Utgiftsområdena 10, 11 och 12 inom socialförsäkringsområdet

Betänkande 2007/08:SfU1

1, Förslag, Genomförd
2, Beredning, Genomförd
3, Debatt, Genomförd
4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat: 12 december 2007

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF

Utgiftsområdena 10, 11 och 12 inom socialförsäkringsområdet(pdf, 3 MB)

Webbsida

Visa hela dokumentet för Betänkande 2007/08:1 Utgiftsområdena 10, 11 och 12 inom socialförsäkringsområdet

Beslut

Anslag inom socialförsäkringsområdet (SfU1)

Riksdagen sade ja till regeringens förslag i budgetpropositionen om anslag inom socialförsäkringsområdet. Förslaget innebär att anslagen inom utgiftsområde Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp kommer att uppgå till ca 117 999 miljoner kronor 2008. Anslagen inom utgiftsområdena Ekonomisk trygghet vid ålderdom och Ekonomisk trygghet för familjer och barn kommer att uppgå till 42 948 miljoner kronor respektive cirka 66 697 miljoner kronor. Riksdagen sade också ja till förslaget att den sjukpenninggrundande inkomsten ska multipliceras med 0,97 vid beräkning av dagersättningar från den 1 januari 2008. Det kommer även att påverka föräldraförsäkringsförmånerna. När det gäller ålderspensionssystemet ställde sig riksdagen bakom regeringens förslag om att vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst ska avdrag få göras för kostnader som den försäkrade haft i sitt arbete om de efter avdrag för kostnadsersättning överstiger 5 000 kr. Vidare flyttade riksdagen fram ikraftträdandet för reglerna för premiepensionssystemets efterlevandeskydd före pensionstid till den 1 januari 2010.

Utskottets förslag till beslut: Bifall till propositionen. Bifall till initiativ. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag.

Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 121
Propositioner: 1

Från regeringen

Budgetpropositionen för 2008Proposition 2007/08:1

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2007-11-01
Justering: 2007-11-27
Trycklov till Gotab och webb: 2007-12-03
Trycklov: 2007-12-03

Reservationer: 69
Betänkande 2007/08:SfU1

Alla beredningar i utskottet

2007-11-01

Anslag inom socialförsäkringsområdet (SfU1)

Socialförsäkringsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag i budgetprotopositionen om anslag inom socialförsäkringsområdet. Förslaget innebär att anslagen inom utgiftsområde Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp kommer att uppgå till ca 117 999 miljoner kronor 2008. Anslagen inom utgiftsområdena Ekonomisk trygghet vid ålderdom och Ekonomisk trygghet för familjer och barn kommer att uppgå till 42 948 miljoner kronor respektive cirka 66 697 miljoner kronor. Utskottet säger också ja till förslaget att den sjukpenninggrundande inkomsten ska multipliceras med 0,97 vid beräkning av dagersättningar från den 1 januari 2008. Det kommer även att påverka föräldraförsäkringsförmånerna. När det gäller ålderspensionssystemet ställer sig utskottet bakom regeringens förslag om att vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst ska avdrag få göras för kostnader som den försäkrade haft i sitt arbete om de efter avdrag för kostnadsersättning överstiger 5 000 kr. Vidare föreslår utskottet att ikraftträdandet för reglerna för premiepensionssystemets efterlevandeskydd före pensionstid flyttas fram till den 1 januari 2010.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2007-12-10

Debatt om förslag 2007/08:SfU1

Webb-tv: Utgiftsområdena 10, 11 och 12 inom socialförsäkringsområdet

Dokument från debatten

2007-12-10Protokoll 2007/08:40

Protokoll från debatten

Tomas Eneroth (S)

Anf. 1 Tomas Eneroth (S)

Herr talman! Kära kamrater i riksdagen! Vi ska i dag debattera sjukförsäkringen och övriga socialförsäkringar. De finns inom budgetens utgiftsområde 10 och har under senare år varit regeringens största besparingsområde. Här har vi sett förslag om sänkta ersättningar, sänkta tak i sjukförsäkringen, nedskärningar av rehabiliteringsresurser, sänkt ålderspension för förtidspensionärer. Ja, listan på besparingar inom våra trygghetssystem kan göras väldigt lång. Det här har föreslagits och genomförts trots att vi har överskott i statens finanser på, tror jag att det är, 135 miljarder kronor och trots att det finns ett överskott i sjukförsäkringen på ungefär 14 miljarder kronor. Resurser har tagits från sjukförsäkringen för att finansiera skattesänkningar för friska och välbeställda. Pensionärer, sjuskrivna och arbetslösa har inte fått del av skattesänkningarna. De har fått betala skattesänkningarna. Det här är en i grunden orättfärdig och orättvis politik. Den ökar klyftorna i samhället. Och den tycks utgå från att människor blir friskare bara de blir fattigare - som om det bara skulle handla om ekonomiska drivkrafter, som om det inte handlade om hälsa och välbefinnande, möjligheter och chanser. De här besparingarna är också hittills det enda som regeringen faktiskt gjort inom dessa områden. I socialförsäkringsdebatten talar borgerliga företrädare väldigt mycket om framtida planer för rehabilitering, om företagshälsovård och om många aktiva insatser. Men sedan valet har det bara varit besparingar. Förra budgetdebatten hade vi för ett år sedan. Då fick vi höra: Nu genomför vi nödvändiga besparingar, sedan kommer satsningarna. Det var till och med så att Folkpartiet vid den tiden tyckte att det var nödvändigt med besparingar för att då kunna ha råd med stora satsningar på till exempel en återgång till 80-procentsregeln eller höjda tak i sjukförsäkringen. Nu vet vi hur det gick med den där folkpartiprofilen. Jag tror inte att ens ombuden på Folkpartiets landsmöte trodde på den retoriken. Det har inte vare sig blivit höjda tak eller, för den delen, en återgång till 80 procent. Satsningarna som man talade om har uteblivit. Nu kommer regeringens andra budget, och även denna gång är den fri från satsningar som är framåtriktade. I stället är det bara besparingar. Den är fri från konkreta skarpa förslag om företagshälsovård, rehabilitering eller annat. I stället är det rejäla besparingar. Vi får höra samma visa än en gång: Det kommer så småningom. Vi har utredningar som sitter. Vi ska så småningom presentera förslag. Faktum är att denna riksdag bara har beslutat och behandlat ett enda aktivt förslag från den borgerliga regeringen sedan den tillträdde, och det var att man ska visa sjukintyg från första dagen. I övrigt är det bara besparingar. Eller har jag missat något? Jag tänker läsa upp en lista på de förslag som har lagts fram inom socialförsäkringsområdet. Sänkta tak i sjukförsäkringen. 1,7 miljoner löntagare fick kraftigt sänkt ersättning. Sänkt sjukpenning från 80 procent till 78,6 procent. I denna budget sänks den ytterligare till 77,6 procent. Sänkt tillfällig föräldrapenning för vård av sjuka barn. Sänkt havandeskapspenning. Sänkt rehabiliteringspenning. Sänkt antagandeinkomst för förtidspensionärer. Det var en besparing som var tänkt att ge 1,7 miljarder kronor varje år men som vi i kraft av att den hängde samman med pensionsöverenskommelsen fick stopp på. I denna budget kan vi konstatera att regeringen hädanefter kommer att backa ifrån den. Sänkt anslag för rehabilitering. 1,5 miljarder i mindre resurser för rehabilitering. Dessutom införs en ny lag om bidragsbrott. Den gäller bara privatpersoner, inte företag, inte tv-licens. Dessutom införs att man ska visa upp sjukintyg från och med första dagen. Det är listan som presenterats och beslutats eller kommer att beslutas här över vad de fyra borgerliga partierna har förmått inom socialförsäkringsområdet, intet annat. Så går det när behovet av att finansiera friska och välbeställdas skattesänkningar går före tryggheten för människor som drabbas av sjukdom. Det här är första delen i systemskiftet. Det är första delen i att gå från en standardförsäkring som vi har vant oss vid i Sverige till en grundtrygghetsförsäkring, det vill säga inte längre allmän social försäkring för alla utan bara ett grundskydd som kräver att man har en kompletterande försäkring för att inte drabbas av en allvarlig fattigdom vid sjukdom. Det här, det vet vi, leder till försämrad rörlighet på arbetsmarknaden. Det leder till otrygghet, till sjuknärvaro, det vill säga att människor är på arbetet fast de är sjuka eftersom de inte har råd att vara hemma från arbetet. Det bryter mot den modell som vi i Sverige har vant oss vid att ha på arbetsmarknaden. Nu tävlar privata försäkringsbolag och andra om att ragga kunder med erbjudanden om kompletterande ekonomiskt skydd vid sjukdom. Men det är bara för dem som har råd, och det är bara för dem som är lönsamma att försäkra. För att få privata sjukförsäkringar ska man hälsoprövas. Då ska det kollas om man har diabetes och om man haft allvarligare sjukdomar tidigare. Det är den här typen av broschyrer som kommer att delas ut framöver. Här är en rosa vacker broschyr om Sveriges enda cancerförsäkring. Så lockar marknaden med trygghetsförsäkringar när samhället inte längre vill erbjuda en fungerande ekonomisk trygghet. Men, allvarligt talat, vem är det som vågar gå på lina utan skyddsnät? Det vi behöver är trygghet, trygghet i förändringen, broar i arbetslivet så att man kan komma tillbaka efter en tids arbetslöshet eller sjukdom, inte fattigdomsfällor. Vi behöver en socialförsäkring med en omfattande riskutjämning, inte en riskdifferentiering som ställer grupp mot grupp. Alla vet vi och har nyligen hört om förslaget om det privata barnsjukhuset i Stockholm som ska finansieras med privata sjukvårdsförsäkringar. Det är klart att det blev en upprörd debatt i medierna när det presenterades, eftersom folk förstår att det är en försäkring som bara några har råd att ta. Väldigt många vänder sig mot en sådan utveckling. Vi vill inte ha ett samhälle där bara de som har råd att ta försäkringar ska kunna få sjukvård för sina barn. Jag kan avslöja att det är ännu värre än så. Inte ens om du är miljonär får du ta en del av dessa sjukvårdsförsäkringar för barn, för om barnen har diabetes, Downs syndrom, celiaki, äggallergi eller andra sjukdomar får de inte försäkras eftersom de inte är tillräckligt lönsamma. De plockas undan. Det privata barnsjukhuset kommer alltså att stå med öppna dörrar för dem som har råd och som får ta försäkring, men de stänger dörrarna för de barn som föds med sjukdomar eller som har fått dem i tidig ålder. Allt detta genomför systemskiftet i en tid med kraftig högkonjunktur, med överskott i statens finanser, med överskott i sjukförsäkringen. Min grundläggande fråga blir därför: Finns det starka skäl att göra de här besparingarna? Jag tror inte det. Jag tror att detta är ideologiskt betingat. Det är ungefär som med privatisering av sjukhus, skolor och andra delar av välfärdssystemen. Det är trist att detta uppenbarligen även gäller Folkpartiet nuförtiden. Det känns mycket avlägset och länge sedan vi hade Bo Könberg i riksdagen. Han slogs ändå för höjda tak, 80 procent i ersättningsnivåer och generella obligatoriska försäkringar. Det märks att Bo Könberg inte längre är aktiv riksdagsledamot. Det märks att Folkpartiet nu har anpassat sig för att ingå i en moderatledd regerings underlag. Vi socialdemokrater motsätter oss att vi går från en modell med standardförsäkring. Vi motsätter oss det grundtrygghetssystem som presenteras. Vi vill att man ska ha ett väl fungerande skydd vid en längre tids sjukdom. Herr talman! Jag går nu över till andra delen av systemskiftet. Det är de insatser som alliansens företrädare talar om men ännu inte riktigt föreslagit för riksdagen. Vi får väl se om det blir verklighet. Jag är lite tveksam eftersom vi vet hur det gick med den omtalade omläggningen av trafikförsäkringen. Den skulle genomföras snabbt, men som det nu ser ut vet jag knappt om det blir någon omläggning av trafikförsäkringen eftersom arbetet är kraftigt försenat. På motsvarande sätt har vi lärt oss att hanteringen av fastighetsskatten eller sänkta socialavgifter också dröjer från det att det presenteras till det att det blir verklighet. Jag fick i morse samtal från företrädare för bemanningsbranschen inom hotell- och restaurangnäringen. De var förtvivlade över uteblivna besked och regeringens hantering av sänkta socialavgifter. Nåväl, om nu det som man säger i budgetpropositionen också kan tänkas bli skarpa förslag i riksdagen så handlar det om följande lista. Jag ska ta några exempel. Minskningsregeln innebär att ingen efter ett års sjukskrivning ska kunna få mer än 75 procent i ersättning. Även för den som har avtalat och tagit en avtalsförsäkring eller tagit en privat sjukförsäkring ska man till varje pris pressa ned ersättningen för personer som drabbas av en längre tids sjukdom. Det är ett principiellt ingrepp i avtalsrörelsen. Det rör ILO-konventionen. Det kommer att anmälas av TCO:s ordförande. Det är ett löneutrymme som parterna avstått. Från löneutrymme har man lagt det på att kunna få en avtalsförsäkring. Nu griper man in i det från regeringens sida. Min grundläggande fråga är om detta också kommer att gälla andra delar av kollektivavtalet, som inkomstförsäkringarna, pensionsförsäkringarna. Eller är det just bara i sjukförsäkringen man går in och gör denna förändring? Gäller det kollektiva försäkringar, eller gäller det också privata försäkringar? Rent konkret innebär det, om vi ska tro Finansförbundet, att en banktjänsteman som tjänar 25 000 kronor i månaden blir av med ungefär 2 500 kronor i månaden efter ett års sjukdom. Det är pengar som han har avstått vid en förhandling, avstått från sitt löneutrymme för att få en trygghet om han drabbas av cancer, ms eller något annat. Är det någon som tycker att det är rimligt? Jag kan tänka mig att flera ledamöter här skulle bli sura om man i efterhand gick in och ändrade i de pensionsförsäkringar som ni säkerligen har och säger: Nej, tyvärr får ni inte ut hela beloppet ni har sparat, bara en del av det. Lika illa kan det gå för företagarna. Företagarna har en egen försäkring som man erbjuder sina medlemmar, enskilda företagare. Vi har låtit riksdagens utredningstjänst räkna på hur förslaget slår mot företagarnas egna försäkringar. En normalföretagare med normalinkomst, vi tog snittvärdena, skulle förlora ungefär 2 700 kronor i månaden om detta förslag även kommer att gälla företagarnas försäkring. Är detta regeringens småföretagarsatsning? I stället för att fullfölja den utredning vi hade om småföretagarnas trygghetssystem avvecklar man den och presenterar denna typ av förslag. Eller kommer man att undanta småföretagen från detta och i så fall, på vilka principiella grunder? Är det för att det är privata försäkringar och detta bara ska gälla de kollektiva? Hur man än vänder sig är det regelvidrigt och principvidrigt. Det är dessutom fortfarande en tilltro till att det enda som är viktigt är att pressa ned ekonomin när människor drabbas av en längre tids sjukdom. Jag förstår inte varför. Andra förslag på önskelistan i budgetpropositionen är mindre precisa. Det talas om rehabiliteringsgaranti som ska finansieras med 3,4 miljarder på tre år. Men jag ser inga nya pengar. Jag ser en omfördelning av gamla kända anslag från Pilaprojektet eller för den delen från femprocentaren. Men det är inga nya pengar. I stället kan vi konstatera att Försäkringskassans rehabiliteringsanslag sänks med 1,5 miljarder kronor. På vår utfrågning i utskottet kunde vi höra företrädare för rehabiliteringsföretagen. De är hårt ansträngda, de håller på att avveckla en del av sin verksamhet och är förtvivlade över att ingen köper deras rehabiliteringstjänster. De vet att människor behöver rehabilitering, men ingen betalar dem. Hur ska det gå för Rygginstitutet eller andra aktörer? Vi riskerar en utveckling där vi avhänder oss en väl fungerande struktur och kompetens här i landet. På samma sätt som regeringens tidigare nedläggning av Arbetslivsinstitutet har inneburit att vi har gjort oss av med en starkt samlad kunskap om arbetslivsforskningen riskerar vi att bli av med samlad svensk kompetens i rehabilitering, inte minst av ryggsjukdomar. Vi hade en medfinansiering som var väl fungerande och som dessutom innebar en tydlig ekonomisk drivkraft för att köpa rehabiliteringstjänster åt sina medarbetare. Arbetsgivarna slapp betala 15 procent av sjukpenningen om de erbjöd rehabilitering för sina anställda eller om de fick chansen att gå in på deltidssjukskrivning. Det tog regeringen givetvis bort. På tal om medfinansiering kan jag inte låta bli: Vi hörde på hearingen att forskaren John Selander gjorde en jämförelse mellan Sverige, Norge, Nederländerna och övriga europeiska länder. Vi hade högre sjukfrånvaro, men det som skilde var att vi i Sverige, Norge och Nederländerna utmärkte oss med ingen eller låg medfinansiering. Nederländerna ändrade sig sedan och har nu två års medfinansiering, det vill säga att arbetsgivaren betalar sjuklön i två år. Deras utveckling på sjukfrånvaroområdet har varit mycket positiv. Hur kommer det sig att övriga europeiska länder konstaterar ett tydligt samband mellan arbetsgivarnas ekonomiska ansvar och den sänkta sjukfrånvaron men inte Sverige? Signalen från regeringen är tydlig. Arbetsgivarna ska enligt regeringen och de borgerliga partierna inte ha något ansvar. Medfinansieringen är borta, så också arbetsgivarens ansvar att göra en rehabiliteringsutredning som Riksrevisionen säger är ett av de få instrument som finns för att få in tillräckligt material och information om vilka rehabiliteringsinsatser som behöver göras. Kompletterar man sedan med borttagandet av Försäkringskassans rehabiliteringspengar och den allmänna besparing och omläggning som har varit på Försäkringskassan, jag tror att det är 1 700 personer som fått lämna sina tjänster, konstaterar man att de sjukskrivna lämnas i sticket. De har inget stöd från arbetsgivaren och inget stöd från Försäkringskassan. Man får i stället själv ta ansvaret, möjligtvis pådriven av det som nu talas om som tre- och sexmånadersregler. Här har regeringen i ännu större utsträckning avstått från att precisera vad man menar. Men vi kanske kan få svar i dag. Vad innebär det om man som sjukskriven ska prövas mot hela arbetsmarknaden efter sex månaders sjukskrivning? Jag har i ett flertal debatter med Cristina Husmark Pehrsson försökt få besked om detta men inte fått det. Om jag har rygg- och axelvärk och därmed inte kan komma tillbaka till mitt arbete i industrin eller i omsorgen, riskerar jag då att stängas av från sjukförsäkringen? Riskerar jag att Försäkringskassan säger att jag inte kan gå tillbaka till mitt arbete men att jag kan bli spärrvakt i Stockholms tunnelbana? Men herregud, jag bor ju i Växjö! Ja, men enligt Försäkringskassan har jag en arbetsförmåga som finns på arbetsmarknaden. Alltså stängs jag av från sjukförsäkringen. När vi har låtit LO:s och TCO:s rättsskydd titta på detta konstaterar de att det är en urgröpning av anställningstryggheten bakvägen. Är det den utvecklingen vi vill ha? Eller överdriver jag riskerna? I så fall, lugna mig och tala om att ni inte rör anställningsskyddet och att det inte innebär att en människa som är cancersjuk ska riskera att efter sex månader inte få rätten till sjukförsäkring för att man bedöms kunna klara någon annan typ av arbete på arbetsmarknaden. Vi är alla angelägna om att vi ska göra tidiga insatser för människor som är sjuka. Men ärligt talat, i stället för att sätta tre- och sexmånadersregler för den som är sjuk vore det väl bättre att sätta tre- och sexmånadersregler eller andra tidsregler för dem som har ansvaret, möjligheten och kapaciteten att hjälpa den sjuke tillbaka? Är det inte rätten till rehabilitering, omställning, stöd vi borde fokusera på i stället för tidsgränser för den enskilde när man är som mest utsatt och sjuk och dessutom har fått en försämrad privatekonomi? Vi kan jämföra detta med hur man såg på arbetsgivarnas förmåga att lämna in en rehabiliteringsutredning. Vi kunde konstatera att en mycket stor andel av arbetsgivarna inte klarade av att lämna in en rehabiliteringsutredning. Ur mitt perspektiv borde det följas av ett varför inte. Ska vi ha sanktioner? Ska vi förtydliga reglerna? Regeringen valde i stället att ta bort arbetsgivarnas ansvar att göra en rehabiliteringsutredning. Tänk om man hade resonerat likadant nä det gäller sjukskrivna eller arbetslösa! Där ska minsta felaktighet följas upp och bedömas som ett bidragsbrott, betalas med ränta och jagas in till minsta detalj. Man måste fundera över konsekvensen av hur man bedömer människor, företag och arbetsgivare i sjukförsäkringssystemet. När den anställde inte får rätten till avstämningssamtal, vem står ansvarig? När man inte får rätten till rehabilitering, vem står ansvarig? Det behöver tydliggöras. Här ser vi den andra delen av systemskiftet. Om den första delen var den som Anders Borg gillar bäst, det vill säga att man pressar ned kostnaderna för att finansiera andra skattesänkningar och därmed går mer mot en basförsäkring i stället för en standardförsäkring, så är den andra delen lite mer specifik. Den handlar om att det inte är vårt ansvar. Det är inte samhällets gemensamma ansvar eller en social försäkrings ansvar. Det är ditt ansvar. Det är du som får ta ansvaret. Det är en överlämning av ansvaret på den enskilde. Det är en gammal nyliberal idé. Det kallas ibland frihet. Jag kallar det att man själv blir den som ska bära sitt ansvar när man har det som tuffast, när man själv är sjuk eller när man behöver stöd som mest. Det socialdemokratiska alternativet till detta är väldigt tydligt. Det finns inget skäl att göra sjuka fattigare. Jag skulle vilja höra något gott skäl till att göra sjuka fattigare. Jag vill gärna höra det från alliansens företrädare. Vi säger nej till sänkta ersättningar. Vi säger nej till sänkta tak. I vårt budgetalternativ finansierar vi och vi höjer budgettaken till tio basbelopp. Vi höjer ersättningarna till 80 procent så att alla får ett rimligt ekonomiskt skydd vid sjukdom. Vi avvisar ingreppen i avtalsförsäkringarna. Vi ser det tvärtom som en styrka att ta in arbetsmarknadens parter i avtalskonstruktioner som ökar tryggheten och omställningar på arbetsmarknaden. Vi vet att de regler, incitament och avtal som finns på arbetsmarknaden har stor betydelse för hur sjukfrånvaron utvecklas. Låt oss göra detta i samverkan med parterna. Ett snävt myndighets- eller budgetperspektiv förmår inte vända en utveckling med ökad utslagning från arbetsmarknaden. Här måste alla vara med och hjälpa till. Låt mig ta ett exempel. Vi talar ofta om den enskildes rätt till rehabilitering. Här kan vi fundera över om det ska ske genom ökat ansvar för arbetsgivarna, genom ekonomiskt incitament och genom att erbjuda och underlätta för parterna att komma till rätta med ett omställningsavtal med rehabilitering. Det skulle vara något för de småföretag som inte alltid har förmåga och kapacitet att hantera rehabilitering. Ett omställningsavtal innebär ju att man avropar någon annan tjänst som går in, men att det redan är finansierat. Omställningsavtalet fungerar väl när det gäller arbetslösheten. Låt oss se till att vi underlättar för parterna att teckna ett omställningsavtal med rehabilitering. Sjukförsäkringen handlar om arbetsförmåga. Vad vore då bättre än att få en tydlig koppling till arbetsmarknaden och därmed till parternas ansvar för att man ska få rätt att återkomma i sitt gamla arbete eller möjligheten att gå till ett annat arbete, utan att man hotar med fattigdomsfällan? Hota inte den grundläggande ekonomiska tryggheten. Jag känner inte en människa som har blivit frisk eller återkommit från utmattningsdepression eller benbrott tack vare sänkta ersättningar. Kan vi sedan få en väl utbyggd företagshälsovård som arbetar förebyggande, kan vi få ett aktivare partsengagemang, ett omställningsavtal och tydliga regler som talar om vad den enskilde har att förvänta sig i stöd från Försäkringskassan i stället för att stå på den anklagades bänk kan vi komma en bra bit på väg mot att få ännu fler människor tillbaka in på arbetsmarknaden. I det arbetet tror jag att finansiell samordning är väldigt viktig. Vi har haft långa debatter i utskottet om finansiell samordning, och vi har kommit en bit på väg. Jag tror att vi behöver gå ännu längre. Jag tror att vi behöver hitta en ordentligt utvecklad finansiell samordning. Låt oss inspireras av Norge. Låt oss inspireras av Nav. Låt oss inspireras av det man gör när man hittar regionala organ med gemensamma insatser mellan arbetsförmedling och försäkringskassa. Jag talar inte om att slå ihop försäkringar. Jag talar inte om att slå ihop myndigheter utan att hitta en ingång så att man inte bollas mellan olika instanser. Jag vill föreslå utskottets ordförande, Gunnar, att vi faktiskt gemensamt åker till Norge och lär av norrmännen och ser hur den rödgröna regeringen där bygger upp en väl fungerande struktur för omställningsarbetet. Jag tycker också att vi ska stärka företagarnas rätt till skydd vid sjukdom. Om det så småningom tillsätts en socialförsäkringsutredning - vi har väntat ett tag på den - tycker jag att småföretagarnas skydd vid sjukdom ska ingå i den. Jag tror inte att man behöver hantera det separat. Jag tror att vi alla måste ta ansvar för alla medborgares rätt vid längre tids sjukdom. Det gäller även socialförsäkringsutredningen. I samma utredning kan vi fundera över hur fler grupper kan inkluderas i våra socialförsäkringssystem. Vi har ju en oroande utveckling där ungdomar kommer in alltför sent i våra trygghetssystem till följd av timvikariat, provanställningar eller annat. Jag vill definitivt varna för den historiska SGI som regeringen planerar att genomföra men dröjer med. Om man genomför förslaget med historisk SGI - för eventuella tv-tittare och andra kan jag berätta att det innebär att man ska räkna den sjukpenninggrundande inkomsten bakåt i tiden - blir det en besparing i statsbudgeten, det är ingen tvekan om det, men det innebär framför allt väsentligt otryggare villkor för ungdomar. Inte nog med att den här regeringen har drivit igenom att ungdomar ska ha 24 månaders provanställning på arbetsmarknaden, dessutom ska man riskera att få en sjukpenninggrundande inkomst som blir oerhört mycket lägre eftersom den ska räknas bakåt under den tid då man inte ens förvärvsarbetade - man kanske studerade. Är det rimligt att hantera den kommande generationens inträde på arbetsmarknaden på det sättet? Ni som lyssnar märker att det finns tydliga politiska alternativ. Det ska det finnas i politiken. Vi har en regering som pratar om rehabilitering, men i verkligheten genomför besparingar och besparingar. Det är dessutom en regering som genomför ett ideologiskt systemskifte utan att egentligen tala om det. Men så finns det en opposition som vågar se möjligheterna, som vågar se människan i stället för systemen, som inte tror att någon blir friskare bara för att man blir fattigare och som vågar tro att vi har ett gemensamt ansvar och inte att den enskilde ska jagas för att kunna återkomma i arbete. Jag står naturligtvis bakom alla de socialdemokratiska texter som finns i våra motioner och betänkanden, men för tids vinnande, herr talman, yrkar jag i kammaren bifall enbart till reservationerna 5, 6, 12 och 13. I detta anförande instämde Kurt Kvarnström, Jasenko Omanovic, Göte Wahlström och Siw Wittgren-Ahl (alla s).

LiseLotte Olsson (V)

Anf. 2 LiseLotte Olsson (V)

Herr talman! I dag ska vi debattera en av grundvalarna i den svenska välfärden, socialförsäkringarna. Regeringen angriper denna grundval kraftigt och på bred front. Den trygghet som vi alla är beroende av håller på att urholkas - den trygghet som är extra viktig för den som har oturen att bli sjuk. Det handlar om rätten att vara trygg i att veta att man kan betala hyran, köpa kläder till barnen och så vidare. Den som blir sjuk får ju inte automatiskt ett billigare boende eller mindre behov av mat. Vänsterpartiet tror på och vill se ett starkt och hållbart system som ger människor trygghet i förändringen och tillit när det gäller att klara olika livssituationer. Jag och Vänsterpartiet menar att stabila offentliga ekonomiska välfärdssystem skapar trygga människor som kan tillvarata sina livsmöjligheter. Angreppet på välfärden inleddes direkt efter valet när man bland annat sänkte taket i sjukförsäkringen och sänkte antagandeinkomsten vid sjuk- och aktivitetsersättning. Privatiseringen av trafikförsäkringen har dragit ut på tiden, men det ger oss ändå en försmak av hur systemet kan komma att se ut om högerregeringen får som den vill. Regeringen har nu gått vidare med flera angrepp. Under året har vi till exempel tagit beslut om sjukintyg från första dagen. Den försämring - eller reformering, som högern vill kalla det - av sjukförsäkringen som presenterades i höstbudgeten är inget annat än ett kraftigt besparingsprogram. Ersättningsnivåerna sänks, särskilt för långtidssjukskrivna. En bortre gräns på tolv månader föreslås i sjukförsäkringen. Arbetsförmågan ska prövas mot hela arbetsmarknaden efter sex månader. Det innebär att sjukskrivna därefter riskerar att förlora sin anställning. Nedskärningarna innebär dessutom att lagen om anställningsskydd kringgås. En ytterligare sänkt beräkningsgrund för SGI verkar i samma riktning. Regeringens politik på detta område har som uttrycklig avsikt att försämra de ekonomiska villkoren för personer som är sjukskrivna och förtidspensionerade. Talet om att den som är arbetslös eller sjukskriven går på bidrag kombinerat med fuskdebatten gör att förtroendet och förståelsen för våra sociala försäkringar urholkas alltmer. Den debatt som förts baseras sällan på fakta och man vill inte åtgärda faktiska problem utan syftet är att skapa osäkerhet och legitimitetsproblem kring försäkringen. Vänsterpartiet avvisar bestämt de här försämringarna. Vi tror inte heller på de besparingar som regeringen säger sig kunna uppnå. Herr talman! En av grundpelarna för att behålla tilliten till försäkringen är inkomstbortfallsprincipen som handlar om att i stort sett alla - inte bara de fattigaste - ska omfattas och därmed gynnas av systemet. Ju fler som är med och betalar för välfärden desto större resurser kommer samhället att ha att omfördela för att garantera inkomstbortfallet. Höjda tak är en förutsättning för att vi ska kunna stärka golven. I och med regeringens sänkning av taket i sjukförsäkringen har antalet personer som inte omfattas av inkomstbortfallsprincipen ökat kraftigt. Ungefär 30 procent av löntagarna hamnar över taket och kommer därmed att få sänkt ersättning vid sjukdom. Vänsterpartiet vill att taket i sjukförsäkringen ska höjas till att återigen motsvara tio basbelopp. Den modell som regeringen vill införa om historiskt fastställande av den sjukpenninggrundande inkomsten skulle innebära en avsevärd försämring, framför allt för dem som varit sjukskrivna eller arbetslösa under de senaste tolv månaderna. De ändrade beräkningsgrunder som regeringen infört motsvarar en sådan historisk SGI. Det innebär en sänkt ersättningsnivå med över 2 procent för alla sjukskrivna och föräldralediga. Vi vill att beräkningsgrunden för SGI ska höjas så att ersättningen i sjuk- och föräldraförsäkringen återställs från 77,6 procent till 80 procent. För att stärka förutsättningarna för en ekonomiskt mycket utsatt grupp vill vi också höja ersättningsnivån i sjuk- och aktivitetsersättningen. Vi föreslår en stegvis höjning som uppgår till 67 procent 2010. Gruppen med sjuk- och aktivitetsersättning är, som jag sagt tidigare, en mycket utsatt grupp. De satsningar som gjorts under senare år för att stärka de ekonomiska villkoren för fattiga, vanliga pensionärer, genom höjningar av bostadstillägget, har inte omfattat personer med sjuk- och aktivitetsersättning. De omfattades inte heller av den uppräkning av hyrestaken som genomförts och inte heller av regeringens föreslagna höjning av hyrestaket till 5 000 kronor. Det är alltså stor skillnad i villkoren mellan att vara ålderspensionär och förtidspensionär. Det vill Vänsterpartiet rätta till. Vi föreslår därför en höjning av såväl ersättningsnivån som hyrestaket i bostadstillägget för förtidspensionärer. Samma villkor ska gälla antingen man är förtidspensionär eller ålderspensionär. Vi vill, i stället för högerregeringens försämringar, satsa på att stärka socialförsäkringssystemet. Vi vill att medel inom sjukpenningsanslaget ska användas till ett förstärkt särskilt högriskskydd för långtidssjukskrivna. De skulle därmed undantas från sjuklöneperiod i ett år genom återgång i arbete hos samma eller ny arbetsgivare. Jag menar att det skulle leda till en ökad vilja hos arbetsgivare att anställa personer som på grund av sjukdom varit borta från arbetsmarknaden länge. Vänsterpartiet välkomnar att regeringen avsätter medel inom anslaget till satsningar på företagshälsovård, men vi vill se en annan inriktning på denna satsning. Vi vill att medlen ska användas till en förstärkning av tillgången till företagshälsovård av hög kvalitet. Arbetet med certifiering och utveckling av medicinsk och annan arbetsplatsrelaterad rehabilitering behöver förstärkas. Vänsterpartiet vill också införa ett obegränsat antal steg i sjukpenningen för att det i högre utsträckning ska vara möjligt att anpassa rehabiliteringsinsatser till individens olika förutsättningar och behov. Vi menar att fler steg i sjukpenningen skulle stärka individperspektivet och möjliggöra för mer individuella rehabiliteringslösningar. Det är angeläget att arbetstagaren återgår i arbete så snart som möjligt och i den omfattning som är möjlig med hänsyn till den enskilde arbetstagarens arbetsförmåga. En sjukpenning med flera steg, där den försäkrade kan vara sjukskriven på vilka procentandelar som helst, stärker dessutom möjligheten till kontakter med arbetsplatsen. Vidare föreslår regeringen i budgetpropositionen en kraftig minskning av Försäkringskassans medel. Detta tillsammans med den låga löneomräkning som görs innebär att personalminskningarna inom myndigheten kan förväntas bli stora under de kommande åren. För att stärka rättssäkerheten och likvärdigheten i bedömningarna vill vi tillföra resurser till Försäkringskassan, pengar som gör det möjligt att anställa 1 500 fler personer jämfört med regeringens förslag. Dessa medel ska inte användas till anställning av så kallade fuskjägare, utan vi ska öka personaltätheten, den vanliga handläggartätheten på Försäkringskassan, och då företrädesvis vid Försäkringskassans lokala kontor ute i landet. Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservationerna 2, 6 och 12, men givetvis stöder jag alla våra övriga reservationer i betänkandet. I detta anförande instämde Kalle Larsson (v).

Gunvor G Ericson (Mp)

Anf. 3 Gunvor G Ericson (Mp)

Herr talman! Regeringen föreslår ett antal olika åtgärder för att minska antalet sjukskrivna och långtidssjuka. Det är visserligen lovvärt, och det finns några bra förslag, såsom nyfriskjobb, coacher för ungdomar och flexibilitet i återgång för personer med sjuk- och aktivitetsersättning, men det är inte tydligt hur det ska gå till. Merparten av inriktningen på åtgärderna är i sin helhet helt felaktig. Vi delar inte regeringens grundsyn. Regeringens inställning tycks vara att människor ska tuktas med piska, att livet ska försvåras för de sjukskrivna för att få dem att börja arbeta. Miljöpartiet står i stället för ett salutogent perspektiv, det vill säga att se det friska hos varje människa. Vi vill ge människor stöttning och hjälp till rehabilitering så att de kan få möjlighet att komma tillbaka till egenförsörjning och delaktighet i arbetslivet. Bakom sjuktalen finns människor som faktiskt är sjuka på olika sätt, som behöver bli sedda för sina individuella sjukdomsbilder, få rehabilitering utifrån de behov de har, få ett respektfullt bemötande och ha ett värdigt liv oavsett om de kan återgå till arbetsmarknaden eller inte. Detta missar regeringen. Vi säger nej till regeringens förslag om sänkt ersättning, snävare syn på rehabilitering och urholkningen av kompletterande avtalsförsäkringar. Vi delar inte regeringens bedömning på vilket sätt förslagen förväntas spara. Snarare är det ytterligare ett slag mot folkhälsomålet om god och jämlik hälsa. Jag ska ta upp några av punkterna. Den första handlar om en rigid rehabiliteringskedja. Enligt dagens regler ska sjukfall prövas mot det arbete som en försäkrad är sjukskriven från. Därefter prövas möjligheten hos den egna arbetsgivaren och slutligen möjligheten till annat arbete på arbetsmarknaden. Regeringen vill snäva in den processen. Senast efter tre månaders sjukfrånvaro ska det prövas om den försäkrade kan jobba med andra arbetsuppgifter hos arbetsgivaren än sina vanliga uppgifter. Det är helt rimligt. Men Miljöpartiet anser inte att det är rimligt att arbetsförmågan senast efter sex månaders sjukskrivning ska bedömas utifrån arbetsmarknaden i dess helhet. Det är en alltför rigid gräns. Många sjukdomstillstånd behöver längre tids konvalescens. Miljöpartiet anser att denna regel riskerar att öka ångesten och otryggheten hos de sjuka. Därmed riskerar läkningsprocessen att försämras. En människas läkning och förmåga till rehabilitering har inte enbart att göra med de medicinska insatserna. Min erfarenhet som sjuksköterska under många år är att det också handlar om vilket hopp och vilken tro och förmåga man har till att kunna bli bra. Om man mår dåligt på grund av att man känner stress och psykisk press är det mycket svårare att komma åter. Det regeringen försöker göra är att få över människor från sjukförsäkringen, där kostnaden för staten är högre, till arbetslöshetsförsäkringen, detta trots att sjukförsäkringen inte går med minus utan snarare med ett överskott. För den enskilde blir ekonomin i ett slag sämre. Särskilt bekymmersamt kommer det förstås att bli för de människor som inte uppfyller kraven för att få en inkomstrelaterad arbetslöshetsförsäkring, utan enbart grundersättning. De får 320 kronor per dag. Det är inte heller rimligt att krav på omskolning ska kunna ställas efter sex månaders sjukskrivning, eller vad det nu kommer att vara, vilket denna begränsningsregel innebär, såsom vi kan utläsa den. Dock har vi inte sett några skarpa förslag. Jag tycker att denna politik rimmar illa med de nationella folkhälsopolitiska målen. Vi har ett övergripande mål att "skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen". Det var vi ense om i riksdagen, men det verkar regeringen ha glömt bort. I folkhälsopolitiken finns också målområden, alltså områden som påverkar hur målen ska uppfyllas. Det andra målområdet är ekonomisk och social trygghet. Gäller inte det dem som råkat bli sjuka eller arbetslösa? Socialförsäkringspolitiken är ett verktyg för att nå de folkhälsopolitiska målen, och det är dags att regeringen inser det. De borgerliga partierna får faktiskt vakna. Nu säger ni säkert att det är därför ni driver att alla ska få jobb, för då nås ekonomisk trygghet. Och visst, det är lovvärt, men det ska gälla alla. Och vi behöver både ekonomisk och social trygghet. I en värld med många piskor är risken stor att det blir kallt och den sociala otryggheten ökar. Vi får en värld där attityden är hård och kall. Inte nog med att man riskerar att omskolas efter sex månader. Ersättningen ska dessutom sänkas ytterligare om man är sjuk mer än ett år. Man kan fundera över hur mycket ersättningen blir i kronor. I denna kammare pratar vi ofta om procent. Men hur ser det ut i kronor när det gäller det som sjuka människor får i plånboken? Den allra högsta ersättningen är 655 kronor per dag. Det kan man få om man har en månadslön på 25 700 kronor. Som lägst kan man faktiskt få 21 kronor per dag. Om man är arbetslös kan man inte få mer än högst 486 kronor per dag. Råkar det vara så att man inte har möjligheter att gå tillbaka till arbetet är den högsta ersättningen inom sjuk- och aktivitetsersättningen 16 120 kronor per månad före skatt. Det är de här nivåerna vi pratar om. Regeringen föreslår en sjukpenning för människor under som längst tolv månader. Därefter ska man kunna få förlängd sjukpenning som ska kunna betalas ut under 18 månader. Denna förlängda sjukpenning ska utgöra 75 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten. Det är inga höga nivåer! Miljöpartiet anser att man med detta förslag uppenbart försämrar de ekonomiska villkoren för sjukskrivna. Eftersom sjuk- och aktivitetsersättningen ska prövas redan efter ett år, enligt dagens regler, är de som efter ett år fortfarande är sjukskrivna de vars rehabiliteringsmöjligheter inte är uttömda. Det kan också vara personer för vilka sjukdomstillståndet inte beräknas bli bestående men för vilka tillfrisknandet kan ta tid. Det kan gälla till exempel cancersjukdomar. Det är förvånande att man dessutom inte ska tillåtas bli kompenserad för bortfallet genom avtalsförsäkringen. Man kan fråga sig varför det ska vara omöjligt om parterna är överens. Eller är det så att det handlar om att regeringen vill minska fackens handlingsutrymme, för ni är väl inte emot kollektivavtalslösningar? Eller är det så att ni i den moderatstyrda regeringen säger att ni är för men i praktiken agerar mot? Med detta förslag tvingar ni människor till privata försäkringslösningar som inte inbegrips i den begränsningsregel som ni föreslår. Miljöpartiet säger nej till den här begränsningsregeln. Det ska också sägas att tolvmånadersgränsen - den sänkta ersättningen - drabbar fler kvinnor än män därför att fler kvinnor är långtidssjukskrivna. Vad tänker regeringen göra åt den ojämlikheten? Någon könsmaktsanalys finns inte i det här dokumentet. Så är det också med många andra dokument, till exempel handlingsplanen. En könsmaktsanalys saknas helt från regeringens sida. I oktober 2007 var ohälsotalet 38,7 dagar. Försäkringskassan skriver i sina pressmeddelanden om 38,7 dagar, men de skriver inte att det är väldigt ojämlikt fördelat. Inte heller regeringen skriver om det. För kvinnor var ohälsotalet 46,6 dagar, att jämföra med 30,9 dagar för män - en ganska stor skillnad. Vad gör regeringen och vilka ambitioner har ni när det gäller att utjämna den här skillnaden? Förslaget om en rehabiliteringsgaranti blir kanske ert svar. Men den kommer inte att gälla all rehabilitering. Risken är stor att arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster försvinner. Försäkringskassans medel för rehabilitering tänker ni ju ta bort. Även om arbetsgivare haft rehabiliteringsansvar och hälso- och sjukvården stått för medicinsk rehabilitering har Försäkringskassan haft möjligheter och medel till arbetslivsinriktad rehabilitering. Även om de själva har sagt att de inte gärna vill ha det kan man fundera på varför de inte vill det - kanske därför att det är enklast så eller därför att människor egentligen behöver en sådan rehabilitering? Regeringen vill alltså helt ta bort den möjligheten och anser att sjukvården ska ta över all rehabilitering. Jag anser inte att det är en bra idé. Vem ska betala för rehabiliteringen när man inte har en arbetsgivare som kan göra det? Livskvalitetshöjande insatser måste gälla alla, oavsett om man har en arbetsgivare som är villig att betala eller ej. Sedan har vi detta med flexibla nivåer. Ja, det kommer nu att finnas en möjlighet för den som har sjuk- och aktivitetsersättning att få arbeta i den mån vederbörande kan. Men det borde också kunna gälla inom ramen för sjukpenningen. Miljöpartiet har ett förslag som går ut på att man ska kunna vara sjukskriven utifrån sin arbetsförmåga. Kan man jobba 60 procent ska man kunna få göra det i stället för att tvingas välja mellan 50 procent och 70 procent. Se alltså i stället människors möjligheter! Det finns också ett litet förslag i budgeten om en försöksverksamhet med företag - ja, gärna det. Men sätt då individen, inte företagen, i centrum! Regeringen vill alltså pröva att släppa in privata företag för att hjälpa människor som har sjuk- och aktivitetsersättning för att de ska få tillbaka arbetsförmågan och återgå i arbete. Till detta är vi positiva, om det görs på rätt sätt. Nya kreativa arbetssätt ska på så vis tas till vara, skriver regeringen. Det förvånar dock att man talar så lite om individperspektivet. Fokus är helt på företagen. Det står så här i texten: "Dessa företag bör ges stort utrymme att välja de insatser som man anser nödvändiga i de enskilda fallen." Att lyssna till individens egna tankar om vad som behövs för att komma i gång är A och O och något som behöver uttalas. Varför skriver ni inte det? Har ni helt tappat tron på individen? Uppenbart oklart är också med vilka pengar dessa företag ska göra sina insatser. Eftersom regeringen flyttar medlen för arbetslivsinriktad rehabilitering till hälso- och sjukvården frågar vi oss hur detta egentligen är tänkt. Summa summarum: Coachning och verklig individanpassad hjälp är vad som behövs. Kanske är det så att Försäkringskassan och arbetsförmedlingen i en framtid ska ha en dörr in, en gemensam försäkring som verkligen kan ge människor hjälp i stället för att som nu jaga med piskor och otrygghet. Självklart står jag bakom samtliga reservationer. Men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 3, 5, 6 och 12.

Herr talman! Jag tror att det blir till att läsa på för Gunnar Axén om hur utvecklingen faktiskt har varit. Det blev till exempel färre förtidspensionärer under vårt sista år än vad det blev under den moderatledda regeringens första år. Ohälsotalet sjönk konstant från år 2003. Det redovisades vid den utfrågning som vi hade i Andrakammarsalen. Det gjordes dessutom stora insatser, till exempel sjukvårdsmiljarden som ni uppenbarligen tyckte var så pass bra att ni ville fortsätta med den även efter regeringsskiftet. Medfinansieringen och andra aktiva insatser bidrar till att pressa tillbaka sjukfrånvaron. Men vilka aktiva beslut fattar vi i dag? Jag är otålig därför att jag blir frustrerad över att vi har en regering som bara sparar. Gunnar Axén har fortfarande inte svarat på frågan: Varför sänka ersättningarna för människor som är sjuka? Varför ska en cancersjuk få så mycket sämre ekonomi? Får man en förbättrad diagnos om ekonomin försämras? Här pratas om att det aviseras förslag. Jojo, men det finns inga skarpa förslag i dag. Jag förstår att det är jobbigt för Moderaterna och andra borgerliga företrädare att tala om det man faktiskt gör. I stället talar man om det man längtar efter att göra eller vill göra, alla aktiva incitament och rehabiliteringsåtgärder. Det är bra. Det är duktigt. Kul att ni kommer på sådana tankar. Men ännu så länge har ni inte levererat någonting. Cristina Husmark Pehrsson går ju hittills till historien som den socialförsäkringsminister som har gjort de största besparingarna inom socialförsäkringsområdet. Ännu så länge har Anders Borg håvat in miljarder från sjukförsäkringen i besparingar på sjuka människor. Men ännu så länge har inte några aktiva insatser presenterats. Rehabiliteringsgarantin är gamla pengar. Sjukvårdsmiljarden är vårt gamla förslag. Besparingar på rehabiliteringspengarna från Försäkringskassan är 1,5 miljarder. Ni sparar. Ni sparar ordentligt. Men ni gör inga egna aktiva insatser. För att göra det lite enkelt: Varför är det så viktigt att sänka ersättningarna? Ge liksom essensen i kärnan, eftersom det rimligtvis inte är av besparingsskäl. Det måste finnas någon annan tanke med att göra sjuka människor fattigare.

Gunnar Axén (M)

Anf. 16 Gunnar Axén (M)

Herr talman! Tomas Eneroth talar väldigt mycket om besparingar. Jag måste säga att den största besparingen inom området gjorde väl Socialdemokraterna när de införde den automatiska förtidspensioneringen efter tolv månaders sjukskrivning. Människor tvingades gå från 80 procent i sjukersättning till 64 procent i förtidspension. Det var väl en ordentlig besparing av Socialdemokraterna. Det ledde också till att 140 personer om dagen skickades ut i utanförskap, att många hushåll blev markant fattigare och att inkomstskillnaderna ökade i samhället, inte minst för ensamstående kvinnor som var de som förlorade mest under Socialdemokraternas tid vid makten. Det vi gör nu för dem som har varit långtidssjukskrivna i ett års tid och som har möjlighet och förutsättningar att kunna återgå till arbetslivet genom förstärkta rehabiliteringsinsatser är att de får en förlängd sjukpeng i stället för att tvingas ut i förtidspension, som det var tidigare. Vi genomför nu en satsning på införande av rehabiliteringsgaranti och förstärkt företagshälsovård på 3,4 miljarder kronor. Det är inga gamla pengar. Det är nya pengar som anslås. Vi kommer att fortsätta arbeta med detta intill dess att vi kan se till att alla människor som vill och som med rätt stöd kan återgå till arbetslivet också får den möjligheten.

Herr talman! Det är bra att Solveig Zander nu säger att man ska ta in detta i socialförsäkringsutredningen. Men i det som ni i utskottsmajoriteten har skrivit i betänkandet avfärdar ni idén och säger att idén att se över frågan om karensdagarna inte behöver tas upp eftersom utredningen som föreslog det karenssystem som vi har i dag inte tyckte att det var nödvändigt. Det är ändå ett fall framåt. Men jag hade hoppats att ni hade kunnat skriva det i det betänkande som vi nyss har godkänt i utskottet. När det gäller företag och rehabilitering har ni skickat signaler. När ni tog bort kraven på företagen att göra rehabiliteringsutredningar var det tyvärr en signal, och många uppfattade det som att företagen inte längre har ansvar. Företagen har ansvar. Därom är vi eniga. Men tyvärr har den signalen nått ut att företagens ansvar inte längre är lika tydligt. Alla måste få hjälp, men det finns också många som inte har någon arbetsgivare, och de måste också få hjälp. Där finns det inte möjligheter att vara tydlig om man läser era texter. Vem har ansvaret för att sjukskrivna som inte har en arbetsgivare får en arbetslivsinriktad rehabilitering? Tittar man på forskningen finns folkhälsoforskning. Som jag tog upp i mitt inledningsanförande är sjukskrivningen och ekonomisk och social trygghet en viktig faktor för folkhälsan. På vilket sätt anser Solveig Zander att de förslag ni nu lägger fram bidrar till att nå folkhälsomålet att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa?

Solveig Zander (C)

Anf. 25 Solveig Zander (C)

Herr talman! Det råder ingen tvekan om att företagen har en lagstadgad skyldighet att se till att man rehabiliterar. Det är vi fullkomligt överens om. Det är som Gunvor säger. När det gäller dem som inte har den möjligheten har vi sett brister i samverkan mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen i att ta till vara dessa människor. De har fallit mellan stolarna. Nu har vi av cheferna på de olika myndigheterna hört att man arbetar ihop. Eftersom jag inte riktigt trodde på det har jag begett mig ut i mitt eget hemlän och tittat på hur det fungerar. Jag vet inte om det är tack vare det eller om det finns andra omständigheter, men nu börjar samverkan ske på ett påtagligt sätt mellan de olika myndigheterna. Det gäller både lokalmässigt och att ta hänsyn och jobba med personerna. Det finns många lovvärda försök på området. Jag kan ta ur minnet Västerås, där man inte bara delar kontor utan jobbar med personer. Det kan man göra utan att sekretessen äventyras. Det är bra exempel som vi nu med det sociala rådet vill föra ut till övriga landet. Det handlar om hur man på ett bra sätt kan ta till vara att man jobbar ihop och på det sättet också möjliggöra en bättre hälsa i vårt land. En bättre hälsa är väl om man kan återgå till jobbet, eller hur? Det är det viktiga.

Fru talman! På vilket sätt uppnår Folkpartiet individens möjlighet att påverka i det här förslaget? Man skriver ju tydligt in att det är företagen som ska välja insatser. Jag tycker att detta är märkligt. Det är tragiskt att vi har tappat individperspektivet. För Miljöpartiet handlar det om att skapa samhälleliga förutsättningar så att individen kan göra goda val. Det tycks Folkpartiet ha glömt. I debatten i dag har det handlat mycket om taket, inte om alla dem som inte ens kommer in i systemet - alla de som har tidsbegränsade anställningar eller kanske har studerat en lång tid innan de får ett arbete. Då räknas plötsligt inte lönen, och den sjukpenninggrundande inkomsten baseras inte på det man faktiskt förlorar i dag utan på den inkomst man hade förra året, vilket kan vara en avsevärt mindre summa. Man har ändrat i reglerna om hur man får räkna sjukersättning om man är studerande. Fortfarande är det så att den som inte lånar från CSN utan finansierar sina studier på annat sätt inte räknas. Det är bara om du har lånat med hjälp av CSN som du får räkna sjukpenninggrundande tid i sjukförsäkringen, vilket vi i Miljöpartiet tycker är helt fel. Jag tycker faktiskt att man kan säga att Folkpartiet har tappat individperspektivet. Miljöpartiet har lyft fram ett antal förslag. Jag vill också höra hur Folkpartiet ser på flexibla sjukskrivningsnivåer och på att se över karensdagsreglerna.

Ulf Nilsson (Fp)

Anf. 34 Ulf Nilsson (Fp)

Fru talman! Vi får naturligtvis följa när rehabiliteringskedjan ska börja förverkligas i konkreta förslag. Att individen inte glöms bort eller sätts åt sidan är självklart. Om individen är beredd att ställa upp på en aktiv rehabilitering, vilket han eller hon för det mesta är, ska man naturligtvis vara med och ha ett inflytande över hur den ska utformas. Däremot är det en annan sak om individen inte är beredd att ställa upp på rehabilitering. Då får man kräva lite mer av den personen. Gunvor G Ericson frågar om dem som inte kommer in i systemet. Sjukförsäkringar och andra försäkringar bygger ju på inkomstbortfallsprincipen. Det är en försäkring mot inkomstbortfall. Vi införde, vilket jag tyckte var bra, ett undantag när det gäller Centrala studiestödsnämnden, som innebär att man delvis jämställer studier med arbete och att man får vissa försäkrings- och pensionspoäng för studielån. Det är bra eftersom så många människor har långa studietider och måste ha det i dagens samhälle. Att generellt införa försäkringar som man inte har betalat in för tror jag att de flesta partier i riksdagen är främmande för att diskutera, även om man förstås alltid måste diskutera hur människor som blir kvar i utanförskap ändå ska få en social trygghet. Det finns ett bra förslag om flexibilitet i propositionen som innebär att man steglöst ska kunna trappa ned förtidspensionen, eller sjukersättningen, som det heter. Detta har jag efterlyst länge, och jag skrev till och med en motion om det före valet. Jag tycker att det är konstigt att inte Miljöpartiet och de partier som var med och styrde förut vill införa detta. Jag säger som flera andra har sagt: Jag är naturligtvis beredd att diskutera flexibla möjligheter även när det gäller att trappa ned den vanliga sjukskrivningen. Det är jag övertygad om att vi kommer att titta på senare.

Fru talman! Det Lars Gustafsson säger låter ganska bra. Man vill värna. Men i praktiken har ni inte bifallit de förslagen. I betänkandet står det att ni avfärdar utredning. Vi har inte krävt någon snabbutredning. Vi har krävt en ordentlig analys. Det är avslaget. Det står inte ens delvis bifallet. Det jag hör att ni säger nu, både Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna, är att man ändå kan tänka sig en utredning. Det gläder mig, även om man inte vågade skriva det i betänkandet. Vad det gäller samverkan mellan arbetsgivare handlar det om samverkan mellan de olika myndigheterna. I dag bollas individen mellan försäkringskassan, arbetsförmedlingen och trygghetsförsörjningen i kommunerna. Man blir utkastad från sjukförsäkringen för att det inte längre anses att man är sjuk, att man har en viss arbetsförmåga. Då hamnar man hos arbetsförmedlingen. På arbetsförmedlingen säger man: Tyvärr var dina arbetsförmedlingsdagar slut, att a-kassedagarna är slut. Då återstår socialbidrag i kommunen. Man bollas mellan de tre instanserna. Från Miljöpartiets sida anser vi att det behövs en samordning. Vi kanske till och med ska göra ett större och radikalare grepp i svenskt socialförsäkringssystem så att det blir en verklig dörr in och hjälp till människor i stället för att man piskar dem. Jag hörde inte riktigt när det gällde folkhälsan. Det handlar inte bara om individen. Jag vet inte om Lars Gustafsson möjligtvis inte känner till folkhälsopolitiken. Det är en balans mellan de strukturella systemen i ett samhälle och individens möjligheter. Det är inte bara fokus på vad individen har för förutsättningar. Det handlar också om vilka förutsättningar vi i samhället ordnar för den enskilda individen.

Lars Gustafsson (Kd)

Anf. 43 Lars Gustafsson (Kd)

Fru talman! Som före detta talesman för folkhälsan för mitt parti känner jag väl till det, men nu trodde jag att vi var inne på och pratade om sjukförsäkringsmässigheten och arbetsmässigheten gentemot den enskilde och inte om hela spektrumet. Vi kommer in på andra strukturer som vi kan ta i en annan debatt. Jag sade det i mitt inledningsanförande. Jag säger det åter igen. Det kan inte vara tydligare: För den som drabbas av en åkomma eller skada ter sig ibland en rehabilitering mer som en utflykt i myndighetsdjungeln än ett åtgärdsprogram. Tydligare kan jag väl inte säga att det behöver göras något åt detta. Det måste vara tydligt vem som har det faktiska rehabiliteringsansvaret. I vissa fall när man väcker en motion får man den avslagen fast den är införd. Jag råkade ut för det i en alkoholfråga. Den var redan införd, men de avslog den ändå. I detta fall förutsätter vi att man tittar på alla i den här utredningen. Jag antar att det är det som är svaret på frågan. Jag är övertygad om att vi har haft en eftersläpning i myndighetsutövandet i vissa politikområden gentemot hur samhällsutvecklingen har varit. Det skapar ganska stora glapp. Ibland kan det vara bra att vara konservativ. Ibland kan det vara negativt.

Siw Wittgren-Ahl (S)

Anf. 44 Siw Wittgren-Ahl (S)

Fru talman! Vi ska gå över till utgiftsområde 11, där vi ska diskutera pensionärernas ekonomiska situation. Då vill jag börja med att peka på vår reservation och samtidigt på vårt särskilda yttrande. Reservationen har nr 35, och jag yrkar bifall till den. I vår reservation pekar vi på regeringens politik som ständigt missgynnar de äldre. På område efter område genomförs förslag som försämrar ekonomin och levnadsvillkoren för landets pensionärer. Det är pensionärerna, våra äldre, som har byggt upp vårt land. De måste också få en del av den tillväxt som sker i vårt land. För oss som är socialdemokrater är det en självklarhet att alla i ett land måste få del av tillväxten, inte bara de som just nu befinner sig på arbetsmarknaden. Det är som jag säger: Regeringens förslag blir obegripliga för mig. Man återkommer ju ständigt till riksdagen med försämringar för våra äldre. Motiveringen är att det ska löna sig att arbeta. Vad har en 95-årig ålderspensionär gjort för ont? Man kan fråga sig vilken typ av arbete han skulle få för att därigenom kunna få del av jobbavdraget. Regeringen skriver i sin budget att socialförsäkringarna i huvudsak finansieras med arbetsgivaravgifter, egenavgifter och allmänna pensionsavgifter. Det är alltså pengar vi själva betalar in under den tid vi arbetar. Det är pengar vi ska ha den dag vi går i pension för att vi inte ska behöva oroa oss för att inte klara oss ekonomiskt på ålderns höst. Vi måste alla veta att vi har ett pensionssystem som håller över tid och som vi kan räkna med i framtiden. Detta var en av orsakerna till att det allmänna pensionssystemet reformerades. Syftet var att skapa ett pensionssystem som är följsamt och som svarar mot den samhällsekonomiska och demografiska utveckling vi står inför. Det är med anledning av den indexering som ingår i pensionsuppgörelsen som en pensionär med ungefär 12 000 kronor får en uppräkning av pensionen med 330 kronor i månaden. Nu när det är goda tider får man ut ungefär det som löntagarna fick i årets lönerörelse. Det är viktigt, vill jag betona, med politiska uppgörelser när det gäller så viktiga saker för landet som våra pensioner. Vi ska ha stabila pensionssystem. Vad menar då vi socialdemokrater med vår reservation om att alliansregeringens politik systematiskt försämrar för pensionärer? Visste ni att en person som tjänar 9 000 kronor i månaden - det är inte mycket - betalar 1 385 kronor i skatt medan pensionären betalar 1 805 kronor? Det är en skillnad på 420 kronor i månaden i skatt mellan en som förvärvsarbetar och en som är pensionär. Då kan man komma fram till att regeringen använder skattesystemet för att komma åt de äldre. På ett år gör det 5 040 kronor för en ålders- eller förtidspensionär. Visste ni att den pensionär jag just berättade om, som har fått en utdelning tack vare det nya pensionssystemet, förlorar 467 kronor i månaden jämfört med en förvärvsarbetare? Det innebär 5 604 kronor på ett år. Det pensionssystem vi har är alltså bra för pensionärerna, men regeringen går via skattesystemet. De som arbetar får lägre skatt, men pensionärerna får inget. De får vara med och betala alla avgiftshöjningar. Konkurrensen var hård bland de borgerliga partierna om att framställa sig som mest pensionsvänliga innan valet. Vad sade dåvarande ordförande Reinfeldt i Vaxholm inför valet? Vad sade han till väljarna när han stod där? Han sade bland annat att allt som vi ville ge, till exempel när det gäller bostadsbidrag, skulle ni göra, fast mycket bättre. Det sade han före valet, i Vaxholm. Några av er var säkert där och lyssnade på honom. Man kan ändå säga att Kristdemokraterna är det största svikarpartiet. Det gäller till exempel vallöftena om sänkt bensinskatt och slopad fastighetsskatt. Detta får pensionärer och förtidspensionärer vara med och betala. Pensionärerna får inga sänkta skatter, men de får vara med och betala till exempel höjningen av trafikskade- och bilförsäkringen. Är det kanske meningen att de inte ska ha någon bil i framtiden? En del får till och med betala mer än tidigare i fastighetsskatt. En del får vara med och betala höjd reavinstskatt, fast de har betalat fastighetsskatt. En del får vara med och betala ränta på uppskjuten reavinstskatt, vilket kan orsaka en inlåsningseffekt som vi inte behöver. Många äldre borde flytta från sina stora hus och komma till mindre lägenheter och få ett bra boende i framtiden. Detta var bostäderna, men det gäller inte minst partiets oblyga försök att framställa sig som ett parti för pensionärerna. I ett försök att reparera sitt skamfilade rykte har ledande kristdemokrater gått ut och krävt att garantipensionen ska förbättras. Har man helt plötsligt blivit ett oppositionsparti? Fru talman! Kristdemokraterna sitter själva i den regering som anser att det är riktigt att en pensionär ska betala mer i skatt än en löntagare med samma inkomst. Det har funnits många skäl för svenska folket att oroligt fråga sig vad vi har för regering. Kristdemokraterna har haft kampanjen För ett schystare Sverige. Mot bakgrund av det ökade gap mellan människor som den borgerliga politiken leder till och deras behandling av pensionärer hoppas jag att Kristdemokraterna framför allt använder kampanjmaterialet i ett internt partiarbete. Varför inte anordna studiecirklar i regeringen? Man kan nämligen inte säga en sak före valet och göra på ett helt annat sätt efter valet. Glöm inte att det är ni som har regeringsmakten! Det är ni som bär ansvaret för den politik som just nu utövas i Sverige. I detta anförande instämde Tomas Eneroth, Kurt Kvarnström, Jasenko Omanovic och Göte Wahlström (alla s).

Fru talman! Visst skulle vi kunna ta en diskussion om ekonomisk politik. Där skiljer vi oss till viss del i synen på begränsade utgifter, budgettak och annat. Men jag hade inte tänkt ha någon auktion för att se vem som bjuder mest. Jag tycker att det är viktigt att man ser över det här området och hjälper de pensionärer som har det sämst. Och det finns en ganska stor skillnad mellan pensionärer och pensionärer. Som jag försökte ta upp i mitt inledningsanförande är det ganska viktigt att också se över principerna. En höjning med 4,5 procent spelar en ganska stor roll för den grupp pensionärer som redan har en hög pension jämfört med de pensionärer som bara har garantipension. Hur ska vi på bästa sätt komma åt detta så att det verkligen hjälper dem som har det sämst ställt? Till skillnad mot Kalle Larsson är jag kanske inte så angelägen att hjälpa dem som redan har en bra pension, utan jag vill framför allt se till att de som bara har garantipension också får möjlighet att ta del av samhällets utveckling.

Fru talman! Jag måste börja från början när det gäller detta med att se till det som vi är överens om, att tillväxten bidrar till att pensionärerna kan få höjd pension. Det handlar, Siw Wittgren-Ahl, om hur man får tillväxt i Sveriges avlånga land. Det får man genom att möjliggöra för folk att komma tillbaka till arbetslivet, att inte behöva befinna sig i det utanförskap som de befunnit sig i under er tid vid makten. Vi har nu flera gånger hört att den politik som vi fört inneburit att fler personer kommit tillbaka till jobb. Det handlar om drygt 160 000 personer. För att de ska tjäna på att komma tillbaka till jobbet - det är ju inget fel med det - har vi därför infört första steget i jobbskatteavdraget och ska även införa ett andra steg. Det gynnar inte bara höginkomsttagarna, som Siw Wittgren-Ahl sade, utan det gynnar alla. Alla löntagare får del av jobbskatteavdraget. Det i sin tur innebär att när alla jobbar kan man höja pensionerna. Därmed får även pensionärerna del av vinsten, trots att det inte kallas jobbskatteavdrag. Det har varit en medveten handling från allianspartiernas sida att se till att människor ska återgå i jobb. Det är oerhört viktigt att vi håller fast vid linjen att fler ska jobba eftersom det gynnar välfärden och pensionärerna.

Siw Wittgren-Ahl (S)

Anf. 63 Siw Wittgren-Ahl (S)

Fru talman! Det är just därför det blir orättvist, Solveig, när pensionärerna inte får del av skattesänkningarna. Om vi tar en som arbetat och har 10 000 i pension får han nu en uppräkning med 330 kronor, eftersom det går bra för Sverige. Samtidigt får han 418 kronor mer i skatt än den som arbetar. Det är däri orättvisan ligger. Det är inte så att pensionärer och förtidspensionärer inte åker bil, inte betalar höjningen av matpriserna eller höjningen av hyran. De har inte ett annat liv. Det är därför vi i vår reservation säger att man måste titta på helheten. Jag delar beskrivningen att det är jätteviktigt för folk att ha ett arbete och att det är bra att det går bra för Sverige, men varför ska pensionärerna ställas utanför bara för att de inte arbetar? De har ju samma utgifter. Vi är för ett lika beskattningssystem för alla människor. Man ska inte vara beroende av att skatta mer på det man betalat in, till exempel sin pension, alltså det som man betalat till sig själv. I ert Rättvise-Sverige eller sjystare Sverige betalar man mer på insatta pensionspengar. Man betalar alltså kapitalskatt. Ni säger att det ska löna sig att arbeta. Här lönar det sig inte för pensionärer att arbeta och betala in sin pension. Det är det som är det orättvisa. Och det kallar man dessutom för en arbetarpolitik. Jag hoppas att de som arbetar och lyssnar på detta inser hur den nya tidens arbetarparti hanterar människor. (Applåder)

Solveig Zander (C)

Anf. 64 Solveig Zander (C)

Fru talman! Det är oerhört intressant att tala om orättvisor. Orättvisa, Siw Wittgren-Ahl, är att ni under er regeringstid såg till att fler personer levde på bidrag. Vi har i dag möjliggjort för människor att kunna komma tillbaka till jobbet. Det missgynnar verkligen inte pensionärerna. Tidigare fanns inget utrymme för att höja pensionerna. Vi har nu sett till att ändra på det genom att möjliggöra för pensionärerna att få det bättre. Nu föreslår ni att man ska höja den sjukpenninggrundande inkomsten från 7 ½ basbelopp till 10. Vilka gynnar det? Jo, det gynnar personer som är sjukskrivna och har höga inkomster, det vill säga 34 000 eller mer i månaden. Det gynnar inte pensionärerna. Vi ska se till att omfördela våra pengar så att de som bidrar till att välfärden ökar också kan ta del av dem. Det är precis det vi vill ha. När Siw Wittgren-Ahl försöker få det att låta som om det vi gör missgynnar pensionärerna är det alltså helt fel. Den politik vi fört har bevisligen bidragit till att pensionerna höjts. Och det var just dit vi ville komma.

Herr talman! Jag tycker att Lars Gustafssons replik talar om precis vad det handlar om. Det handlar om att de som har mer får mer. Det är vad er skattepolitik går ut på. När det gäller de siffror som jag läser upp här för vad man betalar i skatt när man förvärvsarbetar och vad man betalar när man är pensionär tycker jag att Lars Gustafsson kan vända sig till pensionärsorganisationerna och fråga. Det är deras siffror, men han menar att de inte skulle vara trovärdiga. Det skiljer 418 kronor i dag. Det är vad den som är ålderspensionär eller pensionär på något annat sätt får betala mer i skatt än den som förvärvsarbetar. Jag kan tänka mig att en del i alliansen inte bor i Stockholm och åker på SL-kort. Det är nog en del som bor i Norrland och åker bil. De kommer att få en höjd bensinskatt. Det var ju den man skulle sänka, åtminstone före valet. Det sade företrädare och riksdagsledamöter från Värmland, i alla fall. Nu blev det inget av det. Men vi kan inte förutsätta att pensionärer inte ska ha råd att ha bil och betala sin bensin. Det kan väl inte vara vår syn? Det är därför vi vill ha ett skattesystem som är lika för alla oavsett vad man tjänar. Löneskatten eller pensionärsskatten ska vara densamma. Jag kan för mitt liv inte förstå varför man ska beskatta en inbetald pension mer än man beskattar kapital. Där finns en orättvisa. Det är ingen sjyst politik. Men den är tydligen sjyst enligt kd:s sätt att se på inkomst, kapital och människor. Jag tycker att det är så tydligt.

Lars Gustafsson (Kd)

Anf. 74 Lars Gustafsson (Kd)

Herr talman! Jag tycker faktiskt att det är sjyst att en ensamstående mamma som bor i Hyltebruk och måste pendla till sitt arbete i Halmstad får åtminstone lika mycket över netto som den inkomstpensionär som bor jämte henne. Är det någon som tycker något annat vore det intressant om han eller hon gick fram och talade om det här. Om man hade ändrat grundavdraget bara för förvärvsarbetande hade det däremot varit osjyst, precis som jag sade. Men nu pratar vi om detta. Wittgren-Ahl! Varför ska i så fall pensionärerna i Stockholm ha lägre biljettkostnad med 3 000 kronor jämfört med andra? Man kan väl räkna på det viset, men jag tror inte att vi kommer så mycket längre. Detta är sanningen. Vi vill höja garantipensionens nivå. Jag vill påtala att man då också får höja förbehållsbeloppet, för annars är det ingen nettomässig nytta med det. Wittgren-Ahl borde känna till att det är en överenskommelse mellan våra partier, och vi kan inte ensamma göra detta. Det skulle vara ett brott mot en demokratisk överenskommelse. Därför respekterar vi detta. Ni är välkomna till bordet för att höja garantipensionerna nästa gång.

Herr talman! Vi hörde tidigare Christopher Ödmann plädera för en pension som är lika för alla i kronor räknat oavsett hur mycket man har tjänat in. Jag vill bara ställa en kontrollfråga väldigt tydligt till Gunvor G Ericson: Detta är alltså inte Miljöpartiets uppfattning?

Gunvor G Ericson (Mp)

Anf. 91 Gunvor G Ericson (Mp)

Herr talman! Som jag sade i mitt anförande alldeles nyss - jag begärde ju ordet extra - är det en enskild motion från Christopher Ödmann och Karla López. Det är alltså inte en motion som Miljöpartiet har stött i utskottet.

Tobias Krantz (Fp)

Anf. 92 Tobias Krantz (Fp)

Herr talman! Ursäkta att jag envisas. Jag tyckte inte att det var ett extremt entydigt svar på frågan. Men om jag nu upprepar frågan igen, kan jag då få ett klart svar: ja eller nej? Det här att man ska ha samma pension för alla i kronor räknat, oavsett hur mycket man har tjänat in i livet, det är alltså inte Miljöpartiets uppfattning?

Gunvor G Ericson (Mp)

Anf. 93 Gunvor G Ericson (Mp)

Herr talman! Jag försöker igen. Svaret är att vi inte stöder detta pensionsförslag i den här motionen.

Jasenko Omanovic (S)

Anf. 94 Jasenko Omanovic (S)

Herr talman! Nu när vi är klara med utgiftsområdena 10 och 11 ska vi gå över till utgiftsområde 12, uttryckt på byråkratiskt språk. Uttryckt på lite mer svenskt språk är det familjepolitiken som vi kommer att behandla nu. Jag är fast övertygad om att familjepolitiken är ett av de viktigaste verktygen för att skapa framtidstro. Det verktyget äger riksdagen. För att Sverige ska kunna ha förhoppningar om en god framtid inom det familjepolitiska området har vi socialdemokrater lagt fram en del förslag till en kraftig förbättring av det budgetförslag som ligger på riksdagens bord. Vi står bakom alla våra reservationer, men för att vinna tid yrkar jag bifall endast till reservationerna 38, 44, 60 och 66. Herr talman! Detta lät lite grann som Lottodragningen. Men i själva verket är det en protest mot en konsekvent genomförd högerpolitik. Är du ett barn till ett par rika föräldrar, eller är du ett barn till en ensamstående morsa? Är du ett barn till friska och välutbildade föräldrar, eller är dina föräldrar sjuka och dessutom lågutbildade? Det är med den konsekventa och genomtänkta politiken som högern sorterar barnen i fack. Sverige behöver en modern familjepolitik som grundas på barnens bästa, en generell välfärd och jämställdhet mellan kvinnor och män, en familjepolitik som bidrar till både social och ekonomisk utjämning med en solidarisk omfördelning. Sverige räknas som ett av de mest jämställda länderna i hela världen, och Europa följer vårt exempel. Framgången bygger förstås på en väl utbyggd barnomsorg i kombination med en generös föräldraförsäkring. I ett samhälle med höga välfärdsambitioner är arbete en förutsättning, det vill säga att både kvinnornas och männens närvaro på arbetsmarknaden är viktig, om vi vill ha en trygg generell välfärd som omfattar alla, med en föräldraförsäkring på 80 procent av inkomsten och med en trygg och innehållsrik förskola. Herr talman! Vad gör regeringen? Man föreslår vårdnadsbidraget som ett steg framåt i familjepolitiken. Kristdemokraternas partiledare, tillika socialminister, Göran Hägglund säger i Svenska Dagbladet: "Syftet med vårdnadsbidraget är att skapa ökad valfrihet för föräldrar som önskar mer tid med sina små barn." Då väcks direkt en fråga i mitt huvud som jag skulle vilja ställa till Göran Hägglund. Men tyvärr har ministern inte tid med en familjepolitisk debatt. Därför får någon annan från majoriteten besvara min fråga: Vilka är de föräldrar som inte vill vara med sina små barn? Finns de, eller kommer man per automatik att räkna alla som inte väljer vårdnadsbidraget som de som inte önskar ha mer tid med sina barn? Jag har träffat många småbarnsföräldrar. Alla som sitter här i salen har säkert träffat en hel del småbarnsföräldrar. Men när dessa föräldrar bildade familj hade de också skaffat sig ett hus, ett hem som ofta finansieras med dyra lån. 3 000 kronor per barn och månad räcker inte ens till den stigande ränta som regeringen har orsakat med sin politik. Förutom till stigande ränta behöver föräldrarna pengar bland annat till mat, blöjor, kläder, leksaker med mera. 3 000 kronor räcker inte till det. Dessutom sade socialminister Göran Hägglund i en radiointervju i vintras att vårdnadsbidraget går att genomföra väldigt snabbt eftersom det inte blir någon budgeteffekt. Det är strålande att det går att införa ett bidrag som ska betalas ut utan att det blir någon budgeteffekt. Det är egentligen kommunerna runt om i Sverige som kommer att stå för Hägglunds nota. Det är faktiskt skattebetalarna i kommunerna, personalen inom barnomsorgen och barnen som går i förskolan som kommer att betala Hägglunds nota. Allt detta för vårdnadsbidraget som numera hela Europa vänder ryggen till. Bra exempel är Norge och Tyskland. Det är två praktexempel. I morse sände Sveriges Radio ett reportage om Ingo Müller, en glad och stolt pappa, en av de många pappor som genom sitt handlande har tvingat den tyska regeringen att öka anslaget till föräldraförsäkringen. Vad har Ingo gjort? Jo, han har utnyttjat sin rätt att vara föräldraledig. I Tyskland har den kristdemokratiska familjeministern infört föräldraledighet för pappor. De som inte tar ut föräldraledighet för pappor i Tyskland får bara 12 månaders föräldraledighet. Men om pappan tar ut föräldraledighet får man 14 månaders föräldraledighet. Det liknar kanske kvotering, men den tolkningen får man göra själv. Dessutom satsar den tyska familjeministern på allmän förskola. I Tyskland har man numera en kristdemokratisk minister som tittar på Sverige på 2000-talet, och i Sverige har vi en kristdemokratisk minister som jag tror tittar på Sverige på 1960-talet och som alltså tittar bakåt i tiden - tyvärr, får jag tillägga. Herr talman! Klass- och könsfördelningen på arbetsmarknaden är klar och tydlig, och den påverkar även familjepolitiken. Det finns i dag över en halv miljon människor med tidsbegränsad anställning. 200 000 av dem är unga LO-kvinnor upp till 25 år. Deras livsdrömmar om att bilda familj kan inte förverkligas genom vårdnadsbidraget. Det behövs kanske en tryggare anställningsform för att de ska kunna förverkliga dessa drömmar och inte att den allmänna försäkringen görs otryggare. Högerregeringen kan inte ens ställa upp på att dessa kvinnor får tillgång till barnomsorg när de behöver den. Vi socialdemokrater har medverkat till att Sverige har fått tvåförsörjarmodellen, vilket innebär att båda föräldrarna får möjlighet att kombinera föräldraskap och arbetsliv. Tidigare i dag har vi i debatten hört många representanter från den högra sidan säga att siffrorna för sysselsättningen har ökat tack vare den nya regeringen, tack vare att man så att säga har piskat folk och att man har sänkt ersättningar eftersom det är detta som leder till nya jobb. Herr talman! I själva verket var sysselsättningsökningen mellan oktober 2005 och oktober 2006, under det år vi hade en s-regering, 153 000 personer. Det är 153 000 fler människor i jobb. Sedan fick vi en högeralliansregering. Mellan oktober 2006 och oktober 2007 halverades sysselsättningsökningen till bara 81 000. Det finns människor som sitter här till höger om talarstolen och nickar. Men den verkligheten har de inte berättat för oss. Det här är verklighet från SCB. Varsågod, välkommen in och läs statistiken om ni inte tror det! Det är rena sanningen. Det kommer tillsammans med vårdnadsbidraget, försämrade villkor för föräldrar i föräldraförsäkringen och försämrade villkor i övriga försäkringar, att leda till ännu sämre och otryggare familjepolitik. (Applåder) I detta anförande instämde Tomas Eneroth, Kurt Kvarnström, Ronny Olander, Göte Wahlström och Siw Wittgren-Ahl (alla s).

Kalle Larsson (V)

Anf. 95 Kalle Larsson (V)

Herr talman! Debatten går vidare inom ramen för detta betänkande. Nu handlar det om ekonomisk familjepolitik. Redan där går det alldeles snett. Ekonomisk familjepolitik är ett begrepp som leder tankarna, vilket det till en del också har till syfte, mot kärnfamiljen: mamma-pappa-barn. Låt oss se till att de kan hålla samman. Det är det normala, och det vi är vana vid. Vi har föreslagit att området i stället skulle heta Ekonomisk barnpolitik. Det borde vara attraktivt för en del som talar om barnens bästa och att sätta barnen i centrum. Säg det parti som inte instämmer i den måhända floskellika formuleringen. Jag tycker att man borde ta det under övervägande. Hoppet är det sista som överger en människa. Jag tror nämligen att man kanske kunde vrida perspektivet för en del företrädare för andra partier något om man gjorde den förändringen. Jag tror till exempel att det då hade varit lättare att argumentera för den individualiserade föräldraförsäkringen. Det är en reform som vi sedan länge har drivit. Än så länge står vi ensamma bland partierna om att föreslå detta, tyvärr, vill jag tillägga. Det är en väsentlig reform för att förbättra jämställdheten och att se till att kvinnor, som är de som i dag tar ut det mesta av föräldraförsäkringen, inte hamnar efter i lönetrapporna, när man ska kompetensutbildas eller utses till mellanchef eller chef i företaget eller på myndigheten. De slipper frågan: Ska du få barn snart? De slipper ens misstanken om att en arbetsgivare funderar över om hon ska skaffa barn. Det är en fördel ur det perspektivet. Men det är också en fördel för barnet och en möjlighet att kunna få en nära relation till två människor, de som utgör ens föräldrar. Det är betydligt bättre än att bara få det eller i huvudsak få det till den ene. Ur ett rent barnperspektiv är det en reform som förbättrar verkligheten för många nu levande och kommande barn. Vi har också i detta betänkande öppnat för möjligheten att dela föräldraförsäkringen mellan två personer av samma kön. Det är en problematik som i dag finns att man inte uppmuntrar de människor som lever i samkönade förhållanden att också dela på föräldraförsäkringen. Om man såg det hela ur ett barnperspektiv, skulle det då inte också vara mer naturligt att bifalla eller åtminstone överväga våra förslag om ett höjt och indexerat underhållsstöd? Det höjdes under den föregående majoriteten på förslag av Vänsterpartiet med aktivt stöd av såväl Socialdemokraterna som Miljöpartiet. Men det behövs ytterligare höjningar. Underhållsstödet går till dem som har ett genuint behov av att använda pengarna för barnens bästa. Hade det inte varit enklare att motivera? Det är inte så att jag saknar argument i dag. Men jag letar ändå efter sätt att övertyga mina vänner, och kanske också en och annan motståndare, om betydelsen av att höja både taket och ersättningsnivån i föräldraförsäkringen. Det hade gett lite mer pengar. Det är inga stora summor vi talar om. Men det hade gett lite mer pengar för en del av de föräldrar som i dag inte har råd att satsa tillräckligt mycket på sina barn. Det handlar om fritidsaktiviteter, nya skor till hösten och en ny jacka när det behövs. Hade det inte också möjligen varit en försvårande omständighet om det varit ekonomisk barnpolitik vi diskuterade att hux flux överföra bostadsbidraget till detta utgiftsområde? Nog är det en märklig ordning. Under området Ekonomisk familjepolitik ska vi diskutera bostäder, som om bara familjer behöver bostäder. Men hur är det då med ensamstående? Är det ointressant hur de bor? Är bostadspolitiken ointressant ur ett socialt perspektiv? Är det bara att varje familj ska ha sin egen bostad? Ja, just sin egen bostad, om vi nu betona det på det sättet. Är det inte betydelsefullt att också kunna använda bostadspolitiken för att häva segregationen med en social bostadsplanering? Herr talman! Hade man kunnat formulera om rubriken för området så hade man inte vunnit debatterna bara av den anledningen. Så pass svårargumenterade är nog de flesta på den borgerliga sidan och också en och annan från den andra sidan här i kammaren. Men det hade ändå varit ett välgörande perspektivskifte. Det som nu sker är den raka motsatsen. Det är reformer som försvårar för jämställdheten och gör situationen sämre för många barn. Jag ska inte anklaga ens den borgerliga majoriteten för att vilja göra det sämre. Det kan jag möjligen göra för jämställdheten, men definitivt inte för barn. Det tror jag inte är en seriös argumentation. Ändå är det i den riktningen som dagens förslag från majoriteten drar. Man sänker ersättningen i föräldraförsäkringen och ger mindre pengar som föräldrar kan använda för sina barns bästa. Är det verkligen rimligt om man sätter barns intressen i centrum och vill värna barnperspektivet i politiken? Man inför en jämställdhetsbonus. Socialdemokraterna försökte kohandla i den frågan och säga: Vi kan gå med på jämställdhetsbonus om ni säger nej till vårdnadsbidrag. Så kan man formulera sin politik, eller så utgår man från vad man vill och driver detta. Vi säger nej till vårdnadsbidraget. Vi avvisar också jämställdhetsbonusen. Eller ska vi kalla den vid dess rätta namn: fjäskbonusen? Det är vad det handlar om. Män är inte hemma med barnen om vi inte fjäskar lite för dem, om vi inte säger: Var nu lite sjyst, du kan väl ändå? Kan du inte ta en månad till? Vi behöver ju det för statistikens skull. Vi avvisar fjäskbonusen. Vårt alternativ är en individualiserad föräldraförsäkring. Det är just därför att det inte ska gå att överlåta föräldraskapet på kvinnan i familjen. Vi kan inte fortsätta att ha en ordning där barn är en fritidssysselsättning för oss män men något obligatoriskt för alla kvinnor som föder barn. Så länge vi har det skapar det också strukturella problem på arbetsmarknaden, i privatlivet och på samhällets samtliga områden. Jag står förstås bakom samtliga yrkanden från Vänsterpartiet i detta betänkande, men jag yrkar bifall till såväl reservation nr 60 som 44. Det rör vårdnadsbidraget, eller det som egentligen borde kallas vård av frisk man i hemmet. Det är vad det kommer att utgöra. Dessa 3 000 kronor är ett litet extra tillskott i kassan. De får företrädesvis kvinnan i familjen, och så kan hon stanna hemma, eller hur? Då behöver vi inte ha alla krångliga problem med att någon ska hämta, hinna handla eller vara tvungen att göra det ena eller det andra ärendet. Det blir ju lite krångligt att få vardagslivspusslet att gå ihop. Så är det förstås, herr talman! Det är inte enkelt för någon. Om man inte köper hemtjänst och köper pigor för pengarna - men det är väldigt få, kan vi konstatera, som är beredda att göra det. Vardagspusslet är ett problem. Och här hittar man då ett utmärkt sätt, tycker man från den borgerliga majoritetens sida, att lösa problemet med vardagspusslet. Män kan fortsätta att jobba hur mycket de vill, och kvinnor får 3 000 kronor för att vara hemma med barnen. Vad är då problemet? Det är att man tappar år i arbetslivet, vilket ger sämre pension. Man tappar år i arbetslivet, vilket ger sämre karriärmöjligheter. Man tappar år i arbetslivet och kommer kanske inte tillbaka. Vi inte bara cementerar och permanentar kvinnors underordning i samhället, utan vi göder den med nya politiska förslag. Jag tror, herr talman, att man är relativt väl medveten om det här, men det är en så attraktiv känsla för många borgerliga politiker att kunna klara det här vardagspusslet, att kunna få till en lösning som gör att man inte behöver utmana mäns makt över kvinnor i samhället utan kan lösa det ändå. Då slipper vi konflikterna om makten, om lönen, om karriären, om professuren. Därigenom bidrar den borgerliga regeringen, med de förslag som vi har att diskutera i dag och fatta beslut om under den kommande veckan, inte bara till att cementera och permanenta kvinnors underordning utan också till att öka den. Både för barn och deras möjligheter till sina föräldrar, till sina rimliga krav på att man ska ha en värdig levnadsnivå, och för jämställdheten och möjligheten att bryta kvinnors underordning, är det viktigt att åtminstone se att det finns en annan väg, att den är möjlig. Den är till och med möjlig att rösta om här i Sveriges riksdag. Det gör man i så fall företrädesvis genom att bifalla Vänsterpartiets reservation. I detta anförande instämde LiseLotte Olsson (v).

Gunvor G Ericson (Mp)

Anf. 96 Gunvor G Ericson (Mp)

Herr talman! Regeringen vill ändra målet för hela politikområdet Ekonomisk familjepolitik på ett olyckligt sätt. Det är namnet, men i dag lyder målet: Skillnaderna i de ekonomiska villkoren mellan familjer med och utan barn ska minska inom ramen för den generella välfärden. Detta mål vill regeringen ändra till: Den ekonomiska familjepolitiken ska bidra till förbättrade förutsättningar för en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer. Helt plötsligt tar man bort perspektivet att vi ska ha en god och jämlik levnadsstandard oavsett vilken familjekonstellation vi har, och med eller utan barn. Det är anmärkningsvärt. Visst kan fokus på alla barnfamiljer tyckas lovvärt, men vi menar att det verkligen är viktigt att skillnaderna mellan barnfamiljers ekonomiska situation och den övriga befolkningen inte ökar. Relationen i sig har en forskningsmässigt klarlagd betydelse för folkhälsan, vilket regeringen helt bortser ifrån. Miljöpartiet anser att det tidigare målet bör kvarstå. Det är viktigt att se att utvecklingen mellan barnfamiljer och familjer utan barn har betydelse, oavsett hur familjekonstellationen ser ut, om det är mamma, pappa och barn, en ensamförälder och barn eller två föräldrar av samma kön. Skillnaden mellan barnfamiljer och övriga familjer har betydelse. Inte minst visade en forskningsrapport från News - ett institut som är kopplat till Chess på Karolinska - nyligen en väldigt intressant modell, där den nordiska familjepolitiken har betydelse för spädbarnsdödlighet. Jag rekommenderar er på den borgerliga sidan att läsa den rapporten. Förlängd föräldraförsäkring: Att ha tid tillsammans med sina barn är en av de viktigaste uppgifterna i livet. Miljöpartiet har länge drivit kravet på en förlängd föräldraförsäkring från dagens 16 månader till 18 månader. Det är en jämställdhetsreform, som även påverkar pensionen. Det har vi debatterat tidigare i dag. Om alla förväntas ta ut föräldrapenning, både män och kvinnor, kommer lönerna att bli mer jämställda i framtiden, när det är lika förväntningar på både män och kvinnor att ta ut den. Miljöpartiet föreslår nu att föräldraförsäkringen i ett första steg byggs ut med ytterligare en så kallad pappamånad 2010. Kostnaden för den utökade föräldraförsäkringen beräknas till 1 ½ miljard. Men det är viktigt att prioritera. På sikt vill vi se den tredelad genom att reservera sex månader för vardera föräldern. Det är viktigt ur både ett barn- och ett jämställdhetsperspektiv. Föräldrarna ska kunna anpassa sin föräldraledighet i förhållande till barnets individuella behov. En tredelad föräldraförsäkring ger också förutsättningar för att det ses som lika självklart på arbetsmarknaden att män tar ut föräldraledighet som att kvinnor gör det. Barnen får större tillgång till båda sina föräldrar. På sikt leder en jämnare könsfördelning när det gäller omsorgen om barn till ett samhälle där fler sätter barns behov i fokus i olika sammanhang. Vi anser att det ska vara möjligt för föräldrarna att ha en månads föräldraledighet samtidigt. Vi vill också att andra än vårdnadshavaren, till exempel mor- och farföräldrar, ska kunna ta ut föräldrapenning. Det kan vara särskilt viktigt för den som är ensamförälder och som inte kan ta ut eller överlåta det till en annan när ens barn blir sjukt och man själv är sjuk. Ensamföräldrars situation är mycket pressad i dag. Därför är det viktigt att kunna göra en sådan överlåtelse. Barntid är bättre än vårdnadsbidrag. Många småbarnsföräldrar upplever en enorm stress över att de inte i den utsträckning de vill kan vara tillsammans med sina barn under småbarnsåren och samtidigt förena det med arbete. I dag finns en möjlighet till deltidsarbete under den tid barnen är små. I realiteten är den dock begränsad till människor som har råd att gå ned i arbetstid. För att skapa möjligheter för fler att gå ned i arbetstid de första åren föreslår Miljöpartiet en ny del i föräldraförsäkringen som vi kallar barntid. Reformen gör att fler människor kommer att ha möjlighet att minska sin arbetstid utan att samtidigt förlora kontakten med arbetsmarknaden. Barntid innebär en rättighet att gå ned till 75 procent mot en ersättning på 2 500 kronor per månad. Ersättningen är pensionsgrundande till skillnad mot vårdnadsbidraget. Uttaget kan ske av en eller två föräldrar tillsammans eller var och en för sig. Den här reformen har vi finansierat i statens budget till skillnad mot vårdnadsbidraget, som lämpas över till kommunerna. Vi anser att barntid är ett mycket bättre förslag än regeringens. Med vårdnadsbidraget riskerar vi en konservering av könsroller. Barntidsförslagets möjlighet för båda föräldrarna att gå ned i arbetstid och dela det praktiska föräldraskapet ger fördelar ur både barn- och föräldraperspektiv, något som vårdnadsbidraget saknar. Att barntidsersättningen är skattepliktig innebär också att den är pensionsgrundande, vilket vårdnadsbidraget inte är, som sagt var. För ensamstående är det ett hån. Vilken ensamstående kan leva på 3 000 kronor i månaden? Med barntid kan man jobba 75 procent och därtill få 2 500 kronor i månaden. Värt att kommentera är också den diskriminerande hållning regeringen har gentemot föräldrar som uppbär ersättning. En person som har arbetslöshetsersättning ska till exempel inte kunna ha vårdnadsbidrag för sitt barn, detta trots att regeringen öppnat för möjligheten att vårdnadsbidraget ska innebära att man själv ordnar barnomsorgen "på annat sätt". Om den arbetslöse har en idé om hur detta bäst ska kunna ske utifrån barnets behov finns det inte plats i regeringens värld. Det är bara de arbetande som ska kunna göra detta val. Förslaget innehåller bristande tilltro och en diskriminerande hållning, och om man i andra sammanhang lyfter fram barnets bästa är det underordnat. Troligt är att regeringen tänker likadant i förhållande till familjer som uppbär försörjningsstöd. Bostadsbidrag har man också lagt in under det här området. Tyvärr har inte regeringen sett att bostadsbidrag är ett verktyg för bostadspolitiken, utan tydligen hör det bara hemma inom någon form av familjepolitik. Det är för mig väldigt konstigt. Ensamstående föräldrar har ofta en ekonomiskt svårare situation än andra. Det gäller särskilt för dem som arbetar i yrken där löneläget är lägre, till exempel många kvinnor. För att förbättra deras situation ekonomiskt vill vi göra en höjning av det särskilda bidraget, som utgör en del av bostadsbidraget, med 300 kronor per månad. Konstruktionen av bostadsbidraget är sådan att särskilt bidrag och bidrag till bostadskostnader minskas om inkomsten är högre än 117 000 kronor för ensamstående. Vi vill alltså se till att göra det enklare för de föräldrar som har låga inkomster. Det innebär en höjning med 300 kronor. Vi vill också förenkla genom att ta bort åldersgränsen i bostadsbidraget, så att även de studerande som är över 29 år ska kunna få ersättning. Enligt Centrala studiestödsnämnden är det ca 40 000 studerande med studiemedel per halvår som är över 29 år. Miljöpartiet anser att dessa personer bör ha samma rätt som de yngre studenterna att få en ansökan om bostadsbidrag prövad. Slopa åldersgränsen! Ett annat stort problem för många som söker bostadsbidrag är att man vid ansökan måste göra en uppskattning av hur mycket man kommer att tjäna det närmaste året. Bidragets storlek beror bland annat på hur stor inkomst man uppger att man räknar med att få. Om det visar sig att man tjänat mer än man trodde att man skulle göra blir man återbetalningsskyldig. Det är i och för sig en riktig princip, men det kan bli kännbara belopp för studenten. För att förhindra detta skulle man kunna ändra rutinerna så att man söker bostadsbidrag halvårsvis. Då blir det lättare att uppskatta vad man kommer att tjäna, och blir det fel så blir det inte ett lika stort belopp att betala. Tyvärr har majoriteten inte tittat på den möjligheten. Självklart står jag bakom samtliga reservationer men yrkar här för tids vinnande bifall endast till reservationerna 38 och 43. I detta anförande instämde Christopher Ödmann (mp).

Fru talman! Det är många ord om jämställdhet, men mycket lite innehåll. Jag undrade ändå när jag satt och lyssnade både på anförandet och på den senaste replikomgången: Vart tog jämställdhetsambitionerna vägen? Det som började så bra i anförandet landade i något slags ambivalens. Ni folkpartister har nu fått svälja kd:s och konservativa moderaters familjesyn. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter att utforma sina liv, men ser inte Folkpartiet liksom Miljöpartiet att samhället har ett ansvar att bidra till det? Det är intressant att Ulf Nilsson tar upp frågan om strukturer. Jämställdhetsministern sade ganska nyligen här i kammaren att hon inte anser att det finns en könsmaktsordning som styr strukturerna i samhället. Hur är det med Ulf Nilsson? Anser du att det finns en könsmaktsstruktur i samhället?

Ulf Nilsson (Fp)

Anf. 129 Ulf Nilsson (Fp)

Fru talman! Jag ska inte ge mig in på sociologiska vetenskapliga resonemang som lekman och politiker, men generellt sett utgår vi ifrån - det har vi gjort som liberala politiker i alla år - att det gäller att vara uppmärksam på strukturer som på olika sätt binder män och kvinnor i vissa roller och gör det svårare för dem att fatta fria val. Det är därför jämställdhetsfrågor alltid har varit viktiga för oss. Jag vill betona att jämställdhetsbonusen är - även om jag inte menar att vi på något sätt har monopol på den - en idé som Folkpartiet drev väldigt tidigt. Vi drev den redan inför valet 2002. Vi är väldigt glada att vi har fått igenom en familjepolitik som innehåller en jämställdhetsbonus. Vi tycker att den ytterligare valfrihet som kommer av det ganska begränsade vårdnadsbidrag vi har här, men som ändå ger föräldrar möjlighet att i upp till två år fundera över hur de vill disponera sin tid, bara är positiv. Jag kan hålla med om att vi inte hade varit särskilt förtjusta i ett ensamt vårdnadsbidrag, men i den här kombinationen tycker vi att det är en mycket bra lösning. Vi tror att den här jämställdhetsbonusen kommer att betyda så mycket att den tillsammans med den övriga positiva utveckling som vi redan har sett - att papporna tar ut mera av föräldraförsäkringen - kommer att leda till stora förändringar de närmaste åren. Sedan är jämställdhetspolitik mycket annat som vi inte diskuterar nu - hur man bemöter pojkar och flickor i skolorna och hur vi arbetar med jämställdhetsperspektiv och genusperspektiv i förskolor och så vidare. Det finns alltså annat än bara familjepolitik, även om den är viktig.

Gunvor G Ericson (Mp)

Anf. 130 Gunvor G Ericson (Mp)

Fru talman! Tack, Ulf Nilsson, för att du tar upp att jämställdhetspolitik är mycket mer. Det är det - det håller jag med om. Men en mycket viktig pusselbit är faktiskt hur man utformar föräldraförsäkringen, eftersom det lägger grunden för möjligheten för barnen att kunna få känna att både mamma och pappa har tid tillsammans med barnen. Det är inte så att pappor passar sina barn. Både mammor och pappor har barn. Även om det nu är så att Ulf Nilsson inte riktigt vill tala om ifall han står för att det finns en könsmaktsordning eller inte så förnekar han det inte, vilket jag ändå tycker är glädjande. Om man ska införa åtgärder och ha politiska ambitioner så är det också viktigt att man gör en analys av vad som är verksamt eller inte. Tyvärr har Folkpartiet fått gå med på vårdnadsbidraget för att kunna införa jämställdhetsbonusen, men det handlar också om att se vad som har effekt. Individuell föräldraförsäkring, individens möjlighet att utforma sitt liv, har haft effekt. Tittar man på statistiken ser man, som jag sade tidigare i debatten, att det finns tydliga markeringar i uttaget av föräldrapenningdagar för pappor. Det var när det första pappamånaden infördes av Bengt Westerberg, och det var när den andra månaden infördes under den förra mandatperioden, när Miljöpartiet var med och stödde den utvidgningen.

Ulf Nilsson (Fp)

Anf. 131 Ulf Nilsson (Fp)

Fru talman! Som jag har sagt här hela tiden finns det en balans som vi måste eftersträva mellan hur mycket vi ska begränsa friheten och vad vi ska åtgärda för att försöka komma åt de ojämställda strukturer som finns. Som det ser ut nu, med den positiva utveckling som vi ändå har haft när det gäller hur män och kvinnor delar på ansvaret, tycker jag inte att vi ska gå längre med att detaljstyra dessa beslut. Vi har haft den här diskussionen i mitt parti också, och det finns de som tycker annorlunda, men vi har landat på att ha denna modell. Jag träffade till exempel några föräldrar som berättade att de hade haft en situation i sitt liv då mamman precis var inne i ett viktigt led i arbetet och hade svårt att vara hemma från jobbet mycket och att pappan tog ut större delen av ledigheten. Tre år senare när de fick sitt andra barn var situationen den omvända. Då var det pappan som behövde sköta sitt arbete och sin karriär medan mamman kunde vara hemma. Att gå in och detaljstyra och på det sättet förstöra möjligheterna för två människor som lever ihop att planera sitt liv och yrkesliv tycker jag är att gå för långt. Däremot menar jag att jämställdhetsbonusen skapar bättre möjligheter både för mammor och för pappor att ta ett aktivt ansvar. Jämställdhetsbonusen och vårdnadsbidraget tillsammans ska inte uppfattas som två motstående reformer. Tvärtom är de tillsammans starka genom att de ökar både jämställdheten och valfriheten.

Fru talman! Jag står självfallet för Miljöpartiets linje. Jag ser inte att förslaget om barnomsorgsbidrag egentligen går emot den. Tvärtom ser jag det helt i linje med den, även om jag tycker att man skulle kunna gå lite längre när det gäller familjepolitiken. Man bör fundera över på vilket sätt man skapar möjligheter för föräldrar att vara hemma längre med sina barn än föräldraförsäkringen i dag medger. Jag har funderat på detta länge. Även om motionen i sig är rätt enkel har jag kommit fram till att det finns fördelar med det här förslaget, och jag tycker att det är modernare än vårdnadsbidraget. Jag tycker dessutom att det skapar bättre förutsättningar för föräldrar när de vill vara hemma hos sina barn än alliansens förslag. Den som står bakom detta är jag, och naturligtvis finns det personer som tycker att det är bra att man lägger fram det här förslaget, för det är väl genomtänkt som förslag betraktat.

Lars-Arne Staxäng (M)

Anf. 144 Lars-Arne Staxäng (M)

Fru talman! Detta är mycket intressant. Jag noterar då att Christopher Ödmann står för den officiella linjen i Miljöpartiets politik men att han också har ett antal personer i sitt parti med sig som kan tänka sig en harmonisering som närmar sig alliansförslaget. Så tolkar jag honom. Det finns en diskussion i partiet om att man vill ge mer barntid på olika sätt - det har vi hört förut i dag - och det finns personer som står bakom den här motionen, som innebär ett vårdnadsbidrag, om än ett kvoterat sådant. Det kan bli en intressant diskussion i framtiden om vi kan hitta mötespunkter mellan alliansen och Miljöpartiet i de här familjefrågorna.

Christopher Ödmann (Mp)

Anf. 145 Christopher Ödmann (Mp)

Fru talman! I vår riksdagsgrupp är det bara jag som står bakom den här motionen, och den är enskilt lagd från mig därför att jag tyckte att det var angeläget att försöka finna vägar framåt när det gäller att göra det möjligt för föräldrar att vara hemma längre med sina barn än vad dagens system ger möjlighet till. Det är bara jag som har skrivit under den från oss. Jag tror att det finns all anledning för politiker att ta på fullaste allvar att många föräldrar vill ha någon form av lösning. Då är det viktigt att man funderar över på vilket sätt man kan göra det. Detta är inte bara för föräldrarnas skull, utan jag är också engagerad i att även barnen ska kunna få vara längre med sina föräldrar än vad som är möjligt i dag. Det finns en skillnad till som jag glömde nämna förut. Man kan visst säga att det här förslaget liknar vårdnadsbidraget, även om det här är på en högre nivå. Men i mitt förslag är bidraget lika oavsett vad föräldrarna har för inkomst. Jag tror att om man ska få till ett system efter föräldraförsäkringen - vi vill ju öka föräldraförsäkringstiden till 18 månader - upp till 36 månader så måste man finna andra former för det. Jag tror att det är fullt möjligt att finna ett acceptabelt, modernt och jämställt system och som - det kan jag hålla med om - har inslag av både höger- och vänsterpolitik. Jag tycker att det är knepigt att man ställer barnens behov mot jämställdhetsfrågorna. Det måste gå att ordna detta på något bättre sätt. Nu har alliansen försökt på sitt sätt, och jag har försökt på mitt sätt. Vi får väl se hur det kommer att bli i framtiden. Jag har en känsla av att det kommer att bli förändringar. Jag hoppas ändå att det finns ökade möjligheter att också se barnens möjligheter i de här sammanhangen.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2007-12-12

Förslagspunkter: 61, Acklamationer: 48, Voteringar: 13

Protokoll med beslut

2007-12-12Protokoll 2007/08:42

Riksdagsskrivelse

Riksdagsskrivelse 2007/08:68

Förslagspunkter och beslut i kammaren

Principer för socialförsäkringarna
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf224, 2007/08:Sf253, 2007/08:Sf276 yrkandena 2-4, 2007/08:Sf328 och 2007/08:So378 yrkande 5.
Reservation 1 (s)
Reservation 2 (v)
Reservation 3 (mp)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (v)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 5 6 95 24
m 87 0 1 9
c 23 0 0 6
fp 18 0 1 9
kd 19 0 0 5
v 0 19 0 3
mp 0 0 15 4
Totalt 152 25 112 60
Ledamöternas röster
Företagares socialförsäkringsskydd
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf206, 2007/08:Sf216, 2007/08:Sf217, 2007/08:Sf227, 2007/08:Sf239 yrkandena 1 och 2, 2007/08:Sf248 yrkandena 1 och 2, 2007/08:Sf261, 2007/08:Sf263, 2007/08:Sf269, 2007/08:Sf294, 2007/08:Sf329, 2007/08:N323 yrkande 18 i denna del, 2007/08:N346 yrkande 5 och 2007/08:A400 yrkande 12.
Reservation 4 (s, v)
Anslag under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
a) Lagförslag
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
b) Bemyndigande
Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2008 för ramanslaget 19:6 Försäkringskassan ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst
8 900 000 kr efter 2008.
c) Anslag
Riksdagen anvisar för 2008 anslagen under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp enligt utskottets förslag i bilaga 3.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2007/08:1 utgiftsområde 10 punkterna 1-3 och avslår motionerna 2007/08:Fi277 yrkandena 52 i denna del, 53, 54 i denna del och 56, 2007/08:Sf266 yrkandena 1 och 2, 2007/08:Sf276 yrkandena 5, 6 i denna del och 10, 2007/08:Sf316 yrkandena 3, 5, 10, 12 och 13 samt 2007/08:Sf347 yrkandena 1-3, 7 och 15.
Minskningsregeln
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf316 yrkande 4 och 2007/08:Sf347 yrkande 4.
Reservation 5 (s, v, mp)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 5 (s, v, mp)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 0 107 0 23
m 88 0 0 9
c 23 0 0 6
fp 19 0 0 9
kd 19 0 0 5
v 0 18 0 4
mp 0 15 0 4
Totalt 149 140 0 60
Ledamöternas röster
Tidsgränser för prövning av rätt till sjukpenning
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf316 yrkandena 1 och 2 samt 2007/08:Sf347 yrkande 5.
Reservation 6 (s, v, mp)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (s, v, mp)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 0 107 0 23
m 88 0 0 9
c 24 0 0 5
fp 19 0 0 9
kd 19 0 0 5
v 0 19 0 3
mp 0 15 0 4
Totalt 150 141 0 58
Ledamöternas röster
Sjuklön
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Fi269 yrkandena 35 och 36 samt 2007/08:Fi277 yrkande 55.
Reservation 7 (s)
Reservation 8 (v)
Läkarintyg från första dagen
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2007/08:Sf347 yrkande 14.
Reservation 9 (s, v)
Karensdag
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf213, 2007/08:Sf276 yrkande 14 och 2007/08:Sf338.
Reservation 10 (v)
Reservation 11 (mp)
Historisk inkomst
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf276 yrkande 6 i denna del och 2007/08:Sf316 yrkande 11.
Reservation 12 (s, v, mp)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 12 (s, v, mp)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 0 107 0 23
m 88 0 0 9
c 24 0 0 5
fp 18 0 0 10
kd 19 0 0 5
v 0 19 0 3
mp 0 15 0 4
Totalt 149 141 0 59
Ledamöternas röster
Sjukpenninggrundande inkomst i övrigt
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf307 och 2007/08:Sf326 i denna del.
Ideellt arbete och sjukpenning
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf211, 2007/08:Sf212, 2007/08:Sf220, 2007/08:Sf259, 2007/08:Sf290 och 2007/08:Sf293.
Reservation 13 (s, v, mp)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 13 (s, v, mp)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 0 107 0 23
m 88 0 0 9
c 24 0 0 5
fp 18 0 0 10
kd 19 0 0 5
v 0 19 0 3
mp 0 15 0 4
Totalt 149 141 0 59
Ledamöternas röster
Flexibla ersättningsnivåer
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf210, 2007/08:Sf215, 2007/08:Sf268, 2007/08:Sf276 yrkande 13, 2007/08:Sf289, 2007/08:Sf291, 2007/08:Sf304 och 2007/08:Sf316 yrkande 8.
Reservation 14 (v, mp)
Sjukskrivningsrätt för sjukgymnaster
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2007/08:Sf264.
Reservation 15 (s, v, mp)
Sjukpenningfrågor i övrigt
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf271, 2007/08:Sf276 yrkande 11, 2007/08:Sf301, 2007/08:Sf306, 2007/08:Sf324 yrkande 1, 2007/08:Sf325 och 2007/08:So241 yrkande 9.
Reservation 16 (v)
Reservation 17 (mp)
Rehabilitering och studier
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf257, 2007/08:Kr340 yrkande 3 och 2007/08:A381 yrkande 25.
Reservation 18 (v)
Reservation 19 (mp)
Arbetsgivares rehabiliteringsansvar
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf303, 2007/08:A376 och 2007/08:A381 yrkandena 23 och 24.
Reservation 20 (s)
Reservation 21 (v)
Arbetshjälpmedel
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2007/08:A321 yrkandena 1-3.
Reservation 22 (v, mp)
Rehabiliteringsfrågor i övrigt
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf232, 2007/08:Sf247 yrkandena 1 och 2, 2007/08:Sf314, 2007/08:Sf316 yrkandena 6 och 7, 2007/08:Sf347 yrkandena 6 och 9, 2007/08:N247 yrkande 4 och 2007/08:A381 yrkandena 22 och 28.
Reservation 23 (s)
Reservation 24 (v)
Reservation 25 (mp)
Finansiell samordning
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2007/08:Sf347 yrkandena 8 och 10.
Reservation 26 (s, v)
Samverkan
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf221, 2007/08:Sf347 yrkande 12, 2007/08:A381 yrkande 26 och 2007/08:A400 yrkandena 28-30.
Reservation 27 (s, mp)
Reservation 28 (v)
Närståendepenning
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2007/08:Sf339.
Ideellt arbete och sjuk- och aktivitetsersättning
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf244, 2007/08:Sf281 och 2007/08:Sf347 yrkande 11.
Reservation 29 (s)
Sjuk- och aktivitetsersättning i övrigt
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf276 yrkandena 7 och 8 i denna del, 2007/08:Sf316 yrkande 9 och 2007/08:Sf332.
Reservation 30 (v)
Reservation 31 (mp)
Handikappersättning
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf204 och 2007/08:Sf317.
Arbetsskadeersättning
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Fö213 yrkande 3, 2007/08:Sf295 och 2007/08:Sf298.
Reservation 32 (v, mp)
Förtroendemannainflytande
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf226, 2007/08:Sf324 yrkande 2 och 2007/08:Sf347 yrkande 16.
Reservation 33 (s)
Försäkringsläkare
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf276 yrkande 12 och 2007/08:Sf333.
Reservation 34 (v)
Socialförsäkringsadministrationen i övrigt
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf234, 2007/08:Sf252 och 2007/08:Sf288.
Anslag under utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen anvisar för 2008 anslagen under utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom enligt utskottets förslag i bilaga 3.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2007/08:1 utgiftsområde 11 punkt 1 och avslår motionerna 2007/08:Sf265 och 2007/08:Sf276 yrkande 8 i denna del.
Pensionärernas ekonomiska situation
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2007/08:Sf346 yrkande 1.
Reservation 35 (s)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 35 (s)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 0 107 0 23
m 88 0 0 9
c 24 0 0 5
fp 19 0 0 9
kd 18 0 0 6
v 19 0 0 3
mp 15 0 0 4
Totalt 183 107 0 59
Ledamöternas röster
Information om rätten till bostadstillägg till pensionärer
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2007/08:Sf346 yrkande 3.
En satsning på de ekonomiskt mest utsatta pensionärerna
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf316 yrkandena 14 och 15 samt 2007/08:A402 yrkande 42.
Reservation 36 (mp)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 36 (mp)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 105 0 0 25
m 88 0 0 9
c 23 0 0 6
fp 19 0 0 9
kd 19 0 0 5
v 19 0 0 3
mp 0 15 0 4
Totalt 273 15 0 61
Ledamöternas röster
Pensionssystemet m.m.
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Fö223 yrkandena 10 och 11, 2007/08:Sf260 yrkandena 1 och 2, 2007/08:Sf287 yrkandena 1-5, 7 och 8 samt 2007/08:Sf350.
Reservation 37 (v)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 37 (v)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 106 0 0 24
m 88 0 0 9
c 24 0 0 5
fp 19 0 0 9
kd 18 0 0 6
v 0 19 0 3
mp 15 0 0 4
Totalt 270 19 0 60
Ledamöternas röster
Premiepensionssystemets efterlevandeskydd
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen antar utskottets förslag i bilaga 5 till lag om ändring i lagen (1998:675) om införande av lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Därmed bifaller riksdagen utskottets förslag.
Följdändring i lagen om inkomstgrundad ålderspension
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2007/08:1 Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten punkt 1.
Mål för politikområdet Ekonomisk familjepolitik
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen godkänner det mål som regeringen föreslår för politikområdet Ekonomisk familjepolitik samt godkänner att det tidigare målet för politkområdet upphör att gälla.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2007/08:1 utgiftsområde 12 punkt 1 och avslår motionerna 2007/08:Sf267 yrkande 1, 2007/08:Sf286 yrkande 6, 2007/08:Sf316 yrkande 16 och 2007/08:Sf345 yrkande 1.
Reservation 38 (s, mp)
Reservation 39 (v)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 38 (s, mp)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 0 107 0 23
m 88 0 0 9
c 24 0 0 5
fp 19 0 0 9
kd 19 0 0 5
v 0 0 19 3
mp 1 14 0 4
Totalt 151 121 19 58
Ledamöternas röster
Ändrat namn på politikområdet Ekonomisk familjepolitik
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2007/08:Sf286 yrkande 5.
Reservation 40 (v)
Grundläggande riktlinjer
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf246 yrkandena 1 och 2, 2007/08:Sf274, 2007/08:Sf323 yrkandena 1, 3 och 8 samt 2007/08:Sf345 yrkande 11.
Reservation 41 (s)
Ekonomiskt stöd till behövande familjer
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf225 yrkandena 1 och 2 samt 2007/08:Sf327.
Reservation 42 (v)
Reservation 43 (s, mp)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 43 (s, mp)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 0 103 0 27
m 88 0 0 9
c 24 0 0 5
fp 19 0 0 9
kd 19 0 0 5
v 0 1 18 3
mp 0 15 0 4
Totalt 150 119 18 62
Ledamöternas röster
Vårdnadsbidrag m.m.
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf245, 2007/08:Sf316 yrkande 19, 2007/08:Sf345 yrkande 2, 2007/08:Sf346 yrkande 2 och 2007/08:Sf349.
Reservation 44 (s, v)
Reservation 45 (mp)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 44 (s, v)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 0 105 0 25
m 88 0 0 9
c 24 0 0 5
fp 19 0 0 9
kd 19 0 0 5
v 0 19 0 3
mp 0 0 15 4
Totalt 150 124 15 60
Ledamöternas röster
Jämställdhetsbonus
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Fi269 yrkande 37, 2007/08:Fi277 yrkande 58, 2007/08:Sf316 yrkande 20, 2007/08:Sf323 yrkande 2 och 2007/08:Sf345 yrkande 3.
Reservation 46 (s)
Reservation 47 (v)
Reservation 48 (mp)
Anslag under utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen anvisar för 2008 anslagen under utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn enligt utskottets förslag i bilaga 3.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2007/08:1 utgiftsområde 12 punkt 2 och avslår motionerna 2007/08:Fi277 yrkandena 52 och 54, båda i denna del, 2007/08:Sf207 yrkande 10, 2007/08:Sf225 yrkande 4, 2007/08:Sf267 yrkande 2, 2007/08:Sf276 yrkande 6 i denna del, 2007/08:Sf286 yrkande 1, 2007/08:Sf316 yrkandena 10 i denna del, 18, 22, 24 och 25 samt 2007/08:Sf345 yrkandena 4, 6 och 14.
Delat barnbidrag m.m.
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf225 yrkande 3, 2007/08:Sf228, 2007/08:Sf258, 2007/08:Sf282, 2007/08:Sf285, 2007/08:Sf323 yrkande 7 och 2007/08:Sf345 yrkande 9.
Reservation 49 (s, mp)
Reservation 50 (v)
Övriga frågor om barnbidrag
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf214 och 2007/08:Sf255 yrkandena 1 och 2.
Kontaktdagar m.m.
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf203, 2007/08:Sf262, 2007/08:Sf297, 2007/08:Sf300 och 2007/08:Sf308.
Reservation 51 (s)
Jämställdhet
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf283, 2007/08:Sf284, 2007/08:Sf286 yrkande 4, 2007/08:Sf299 yrkandena 1 och 3 samt 2007/08:Sf302.
Reservation 52 (s)
Reservation 53 (v)
Föräldrapenning samtidigt
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf286 yrkande 2, 2007/08:Sf299 yrkande 2 och 2007/08:Sf345 yrkande 7.
Reservation 54 (s, v)
Överlåtelse av föräldrapenningförmåner
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf223, 2007/08:Sf279, 2007/08:Sf319, 2007/08:Sf331, 2007/08:Sf336 och 2007/08:N323 yrkandena 18 i denna del och 19.
Reservation 55 (mp)
En andra chans
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Fi277 yrkande 57 och 2007/08:Sf345 yrkande 8.
Reservation 56 (s)
Utökad föräldrapenning
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf316 yrkande 17, 2007/08:Sf345 yrkande 12 och 2007/08:A402 yrkande 18.
Reservation 57 (s)
Reservation 58 (mp)
Kvalifikationstid
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2007/08:Sf286 yrkande 3.
Reservation 59 (v)
Återställande av ersättningsnivån
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2007/08:Sf345 yrkande 5.
Reservation 60 (s, v)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 60 (s, v)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 0 107 0 23
m 87 0 0 10
c 24 0 0 5
fp 19 0 0 9
kd 19 0 0 5
v 0 19 0 3
mp 14 1 0 4
Totalt 163 127 0 59
Ledamöternas röster
Övriga ersättningsfrågor
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf251 yrkande 1, 2007/08:Sf273 och 2007/08:Sf326 i denna del.
Övriga föräldrapenningfrågor
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf235, 2007/08:Sf305 och 2007/08:Sf316 yrkande 21.
Reservation 61 (mp)
Havandeskapspenning
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2007/08:N323 yrkande 20.
Reservation 62 (mp)
Reformering av underhållsstödet
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2007/08:Sf345 yrkande 10.
Reservation 63 (s)
Övriga frågor om underhållsstöd
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf225 yrkandena 5 och 6, 2007/08:Sf233 och 2007/08:Sf278.
Reservation 64 (v)
Adoptionsbidrag
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf201 och 2007/08:Sf222.
Reservation 65 (s, v, mp)
Bostadsbidrag
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf207 yrkandena 1, 3, 4 i denna del och 5-9, 2007/08:Sf218, 2007/08:Sf251 yrkande 2 och 2007/08:Sf345 yrkande 13 i denna del.
Reservation 66 (s)
Reservation 67 (v)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 66 (s)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
s 0 107 0 23
m 88 0 0 9
c 24 0 0 5
fp 19 0 0 9
kd 18 0 0 6
v 0 0 19 3
mp 15 0 0 4
Totalt 164 107 19 59
Ledamöternas röster
Beräkning av bostadsbidrag
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf316 yrkande 23 och 2007/08:Sf334.
Reservation 68 (mp)
Ytnormen
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf207 yrkande 4 i denna del, 2007/08:Sf270 och 2007/08:Sf345 yrkande 13 i denna del.
Reservation 69 (s, v)

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (v)
Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
s	5	6	95	24
m	87	0	1	9
c	23	0	0	6
fp	18	0	1	9
kd	19	0	0	5
v	0	19	0	3
mp	0	0	15	4
Totalt	152	25	112	60

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 5 (s, v, mp)
Parti	Ja	Nej	Frånvarande
s	0	107	23
m	88	0	9
c	23	0	6
fp	19	0	9
kd	19	0	5
v	0	18	4
mp	0	15	4
Totalt	149	140	60

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (s, v, mp)
Parti	Ja	Nej	Frånvarande
s	0	107	23
m	88	0	9
c	24	0	5
fp	19	0	9
kd	19	0	5
v	0	19	3
mp	0	15	4
Totalt	150	141	58

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 12 (s, v, mp)
Parti	Ja	Nej	Frånvarande
s	0	107	23
m	88	0	9
c	24	0	5
fp	18	0	10
kd	19	0	5
v	0	19	3
mp	0	15	4
Totalt	149	141	59

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 13 (s, v, mp)
Parti	Ja	Nej	Frånvarande
s	0	107	23
m	88	0	9
c	24	0	5
fp	18	0	10
kd	19	0	5
v	0	19	3
mp	0	15	4
Totalt	149	141	59

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 35 (s)
Parti	Ja	Nej	Frånvarande
s	0	107	23
m	88	0	9
c	24	0	5
fp	19	0	9
kd	18	0	6
v	19	0	3
mp	15	0	4
Totalt	183	107	59

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 36 (mp)
Parti	Ja	Nej	Frånvarande
s	105	0	25
m	88	0	9
c	23	0	6
fp	19	0	9
kd	19	0	5
v	19	0	3
mp	0	15	4
Totalt	273	15	61

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 37 (v)
Parti	Ja	Nej	Frånvarande
s	106	0	24
m	88	0	9
c	24	0	5
fp	19	0	9
kd	18	0	6
v	0	19	3
mp	15	0	4
Totalt	270	19	60

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 38 (s, mp)
Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
s	0	107	0	23
m	88	0	0	9
c	24	0	0	5
fp	19	0	0	9
kd	19	0	0	5
v	0	0	19	3
mp	1	14	0	4
Totalt	151	121	19	58

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 43 (s, mp)
Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
s	0	103	0	27
m	88	0	0	9
c	24	0	0	5
fp	19	0	0	9
kd	19	0	0	5
v	0	1	18	3
mp	0	15	0	4
Totalt	150	119	18	62

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 44 (s, v)
Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
s	0	105	0	25
m	88	0	0	9
c	24	0	0	5
fp	19	0	0	9
kd	19	0	0	5
v	0	19	0	3
mp	0	0	15	4
Totalt	150	124	15	60

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 60 (s, v)
Parti	Ja	Nej	Frånvarande
s	0	107	23
m	87	0	10
c	24	0	5
fp	19	0	9
kd	19	0	5
v	0	19	3
mp	14	1	4
Totalt	163	127	59

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 66 (s)
Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
s	0	107	0	23
m	88	0	0	9
c	24	0	0	5
fp	19	0	0	9
kd	18	0	0	6
v	0	0	19	3
mp	15	0	0	4
Totalt	164	107	19	59

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.