Stöd till ensamstående föräldrar

Motion 2007/08:Sf327 av Margareta Persson m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en utredning av hur samhällets stöd till ensamstående föräldrar kan förbättras.

Motivering

Rädda Barnens årsrapport 2006 om barnfattigdomen i Sverige konstaterar att barnfattigdomen i Sverige ökar för första gången sedan 1997. Det är enligt Rädda Barnen framför allt två faktorer som ökar risken att växa upp i en fattig familj – att ha utländsk bakgrund eller att leva med en ensamstående förälder. Extra utsatta är barn där dessa båda faktorer sammanfaller.

Ensamstående föräldrars svåra situation framgår också av sammanställningen över hur många som kontaktar Rädda Barnens föräldratelefon under 2006. Drygt en tredjedel av de nästan 2 000 samtalen kom från ensamstående mammor.

Målet för en bra barnpolitik måste vara att ge alla barn, inte bara några, samma förutsättningar för bra och trygga uppväxtvillkor. Barn som lever med en ensamstående förälder med låg inkomst, beroende på arbetets art eller påtvingad deltid, har inte möjlighet att efterfråga det som för andra barn är självklart. Det kan gälla bostadens storlek, mat och kläder, tv och datorer, fritidssysselsättningar som kostar i medlemsavgifter och utrustning, aktiviteter med skolan som kostar pengar eller avkoppling och rekreation under semester. Flera rapporter visar på en hög grad av ojämlikhet i ovan nämnda avseenden.

Med aviserade förändringar i socialförsäkringssystemen riskerar gruppen ensamstående föräldrar att halka efter ytterligare. Med låg inkomst blir inte jobbavdraget den kompensation som skulle ske för höjda egenavgifter, försämrad sjukersättning, höjda hyror eller höjd trafikförsäkring (om man nu har råd att ha bil). De ensamstående kvinnor som inte får heltidsarbete drabbas av den förda politiken.

Barns liv påverkas påtagligt när familjen lever under otrygga förhållanden, vid arbetslöshet, vid sjukdom och om inkomsterna inte räcker till för livets nödvändigheter. Konsekvenserna av otrygga uppväxtvillkor kan bli utanförskap, frustration, psykisk och fysisk inverkan, dålig skolgång och risk för en kriminell väg. Inte bara barnen själva far illa utan också i förlängningen samhället.

Hur ska man som ensamstående förälder få livspusslet att gå ihop om man dagligen och stundligen ska oroas för om barnen får det de behöver och om man kan ge dem trygghet? De med heltidsjobb och goda inkomster kan alltid lösa problemen, men det kan inte den som är ensam och har en låg lön. Den föräldern är beroende av att samhället tar ett gemensamt ansvar för barnens uppväxt.

Vi anser att regeringen bör ta de oroväckande signalerna om barnfattigdom på allvar och tillsätta en utredning för hur samhällets stöd till ensamstående föräldrar med barn kan förbättras.

Stockholm den 3 oktober 2007
Margareta Persson (s)
Carina Adolfsson Elgestam (s)	Kerstin Haglö (s)