Vissa fastighetsrättsliga frågor m.m.

Betänkande 1994/95:BoU1

Bostadsutskottets betänkande 1994/95:BOU01

Vissa fastighetsrättsliga frågor m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation

1994/95
BoU1

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet tio motioner väckta
under den allmänna motionstiden 1994 om vissa
fastighetsbildningsfrågor, om ändringar i jordförvärvslagen samt
om vissa rennäringsfrågor. Utskottet avstyrker samtliga dessa
motioner.

En reservation (fp) angående delning av skogsbruksfastigheter
har fogats till betänkandet.

Motionerna

I betänkandet behandlas de under allmänna motionstiden 1994
väckta motionerna

1993/94:Bo402 av John Andersson (-) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag om ändring i 3 kap. 7 §
fastighetsbildningslagen så att regionalpolitiska hänsyn tas i
vissa fall vid klyvning av skogsbruksfastigheter.

1993/94:Bo403 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen av regeringen begär en utredning av
fastighetsbildningslagen och skatteavdragsreglerna för att
åstadkomma de förutsättningar för omarrondering som ovan
anförts.

1993/94:Bo405 av John Andersson (-) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en översyn av avvittringens slutförande och redovisning vad
gäller Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker ovan
odlingsgränsen.

1993/94:Bo407 av Margareta Gard (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att utmönstra undantagsbestämmelsen för ägosplittrade områden
i jordförvärvslagen.

1993/94:Bo418 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till sådan ändring i 3 kap. 7 §
fastighetsbildningslagen att hänsyn tas till regionalpolitiska
skäl vid avstyckning av skogsbruksfastigheter.

1993/94:Bo419 av Karl Gustaf Sjödin och Christer Windén (nyd)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en översyn av avvittringens slutförande
och redovisning rörande Västerbottens och Norrbottens läns
lappmarker,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en utredning av renbetesrätten för ursamer
i respektive lappby-samebys betesområde.

1993/94:Bo602 av John Andersson (-) vari yrkas att riksdagen
beslutar att 71 § rennäringslagen (1971:437) ges följande
lydelse: Uppehåller sig renar utanför renskötselområdet eller på
mark inom detta område under tid då renskötsel inte får bedrivas
där, skall länsstyrelsen på framställning av den som därigenom
lider skada eller olägenhet av någon betydelse vid vite
förelägga renägaren att föra bort renarna. Vitesförläggande
enligt första stycket får meddelas endast om renägaren
underlåter att inom skälig tid efter anmaning ta hand om
renarna.

1993/94:Bo609 av Leo Persson och Magnus Persson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statens fortsatta ansvar att lösa markfrågan
för renskötseln i Tännäs sameby.

1993/94:Bo611 av Magnus Persson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts i frågan om skogssamernas rättsliga
ställning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om samernas rättigheter på mark som tillhörde
staten vid utgången av juni 1992.

1993/94:A454 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om avstyckningar från jordbruksfastighet och
om jordförvärvslagstiftningen.

Uppvaktningar

Inför utskottet har företrädare för Tännäs sameby resp. för
markägarna i Tännäs socken lämnat uppgifter i ärendet vad gäller
den fråga som behandlas i motion 1993/94:Bo609 (s).

Utskottet

Inledning

I detta betänkande behandlar utskottet motioner väckta under
den allmänna motionstiden 1994 om vissa
fastighetsbildningsfrågor, om ändringar i jordförvärvslagen samt
om vissa rennäringsfrågor.

Ändringar i fastighetsbildningslagen m.m.

Fastighetsbildningslagen (FBL) innehåller bestämmelser om
under vilka förutsättningar en fastighet kan nybildas eller
ombildas och regler för förfarandet. Nybildning kan ske genom
avstyckning, klyvning eller sammanläggning. Ombildning av en
fastighet sker genom fastighetsreglering.

I fastighetsbildningslagens 3 kap. återfinns de grundläggande
villkoren för fastighetsbildning. Under senare år har ändringar
vid två tillfällen gjorts i 3 kap. som bl.a. syftat till att
öka möjligheter att bilda mindre jordbruks- och
skogsbruksfastigheter (prop.1989/90:151, BoU3, rskr. 21 samt
prop. 1993/94:27, BoU4, rskr. 41). De senaste ändringarna i
lagen trädde i kraft den 1 januari 1994.

I två motioner från allmänna motionstiden 1994, 1993/94:Bo402
(-) och Bo1993/94:418 (fp), tas upp frågor om villkoren för
klyvning eller avstyckning av skogsfastigheter. I motionerna
hävdas bl.a. att nyligen genomförda förändringar av 3 kap. 7 §
FBL medfört att regionalpolitiskt önskvärda fastighetsbildningar
av skogsfastigheter motverkas, speciellt i norra delarna av
landet. Motionärerna föreslår därför att riksdagen hos
regeringen skall begära en ändring i denna paragraf så att
regionalpolitiska hänsyn kan tas vid avstyckning eller klyvning
av skogsfastigheter.

Bestämmelserna i 3 kap. 7 § FBL syftar till att vara en
skyddsregel för skogsnäringen och för skogsmiljön. Enligt den
lydelse av 3 kap. 7 § som gäller från den 1 januari 1994 får
mark som är avsedd för skogsbruk inte delas in på sådant sätt
att möjligheten att ekonomiskt utnyttja skogen undergår
försämring av någon betydelse. Fastighetsbildning som berör
sådan mark får inte heller äga rum, om den innebär en skadlig
delning av skogsbruksfastighet.

I 3 kap. 5 § återfinns vissa särskilda bestämmelser för
fastighetsbildning av jordbruks- och skogsbruksfastigheter. Det
anges bl.a. att det företag som skall bedrivas på fastigheten
skall ge ett godtagbart ekonomiskt utbyte. De förändringar av
FBL som trädde i kraft den 1 januari 1994 innebar bl.a. att
regionalpolitiska intressen skall tillmätas större vikt vid
tillämpningen av detta företagsekonomiska villkor. Hänsyn skall
enligt lagtexten tas till möjligheterna att kombinera företaget
med annan varaktig verksamhet på orten. Särskild hänsyn skall
också tas till intresset av att sysselsättning och bosättning i
glesbygd främjas. Sammantaget ansågs denna förändring i
fastighetsbildningslagen ge större möjligheter att bilda små
skogsfastigheter.

Bestämmelser om möjlighet att ta regionalpolitiska hänsyn vid
bildning av skogsfastigheter som motionärerna anser skall
införas i 7 § återfinns således redan i 5 §. Bestämmelserna i 7
§ syftar som ovan angivits till att ge ett skydd för
skogsnäringen och för skogsmiljön. Enligt proposition 1993/94:27
innebär dock utformningen av 7 § att regeln får mindre praktisk
betydelse i sådana glesbygdsområden där det inte bedrivs något
skogsbruk av betydelse.

Den fråga som aktualiseras i motionerna 1993/94:Bo402 (-) och
Bo1993/94:418 (fp) avser således den avvägning mellan
regionalpolitiska och skogspolitiska intressen som görs i FBL.
Mot bakgrund av att en ändring av de aktuella paragraferna i FBL
trädde i kraft för mindre än ett år sedan är bostadsutskottet
inte berett att nu åter överväga ändringar i dessa avseenden.
Skulle erfarenheterna av tillämpningen av FBL efter ändringen
motivera det får frågan aktualiseras vid ett senare tillfälle.
Motionerna avstyrks således.

I motion 1993/94:Bo403 (s) föreslås att riksdagen av
regeringen begär en utredning om fastighetsbildningslagen och
skatteavdragsreglerna för att åstadkomma nya former och
förutsättningar för omarrondering. Motionärerna anför att det
långsiktigt visserligen kan finnas ett statligt intresse av att
omarronderingsåtgärder genomförs men ifrågasätter samtidigt
formerna för beslut om sådana åtgärder. Det hävdas att nuvarande
regler ger för stort inflytande för innehavare av stora
fastigheter när myndigheterna avgör om en omarrondering skall
genomföras.

Omarrondering är ett begrepp som används vid mer
omfattande ändringar i fastighetsindelningen i ett område. Denna
typ av fastighetsreglering har under senare år genomförts
framför allt i Dalarna där fastighetsstrukturen i vissa fall är
mycket komplicerad med bl.a. omfattande ägosplittring.

De grundläggande reglerna för fastighetsreglering finns i FBL
5 kap. Fastighetsreglering får enligt 5 kap. 3 § påkallas av
bl.a. ägare av en fastighet som berörs av regleringen. I 5 §
anges vissa villkor för att en fastighetsreglering skall
genomföras. Denna paragraf innehåller det s.k. opinionsvillkoret
som innebär att en reglering inte får komma till stånd, om det
från sakägarhåll föreligger motstånd av viss styrka mot
företaget. I förarbetena till lagen anges att vid prövningen av
opinionsvillkoret skall göras en helhetsbedömning av de
invändningar som reses mot fastighetsregleringen. Vidare anges
därvid att i första hand antalet sakägare som motsätter sig
regleringen får beaktas. Samtidigt förutsätts dock att en
bedömning görs av tyngden i de skäl som kan anföras mot en
reglering. Av paragrafen framgår att i detta sammanhang "skall
främst deras mening beaktas som har störst nytta av
regleringen." Detta har vid genomförda omarronderingar tolkats
så att inställningen hos fastighetsägare med arealmässigt stort
fastighetsinnehav tillmätts större betydelse än hos dem med små
fastigheter. Detta brukar uttryckas så att "arealmajoritetens"
vilja i vissa fall har gått före "huvudtalsmajoritetens".

Även om fastighetsbildningslagen således under vissa
förutsättningar kan ge stöd för regleringsåtgärder i områden där
en majoritet av fastighetsägarna motsätter sig detta har under
senare år i praktiken allt större hänsyn tagits till
inställningen hos flertalet markägare. Länsstyrelsen i
Kopparbergs län har i ett beslut fastställt riktlinjer för
verksamheten med genomgripande omarronderingar i länet. Av dessa
riktlinjer framgår att omarronderingar i första hand förutsätts
komma till stånd i områden där en klar positiv viljeinriktning
redovisats från markägarhåll. Vad gäller den omarrondering som
för närvarande är mest aktuell har dessutom länsledningen
uttalat att såväl areal- som huvudtalsmajoritet bör
eftersträvas.

Erfarenheterna och genomförda studier visar att
fastighetsinnehavet i de aktuella omarronderingsområdena ofta
berör frågor som går långt utöver de rent fastighetsekonomiska
värdena. Detta har bidragit till de motsättningar som ibland
uppkommit i bygder där omarronderingar har aktualiserats.
Utvecklingen under senare år har dock gått mot en strävan att i
möjligaste mån lösa dessa motsättningar innan en
fastighetsreglering påbörjas. Bostadsutskottet ser positivt på
att stor vikt läggs vid att uppnå bredast möjliga stöd innan en
genomgripande omarrondering genomförs. Lösningen på den typ av
problem som tas upp i motionen torde således stå att finna genom
en flexibel ärendehandläggning där stor hänsyn tas till
synpunkter från berörda markägare. Enligt vad som framgått av
redovisningen ovan kan det också förväntas att handläggningen av
de omarronderingar som för närvarande är aktuella genomförs med
denna utgångspunkt.

I motion 1993/94:Bo403 (s) föreslås vidare att möjligheten att
införa avdragsrätt för omarronderingskostnader prövas.

Frågan om avdragsrätt för fastighetsbildningskostnader har vid
flera tillfällen behandlats av skatteutskottet. Senast våren
1993 (1992/93:SkU21) behandlade och avstyrkte skatteutskottet
ett motionsförslag om utökad avdragsrätt. Frågor om
finansieringen av lantmäterikostnader har också övervägts av
Lantmäteri- och inskrivningsutredningen. I utredningens
slutbetänkande (SOU 1994:90) som lades fram i juni 1994
behandlas frågan om avdragsrätt vid vissa
lantmäteriförrättningar. Utredaren har, med hänvisning till
andra förslag som syftar till att underlätta
fastighetsindelning, inte föreslagit någon förändring i
avdragsrätten. Det får dock förutsättas att frågan om
fastighetsbildningskostnaden vid bl.a. omarronderingar övervägs
vid den beredning av ärendet som kommer att ske inom
regeringskansliet.

Mot bakgrund av vad utskottet ovan anfört avstyrks motion
1993/94:Bo403 (s).

Två motioner, 1993/94:Bo405 (-) och 1993/94:Bo419 (nyd),
behandlar frågor om avvittringen vad gäller Västerbottens och
Norrbottens län ovan odlingsgränsen. Avvittring är den
fastighetsbildning som genomfördes i dessa delar av Norrland och
varigenom statens och enskildas rätt fastställdes. Staten
uppmuntrade under lång tid från slutet av 1600-talet bosättning
i de glest befolkade delarna av Norrland. Ofta tillkom dock de
nya bosättningarna utan att gränserna för de nya hemmanen fullt
ut klarlades. Behovet av en äganderättslig reglering av
nybyggena framstod så småningom som allt större. Genom
avvittringsförrättningar gjordes gränsbestämningar mellan
kronans mark och de enskilda hemmanen. I Västerbottens och
Norrbottens läns lappmarker skedde regleringen huvudsakligen
genom en särskild avvittringslagstiftning under slutet av
1800-talet och början av 1900-talet. Bostadsutskottet behandlade
våren 1990 i ett särskilt betänkande frågor om avvittringen i
Västerbottens och Norrbottens lappmarker (se 1989/90:BoU12).

I de två aktuella motionerna begärs att en översyn av
avvittringens slutförande och redovisning rörande
Västerbottens och Norrbottens lappmarker genomförs. I detta
sammanhang bör enligt motionärerna också en utredning av
renbetesrätten i områdena genomföras. Bakgrunden till yrkandena
i motionerna uppges vara att berörda sakägare ofta ifrågasätter
riktigheten i nuvarande områdesgränser. Grundläggande handlingar
uppges saknas hos berörda myndigheter. Vidare anses fel ha
begåtts vid fastställandet av renbetesrätten vid
avvittringsförrättningarna.

Bostadsutskottet behandlade i det ovan omnämnda betänkandet
våren 1990 motioner med motsvarande yrkande som de nu aktuella.
Vid ärendets beredning inhämtades yttranden från olika
myndigheter och intresseorganisationer. Utskottet konstaterade i
detta sammanhang bl.a.:

Vad som framkommit i yttranden bl.a. från de rättsvårdande
remissinstanserna och vid utskottets beredning av ärendet ger
inte belägg för att avvittringsförrättningarna inte skulle ha
verkställts i enlighet med de bestämmelser som gällde. Inte
heller finns stöd för uppfattningen att avvittringshandlingarna
saknas utom i något enstaka fall.

Rättssäkerheten synes ha varit väl tillgodosedd med de
möjligheter som fanns för den enskilde att bevaka sin rätt och
att få en överprövning till stånd av de fastställda utslagen och
den slutliga utstakningen. I stort sett samtliga
avvittringsutslag ovan odlingsgränsen har varit föremål för
sådana överprövningar.

Bostadsutskottet konstaterade dock vidare att möjligheterna
till missförstånd är stora på grund av att frågorna kring
avvittringarna är komplicerade. Utskottet föreslog därför att
riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen skulle begära
att informationsinsatser om avvittringen skulle vidtas.
Riksdagen följde utskottet. En informationsskrift,
"Avvittringarna i lappmarkerna", gavs år 1991 ut av
Justitiedepartementet.

Utskotten har även under de senaste åren behandlat motioner
med liknande yrkanden som de nu aktuella. I dessa sammanhang har
utskottet gjort bedömningen att frågor som i grunden rör
rättsliga förhållanden inte kan lösas på annat sätt än genom
domstolsprövning (se 1992/93:BoU12 s. 8).

Utskottet vidhåller sin uppfattning vad gäller de behandlade
frågorna. Med hänvisning till det nu anförda avstyrker utskottet
motionerna 1993/94:Bo405 (-) och 1993/94:Bo419 (nyd).

Ändringar i jordförvärvslagen

Frågor om jordförvärvslagen behandlas i två motioner. I motion
1993/94:Bo407 (m) anförs att jordförvärvslagens regler om
kontroll i samband med förvärv visserligen i hög grad har
utmönstrats ur lagstiftningen men att de finns kvar och
tillämpas bl.a. i vissa starkt ägosplittrade områden. Detta
strider enligt motionären mot principen om likabehandling och
urholkar äganderättens värde. Mot denna bakgrund föreslås att
riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna att
undantagsbestämmelsen för ägosplittrade områden bör utmönstras
ur jordförvärvslagen.

Även i motion 1993/94:A454 (m) yrkande 2 förordas att krav på
förvärvsprövning bör undvikas. Motionärerna föreslår att
effekterna av nuvarande regler i jordförvärvslagen utvärderas
och att generösare regler för avstyckningar övervägs.

Jordförvärvslagens syfte var tidigare bl.a. att göra det
möjligt för de dåvarande lantbruksnämnderna att medverka till
att jordbruksmark brukades effektivt och rationellt. Fram till
den 1 juli 1991 gällde som huvudregel att lantbruksfastigheter
inte kunde förvärvas utan tillstånd. Under år 1991 beslutades om
väsentliga ändringar i jordförvärvslagen (bet. 1990/91:JoU26).
Ändringarna innebar en långtgående avreglering.
Förvärvslagstiftningen ansågs emellertid inte kunna avskaffas
helt. Som skäl angavs att lagen varit effektiv när det gäller
juridiska personers förvärv, förvärv i glesbygd och förvärv i
särskilt ägosplittrade områden. Krav på tillstånd för förvärv av
lantbruksegendom behölls därför i de nu angivna tre fallen.

Även om förändringarna i jordförvärvslagen den 1 juli 1991
således i huvudsak innebar att förvärvsprövningen enligt
jordförvärvslagen slopades ansåg riksdagen att möjlighet till
sådan prövning skulle behållas i s.k. omarronderingsområden. Som
omarronderingsområde anges i jordförvärvslagen område med mycket
stark ägosplittring för vilket länsstyrelsen fastställt en plan
för rationalisering av ägostrukturen. Tillstånd till förvärv av
egendom i omarronderingsområden får vägras om förvärvet skulle
göra det svårare att genomföra en rationalisering av
ägostrukturen.

Även i glesbygdsområden behölls kravet på tillstånd enligt
jordförvärvslagen efter avregleringen år 1991. Om vissa
förutsättningar uppfylls krävs dock inte tillstånd i dessa
områden. Syftet var i detta fall att förstärka lagen som ett
regionalpolitiskt instrument samt främja sysselsättning och
bosättning i glesbygd. Vad slutligen avser kravet på
förvärvstillstånd för juridiska personer behölls denna regel för
att underlätta att balansen mellan olika ägarkategorier behålls.

Bostadsutskottet anser att de skäl som föranledde att kravet
på förvärvsprövning i vissa fall behölls efter avregleringen år
1991 fortfarande har bärighet. Vad gäller frågan om
avstyckningar som tas upp i motion 1993/94:A454 (m) har som ovan
beskrivits fastighetsbildningslagen nyligen ändrats bl.a. i
syfte att underlätta bildandet av mindre jordbruks- och
skogsbruksfastigheter.

Motionerna 1993/94:Bo407 (m) och 1993/94:A454 (m) yrkande 2
avstyrks med hänvisning till vad ovan anförts.

Rennäringsfrågor m.m.

Under denna rubrik behandlas tre motioner väckta under 1994
års allmänna motionstid som tar upp frågor med betydelse för
rennäringen.

Enligt vad som anförs i motion 1993/94:Bo602 (-) har problemen
med renar som stannar kvar i vinterbeteslandet under tid när de
inte får vistas där blivit allt större under senare år. Detta
anses medföra skador på skog och mark samt skapa motsättningar
mellan markägarna och samerna. Motionären hävdar att
länsstyrelsen inte utnyttjar den möjlighet som finns i
rennäringslagens 71 § att utfärda vitesföreläggande för att den
ansvariga samebyn skall föra bort renar från förbjudet område. I
motionen föreslås mot denna bakgrund att 71 § ändras så att
dagens formulering i paragrafens första stycke om att
länsstyrelsen vid vite kan förelägga samebyn att föra bort
renarna i stället ersätts med begreppet skall.

Motsvarande motionsförslag om en tvingande regel om
vitesföreläggande fördes även fram vid riksdagsbehandlingen år
1992 (1992/93:BoU8) när rennäringslagens 71 § fick sin
nuvarande utformning. Bostadsutskottet ansåg inte att det
fanns tillräckligt skäl att införa en sådan tvingande regel.

Utskottet vidhåller sin uppfattning i frågan. Det är önskvärt
att möjligheterna till frivilliga lösningar på den typ av
problem som tas upp i motionen kan utnyttjas innan mer tvingande
åtgärder vidtas. Utskottet förutsätter att berörda länsstyrelser
i detta sammanhang tar på sig en aktiv roll så att motsättningar
mellan olika intressegrupper i möjligaste mån kan undvikas.
Enligt vad utskottet erfarit har också frivilliga
överenskommelser i flera fall kommit till stånd som torde minska
de problem som tas upp i motionen. Motion 1993/94:Bo602 (-)
avstyrks med hänvisning till det anförda.

I motion 1993/94:Bo609 (s) föreslås att riksdagen i ett
tillkännagivande skall begära att regeringen ingriper i syfte
att lösa en markfråga för renskötseln i Tännäs sameby.
Bakgrunden är att vissa arrendeavtal rörande renbetesrätt löpt
ut och de berörda parterna, markägarna respektive Tännäs sameby,
därefter inte kunnat nå en överenskommelse om ett nytt avtal.

Av motionen framgår att länsstyrelsen i Jämtland har erbjudit
sig att på olika sätt bistå parterna i syfte att underlätta
förhandlingsarbetet om markavtal för Tännäs sameby. Däremot
anser sig länsstyrelsen förhindrad att företräda någon part i
förhandlingarna.

Utskottet har förståelse för den komplicerade situation som
uppkommit för renskötseln men också för markägarna i de aktuella
markområdena i Tännäs socken. Markarronderingen i de områden som
samebyn utnyttjar är enligt uppgift sådan att en rationell
renskötsel är svår att bedriva om inte den i motionen beskrivna
markfrågan kan lösas. Vid beredningen av ärendet har framkommit
att det finns flera omständigheter som försvårar en uppgörelse
om fortsatt arrende. Det måste anses angeläget att
överläggningar snarast inleds med syftet att nå en lösning av
frågan.

Företrädare för länsstyrelsen i Jämtlands län har uttalat att
länsstyrelsen är beredd att medverka i förhandlingsarbetet i
avsikt att underlätta det, dock utan att företräda endera
parten. Enligt utskottets mening finns anledning att anta att
länsstyrelsen genom att bistå parterna i de överläggningar som
bör komma till stånd kan bidra till att frågan bringas närmare
sin lösning. Utskottet förutsätter att parterna med
länsstyrelsens medverkan kan få till stånd konstruktiva
diskussioner i detta syfte. Något tillkännagivande till
regeringen enligt förslaget i motion 1993/94:Bo609 (s) kan vid
en sådan uppfattning inte anses erforderligt. Motionen avstyrks
således.

Slutligen tar utskottet i detta betänkande upp motion
1993/94:Bo611 (s) som behandlar frågor om skogssamernas
rättsliga ställning m.m. Enligt motionärens uppfattning har
överväganden i denna fråga inte gjorts i tillräcklig omfattning.
Exempelvis anser motionären att samerättsutredningen bort
särskilt behandla skogssamebyarnas speciella villkor. Mot denna
bakgrund föreslås i motionens yrkande 1 att riksdagen begär att
regeringen genomför en utredning om skogssamernas rättsliga
ställning.

I yrkande 2 föreslås att riksdagen skall göra ett
tillkännagivande om samernas rättigheter på mark som tillhörde
staten vid utgången av juni 1992. Enligt motionären finns
anledning att befara att skogsrenskötselns villkor kommer att
försämras på den mark som överlåtits till Domän AB.

Vad gäller förslaget om en utredning om skogssamernas
rättsliga ställning beslutade, som även konstateras i
motionen, regeringen den 2 december 1993 att ge Sametinget i
uppdrag att senast den 1 december 1994 redovisa motiverade
förslag till åtgärder när det gäller skogssamernas rättsliga
ställning. Utskottet anser att den vidare beredningen av detta
ärende bör avvaktas.

Inte heller vad som föreslås i motionens yrkande 2 bör
föranleda någon åtgärd från riksdagen. Riksdagen beslutade våren
1992 om de villkor som skulle gälla vid överföringen av
Domänverket till bolagsform (prop. 1991/92:134, NU33, rskr.
351). Beslutet innebar bl.a. att rennäringslagen ändrades så att
rennäringen behöll sina rättigheter på mark som vid utgången av
juni år 1992 tillhörde staten men som därefter överlåtits till
annan. Avsikten var således att renskötselns villkor inte skulle
påverkas av de genomförda förändringarna avseende tidigare
statsägd mark. Ett tillkännagivande till regeringen enligt
motionärens förslag tjänar således inget verkligt syfte. Motion
1993/94:Bo611 (s) avstyrks med hänvisning till det anförda.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande delning av skogsbruksfastighet
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo402 och
1993/94:Bo418,
res. (fp)

2. beträffande omarrondering
att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo403,

3. beträffande avvittringens slutförande
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo405 och
1993/94:Bo419,

4. beträffande förvärvsprövningen enligt
jordförvärvslagen
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Bo407 och
1993/94:A454 yrkande 2,

5. beträffande tvingande regel om vitesföreläggande
att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo602,

6. beträffande markavtal för Tännäs sameby
att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo609,

7. beträffande skogssamernas rättsliga ställning
att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo611.

Stockholm den 17 november 1994

På bostadsutskottets vägnar

Knut Billing

I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson
(s), Rune Evensson (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Britta Sundin (s),
Marianne Carlström (s), Ingrid Skeppstedt (c), Lars Stjernkvist
(s), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe
Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Inga Berggren (m), Per Lager
(mp), Ulf Björklund (kds) och Peter Weibull Bernström (m).

Reservation

Delning av skogsbruksfastighet (mom. 1)

Erling Bager (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar
med "I 3 kap." och på s. 4 slutar med "avstyrks således" bort ha
följande lydelse:

Som anförs i motion Bo418 (fp) är det självklart att bra
förutsättningar måste skapas för en långsiktig och ekologiskt
anpassad skogspolitik. Det kan därvid föreligga ett behov av att
skydda näringen från en olämplig förändring av
fastighetsindelningen. Bostadsutskottet anser inte att detta mål
behöver stå i motsats till önskemålet om att tillåta
regionalpolitiska avvägningar i syfte att underlätta
sysselsättning och boende i glesbygd. Den utformning som 3 kap.
7 § FBL givits medger emellertid inte att sådana avvägningar
görs för skogsbruksfastigheter när skyddsreglerna för
skogsnäringen anses tillämpliga. Det föreligger därför en risk
att skogsnäringens intressen ges automatiskt företräde även om
resultatet av en stoppad avstyckning eller klyvning av en
fastighet kan bli fortsatt avfolkning av en bygd.

Vidare kan ifrågasättas lämpligheten och följderna av att
kraven på en skogsbruksfastighets storlek starkt skiljer sig
mellan olika delar av vårt land. Detta blir resultatet om 3 kap.
7 § FBL tillämpas på det sätt som anges i förarbetena till de
förändringar i lagen som genomfördes den 1 januari i år. I
specialmotiveringen till den aktuella paragrafen anges vilken
årlig tillväxt som bör krävas på en fastighet. Detta får till
följd att möjligheterna att bilda små fastigheter blir betydligt
sämre i de norra delarna av landet där skogstillväxten går
långsammare.

Bostadsutskottet anser att de frågor som tagits upp i de
aktuella motionerna bör föranleda överväganden om möjligheten
att ta större regionalpolitiska hänsyn vid nybildning av
skogsbruksfastigheter. Det bör ankomma på regeringen att pröva
om detta kan ske på det sätt som föreslås i motionerna eller på
annat sätt och därefter återkomma till riksdagen med förslag i
frågan.

Vad utskottet ovan anfört med anledning av motionerna
1993/94:Bo402 (-) och 1993/94:Bo418 (fp) bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
1. beträffande delning av skogsbruksfastighet
att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Bo402 och
1993/94:Bo418 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,