oavsett om vi är släktingar, vänner, grannar, personal inom offentlig sektor eller myndighet. Dessa barn får oftast också bli föräldrar till sina föräldrar, vara mycket bekymrade över den vuxnes missbruk och får allt oftare ta ett väldigt stort ansvar för hemmet. När detta har gått för långt brukar det inte finnas något annat att göra än att skilja familjen åt utifrån barnets bästa. Vi har i Sverige genom mördavårdscentraler, bvc, läkarkontroller, skolsköterskor, skolkuratorer, social- tjänst, lagar och regler m.m. ett socialt skyddsnät som ska se till dessa barn och vidta åtgärder som gagnar just det barnets bästa. När det gäller socialtjänstens ansvar för barn som finns i familjer med ett sådant här riskbeteende följer handläggarna inom socialnämnden de lagar och regler som vi i riksdagen har beslutat. Varje handläggare har dessutom ett personligt ansvar för att följa upp de ärenden där det råder misstanke om att barn far illa. Vidare finns det i regel kontaktpersoner utsedda ur närmiljön för de situationer då det lämpar sig bäst. Det finns också möjlighet till avlastningshem. Berit Adolfsson säger vidare i sin motion att möj- ligheterna att ta barnet ur miljön till fosterhem ofta är uttömda, eftersom det är ont om fosterföräldrar och man inom socialvården ofta ser barnets närvaro som en möjlighet att förhindra att föräldrarna helt går under. Jag vill bara i detta sammanhang peka på att läns- styrelsen är tillsynsmyndighet för socialvården, och i socialtjänstlagen, 1980:620, 23 § finns följande lag- text: Varje kommun ansvarar för att det finns tillgång till familjehem och hem för vård eller boende för enskilda och familjer.

Anf. 113 BERIT ADOLFSSON (M)

Herr talman! Det var en väl genomgången redo- visning av majoritetens ställningstagande. Jag skulle bara vilja tala lite grann om god man till utsatta barn. Det är naturligtvis allas ansvar. Mari- na Pettersson räknade upp sex sju personer som har ansvar för dessa. Men problemet är ju svängdörren i hemmet för dessa barn. Dessutom arbetar handläg- garna bara på dagtid. När det gäller socialvården och dess tillsyn har jag motionerat om en översyn av socialtjänstlagen, för jag ser att den brister i många sammanhang. Men jag undrar vad Marina Pettersson har emot förslaget om en god man. Det är väldigt många argu- ment mot, men skulle det inte vara bra med någon vuxen människa i närheten av barnet som har den här uppgiften, på samma sätt som en god man för äldre människor, som jag själv har varit till flera stycken äldre? När det gäller samarbetssamtalen, som Marina Pettersson inledde med, undrar jag om Marina Pet- tersson också har märkt att socialtjänsten inte erbju- der utan tvingar människor till samarbetssamtal, även om barnets far har utövat misshandel i familjen. När det gäller särkullbarn kan jag inte förstå att det ska vara så svårt att ändra på en lagstiftning som uppenbarligen har sina brister. I tidigare svar på de här motionerna har man sagt att det gäller så få per- soner att det inte är lönt att ändra detta. Jag tycker att detta är en viktig princip, som jag sade i mitt anfö- rande. Dessutom säger Marina Pettersson att det är en föränderlig värld, men det trodde jag inte att majori- teten i den här riksdagen hade märkt.

MARINA PETTERSSON (S)

Anf. 114 MARINA PETTERSSON (S)

Herr talman! Jag förstår Berits goda tanke med förslaget om god man, men som hon själv i viss mån påpekar i sin motion finns det en risk att en god man blir ytterligare en person i svängdörren. Det finns ju en kader av människor, precis som Berit Adolfsson säger i motionen, som ska se till det utsatta barnets bästa. Risken finns faktiskt att det på det här sättet blir en till. När det gäller samarbetssamtalen är de såvitt jag vet inte tvingande för föräldrarna enligt lagtexten.

Anf. 115 BERIT ADOLFSSON (M)

Herr talman! När det gäller den gode mannen är det min förhoppning att alla de som springer i barnets hem som gör att barnet inte tyr sig till någon ska bytas ut mot en god man. Det är min förhoppning att även majoriteten ska inse detta så småningom. När det gäller umgänge med far- och morföräld- rarna förstår jag inte tanken att sociala myndigheter har större möjligheter att förstå barnens behov än far- och morföräldrarna. Om jag uppfattade texten rätt är sociala myndigheter där för att ge en viss restriktivitet när det gäller domstolsförfarande i de här frågorna. Om det blir ett domstolsärende till kan ju inte spela någon roll, om barnen mår bättre av det. Det kan väl ändå inte vara en begränsning.

MARINA PETTERSSON (S)

Anf. 116 MARINA PETTERSSON (S)

Herr talman! Berit Adolfsson talar i sin replik om mor- och farföräldrarnas roll, och självklart är mor- och farföräldrarnas roll väldigt viktig. För barnens skull hoppas vi att vi i framtiden ska kunna få, precis som Ana Maria Narti sade i sitt anförande, en större gemenskap i samhället mellan familjerna och över generationsgränserna. När det gäller umgängesrätten för mor- och far- föräldrar är det så att om vi nu skulle införa en talerätt för mor- och farföräldrar finns det faktiskt också situationer där det inte är lämpligt med kontakt. Ge- nom att socialnämnderna får föra talan när det gäller umgänge med närstående person har utskottet upp- fattningen att det i dag är det allra bästa för barnets bästa.

Anf. 117 TASSO STAFILIDIS (V)

Herr talman! Det här betänkandet behandlar många olika frågor som rör föräldrabalken. Marina Pettersson från Socialdemokraterna har på ett ypper- ligt sätt beskrivit majoritetens ställningstagande i dessa frågor och orsakerna och anledningen till våra ställningstaganden. Jag kommer att avstå från att gå närmare in på dem. Det har Marina Pettersson gjort väldigt bra. Jag instämmer i de delar där Marina Pet- tersson har beskrivit majoritetens ställningstaganden. Herr talman! Kjell Eldensjö tog upp den fråga som jag i stället kommer att ägna mitt anförande åt. Det gäller frågan om homosexuellas möjlighet att adoptera barn och också frågan om lika rättigheter för homosexuella i lagstiftningen. Kommittén om barn i homosexuella familjer överlämnade den 31 januari 2001 betänkandet Barn i homosexuella familjer. Mot bakgrund av vad som har framkommit i forskningen på området anser kom- mittén att de rättsliga skillnader som finns i dag vad gäller homosexuella respektive heterosexuella pars möjligheter att adoptera inte längre är sakligt motive- rade. Kommittén föreslår därför att registrerade part- ner i likhet med makar ska ges möjlighet att gemen- samt prövas som adoptivföräldrar. Vidare föreslår kommittén att det införs en möj- lighet för registrerade partner att adoptera den andra partnerns barn under samma förutsättningar som i dag gäller för gifta par. När det gäller assisterad befruktning föreslår kommittén att lesbiska par som registrerat part- nerskap eller lever i ett samboförhållande i likhet med heterosexuella makar och sambor ska ges möjlighet att erhålla sådan befruktning vid allmänt sjukhus. Reglerna för fastställande av rättsligt föräldraskap bör enligt kommitténs uppfattning motsvara de regler som gäller för heterosexuella par. Kommittén föreslår också att en bestämmelse om moderskapspresumtion införs, dvs. om modern är registrerad partner ska hennes partner automatiskt anses som rättslig förälder till ett barn som föds inom det registrerade partnerskapet, precis som det är i heterosexuella förhållanden. Slutligen föreslår kommittén att en bestämmelse ska införas i föräldrabalken om att uppgift om vem som är spermagivare vid en insemination bör anteck- nas i socialnämndens akt rörande faderskaps- eller moderskapsutredningen. Därutöver föreslår kommit- tén att homosexuella par som registrerat partnerskap eller som lever i samboförhållanden ska ges möjlighet att utses till särskilt förordnade vårdnadshavare. Herr talman! Först och främst är det inte speciellt tandlöst att se till verkligheten och till de barn som redan i dag lever i homosexuella familjer. Såvitt jag förstår gör inte kristdemokraterna och Kjell Eldensjö det. Detta har också varit den största frågan räknat i antalet berörda barn i den statliga utredning som bl.a. jag varit ledamot i. Frågan om internationella adop- tioner berör minst antal barn men har å andra sidan varit och är den mest kontroversiella. Faktum är att det finns många barn i Sverige som inte har samma juridiska rättigheter och skydd som andra barn enbart på grund av att deras föräldrar är homosexuella. Dessa barn och deras familjer osynlig- görs i lagstiftningen i dag. Och ser vi till kristdemo- kraternas ställningstagande - och inte minst den re- servation som Kjell Eldensjö läste upp för oss tidigare här i dag - accepteras inte barnen till homosexuella föräldrar, och respekten för dessa familjer lyser med sin frånvaro. För Vänsterpartiet är det villkorslöst att barnet alltid ska stå i centrum i frågor där barn är inblandade och att beslut som fattas alltid ska utgå från principen om barnets bästa. En adoption ska alltså innebära att barnen som blir adopterade ska få komma till de bästa möjliga föräldrarna utan att vissa av föräldrarna blivit exklu- derade på grund av sin sexuella läggning. Vad är då detta "barnets bästa" som det hela tiden hänvisas till och som vi hänvisar till? För mig är barnets bästa bl.a. detsamma som att ha föräldrar som kan ge omsorg, kärlek och trygghet, vilket alla barn har rätt till. Än bättre blir det när barnet är önskat och planerat. Att dessa vuxna råkar tillhöra samma kön är helt ointressant i sammanhanget. Homosexuella män och lesbiska kvinnor rör sig inte enbart i manliga eller kvinnliga miljöer. Precis som i ett heterosexuellt pars liv finns det flera vuxna förebilder tillgängliga, både i familjernas umgänges- krets och i barnets vardag. Ett mycket stort antal barn växer i dag upp med bara en förälder, och majoriteten av dessa gör det utan att få några psykiska men av detta. Manliga och kvinnliga förebilder behöver med andra ord inte nödvändigtvis finnas inom den trängre familjekretsen. Ser man på adoptionsfrågan i sig vet vi att det är väldigt speciellt för ett adopterat barn att just vara adopterad. Det finns barn som farit illa och som haft det väldigt jobbigt. Detta faktum ifrågasätter enbart adoptionen över huvud taget och skulle i så fall kunna leda till att adoptioner skulle stoppas helt. Det tycker inte jag och Vänsterpartiet. Det positiva väger över, och jag tycker att adoptioner ska vara tillåtna. Däremot ser vi inte i Vänsterpartiet varför just homosexuella skulle innebära en större risk för adop- tivbarn än heterosexuella som adopterar. Majoriteten av de adopterade som farit illa och som inte mår bra har trots allt växt upp med heterosexuella föräldrar. Det är alltså heterosexuella föräldrar som inte räckt till eller som utsatt sina adoptivbarn för t.ex. över- grepp. Hur ser kristdemokraterna och Kjell Eldensjö på det? Här har vi svart på vitt, forskning och fakta, som visar på det. Detta är trots allt inte tillräckligt argument för att stoppa alla adoptioner för heterosexuella. Nej, herr talman, Vänsterpartiet ser inte någon som helst skill- nad mellan homosexuellt och heterosexuellt föräldra- skap, mer än att i det ena fallet är föräldrarna av samma kön och i det andra av motsatt kön. Föräldrar- nas sexualitet har således inget med barnen att göra oavsett om föräldrarna är homo- eller heterosexuella. Och nej, herr talman, Vänsterpartiet tror inte att föräldrarnas sexuella läggning innebär en större risk än andra risker för barn att bli mobbade i skolan, oavsett om föräldrarna är homo- eller heterosexuella. Samma sak och samma slutsats kan dras av all den forskning som finns både i Sverige och internatio- nellt. Så till frågan om varför människor skaffar barn. Jag hoppas att det beror på att de vill ha barn, och det är ju så klart själviskt. Detsamma hoppas jag är avgö- rande när människor adopterar barn, att de adopterar för att de vill ha ett barn som de kan ge kärlek och trygghet till. Jag skulle aldrig önska ett barn att kom- ma till föräldrar som ett biståndsprojekt eller för att de tycker synd om barnet. Det måste alltid handla om äkta längtan efter barn och att föräldrarna kan ge barnet den bästa möjliga uppväxten. Allt detta återfinns i en hemutredning inför en prövning av adoption och ska gälla lika för alla oavsett sexuell läggning. Frågan om kärnfamiljen, vilken kristdemokraterna marknadsför som den enda rätta, ser jag som varje familjs eget fria val. Kjell Eldensjö lyfter även upp den frågan i den reservation som kristdemokraterna har som återfinns i betänkandet om barn i homosexu- ella familjer. Jag ser det som oerhört viktigt att alla samlevnadsformer värderas lika och att alla familje- konstellationer ses som likvärdiga. Det måste handla om de enskildas egna val, och då ser ju människors val väldigt olika ut. Vissa före- drar mamma, pappa och barn, andra föredrar mamma och barn, eller mamma, mamma och barn, eller pap- pa, pappa och barn, eller pappa, mamma, mamma och barn eller varför inte mamma, mamma, pappa, pappa och barn, etc. Inte ens kärnfamiljen, vilken jag starkt ifrågasätter som begrepp, har något med den sexuella läggningen att göra. Jag tror att man hamnar i en återvändsgränd om man ser tillvaron ur ett heteronormativt perspek- tiv. Då fastnar man i att det ska vara som det alltid har varit, och man avskärmar sig från verkligheten. Det är just dessa heteronormativa tendenser som förstärker eller föder folks fördomar. Heteronormati- vitet innebär alltså att normen alltid utgår från ett heterosexuellt perspektiv till varje pris. Detta pris ska ingen behöva betala, vare sig vuxna eller barn. Det är vi i Vänsterpartiet fullt övertygade om. Nej, Kjell Eldensjö, experterna har inte fel! Men de kommer till andra slutsatser än vad majoriteten i den statliga utredningen gör. Det handlar således inte om ett allmänt tyckande. Alla i den statliga utred- ningen har utgått från samma studier och faktamateri- al. Det är alltså omöjligt att lyfta fram en ståndpunkt som den enda sanningen. De slutsatser som utred- ningen slutligen kommit fram till har självfallet varit politiska bedömningar. Alla våra experter har varit oerhört viktiga, och de har delat med sig av sina erfarenheter och sitt profes- sionella kunnande. Ingen av de experter som ställt sig mot förslaget hade någonsin kommit i kontakt med internationellt adopterade barn till homosexuella föräldrar. Alltså var inte det en erfarenhet som de kunde uttala sig om. Det handlar uteslutande om att göra de olika be- dömningarna utifrån vilka slutsatser man drar. Det är inte konstigare än att vi kommer till olika slutsatser och har gjort olika bedömningar. Alla har vi utgått från principen om barnets bästa. Det som är än mer intressant är det faktum att ledande tjänstemän gång på gång påpekat att om det skulle finnas problem i homosexuella familjer så hade det kommit till deras kännedom. Och så har inte varit fallet. Visste ni om att homosexuella kan få barn och att många redan har det? Vissa har tydligen inte förstått det här. Ingen har väl någonsin påstått att två personer av samma kön kan få biologiska barn med varandra. Men trots det påpekas detta faktum ideligen av skrämda människor och skrämda ledamöter. Hur svårt är det att få en spermadonator? Det är inte alls svårt! Homosexuella är lika fertila som hete- rosexuella. Varje enskild individ är kapabel till be- fruktning, precis som heterosexuella. Det är också så de flesta barnen tillkommit i homosexuella familjer. När vi diskuterar barns utveckling och sambanden mellan föräldrarnas sexuella läggning och barnens psykosexuella utveckling vill jag hänvisa till utred- ningens betänkande. Det finns mycket forskning kring barn som växt upp med homosexuella föräldrar. De slutsatser man kan dra av forskningen är bl.a. att det inte förekommer några skillnader i utveckling mellan barn som växt upp med homosexuella föräld- rar och barn som växt upp med heterosexuella föräld- rar. Frågan återkommer om vilka den statliga utred- ningen har lyssnat till, och varför vissa av experternas slutsatser inte har fått gehör, liksom den befängda tanken eller anklagelsen mot riksdagen eller regering- en att utredningen skulle vara ett beställningsverk. Den statliga utredningen har lyssnat till de adopte- rade. Men som jag har nämnt tidigare har det visat sig att alla adopterade faktiskt inte har samma åsikter. Det finns flera olika organisationer, Kjell Eldensjö. Alla de adopterade tycker inte precis likadant, och alla adopterade tycker alltså inte som Kristdemokra- terna i den här frågan. De är individer och enskilda människor allihop. Precis som debattörerna tidigare har tagit upp tycker alltså de adopterade olika. Det är självklart. Frågan är varför vi ska välja att lyssna på dem som tycker som Kristdemokraterna i stället för att lyssna på dem som tycker som majoriteten i kom- mittén. Nu har vi lyssnat till bådadera, och kommittén har dragit sina slutsatser av det. De slutsatser som utredningen har dragit har ute- slutande handlat om politiska sammanvägningar, än en gång med utgångspunkt i principen om barnets bästa. Då har det inte varit särskilt svårt att komma fram till det resultat som nu presenterats. Återigen vill jag poängtera, herr talman, att för- äldraskapet inte har något med den sexuella lägg- ningen att göra. Varför ifrågasätter inte Kristdemokraterna och även Moderaterna de heterosexuellas möjligheter att prövas för adoption? Kan det bli tydligare än så här? Herr talman! Betänkandet om barn i homosexu- ella familjer är ett mycket stort steg framåt i strävan- dena att behandla alla människor lika oavsett sexuell läggning. Mot denna bakgrund anser vi det mycket angeläget att beredningen av frågan ges hög prioritet inom Regeringskansliet så att ett lagförslag i enlighet med kommitténs förslag kan föreläggas riksdagen under det kommande riksdagsåret. Vi i Vänsterpartiet har inte ansett det erforderligt att avge någon formell reservation till förmån för de motioner där vi vill ha till stånd en ordning som inne- bär rätt för alla människor att bli prövade som adop- tivföräldrar. Vi utgår nämligen från att regeringen kommer att utforma sin proposition i frågan i enlighet med kommitténs betänkande om barn i homosexuella familjer.

Anf. 118 KJELL ELDENSJÖ (Kd)

Herr talman! Nej, Tasso Stafilidis, vi är inte skrämda. Men vi har en ståndpunkt som vi står fast vid. Jag skulle vilja peka på något ytterligare från ut- redningen. Det är ett tjockt betänkande - ungefär 1 000 sidor sammanlagt i de två böckerna. Jag tycker ändå att materialet för det ställningstagande som majoriteten har gjort är ganska tunt. Tasso Stafilidis talar om att det finns forskning och utredningar som visar att allt är så bra när det gäller barn i homosexuella familjer. I betänkandet finns t.ex. en undersökning av barn som lever med homosexuella föräldrar och hur de har upplevt sin situation. I undersökningen finns endast 20 barn med. Vi har tidigare hört talas om att det skulle finnas 40 000 barn. I och för sig hör vi sällan den siffran, men det måste ändå finnas många fler än så här. Det är en ganska liten undersökning, får man väl säga. Dessutom är dessa barn inte slumpmässigt utvalda, utan de har frivilligt anmält sig. Då kan man förstå att resultatet blir något helt annat än om man hade haft ett slumpmässigt urval av barnen. Över huvud taget är det dåligt med forskning om adoptioner. Det är också därför som vi har föreslagit i en reservation att man ska göra en utredning av hela adoptionslagen. Jag skulle vilja fråga Tasso Stafilidis om han tycker att han utifrån detta underlag, som jag tycker i många fall är väldigt grunt trots volym och tjocklek, kan bevisa att det i ett livsperspektiv går bra för barn som har växt upp i homosexuella familjer.

Anf. 119 TASSO STAFILIDIS (V)

Herr talman! Mitt direkta svar på Kjell Eldensjös fråga är: Självfallet kan jag det! Vänsterpartiet och jag står bakom det förslag som kommittén har lagt fram. Detta krav har också Vänsterpartiet ställt här i kammaren tidigare. Jag hoppas att Kjell Eldensjö får möjlighet att läsa de 1 000 sidorna i betänkandet. Där kommer även Kjell Eldensjö nämligen att finna på vilket sätt forsk- ningen har gjorts och på vilket sätt den är relevant. Kjell Eldensjö har bl.a. missat att det som ligger till grund för slutsatserna i utredningen inte enbart hand- lar om den svenska forskningen och de svenska studi- erna. Det rör sig om ett fyrtiotal andra studier som är gjorda runtom i hela världen. Jag vill ändå lyfta fram den fråga om forskningen som Kjell Eldensjö själv tar upp. Vad är det som Kjell Eldensjö efterlyser och som forskningen kom- mer att visa? Jag vill än en gång påminna om den fråga som jag ställde i mitt anförande. Kjell Eldensjö och Kristde- mokraterna påstår att barn behöver föräldrar av båda könen. Hur ser ni i Kristdemokraterna på de adoptivbarn som i dag lever i homosexuella familjer - för de finns trots allt? Tycker ni att de ska bli fosterhemsplacerade eller omhändertagna? Tycker ni att alla de barn som lever tillsammans med homosexuella föräldrar ska bli omhändertagna? Vill Kristdemokraterna ha en sådan ordning? Och framför allt: Hur ser ni på de adoptiv- barn som råkar illa ut i heterosexuella familjer? Jag har aldrig hört någon kristdemokrat ställa sig upp och säga att förhållandena för dessa barn innebär att vi ska hindra heterosexuella från att adoptera barn.

Anf. 120 KJELL ELDENSJÖ (Kd)

Herr talman! Tasso Stafilidis säger att man har lyssnat på experterna och organisationerna och att det finns mer än en organisation som utgör de adoptera- des röst. Jag har hört talas om ytterligare en, och den heter Adopterade och andras röst. Jag tycker att bara namnet talar för sig självt i det här fallet. Om det skulle finnas två sanningar, vilket jag inte tror att det gör, funderar jag på om det inte kan vara värt att tillämpa en försiktighetsprincip i det sam- manhanget och inte utvidga adoptionsrätten så länge man inte har kunnat bevisa att det inte finns några problem med detta. Jag har en annan fråga i det här sammanhanget. Anser Tasso Stafilidis att de politiker som står bakom ställningstagandet i den här kommittén är mer kom- petenta än de experter på barn och adoptioner som har suttit med i utredningen? Man har ju gått emot dem och säger att det är den politiska sanningen som är den riktiga. Det går säkert att lösa problemen för adoptivbarn i homosexuella familjer på annat sätt, t.ex. genom avtal, testamenten osv. Som jag ser det finns det ing- en anledning att öka det antalet ytterligare om det skulle finnas problem, och vi har alltså inga bevis för att så inte är fallet.

Anf. 121 TASSO STAFILIDIS (V)

Herr talman! Nej, Kjell Eldensjö, Vänsterpartiet kan inte se att det skulle finnas någon skillnad på heterosexuella och homosexuella föräldrar. Därför förstår jag inte heller varför försiktighetsprincipen skulle gälla mer för homosexuella föräldrar än för heterosexuella föräldrar. Vi i Vänsterpartiet utgår från barnets bästa. Alla barn ska ha samma juridiska rät- tigheter och samma juridiska skydd. Lagstiftningen måste behandla barnen med samma respekt oavsett om deras föräldrar är homosexuella eller heterosexu- ella. Man ska givetvis utgå från försiktighetsprincipen när man arbetar med och fattar beslut i frågor som rör barn. Men ni i Kristdemokraterna väljer att enbart lyfta upp en viss grupp som ska präglas av försiktig- hetsprincipen. Kjell Eldensjö svarade inte på den fråga som jag ställde. Vi har ju svart på vitt. Det finns undersök- ningar, domslut osv. som visar att det finns adoptiv- barn som har råkat väldigt illa ut i Sverige i dag. De har råkat ut för övergrepp och diverse andra hemsk- heter. De har utsatts för detta av sina heterosexuella föräldrar. Nu har inte Kjell Eldensjö någon mer re- plik, men tycker Kristdemokraterna att det är fog nog för att stoppa alla internationella adoptioner? Det tycker inte vi i Vänsterpartiet. Vi vill värna om alla barns lika rättigheter. Även lagstiftningen ska accep- tera dem och synliggöra dem. Det tycker vi inte att lagstiftningen gör i dag. (forts. 14 §) Ajournering Kammaren beslutade kl. 16.53 på förslag av förste vice talmannen att ajournera förhandlingarna till kl. 17.00 då dagens votering skulle äga rum. Återupptagna förhandlingar Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.

Anf. 122 VIVIANN GERDIN (C)

Fru talman! Det betänkande som vi nu behandlar gäller lagstiftning som berör familjekonstellationer, adoptioner och talerätt för hävande av faderskap. Jag vill börja med det sistnämnda. Rättsläget i fråga om fastställande av faderskap är i dag något oklart. Jag påstår detta med hänvisning till att en änka inte kan föra talerätt mot en okänd påstådd arvinge som dyker upp efter makens död. Det borde ligga i allas intresse att en ordentlig undersökning görs för att kunna fastställa faderskapet, men så är det inte i dag. De barn, oftast vuxna, som inte haft något umgänge och ingen kontakt med den påstådde fadern, som inte existerat såtillvida att det inte tidigare fram- kommit att det funnits barn. I ett demokratiskt land borde rättstryggheten vara heltäckande och även omfatta de redan kända arving- arna. Med hänvisning till detta yrkar jag bifall till reservation 1. Sedan vill jag gå in på frågan om adoptioner. Se- dan en tid tillbaka pågår en livlig diskussion angåen- de de homosexuellas rättigheter att bli prövade för adoption av barn. Blir det en förändring av gällande lagstiftning så blir Sverige det första land i världen att godkänna homosexuellas rätt att adoptera barn. Mitt parti, Centerpartiet, har redan tagit ställning för att homosexuella ska kunna prövas för adoption av barn. Men på den här punkten delar jag inte mitt partis ställningstagande, så jag vill därför ge min syn på adoptionsfrågan. Debatten i adoptionsfrågan har hittills mest foku- serats på vuxenperspektivet och inte på barnperspek- tivet. En intensiv lobbning har bedrivits av föresprå- karna för homosexuellas rätt till adoptioner, men trots detta så är många fortfarande tveksamma. Bland dem som är tveksamma eller klart säger nej finns en mängd människor med olika erfarenheter och kunskaper. Några är etablerade experter på frågor som rör barn. Representanter för Statens nämnd för internationella adoptioner är kritiska till utredningens förslag. De liksom flera andra hävdar att alltför mycket har fokuserats på de vuxnas rättigheter och behov. Olika adoptionsorganisationer är också kritiska till kommitténs förslag - Rädda Barnens organisation, tidigare barnombudsman och dessutom ett antal andra barnexperter och barnpsykologer - detta med anled- ning av att den parlamentariska kommittén, Barn i homosexuella familjer, presenterade sitt ställningsta- gande i slutet av januari. En majoritet inom kommit- tén var för att homosexuella ska kunna prövas som adoptivföräldrar. Värt att notera är att biträdande experter på barn har en avvikande mening gentemot majoritetens ställningstagande. De anser bl.a. att underlaget för olika studier har varit bristfälligt, och med hänsyn till att man i dag vet för lite om de adop- terade som levt i homosexuella familjer så kunde de inte instämma i majoritetens ställningstagande. Jag tycker också att det är viktigt att vi försöker efterleva intentionerna i FN:s barnkonvention, som vi står bakom. Det finns även ett påpekande från FN:s kommitté för barnets rättigheter att Sverige saknar ett system för uppföljning av hur det faktiskt går för redan adopterade barn. Det är angeläget att den upp- följningen görs först innan regeringen presenterar förslag som tillgodoser de homosexuellas krav att kunna adoptera barn. Vi kan heller inte bortse från andra länders åsikter angående homosexuellas adoptionsrätt, de flesta barn för adoptioner är utländska barn. En förändrad lag- stiftning i Sverige kan medföra att det blir svårare att adoptera utländska barn för alla, även för de hetero- sexuella. Barn kan aldrig bli en rättighet - det är en gåva. Tyvärr är det inte alla förunnat att få egna barn, men det kan knappast betraktas som någon diskriminering att några blir utan barn. Den frågan ligger på ett högre plan. Jag anser att det är vår skyldighet att lyfta fram barnperspektivet därför att barnen själva inte har någon som för deras talan. Jag är övertygad om att det är en fördel att växa upp i en tvåkönad relation, under förutsättning att relationerna mellan de vuxna är goda. Därför måste barnens rätt till föräldrar av båda könen komma i främsta rummet. De flesta adopterade barn kommer från andra län- der, med annorlunda utseende. Det vore att dubblera "annorlundaskapet" om de dessutom skulle ha två mammor, alternativt två pappor. Identitetskriser har också påvisats vara större bland barn och ungdomar som växer upp med en annorlunda omgivning. Den lilla forskning som finns visar också att ad- opterade barn har en mer komplicerad identitetsut- veckling än andra barn. I olika sammanhang påpekas ofta vikten av förebilder för barn och ungdomar och hur viktigt det är att barn inom dagis har tillgång till manlig personal därför att det är flest kvinnor som jobbar på en sådan arbetsplats. Detta har lyfts fram mer på senare tid därför att många barn lever med endast en förälder och saknar kontinuerlig kontakt med den andra föräldern. Jag tror att det är en viktig vägledande faktor vid olika livssituationer att våra barn och ungdomar har tillgång till både en man och en kvinna i sin närmaste omgivning. Det här är ingen lätt fråga, det är mycket känslor med. Men det handlar inte enbart om vem som är bäst på att ge kärlek och omtanke. Det handlar även om förebilder för identitet, och det handlar om att mini- mera risker för utanförskap och maximera möjlighe- ter för de adopterade att finna sig väl till rätta och få en bra start i livet. Nu kommer inte frågan upp till något avgörande i dag. Alla motioner i ämnet har avstyrkts. För att inte föregripa den fortsatta beredningen delar jag lagut- skottets ställningstagande. I det fortsatta arbetet hop- pas jag att barnperspektivet ges ett större utrymme. Med anledning av detta delar jag uppfattningen i reservation 2, att det behövs en allmän översyn av de nu gällande adoptionslagarna. I detta anförande instämde Runar Patriksson (fp).

Anf. 123 TASSO STAFILIDIS (V)

Fru talman! Jag ska inleda med att jag känner mig stolt som vänsterpartist över att Centerpartiet har tagit ställning för att även homosexuella ska få bli prövade som adoptivföräldrar. Då ställer jag inte min fråga till Viviann Gerdin i hennes egenskap av centerpartist utan i egenskap av enskild riksdagsledamot. Viviann Gerdin tar upp frågan att man ser det här i vuxenperspektivet och inte i barnperspektivet. Det är så klart en otroligt viktig fråga. Det är vad även jag tog upp i mitt anförande. Men jag vill fråga Viviann Gerdin, med all respekt för hennes egna synpunkter och åsikter: Var finns barnperspektivet i Viviann Gerdins uppfattning vad gäller alla de barn som i dag lever med föräldrar som är homosexuella, både barn med en biologisk förälder och internationellt adopte- rade barn? Var finns barnperspektivet för de barnen, Viviann Gerdin?

Anf. 124 VIVIANN GERDIN (C)

Fru talman! Jag vill sätta barnets perspektiv i främsta rummet. I det här sammanhanget gäller det i dag ett ovisst antal barn - man tvistar om det är 40 000 eller färre. För att lösa deras situation måste man naturligtvis också uppmärksamma den juridiska vägen. För mig är ändå viktigast den sociala tillhörig- heten och identiteten, att känna tillhörighet och ha förebilder. Jag anser inte att det i dag finns ett underlag för att drastiskt ändra den lagstiftning som gäller. Sedan borde man väl också göra en ordentligare utredning för att komma fram till hur många barn det är. Det står 40 000 i kommitténs utredning. Det är en siffra som ifrågasätts av andra. Med tanke på att undersök- ningen baserar sig på 20 barn som dessutom deltagit frivilligt tycker jag att det inte finns rätt underlag för att gå vidare.

Anf. 125 TASSO STAFILIDIS (V)

Fru talman! Jag inleder med att uppmana Viviann Gerdin läsa kommitténs betänkande. Där står vad undersökningarna bygger på, hur slutsatserna är dragna. Det står att slutsatserna inte enbart är dragna på de studier som visar de svenska barnens situation här i Sverige. Det visar också hur undersökningarna och forskningen har gått till. Ävenså förklaras siffran med de 40 000 barnen som Viviann Gerdin tar upp. Det är intressant att höra Viviann Gerdins påpe- kande om sin syn på barnperspektivet. Jag har aldrig hört Viviann Gerdin i den här talarstolen tala om för oss i kammaren på vilket sätt Viviann Gerdin värnar de här barnen. Oavsett som det är 2 barn, 3 barn, 50 eller 40 000 barn har vi inte hört på vilket sätt barn- perspektivet kommer in i fråga om dessa barn som har homosexuella föräldrar och oavsett om de har en biologisk förälder eller är internationellt adopterade. Viviann Gerdin säger att hon är fullt övertygad om att barn mår bäst i tvåkönade familjer. Jag vill fråga: Vad bygger Viviann Gerdin den övertygelsen på? Vilken forskning bygger Viviann Gerdin den övertygelsen på? Verkligheten ser lite annorlunda ut. Det är väldigt många barn som växer upp med en- samstående föräldrar, ensamstående heterosexuella och ensamstående homosexuella föräldrar. Hur ser Viviann Gerdin på de barnen? Vad bygger Viviann Gerdin sin övertygelse på?

Anf. 126 VIVIANN GERDIN (C)

Fru talman! Jag bygger min övertygelse på de ut- redningar och den forskning som jag har tagit del av. Då det gäller slutsatserna av den forskningen, både nationellt och internationellt, finns det delade åsikter. Då är frågan: Vad är sanning, den enes eller den and- res? Det är en avvägningsfråga. Jag vet att Tasso Stafilidis och Vänsterpartiet inte accepterar argument emot detta, och därför står vi långt ifrån varandra i denna fråga. Även inom den kommitté som har studerat barn i homosexuella fa- miljer har det uttryckts kritik från de experter som har ingått. Det finns väldigt många luckor och många frågetecken. När det gäller de barn som i dag lever med homo- sexuella föräldrar finns stora brister i dagens lagstift- ning. Det är därför som jag ställer mig bakom att man ser över lagstiftningen i adoptionsfrågan. Då ska man se över den hela vägen. Då omfattas även de barn som i dag lever med homosexuella föräldrar. Jag är medveten om att det inte är tillfredsställande juridiskt sett.

Anf. 127 MARIANNE CARLSTRÖM (S)

Fru talman! Vi socialdemokrater har delat upp da- gens debatt i två avsnitt, och jag tänker endast beröra avsnittet om adoption. Motionerna tar upp dels frågan om översyn av adoptionslagstiftningen, dels frågan om homosexuellas rätt att få bli prövade för adoption. I utskottets betänkande framgår tydligt hur frågan om homosexuellas rätt att bli prövade som adoptiv- föräldrar har behandlats i riksdagen och i olika utred- ningar under drygt 20 års tid. I början av 1999 tillsattes en utredning som fick till uppgift att undersöka och analysera villkoren för barn i homosexuella familjer. Och om det fanns några sakliga skäl för homosexuella att inte få adoptera barn. Kommittén överlämnade sitt betänkande den 31 januari i år. Den huvudsakliga frågan som kommittén har haft att ta ställning till var om homosexuell läggning hos föräldrarna är en sådan omständighet som gör det sakligt motiverat att särbehandla homosexuella i fråga om rättsligt föräldraskap. Kommitténs bedömningar gjordes utifrån vad som har utretts i fråga om barn i homosexuella familjer och vad som är känt om adop- tivbarns särskilda behov. Kommittén föreslår att det införs en rätt för ho- mosexuella par som lever i partnerskap att - liksom heterosexuella gifta par - bli prövade som adoptiv- föräldrar. Kommittén föreslår också att en person som lever i partnerskap ska ha rätt att adoptera partnerns biolo- giska barn, alltså s.k. styvbarns- eller närstående- adoption. Detta stärker barnens rättsskydd. Egentligen hade jag inte tänkt att gå in mera på ut- redningen, men eftersom det har förekommit ganska hårda angrepp på oss i utredningens majoritet känner jag mig tvingad att göra det. Det gäller Kjell Elden- sjös och Viviann Gerdins inlägg. Kjell Eldensjö säger att vi har gått emot experter- na. Det finns inga som är experter på barn som lever med homosexuella föräldrar. Däremot finns det de som är experter på barn, psykologer och andra. Det finns också de som är experter på adoptionsfrågor, men det finns inga experter på barn som lever i ho- mosexuella familjer. De allra flesta partier säger ja till styvbarnsadop- tion. Då är det märkligt att man säger nej till rätten att bli prövad för adoption, och vilka signaler ger man då de barn som i dag bor med två homosexuella föräld- rar? Man kan inte blunda för hur världen ser ut i dag. Den ser inte likadan ut som för 20-40 år sedan. Sedan kritiserar man utredningens metoder och frågar: Varför bygger man på frivillighet? Ja, men det fattar ju var och en att detta är en dold population. Det går inte att göra några slumpmässiga urval. Ho- mosexuella registreras inte i vårt land. Då finns det bara ett sätt, och det är att göra precis så som utred- ningen har gjort, nämligen att vända sig till olika organisationer, gå ut på gayklubbar och annonsera. Då får det bli en frivillighet. Det rör sig inte om så många barn. Det handlar inte om 40 000 barn. Den siffran har utredningen bortsett ifrån. Vi har insett att det inte går att få fram hur många barn det är som lever med homosexuella föräldrar, det är omöjligt. Samtidigt tycker jag inte att det är så viktigt. Vi vet att det finns barn som lever med homosexuella föräldrar, och hur ska vi ordna det för dem? Det sägs också att vi har gått emot experterna. Alla experter har vi inte gått emot. Vi har gjort en annan tolkning. Vi har gått emot några adopterade, inte alla. Jag är inte heller säker på att vi har gått emot svenska folket. Det här är en åldersfråga och en kunskapsfråga. Detta har inte varit ett beställningsverk, utan för oss som har varit med i utredningen har det här varit en process. Vi gick inte med på att arbeta i utredning- en för att vi ville vara med och genomföra detta be- slut, utan vi har tagit del av all forskning och alla undersökningar. Efter ca 1 ½ år bestämde vi oss, för då var vi tvungna att skriva ned vad vi hade kommit fram till. Så lång tid tog det för oss. Jag kan förstå att det är lätt att svara nej när man får en enkel fråga i en SIFO-undersökning. Jag anser inte att vi har fallit undan för någon lobbyverksamhet. Vi har haft barnens bästa för ögonen. Väldigt många barn lever i dag med ensamstående föräldrar, och det kan man inte heller blunda för. Man måste inse att det inte är fel. Det är lika viktigt för ensamstående föräldrar som för ensamstående adop- tivföräldrar att se till att barnen får förebilder från båda könen, precis som att man på dagis och i skolor är angelägen om att anställa lärare av båda könen. Nu kommer utredningens förslag att gå ut på re- miss, och vi får möjlighet att diskutera den här frågan igen. Innan den beredningen är klar vill majoriteten inte säga ja till en översyn av adoptionslagstiftningen. Det får man i så fall göra senare. I motionerna tar man upp den 15-20 år gamla forskningen om barn som adopterats av ensamståen- de. Den visar att dessa barn i högre grad är represen- terade på psykiatriska mottagningar. Men vad är det för barn som de har fått adoptera? Jo, barn som är tre år gamla och äldre. Dessutom har man i många fall fått adoptera barn som är sjuka och handikappade. Då är det ganska självklart att de i högre grad är repre- senterade på psykiatriska mottagningar. Vi vet ju att barn som är äldre när de kommer hit till landet har svårare att anpassa sig. Det borde naturligtvis vara så att ensamstående skulle få adoptera de riktigt små barnen som har lättare att anpassa sig. Det här kan man ändra på nu, i dag. Det behövs ingen lagändring och inga utredningar. Det är bara att sätta i gång. Jag yrkar avslag på reservation 2. I detta anförande instämde Marina Pettersson, Christina Nenes, Karin Olsson, Anders Berglöv, Lars Lilja (alla s) samt Tasso Stafilidis och Tanja Linder- borg (båda v). (forts.) Ajournering Kammaren beslutade kl. 17.57 på förslag av tal- mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll. Återupptagna förhandlingar Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.

Anf. 128 KJELL ELDENSJÖ (Kd)

Herr talman! Jag tänkte först ta upp detta med Si- fomätningar och andra mätningar där svenska folket inte visat sig vara med på den linje som majoriteten i utredningen har föreslagit. Jag har läst ett debattin- lägg i Göteborgs-Posten där Marianne Carlström uttalar att det är väldigt positivt att de unga har högre siffror här. Då skulle jag vilja säga att det är väl i och för sig inte så konstigt, utan att närmare reflektera över det behov av både mamma och pappa som ung- domar kan ha eftersom de inte har så stor livserfaren- het och kanske inte tänker i samma termer. Det är väl i och för sig inte så märkvärdigt. Men vad som är lite konstigt är att Marianne Carlström värderar ungdo- marnas åsikter mer än vad hon värderar medelålders och äldres. Det tycker jag är lite märkligt. I samma tidningsartikel står det: För oss social- demokrater har ledstjärnan i utredningsarbetet varit skrivelsen i FN:s barnkonvention om att barnets bästa ska vara avgörande för all lagstiftning som rör barn. Det här har, i alla fall enligt min mening, inte så stor bärighet på det beslut som socialdemokraterna m.fl. har fattat. Nu får man tydligen inte säga att det är experter, men experterna och organisationerna har ju motsatt sig detta och har en annan åsikt. De kallas experter i betänkandet, men det vill inte Marianne Carlström kännas vid att de är. Min fråga blir därför: Anser socialdemokraterna att de politiker som står bakom majoritetens ställ- ningstagande i utredningen har högre kompetens när det rör barns bästa i adoptionsfrågor än vad barnex- pertis, adoptionsorganisationer m.fl. har, eftersom man inte lyssnar på dem? Och varför vill inte social- demokraterna tillämpa försiktighetsprincipen när åsikterna är så olika?

Anf. 129 MARIANNE CARLSTRÖM (S)

Herr talman! Självklart anser vi inte att vi har högre kompetens. Men vi har tagit del av experternas åsikter under drygt ett och ett halvt år och kom sedan fram till en annan slutsats. Det är väl inte så väldigt konstigt, tycker jag. Dessutom värderar vi ju inte någons synpunkter mer än andras. Men visst kan jag glädja mig åt att ungdomar, som jag tycker verkligen borde veta vilka barnens behov är, har en annan in- ställning än vad de har som är äldre. När jag gick in i den här utredningen hade jag heller inga färdiga synpunkter om vad vi skulle komma fram till, så jag kan förstå att människor på en enkel Sifofråga svarar nej. Men jag är övertygad om att om de fick gå igenom samma process som vi i majoriteten har gjort, tror jag att ganska många skulle ändra åsikt. Det tycker jag är väldigt viktigt att kom- ma ihåg.

Anf. 130 KJELL ELDENSJÖ (Kd)

Herr talman! Givarländerna tillåter i princip inte homosexuella att adoptera. Då är min fråga: Anser socialdemokraterna att det trots allt är försvarbart att i Sverige införa en lagstiftning som kringgår Haagkon- ventionen, som i sitt ställningstagande har barnens bästa för ögonen och inte innefattar någon rätt för homosexuella att adoptera? Sedan vill jag ställa ytterligare en fråga. Den har att göra med en allmän översyn av adoptionslagen i ett vidare perspektiv. Här har experterna - om vi får kalla dem det, för här är det väl ändå fråga om ex- perter på adoptionsfrågor, barns situation osv. - sagt att det borde ske en sådan översyn i ett större per- spektiv. Då är frågan: Varför ställer inte socialdemo- kraterna upp på detta i det betänkande som vi nu behandlar när det alltså finns ett sådant förslag?

Anf. 131 MARIANNE CARLSTRÖM (S)

Herr talman! Majoriteten anser inte att vi kringgår Haagkonventionen. Vi anser att det finns andra ut- gångspunkter i dag och att vi följer Haagkonventio- nen. Sedan vill vi inte nu blanda in en allmän översyn av adoptionslagstiftningen, utan det kan man möjli- gen göra senare. Vi vill tillåta att homosexuella prövas för adop- tion. Det är en prövning det gäller, och det är inte särskilt många det handlar om. Vi kommer också att respektera givarländernas inställning. Och det har ju visat sig i den undersök- ning som vi har gjort att givarländerna säger att detta inte kommer att påverka adoption för heterosexuella. Säger man nej så tar vi givetvis hänsyn till detta. Det har aldrig varit tal om något annat.

Anf. 132 VIVIANN GERDIN (C)

Herr talman! Marianne Carlström sade tidigare att det här är en kunskapsfråga. Men det är ju så att kun- skapen varierar hos dem som är anhängare av att homosexuella ska få adoptera, precis som kunskapen varierar hos dem som säger nej till det. Jag baserar mig på att det finns delade meningar bland de forska- re som har följt frågan om homosexuellas rätt till adoption. Det finns ju verkligen de som har underlag för det som de har uttryckt, och det finns kunskap även hos dem som inte är övertygade. Därför tycker jag att det är lite enkelt att bara säga att vi som är tveksamma till detta inte har kunskap. En av dem som har mycket kunskap på det här området är representanten Ulla Fredriksson i Statens nämnd för internationella adoptioner. Hon borde ju ha skaffat sig mycket kunskap med tanke på den uppgift som hon har. Hon har också framfört att utredningen har tonat ned en del negativa resultat som har fram- kommit. Det är väl kanske därför som man mest hör talas om det som är positivt då det gäller att införa en ny lagstiftning.

Anf. 133 MARIANNE CARLSTRÖM (S)

Herr talman! Jag skulle hemskt gärna vilja veta vilka negativa resultat som vi har tonat ned. Vi har inte tonat ned något. Vi har tagit fram allting som har lagts på bordet. Det som irriterar dem som inte är i majoritet är att vi kom fram till en annan slutsats, men det måste vi ju få göra. Kunskap kan man ju tala om, men samtidigt anser vi utifrån det som har kommit fram i utredningen att den sexuella läggningen inte har någon betydelse för om man är en bra förälder eller inte. Vi har lyssnat på så många, barn och vuxna, och har kommit fram till den här ståndpunkten, och den står vi fast vid.

Anf. 134 VIVIANN GERDIN (C)

Herr talman! Till Marianne Carlström vill jag också säga att det är ändå fortfarande konfliktladdat i samhället att vara homosexuell. Det är därför som jag tycker - det är min personliga åsikt - att det i dag är för tidigt att säga att man ska pröva alla och därmed öka antalet barn som skulle hamna hos homosexuella föräldrar.

Anf. 135 MARIANNE CARLSTRÖM (S)

Herr talman! Jag tror att i alla debatter där man har flyttat fram positionerna för homosexuella har några ansett att det har varit för tidigt. Men i mycket av den debatt som har varit efter det att utredningen lämnade sitt resultat har argumentet framförts att kommitténs förslag om att homosexuella ska ha rätt att bli prövade för adoption skulle vara politiskt trendigt. För mig framstår det som ett väldigt konstigt de- battknep. Jag blev inte politiker för att vara politiskt trendig. Jag blev politiker för att trodde att världen kunde förändras både i stort och i smått. Jag tror på människors lika värde och lika möjligheter. Jag blev inte politiker för att välja den lätta vägen. När alla fakta hade samlats in i utredningen och alla argument hade prövats gällde det att tänka efter och våga göra det man tror på. Det är vad jag har gjort i denna fråga. Vi har kanske egentligen den här debatten ett år för tidigt. Det återstår att se vad som händer när vi har haft remissomgången och hur långt man sedan kan gå i denna fråga. Det är nästa steg. Jag anser ändå, och kommer att göra det så länge jag lever, att vi har gjort rätt. Vi har följt vår överty- gelse som vi har kommit fram till efter att ha studerat den här frågan noggrant.

Anf. 136 VIVIANN GERDIN (C)

Herr talman! Jag tror inte att vi kommer längre i diskussionen i kväll. Jag kan hålla med Marianne Carlström om att frågan kommer upp först när rege- ringen har lagt fram sitt förslag. Det är ändå viktigt att lyfta diskussionen för att höra alla argument. Att vi uppfattar saker och ting olika har också jag konstaterat.

Anf. 137 BERIT ADOLFSSON (M)

Herr talman! Jag hade egentligen samma fråga som Kjell Eldensjö. Varför motsätter sig Marianne Carlström en utredning av hela adoptionslagstiftning- en? Beredningsarbetet tar bara fram frågor rörande barn i homosexuella familjer. Jag skulle vilja veta vilken uppfattning Marianne Carlström har om en fullständig utredning. Jag hörde nyss i ett replikskifte att Marianne Carl- ström sade: Det finns ingen anledning. Jag undrar vad den meningen skulle ha fortsatt med.

Anf. 138 MARIANNE CARLSTRÖM (S)

Herr talman! För mig framstår det som lite märk- ligt. Vi har haft internationella adoptioner ganska länge i Sverige. Det började att bli rätt omfattande någon gång på 70-talet, om jag minns rätt. Det är ganska lång tid. Det är ungefär 30 år. Det finns gans- ka många barn att forska på. Det har gjorts en del undersökningar. Det är kanske inte tillräckligt. Det kan jag inte bedöma. När vi får en utredning som handlar om ifall ho- mosexuella ska ha rätt att bli prövade kommer plöts- ligt debatten igång om att vi ska pröva hela adop- tionslagstiftningen. Jag säger inte nej till det. Men jag tycker inte att det finns någon anledning att göra det just nu. Nu diskuterar vi en annan fråga. Vi diskuterar om homosexuella ska har rätt att bli prövade. Det är mycket möjligt att vi om något år eller lite längre fram får se över adoptionslagstiftningen. Det kanske är dags för det. Men jag tycker inte att det har med denna fråga att göra just nu. Därför säger vi nej. Jag tror att det finns anledning att återkomma.

Anf. 139 BERIT ADOLFSSON (M)

Herr talman! Det hoppas jag verkligen. Det lät precis som att Marianne Carlström tyckte att man passar på när frågan är aktuell i en annan del av lag- stiftningen. Jag vill säga att alla vi andra som jobbar politiskt också gör det för att förändra till det bättre för t.ex. barn. Jag hoppas att det framgår med all önskvärd tydlighet när vi kämpar för vår sak och det vi tror är bra. Det finns lagstiftning som är från 1917, efter vad jag hörde i dag, när det gäller ensamståendes adop- tioner. Åldersgränsen 25 år är också lite underlig. Det är två saker som är intressanta. Det finns väl ingen anledning att vänta med att ta ett helhetsgrepp över frågan, och då får man också med adoptioner i homo- sexuella familjer i samma svep. Jag tycker att det skulle vara rationellt.