Utgiftsområde 8 Migration

Anf. 120 Viktor Wärnick (M)

Fru talman! I dag ska vi debattera budgeten avseende migrationspolitiken. Invandringsfrågan är fortsatt en av väljarnas viktigaste frågor. Det är inte konstigt. Under Socialdemokraternas åtta år vid makten tog Sverige emot 320 000 asylsökande utan någon som helst plan för hur dessa skulle komma i arbete och integreras i det svenska samhället. Socialdemokraternas ansvarslösa migrationspolitik och kravlösa integrationspolitik har fått allvarliga konsekvenser. Vi har i dag ett stort utanförskap i Sverige.

Många människor som har kommit hit har inte lärt sig det svenska språket trots att de har bott i Sverige under många år. Många vuxna har fastnat i bidragsberoende, och som en konsekvens får alldeles för många barn inte se sina föräldrar gå till jobbet. Utanförskapet riskerar att gå i arv i generation efter generation.

Därutöver hotas vårt öppna och fria samhälle av separatistiska krafter som vill splittra vårt land genom att skapa parallella samhällsstrukturer. Vi ärvde ett kaos av Socialdemokraterna.

Migrationspolitiken är därför ett av den moderatledda regeringens mest prioriterade reformområden. Vi genomför ett paradigmskifte, och Sverige för nu en ansvarsfull migrationspolitik som medfört att vi nu har den lägsta asylrelaterade invandringen sedan 1985, det vill säga så långt bakåt i tiden vi kan mäta. Vi skapar nu ordning i migrationspolitiken, så att den som har skyddsskäl får goda förutsättningar att integreras i det svenska samhället och bli en del av samhällsgemenskapen, medan den som inte har skyddsskäl utan dröjsmål ska lämna Sverige och återvända till sitt hemland. Det är rätt, rättvist och riktigt.

Fru talman! I ljuset av det negativa glöms de positiva effekter som invandringen har och har haft för Sverige alltför ofta bort i den migrationspolitiska debatten. Många av dem som kommit till Sverige har lärt sig svenska, etablerat sig på arbetsmarknaden och blivit en del av den svenska samhällsgemenskapen. Varje dag går hundratusentals människor som är födda utomlands till arbetet eller till skolan. De bygger sina företag, sina familjer och sin framtid. De följer svenska lagar, och de delar våra svenska värderingar. De gör Sverige till ett bättre land.

Det är Moderaternas övertygelse att alla människor ska kunna växa och nå sin fulla potential genom egen ansträngning. Vart en människa är på väg ska vara viktigare än varifrån hon kommer. För den som lagligen befinner sig här och är beredd att vara en del av den svenska samhällsgemenskapen ska Sverige vara ett möjligheternas land.

För att vi ska lyckas med integrationen behöver vi dock ha en minimal asylinvandring under överskådlig tid. Dessutom behöver vi göra upp med den kravlösa integrationspolitiken. Att bli en del av Sverige innebär många möjligheter, men det innebär också skyldigheter. För oss moderater innebär dessa skyldigheter följande: I Sverige försörjer man sig själv, i Sverige talar man svenska och i Sverige accepterar och efterlever man svenska värderingar.

Fru talman! Efter tre år med en moderatledd regering är det tydligt att Sverige är på rätt väg. Men vi är ännu inte framme, och nu skruvar vi upp tempot. Under den resterande delen av mandatperioden kommer en lång rad nya lagförslag att läggas fram av regeringen för att vi ska fortsätta få ordning på migrationen. Jag vill framför allt lyfta tre av de kommande lagförslagen – förslag som är särskilt viktiga för oss moderater.

För det första kommer vi att genomföra en stor bidragsreform. Att nyanlända från dag ett har kunnat ta del av hela den svenska välfärden utan något som helst krav på att integrera sig i det svenska samhället är inte rättvist. Det har bidragit till att många som har kommit till Sverige har passiviserats och fastnat i långvarigt bidragsberoende och utanförskap. Det är dessutom både absurt och enormt orättvist att det för vissa människor inte lönar sig att ta ett jobb. Att leva på bidrag kan i vissa fall ge mer pengar i plånboken än att arbeta ihop en lön.

Vi moderater står på hårt arbetande människors sida. Därför genomför vi en bidragsreform så att det alltid ska löna sig att arbeta. Dessutom inför vi kvalificering till vissa socialförsäkringsförmåner för nyanlända. För att det ska löna sig att anstränga sig kommer den som arbetar att snabbare kvalificera sig till välfärden. Det är rätt och rättvist. Dessutom kommer vi att införa ett aktivitetskrav i försörjningsstödet.

För det andra kommer vi att införa skärpta krav för att bli svensk medborgare. Nästan lika kravlöst som bidrag har delats ut till den som är ny i landet har Sverige delat ut svenska medborgarskap. Det har inte ens krävts att man kan ett enda ord svenska eller känner till någonting alls om det svenska samhället för att bli svensk medborgare. Hur ska man då kunna vara en del av den svenska samhällsgemenskapen?

Vi inför nu krav på kunskaper i svenska och om det svenska samhället, krav på egen försörjning och krav på att lagligen ha bott i Sverige en längre tid för att man ska kunna beviljas svenskt medborgarskap. Vi moderater vill att man ska vara stolt över att vara svensk medborgare, och stolt blir man först när man har ansträngt sig.

För det tredje kommer vi att införa skärpta regler om utvisning på grund av brott. Nu är det slutdaltat med personer som kommer till Sverige och begår brott. Vi moderater står på brottsoffrens sida. Ingen flicka som har blivit utsatt ska behöva vara rädd för att möta sin våldtäktsman på gatan. Vi inför nu regler som innebär att alla brott med en strängare påföljd än böter kommer att vara utvisningsgrundande. Åklagarna kommer också att vara skyldiga att yrka på utvisning. Det nya regelverket beräknas leda till att antalet utlänningar som utvisas på grund av brott sexfaldigas.

Fru talman! Vi moderater är överens med våra samarbetspartier om en budget med ett flertal åtgärder för att strama åt invandringen till Sverige så att vi lyckas med integrationen. Mot oss står en rödgrön röra. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet är i princip inte överens om någonting.

Magdalena Andersson brukar hävda att hon vill bedriva en stram migrationspolitik, men det är uppenbart att Socialdemokraternas definition av en stram migrationspolitik är en helt annan än vår. När hon var statsminister beskrev hon 19 000 asylsökande per år som en mycket stram migrationspolitik. Det är en tre gånger större asylinvandring än vad Sverige har i dag, när vi har en moderatledd regering.

Det är också uppenbart att Magdalena Andersson aldrig kommer att kunna bedriva någon som helst form av så kallat stram migrationspolitik tillsammans med Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet. Centern vill kraftigt höja antalet kvotflyktingar från dagens 900 till 5 000 per år, och Vänsterpartiet och Miljöpartiet säger nej till alla de förslag vi nu ska genomföra. Som om inte detta skulle skapa tillräckligt med kaos vill Vänsterpartiet gå tillbaka till hur migrationspolitiken såg ut 2015 – det år då över 160 000 personer sökte asyl i Sverige. Man vill dessutom införa amnestier och ge uppehållstillstånd till alla som har vistats olagligt i Sverige under tillräckligt lång tid.

Det här är receptet på ett rödgrönt vänsterexperiment som riskerar att få förödande konsekvenser för Sverige. Vi har sett hur det har gått tidigare – gymnasielagen är bara ett exempel på hur en rödgrön röra kan skapa kaos i migrationspolitiken.

Fru talman! Som om det inte vore nog att Socialdemokraterna förde en ansvarslös migrationspolitik och en kravlös integrationspolitik vill man nu använda svenska folket som integrationsverktyg för att lösa det kaos som man skapade ihop med de rödgröna. Man vill nämligen tvångsblanda befolkningen. Enligt Socialdemokraternas egna beräkningar måste 42 procent av låginkomsttagarna flytta till ett annat bostadsområde för att en blandning av hög- och låginkomsttagare ska uppnås. Det är nästan varannan person som ska tvingas flytta. Som väljare måste man därför ställa sig frågan: Blir det jag eller min granne?

Fru talman! Det är ingen hemlighet att ”makten framför allt” är Socialdemokraternas verkliga motto. Men de är också regeringsodugliga – särskilt i sällskap av Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet.

Tack vare den moderatledda regeringen är Sverige nu på rätt väg, men vi är inte framme. Om mindre än ett år är det val i Sverige. Då står svenska folket inför ett vägval: Ska vi fortsätta på den här linjen, med den lägsta asylinvandringen sedan 1985, eller ska vi tillbaka till den politik som ledde till asylkrisen 2015 – i kombination med åtgärder och integrationslösningar som innebär en socialdemokratisk tvångsblandning? Valet nästa höst kommer att vara helt avgörande.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till den moderatledda regeringens budgetförslag, det vill säga bifall till utskottets förslag i betänkande SfU4.

(Applåder)

I detta anförande instämde Magnus Resare (M) och Nima Gholam Ali Pour (SD).

Anf. 121 Tony Haddou (V)

Fru talman och ledamoten! Det var mycket som togs upp i anförandet, men jag tänkte vara lite framåtsyftande.

Nästa år vill regeringen lägga fram förslaget om att avskaffa permanenta uppehållstillstånd. Man vill också att redan beviljade permanenta uppehållstillstånd retroaktivt ska kunna omvandlas till tillfälliga. Enligt regeringens egen utredning kan detta påverka tusentals personer, varav många med lång vistelsetid i Sverige; det kan handla om tio år eller mer.

Detta väcker såklart en rad allvarliga frågor om rättssäkerhet och respekten för grundläggande rättigheter, och i ärlighetens namn strider det såklart mot Sveriges rättsstatliga principer när regeringen vill dra tillbaka gynnande förvaltningsbeslut och ompröva dem till människors nackdel. Något sådant har inte ens i en demokrati att göra. Det är både rättsvidrigt och godtyckligt.

Regeringen har i omgångar försökt tona ned allvaret i detta genom att säga att syftet är att få dem som berörs att i större utsträckning vilja bli svenska medborgare. Men om regeringen menar allvar med att den vill att målgruppen ska bli medborgare kan den faktiskt gå fram med förslag om det utan att riva upp permanenta uppehållstillstånd. Om syftet är att fler ska bli medborgare, varför ordnar regeringen inte det på ett rättssäkert sätt? Varför vill den riva upp permanenta uppehållstillstånd?

Anf. 122 Viktor Wärnick (M)

Fru talman! Det stämmer att en utredning, Miniminivåutredningen, nu har tittat på möjligheterna att göra just det som ledamoten Haddou beskriver, nämligen omvandla permanenta uppehållstillstånd till tidsbegränsade sådana. Utredningen är nu ute på remiss, och vad remissvaren innehåller får vi vänta ytterligare någon vecka med att ta del av.

Jag tycker ändå att det kan vara värt att poängtera att det här inte är Moderaternas viktigaste fråga. Det är en del av Tidöavtalet, för där fanns en uppgörelse om att titta på detta. Vad det sedan landar i får vi återkomma till.

Det viktiga är att vi är förberedda för de olika reformer som skulle kunna komma att genomföras. Därför finns detta med i budgetförslaget.

Med detta sagt är det alltså inget löfte att vi skarpt kommer att återkomma med detta. Det får vi avgöra framför allt mot bakgrund av hur remissinstanserna svarar och hur det ser ut därefter.

Anf. 123 Tony Haddou (V)

Fru talman! Ledamoten säger att detta inte är Moderaternas viktigaste fråga. För tusentals människor där ute är det just nu den absolut viktigaste frågan.

De har fått ett permanent uppehållstillstånd, och det är inte bara ett juridiskt dokument. De har fått ett löfte, helt i linje med allt de har gjort som är rätt och riktigt: Här får de avsluta sin flykt. Här är de trygga. Här får de bygga sina liv och sin framtid.

Problemet nu är ju att regeringen tittar på om de ska riva upp tryggheten och lägga fram förslag som river upp dessa människors liv och innebär att de riskerar att kastas ut från Sverige. Det är detta som är problemet. Människor känner sig otrygga, rädda och osäkra på grund av regeringens förslag.

Jag tycker också att det är rättsvidrigt och godtyckligt. Man tittar på att ompröva beslut som redan har fattats.

Mycket handlar om att de ska bli medborgare, helt enkelt. Det går ju att lösa, och det hade jag önskat av Moderaterna och Tidöpartierna. Det här går att lösa om man vill att människor ska bli medborgare. Då kan man se till att faktiskt förenkla för dem att bli medborgare. Det kan man göra. Det finns många vägar att lagstifta för att människor ska kunna bli medborgare. Det kan man göra utan att riva upp permanenta uppehållstillstånd.

Problemet med hela grundfrågan, att människor ska bli medborgare, är att det finns inbyggda problem som är bortom individens kontroll. Det handlar om problem med sådant som att styrka identitet och födelsedatum liksom att många personer kommer från länder med kollapsade förvaltningssystem. Det är människor som har fått permanenta uppehållstillstånd här i Sverige för länge sedan. Nu riskerar de att kastas ut. De riskerar att få tillfälliga uppehållstillstånd, vilket skapar osäkerhet och otrygghet.

När ledamoten från Moderaterna ändå står här vill jag fråga: Varför tittar ni ens på detta? Ni vet ju att det går att skapa medborgarskap ändå.

Anf. 124 Viktor Wärnick (M)

Fru talman! Jag upprepar det jag sa tidigare: Nu är utredningens förslag ute på remiss, och vad remissinstanserna svarar får vi återkomma till när remisstiden är slut.

För oss moderater är det absolut centralt att vi nu genomför de viktiga reformer som kommer, som jag också beskrev i mitt anförande, alltså att vi ser till att effektuera att de som begår grova brott utvisas i större utsträckning än i dag. Detta är något som Vänsterpartiet säger nej till.

Vi tycker också att det är viktigt att skärpa reglerna för medborgarskap, något som Vänsterpartiet också säger nej till. Vi tycker att det är viktigt att vi vidhåller en minimal asylinvandring till Sverige under överskådlig tid, något som Vänsterpartiet också säger nej till.

Vi och Vänsterpartiet har helt enkelt olika prioriteringar och olika ingångar i migrationspolitiken. Vänsterpartiet står för en diametralt motsatt linje jämfört med regeringen och Moderaterna. Utredningen och de olika politiska förslag som finns där kommer vi att få återkomma till.

Anf. 125 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Viktor Wärnick säger att Moderaterna står på hårt arbetande människors sida. Sara Ghorbani och Farhood Masoudi är två hårt arbetande människor. De flyttade till Sverige 2018 och sökte asyl. Sedan bytte de spår eftersom de fick arbete.

Spårbytet, att man kan ansöka om arbetstillstånd från Sverige, var någonting som Miljöpartiet och Moderaterna gemensamt införde. Det har gjort att många människor som har fått jobb, sköter sig, betalar skatt och bidrar till välfärden har kunnat fortsätta sina liv här.

För Sara och Farhood i Norsjö kom Moderaternas helomvändning att vända upp och ned på hela livet. Som kristna konvertiter står de nu inför utvisning till Iran tillsammans med sin 13-årige son, eftersom spårbytet inte bara har avskaffats för dem som kommer i framtiden utan även för dem som har arbetat här i flera år, som har barn i skolan, som har etablerat sig och köpt hus eller startat företag.

I Norsjö är människor förtvivlade. Precis som i stora delar av norra Sverige skriker man efter arbetskraft, inte minst inom vård och omsorg. Det löfte från politiken som Sara och Farhood har trott på – om du kommer hit, sköter dig, arbetar, lär dig svenska och integrerar dig är du välkommen och får stanna – ja, det har nu gått i kras. På vilket sätt menar Moderaterna att Norsjö eller Sverige blir bättre för att dessa hårt arbetande människor utvisas?

Anf. 126 Viktor Wärnick (M)

Fru talman! Det stämmer: Vi moderater står på hårt arbetande människors sida. Vi sänker skatten på arbetsinkomster. Vi sänker matmomsen. Vi sänker skatten på bränsle. Vi har sett till att bränslepriserna kraftigt har sjunkit jämfört med den tid då Miljöpartiet satt vid makten och snarare haussade upp dem i taket. Vi sänker skatten på sparande. Detta gör en skillnad på tusentals kronor per månad för hårt arbetande människor och vanliga familjer. Det är helt korrekt.

Detta med spårbyte – det regelverk som förändrades i våras – innebar att den som fick avslag på sin asylansökan och alltså inte hade skyddsskäl kunde byta spår och i stället få arbetstillstånd och arbeta. Det är ett system som har varit förenat med mycket fusk och problem. Därför har vi tagit bort det. Det innebär också att den som har fått arbetstillstånd på den grunden, alltså genom att man har bytt spår, inte får förlängt tillstånd.

Det innebär inte, vilket Annika Hirvonen vill ge sken av, att någon som har skyddsskäl utvisas ur Sverige. Den prövningen gjordes redan i samband med att man testade asylskälen. Den person som har bytt spår har alltså inte haft några skyddsskäl.

Detta är ett system som har varit mycket problematiskt. Vi står för att vi nu har tagit bort det. Vi återför principen om den reglerade invandringen även vad gäller denna del av migrationspolitiken. Det vill säga: Söker man skydd i Sverige får man det prövat. Har man skyddsskäl får man stanna, men har man det inte får man lämna landet.

Vill man däremot komma till Sverige för att arbeta ska man först ansöka om arbetstillstånd innan man reser in i landet. Det är en ordning som vi tycker är helt rimlig och som jag helt står bakom.

Anf. 127 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Viktor Wärnick undviker ändå att svara på frågan. Nu handlar det ju inte om folk som ska komma i framtiden utan om människor som redan har levt länge i Sverige – i det här fallet i över sju års tid. De har haft tillstånd och arbetat. De har skött sig. De har gjort allting rätt. På vilket sätt blir Sverige en bättre plats av att dessa människor nu utvisas?

Det hade varit en annan sak om man hade sagt att ingen person i framtiden ska få tillstånd på det här sättet. Men det är obegripligt att man kan säga till dessa människor att de får sälja sitt hus, ta barnen ur skolan och flytta, efter att de har byggt ett liv i Sverige, för att Moderaterna har ändrat sig. Det går inte ihop med retoriken om att det ska löna sig att arbeta och att det finns positiva sidor med invandringen – människor som bidrar, integrerar sig och pratar svenska.

Vi talar alltså om tusentals människor som gör just detta. De har litat på beslut som de har fått. De drabbas nu på ett sätt som är helt obegripligt.

Förhoppningsvis skulle vissa av dem som nu är livrädda för att återvända kunna få asyl i dag. Faktum är att en del, till exempel denna kristna familj, är otroligt rädda för att behöva återvända till Iran, där det helt enkelt inte är tillåtet att konvertera.

Anf. 128 Viktor Wärnick (M)

Fru talman! I grund och botten är det endast svenska medborgare som har obegränsad rätt att befinna sig och röra sig i Sverige.

Det här är inte lätta reformer, men de är helt avgörande för att vi ska kunna återupprätta migrationspolitiken, frågan om en rättssäker ordning och en reglerad invandring. Systemet har utnyttjats, och det har inte fungerat som det var tänkt. Därför har vi tagit bort det. Det är inte enkelt. Det påverkar människor, och det påverkar också dem som har kommit till Sverige och nu funderar på att byta spår. Men det är helt nödvändigt, och därför har vi gjort detta.

Det Annika Hirvonen påstår är något som ofta förekommer i debatten när Miljöpartiet talar om invandring. Det handlar om att Miljöpartiet gör en prövning, en annan prövning än den som Migrationsverket eller domstolarna i Sverige har gjort. Miljöpartiet kan nästan alltid med säkerhet säga att människor som inte har rätt att vara i Sverige egentligen har skyddsskäl, medan vi har flera olika led i svensk myndighetsutövning som har kommit fram till att de inte har skyddsskäl.

Ska vi ha en reglerad invandring måste den som inte har skyddsskäl lämna landet; annars har vi en oreglerad invandring. Om det är det Miljöpartiet egentligen vill ha tycker jag att Miljöpartiet ska säga det. Vi har alltså myndigheter och domstolar som prövar detta. Det är inte riksdagsledamöter eller partier som gör det.

Det här är inte lätta reformer att genomföra, men det är viktiga reformer för att vi ska få ordning på den migrationspolitik som har varit kaosartad, framför allt efter de senaste åtta åren med Socialdemokraterna och Miljöpartiet i regeringsställning.

Anf. 129 Ola Möller (S)

Fru talman! Sverige är ett fantastiskt land med vår svenska modell, vår generella välfärd, vårt starka föreningsliv, ett innovativt och starkt näringsliv och vår allemansrätt. Det är ett demokratiskt och fritt samhälle där rättsstatens principer och likhet inför lagen gäller.

Dessvärre ser vi hur många av dessa saker naggas i kanten. Vissa delar börjar till och med spricka. Den fackliga organiseringsgraden sjunker, då politiken ensidigt har gynnat arbetsgivaren. Massarbetslösheten har fått bita sig fast. På tre år har vi fått 100 000 fler arbetslösa i Sverige.

Den generella välfärden utmanas av privatiseringar och marknadstänk, och våra socialförsäkringar och a-kassan försämras eller urholkas. Föreningslivet trycks tillbaka när folkbildningen angrips och kritiska röster hotas. Näringslivets omställning och produktivitetsutveckling hotas av en politik som ser ensidigt på energifrågan och på vägen framåt när det gäller vilka branscher vi ska leva av i framtiden.

Till och med allemansrätten hamnar under press när man försöker privatisera delar av vårt fina land. Demokratin skakas i grunden när förslag om att begränsa rätten att delta i den förs fram.

Men det finns också andra hot – hot som uppstår i spåren av trångboddhet, misslyckade skolresultat, bristande språklig förståelse och kunskap, hög arbetslöshet och kulturella och religiösa normer och strukturer som äter sig in i våra bostadsområden.

För oss socialdemokrater är detta en av de absolut viktigaste frågorna att ta tag i. Att klara av integrationen är en avgörande fråga för Sverige. Sverige ska inte ha några utsatta områden. Vi ska inte ha parallella samhällsstrukturer. Vi ska kunna förstå varandra och göra oss förstådda. Alla ska ha möjlighet att bidra efter förmåga.

Därför har vi socialdemokrater påbörjat ett arbete där vi vill ta bort de utsatta områdena. Vi vill göra det genom en språkpolitik som ger alla möjligheten att lära sig språket och där alla som möter en representant för det offentliga kan vara säkra på att svenska är det huvudsakliga sättet att kommunicera på. Vi vill göra det genom en jobbpolitik som gör att alla som kan jobba ska jobba och där alla barn kan se en förälder gå till jobbet.

Vi vill ha en stadsbyggnadspolitik som ger möjligheter för människor att växa i sitt bostadsområde och en utbildningspolitik där alla kan lyckas. Det är helt enkelt ett samhälle som håller ihop.

För att nå dit kommer det att krävas enorma satsningar på att lyfta människor i det här landet för att alla ska kunna vara delaktiga i att stärka den svenska modellen. Vi ska genom den generella välfärden möjliggöra livsresor – livsresor där alla, som Hjalmar Branting så fint formulerade det, kan nå sina bästa stämningars längtan.

Vi vill ha ett samhälle där full sysselsättning ska prägla arbetsmarknaden och där utbildningssystemet låter människor utveckla sin fulla potential. Vi vill ha ett Sverige där allemansrätten går före privata stränder och ett Sverige som präglas av demokrati, frihet och förvissningen om att vi alla blir behandlade rättvist.

Fru talman! För att vi ska klara av den här integrationspolitiken krävs att migrationspolitiken ligger i fas med de integrationsutmaningar vi har. Åratal av liberala migrationslagar i Sverige har lett till att vi kraftigt har avvikit från övriga EU. EBO har styrt var människor bosätter sig. Det har gjort att vi i dag är i ett läge där vår integrationskapacitet inte har hängt med.

Jag tycker att är det är klokt att då föra en stram migrationspolitik. Det är rätt och riktigt. I det avseendet är migrationspolitiken egentligen en praktisk politisk fråga. Verkligheten, inte idéerna, måste avgöra politiken. Men det finns såklart också grundläggande ideologiska delar i migrationspolitiken.

Sverige har åtagit sig att följa internationellt överenskomna fördrag och regler. Vi har till och med skrivit in dessa regler i vår grundlag. Asylrätten ska värnas. Vi ska följa EU:s bestämda nivåer. Det är vi skyldiga till, och det är på så vis en plikt för oss att göra det.

För oss socialdemokrater samspelar den praktiska politiken med den idémässiga politiken. För att kunna upprätthålla förtroendet i migrationspolitiken i fråga om asylrätten måste integrationen fungera. Det i sin tur bestäms av välfärdens djup, organisering och räckvidd.

På samma sätt måste de områden där vi inte är skyldiga att ta emot människor, till exempel arbetskraftsinvandringen, utformas så att den svenska modellen värnas och den fackliga organiseringen inte undergrävs. Villkor och löner får inte dumpas, och vi vill inte ha undanträngningseffekter i form av ökad arbetslöshet som följd.

Av det skälet driver vi socialdemokrater att arbetskraftsinvandringen ska vara behovsprövad via myndigheter i samverkan med arbetsmarknadens parter. I avsaknad av parlamentariskt stöd här inne, som vi tyvärr inte har just nu, har vi föreslagit att försörjningskravet ska vara dispositivt. Det hade gett den svenska modellen fritt spelrum, och det hade varit till nytta för oss alla.

Utifrån det faktum att Sverige har stora integrationsutmaningar har vi socialdemokrater på vår kongress tagit tydlig ställning för att EU:s miniminivåer ska gälla. Dessa nivåer är ibland flytande, även om asyl- och migrationspakten klargör en del gränsdragningsproblem. Alla gränsdragningar är dock inte heller helt självklara ens med den nya lagstiftningen. Men i frågan om att dra tillbaka gynnande förvaltningsbeslut får det inte råda någon tvekan. Det ska inte ske på summariska och orättfärdiga grunder.

Vi har vidare pekat ut att ett minskat söktryck i Sverige är en önskvärd och nödvändig effekt av att vi lägger oss på EU:s miniminivåer. Med det sagt ska vi fortfarande uppfylla skyldigheterna kring asylrätten; det ska inte råda några tvivel i den delen.

På samma sätt vänder vi oss mot amnestilagstiftningar. Dessa amnestilagstiftningar har gång på gång visat sig vara rättsosäkra. De har skapat problem, vilket har satt människor i kläm senare i processerna. Ordning och reda ska helt enkelt gälla i migrationspolitiken. Av samma skäl vill vi avskaffa EBO, som har skapat så mycket oro, oreda och lidande.

Fru talman! Migrations- och integrationspolitiken hänger samman, som jag har redogjort för i detta anförande. Det är min fasta övertygelse att man inte kan frikoppla dessa två från varandra. Teori och praktik måste helt enkelt hänga ihop. Annars är det inte möjligt att nå ett brett folkligt stöd för den förda politiken, och det är något som i förlängningen bara leder till ett elände och undergrävande av hela migrationspolitiken. Så tycker inte jag att vi kan ha det.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag hänvisa till Socialdemokraternas särskilda yttrande och meddela att vi såklart står bakom det.

(Applåder)

Anf. 130 Viktor Wärnick (M)

Fru talman! Socialdemokraternas partiledare och förutvarande statsminister Magdalena Andersson hävdar att hennes parti – som också är Ola Möllers parti, vilket Ola Möller upprepade här – vill bedriva en stram migrationspolitik.

Låt oss då titta på det track record som finns runt detta. Hur var det med Magdalena Andersson som statsminister? Jo, under det sista året i hennes regeringsperiod var det 19 000 asylsökande. Det kallades då för resultatet av en stram migrationspolitik, alltså mer än tre gånger så många asylsökande som i dag.

Därför behöver man ställa sig frågan: Vad innebär detta? Vad är en stram migrationspolitik för Socialdemokraterna? Vi hör ofta orden om att man vill bedriva en sådan, men det är sällan man fyller dem med något om vilka reformer man vill genomföra.

Ska vi tolka det på det sättet att Socialdemokraterna vill ha en tre gånger så hög asylinvandring till Sverige som i dag, det vill säga på samma nivå som Magdalena Andersson kallade en stram migrationspolitik när hon var statsminister?

Anf. 131 Ola Möller (S)

Fru talman! Definitionen av stram migrationspolitik måste ligga någonstans vid att vi ska ha en politik som gör att människor inte i ökande grad söker sig hit jämfört med andra länder i EU. Exakta tal på hur många det rör sig om är svåra att säga. Det är väldigt beroende av omvärldsfaktorer och av de asylsökandes sammansättning. Vi har till exempel sett att venezuelaner nu söker sig till Spanien. De är inte intresserade av att komma till Sverige. Sådana saker påverkar.

Den strama migrationspolitiken handlar om att ha institutioner på plats som innebär att inte reglerna väsentligt skiljer sig från övriga EU eftersom vi är gemensamma.

Det intressanta i detta är att vi under Socialdemokraternas tid vid makten tog emot färre asylsökande än vad vi gjorde under Moderaternas tid vid makten 2007–2014. Den väsentliga delen av de asylsökande vi tagit emot kom 2015, när vi hade den moderata lagstiftningen på plats. Sedan lade vi om den. Från de 300 000 som kom 2015–2022 kan vi då dra bort 163 000 personer. Det innebär att den nedåtgående trend som började 2016 och som har fortsatt in i denna mandatperiod kom genom det paradigmskifte som vi socialdemokrater ledde i regeringsställning 2015. Sedan kan inte jag stå här och säga exakt om det ska vara 4 000, 8 000 eller något annat.

Jag tycker att de förändringar under mandatperioden som vi socialdemokrater bäddat för – skärpt anhöriginvandring, avskaffande av spårbytet och så vidare – och som Moderaterna i regeringsställning har fortsatt visar att det finns bred samstämmighet här inne om den strama migrationspolitiken. Det tycker jag är positivt.

Anf. 132 Viktor Wärnick (M)

Fru talman! Jag tycker ändå att Ola Möller svävar lite på målet här. Han vill inte beskriva huruvida en ökning av nuvarande nivåer skulle vara en stram migrationspolitik eller inte. Det är klart att omvärldsfaktorer spelar in, men nu har vi alltså den lägsta asylrelaterade invandringen sedan 1985. Det vore bra om Socialdemokraterna kunde garantera att man vill gå i den riktningen.

Jag tror inte att man kan garantera det med tanke på de samarbetspartier som man har att göra med, apropå detta med makten framför allt. Centerpartiet vill att kvotflyktingmottagandet ska öka från 900 till 5 000 personer på ett år och säger nej till att skärpa reglerna vad gäller den lågkvalificerade arbetskraftsinvandringen. Miljöpartiet säger nej till allt som den moderatledda regeringen lägger fram och föreslår. Vänsterpartiet vill återgå till den situation som rådde 2015 när vi tog emot över 160 000 asylsökande och vill dessutom ha generella amnestier.

Hur blir då Socialdemokraternas variant på en stram migrationspolitik? Hur skulle det bli om Magdalena Andersson åter blev statsminister och Morgan Johansson migrationsminister? Den frågan tycker jag att man som väljare verkligen måste ställa sig.

För oss moderater är det viktigt att vi har en minimal asylinvandring under överskådlig tid. Vi påpekade också redan innan Socialdemokraterna, som de hävdar, lade om politiken – redan i maj 2015, när vi såg tendenserna till de problem som sedan kom med den stora asylkrisen – att vi i varje fall behövde börja med att övergå till tillfälliga uppehållstillstånd snarare än permanenta uppehållstillstånd.

Vad var då svaret från Socialdemokraterna vid den tidpunkten? Jo, migrationsminister Morgan Johansson sa: Då är vi ju inte längre människor.

Retoriken att man alltid har varit för den strama migrationspolitiken och att man alltid har varit garanten för denna stämmer inte. Därför är det relevant att ställa de här frågorna till Socialdemokraterna. Därför är det viktigt att skärskåda retoriken och se vilka reformer ni tänker driva och vilka de röda linjerna är mot de övriga i den rödgröna röran.

Anf. 133 Ola Möller (S)

Fru talman! Magdalena Andersson har varit tydlig med att vi inte tänker bedriva en migrationspolitik som inte är stram. Innehållsmässigt har Viktor Wärnick fått ett svar på hur jag ser på det. Till exempel har skärpningen av anhöriginvandringen varit en åtstramning, avskaffandet av spårbytet har varit en åtstramning, avskaffandet av EBO har varit en åtstramning och så vidare. Vi har gjort massor av åtstramningar, och jag tycker att det talar för sig självt att vi har lagt dessa förslag på bordet så att Moderaterna har kunnat genomföra dem.

Ledamoten talar om minimal asylinvandring. Jag skulle inte formulera det så, men vår uppfattning är att vi ska minska söktrycket på Sverige. Jag kommer dock inte att stå här och ta gift på om det är 2 000 eller 5 000. Det kan man inte.

Om vi skulle få ett krig i närområdet där massflyktsdirektivet inte hade aktiverats kan vi få väldigt många asylsökande hit. Det är ju det som har räddat Moderaternas asylsiffror. Under första året av Ukrainakriget kom 50 000 personer. Nästa år var det väl 9 000 som skulle komma. Hade man tillämpat samma metodik i räknandet som Moderaterna nu tillämpar när det gäller de människor som kom under migrationskrisen i Syrien hade man kunnat plocka bort 100 000–120 000 syrier, om massflyktsdirektivet hade varit aktiverat, och säga att vi då hade ett lågt asylsökande.

Det blir alltså lite problematiskt hur Viktor Wärnick räknar och att han står här och kräver exakta siffror.

Jag är dock helt säker: Givetvis ska ingen migrationspolitik läggas om ifall, eller när, Socialdemokraterna vinner valet till hösten. Det ska vara en stram migrationspolitik, och det har vår partiledare Magdalena Andersson varit väldigt tydlig med.

Sedan förstår jag att Moderaterna har ett behov av att måla upp en konflikt här. Jag har dock tidigare sagt att jag gärna skulle göra upp med Moderaterna i migrationspolitiken. Då hade vi fått ett brett stöd här inne för en långsiktigt hållbar migrationspolitik.

Anf. 134 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Fru talman! Sverige tog emot ungefär 1 900 kvotflyktingar per år under en lång period. Under regeringen Löfven höjde man den siffran till 5 000 kvotflyktingar per år. Denna höjning ägde rum efter migrationskrisen 2015, vilket tydligt visar Socialdemokraternas bristande omdöme.

Tidöpartierna sänkte antalet kvotflyktingar per år till 900. Om Sverigedemokraterna fick bestämma helt och hållet skulle vi helst se att siffran var noll.

I Socialdemokraternas budgetmotion kan man läsa: ”Det internationella kvotflyktingsystemet är en humanitär angelägenhet för hela världen. Sverige bör, liksom övriga länder inom EU, ta sitt internationella ansvar för att detta system ska kunna upprätthållas.”

Med tanke på att Socialdemokraterna höjde antalet kvotflyktingar som Sverige tar emot förra gången de regerade undrar jag om Socialdemokraterna kommer att göra det även nästa gång de får möjligheten att regera. Jag ställer denna fråga med tanke på att Socialdemokraterna själva lyfter just kvotflyktingsystemet som ett sätt för Sverige att ta internationellt ansvar.

Kan ledamoten här och nu lova att en socialdemokratiskt ledd regering inte kommer att höja antalet kvotflyktingar som Sverige tar emot?

Anf. 135 Ola Möller (S)

Fru talman! Det intressanta med kvotflyktingsystemet är att det är ett system som kringgår den klassdimension som finns i migrationspolitiken. De som flyr först till Sverige och Europa är ofta medel- och överklass, medan de allra mest utsatta, framför allt kvinnor och barn, blir kvar i hemländerna och lider fruktansvärt. Det perspektivet i migrationspolitiken faller ofta bort, och därför tycker jag att kvotflyktingsystemet har många förtjänster.

Det jag sa i mitt anförande tycker jag att man ska ta fasta på när man svarar på ledamotens fråga. Sveriges integrationskapacitet kommer att vara helt avgörande för hur migrationspolitiken ska föras framöver. Det innebär att jag inte kan ta gift på att vi aldrig någonsin kommer att öka antalet kvotflyktingar, om det skulle visa sig att det blir ett gott tillstånd i Sverige, att allt fungerar och oron försvinner. Men givetvis behöver söktrycket och de integrationsproblem som kommer med många människor med svag utbildningsbakgrund, språklig förmåga eller liknande minska under överskådlig framtid.

Jag ser inte framför mig att vi på medellång sikt kommer att ha kommit till rätta med de stora problemen och därmed kan höja antalet kvotflyktingar väsentligt.

Anf. 136 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Herr talman! Det som den socialdemokratiska ledamoten just gjorde var att bekräfta precis det jag ville få fram, nämligen att Socialdemokraterna inte kan lova svenska folket att de inte kommer att höja antalet kvotflyktingar igen.

Det är exakt samma mönster som tidigare. När Socialdemokraterna sitter i opposition talar de om ordning och reda, men när de får makten går siffrorna avseende migration alltid upp. Det såg vi senast när de höjde antalet kvotflyktingar från 1 900 till 5 000. Det skedde efter migrationskrisen när Sverige redan hade tagit emot alltför många migranter. Då bestämde sig Socialdemokraterna för att öka antalet kvotflyktingar till 5 000 per år.

Nu fick vi inget besked, inget löfte, ingen garanti, inte ens en antydan. Det betyder i praktiken att Socialdemokraterna lämnar dörren öppen för att återigen öka invandringen genom kvotsystemet, samtidigt som man säger sig vilja ha en stram migrationspolitik.

Svenska folket har rätt att veta vad som väntar om Socialdemokraterna får bilda regering. Är ambitionsnivån 900 kvotflyktingar, så som det stod i Tidöavtalet, 1 900, 5 000, 10 000 eller mer? När man inte kan ge ett tydligt svar brukar det bero på att svaret inte är särskilt populärt.

Anf. 137 Ola Möller (S)

Herr talman! Jag tycker å andra sidan att man ska vara så pass intellektuellt hederlig att man kan säga att saker och ting kan förändras och att vi inte för all framtid kan lova att vi ska göra exakt så här. Det är ändå en rimlig position. Jag gav ett svar på frågan om vilka parametrar vi kommer att värdera när vi tittar på antalet kvotflyktingar.

Om jag minns rätt har ledamoten själv kommit på kvot. Jag har faktiskt tilltro till att kvotflyktingar kan lyckas, att de kan göra ett bra avtryck i vårt land och till och med bli riksdagsledamöter. Då känner jag att man kanske ska vara lite ödmjuk inför kvotflyktingarnas möjligheter att få ett gott liv, när det är de absolut mest utsatta människorna i hela världen som vi tar hit på kvot.

Anf. 138 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! Det Ola Möller sa alldeles nyss, i det föregående replikskiftet, om kvotflyktingar var fint.

Något annat som var välkommet var när Ola Möller i sitt anförande gav besked om att Socialdemokraterna står upp för att redan fattade gynnande myndighetsbeslut inte ska rivas upp summariskt. Jag kan bara tolka det som att Socialdemokraterna avvisar förslaget om att alla permanenta uppehållstillstånd ska rivas upp och omvandlas till tidsbegränsade tillstånd eller att personer i värsta fall blir utvisade.

Min kontrollfråga är om jag har tolkat det rätt. Vilka argument har lett till att Socialdemokraterna har landat i att säga nej till detta?

Anf. 139 Ola Möller (S)

Herr talman! I 7 kap. 7 § utlänningslagen finns redan i dag möjligheter att återkalla permanenta uppehållstillstånd. Det görs i liten utsträckning, men enligt den gjorda utredningen är det rätt många, kanske 30 000 personer, som skulle vara aktuella. Utifrån de syften som regeringen verkar ha i frågan tycker vi att det hade varit mer ändamålsenligt om man började med att tillämpa den lagstiftning som ligger på bordet.

Svaret är att vi inte ska återkalla gynnande förvaltningsbeslut på orättvisa och summariska grunder. Det innebär inte att jag står här och utesluter att det kan finnas någon grund som vi inte har tänkt på eller som utredningen inte pekar ut. Det kan komma något som vi tycker är vettigt. Vi såg i utredningen om bristande vandel att det fanns en skrivning om brott, men det fanns bra exempel: många utdömda viten, parkeringsmålvakter och så vidare. Då är vi beredda att göra en omprövning.

Skulle något sådant komma ut av arbetet kan vi absolut titta på om det ska ske en justering. Men det sedvanerättsligt fullständigt drakoniska och vidriga förslaget som utredningen presenterade om att dra tillbaka 220 000 permanenta uppehållstillstånd, löften från staten Sverige till enskilda individer, är bisarrt. Så hanterar vi inte svensk rätt.

Jag har läst en hel del statliga utredningar, och jag måste säga att den utredning som har presenterats här är något av det sämsta jag har läst. Det gäller både utifrån hur man hanterar juridiken och utifrån hur man argumenterar för hur den ska genomföras. Det var tydligt att utredningen hade bara ett syfte, och vi hörde också ledamoten Wärnick säga att det inte är Moderaternas huvudidé. Det här är Sverigedemokraternas politik. Jag hoppas att Viktor Wärnick orkar stå upp för det han sa i talarstolen, nämligen att det inte är något de tänker prioritera.

Anf. 140 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! Det här är ett otroligt välkommet besked för framför allt alla de tusentals människor vars hela existens har satts i fråga. Man undrar nu om familjer som har levt här i över ett decennium, barn som är födda och uppvuxna här, ska bli av med allt som de har byggt sedan de fick avsluta sin flykt i Sverige. Jag kan bara dela förhoppningen om att inte heller regeringen ska gå vidare med förslaget. Vi kanske får ett tydligare besked från migrationsministern under debatten senare i kväll.

Miljöpartiet och jag tycker att det är helt centralt att människor som har flytt ska kunna avsluta sin flykt och finna en trygghet. Självklart tycker vi att om man har fått ett löfte från svenska staten – här får man stanna, här är man trygg, här kan man rota sig och bygga upp ett liv – ska det gälla. Vi vet också att sannolikheten att man blir integrerad i samhället ökar när man kan få den tryggheten, när man vet att man kan fortsätta att bo här resten av livet och att ens barn kan växa upp här och hitta arbete. Det är lätt att förstå att det ökar incitamenten att lära sig ett av världens mindre språk eller göra en lång validering av en läkarutbildning – som tar två år – när man vet att man får vara här länge.

Jag hoppas verkligen att vi inte ser förslagen förverkligas – för tilliten till rättsstaten.

Anf. 141 Ola Möller (S)

Herr talman! För oss socialdemokrater är det viktigt att skilja på retroaktiva beslut och vägen framåt. Det finns beslut om att migrationspolitiken ska hålla sig inom EU:s miniminivå, och där ingår inte de permanenta uppehållstillstånden. Det är något som vi huvudsakligen har använt av administrativa skäl i Sverige.

Vägen framåt när det gäller permanenta uppehållstillstånd eller inte håller jag helt öppen. Vi får se vad som händer när det gäller den delen.

Jag tycker ändå att det här med permanenta uppehållstillstånd behöver problematiseras. Jag är ordförande i nätverket Sverige Kurdistan. Det finns en hel del kurder som är här och har varit här väldigt länge på permanenta uppehållstillstånd, eftersom de inte kan återvända till Turkiet. Det skulle kunna få förödande effekter om man drar in det uppehållstillståndet för dem.

Det finns andra grupper där man kanske har ett medborgarskap och ett permanent uppehållstillstånd här och där man sitter och väntar och hoppas på att det en dag ska bli fred i hemlandet. Men det landet medger inte att man har dubbla medborgarskap. Om man då får ett svenskt medborgarskap blir man av med det gamla. Och då faller drömmen om att kunna återvända.

Det finns alltså en massa sådana gränsdragningsproblem som jag tycker att utredningen inte tar hänsyn till.

Dessutom skulle det leda till en fullständigt absurd kostnad. Arbetsbördan skulle översvämma domstolar och myndigheter. Det är alltså ett ineffektivt förslag också. Jag tycker att man ska värna om skattemedel. Det gör man inte i det här fallet.

Jag hyser väl samma förhoppning som ledamoten att detta rakt upp och ned rättsvidriga förslag aldrig når den här kammaren.

Men när det gäller vägen framåt kommer vi att hålla en stram linje. Det är tydligt, eftersom den här kammaren har efterfrågat det.

Anf. 142 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Herr talman! Uppstädningen efter Socialdemokraternas och Miljöpartiets massinvandringspolitik går åt rätt håll. Antalet asylsökande till Sverige fortsätter att minska. Och det händer innan all Tidölagstiftning är på plats. Självklart kommer antalet att fortsätta minska tills hela Tidöagendan är genomförd.

Det skulle dock ha räckt med signalpolitik för att påbörja en reduktion av antalet asylsökande. Men signalpolitiken från Socialdemokraterna kom från en statsminister som skrek ut: ”Mitt Europa bygger inte murar”. Därefter kom migrantkaoset till Sverige.

Socialdemokraterna bär ett stort ansvar för massinvandringen. Även om Socialdemokraternas politiker nu lajvar att de är sverigedemokrater är det viktigt att inte glömma det. Socialdemokraternas Europa bygger fortfarande inte murar. Låt oss inte glömma det. De kan låtsas vara restriktiva nu, men deras politik fortsätter att eka ”Mitt Europa bygger inte murar”.

Det minskade inflödet av asylsökande resulterar i att handläggningstiden för asylärenden förkortas. Utlänningar kan få ett snabbare svar på om de har rätt att vistas i Sverige eller inte. Detta visar att en restriktiv asylinvandring också är en mer rättssäker, hållbar och human asylinvandring. Asyl är till för den som har genuina skyddsbehov, inte för den som av ekonomiska eller sociala skäl har sökt sig till Sverige.

Den kaotiska migrationspolitik som Miljöpartiet och Vänsterpartiet fortfarande förordar hjälper ingen. Den resulterar endast i besvikelse, bitterhet och utanförskap när massinvandringen ser till att systemet slutar fungera och den enskilde individen kommer i kläm.

Sverige måste vara tydligt från dag ett. Många kommer att få avslag på sin asylansökan. Få kommer att beviljas asyl. Orsaken är enkel: Sverige kan inte ta emot hela världen.

Fler utlänningar som fått avlägsnandebeslut återvänder självmant till sina hemländer. Det har blivit svårare att vara illegal migrant i Sverige, tack vare Sverigedemokraterna och regeringen.

Under 2024 registrerades 37 953 genomförda inre utlänningskontroller, vilket är nästan 80 procent fler än året innan. Ökningen av antalet inre utlänningskontroller beror bland annat på tillgång till ny teknik och att fler poliser har utbildats för ändamålet. Antalet individer utan tillstånd som påträffats vid dessa kontroller har ökat med 38 procent och uppgick till 3 429 personer 2024, vilket är ungefär 1 000 personer fler än 2023.

Regeringen och Sverigedemokraterna har även genomfört lagstiftning som ser till att utvisningsbeslut inte längre kan preskriberas förrän den illegala migranten lämnat Sverige. När Socialdemokraterna regerade väntade illegala migranter i Sverige i fyra år, tills utvisningsbeslutet var preskriberat. Därefter ansökte de om uppehållstillstånd igen. Det går inte längre. Har man fått avslag ska man lämna landet.

Även spårbytet har avvecklats. Har man fått avslag på sin asylansökan kan man inte längre stanna i Sverige för att arbeta. I dag betyder ett nej på riktigt nej. Ska man ansöka om uppehållstillstånd igen måste man börja med att lämna landet. Det är därför fler som har fått ett avlägsnandebeslut lämnar landet självmant. Vi har varit tydliga med vad som gäller. Antingen beviljas man uppehållstillstånd, och då är man välkommen. Eller så får man avslag, och då ska man ut. Det är inte svårare än så. Det finns inga genvägar.

Tydligheten framgår också genom att antalet platser på återvändandecenter och förvar har ökat. Konceptet att utlänningar som har fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd ska drälla omkring har vi lagt bakom oss. Nu finns det olika anläggningar för dem som måste åka till sina hemländer där det blir ganska tydligt att de inte längre är välkomna i Sverige. Vi ska se till att de här förvaren och återvändandecentren fylls. Illegala migranter har ingen plats i Sverige, och de ska skickas hem så fort som möjligt.

Förra året såg vi också till att tiden från avlägsnandebeslut till utvisning förkortades med 60 dagar. Vi ska fortsätta verka för att utvisningar sker snabbare och för att de som fått avslag inte hänger kvar här och belastar det offentliga.

Ansökningar om att få uppehållstillstånd i Sverige som arbetskraftsinvandrare minskar, men minskningen sker bland de lågkvalificerade, inte de högkvalificerade. Det höjda försörjningskravet vid arbetskraftsinvandring har fått ett positivt utfall. Sverige rör sig mot att bli ett land som fokuserar på högkvalificerad arbetskraftsinvandring.

De enkla jobben i Sverige ska gå till dem som redan i dag är arbetslösa. De arbetslösa i Sverige ska inte behöva konkurrera med hela världen när de försöker få in en fot på arbetsmarknaden. Vi ska fortsätta på denna väg genom ett lönekrav som ser till att betoningen på högkvalificerad arbetskraftsinvandring förstärks. Principen är att arbetskraftsinvandring ska gynna Sverige. Det ska inte vara ett sätt för lågutbildade människor att ta sig till Sverige.

På grund av att arbetskraftsinvandringen minskar har handläggningstiden också minskat. Det innebär att högkvalificerad arbetskraft kan anlända till Sverige och börja arbeta snabbare, eftersom Migrationsverket inte behöver hantera massor av ansökningar från lågkvalificerad arbetskraft.

Det är så fungerande migrationspolitik ser ut. Arbetsgivarna får den kompetens som de behöver och som inte finns i Sverige. Samtidigt har vi mindre arbetskraftsinvandring av lågkvalificerad arbetskraft, där det råder utbrett missbruk, vilket i sin tur gynnar den organiserade kriminaliteten.

Men Tidöagendan är långt ifrån färdig. Regeringen och Sverigedemokraterna avser att skärpa regelverket för anhöriginvandringen, bland annat genom att skärpa försörjningskravet. Utgångspunkten är att villkoren inte ska vara mer generösa än vad som krävs enligt EU-rätten samtidigt som Sveriges internationella åtaganden fortsatt respekteras.

Under flera år har utlänningar som knappt har kunnat försörja sig själva tagit hit anhöriga. Det har i sin tur skapat ett stort utanförskap. Det är viktigt att de som tar hit anhöriga både har etablerat sig och kan försörja sig själva och sina anhöriga. För de flesta är det något självklart, men det är först under 2026 som en proposition ska lämnas in till riksdagen för att förverkliga detta.

En annan viktig reform som är på väg innebär att kraven för att förvärva svenskt medborgarskap ska skärpas. Det är en viktig reform för att motverka kulturellt utanförskap i Sverige. Hittills har människor som inte har kunnat svenska och inte varit förankrade i Sverige kunnat bli medborgare, men nu ändrar vi detta.

Den som blir medborgare ska ingå fullt ut i samhällsgemenskapen. Den som blir medborgare ska kunna försörja sig. Utlänningar som är bidragstagare ska inte kunna bli medborgare. Det ska krävas en längre hemvisttid. Och kraven på hederligt levnadssätt ska skärpas.

Det innebär att de som blir svenska medborgare är människor som genuint älskar Sverige. Om man bara befinner sig här och inte har något intresse av att lära sig svenska eller lära sig om det svenska samhället blir det omöjligt att bli svensk medborgare. Detta är riktigt bra. Svenskt medborgarskap ska inte vara en souvenir utan ett privilegium och en förpliktelse. Svenskt medborgarskap är en del av vår nationella gemenskap. Det ska man växa in i, inte snubbla in i.

Ordning och reda inom migrationspolitiken är inte hårdhet. Det är omtanke om landet. Det är medmänsklighet. Det är att bry sig om sin granne.

Skillnaden mellan de rödgröna partierna och Tidöpartierna kan man sammanfatta på följande sätt: Vi bygger system – de rödgröna partierna bygger kaos. Vi skärper lagar – de rödgröna partierna skriker slagord.

Herr talman! Socialdemokraterna sa alltid att det vi föreslog var omöjligt, att det inte var genomförbart, att det inte var realistiskt. Men den här mandatperioden har vi visat att det som var omöjligt för dem är möjligt för oss. Vi har minskat asylinvandringen. Vi har kortat handläggningstiderna. Vi har förhindrat preskription av utvisningsbeslut. Vi har stoppat spårbytena. Vi har gjort det svårare att leva illegalt i Sverige. Vi har omformat arbetskraftsinvandringen, så att den gynnar Sverige. Vi ska snart skärpa reglerna om medborgarskap.

Det här är skillnaden mellan politisk vilja och politiskt spel. En stram migrationspolitik är inte bara en teknisk fråga. Det är en fråga om Sveriges framtid. Det handlar om trygghet, sammanhållning och rättvisa. Och vi är långt ifrån färdiga.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

Anf. 143 Tony Haddou (V)

Herr talman! Nu har Sverigedemokraterna budgetförhandlat med regeringen i några år. De har lurat väljarna om bland annat akassan, som de sa inte skulle försämras men som de nu försämrar under rekordhög arbetslöshet. De lovade också att göra något åt den orättvisa karensen, som slår hårdast mot Sveriges löntagare, men när förslaget väl ligger på bordet röstar de emot. Det har hela tiden varit viktigare att sänka skatten för de allra rikaste än att förbättra villkoren för landets löntagare och för alla som bär upp välfärden. Det är ett oerhört svek.

Sverigedemokraterna skulle få Sverige på fötter genom migrationspolitiken och skyller fortfarande allt på invandringen, som vi kunde höra i Nima Gholam Ali Pours anförande. Jag tror inte riktigt på den syndabockspolitiken. Jag tror inte riktigt att den hjälper barnfamiljer, pensionärer eller ensamstående att klara vardagen. Nu är det er migrationspolitik som gäller. Men vad blev bättre över huvud taget?

Jag vill ställa två konkreta frågor om saker som i allra högsta grad påverkar människors liv och vardag. Jag tror att många människor vill ha svar på dessa frågor av dem som styr landet. För det första: Vad tänker Sverigedemokraterna göra åt den rekordhöga arbetslösheten? För det andra: Vad tänker Sverigedemokraterna göra åt nedskärningarna i sjukvården? Det är två enkla frågor om sådant som enligt Sverigedemokraterna på något sätt skulle bli bättre med deras migrationspolitik. Ledamoten får gärna svara så sakligt som möjligt på de här två frågorna.

Anf. 144 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Herr talman! En restriktiv migrationspolitik leder till ordning och reda. Det är inte så att det direkt leder till att välfärden stärks. Vi får mer resurser att avsätta till välfärden, men det är inte så att det ena direkt leder till det andra.

Jag vill gärna kommentera det här med syndabockspolitik. Jag vill fråga ledamoten Haddou var han var när svenska kvinnor blev våldtagna under migrationskrisen. Jag vill veta var ledamoten Haddou var när vuxna män gick i skolan med minderåriga här i Sverige. Migrationspolitiken fungerade inte, och det är den vi ställer om nu. Vi ser till att de människor som kommer till Sverige och får avslag på sin asylansökan faktiskt lämnar Sverige. Det är vad som händer.

Det är självklart att det långsiktigt kommer att leda till att vi får en starkare välfärd. Långsiktigt kommer också vår omställning av arbetskraftsinvandringen att leda till att de personer här i Sverige som inte har så mycket utbildning kan ta de enkla jobben utan att behöva konkurrera med hela världen. Detta är lätt att förstå för de flesta, men jag tror att ledamoten Haddou av ideologiska skäl inte vill förstå det.

Åren 2015 och 2016 var kaotiska i Sverige. Jag tror, herr talman, att ledamoten Haddou var på semester då, för ingen kunde missa vad som hände under de åren. Det är därför svenska folket fullt ut stöder en restriktiv migrationspolitik.

Anf. 145 Tony Haddou (V)

Herr talman! Jag kan bara konstatera att det var två väldigt enkla frågor som ledamoten i två minuter undvek att svara på.

Logiken blir ofattbar. Sverigedemokraterna har gett oss rekordhög arbetslöshet. Det är 100 000 fler arbetslösa under Sverigedemokraterna, och det görs försämringar i arbetslivet. Det oanständiga och oansvariga är att de fortsätter att skylla på invandringen. Kärnan i det här är att vi bara har fått se försämringar med Sverigedemokraterna. Akassan har försämrats. Den orättvisa karensen ligger kvar. Mediciner har de gjort dyrare. Det görs nedskärningar i välfärd och sjukvård. Arbetslösheten är på rekordhöga nivåer, och de går inte fram med en enda arbetsmarknadsåtgärd.

Om man är med och budgetförhandlar och styr måste man väl kunna ta ansvar för det jag har tagit upp? Jag ställde två frågor: Vad tänker Sverigedemokraterna göra åt den rekordhöga arbetslösheten? Vad tänker Sverigedemokraterna göra åt nedskärningarna i sjukvården? Jag tror att jag aldrig har träffat någon ledamot som undviker frågor på det här sättet.

I stället ställde ledamoten frågor till mig. En av frågorna var vad jag gjorde 2015. Jo, jag jobbade på Rädda Barnen. Jag stod på Centralstationen och hjälpte till. Hela Sverige var ute och hjälpte till. Man såg till att mottagandet fungerade ute i kommunerna. Frågan är vad ledamoten framför mig gjorde under den här perioden. Det skulle jag gärna vilja ha svar på.

Anf. 146 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Herr talman! Jag kan berätta för ledamoten vad jag gjorde under de här åren. Jag bedrev sverigedemokratisk politik i syfte att få till stånd en restriktiv migrationspolitik, så att en sådan katastrof inte skulle hända igen.

Nu debatterar vi den del av budgeten som berör migrationspolitiken. Men den här regeringen har satsat rejält på yrkesutbildning. Den här regeringen är den regering som har ställt om Arbetsförmedlingen, så att den faktiskt börjar förmedla jobb. Den här regeringen är den regering som har ställt krav på att de arbetslösa ska förflytta sig geografiskt för att ta jobben där de finns.

Det är dock inte detta vi diskuterar nu, utan vi diskuterar migrationspolitiken. Vänsterpartiet vill ha en amnesti för illegala migranter. Det står i deras budgetmotion att de vill utreda detta. Ledamoten säger att han var ute och hjälpte till under migrationskrisen. Men ledamoten vill ha ännu en migrationskris. Vad händer i Sverige när man ger amnesti till alla illegala migranter? Vad kommer de mer än 100 miljoner flyktingarna att göra när man säger att Sverige ger amnesti till illegala migranter? Jo, de kommer att komma till Sverige, och så får vi ännu en migrationskris, med alla de tragedier det innebär. Tänk på alla våldtäkter! Ingen i medierna ville ta tag i dem, så de glömdes. Det var nämligen politiskt inkorrekt att kritisera den liberala invandringspolitiken på den tiden. Men Sverigedemokraterna kommer inte att glömma, även om ledamoten Haddou redan har lagt alla de tragedierna bakom sig.

Anf. 147 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! Jag vill inledningsvis bara konstatera att det kanske är första gången efter åratal av syndabocksretorik som sverigedemokraterna ändå medger att välfärden inte direkt blir bättre av att vi utvisar tusentals människor från Sverige. Det var ändå första gången som jag hörde sverigedemokraterna erkänna detta.

Det som jag tog replik för att fråga om är egentligen en uppföljning på det som jag och Nima Gholam Ali Pour debatterade vid ett tidigare tillfälle. Det gäller frågan om de medarbetare i Afghanistan som arbetade för de svenska militärerna där för att bekämpa talibanerna. Deras ärenden hann inte handläggas, och de kunde inte evakueras till Sverige efter talibanernas maktövertagande i Afghanistan.

Efter vårt replikskifte rapporterade bland annat TV4 att det hos regeringen finns ett färdigt förslag som skulle innebära att dessa ungefär 50 personer och deras närmaste familj skulle kunna evakueras från Afghanistan. Det handlar alltså om människor som nu lever under dödshot på grund av att de riskerade sina liv sida vid sida med svenska soldater för att bekämpa talibanerna och som blev lämnade kvar.

Enligt TV4 finns det ett färdigt förslag, men det blockeras av Sverigedemokraterna. Jag vill helt enkelt fråga: Stämmer det?

Anf. 148 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Herr talman! Ja, det stämmer. Som jag tidigare sa till ledamoten Hirvonen: Ledamoten måste välja. Vilka är det?

Ska vi ta hit patienter från Gaza för att ge dem vård? Är det de som har fått avslag på sin asylansökan och har bytt spår och fått arbetstillstånd? Är det de som ska stanna kvar? Eller är det de afghaner som hjälpt militären när den svenska militären var i Afghanistan?

Vilka är det? Vi kan inte ta emot hela världen. Vi måste prioritera. När Socialdemokraterna och Miljöpartiet har bedrivit en massinvandringspolitik blir det svårare för oss att ta hit människor från Afghanistan som har hjälpt den svenska militären. Så är det.

Sedan vill jag också kort gå igenom välfärdssystemet. Välfärden baseras på att människor faktiskt arbetar. Många har kommit hit från utlandet. Det gäller speciellt asylsökande som beviljas asyl i Sverige. De har under flera år inte kommit in på arbetsmarknaden och inte kunnat betala in skatt.

Det är ett problem för välfärden att vi har en stor andel av befolkningen, ofta med utländsk bakgrund, som inte arbetar. Man kan koppla utvisningar till välfärden. Visst är det bra för välfärden om man utvisar dem som belastar det offentliga under flera år.

Jag tror absolut att det långsiktigt är bra för välfärden att vi utvisar dem som belastar det offentliga. Så är det.

Anf. 149 Annika Hirvonen (MP)

Herr talman! Jag får i varje fall tacka för det raka svaret.

Sedan måste jag ändå säga att jag aldrig slutar att chockeras av den fruktansvärda retoriken från SD med att ställa utsatta grupper mot varandra. Jag trodde väl ändå kanske inte att man skulle sätta bombade barn från Gaza i relation till tolkar som arbetat mot talibanerna.

Om vi inte utvisar människor som jobbar i hemtjänsten i norra Sverige blir det inte svårare för Sverige att hjälpa till att vårda några av de lemlästade barnen från Gaza. Om vi tar hit de tolkar som bistod svenska styrkor blir det inte svårare att behålla företagarna som startat ett gatukök och håller den enda restaurangen öppen varje dag i veckan i en norrländsk småstad. De sakerna har ingenting med varandra att göra.

Det vi vet är att när vi utvisar 4 700 människor som arbetar i Sverige, betalar skatt och många gånger arbetar just i välfärden blir välfärden svagare. Om vi inte tar vårt moraliska ansvar för de människor som riskerade sina liv sida vid sida med svenska soldater i Afghanistan kommer framtida svenska styrkor i utlandet ha svårare att rekrytera kompetenta tolkar och medarbetare.

Anf. 150 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Herr talman! Vi måste prioritera. När vi har vårdplatsbrist i Sverige till den grad att många läkare behöver skicka hem patienter innan de har blivit friska är det märkligt om vi skulle ta hit patienter från Gaza.

Vi har äldre som har ont för att de inte får sin operation. De får vänta tre år på sin operation här i Sverige. Då är det märkligt om vi tar hit patienter från Gaza. Visst får vi prioritera.

Herr talman! Det sorgliga är att varje gång vi får prioritera har Miljöpartiet prioriterat en annan grupp, några andra, än svenska medborgare och folk här i Sverige.

Man har prioriterat de afghanska gymnasieungdomarna. Nu prioriterar man de afghaner som hjälpte militären i Afghanistan. När är det svenskarnas tur?

När är det dags för Miljöpartiet att börja prioritera svenska medborgare framför utlänningar? När kommer den dagen? Den dagen vill jag gärna se.

Det handlar inte om syndabockspolitik. Det handlar om att sätta Sverige främst. Svenska folket har väntat på en regering som prioriterar den egna befolkningen.

Anf. 151 Tony Haddou (V)

Herr talman! Debatten hade kunnat handla om att göra Sverige till en bättre plats för de barn och familjer som söker skydd här. Den hade kunnat handla om en flicka och en pojke som efter många års väntan äntligen får återförenas med sina föräldrar.

Den hade kunnat handla om hur vi på bästa sätt ser till att barn på flykt i Sverige får en trygghet och får vara med sina familjer. Den hade kunnat handla om hur barn får fler rättigheter och möjligheter i Sverige i stället för färre.

Debatten här hade kunnat handla om hur barn kan bli lyssnade på bättre under asylprocessen och hur barn på bästa sätt får bearbeta sina trauman efter krigets fasor eller en uppväxt på flykt.

Den hade också kunnat handla om vilka som bygger Sverige 2025, vilka du träffar i sjukvården, vilka du träffar när du lämnar barnen på förskolan, när du tar bussen till jobbet eller när du besöker närbutiken och vem som finns där för dig på äldre dar. Den hade kunnat handla om vilka som är första linjens arbetare i Sverige.

Debatten hade kunnat handla om att hålla ihop och om att se efter varandra. Men det gör den inte, herr talman, och det beklagar jag.

Från regeringspartiernas sida är det oftast knäpptyst om vilka människor som bär upp svensk välfärd, trots att nästan varannan undersköterska och vartannat vårdbiträde är född utomlands. Det är de som bär upp Sverige, och de förtjänar respekt.

Tonläget från regeringen har de senaste åren inte bara varit oansvarigt utan också djupt oanständigt. Det finns partier här i kammaren som fortsätter att tävla om vem som kan behandla människor på flykt mest illa, eller fortsätter att driva en gränslös syndabockspolitik lik den vi precis hörde om. Det är oanständigt och ohederligt.

Vi har sett resultaten av en sådan politik. Den har endast inneburit djupa försämringar och grova inskränkningar för asylsökande. Och det är framför allt barn på flykt som har fått betala det högsta priset.

Migrationspolitiken har präglats av rättsosäkerhet och konstanta försämringar ur barnets perspektiv, en försämrad jämställdhet, en försämrad integration och försämringar avseende nyanländas hälsa. Man kan fråga sig: Är det värt det?

Herr talman! Den här regeringen har också systematiserat utvisningar på ett fruktansvärt sätt. Varje dag möts vi av nya reportage om liv och drömmar som krossas framför ögonen på oss. Det handlar om människor med djup förankring i Sverige. Barn som är födda här och ungdomar som har vuxit upp här utvisas till länder som de inte har någon anknytning till och som de aldrig har varit i. De kan inte heller språket. Föräldrar som arbetar inom vård, omsorg eller andra bristyrken utvisas. Det handlar om familjevänner, kollegor, barnens klasskompisar och fotbolls- eller baskettränaren. De är väletablerade som alla andra och har gjort allting rätt och riktigt.

I regeringens iver att utvisa så många som möjligt har man kastat bort ventiler och undantag så att människor som har en djup förankring och som är rotade i Sverige utvisas. Det är en obeskrivlig skamfläck. Det är slopande av spårbyte eller höjt lönegolv bara för att göra fler utvisbara trots deras starka anknytning till Sverige.

Denna inhumana politik krossar inte bara människors liv och drömmar. Den krossar vårt samhälle samtidigt som fascister öppet går på gatan och känner medvind.

Så kan det inte fortsätta. Vi behöver bryta den här utvecklingen och bygga ett bättre och tryggare Sverige. En regering som slår sönder människors liv, splittrar familjer och river isär samhället på det sätt som nu sker kan inte sitta kvar. Den behöver röstas bort nästa år.

Vi behöver en genomtänkt, rättssäker och solidarisk migrationspolitik som tar avstamp i asylrätten och andemeningen i internationella konventioner. Men i stället har vi en regering som inte har några som helst ambitioner att skapa ett tryggt och säkert mottagande. Tvärtom är det endast försämringar och inskränkningar och mer otrygghet och osäkerhet.

I regeringens iver att utvisa så många som möjligt skriver man avtal med Somalia, ett av världens mest korrupta länder, som vi kunde läsa om häromdagen. Man har försökt köpa utvisningar dit i ett upplägg där pengar går till så kallade spöktjänster. Ingen svensk myndighet verkar ha någon aning om vart alla dessa miljoner från våra skattemedel går, men migrationsministern tycker ändå att det här är en bra idé. I DN i går kunde vi alltså läsa att pengarna går till tre tjänstemän som alla tidigare har anklagats för korruption.

Vi har en regering som helt och hållet verkar acceptera öppen korruption. Vore det inte bättre att erkänna att det här inte blev riktigt bra och börja ta ansvar för den här situationen och avbryta ett sådant avtal och utreda det ordentligt? Man undrar ju vad regeringen sysslar med.

Herr talman! Det här är också en politik som kommer med ett högt pris. Det är inte bara asylsökande som drabbas av politiken. Jag tror att många som lyssnar på debatten kan hålla med mig om att Sverige är skörare än på mycket länge. Människor lämnas vind för våg. De får hantera den ekonomiska krisen själva. Kostnadschocker gör att föräldrar får välja mellan att betala hyra eller att sätta mat på bordet. Välfärden går sönder, inte för att det måste vara så utan för att regeringen har prioriterat och bestämt att det ska vara så.

Den rekordhöga arbetslösheten lämnas helt utan åtgärder, och regeringen har lyckats tvärnita och krascha bostadsmarknaden. Det är därför den här regeringen återkommande och konsekvent behöver syndabockspolitiken. Det är bara att konstatera att regeringen och Sverigedemokraterna på punkt efter punkt totalt misslyckas med att hantera allvarliga samhällsproblem och inte kan göra någonting annat än att skylla på invandring.

Bit för bit bryter regeringen sönder de delar av ett välfärdsland som människor behöver. Hur kan vi kalla Sverige för ett välfärdsland när människor inte har råd med mat? De har inte råd att betala hyra eller livsnödvändig medicin, som regeringen valt att göra ännu dyrare.

Tro mig! Det är inte någon invandring som har gjort Sverige skörare. Det är den här regeringens prioriteringar och ogenomtänkta signalpolitik som skadar sammanhållningen i samhället, som förvärrar och fördjupar de sociala och ekonomiska klyftorna mellan människor och som gör att det blir allt svårare att rusta upp Sverige.

I stället för att agera mot eller ens kommentera den rekordhöga arbetslösheten, de alarmerande prognoserna för välfärden eller de allt dyrare levnadskostnaderna och matpriserna har man från regeringens sida valt att lägga miljarder på skattesänkningar för de allra rikaste för att sedan återkomma med något så meningslöst och kontraproduktivt som ett återvandringsbidrag i budgeten. Det kostar över miljarden. Regeringens egen utredare har sågat det jäms med fotknölarna, och kommun efter kommun säger: Tack men nej tack!

Men så är det nog när Sverigedemokraterna budgetförhandlar. Då ska vanligt folk stå tillbaka och tvingas bära den ekonomiska krisen själv. Välfärden ska stå tillbaka till förmån för ogenomtänkta miljardutspel som regeringen kastar i sjön. Det är en återkommande syndabockspolitik från regeringen och Sverigedemokraterna, som flyr undan ansvaret för de verkliga problem som finns där ute.

Herr talman! Nyckeln till framgång för Sverige har aldrig varit försämringar, nedskärningar och sämre villkor. Vår styrka i Sverige har varit att investera i samhället och i varandra – i välfärd, utbildning, bostäder, hälsa och jämlikhet. Det är så Sverige utvecklas, och det är så Sverige växer. Det har hela vår moderna historia bevisat.

Tidigare generationer fick bättre utbildning och bättre jobb samtidigt som vi blev fler. Det var möjligt tack vare långsiktigt lönsamma investeringar. Det går att bygga ett rymligare och starkare Sverige genom att investera i samhället och människorna i det. Det är det effektivaste och viktigaste vi kan göra, och då behöver vi också investera i och arbeta för ett värdigt mottagande.

Jag är övertygad om att människor lyckas bättre med bättre förutsättningar. Det är hur vi investerar i samhället och människorna i det som avgör hur väl vi lyckas. Det sker aldrig genom den här regeringens syndabockspolitik, som vi nu hör om och som vi återkommande har hört om, för den har hela samhället förlorat på.

Anf. 152 Viktor Wärnick (M)

Herr talman! Jag tänkte att vi ska prata lite grann om Vänsterpartiets migrationspolitik och den politik som man vill bedriva på det utgiftsområde som den här debatten handlar om.

Då kan man se vad Vänsterpartiet gör för olika prioriteringar och vilka aviseringar man gör för den politik som kommer under resterande delen av det här riksdagsåret.

Vänsterpartiet avslår medel när det gäller den kommande propositionen om ett nytt regelverk för uppsikt och förvar. Man avslår medel när det gäller propositionen om skärpta krav för svenskt medborgarskap. Man avslår medel när det gäller propositionen om en ny mottagandelag. Man avslår medel när det gäller propositionen om etableringsboendelagen. Man avslår medel när det gäller borttagande av särregler för avgifter för tandvård för asylsökande och papperslösa. Man avslår medel när det gäller propositionen om skärpta villkor för anhöriginvandringen.

Man vill införa en amnesti för ensamkommande som vistats mer än ett år i Sverige. Man vill höja dagersättningen till asylsökande. Man avslår regeringens begränsningar av asylsökandes rätt till kostnadsfri rådgivning, alltså offentligt biträde. Man avslår medel när det gäller propositionen om skärpt regelverk om utvisning på grund av brott. Man avslår medel när det gäller att genomföra EU:s asyl- och migrationspakt. Vänsterpartiet säger nej till rubbet.

Det finns nu ett stort intresse av att höra vilka delar Vänsterpartiet absolut kommer att kräva för att släppa fram Magdalena Andersson som statsminister och potentiellt Morgan Johansson som återinträdande migrationsminister. Vilka är de röda linjerna i den röda politiken från det röda Vänsterpartiet?

Anf. 153 Tony Haddou (V)

Herr talman! Jag känner mig smickrad över att Moderaterna lägger två minuter på att lyfta fram Vänsterpartiets politik. Jag tror att ledamoten sa att vi avvisar rubbet. Ja, vi är i opposition och delar inte migrationspolitik med regeringen. Det tror jag att människor där ute räknar med. Det är nog inte särskilt konstigt för människor där ute att Vänsterpartiet är motståndare till Tidöpartiernas migrationspolitik. Det tog dock tre och ett halvt år för ledamoten att inse detta, vilket gläder mig.

Låt mig sammanfatta: Vi är inte för försämringar för asylsökande, utan vi är för förbättringar. Vi tycker inte att man ska göra livet så dåligt som möjligt för asylsökande eller papperslösa. Bara någon med en otroligt unken människosyn lägger medvetet aggressivt fram förslag som försämrar deras livsvillkor, deras hälsa och deras barns uppväxt. Jag tycker det är otroligt dåligt och fruktansvärt cyniskt.

Jag fick frågan om vilken politik Vänsterpartiet skulle driva med de andra partierna. Vi förhandlar inte i talarstolen, men en sak tror jag att vi är överens med Miljöpartiet, Socialdemokraterna och troligtvis även Centerpartiet om: Vi vill alla få bort denna regering. Jag är glad att oppositionen är överens på denna punkt, för då kan vi bygga ett mycket bättre, tryggare och starkare Sverige.

(Applåder)

Anf. 154 Viktor Wärnick (M)

Herr talman! Jag trodde inte att Vänsterpartiets enda idé i politiken var att ingå i Socialdemokraternas maktsfär och idé om makten framför allt. Jag fick inte den känslan när jag hörde Vänsterpartiets partiledare och partisekreterare i förra veckan kräva ministerposter för att släppa fram Magdalena Andersson som statsminister. Jag tänkte då att Vänsterpartiet nog har en viss politik som man kommer att kräva att få genomföra och inte bara nöjer sig med att äntligen få en ministerpost, gud bevare oss. Men vad är politiken, och vad är kraven?

Ola Möller påstår sig företräda Socialdemokraternas så kallade strama linje. Mot detta står Tony Haddous ord om att han varken stöder de reformer eller det paradigmskifte vi nu genomför. Vad är Tony Haddous ska-krav för att släppa fram Magdalena Andersson som statsminister och Morgan Johansson som migrationsminister? Jag tycker att det är relevant att få svar på den frågan. Det kan inte bara vara att man vill byta regering i största allmänhet, utan någon politik måste man också vilja bedriva.

Tony Haddou behöver därför svara på frågan: Kommer man att gå med på minimal asylinvandring, alltså Socialdemokraternas inriktning? Eller kommer Tony Haddou att kräva ökad asylinvandring till Sverige och lättade regler så att fler människor än i dag kommer till vårt land? Var går Vänsterpartiets linje? Man måste ju kunna samarbeta för att få igenom politik, och Vänsterpartiets enda idé kan inte vara att ingå i Socialdemokraternas maktsfär.

(Applåder)

Anf. 155 Tony Haddou (V)

Herr talman! Jag tyckte att jag svarade på frågan. Vi köper inte den cyniska politiken, och vi vill erbjuda förbättringar för denna målgrupp.

Det var precis det jag pratade om i mitt anförande. I dag har vi en regering som har systematiserat utvisningar på ett fruktansvärt sätt, och så kan vi inte fortsätta. Varje dag möts vi av nya reportage om liv och drömmar som krossas framför ögonen på oss. Det är inte mitt Sverige. Det handlar om att människor med djup förankring i Sverige blir utvisbara på grund av denna regering. Det handlar om att barn som är födda här och ungdomar som har växt upp och levt hela sina liv här utvisas till länder de inte har någon anknytning till, aldrig varit i och vars språk de inte kan. Vi måste förbättra för dem så att de kan stanna kvar. Det handlar om föräldrar som arbetar inom vård och omsorg eller i andra bristyrken. Det handlar om familjevänner, kollegor, barnens klasskompisar och fotbolls- eller baskettränare. Vi köper inte en politik som gör dessa människor utvisbara. De är en del av vårt Sverige. De är väletablerade och har gjort allt rätt.

Vi kommer att driva vänsterpolitik, så ledamoten behöver inte oroa sig. Vi kommer aldrig att gå med på de försämringar vi ser. Vi ska gå fram med förbättringar. Vi ska förbättra för människor, så ledamoten behöver inte oroa sig. Oppositionen är överens: För att få till förbättringar behöver vi får bort den här regeringen, och jag är glad att vi är överens om det. Om Sverige ska bli bättre, tryggare och starkare är det centralt att få bort denna regering.

Anf. 156 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Herr talman! Om jag har förstått Vänsterpartiets förslag rätt vill man se en amnesti för utlänningar som kom som ensamkommande barn till Sverige och nu har vuxit upp och lever här som illegala migranter. Vänsterpartiet har räknat ut att det rör sig om 2 700 utlänningar som ska få amnesti och belönas med permanent uppehållstillstånd för att de levt i Sverige som illegala migranter. Enligt Vänsterpartiet skulle detta kosta skattebetalarna 130 miljoner kronor mellan 2026 och 2028. Men Vänsterpartiet går ännu längre. Utöver denna amnesti vill man också utreda en amnesti för alla illegala migranter.

Det är alltså den här sortens politik vi har att göra med i ett parti som ska fungera som Socialdemokraternas regeringsunderlag. Enligt Vänsterpartiet ska alla illegala migranter få stanna i Sverige.

Jag måste fråga ledamoten: Vad är poängen med att försöka få uppehållstillstånd enligt det regelverk som gäller om Vänsterpartiet ändå vill ge permanenta uppehållstillstånd till alla illegala migranter?

Jag måste även fråga ledamoten: Är det rättvist att skattebetalarna ska betala 130 miljoner kronor för att illegala migranter ska få stanna i Sverige?

Anf. 157 Tony Haddou (V)

Herr talman! Det handlar om ungdomar som har farit väldigt illa på grund av tidigare beslut och därför förtjänar upprättelse. Det kom en rapport förra året om ensamkommande, och åtta av tio har kommit in i arbete, framför allt inom omsorg. När man har farit illa av beslut på grund av plötslig lagändring förtjänar man amnesti, och det står vi givetvis bakom.

När det gäller regularisering av papperslösa gjorde tidigare regering en utredning. Ett nej kan vara ett nej och man blir utvisad, men ibland kan man inte bli utvisad utan lever i Sverige som papperslös år efter år.

Många av de berörda är etablerade på arbetsmarknaden och har utbildning och barn som går i skola och så vidare. De har många gånger levt här i 13 år eller mer. Frågan är om man ska fortsätta ha människor utanför systemen eller om man vill att människor är inne i systemen och del av samhället.

Ett nej är ju inte alltid ett nej, helt enkelt. Tyvärr funkar det så i verkligheten. Ett nej kan bli ett ja. De afghanska flickorna och kvinnorna är ett tydligt exempel på det. De hade fått nej, men en dag beslutade Migrationsverket att det inte går att utvisa flickor och kvinnor till Afghanistan. De fick ett ja. Migrationspolitiken är komplicerad.

Anf. 158 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Herr talman! Vänsterpartiet står alltså fast vid att 2 700 illegala migranter ska få amnesti. Till och med en möjlig generell amnesti för alla illegala migranter ska utredas. En sådan ordning innebär i praktiken att vi avskaffar hela idén om reglerad invandring.

Om budskapet är att den som stannar tillräckligt länge illegalt i Sverige får permanent uppehållstillstånd undergräver man fullständigt respekten för lagar, myndighetsbeslut och rättsstat. Det är orättvist mot alla dem som faktiskt följer regelverket, väntar, ansöker, överklagar och accepterar besluten även när besluten går emot dem.

Det är dessutom ett dyrt förslag där skattebetalarna ska stå för hundratals miljoner kronor för att illegala migranter ska få stanna i Sverige. De har ingen rätt att vistas i Sverige och har helt och hållet struntat i hur regelverket fungerar. Det är inte rimligt. Det är inte hållbart. Det är inte en ansvarsfull migrationspolitik.

Vilken signal skickar detta till de mer än hundra miljoner människor som är på flykt i världen? Jo, Vänsterpartiet säger att dessa människor ska komma till Sverige. Hur menar ledamoten att Sverige ska hantera en sådan situation? Vill Vänsterpartiet ta Sverige tillbaka till migrationskaoset 2015 med våldtäkter, kriminalitet och all kalabalik som rådde då? Är det vad Vänsterpartiet vill?

Anf. 159 Tony Haddou (V)

Herr talman! Ledamoten har suttit i utskottet och arbetat med migration ett tag, så han känner nog till människors situation. Jag hoppas att han inte gör sig dummare än han vill verka. Han vill kanske ha ett coolt klipp till sociala medier om att Vänsterpartiet bara vill ha amnestier och så vidare? Jag tycker att man ska vara mer saklig och inte slänga ur sig sådant som ledamoten gör.

Ledamoten vet att människor kan hamna i limbo i 10–15 år. Frågan är hur vi vill ha det. Vill vi ha människor i systemen eller utanför? Jag har aldrig hört regeringen eller Sverigedemokraterna lösa den situationen. Jag tycker inte att människor ska leva år efter år i limbo.

I utredningen säger gränspolisen väldigt tydligt att det inte går att utvisa de här människorna. Det finns många grupper som hamnar i limbo. Papperslösa, statslösa palestinier är ett exempel på människor som levt i Sverige många år men inte kan utvisas.

Man kan inte heller ha en politik som inte är rättssäker. Jag tycker att man ska ha en rättssäker migrationspolitik. Det är jätteviktigt. Om en människa inte kan utvisas trots att man har försökt i tio år tycker jag att man ska fundera på vad man ska göra. Vad gör man till exempel om personens barn går i skolan och har vuxit upp här, om föräldrarna arbetar här, om personen är etablerad men fast i limbo?

Jag tycker att ledamoten Nima Gholam Ali Pour ska träffa någon asylsökande eller papperslös. Han valde att använda ordet illegal, men jag tror inte att människor är illegala. Ledamoten kanske ska träffa några i den här situationen? Då kan de berätta hur det är. De kanske ställer frågan: Vad ska vi göra? Och då kanske han har ett svar. De kan ju inte utvisas utan lever här i limbo.

Anf. 160 Ingemar Kihlström (KD)

Fru talman! Jag börjar med det självklara. Kristdemokraterna yrkar bifall till regeringens föreslagna budget för utgiftsområdet migration.

Fru talman! Om det är något vårt land behöver är det långsiktighet, rättssäkerhet och ansvar. Det är tre ord som under många av åren före denna mandatperiod lyst med sin frånvaro i svensk migrationspolitik.

Låt oss vara ärliga. Under mitten av 2010-talet tog Sverige emot fler asylsökande än vad som var möjligt att integrera när det gäller språk, arbete, bostad och samhällsgemenskap. Samtidigt gjordes inte tillräckligt för att stoppa utnyttjandet av asylsystemet. Det var en politik som ledde till parallellsamhällen och lade grunden till den segregation vi fortfarande brottas med. Det är därför Kristdemokraterna håller fast vid behovet av en stram, långsiktig och ansvarsfull migrationspolitik.

Migrationen måste ligga på en fortsatt låg nivå. Det är rimligt, realistiskt och helt nödvändigt. Något som ibland glöms bort är att vi måste prioritera de mest utsatta, alltså de människor som verkligen behöver skydd.

Fru talman! Asylrätten ska värnas, men för att värna den måste vi också värna systemen runt omkring. Att man ska söka skydd i första säkra land är grunden. Att vi behöver stärka kontrollen vid EU:s yttre gräns är en självklarhet. Att liv ska räddas genom att stoppa irreguljär migration och människosmuggling är en moralisk plikt.

EU:s migrationsöverenskommelse är ett stort steg framåt, men vi kristdemokrater nöjer oss inte där. Vi vill se en migrationspakt 2.0 där asyl söks i center utanför EU och där ländernas ansvar bestäms av deras kapacitet att integrera, inte av vem som råkar befinna sig närmast en gräns.

Fru talman! Medan vi står här i kammaren och debatterar budgeten gällande migration pågår ett brutalt anfallskrig i vårt närområde. Rysslands övergrepp mot Ukraina måste fortsatt fördömas lika tydligt och kraftfullt som första dagen.

Miljontals ukrainare har tvingats fly. Massflyktsdirektivet har gjort det möjligt att erbjuda skydd snabbt. Regeringen har sett till att de som kommer hit får tillgång till arbete, utbildning, sjukvård och stöd. Ukrainas sak är och förblir vår. Sverige står vid Ukrainas sida även fortsättningsvis.

Fru talman! Låt oss tala klarspråk. Den migrationspolitik som fördes i Sverige under tidigare regering var inte långsiktigt hållbar. Det vet vi. Det vet svenska folket, och numera medger även Socialdemokraterna det själva. Skillnaden är att vi i Tidösamarbetet gör något åt problemen. Regeringen, stödd av överenskommelsen i Tidöavtalet, har tagit fram en tydlig kursändring.

Där den tidigare regeringen fastnade i kompromisser med Vänstern, Miljöpartiet och Centern levererar den nuvarande regeringen reformer. ”Vi gjorde också saker”, säger Socialdemokraterna. Det stämmer, fru talman, men inte i närheten av tillräckligt – inte ens enligt dem själva, senast manifesterat i Lawen Redars analys.

Fru talman! Sedan regeringsskiftet har följande blivit verklighet: Antalet asylsökande har minskat kraftigt och handläggningstiderna har förkortats. Nej betyder verkligen nej. Skuggsamhället har pressats tillbaka. Fler som har fått avslag lämnar landet. Personer som begår brott riskerar nu utvisning i betydligt större utsträckning. Arbetskraftsinvandringen styrs bort från låglönejobb som kan tas av arbetslösa i Sverige och inriktas mot behövd kompetens. Det är så ansvarstagande politik ser ut. Det är så ett land kommer på rätt köl igen.

Fru talman! Kristdemokraterna har länge drivit frågan att konvertiters ärenden måste bedömas mer rättssäkert. Många olika rapporter visar på brister, men den tidigare regeringen valde att titta bort. Den här regeringen gör tvärtom. Vi agerar. Förslagen i Statskontorets rapport genomfördes som en direkt följd av Tidöavtalet. Tydligare krav har ställts på Migrationsverket genom regleringsbrev och också krav på återrapport. Arbetet ger resultat, men vi i KD kommer att fortsätta hålla i tills rättssäkerheten är fullt ut garanterad.

Fru talman! Oppositionen – den eviga gåtan. Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill tillbaka till en politik med lägre krav och öppna gränser. Centerpartiet nickar oftast med. Socialdemokraterna säger, som senast här i kammaren, att de stöder regeringens stramare linjer samtidigt som de tänkta samarbetspartierna vill göra tvärtom.

Det är inte en linje eller ett alternativ, utan det är ett lapptäcke med så stora luckor att man kan se rakt igenom det, inte minst om man ställer de olika partiernas politik bredvid varandra. Om det skulle bli ett regeringsskifte 2026 – det sänder kalla kårar längs min rygg – vet ingen vad som gäller – inte vi i Tidögänget, inte väljarna och allra minst de som är i opposition nu.

Socialdemokraterna står här i talarstolen och talar om en stram migrationspolitik med ordning och reda, men inte ens Ola Möller kan säga vilken linje det blir efter valet. Det blir med säkerhet inte den strama linje som förordas. Det räcker med att höra vad Vänsterpartiet sa nyss här. Makten är viktigast. Vi får se vad som händer.

Fru talman! Kristdemokraterna står för en migrationspolitik som är både stram och medmänsklig. Vi i Kristdemokraterna kommer tillsammans med det övriga regeringsunderlaget att fortsätta leverera. Utredningarna blir till propositioner i aldrig skådad omfattning eller takt. Reform för reform är på väg nästa år. Vi tar nämligen ansvar. Vi sätter rättssäkerhet och mänsklig värdighet i centrum. Vi vet att ett land som tar emot människor måste ge dem en verklig chans att bli en del av samhället.

Fru talman! Vi står upp för en ansvarsfull, rättssäker och medmänsklig migrationspolitik. Det är en politik som håller, inte bara i dag utan även i morgon. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag och till regeringens budget för migrationsområdet.

(Applåder)

Anf. 161 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Långsiktighet, rättssäkerhet och ansvar var ord som Ingemar Kihlström tyckte skulle prägla migrationspolitiken. Så sa han i alla fall i sitt anförande. Hur långsiktigt blev det för de 4 700 människor som litat på att de skulle få fortsätta arbeta i Sverige? Det gäller exempelvis Sara och Farhood, som till och med fått höra av självaste Ebba Busch att de var välkomna i Sverige.

Kristdemokraterna talar om värderingar som att familjen är viktig. Men det vi ser i verkligheten är något helt annat. Kristdemokraterna bedriver en politik som splittrar familjer. Kristdemokraterna har drivit igenom en lagändring i riksdagen som gör att ungdomar efter 18-årsdagen skickas tillbaka till sina ursprungsländer, trots att föräldrar och syskon får stanna i Sverige.

Kristdemokraterna bedriver en politik som gör att fattiga mammor och pappor får svårare att ta hand om sina egna barn. Det kan vara barn som blivit kvar i till exempel flyktingläger eller hos släktingar för att slippa den livsfarliga flyktresan. De ska inte få komma till sina mammor, utan de får leva med att bara ha kontakt på Whatsapp eller Facetime för att föräldrarna har för lite i lön.

Jag saknar Kristdemokraterna så som jag brukade känna dem, som ett parti som på riktigt värnade medmänsklighet och familj.

Anf. 162 Ingemar Kihlström (KD)

Fru talman! Den bild som Annika Hirvonen ger av oss som parti stämmer inte med hur vi själva upplever oss. Det kan vi säkert vara oense om, men det ska vi inte debattera här.

Annika Hirvonens parti var en del av den regeringskoalition som styrde tillsammans i sju år, med ett delvis aktivt stöd det åttonde året. Mycket av det som nämns av Annika Hirvonen här i inlägget visar att det är skillnad på politik när man är i opposition jämfört med när man är del av ett regeringsunderlag. Det skedde åtstramningar även under Miljöpartiets tid i regeringen.

Annika Hirvonen gör en analys och konstaterar att många av de exempel som lyfts upp skulle ha varit annorlunda om Miljöpartiet hade haft regeringsmakt. Då kan vi blicka framåt: Vad kommer att hända om det mot förmodan och mot mitt eget önskemål skulle bli en annan typ av rödgrön röra efter 2026? Kommer Annika Hirvonen att ha röda linjer som tillgodoser de behov som lyftes fram här?

Jag tolkade det som Ola Möller från Socialdemokraterna sa som att det var en skarp utfästelse; politiken ska fortsätta i samma hjulspår. Kan Annika Hirvonen svara på om det finns krav för att ingå i en regering tillsammans med Socialdemokraterna? Kommer spårbytet att komma tillbaka? Kommer de krav som vi nu har ställt för att åstadkomma en god integration att rivas upp om Miljöpartiet ska ge sitt stöd till Magdalena Andersson? Det vore bra med ett klargörande på den fronten.

Anf. 163 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Jag svarar jättegärna på frågorna om Ingemar Kihlström begär replik på mig. Men nu har jag begärt replik på Ingemar Kihlström.

Han påstår att min beskrivning av Kristdemokraterna inte stämmer överens med hans egen uppfattning. Då undrar jag vad av det jag sa som inte stämmer överens med Ingemar Kihlströms egen uppfattning. Var det att Ebba Busch inte sa till den kristna familjen i Norsjö att hon ville att de skulle få stanna? Är det detta som inte stämmer? Stämmer det inte att Kristdemokraterna brukade värna familjen men nu har drivit igenom en politik som enbart gör det svårare för familjer på flykt att leva tillsammans i Sverige?

Det är ändå bara åt ett håll politiken har gått nu med Kristdemokraterna i regeringsställning. Fler familjer har splittrats efter att regeringen i slutet av 2023 lade fram en proposition som gjorde att personer som har stark anknytning i Sverige men som blivit vuxna lättare kan utvisas. Det drabbar just familjer där en ung vuxen hunnit fylla 18 innan personen fått permanent uppehållstillstånd. Föräldrarna är flyktingar medan barnen kanske aldrig har hunnit engagera sig i någon politisk verksamhet, till exempel mot regimen i hemlandet.

Det är det här som Kristdemokraterna har drivit igenom. Om Kristdemokraterna inte delar beskrivningen av sig själva skulle jag vilja höra hur Kristdemokraterna själva beskriver sig.

Anf. 164 Ingemar Kihlström (KD)

Fru talman! Jag konstaterar att Annika Hirvonen under åtta år med en S-regering inte på något sätt lyckades föra frågan om konvertiter närmare en bättre situation. Men efter tre år med ett litet parti som Kristdemokraterna i en stor regeringskoalition har vi tagit ett avgörande steg för att förbättra just för sådana familjer. Vi kan naturligtvis inte diskutera ett enskilt fall, men om vi ser till de kristna konvertiternas rättssäkerhet har utredning efter utredning konstaterat att rättssäkerheten inte var säkrad under de föregående mandatperioderna.

Annika Hirvonen frågar nu vad vi har gjort. Vi har tillsammans med övriga regeringspartier sett till att Statskontoret har tagit fram en rapport som visar att det inte fanns någon rättssäkerhet. Vi har genom regleringsbrevet också ställt tydliga krav på Migrationsverket, vilket har följts upp av en rapport som kom för bara några veckor sedan. Det finns även ett fortsatt arbete.

Vi ser till dem som har behov av rättssäkerhet så att det hela prövas, för att de som till exempel konverterar ska få en rättssäker behandling. Det har vi sett till. Det lyckades inte Miljöpartiet göra under sina sju plus ett år som stödparti för en S-regering.

Jag kan konstatera att vi ser till att möta dem som har de största behoven. Sedan kan vi konstatera att den politik som Miljöpartiet var med och stödde har lett till en integrationsskuld. Den behöver vi nu ta hand om, och därför har vi skärpt kraven. Det handlar om relevanta krav, såsom att man ska kunna försörja sig och ha en bostad för att ta hit sin familj.

Vad gäller 18-åringarna får vi se hur vi hanterar det; det finns tankar om det i den utredning om skärpt anhöriginvandring som har kommit.

Anna Lasses (C)

Anf. 165 Anna Lasses (C)

Fru talman! Att demokratin backar i världen har vi kunnat se under ett antal år, och i år – 2025 – kan vi se att antalet auktoritära länder är fler än de demokratiska. Människors frihet minskar samtidigt som konflikterna ökar och klimatförändringarna börjar sätta ordentliga spår. Konsekvensen är självklar: I dag är 123 miljoner människor på flykt, och siffran har ökat tolv år i rad.

Samtidigt ska vi komma ihåg att människor i alla tider har migrerat av olika skäl – för att arbeta, för att studera eller för att de hittat kärleken. För Centerpartiet är det självklart att människor som vill flytta till ett annat land ska kunna göra det. Samtidigt är det viktigt att vara tydlig med vilka krav och regler som gäller. Till exempel ska den som kommer hit för att arbeta ha en lön som är i linje med kollektivavtal, och den som vill återförenas med en anhörig ska kunna försörja personen i fråga. Det ska helt enkelt fungera både för den som vill flytta till Sverige och för Sverige som land.

Oron som råder i världen gör att migrationspolitiken har blivit och kommer att bli alltmer viktig. Den måste funka. Vi måste ha tydliga och klara regler för vad som gäller. Den som kommer till Sverige ska känna sig trygg med att den får sina skäl prövade på ett rättssäkert sätt och samtidigt veta vad som händer i nästa steg, vare sig det blir ett ja eller ett nej.

För Centerpartiet är asylrätten okränkbar och en av grunderna i migrationspolitiken. Den som flyr till Sverige ska få sina asylskäl prövade. Den som inte har skyddsskäl ska avvisas på ett säkert och tryggt sätt, men den som har skyddsskäl ska välkomnas och få bästa tänkbara integration, med fokus på jobb eller skola och språk, för att så snabbt som möjligt komma in i samhället.

Det handlar dock även om människosyn. I dag finns en retorik i den svenska debatten som delar in folk i vi och de och som pekar ut etnicitet och kulturella skillnader som ett problem. Varje person som kommer är ett potentiellt problem till dess att motsatsen är bevisad. Personen måste alltså visa att hen är hederlig innan hen blir accepterad.

För mig och Centerpartiet är det tvärtom: Varje människa är en resurs. Jag utgår från att en person som haft kraft att fly från förtryck för att rädda sig och sin familj också både vill och är beredd att ta ansvar – ansvar för sin familj och för sin försörjning men också för att bli en del av det nya samhälle som hen bor i.

Det är bara att gå till sig själv. Hur skulle du tänka om du var tvungen att bygga upp ditt liv på nytt? I början behövs stöd, vänligt bemötande och tydlighet, men så snart som möjligt, när man känner sig trygg, vill man klara sig på egen hand. Det är liksom mänskligt. Vårt ansvar som mottagarland är att se till att stötta våra nya invånare och ta bort eventuella hinder för att de ska ha möjlighet att bli delaktiga och komma ut i jobb i vårt samhälle så fort som möjligt.

Vår syn på människor och hur vi pratar om människor som har flyttat hit från ett annat land påverkar möjligheten till en lyckad integration. Blir du bemött som en person som är självklart delaktig och kan bidra vill du också oftast vara med och bidra. Blir du i stället bemött med misstänksamhet är det inte så konstigt om du drar dig undan.

Möjligheten att lyckas i livet är inte bara viktig för individen utan också avgörande för Sveriges framtid och tillväxt. Det gäller alla, och det borde inte behöva sägas. Den oro och otrygghet som regeringen nu sprider, framför allt när det gäller de 4 700 som vi har nämnt ett antal gånger här i dag, är inte något som får människor att känna sig trygga och vilja bidra.

Rätten till skydd är viktigare än snabb tillgång till alla välfärdsförmåner. Därför vill vi styra om migrationen mot mer självförsörjning. Asylsökande som kommer till Sverige på egen hand ska därför kunna kvalificera sig in i trygghetssystemen. Vi anser också att Sverige ska ta sitt ansvar och återigen ta emot minst 5 000 kvotflyktingar per år.

Fru talman! Låt oss tala klarspråk: Utan arbetskraftsinvandringen stannar Sverige. En tredjedel av alla läkare är födda i ett annat land, och detsamma gäller 40 procent av alla vårdbiträden. Det finns också sektorer som skriker efter mer utländsk arbetskraft. Besöksnäringen och restaurangbranschen vill ha en internationell blandning bland sina anställda, för att inte tala om hur stort behovet är av svetsare, elektriker och systemvetare inom industrin.

En analys från Ikem visar att arbetskraftsinvandringen bidrog med 45 miljarder kronor till Sveriges bnp och 15 miljarder i skatteintäkter 2025. Tyvärr har regeringen försvårat för arbetskraftsinvandrare, inte minst genom det lönegolv som har införts trots att arbetsgivare protesterar högljutt eftersom den arbetskraft som behövs ofta har lägre lön än lönegolvet.

Fru talman! Självklart finns det stora problem. En under många år och oavsett regering dåligt fungerande integration i kombination med utanförskap, ökad polarisering, stora brister i förebyggande insatser i exempelvis skolan samt nedlagda fritidsgårdar har bidragit till utslagning och i förlängningen den kriminalitet som vi i dag ser inte minst hos unga. Men lösningen heter jobb, rättssäkerhet och tydlighet – inte plakatpolitik och inte den otrygghet som regeringen nu sprider med sin vi-och-de-politik, där arbetande människor riskerar att utvisas.

Fru talman! Låt mig göra en reflektion över den olyckliga koppling som har skapats mellan migrationspolitiken och det svenska internationella biståndet. Detta har i allra högsta grad med budgeten att göra.

Svenskt bistånd är ett mycket viktigt säkerhetspolitiskt instrument som rätt använt kan bidra till en säkrare värld och därmed en ökad säkerhet för Sverige. Genom att bidra till minskad fattigdom och minskat förtryck bygger vi upp en resiliens i världen. Men att som regeringen gör koppla in återvändande genom att betala stora summor biståndspengar till korrupta stater för att de ska ta emot sina från Sverige utvisade medborgare är ett snurrigt sätt att tänka. Det är oansvarigt, och det bidrar definitivt inte till Sveriges eller världens säkerhet.

Inte heller den stora höjningen av återvandringsbidraget från 10 000 till 340 000 kronor per person är något som bidrar till att integrationen blir bättre eller att välståndet i Sverige ökar. Därför väljer Centerpartiet att ta de nästan 1,5 miljarder som regeringen under 2026 lägger på återvandringsbidraget och lägga dem på andra saker i budgeten.

Fru talman! Jag vill avsluta med att hänvisa till Centerpartiets förslag till budget för 2026. Den ska ses som en helhet. Det är en budget för hela Sverige där vi satsar på att göra jobben fler och där utsläppen ska ned. Av det skälet deltar vi inte i beslutet om budget för utgiftsområde 8, utan jag står bakom vårt särskilda yttrande.

Anf. 166 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Fru talman! En av få saker som de rödgröna partierna verkar vara överens om är att antalet kvotflyktingar ska öka.

Det finns redan många utlänningar som befinner sig i utanförskap i Sverige, och det finns redan många som inte har integrerats. Ändå föreslår Centerpartiet i sin budgetmotion att antalet kvotflyktingar ska mer än femdubblas. Det innebär att Centerpartiet och de andra rödgröna partierna vill att Sverige ska ta emot fler kvotflyktingar än det totala antal utlänningar som fick asyl i Sverige förra året.

Det säger precis vilken inriktning migrationspolitiken får ifall Socialdemokraterna börjar regera landet med hjälp av partier som Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Massinvandringen är det enda dessa partier är överens om.

Min fråga till ledamoten från Centerpartiet är om ledamoten anser att en femdubbling av antalet kvotflyktingar är något som Sverige behöver, efter en migrationskris som skapat stora problem för Sverige som Tidöpartierna nu håller på att åtgärda. Har inte Centerpartiet lärt sig någonting av vad det innebär att föra en liberal migrationspolitik som skadar sammanhållningen och förtroendet för hela migrationssystemet?

Anna Lasses (C)

Anf. 167 Anna Lasses (C)

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Kvotflyktingar är ett väldigt bra sätt att ge just de människor som är absolut mest utsatta en möjlighet att få trygghet. Därför tycker jag att svaret på frågan är självklart: Jo, vi har plats för dessa människor. De har behov av att komma hit.

När det gäller hur vi ska komma till rätta med integrationspolitiken måste vi titta på det förebyggande arbetet. Vi måste få våra skolor att fungera. Vi måste se till att det finns fritidsgårdar i de områden där vi har problem med kriminalitet. Jobben måste bli fler. En aktiv jobbpolitik är nog det absolut viktigaste instrumentet för att få till stånd en vettig integration. Och naturligtvis ska vi se till att människor så fort som möjligt får lära sig det svenska språket och komma in i samhället.

Anf. 168 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Fru talman! Det finns många människor i världen som har behov av att komma till Sverige. Men vad är det för migrationspolitik som det svenska folket har behov av? Jag tror att det är detta vi ska prioritera.

Ledamoten undviker fortfarande att tala om det som svenska folket ser och märker, nämligen ett Sverige där integrationen inte fungerar och där Centerpartiet vill öka inflödet ytterligare.

Oavsett hur ledamoten väljer att formulera sig kvarstår det faktum att Centerpartiet vill att Sverige ska ta emot fler kvotflyktingar än det totala antalet människor som fick asyl i Sverige under hela förra året. Detta vill man i ett läge där skolor, bostäder och sjukvård redan är pressade av den massinvandring som Socialdemokraterna är ansvariga för och där parallella samhällen har vuxit fram under just den politik som Centerpartiet självt varit med och format. Att då säga att Sverige behöver mer migration är inte ansvarstagande – det är en upprepning av exakt den migrationspolitik som skapade problemen från början.

Varför vill Centerpartiet öka inflödet innan de problem som redan finns är lösta? Varför menar Centerpartiet att Sverige, som redan har stora integrationsproblem, ska ta emot fler kvotflyktingar än alla andra nordiska länder tar emot tillsammans? Hur skulle det kunna ligga i Sveriges intresse att femdubbla antalet kvotflyktingar?

Anna Lasses (C)

Anf. 169 Anna Lasses (C)

Fru talman! Jag håller med om att andra länder också bör ta ett större ansvar.

Jag kan konstatera att 75 av de svenska kommunerna skrev och tackade nej till att träffa samordnaren för återvandringsbidrag därför att man helt enkelt inte vill ha färre medborgare i sin kommun. Man vill ha fler.

Vi behöver fler människor i ett antal olika sektorer. Vi behöver inte färre. Däremot måste vi se till att integrationen fungerar. Vi måste satsa mer på skolan. Vi måste bedriva en aktiv politik som ser till att barn, unga och vuxna kommer in i vårt samhälle. Det är inte detta som regeringen gör nu.

Regeringen bedriver en plakatpolitik som absolut inte leder vare sig till en bättre integration eller till en bättre tillit mellan människor i vårt samhälle.

(Applåder)

Patrik Karlson (L)

Anf. 170 Patrik Karlson (L)

Fru talman! Sverige är ett fantastiskt land, och Sverige ska alltid vara en fristad för människor som flyr undan krig och förföljelse. Samtidigt måste vi upprätthålla en reglerad invandring och ett mottagande som är stabilt och hållbart över tid. Det handlar ytterst om att värna förtroendet för vårt asylsystem, att de som har skyddsskäl får stanna och bygga sin framtid här medan de som saknar skyddsskäl återvänder.

En långsiktigt hållbar migrationspolitik kräver både tydlighet och konsekvens. Återvändandearbetet är därför helt centralt och en prioriterad fråga för den här regeringen. Bland annat har reglerna skärpts sedan tidigare, så att ett utvisningsbeslut inte längre kan preskriberas automatiskt efter fyra år. Tidigare kunde personer hålla sig gömda i fyra år och sedan få sin sak omprövad. Den luckan har vi nu stängt.

Den nya ordningen är tydlig: Har man fått avslag ska man lämna landet. För att detta ska fungera bygger vi ut kapaciteten för våra förvar och inre utlänningskontroller. Myndigheterna har fått mer resurser att hålla personer i förvar inför utresa när det behövs, och polisen genomför fler kontroller för att söka upp dem som vistas här utan tillstånd.

Fru talman! Att motverka skuggsamhällen är också att slå vakt om vår samhällsgemenskap och tryggheten i vårt land. Regeringen har bland annat sedan tidigare tillsatt en statsrådsgrupp mot skuggsamhället som kraftsamlar över departementsgränserna.

Vi ska täppa till alla kryphål som utnyttjas av oseriösa aktörer, oavsett om det handlar om arbetslivskriminalitet, falska identiteter eller exploatering av människor, för i skuggsamhällets mörker frodas otrygghet och kriminalitet.

Fru talman! Sverige ska vi inte ensamt bära ansvaret för migration. Det krävs europeisk samverkan och solidaritet. Därför driver Liberalerna och regeringen på för ett större gemensamt ansvar inom EU när det gäller asylmottagandet.

Glädjande nog ser vi nu historiska framsteg inom EU:s asylpolitik. Efter år av låsningar har länderna i unionen enats om principer för en ny asyl- och migrationspakt. Det innebär kortfattat att alla medlemsländer måste bidra, antingen genom att ta emot fler asylsökande eller genom ekonomisk och administrativ solidaritet. Det är precis den rättvisa fördelning vi länge har efterlyst.

Flyktingsituationen måste hanteras gemensamt. Vi ska inte lämna länder som Grekland, Cypern, Italien och Spanien ensamma med ansvaret, och länder som Sverige ska inte heller ensidigt behöva bära en oproportionerlig börda.

Den nya samarbetspraxis som nu gäller inom EU handlar inte bara om omfördelning utan också om att stärka våra gränser och att effektivisera asylprocessen. Ordning vid EU:s yttre gränser är en förutsättning för fri rörlighet inom Schengen.

Genom effektivare prövningar av asylansökningar ska vi tidigt kunna avgöra vilka som faktiskt har skyddsbehov. De som saknar asylskäl ska då få ett snabbare besked om avslag och kunna återvända i stället för att försvinna in i Europa och leva irreguljärt. Det gagnar hela vår kontinent.

Fru talman! Sverige ska konkurrera om de skarpaste talangerna. Vi behöver högkvalificerad arbetskraft för att stärka vårt lands utveckling och välstånd. Tyvärr har det svenska systemet för arbetskraftsinvandring länge dragits med en alltför långsam och krånglig byråkrati. Därför gör den här regeringen en omläggning för att kunna attrahera fler topptalanger till Sverige.

Sedan tidigare har Migrationsverket fått i uppdrag att kraftigt korta handläggningstiderna för arbetstillstånd i kvalificerade yrken. Det ska helt enkelt inte ta en evighet för ett företag att anställa en ingenjör utifrån.

Redan nu ser vi att processen börjar gå fortare. Det ursprungliga uppdraget som gavs var att kompletta ansökningar om arbetstillstånd för högkvalificerad arbetskraft skulle få beslut inom 30 dagar. Den faktiska genomsnittliga tiden är nu cirka 18 dagar. Det är utmärkt. En välfungerande process är avgörande för att våra företag ska kunna växa och investera här i Sverige.

Fru talman! Jag har redan varit inne på det, men när företagen inte hittar medarbetare inom landet med den kompetens de behöver är det viktigt att de kan rekrytera utifrån. Regeringen och Sverigedemokraterna kommer inte att höja lönegolvet vid arbetskraftsinvandring till 100 procent av medianlönen, som vi tidigare hade aviserat. I stället har vi enats om att lönegolvet ska stanna vid 90 procent. Samtidigt är beskedet att listan med 152 undantagna yrken inte längre är aktuell.

Det är ingen hemlighet att vi liberaler helst inte hade velat höja kraven alls utan i stället velat se ordningen att kollektivavtalade löner fick gälla i respektive bransch, men vi är lättade över att det åtminstone inte blir 100 procent av medianlönen.

En viktig poäng på området är dock att vi samtidigt skärper reglerna mot fusk och exploatering. Arbetstillstånd ska numera kunna nekas arbetsgivare som fått sanktioner eller är misstänkta eller dömda för brott, och nya brottsrubriceringar införs för att straffa exploatering av utländsk arbetskraft samt handel med arbetstillstånd. Det är också väldigt bra. Budskapet är tydligt: I Sverige tolererar vi inte att någon vare sig utnyttjar arbetskraft eller tjänar pengar på att sälja arbetstillstånd.

Fru talman! En reform som ligger oss liberaler särskilt varmt om hjärtat är införandet av språk- och samhällskunskapstest för svenskt medborgarskap. Regeringen arbetar nu med att ta fram detta, och det är verkligen på tiden. Medborgarskapet är ett av de finaste åtaganden och rättigheter man kan få i det här landet. Det markerar att man har blivit en del av vår gemenskap och det demokratiska samhället, med allt vad det innebär av rättigheter och skyldigheter.

Språket är nyckeln in i gemenskapen. Utan språket blir det svårt att komma in på arbetsmarknaden, att följa med i samhället och att utöva sina rättigheter fullt ut. Den som vill bli svensk medborgare ska visa sig vilja bli en del av vårt land.

Fru talman! Vi har under denna mandatperiod lagt om inriktningen på migrationspolitiken. Vi har under lång tid haft en situation som varken har varit bra för oss eller för de människor som kom hit.

Sverige tar sitt ansvar med effektiva återvändanden, stopp för skuggsamhällen och fokus på skydd och integration och genom att söka lösningar tillsammans med övriga länder i EU.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Anf. 171 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! På Liberalernas stämma beslutade ni att verka för en migrationspolitik som belönar självförsörjning, ansvarstagande och etablering som grund för uppehållstillstånd. Det här kan man i alla fall läsa på Liberalernas hemsida.

Jag undrar därför om Patrik Karlson kommer att ta några initiativ för att Tidösamarbetet ska stoppa utvisningarna av de 4 700 spårbytare som är just självförsörjande, ansvarstagande och etablerade. Den politik som regeringen har bedrivit innebär att människor som har arbetat i Sverige i många år med arbetstillstånd, som har lärt sig svenska, som har blivit en del av samhället och som alltså arbetar eller driver företag nu riskerar att förlora sin möjlighet till fortsatt uppehållstillstånd.

Man får sälja huset och rycka barnen från deras skolgång och är hänvisad att resa till hemlandet. Om man har tur kanske arbetsgivaren kan hålla arbetet ledigt så att man kan söka sitt eget jobb igen från till exempel Somalia, Afghanistan, Iran eller vilket land det nu är man blir utvisad till.

Det är förstås en enorm osäkerhet som drabbar de här människorna. En av alla dessa, som jag har träffat, är en kvinna från Iran. Hon har kämpat för kvinnors rättigheter och mot den iranska regimen. Hon tvingas att åka dit, och om hon har tur kan hon söka sitt jobb inom vård och omsorg från Iran.

Patrik Karlson (L)

Anf. 172 Patrik Karlson (L)

Fru talman! Tack till ledamoten Annika Hirvonen för frågan!

Låt mig först och främst konstatera att man fortfarande har möjlighet att via den ordinarie processen arbeta i det här landet som arbetskraftsinvandrare. Precis som jag nämnde i mitt anförande har Sverige ett behov av kompetens inom många sektorer.

Jag tror att också den övriga regeringen delar uppfattningen att vi behöver attraktiv arbetskraft. Men vi kan inte låta asylprocessen i sig förvandlas till ett alternativt spår för arbetskraftsinvandring. Det måste vara ordning och reda, och vi ska hålla oss till den ordinarie ordning som finns för att rekrytera utländsk arbetskraft där den behövs.

Med det sagt: Vi ser de problem som har uppstått med lagstiftningen. Utifrån de ramar och den möjlighet som finns med den tid som är kvar på mandatperioden och med det arbete som redan sker på departementen ska vi göra vårt för att se hur man kan lösa frågan för det antal människor som har hamnat i kläm.

Anf. 173 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Det vore otroligt välkommet om Liberalerna gjorde det, för det är verkligen ingen ordning att efter flera år i Sverige få besked om att man helt plötsligt måste lämna Sverige och åka till Afghanistan för att söka om sitt eget jobb. Det är ingen ordning att få höra: Nu måste du avveckla ditt företag för att åka till Iran, och sedan kanske du kan söka arbetstillstånd på nytt i Sverige.

Det är snarare total oreda. Det är inte att kunna lita på de beslut som politiker en gång har fattat. Jag hoppas verkligen att Liberalerna och Patrik Karlson gör detta och ser till att stoppa den här retroaktivt tillämpade ändringen. Men så sent som i dag röstade Patrik Karlson nej till det i riksdagens socialförsäkringsutskott när vi i Miljöpartiet lade fram ett förslag om att stoppa detta.

Nåväl, även jag förstår att man kanske får ta den diskussionen internt när man är en del av ett samarbete. Men i slutändan, för de människor, familjer, företagare, kollegor och klasskamrater som blir berörda av besluten, är det resultatet som räknas.

Jag pratade tidigare med Kristdemokraterna, som slog sig för bröstet för att de har hittat en möjlighet att få igenom en utvärdering som visar att vi har rättsosäkerheter i asylsystemet för konvertiter. Grattis! Fint, och gott så! Men i verkligheten utvisas just nu konvertiter för att man har ändrat bland annat reglerna om spårbyte. Det känns som att det trots allt hittills har varit Sverigedemokraterna som har fått diktera allt.

Patrik Karlson (L)

Anf. 174 Patrik Karlson (L)

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Det är precis som ledamoten själv konstaterar: Vi förhandlar inom ramen för regeringen och Tidöavtalet och agerar inte spontant på några utskottsinitiativ.

Jag måste poängtera att regeringen står fast vid att vi måste återupprätta ordning och reda i svensk migrationspolitik, och det är bara att konstatera att den möjlighet till spårbyte som tidigare fanns tyvärr har undergrävt mycket av legitimiteten i systemet.

Om man kommer till Sverige och söker asyl fast man inte har skyddsskäl tycker vi att det är orimligt att man inifrån landet kan leta upp andra sätt att få stanna kvar. Det skickar helt fel signaler om att man kan kringgå de lagar och regler som vi har. Man utnyttjar kryphål, och det skapar helt enkelt en obalans.

Med det sagt: När nu denna nya ordning ändå är fastställd ska vi göra vad vi kan för att se till de människor som har hamnat i kläm och hur man möjligtvis kan ordna upp deras situation.

Anf. 175 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Vi debatterar nu utgiftsområde 8 Migration. Migrationsfrågor är något som har diskuterats väldigt mycket i samhällsdebatten de senaste åren. Kanske en tredjedel av Tidöavtalets olika förslag handlar om migration.

Väldigt ofta när vi lyssnar på företrädare för regeringspartierna hör vi att man motiverar olika lagförslag med att man vill slå mot kriminaliteten. Att vi vill bekämpa brottsligheten är nog en av de saker som vi alla är överens om i denna kammare. Men det man kanske inte talar lika högt om från regeringspartiernas företrädare är alla de arbetande, laglydiga människor som invandrat till Sverige som en del av att bygga Sverige starkare. Detta är människor som nu misstänkliggörs, människor som nu får sina rättigheter kringskurna och förminskade, människor som nu oroar sig för sin framtid och frågar sig: Är Sverige ett bra land för mina barn att växa upp i?

En del kanske en gång kände att Sverige var ett hemland där man kände sig hemma och som man var stolt över. Men när regeringen börjar betala ut hundratusentals kronor i återvandringsbidrag för att bli av med invandrare är det många som får denna känsla skakad i grunden. Det försvagar tilliten mellan människor. Det gör Sverige svagare.

Fru talman! Vi i Miljöpartiet vill se en annan riktning där vi talar om människor som resurser och där vi talar om mänskliga rättigheter som något att försvara och stärka snarare än något som man ska försöka minimera och kringgå.

I Miljöpartiets Sverige ska alla barn kunna känna sig trygga i det land de växer upp i – följa med på klassresan, ta körkort och drömma om en universitetsutbildning. Jag har mött barn vars högsta önskan är att få ett personnummer – barn som är födda i Sverige, som har levt hela sina liv här och som är på väg att börja högstadiet men som fortfarande inte har den mest grundläggande av tryggheter. Det är barn som får leva hela sina liv i papperslöshet med den här regeringens politik.

Nyligen träffade jag en av de kvinnor som har fått hela sin tillvaro slagen i spillror av regeringens politik. Hon har jobbat inom vård och omsorg och bor med sin sambo, som är flykting. Hon har engagerat sig mot sitt hemlands förtryckande regim och Irans begränsande av kvinnors frihet. Hon har haft uppehållstillstånd i Sverige med spårbyte, men nu har regeringen tagit bort hennes chans att få fortsätta leva här. Hon frågar: Vart ska jag ta vägen? Vad kommer att hända mig om jag återvänder till Iran?

Fru talman! Vi i Miljöpartiet tycker att det som regeringen pratar om, att det ska löna sig att arbeta, lära sig svenska, sköta sig och bli integrerad, ska betyda något på riktigt. De människor som har gjort just det men nu görs utvisbara i tusental borde ha kunnat fortsätta bygga sina liv och bygga vårt land starkare här.

Vi vill därför sätta stopp för det borttagande av möjligheten för spårbytare att söka förnyat uppehållstillstånd i Sverige som regeringen har infört. Vi i Miljöpartiet lade fram ett sådant förslag i socialförsäkringsutskottet. Tidöpartierna och Socialdemokraterna röstade nej till det i dag.

Fru talman! En migrationspolitik som gör det bra för människor att integreras i Sverige bygger på att människor kan känna trygghet här, att man får bo på en plats där man kommer i kontakt med det svenska samhället och att man så tidigt som möjligt får börja lära sig svenska. Därför föreslår vi att flyktingar ska få lägenheter som är utspridda i olika delar av samhället i stället för att alla ska samlas på en plats. Det skulle främja integrationen mycket mer än den politik som regeringen bedriver.

Trygghet – att veta att jag nu för sista gången kan avsluta min flykt – känner många först när de får ett långvarigt uppehållstillstånd. De permanenta uppehållstillstånden ger människor en bra grund för att känna att de kan rota sig i sitt nya land. Det blir helt enkelt lättare att koncentrera sig på grammatiklektionerna på sfi:n när man inte behöver oroa sig för att nästa år bli av med rätten att stanna i Sverige.

Som den ukrainska läkare som jag träffade på Röda Korsets matutdelning sa: Det tar två år som ukrainsk läkare att få en svensk läkarlegitimation. Mitt uppehållstillstånd räcker bara ett år i taget. Jag undrar om det ens är värt att börja validera min läkarutbildning.

Den typen av beslut fattar människor tyvärr när de inte har en långsiktig, förutsebar trygghet i ett land.

Vi i Miljöpartiet tycker att ett av de största problemen i dag är att flyktingar riskerar att dö på flykten över Medelhavet. Det behövs säkra och lagliga vägar för flyktingar att söka asyl. I dag är kvotflyktingsystemet det säkra och lagliga sätt som finns. Det är det enda sättet för de absolut mest utsatta flyktingarna, som inte har möjlighet att ta de här livsfarliga flyktvägarna.

Att regeringen så kraftigt skar ned antalet kvotflyktingar samtidigt som antalet människor på flykt i världen ökar tycker vi var fel. Vi behöver se till att fler EU-länder tar ansvar för att erbjuda möjlighet för några av världens mest utsatta flyktingar att få skydd.

Fru talman! Rättssäkerheten i asylprocessen är något som vi i Miljöpartiet ofta har lyft fram. Det finns stora brister i dag. Det visar inte minst den senaste rapporten från Statskontoret men också många rapporter innan dess. Det är rapporter som till exempel har undersökt hbtqi-flyktingars möjligheter och rättigheter, men också konvertiters.

Vi har sett hur man från en dag till en annan ändrade sig. Först sa man att kvinnor kunde resa säkert tillbaka till talibanernas Afghanistan. Nästa dag hade man ändå insett att det inte var säkert för kvinnor.

Bristerna i rättssäkerhet behöver adresseras. Vi i Miljöpartiet tycker att det är helt fel väg att i stället försvaga rättssäkerheten så som regeringen har aviserat i sin budget. Konkret ska man till exempel minimera möjligheten för asylsökande att få stöd av en advokat eller kompetent jurist. Det offentliga biträdet, som det kallas, som fungerar som stöd för den asylsökande under processen hos Migrationsverket, ska nu bara få en timme med den asylsökande. En timme som dessutom är tolkad innebär i praktiken enbart 30 minuter att förklara vilka rättigheter man har och vad man måste tänka på för att föra fram sina asylskäl på ett sätt som myndigheten faktiskt förstår.

Fru talman! Det finns många fina ord om att man vill stärka rättssäkerheten från företrädare för regeringspartierna, men faktum är att man i praktiken gör raka motsatsen.

Vi i Miljöpartiet vill se en debatt om migrationspolitiken som lyfter fram de fantastiska insatser som människor som har flyttat till Sverige varje dag gör för vårt samhälle. Varannan busschaufför, undersköterska och medarbetare bland barnskötare har just flyttat till Sverige, liksom var tredje läkare. Vår välfärd skulle stå sig mycket svagare utan dessa människor.

När regeringen begränsar möjligheten för företag och kommuner att anställa arbetskraftsinvandrare, ja, då gör det Sverige fattigare. Vi i Miljöpartiet motsätter oss därför de begränsningar som regeringen har aviserat vad gäller arbetskraftsinvandringen. Eftersom vårt förslag har fallit i rambeslutet har vi bara ett särskilt yttrande, och vi deltar därför inte i omröstningen om utgiftsområde 8.

Anf. 176 Viktor Wärnick (M)

Fru talman! Min jakt på konsumentupplysning, eller snarare väljarupplysning, fortsätter i kväll. Den är ju helt relevant särskilt vad gäller migrationspolitiken, vill jag hävda. I detta behöver man ändå ställa Miljöpartiets politik i kontrast till Socialdemokraternas politik på området.

Socialdemokraterna med Magdalena Andersson i spetsen, och i ett eko i kväll av Ola Möller, säger att man vill bedriva en stram migrationspolitik på EU:s miniminivå. Då hör vi Miljöpartiet föreslå något helt annat. Man föreslår att fler människor ska komma till Sverige. Man vill öka tilldragandefaktorerna till Sverige, och man är inte nöjd med att vi nu har den lägsta asylrelaterade invandringen till Sverige sedan 1985.

Därför tänker jag även till Annika Hirvonen ställa följande frågor: Vad är kraven för att släppa fram Magdalena Andersson som statsminister och Morgan Johansson till ny migrationsminister? Vad kommer Miljöpartiet att kräva att få igenom av sin egen politik?

Jag kan ta ett exempel som vi såg tidigare i dag, när vi i socialförsäkringsutskottet hade överläggning med regeringen om delar i EU:s asyl- och migrationspakt och den efterföljande politik som kommer därav, den så kallade solidaritetspoolen – en pool för att fördela flyktingar över Europa. Miljöpartiet har sagt att man vill se en tvingande omfördelning. Socialdemokraterna vill inte ha tvingande omfördelning av asylsökande i unionen, men Miljöpartiet meddelade att de hade en avvikande ståndpunkt och ville ha en tvingande omfördelning. Är det något som kommer att krävas av Miljöpartiet för att släppa fram Magdalena Andersson som statsminister?

Anf. 177 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Demokrati är inte en marknad, politik är inte en vara och väljaren är ingen konsument. Jag är glad att Viktor Wärnick rättade sig i inledningen av sitt anförande.

Demokratin är något vi skapar tillsammans. Valdagen är en högtidsdag. Men jag hoppas att många väljare deltar i demokratin också andra dagar än valdagen.

Min dröm är en värld där ingen tvingas fly. Jag drömmer inte om fler flyktingar till Sverige. Jag drömmer inte om fler flyktingar till EU. Jag drömmer inte om större flyktingläger i Libanon eller Rwanda. Jag drömmer om en värld där ingen tvingas fly.

Vi i Miljöpartiet drömmer inte bara om det, utan vi bedriver en politik för att uppnå det. Det ska vara en biståndspolitik som på riktigt minskar fattigdomen, främjar demokrati och bygger fred. Det ska vara en klimatpolitik som når klimatmålen, som ser till att vi förebygger de värsta naturkatastrofer som forskningen annars kan förutse och som vi vet skulle driva ytterligare miljontals människor på flykt.

Frågan om tvingande omfördelning drev vi visserligen i förhandlingarna om pakten i Europaparlamentet. Det jag reagerade på i dag var snarare att Moderaterna har svängt från att vilja att fler ska hjälpa till, till att vilja att man ska hjälpa till så lite som möjligt inom EU.

Anf. 178 Viktor Wärnick (M)

Fru talman! Jag tänker ställa frågan en gång till. Vad är Miljöpartiets krav för att släppa fram en socialdemokratisk regering, som man själv naturligtvis också vill ingå i och där man vill ha rådighet över alla de tusentals regeringsbeslut som fattas årligen? Vad är Miljöpartiets krav när det kommer till migrationspolitiken för att göra detta?

Jag tycker att väljarna förtjänar att få höra kraven. Det kan inte vara så att Miljöpartiet tillåts stå här och säga att det inte blir någon skillnad om Socialdemokraterna får komma till makten jämfört med när vi samarbetspartier nu styr. Vi vet att det inte kommer att vara så. Vi vet att Annika Hirvonen kommer att kräva stora förändringar av migrationspolitiken. Vi vet att Tony Haddou kommer att kräva stora förändringar av migrationspolitiken. Därför måste vi få svar på frågorna så att väljarna när de går till valbåsen nästa höst vet vad det innebär med miljöpartister och vänsterpartister i en regering ihop med Socialdemokraterna.

Dagens fråga i socialförsäkringsutskottet om solidaritetspoolen – det vill säga att man ska göra antingen en omfördelning av resurser för att hjälpa länder med högt migranttryck, framför allt länder runt Medelhavet, eller en omfördelning av migranter – var huruvida Miljöpartiet kunde ställa sig bakom den svenska linjen om att vi inte ska ta emot några asylsökande från dessa länder med tanke på det höga tryck och den integrationsskuld som finns i Sverige i dag.

Regeringens linje och Moderaternas linje, samarbetspartiernas linje, är att vi inte ska göra det. Medan Socialdemokraterna anslöt sig till detta hade Miljöpartiet en avvikande ståndpunkt. Det här är bara en i raden av alla de delar där Miljöpartiet tycker att vi behöver ha fler asylsökande till Sverige. Det ska vara ett lättare regelverk som gör att tilldragandefaktorerna ökar till Sverige.

I stället för att tala om klimatpolitiken i allmänhet eller den ekonomiska politiken i allmänhet kanske Miljöpartiet kan bemöda sig om att svara på vad man kommer att kräva för att släppa fram Magdalena Andersson som statsminister.

Anf. 179 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Det korta svaret är att det inte är bestämt än. Nyligen hade vi partikongress där vi antog ett nytt partiprogram. Partiprogrammet är Miljöpartiets långsiktiga visionsdokument som sträcker sig över många mandatperioder.

På nästa kongress, i mars, ska vi ta fram den politik som vi vill driva för de kommande fyra åren i Sverige om vi får bestämma. Därefter kommer vi att ta fram ett valmanifest och såklart också ta ställning till vilka de största och viktigaste prioriteringarna ska vara när vi ska styra Sverige tillsammans med Socialdemokraterna efter valet 2026.

Jag förstår att Moderaterna är nyfikna på hur det kommer att bli efter valet 2026. Man ägnar väldigt mycket tid åt att fråga oss på den rödgröna sidan om det, eftersom man inser att det är vi som kommer att bestämma efter valet 2026. Jag kan inte vänta tills vi sitter där. Det kan uppenbarligen inte Viktor Wärnick heller. Han har i alla debatter som vi har haft om migrationspolitiken frågat entusiastiskt hur det kommer att bli.

Om vi ska vara lite allvarliga är det inte en slump att jag pratar om klimatet. Det är vår tids ödesfråga, och inte bara för oss som bor i Sverige i dag. Det är en ödesfråga inte minst för de mest utsatta människorna i världen, för dem som redan bor i flyktingläger och för dem som inte kommer att kunna bo kvar på de platser där de lever i dag på grund av naturkatastrofer, torka som slår ut jordbruksproduktion etcetera.

Därför vågar jag nog ändå säga att det kommer att vara Miljöpartiets absolut viktigaste fråga.

Anf. 180 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Fru talman! Miljöpartiet skriver i sin budgetmotion att handläggningstiderna när det gäller medborgarskap är för långa. Partiet vill avsätta 50 miljoner kronor årligen för att handläggningen av medborgarskapsärenden ska gå snabbare.

Mellan 2020 och 2024 har ungefär 391 000 utlänningar blivit beviljade svenskt medborgarskap. Tycker inte ledamoten att det räcker? Ska det gå ännu fortare? Hur många svenska medborgarskap ska beviljas innan ledamoten från Miljöpartiet blir nöjd? Hade ledamoten varit nöjd om det hade blivit en halv miljon nya medborgare mellan 2020 och 2024?

Nu ska Tidöpartierna se till att inte varje kotte som tar sig till Sverige kan bli svensk medborgare. Det ska finnas språk- och samhällskunskapskrav. Den som vill bli medborgare ska kunna försörja sig. Och det ska finnas skärpta krav på hederligt levnadssätt. Man ska helt enkelt vara en del av samhällsgemenskapen innan man kan bli medborgare.

Men detta är Miljöpartiet emot helt och hållet. Miljöpartiet menar att vi ska fortsätta som vi gör nu, när nästan 400 000 utlänningar blir svenska medborgare under fyra år. Det är inte hållbart. Det finns inget stöd bland allmänheten för ett sådant system.

Hur resonerar Miljöpartiet när man menar att en utlänning som inte ens har lärt sig svenska ska kunna bli svensk medborgare?

Anf. 181 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Jag förstår frågan som att ledamoten undrar ifall Miljöpartiet tycker att det ska gå fortare än fyra år att få ett beslut från en svensk myndighet när lagen säger att man ska få sitt beslut efter sex månader. Ja, Miljöpartiet tycker att det är dåligt med olagligt långa väntetider för beslut om medborgarskap.

Det är inte bara Miljöpartiet som tycker att det är ett problem. Riksrevisionen konstaterade nyligen i en rapport att det finns enorma brister i just handläggningen av medborgarskapsärenden. Det tar på tok för lång tid.

Lagen säger att man ska få sitt beslut senast inom sex månader, och har man inte fått det har man till och med rätt att begära av en domstol att man ska få sitt beslut. Det är förstås helt oacceptabelt att människor har behövt vänta så länge som fyra år. Det är åtta gånger längre än lagen medger.

Jag har ett tips till Sverigedemokraterna, som ju vill att färre ska komma till Sverige. Då är det kanske inte så smart att ljuga och säga att vem som helst som kommer hit får bli svensk medborgare. Det är nämligen inte så, och det har faktiskt aldrig varit så.

Anf. 182 Nima Gholam Ali Pour (SD)

Fru talman! Jag hör vad ledamoten säger, men jag noterar också vad ledamoten inte tar upp. Hur många nya medborgare tycker Miljöpartiet att det är rimligt att Sverige ska få? Det är en enkel fråga, men Miljöpartiet vågar inte ta i den.

Det är just där skiljelinjen går i den här debatten. Regeringen och Sverigedemokraterna anser att medborgarskapet ska vara något man förtjänar. Miljöpartiet behandlar det mer som en formalitet som ska delas ut så fort de administrativa hindren är borta. Det är inte så de flesta svenskar ser på medborgarskapet.

Det handlar inte om att handläggningen av medborgarskapsärenden ska snabbas på. Det handlar om att på riktigt bli en del av samhällsgemenskapen och att konfirmera detta på något sätt. Det är så de flesta i landet ser på medborgarskap. Det handlar om att de som blir en del av detta land ska ha en gemensam grund med dem som redan lever här, så att vi kan känna att vi lever i och tillhör samma land.

Man kan inte dela ut medborgarskap så som man har gjort de senaste åren. Det är ett problem att så många medborgarskap delats ut till utlänningar som inte har anammat svenska värderingar.

Jag frågar igen: Hur många medborgarskap anser Miljöpartiet att Sverige ska dela ut egentligen?

Anf. 183 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Vi tycker att den som uppfyller kraven för medborgarskap ska få sitt beslut om medborgarskap i tid. Jag tror inte att något parti, faktiskt inte ens SD, har satt något slags gräns för hur många som ska få bli svenska medborgare, hur många barn som ska födas i Sverige eller inte födas och så vidare.

Vi har ganska länge haft en befolkning som har ökat. Nu är det många som oroar sig över att den minskar. Vi i Miljöpartiet tänker att politikens uppgift snarare är att anpassa sig efter verkligheten än att önska att verkligheten vore en annan.

Jag gjorde en liten freudiansk felhörning när jag lyssnade på Nima Gholam Ali Pour alldeles nyss. Jag tror att han sa: Vi ska inte dela ut så många medborgarskap. Men jag hörde: Vi ska inte dela upp medborgarskap. Det beror kanske på att jag tänker ganska mycket på att Nima och hans kollegor i Tidöpartierna vill just dela upp medborgarskap i ett A-lag och ett B-lag och ganska ofta delar upp människor i vi och dem. De ställer grupper mot varandra. I vårt senaste replikskifte var det lemlästade barn i Gaza som ställdes mot tolkar som har riskerat livet för svenska styrkor i Afghanistan.

Jag får väl be om ursäkt för felhörningen. Men jag kan konstatera att medan vi i Miljöpartiet lägger fram en politik för ökad rättssäkerhet och för att människor som har väntat olagligt länge på sina beslut ska få beslut i tid lägger SD sina resurser på splittrande politik som gör att människor som lever här känner sig ovälkomna. Det gäller till exempel återvandringsbidraget, som en majoritet av kommunerna faktiskt har sagt att de är helt ointresserade av. Till skillnad från Nima Gholam Ali Pour vill de nämligen ha fler medborgare, inte färre.

Anf. 184 Ingemar Kihlström (KD)

Fru talman! Jag kan konstatera att leden tunnas ut här i kammaren. Tyvärr verkar inte alla, trots att de har deltagit i debatten, orka härda ut tills turen kommit till migrationsministern, som har suttit här och lyssnat hela tiden. Det är lite anmärkningsvärt att till exempel Socialdemokraterna återigen lämnar en debatt. Heder åt ledamöterna från Miljöpartiet och övriga som sitter kvar och deltar.

Jag skulle vilja följa upp mitt och ledamoten Hirvonens förra replikskifte. Vi är många som från talarstolen och i replikskiftena har efterfrågat en linje för det tänkta regeringsalternativet. I vårt senaste replikskifte svarade ledamoten Hirvonen: Kristdemokraterna får ta replik på Miljöpartiet.

Man kan konstatera att Socialdemokraterna under den här mandatperioden har röstat ja till i princip allt, medan Miljöpartiet och Vänstern nästan alltid har röstat nej, oavsett om det har gällt migration, förvar eller arbetskraftsinvandring.

Man kan också fråga sig varför Miljöpartiet valde att inte ställa någon fråga om spårbytet till Socialdemokraterna. Det var ju faktiskt så att Socialdemokraterna ställde upp på den förändringen och till och med argumenterade för den. Kan det vara så att Miljöpartiet och Socialdemokraterna har gjort upp i den frågan redan, så att det finns ett beslut? Det hade ju varit relevant att fråga även Ola Möller om de 4 700, men den frågan ställdes aldrig.

Frågorna är högst relevanta: Vilka röda linjer finns? Vad finns det för krav? Vilka förändringar ska rivas upp? Vilka poster ska tilldelas? Är det kanske så att den röda linjen för Miljöpartiet handlar om att – till allas förskräckelse – få migrationsministerposten av Socialdemokraterna? Vilka är de röda linjerna framöver?

Anf. 185 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Jag håller mitt ord, och jag ska svara på Ingemar Kihlströms frågor nu när han har tagit replik på mig.

Jag börjar med Socialdemokraterna och frågan om spårbyte. Jag måste säga att jag verkligen tycker att det är illa att även Socialdemokraterna röstade ja till att 4 700 människor som arbetar och bidrar till svensk välfärd ska bli utkastade ur landet efter flera år här.

Men jag ställde en annan fråga till Ola Möller, och den handlade om att ta bort permanenta uppehållstillstånd. Jag har länge varit otroligt nyfiken på var Socialdemokraterna ska landa i den frågan. I väldigt många frågor har Socialdemokraterna precis som Kristdemokraterna landat på Tidöpartiernas linje. Jag blev glad när jag hörde att Ola Möller i sitt anförande sa någonting som lät precis som att Socialdemokraterna nu har landat i att säga nej. Jag är väldigt glad att ha fått det bekräftat från riksdagens talarstol.

Sedan fick jag en fråga om en linje. Ingemar Kihlström efterlyser en linje från oppositionen. Jag vill då påminna om att Sverige inte har ett tvåpartisystem. Vi har ett flerpartisystem där det vanliga är att varje parti går till val på sin politik; sedan förhandlar man och gör upp. Jag tycker faktiskt att det är något av en styrka att väljarna har många nyanser av progressivt att välja mellan på valdagen.

Ingemar Kihlström undrade också om vi kommer att ställa ultimatum om specifika ministerposter. Vi har visserligen inte diskuterat den frågan, men jag tror nog, om jag ska vara krass, att fokus kommer att ligga på politikens innehåll.

Anf. 186 Ingemar Kihlström (KD)

Fru talman! Vi kan konstatera att det för en framgångsrik och rak kurs efter ett val är bra att före valet tala om vad som gäller. Vi gjorde faktiskt det på Tidösidan. Vi sa att vi ville verka samman. Vi sa vilken politik vi ville föra. Vi fick väljarnas förtroende.

Men här rör vi oss in i det dimmiga landskapet, där det lyser lite olika lyktor i vilket väderstreck som helst. Vi kan konstatera att Socialdemokraterna ställer upp på migrationspolitikens alla förändringar, inklusive spårbytet, medan Vänstern och Miljöpartiet sätter sin fyr i absolut motsatt riktning och säger att vi ska gå åt det hållet i stället.

Att säga att man kommer överens efter valet är inte att visa respekt för väljarna. Att visa respekt är att säga vad man vill göra tillsammans. Vi kan konstatera att de frågor som vi har ställt till de olika representanterna i replikskiftena har fått tomma svar. Vad gäller spårbytet kan man tänka sig att det kommer att införas en amnesti eller att vår linje kommer att hållas. Man kan tänka sig att kvotflyktingnivån kommer att vara låg eller att den kommer att vara hög. Vi vet inte, och det är ingen som vet.

Jag tog i mitt huvudanförande upp lapptäcket. Det har inte blivit tätare. Det har snarare bara blivit en ram kvar. Man säger att man vill vara emot någonting. Men det vore relevant att säga vad man vill vara för tillsammans. Det är faktiskt väljarna värda att få veta. Jag hoppas att Annika Hirvonen kan lyfta fram tre punkter som är måsten för Miljöpartiet för att ingå i regering med Socialdemokraterna. Tre punkter – det vore väldigt relevant.

Anf. 187 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Ingemar Kihlström påstår att det är att inte visa respekt för väljarna att inte göra upp före valet. Jag menar att det är precis tvärtom. Att visa respekt för väljarna och för valresultatet är att se till att valresultatet avgör hur mycket av Miljöpartiets politik och hur mycket av Socialdemokraternas politik som nästa regering bedriver. Om fler röstar på Miljöpartiet måste det betyda att det blir mer av Miljöpartiets politik som genomdrivs och vice versa. Det om något är att ha respekt för valresultatet och väljarna.

Vi är alla transparenta och tydliga med vad vi står för, vilken vision vi har för samhället och vilka grundvärderingar det vilar på. Om det är någonting som jag känner mig trygg med när det gäller partierna på min sida i politiken är det att vi är överens om människovärdet. Det är mer än vad man kan säga om Tidöpartierna.

I mitt replikskifte med Viktor Wärnick fick jag frågan om krav och röda linjer. Nu formulerades det som tre punkter. Men faktum är att vi i Miljöpartiet i detta nu håller på att arbeta fram det handlingsprogram som vår kongress i vår ska bestämma att Miljöpartiet ska gå till val på. Vi har en intern demokratisk process där alla medlemmar är med och bestämmer vilka som blir de mest prioriterade frågorna. Jag har förstås några frågor som jag tycker är särskilt viktiga, och de handlar bland annat om barns rättigheter. Men det är inte bara jag som bestämmer, utan vi har interndemokrati.

Anf. 188 Migrationsminister Johan Forssell (M)

Fru talman! Precis som flera har sagt här inne är Sverige ett fantastiskt land. Det är skönt att vi i alla fall kan vara överens om någonting här i dag. Vi har hårt arbetande människor. Vi har världsledande företag. Vi har en frihet och en tolerans som är större i Sverige än i de flesta länder runt om i världen.

Men det fantastiska landet Sverige står inför stora utmaningar. Alldeles för länge har Sverige haft en i det närmaste kravlös migrations- och integrationspolitik. Det har nog inte saknats goda intentioner från den rödgröna sidan, men politiken har präglats av en oerhörd naivitet. Den naiviteten har banat väg för en misslyckad integration och för omfattande problem i det svenska samhället, med barn som inte ser sina föräldrar gå till jobbet, utsatta områden, en växande gängkriminalitet och en känsla av hopplöshet där det i stället borde finnas hoppfullhet.

Det här går inte att blunda för, och det går heller inte att förklara bort. Det vet svenska väljare. Det var därför de sa till oss i valet 2022: Nu räcker det med rödgrönt kaos i migrationspolitiken. De gav oss ett tydligt uppdrag och ett mandat att få ordning och reda i svensk migrations- och integrationspolitik.

Fru talman! Det är precis det arbetet vi nu genomför. Vi lägger om migrationspolitiken med fokus på minskad asylinvandring. Vi förbättrar integrationen och stärker betydelsen av det svenska medborgarskapet.

Ute i Europa pågår fortfarande flyktingkrisen. Siffrorna är fortfarande väldigt höga. Många länder i vår omvärld vittnar om ett fortsatt väldigt högt asyltryck, om problem med ett asylmottagande som fortfarande är alldeles för högt och om de integrationsproblem som växer i dess spår.

Den svenska regeringens arbete ger resultat. Vår handlingskraft för att strama åt asyllagstiftningen har lett till att antalet asylsökande i Sverige minskat med närmare 60 procent sedan vi övertog regeringsmakten från Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

De siffrorna är i dag de lägsta sedan 1996, och de fortsätter att minska. Om vi även räknar in anhöriginvandring och kvotflyktingar har vi i dag det lägsta mottagandet, den lägsta asylrelaterade invandringen, sedan 1985. Det är faktiskt så långt bort i tiden som vi har siffror för. Det spelar roll vem som styr i Sverige, fru talman.

(Applåder)

Regeringens migrationspolitiska arbete väcker också uppmärksamhet i många andra länder. För tio år sedan kom journalister till Sverige från övriga Europa och även utanför Europa för att skriva reportage efter reportage om hur illa det kunde gå när ett land som Sverige tappade kontrollen över migrationen.

De skrev artiklar och gjorde reportage om kaos och oordning och om människor som for illa. De skrev om en rödgrön regering som in i det sista vägrade att genomföra några som helst förändringar eller skärpningar av migrationspolitiken trots att de skärpningarna för de allra flesta i Sverige var alldeles uppenbara.

De skrev reportage om en statsminister som sa att hans Europa inte byggde några murar och om en vice statsminister som grät när man till slut tvingades att genomföra nödvändiga förändringar av asyllagstiftningen.

Tio år senare kommer samma journalister tillbaka till Sverige, men den här gången för att skriva reportage om Sverige som ett föregångsland. Det är resultatet av en både tydlig och konsekvent politik. De skriver reportage om ett Sverige som har ordning och reda och har lyckats minska asylinvandringen medan den ökar i många andra länder.

Vår inriktning i migrationspolitiken är tydlig och klar. Den som har skyddsskäl ska få en fristad. Men till skillnad från tidigare när Socialdemokraterna och Miljöpartiet styrde måste den som inte har skyddsskäl faktiskt återvända hem.

Återvändandet ökar nu också. Efter att ha minskat varje år under förra mandatperioden har antalet personer som återvänder ökat med 63 procent sedan regeringen tillträdde. Samtidigt har vi ställt om fokus. Sverige har gått från att främst vara ett asylinvandringsland till att i dag vara ett land för högkvalificerad arbetskraftsinvandring.

Låt mig vara tydlig: Det är bra för Sverige. Det är bra för vår konkurrenskraft. Handläggningstiden som vi ärvde av den rödgröna regeringen i dessa ärenden var över tre månader lång. I dag, fru talman, är den nere på tre veckor. Återigen: Det spelar roll vem som styr i Sverige.

Den här regeringen ser problemen. Vi åtgärdar dem, och vi får till en förändring. Vi står på hårt arbetande människors sida, oavsett om man är född i Sverige eller utomlands.

Fru talman! Regeringen tar ett helhetsgrepp. Vi lägger om i princip alla delar av den tidigare rödgröna och misslyckade migrationspolitiken.

Vi reformerar mottagandet av asylsökande genom att slopa rätten till eget boende, så kallad EBO. Vi inför mottagandecenter, vilket ger snabbare processer och motverkar segregationen.

Vi ökar antalet inre utlänningskontroller. Vi bygger ut antalet förvarsplatser och inför återvändandecenter.

Vi skärper kraven för anhöriginvandring med förslag om väntetid och ett skärpt försörjningskrav som också ska prövas vid förlängning av tillstånd.

Vi sänker också gränsen för utvisning på grund av brott. Den allra största gruppen personer som har kommit till Sverige är hederliga och skötsamma människor. De är inte kriminella, tvärtom vill de arbeta.

Så sent som i går träffade jag en syrisk familj i Eskilstuna som startat företag och nu nyanställer inom stenhuggeri. Vi ser deras viktiga arbete. De gör Sverige bättre. De är en del av Sverige. De är svenskar.

Men sedan finns också en grupp personer som inte sköter sig, som begår grova brott, som struntar i lagar och regler, som skapar brottsoffer och som tror att man kan bete sig hur som helst i Sverige.

Tyvärr har de delvis rätt. Man har kunnat göra lite hur som helst i Sverige. Brott har inte klarats upp. Det har daltats med grovt kriminella personer. Personer som begått brott har i stället för att bli utvisade fått uppehållstillstånd och till och med bostadsbidrag av den tidigare rödgröna regeringen.

Nu sänker vi gränsen för brottsutvisning. Vi städar upp i de många konstiga undantag som finns som den rödgröna regeringen lämnade efter sig. Vi betalar inte ut längre ut bistånd helt kravlöst. Vi är tydliga med att vi förväntar oss att mottagarländerna också ska lyssna på våra svenska prioriteringar och att de ska följa folkrätten och ta emot sina egna medborgare.

Det gör vi för att upprätthålla trovärdigheten i migrationspolitiken men också för att dessa farliga personer inte längre ska kunna begå nya brott i Sverige och för att deras brottsoffer ska få den upprättelse de faktiskt förtjänar.

Fru talman! Det finns många fler exempel på paradigmskiftet i svensk migrationspolitik. Nästa år kommer en helt ny lag för svenskt medborgarskap att finnas på plats. Det är väl det allra finaste man kan vara i Sverige, nämligen svensk medborgare. Fram tills nu har man kunnat bli medborgare efter bara fem år. Det har varit utan krav på att man ska kunna ett enda ord svenska, utan krav på att veta någonting om Sverige och utan krav på hur man beter sig.

Av Socialdemokraterna och Miljöpartiet ärvde vi en lagstiftning där det till och med finns exempel på att en person blev medborgare när han satt häktad för ett mord, som han senare dömdes för, och att han därför inte kunde utvisas. Det var politiken med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Men med den moderatledda regeringen är det slut på det.

Fru talman! Under alldeles för många år har det svenska medborgarskapet reducerats till att bara vara en resehandling. Nu blir det någonting att sträva efter. Det är en bekräftelse på att man fullt ut har integrerats i det svenska samhället.

Regeringen gör det ingen annan regering mäktat med eller velat göra. Vi förlänger tiden för medborgarskap från fem till minst åtta år. Vi inför krav på kunskaper i svenska språket och om det svenska samhället. Vi inför krav på ett hederligt levnadssätt och för första gången även ett krav på att man ska ha en egen försörjning i Sverige.

Det är viktiga och rimliga krav både för att medborgarskapet ska betyda någonting, men också för att fler människor som kommer till Sverige ska lära sig svenska språket och bli en del av vår samhällsgemenskap. Fler människor ska arbeta och göra rätt för sig så att vi inte bara klarar integrationen utan lyckas med integrationen.

Fru talman! Vi stärker Migrationsverket så att Sverige får ett ordnat, tryggt och effektivt mottagande. Det betyder nya mottagningscenter, närvarokontroller, nya skyldigheter och bättre säkerhet.

Vi investerar i en samhällsintroduktion som faktiskt ger asylsökande kunskaper om svenska normer och skyldigheter. Vi genomför EU:s migrations- och asylpakt med bättre gränsförfaranden och ett system som håller ihop.

Samtidigt minskar vi också kostnaderna, bland annat genom att begränsa rätten till offentligt biträde till EU:s miniminivå, och vi ställer krav på effektiviseringar i hela Migrationsverkets verksamhet.

Regelverket för förvar moderniseras och möjliggör att fler kan hållas i förvar eller stå under uppsikt när det behövs. Med skärpta regler för utvisning på grund av brott ser vi till att betydligt fler dömda brottslingar också lämnar Sverige.

Fru talman! Vi är på god väg att komma till rätta med många av de problem som Sverige står inför. Men efter nästa val finns risken att allt vi nu har åstadkommit kommer att raseras. Den rödgröna sidan är knappt enig om en enda sak i migrationspolitiken. Men så mycket vet vi, att naiviteten består.

Socialdemokraterna talar om en stram migrationspolitik. Men det är, som den här debatten har visat, väldigt oklart vad de egentligen menar med det.

Vi vet en sak. Socialdemokraterna partiledare har själv sagt att 19 000 asylsökande enligt henne inte bara är en stram migrationspolitik. Det är till och med en mycket stram migrationspolitik.

Det är en tredubbling av dagens asylmottagande. Det är en ansvarslös politik som skulle försätta Sverige i stora problem och kraftigt försämra våra möjligheter att lyckas med integrationen.

Helt oavsett det kommer de att behöva komma överens med Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet. Där låter det ibland som att invandringen, även när den var på 2015 års rekordhöga nivåer, inte var något problem.

Vi har Vänsterpartiet, som inte ens håller med om att flyktingkrisen över huvud taget var en kris. Det var en vanlig dag på jobbet med 250 000 asylsökande på två år.

Vi har Miljöpartiet som på område efter område säger nej till skärpningar. De säger nej till att ställa högre krav för svenskt medborgarskap. De säger nej till skärpt försörjningskrav vid anhöriginvandring. De säger nej till att återta kriminellas medborgarskap. De säger nej till att utvisa personer som missköter sig. De säger nej till att hitta samarbeten för att verkställa fler utvisningar av personer som har begått brott.

Men de säger ja till en sak. Sverige ska i ett läge där vår omvärld har övergått till tillfälliga uppehållstillstånd sticka ut och återinföra permanenta uppehållstillstånd.

Det är, fru talman, förslag och politik som med klinisk precision är utformade för att föra Sverige rakt tillbaka till flyktingkrisen 2015. Det är en ansvarslös politik som skulle öka asylinvandringen, förvärra integrationsproblemen och leda till att tusentals barn skulle behöva växa upp i utanförskap och fattigdom.

Dessa partier vill Socialdemokraterna ge veto till i migrationspolitiken. Vi vet hur det slutade förra gången. Det slutade med högre asylinvandring. Bara under det år som Magdalena Andersson var statsminister ökade asylinvandringen med över 40 procent – på ett enda år. Då har jag inte nämnt gymnasielagen eller nej till att genomföra skärpningar på viktiga områden i migrationspolitiken.

Socialdemokraterna visslar och låtsas som att ingenting har hänt. Det är inga gemensamma svar och ingen gemensam politik. Titta inte hit! Här finns ändå ingenting att se.

Socialdemokraterna vill inte ta den här debatten. Ola Möller kanske inte vågar ta den, men vi moderater räds inte de utmaningar som Sverige står inför. Vi räds inte heller debatten. Vi är övertygade om att en bättre morgondag är möjlig. Det är därför vi lägger om migrationspolitiken – bort från de rödgröna partiernas kaos. Vi säger nej till att återgå till en kravlös migrationspolitik. Vi genomför i stället viktiga förändringar för att Sverige ska få en migrationspolitik med mer ordning och reda, så att vi inte bara klarar integrationen utan lyckas med integrationen, håller ihop vårt land, ökar samhällsgemenskapen och tar vårt fantastiskt fina Sverige framåt.

(Applåder)

I detta anförande instämde Magnus Resare och Viktor Wärnick (båda M), Nima Gholam Ali Pour (SD) samt Ingemar Kihlström (KD).

Anf. 189 Tony Haddou (V)

Fru talman! Det var många stora ord. Det handlade en hel del om ordning och reda, om att upprätta trovärdighet och så vidare. Samtidigt har ministern skrivit avtal med Somalia, som uppmärksammats i medier den senaste tiden. Det är ett av världens mest korrupta länder. Ministern har försökt köpa utvisningar dit i ett upplägg där pengarna går till så kallade spöktjänster.

Ingen svensk myndighet verkar ha någon aning om vart dessa miljoner från våra skattemedel har gått, men migrationsministern tycker att det här upplägget verkar helt okej. I DN i går kunde vi alltså läsa om att pengar går till tre tjänstemän som alla tidigare har anklagats för korruption.

De går till en personlig vän till premiärministern, till en annan som kallar sig kusin till premiärministern och till en tredje som är initiativtagare till upplägget. Det dessa tre har gemensamt, förutom att de står premiärministern nära och tar del av de här pengarna, är att de tidigare anklagats för kopplingar till korruption. Det här sker alltså i ett av världens mest korrupta länder.

Vi har en regering som helt och hållet verkar acceptera det här och som inte verkar se några problem alls med detta. Vore det inte bättre att erkänna att det här inte blev bra och börja ta ansvar för situationen helt och hållet? Ska inte ministern göra det mot bakgrund av att det är tre tjänstemän nära premiärministern och att samtliga har anklagats för korruption? Ministern tycker att det är helt okej att köpa utvisningar dit.

Anf. 190 Migrationsminister Johan Forssell (M)

Fru talman! Det är lite ironiskt att Tony Haddou har stått här och talat om rättssäkerhet och nu tycker att vi ska agera på grund av att någon har anklagats för korruption – det finns inga belägg. Lite ordning och reda måste det väl ändå vara i Vänsterpartiet?

Men jag är glad över att Tony Haddou tar upp den här viktiga frågan, för det är en väldigt viktig prioritering för mig som migrationsminister. Vi ärvde nämligen ett system från Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna där vi kunde se att grovt kriminella personer inte blev utvisade från Sverige. Det gäller väldigt allvarliga brott, vill jag påpeka för Tony Haddou. Det handlar om våldtäkt. Det handlar om mord. Det handlar om rån.

Det handlar om brottsoffer i Sverige som har fått sina liv förstörda och som vittnar om att de har blivit kränkta inte bara för att de har varit utsatta för hemska brott utan också för att de har tvingats möta sina förövare ute på stan eftersom den tidigare rödgröna regeringen, som Vänsterpartiet stödde, inte lyckades verkställa deras utvisningar. De har kunnat fortsätta att begå brott. De har kunnat fortsätta att skapa nya brottsoffer.

Vi förändrar det här. Jag tänker göra allt som står i min makt för att vi ska kunna verkställa fler utvisningar av grovt kriminella personer, farliga människor som har begått väldigt allvarliga brott, så att de inte ska kunna begå nya brott och så att de inte ska kunna göra livet till ett helvete för sina brottsoffer.

Det är väl detta som är skillnaden mellan Vänsterpartiet och Moderaterna och skillnaden mellan den här regeringen och den förra: Vi tar brottsoffren på allvar. Vi har inga indikationer på att det skulle finnas några felaktigheter i detta. Skulle så vara skulle vi naturligtvis agera. Men hittills kan vi se att brottsutvisningarna till Somalia nästan har femdubblats jämfört med när Vänsterpartiet hade ett ord med i laget.

Jag är stolt över de resultaten. Jag tänker inte ge mig förrän alla dessa farliga personer har utvisats, så att våra brottsoffer kan få den upprättelse som de förtjänar, Tony Haddou.

(Applåder)

Anf. 191 Tony Haddou (V)

Fru talman! Det här har vi hört tidigare från ministern. Det är självklart lögner också i detta. Det är inte bara brottslingar i det här. Det tycker jag att ministern ska vara ärlig med.

Problemet är inte att Sverige skulle ha en återvändandepolitik. Problemet är att ministern gör återvändandepolitiken till korruptionspolitik. Det är det allvarliga. Man ser inte någonting här. Man säger att man inte ser några indikationer.

I Somalia finns ett etablerat system, som vi kan läsa om, med så kallade spökarbetare. Det är släktingar, vänner och andra personer som är formellt skrivna på tjänster utan att utföra arbete. För tre år sedan uppgav landets president att merparten av regeringens anställda inte dyker upp på jobbet.

Inga indikationer, säger ministern. Enligt den granskning som gjorts har Somaliapengar gått just till sådana här spöktjänster. Tre redan högavlönade topptjänstemän i den somaliska makteliten pekas ut som dem som i själva verket tar del av de här pengarna. Det är personer med nära kopplingar till premiärministern och som har anklagats för att ha kopplingar till korruption.

Detta är inte att upprätthålla trovärdigheten över huvud taget i migrationspolitiken. Det här är inte svensk biståndspolitik. Det här är inte svensk migrationspolitik. Det här är inte heller svensk utrikespolitik.

Jag förstår att ministern behöver sälja in detta och prata om brottsoffren och så vidare för att försvara ett korrupt upplägg med ett av världens mest korrupta länder. Men det vore mer klädsamt att mot bakgrund av detta säga: Här blev det fel. Varför avbryter inte ministern detta? Varför utreder inte ministern detta? Han vet att det här sker. Ändå låter han det pågå och försvarar sig med att det enbart skulle handla om förövare och brottsoffer.

Anf. 192 Migrationsminister Johan Forssell (M)

Fru talman! De senaste 20 åren har Sverige betalat ut 10 miljarder kronor i bistånd till Somalia, inte minst rödgröna regeringar. Jag har aldrig hört Vänsterpartiet med ett ord diskutera risken för korruption i detta. Tvärtom har jag bara hört kritik när vi som borgerlig regering har minskat biståndet. Men när det handlar om 5 miljoner kronor för att vi ska verkställa utvisningar av farliga personer – jo, många är farliga och har begått allvarliga brott i Sverige; det handlar till och med om säkerhetshot – tycker Vänsterpartiet att det är fruktansvärt.

Det handlar naturligtvis om att Vänsterpartiet har ett ideologiskt motstånd mot att utvisa farliga personer. Det förklarar det här daltandet, som Vänsterpartiet har gjort sig skyldigt till i många år. Tony Haddou arbetar väldigt hårt för att utländska mördare och våldtäktsmän ska få stanna kvar i Sverige och inte bli utvisade. De ska vara kvar i Sverige. De ska kunna fortsätta att begå nya brott. De ska kunna fortsätta att förstöra liven för sina brottsoffer.

Jag är stolt över att vi som borgerlig regering förändrar allt detta. Jag är stolt över att vi kan se att vårt samarbete med ett mycket väletablerat FN-organ ger goda resultat. Vi kan se att brottsutvisningar till just detta land nästan har femdubblats. Det är avgörande, och det visar på skillnaden mellan vänster och höger.

I den stora gruppen människor som har kommit till Sverige är de flesta skötsamma och begår inga brott. Men de få som väljer att göra det väljer också bort att vara en del av vår svenska samhällsgemenskap. Därför sänker vi gränsen för brottsutvisningar, trots att Vänsterpartiet inte vill det utan vill att dessa farliga människor ska få vara kvar i Sverige och fortsätta begå brott. Men det kan jag som moderat aldrig acceptera eller tolerera, och jag är övertygad om att våra brottsoffer tycker att det är väldigt skönt att det äntligen finns en ny regering i Sverige och att Vänsterpartiet än så länge hålls borta från regeringsmakten.

(Applåder)

Anf. 193 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Timmen är sen, så jag ska hålla mig kort. Vi har nyligen träffats vid två tillfällen på socialförsäkringsutskottet och talat om en fråga som jag och Miljöpartiet tycker är väldigt viktig, nämligen Sveriges linje att inga pengar från Sverige eller EU ska finansiera talibanregimen i Afghanistan. Mot bakgrund av den Somaliauppgörelse vi har hört talas om har jag vid två tillfällen ställt en fråga till migrationsministern och fått lite olika svar: Kommer regeringen att hålla fast vid att inte betala en enda krona till den afghanska talibanregimen? Jag undrar om detsamma kommer att gälla EU, alltså att Sverige kommer att motsätta sig att EU finansierar talibanregimen, till exempel i motsvarande syfte som Somaliauppläggen har haft?

Anf. 194 Migrationsminister Johan Forssell (M)

Fru talman! Jag tackar Annika Hirvonen för frågan.

Detta sätter fingret på en fråga som jag vet är jobbig för Miljöpartiet: att vi har en reglerad invandring. Det innebär att om man har asylskäl ska man få en fristad, men om man inte har det ska man resa hem. Vi har återkommande under åren sett olika initiativ och nästan rättsvidriga lagstiftningsreformer som har utarmat den reglerade invandringen, till exempel gymnasielagarna, som har skapat så mycket lidande för så många människor.

Det här handlar om något väldigt grundläggande: Vi måste upprätthålla en reglerad invandring och skydda asylrätten. I det ligger att om man inte har skyddsskäl ska man resa hem, även om det är till Afghanistan. I dagsläget är det bara hälften av afghanerna som har skyddsskäl. Det är inte jag som säger det, utan det är oberoende myndigheter och domstolar som gör denna typ av bedömningar. Då är det såklart jätteviktigt att vi kan verkställa dessa utvisningar, för det är grunden i en reglerad invandring. Annars kan vi lägga ned migrationspolitiken och ha fri invandring. Det är kanske det Miljöpartiet vill. Men jag vill inte ha det, och jag tror inte att svenska folket heller vill ha det.

Vi har inga samarbeten med talibanregimen. Det är en fruktansvärd regim som kränker mänskliga rättigheter och har en helt annan syn på allt än vad vi har. Vi vill inte ha med den regimen att göra. Vi har inte ens en ambassad i Afghanistan.

Jag tänker dock aldrig darra på manschetten i tydligheten vad gäller att även personer från Afghanistan måste resa hem. Jag tycker att man ska göra många olika saker, inte minst sätta press på personer därifrån att resa hem. Man ska även verkställa utvisningar, inte minst när det gäller personer som har begått allvarliga brott i Sverige. Det finns ganska många sådana också, även om de utgör en liten del av helheten. Här tänker vi moderater fortsätta att driva på.

Anf. 195 Annika Hirvonen (MP)

Fru talman! Jag har ändå uppfattat att Sveriges regering har skrivit under ett brev som handlar om att man vill att EU ska göra någon form av överenskommelse med talibanregimen eller ta liknande initiativ.

Det oroar mig att jag inte får ett tydligt nej på frågan om regeringen kommer att hålla fast vid att inte en enda krona från Sverige eller en enda euro från EU ska gå till talibanregimen. Jag delar helt Johan Forssells beskrivning av denna fruktansvärda regim, så jag ställer därför frågan en gång till: Kommer regeringen hålla fast vid att inte en enda krona ska till den afghanska talibanregimen?