Fru talman! I dag när vi behandlar Utvärderingen av Riksbankens penningpolitik 2010-2015 vill jag rikta ett särskilt varmt tack till de två externa utvärderare som vi haft möjlighet att ha, Mervyn King och Marvin Goodfriend, för en mycket intressant och väl genomförd utvärdering. Det är den tredje i raden av externa utvärderingar som finansutskottet låtit göra med fyra års mellanrum.
Jag vill också från finansutskottet rikta ett stort och varmt tack till de över 20 remissinstanser och enskilda som har bidragit med sina synpunkter under den remissrunda kring utvärderingen som vi genomfört.
Sist men inte minst: ett särskilt tack till personalen på kansliet! Ni har gjort ett fantastiskt jobb med ett mycket omfattande material för att få fram det här betänkandet. Jag yrkar härmed bifall till förslaget i detsamma.
Fru talman! Innan jag går in på utskottets bedömningar av de sex slutsatser och de 15 rekommendationer som King och Goodfriend presenterat vill jag också tacka övriga partier för att vi under processen med utvärderingen enats om att göra en översyn av riksbankslagen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvärdering av Riks-bankens penningpolitik 2010-2015
De senaste förändringarna av lagen genomfördes under 90-talet för att anpassa den till EG-fördraget och stadgan för ECBS och ECB. Mycket har hänt sedan dess, och det är nu dags att fundera över om vårt penningpolitiska ramverk och lagstiftningen kring Riksbanken är i tiden eller om förändringar behövs.
Överenskommelsen som vi nått i utskottet innebär att riksdagen riktar två tillkännagivanden till regeringen.
För det första bör regeringen snarast tillsätta en parlamentarisk utredning av det penningpolitiska ramverket och riksbankslagen.
För det andra bör regeringen snarast lämna förslag till riksdagen om Riksbankens finansiella oberoende med utgångspunkt i den så kallade Flamutredningens betänkande.
Utskottet är enigt i sin slutsats att ingångsvärdet för utredningen av riksbankslagen bör vara att målet om prisstabilitet och den legala ramen med en oberoende riksbank har varit framgångsrik.
Men vi pekar också på flera områden där det finns behov av nya analyser och bedömningar:
penningpolitikens mål och medel
förtydligande av Riksbankens ansvar för finansiell stabilitet
Riksbankens organisation
valutapolitiken och Riksbankens roll i IMF-sammanhang
Riksbankens ansvar för kontanthanteringen, kontantförsörjningen och betalningssystemet
den demokratiska granskningen av penningpolitiken.
Utskottet är också tydligt med att om det bedöms aktuellt med förslag som kan påverka grundlagen bör de presenteras i god tid före riksdagsvalet 2018.
Frågorna om Riksbankens finansiella oberoende har nyligen utretts i den så kallade Flamutredningen, och utskottet menar att regeringen snarast bör återkomma med förslag om eventuella regeländringar inom området.
Fru talman! Så till Kings och Goodfriends externa utvärdering av penningpolitiken 2010-2015. I utredningen presenteras som sagt sex slutsatser och 15 rekommendationer. Låt mig börja med slutsatserna i något förkortad och kondenserad version.
För det första: Riksbankens hantering av återhämtningen av svensk ekonomi genom höjningen av styrräntorna från 0,25 procent till 2 procent mellan juni 2010 och juli 2011 föreföll inte orimlig i ljuset av den information man då hade. Direktionens medlemmar godtog också detta på det stora hela. De åsiktsskillnader som medlemmarna då uppvisade var relativt små.
För det andra: Riksbanken var sen med att uppfatta hur omfattande problemen i omvärlden och inte minst i euroområdet var i slutet av 2011 och början av 2012. Man var därför också sent ute med att börja sänka räntorna, framför allt under 2013.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvärdering av Riks-bankens penningpolitik 2010-2015
Denna situation förvärrades av också av att antagandena om troliga räntebanor i omvärlden skilde sig markant från bedömningarna på de finansiella marknaderna. Följden blev att den prognostiserade inflationen blev mycket högre än det faktiska utfallet. Allvarligast var dock den växande skillnaden mellan den framtida reporäntebana som Riksbanken förutsåg och den räntebana som kunde utläsas av priserna på de finansiella marknaderna. Under denna period uppstod tydliga spänningar och oenighet i direktionen kring hur pass stram penningpolitik som borde föras.
För det tredje: Alla ledamöter i Riksbankens direktion ägnade mycket tid åt att fundera över och redogöra för sin syn på den framtida reporäntebanan, trots att framtiden var oviss och marknaden inte lade någon större vikt vid den. Detta, menar utredarna, blev ett sätt att i själva verket skyla över de stora åsiktsskillnaderna om penningpolitikens inriktning.
För det fjärde: Både majoriteten i direktionen och de som hade avvikande meningar hade en mycket hög tilltro till Riksbankens egna prognoser, som var framtagna utifrån bankens egna modellkonstruktioner och alltid gav vid handen att 2-procentsmålet skulle uppnås på medellång sikt. En större ödmjukhet i förhållande till de egna modellerna hade varit på sin plats, menar utredarna.
För det femte: Från att man under 2010-2011 hade varit relativt enig i direktionen ökade spänningarna under 2012, och de övergick under 2013 i direkt oenighet, inte bara om räntesättningen utan också om penningpolitikens mål. Oenigheten handlade om i vilken utsträckning Riksbanken skulle ta hänsyn till de ökande bostadspriserna och den ökande utlåningen till hushållen och om det var motiverat att sätta en högre reporänta än vad som var motiverat om man bara såg till inflationen två år framåt. Majoriteten i direktionen menade att om ingen annan gjorde något åt detta var man själv tvungen att agera. De ledamöter som hade en annan uppfattning än majoriteten gjorde en betydligt snävare tolkning av uppdraget att nå prisstabilitet och ville hålla sig till att försöka sätta räntorna så att inflationsmålet skulle nås inom 18 månader till två år.
För det sjätte: Det blev stundtals ett högt tonläge i debatten mellan direktionens ledamöter. Detta, menar utredarna, riskerar att skada direktionens anseende hos allmänheten. Olika uppfattningar och bedömningar är naturliga och viktiga inslag i direktionens arbete, menar utredarna, men den typen av oenighet måste hanteras annorlunda.
Fru talman! Utvärderarna lämnar också 15 rekommendationer inom fyra områden: penningpolitik, finansiell stabilitet, Riksbankens redovisningsansvar och Riksbankens organisation. Jag tänker inte gå igenom dem alla här och nu utan nöjer mig med att konstatera att flera av dessa kommer att bli prövade inom ramen för utredningen om riksbankslagen, bland annat den viktiga frågan om behovet av att förtydliga Riksbankens ansvar för den finansiella stabiliteten.
Fru talman! Finansutskottet konstaterar att utvärderarna på det hela taget gör ungefär samma bedömningar av penningpolitiken under perioden som utskottet gjort självt. Det vill säga att Riksbanken hade kunnat föra en mer expansiv penningpolitik under 2013 och inledningen av 2014.
När det handlar om den kritik som utvärderarna riktar mot Riksbanken avseende bland annat prognosmetoder, modeller och uppföljning utgår utskottet från att Riksbanken tar till sig densamma. Bland annat behöver erfarenheterna av det starka fokuset på räntebanorna utvärderas grundligt. Utskottet delar också utvärderarnas uppfattning att frågorna om makrotillsynsbeslut behöver förtydligas och konstaterar att regeringen snarast måste presentera ett tydligt och sammanhållande ramverk för den svenska makrotillsynen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utvärdering av Riks-bankens penningpolitik 2010-2015
Fru talman! Under slutet av den period som utvärderingen avser har vi kunnat konstatera att Riksbanken gjort en omläggning till en extremt expansiv penningpolitik som saknar motstycke i svensk ekonomisk historia. Riksbanken har vid flera tillfällen fattat beslut om att sänka räntan under noll och att genomföra massiva köp av statspapper. Denna expansiva penningpolitik är vi dock långt ifrån ensamma om, tvärtom. Inte minst Europeiska centralbanken är ett exempel på det. Det måste dock sägas att vi trampar obruten mark här. Om, och i så fall på viket sätt, detta kommer att påverka ekonomin i Sverige på längre sikt är det i dagsläget svårt, för att inte säga omöjligt, att veta. Under 2015 har vi också kunnat notera att inflationen har börjat stiga men att den fortfarande ligger långt under målet.
Fru talman! Utvärderarna tar också upp ett antal frågor som rör Riksbankens redovisningsansvar gentemot riksdagen.
I detta sammanhang vill jag, som framgår av betänkandet, framhålla att utskottet på eget initiativ under 2015 tillsatte en arbetsgrupp för att se över formerna för hur vi granskar penningpolitiken. Vi kommer att återkomma med förslag till eventuella förändringar för att uppnå en skarpare och mer distinkt granskning under hösten.
Det är dock viktigt att säga - och jag ska avsluta med detta - att när vi har tittat på hur vi granskar vår riksbank i Sverige kan vi i konstatera att vi har en förhållandevis väl utbyggd demokratisk kontroll och granskning av centralbanken jämfört med hur det ser ut i de flesta andra länder. Det hindrar dock inte att det finns anledning att förstärka den demokratiska granskningen av Riksbanken, och utskottet återkommer alltså med förslag till detta under hösten.
Fru talman! Vid vår samlade bedömning av utvärderingen har vi särskilt noterat två saker som vi vill framhålla. Det ena är att Sverige haft en bra ekonomisk utveckling jämfört med andra industriländer sedan inflationsmålet infördes i början av 1990-talet. Inflationsmålspolitiken och den oberoende centralbanken har, menar utvärderarna, varit en framgång jämfört med hur penningpolitiken bedrevs tidigare. Den uppfattningen delar vi. Det andra är att den här utvärderingsperioden har varit väldigt turbulent och inneburit stora nya utmaningar. Som King och Goodfriend uttrycker det: "Det fanns ingen handbok som visade hur Riksbanken borde ha agerat
i denna i stort sett helt nya situation. Direktionen och avdelningen för penningpolitik fick 'helt enkelt lära genom att göra'."
Avslutningsvis vill jag återigen tacka alla partier i utskottet för att vi kommit överens om de två tillkännagivanden som vi nu hoppas att riksdagen lämnar.
