Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

Anf. 1 Mikael Eskilandersson (SD)

Herr talman! I dag debatterar vi utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik.

Budgeten är en helhetslösning som innehåller skattesänkningar och reformer som på allvar kommer att göra skillnad i människors vardag. Det här kommer efter flera år med påtvingad återhållsamhet i budgeten, eftersom vi tog över en skenande inflation och minst sagt extrema priser på såväl bränsle som el – vilket inte minst påverkade byggandet i Sverige på ett extremt negativt sätt. När den tvåsiffriga inflationen dessutom ledde till kraftigt höjda räntor slog det enormt hårt mot byggbranschen, som fick uppleva vad som närmast kan liknas vid ett tvärstopp.

Men, herr talman, även om vi har en lång bit kvar tills vi kan kalla läget ljust kan vi nu se att läget i alla fall har stabiliserats i något som bäst beskrivs som en lågmäld lågkonjunktur.

I ett sådant läge är det avgörande att stärka hushållens köpkraft, att få hjulen att snurra och att skapa framtidstro och trygghet. När människor får mer kvar i plånboken ökar också möjligheten att konsumera, att investera och att planera långsiktigt. Därför gör vi det mer lönsamt att arbeta, och vi sänker både skatter och avgifter på flera områden.

En vanlig familj beräknas få över 5 000 kronor mer i månaden nästa år. Det är inte småpengar, utan detta är skillnaden mellan att skjuta upp nödvändiga utgifter och att kunna säga ja till barnens aktiviteter, vinterkläder eller den där efterlängtade reparationen hemma. Det är också skillnaden mellan att tvingas flytta till ett billigare boende och att kunna efterfråga ett ägt, bättre boende.

Vi gör skillnad för att förbättra människors ekonomi. Vi sänker elskatten, och vi gör det billigare att köra bil. Vi halverar matmomsen, och vi sänker förskoleavgiften. Vi genomför breda skattesänkningar för både löntagare och pensionärer.

Konjunkturpolitik handlar dock inte bara om skatter. Det handlar också om att investera klokt i det som bygger Sverige starkare. I utgiftsområde 18 tar vi tydliga steg för att förvalta våra resurser på bästa sätt och för att kunna möta de sociala behov som finns på bostadsmarknaden.

Vi fortsätter att göra det enklare att bygga och renovera sitt eget hus. Mer än 1 miljon rotavdrag godkändes under det första halvåret efter höjningen, vilket var en klart efterlängtad injektion som branschen då behövde. Nu har enklare regler trätt i kraft för renovering av hus. Det gör att människor kommer att slippa dyra och onödiga bygglovskostnader för mindre förändringar och utbyggnader.

Vi fortsätter också på det inslagna spåret med regelförenklingar för vanligt folk. Vi underlättar för människor att kunna både äga och bygga bostäder. Nästa år kommer Boverket att presentera utredningen om det vi kallar Sverigehus – vackra svenska hus som utan bygglov från kommunerna kan byggas i hela Sverige. Sverigehus kan på riktigt förändra sättet vi bygger på. Det kan öppna dörren till en egen villa för helt nya grupper i samhället.

Grundidén är lika enkel som den är kraftfull. I stället för att varje enskilt hus ska prövas och detaljbedömas i varje kommun gör man en central bedömning. Det är betydligt effektivare än 290 kommunala prövningar och att tusentals tjänstemän ska titta på samma husmodell om och om igen.

I dag byggs de flesta småhus som kataloghus i rationella fabriker. Hus som inte är unika behöver inte heller en unik prövning varje gång de byggs. Genom att bedöma husen centralt i stället för tusentals gånger ute i landet finns enorma effektivitetsvinster i både tid och pengar.

Regelförenklingar är dock inte allt, utan det behövs också kapital. Vi stärker därför Norrlandsfonden med ytterligare ett kapitaltillskott – denna gång på 380 miljoner kronor. I vårändringsbudgeten tillsköts som ni kanske minns 300 miljoner, och nu blir det alltså ett ännu större tillskott. Detta är en satsning som ska bidra till att få fram fler bostäder där industrialiseringen nu skapar nya jobb och ny inflyttning, och namnet till trots gäller det inte bara i norra Sverige. Med det här kapitaltillskottet kan fler byggherrar komma igång, och vi kan samtidigt stärka konjunkturen i byggsektorn.

Vi vill också öka tryggheten för dem som riskerar att hamna utanför bostadsmarknaden, och därför tar vi steg för att möjliggöra obligatoriska hyresgarantier för barnfamiljer. Ingen familj ska behöva fastna i otrygghet för att det saknas en väg in på hyresmarknaden.

En genomgående röd tråd sedan Tidösamarbetet inleddes har varit och är vårt gemensamma arbete mot kriminalitet, fusk och bedrägerier. Tidigare låt gå-attityd där sådant tilläts fortsätta och där kriminalitet tilläts växa allt längre in i samhällets alla strukturer är nu borta. I stället agerar vi kraftfullt med både resurser och lagstiftning för att stoppa såväl kriminella gäng som enskilda bedragare. Vi stärker därför också konsumentskyddet på bostadsrättsmarknaden genom att ge Boverket mer resurser för att kontrollera intygsgivare. För oss är det helt grundläggande att den som köper en bostadsrätt också ska kunna lita på att den ekonomiska planen är seriös och hållbar. Fusk och kriminella upplägg ska stoppas i tid.

Vi förstärker också Lantmäteriet. Detta förkortar väntetiden för utlämnande av handlingar och ska skärpa identitetskontrollerna vid lagfartssökande. Det stärker rättssäkerheten och motverkar ekonomisk brottslighet.

Även på konsumentområdet tar vi nya steg för att möta en modern marknad och förhindra kriminalitet. Detta kommer Björn Tidland att berätta mer om senare i debatten, så jag går inte djupare in på konsumentområdet nu.

Sammantaget är detta en budget som både stärker hushållen här och nu och bygger ett robustare Sverige på sikt. Den är ett svar på ett ekonomiskt läge, på familjernas behov och på de strukturella utmaningar som vi måste lösa.

Vi tror på ett Sverige där arbete lönar sig, där familjer får möjlighet att efterfråga ägda bostäder och där bostadsbyggandet möter framtidens krav utan att kostnaderna skenar – helt enkelt ett Sverige där familjerna har en starkare ställning. Det är den riktningen vi tar med den här budgeten.

Herr talman! Jag ser fram emot en fortsatt debatt där oppositionen svarar på frågan hur deras förslag ska kunna sammanfogas till ett. Det är nämligen mycket spretigt i oppositionens olika ändringsförslag, där både satsningar och besparingar ofta föreslås på samma anslag.

Jag yrkar bifall till betänkandets förslag.

Anf. 2 Joakim Järrebring (S)

Herr talman! Det regeringen framför allt har misslyckats med är att skydda vanligt folk under den här lågkonjunkturen. Jämför vi oss med andra länder i EU har vi haft lägre tillväxt och högre arbetslöshet.

När det gäller det utgiftsområde som vi debatterar i dag är bostäder och byggande en central del för att upprätthålla både tillväxten och rörligheten på bostadsmarknaden. Jag skulle därför vilja säga att det ekonomiska misslyckande som den här regeringen lämnar efter sig till stor del även återspeglas i den bristande bostadspolitiken.

Herr talman! Jag uppskattar att ledamoten lyfte småhusen och möjligheten till ett förenklat regelverk. Det är viktiga frågor för många. Men om vi ska förstå varför byggandet faller och bostadsbristen ökar igen behöver vi titta på människors materiella förutsättningar. Det är där själva kärnan finns. När räntor stiger, byggkostnader ökar, kreditmarknaden stramas åt och kommunerna får svårare att bära risker spelar det mindre roll hur stark människors önskan om ett eget hus är.

Min fråga till Mikael Eskilandersson är därför ganska enkel: Om många av dem som saknar en ändamålsenlig bostad i första hand, på grund av sin ekonomiska situation, efterfrågar en bra och prisvärd hyresrätt, hur ser Sverigedemokraternas plan ut för att möta det behovet och faktiskt minska bostadsbristen på riktigt?

Anf. 3 Mikael Eskilandersson (SD)

Herr talman! Jag tackar Joakim Järrebring för frågan.

Ett par kommentarer kring den högre arbetslösheten och lägre tillväxten är att vi tog över i ett läge där det var tvåsiffrig inflation och att den högre arbetslösheten är direkt kopplad till den ansvarslösa migrationspolitik som fördes under många år under socialdemokratiskt styre.

Det är nästan hela grunden för mitt parti att det under väldigt lång tid fördes en ansvarslös migrationspolitik som gjorde att Sverige fick hög arbetslöshet även i högkonjunktur. När vi nu dessutom går in i en lågkonjunktur slår den ännu hårdare, för nu börjar även vanliga svenskar bli arbetslösa. Men om man går in och kontrollerar siffrorna för att se vilka det egentligen är som är arbetslösa blir det ganska tydligt att det framför allt är invandrargrupperna som har väldigt hög arbetslöshet medan arbetslösheten bland inhemska svenskar inte är särskilt hög. Det visar hur ansvarslös politiken var tidigare.

Om jag ska svara lite snabbt på frågan: Socialdemokratin har ju genom egentligen hela det senaste decenniet pumpat in pengar i byggbranschen för att det ska byggas bostäder, framför allt hyresrätter, runt om i landet. Även min hemkommun har numera hyresrätter som står tomma därför att de helt enkelt är för dyra. De billiga hyresrätterna får man inte fram genom att bygga en massa nya hyresrätter, men det var ju ett sätt att lösa flyktingfrågan. De billiga hyresrätterna får man i stället fram genom att de som har råd att bo i villa och ägt boende flyttar från hyresrätter.

Vi har dessutom en väldigt stor andel hyresrätter i Sverige.

Anf. 4 Joakim Järrebring (S)

Herr talman! Om Mikael Eskilanderssons resonemang hade hållit för en faktagranskning hade det varit ett starkt inlägg, men om vi jämför oss med andra länder i EU – även länder som har tagit emot lika många eller fler flyktingar än Sverige – ser vi att utvecklingen i deras ekonomier ser helt annorlunda ut. Det beror på vilken typ av konjunkturstödjande politik man för.

Om man, som den här regeringen, väljer att sänka skatterna för de rikaste och skydda deras ekonomi faller också efterfrågan brett, och det är det vi har sett i Sverige. Om man i stället, som vi, hade valt att skydda vanliga människors inkomster och se till att pengarna faktiskt gör nytta i ekonomin – inte hamnar på ett redan fett sparkonto – hade konjunkturen sett annorlunda ut. Hade man dessutom fortsatt att satsa på att upprätthålla bostadsbyggandet hade det också lett till en högre tillväxttakt och en bättre fungerande bostadsförsörjning.

Min fråga kvarstår därför, herr talman: Hur tänker sig Sverigedemokraterna att man ska klara bostadsförsörjningen om man inte ser till att bygga i kapp den bostadsbrist som finns? Där saknar regeringen och Sverigedemokraterna svar. Hur tänker Sverigedemokraterna ta sig an den här utmaningen inför valet och nästa mandatperiod? Det skulle jag vilja höra ledamoten svara på.

Anf. 5 Mikael Eskilandersson (SD)

Herr talman! Det är en intressant omvänd retorik när man tror att höjda skatter och straffbeskattning av svenska folket totalt sett ska ge en förbättrad ekonomi för alla.

Socialdemokraterna har lagt fram ett förslag som innebär närmare 30 miljarder i ökade skatter på arbete. Till det ska räknas ungefär 50 miljarder som man inte ens har tagit upp hur de ska betalas. Det är alltså enorma skatteökningar som kommer att behövas med Socialdemokraternas politik, och det kommer att slå väldigt hårt mot de vanliga arbetstagarna. Det går nämligen inte att beskatta de rika så hårt, som man uttrycker det. Det saknas liksom 70–80 miljarder, vilket inte ens är i närheten av vad man kan ta ut i skatt om man bara ska beskatta rika.

Bostadsbristen finns inte i hela landet, utan bostadsbristen finns på vissa orter. Den finns till exempel i Stockholm, och den finns även i Göteborg och Malmö. I min hemort och i nästan alla medelstora kommuner finns det dock gott om lediga lägenheter i dag. Att då pumpa in enorma summor som ett åtagande bara för att övertala byggherrar att bygga på marknader där det egentligen inte behövs bostäder kommer inte att gynna någon. Ni pratar om att redan nästa år gå in med 3 miljarder, Joakim Järrebring, alltså 3 000 miljoner. Det är i alla fall det som står i texten. Redan i dag ser vi att de tomma lägenheterna driver upp hyrorna för andra lägenheter i Sverige eftersom man måste ta igen den kostnaden via hyrorna.

Vi har 33 procent som bor i hyreslägenhet. Tittar vi lite på andra länder ser vi att exempelvis Norge har knappt 20 procent.

Anf. 6 Alireza Akhondi (C)

Herr talman! Det gäller att vara alert i kammaren.

Jag hade hoppats att den sverigedemokratiska ledamoten Mikael Eskilandersson skulle ha modet eller anständigheten att ägna sig åt en gnutta självkritik givet händelseutvecklingen i synnerhet i byggsektorn under den här mandatperioden. Bara under oktober månad gick 182 byggbolag i konkurs, Mikael Eskilandersson. Under de tre första kvartalen gick 1 442 i konkurs. Ledamoten menar att situationen är under kontroll. Kan ledamoten utveckla på vilket sätt han menar att situationen är under kontroll?

Vad är Sverigedemokraternas besked till alla de människor som har blivit av med jobbet lagom till jul? Vad är Sverigedemokraternas besked nu när vi går in i valåret, då vartenda påstående kommer att faktagranskas? Jag är rätt säker på att så kommer att ske. Det är väldigt tydligt att man trots 80 miljarder i ofinansierade satsningar – det vill säga valfläsk – inte lyfter ett finger för att komma till rätta med de utmaningar som har funnits i bostadspolitiken i många decennier.

Återigen: Vad är Sverigedemokraternas besked till väljarna och till dem som jobbar i den här branschen?

Anf. 7 Mikael Eskilandersson (SD)

Herr talman! Tack, Alireza Akhondi, för frågan!

Jag vet inte om jag över huvud taget hade med något påstående om att läget skulle vara under kontroll i mitt anförande. Däremot sa jag att vi nu befinner oss i en lågmäld lågkonjunktur och att vi möjligen har det värsta bakom oss.

Jag tror att det är stor skillnad mellan min och Centerpartiets syn på omvärlden och läget just nu. Inte minst verkar Centerpartiet helt sakna självkritik. Det var ju ändå en regering som stöddes av Centerpartiet som lämnade efter sig en tvåsiffrig inflation och skenande räntor, vilket vi därefter har fått hantera.

Jag tror att jag talar för hela regeringsunderlaget när jag säger att det aldrig förr har gjorts så mycket som det görs just nu på byggsidan för att komma till rätta med alla de problem som den tidigare regeringen vägrade att ta tag i, som bekymmer med långa ledtider och med att få hela systemet att fungera smidigare. Det är ju nu vi har gjort de här förenklingarna i plan- och bygglagen. Vi fortsätter med förenklingar och med att se över hur vi ska korta ledtiderna så att vi kan komma igång och bygga när det väl finns möjlighet, nu när räntorna har stabiliserats igen och vi börjar se ljuset i tunneln.

Jag kan beklaga att vi fick ärva ett så dåligt läge när vi tog över. Det har lett till att det nu finns många människor som kommer att bli arbetslösa eller redan har blivit arbetslösa. Jag kan dock inte riktigt se att detta skulle bero på den sittande regeringen, med tanke på att den tog över i ett så extremt dåligt läge. Hur ofta har man en inflation som är tvåsiffrig?

Anf. 8 Alireza Akhondi (C)

Herr talman! Ledamoten verkar sakna grundläggande kunskaper i ekonomi och för all del även om hur omvärlden ser ut. När det gäller inflationen, och därmed också de högre räntor som blir riksbankernas vapen när det gäller inflationsbekämpning, har det ju varit likadant överallt i Europa och runt om i världen. Detta kom i efterdyningarna av pandemin och alla de stödinsatser som regeringar av olika kulörer runt om i världen fick ta till för att bekämpa de ekonomiska konsekvenserna av pandemin.

Den som tittar på hur respektive land har valt att hantera de problem som har dykt upp ser att Sverige sticker ut. Vi har ju rätt ofta stått här i talarstolen och efterlyst regeringssidans förslag för att lindra de ekonomiska konsekvenser som inflationen har fört med sig, och varje gång har man sagt att man jobbar vidare. Samtidigt ser vi att 500 000 människor är arbetslösa. Vi ser också att man har 80 miljarder i ofinansierade satsningar. Man lånar alltså upp pengarna.

Ingenting av detta kommer den här sektorn till del. Vi ser fortfarande konkurs efter konkurs. Sverigedemokraterna slår sig för bröstet och säger att man gör saker. Min fråga till ledamoten är: Exakt vad gör den sverigedemokratiskt ledda regeringen för att lindra nöden i den här branschen?

Anf. 9 Mikael Eskilandersson (SD)

Herr talman! Det är ganska kaxigt, och näst intill dumdristigt, att som centerpartist gå upp här och påstå att man själv skulle göra mer än vad regeringen gör. I Centerpartiets budgetförslag gör man besparingar på punkt efter punkt. Man gör besparingar på Boverket och på Konsumentverket. Man gör mer besparingar än satsningar. Satsningarna är i bästa fall modesta och i värsta fall helt uteblivna. Besparingarna blir värre år för år, enligt vad jag kan utläsa av Centerpartiets förslag.

Att i detta läge gå upp och säga att regeringen gör för lite, tillskjuter för lite och har fel ingångsvärde blir för mig nästan skrattretande. Det som Centerpartiet tänker göra genom sin budget är i så fall värre.

Jag kan bara konstatera att det är 32 miljoner som ska dras ned på utgiftsområde 18 år 2028. År 2027 är det 20 miljoner, och 2026 är det 9 miljoner. Det är inte några stora satsningar vi ser i Centerpartiets förslag, för att uttrycka det milt.

Vi har gjort väldiga satsningar, framför allt på att förbättra regelverket för att se till att processerna går snabbare och för att få ett fungerande system i grunden. Vi har varit eniga om att det är detta vi vill ha. Vi vill inte att man går in och betalar med subventioner för att tvinga byggbolagen att bygga i kommuner där det inte ens behövs lägenheter.

Anf. 10 Malcolm Momodou Jallow (V)

Herr talman! Det här är regeringens sista budget för utgiftsområde 18 och dess sista möjlighet att forma svensk bostadspolitik. Låt mig börja med att säga att det är skönt att det är sista gången. Efter fyra år med den högerkonservativa regeringen är det klart och tydligt att detta är en regering som gav upp sitt ansvar – en regering som såg bostadskrisen brinna och valde att vända bort blicken.

Herr talman! Under Tidöpartiernas tid vid makten har bostadsbyggandet rasat till bottennivåer. Byggbranschen går på knäna. Vräkningarna skjuter i höjden. Allt fler barn vräks från sina hem i ett av världens rikaste länder. Allt fler hushåll tvingas ställa sig den mest förnedrande frågan av alla: Ska vi betala hyran eller äta oss mätta?

Krisen är inte ett naturfenomen. Den är inte oundviklig, utan den är skapad av en politik som har slutat bry sig om vanligt folk. Budgeten vi debatterar i dag är ännu ett bevis. Detta är en budget skriven av politiker som har tappat kontakten med verkligheten.

Herr talman! Svensk ekonomi har hackat i flera år, med låg tillväxt, hög arbetslöshet och reallöner som har fallit. Sverige är i dag ett av de OECD-länder där ojämlikheten har ökat mest sedan 1980-talet. Som om detta inte vore nog har den växande arbetslösheten slagit direkt mot själva fundamentet i vårt samhällsbygge. Tusentals byggbolag har gått i konkurs, och tusentals byggnadsarbetare har förlorat sina inkomster. Med dem har vi förlorat en samhällsviktig kompetens som tar decennier att bygga upp men bara fyra år av högerpolitik att rasera. Det är en tragedi för varje familj som drabbas men också för Sveriges framtid.

Mitt i detta väljer regeringen gång på gång att prioritera de rikaste. Man har sänkt skatterna med 110 miljarder kronor under mandatperioden. Det är 110 miljarder som har tagits bort från välfärden, barnfamiljerna, hyresgästerna och tryggheten.

Herr talman! Vänsterpartiet väljer en annan väg. Vi beskattar bankernas övervinster, inte barnens mat eller bröd. Vi höjer kapitalskatterna så att de som har mest också bidrar mest. Vi satsar på bostäder för vanliga löntagare, inte på lyxrenoverade radhus för de välbeställda. Vi inför energieffektiviseringsstöd för hyresfastigheter. Vi gör om rot till ett grönt avdrag för ägda bostäder. Vi satsar 9 miljarder mer än regeringen på barnbidraget och 1,3 miljarder mer på bostadsbidraget. Och vi markerar tydligt: Inget barn i Sverige ska vräkas. Aldrig.

Herr talman! Det är så man bygger ett starkare Sverige: med rättvisa, med mod och med ansvar.

Herr talman! Vad har regeringen egentligen gjort för dem som kämpar mest? Den har gjort det lättare att vräka människor, även helt oskyldiga hyresgäster. Den har gjort andrahandshyrorna ännu dyrare på en redan sjukt dyr marknad. Den har avskaffat energieffektiviseringsstöd för flerbostadshus. Den driver på ombildningar som minskar antalet hyresrätter. Den har tagit bort investeringsstödet, som gjorde det möjligt att bygga hyresrätter med rimliga hyror.

Detta är inte bostadspolitik. Det är ett svek, ett svek mot 3 miljoner hyresgäster.

Herr talman! En bostad i andra hand är inte ett hem. Det är ett rån – ett rån där man ofta betalar tre gånger mer än vad bostaden egentligen kostar. Högerpartierna talar om ökade möjligheter att hyra ut, och bostadsministern låtsas att det är en lösning. Men privatuthyrning skapar inte fler bostäder; det skapar fler problem. Det göder en marknad som utnyttjar unga, nyanlända, ensamstående och alla andra som inte har råd att köpa sig trygghet.

Herr talman! Regeringen lämnar efter sig en mer kaotisk andrahandsmarknad, ett orört ränteavdrag, ett höjt rotavdrag och ett energieffektiviseringsstöd enbart för småhus – allt för att gynna sig själva och sina egna. Vi andra, som också är med och bygger landet och betalar skatt, får ta notan.

Herr talman! Hyresrätten är den mest demokratiska boendeform vi har. Man behöver inga rika föräldrar och inga stora bankkonton. Här är alla välkomna, från ensamstående arbetare till höginkomsttagare. Det är så ett samhälle hålls ihop. En blandad stad är en tryggare stad, och en blandad befolkning är en starkare befolkning.

Ett samhälle utan trygga hyresrätter är ett samhälle där splittringen växer. Regeringen saknar modet att bygga bort segregationen och att stå upp för vanliga människor.

Herr talman! Det modet finns i Vänsterpartiet. Jag står här i dag för alla dem regeringen inte vill se och vars verklighet regeringen inte vill erkänna. Jag talar för den som lever tio år kortare på grund av sin inkomst och sitt postnummer. Jag talar för den ensamstående mamman som aldrig går plus i slutet av månaden. Jag talar för pensionären som tvingas flytta efter en 50-procentig hyreshöjning. Jag talar för den ungdom som inte kan börja sitt vuxna liv för att bostad saknas. Jag talar för arbetaren som såg tio års löneökningar ätas upp av inflationen. Jag talar för invandraren som cyklar hem mat till andra men kastas ut av samma politiker som han servar. Jag talar för alla barn som vräks från sina hem. Deras verklighet brinner medan regeringen blundar. Det är ett gigantiskt svek.

Herr talman! Trygghet börjar med något så enkelt som mat på bordet och tak över huvudet. Ingen i Sverige ska behöva välja mellan middag och boende. Inget barn ska behöva oroa sig för att nyckeln plötsligt inte passar i låset.

Men det är exakt denna verklighet regeringen har skapat. Det den står för är motsatsen till trygghet. Regeringen står för splittring, ojämlikhet, orättvisa och, framför allt, rasism. Bit för bit rämnar vårt samhälle.

Herr talman! Det är dags att vända blad, inte bara för bostadspolitikens skull utan för hela Sveriges skull, för alla som bygger landet men aldrig får något tillbaka och för alla som gett upp hoppet om att regeringen ska se dem och erkänna deras verklighet.

Vänsterpartiets politik är allt regeringens inte är. Vi står för rättvisa, trygghet, solidaritet och ett samhälle som håller ihop, inte faller isär. Det är vad Sverige förtjänar, och det är vad Sverige kommer att få.

Herr talman! Nu vänder jag mig direkt till folket, för regeringen bryr sig inte om vad Vänsterpartiet eller övriga oppositionspartier säger. Om nio månader går ni till valurnorna för att rösta bort den här inkompetenta regeringen. Ni har då chansen att säga: ”Det är nog nu. Vi vill ha förändring. Vi vill ha trygghet. Vi vill ha ett Sverige som fungerar för oss alla, inte bara för de rika.”

Jag vänder mig till alla er som kämpar och sliter, som bygger, som vårdar, som kör, som undervisar och som räddar liv: Tack för allt ni gör! Ni förtjänar bättre än den här regeringen. Tack för att ni i september kommer att ta avsked av denna regering!

Ni i Tidöpartierna hade fyra år på er. Ni lovade trygghet och gav otrygghet. Ni lovade lösningar och gav bortförklaringar. Ni lovade att ge oss ett bättre Sverige men gav oss ett sämre och mer splittrat Sverige.

Nu är det dags att lämna över till dem som kan bättre. Vi är redo och Sverige är redo, och framtiden börjar när ni lämnar och vi tar över. Vi är beredda att ta över och förändra Sverige till det bättre.

Herr talman! Eftersom Vänsterpartiets förslag till anslag inom utgiftsområdet ligger över den beslutade nivån kan jag inte reservera mig till förmån för detta förslag. Vänsterpartiets budgetalternativ bör ses som en helhet, och därför väljer vi att avstå från ställningstagande och lägger i stället fram ett särskilt yttrande om Vänsterpartiets politik inom utgiftsområde 18.

Vänsterpartiet har dock en reservation om det bostadspolitiska målet, och jag yrkar därför bifall till reservation 1.

Anf. 11 David Josefsson (M)

Herr talman! Tidigt i morse ringde väckarklockorna runt om i Sverige. Sömndruckna människor tog en kopp kaffe och yoghurt med müsli till morgon-tv:n och fick några minuters lugn innan stressen med att skjutsa barnen till skola och förskola och själva ta sig till jobbet tog vid. I morse skyndade också studenter till föreläsningarna på högskolan medan pensionärer, som arbetat hela livet, unnade sig en lugn morgon. Poliser och sjuksköterskor gick av nattskiftet och tog bussen hem. Det var värnpliktiga som vaknade upp frusna i ett tält i ödemarken – för att ännu en dag försvara vårt land, vår frihet och vår demokrati.

Det är hårt arbetande människor som sliter – för sig själva och sin familj men också för Sverige. Det är människor som fullgör sin del av samhällskontraktet och förväntar sig att vi folkvalda ska fullgöra vår del. Det är de människorna vi ska ha i åtanke när vi i riksdagen fattar beslut om budgeten för 2026.

Herr talman! När Tidöpartierna fick folkets förtroende 2022 och regeringen tillträdde kom vi inte till ett dukat bord. Efter åtta år av socialdemokratiskt styre präglades Sverige av otrygghet och gängskjutningar. Inflationen hade tagit fart, och Magdapriser hade blivit ett begrepp runt köksborden. Bensinpriset låg på 23 kronor litern.

På bostadssidan hade Sverige sedan decennier präglats av bostadsbrist, låg rörlighet och ständigt stigande byggpriser. Trots en brinnande högkonjunktur och nollräntor var det bara något enstaka år som bostadsbyggandet nådde de nivåer som Boverket bedömde som nödvändiga för att klara behoven.

Samtidigt hade reformtakten inom bostadspolitiken varit låg. Förutom ett investeringsstöd som eldade på prisutvecklingen och gladde framför allt fastighetsutvecklarna på börsen handlade den största reformen om att viss bygglovsfrihet på altaner infördes.

Det enda som höll hög takt var bytena av bostadsminister. Flyttkartongerna bars in och ut från bostadsministerns kontor snabbare än i en andrahandslägenhet i en studentstad.

Herr talman! På bara tre år har den moderatledda regeringen kommit långt. Inflationen är nedbrottad. Enligt den preliminära statistik som presenterades i fredags är inflationstakten nu nere på 2,3 procent, snubblande nära riksbankens mål på 2,0 procent. Bensinpriset ligger stabilt under 16 kronor litern. Och när polisen i början av förra veckan presenterade lägesbilden över antalet utsatta områden konstaterade man att situationen förbättrats i såväl de utsatta områdena som landet som helhet. Skjutningarna och sprängningarna minskar och likaså brottsvinsterna från bedrägerier.

Också bostadsbyggandet har ökat försiktigt. Under de tre första kvartalen 2025 ökade byggandet med 8 procent jämfört med 2024. Mycket arbete kvarstår, men långsamt får vi ordning på Sverige. Vi har gått från ett Sverige som blev fattigare och farligare till ett Sverige som nu långsamt blir rikare och tryggare.

Herr talman! Sju av tio svenskar vill bo i ett eget hus, med en egen trädgård där barnen kan leka. Tyvärr är det inte småhus som det har byggts mest av de senaste decennierna. I dag är det närmast omöjligt för två unga vuxna med vanliga arbeten att på sin egen lön ha råd att köpa ett radhus eller en villa.

Att det blir allt svårare för människor att köpa sitt drömboende är något som uppmärksammats mycket på senare tid. Arena Idé lanserade nyligen ett sjuksköterskeindex där de räknade på vilka bostäder man har råd att köpa med en sjuksköterskelön. För 25 år sedan hade en ensamboende sjuksköterska möjlighet att ta lån för att köpa över 85 procent av de sålda bostäderna i Sverige. År 2024 hade den siffran sjunkit till 57 procent.

Mäklarsamfundet har i stället tagit fram ett matchningsindex för småhus där hushållens betalningsförmåga jämförs med priset på en genomsnittsvilla. Resultatet är nedslående: I Stockholms län kan bara 6 procent av arbetarhushållen efterfråga ett genomsnittligt småhus.

Herr talman! Detta är något som vi moderater vill ändra på. Det är därför vi har lagt om bostadspolitiken – för att fler bostadsdrömmar ska bli sanna. Det är därför vi förbereder reformer av kreditrestriktionerna, där det tredje amorteringskravet slopas och bolånetaket höjs. Det är därför vi nu gör det skattefritt att spara upp till 300 000 kronor på ett investeringssparkonto, pengar som vi vet används till kontantinsats för en bostad. Och det är därför vi har tillsatt en egnahemskommissionär för att få igång en modern egnahemsrörelse, en rörelse som river ned hinder och möjliggör fler moderna trädgårdsstäder. Framför allt, herr talman, är det därför vi sänker skatten för vanligt folk – så att man faktiskt har råd med ett eget boende.

En typisk svensk familj med en polis och sjuksköterska som har två barn i förskoleåldern och som bor i en vanlig villa kommer att få cirka 1 800 kronor mer i plånboken per månad nästa år. Sammantaget kommer den familjen att få över 3 500 kronor i sänkt skatt per månad 2026 jämfört med 2022.

Det är just de människorna vars väckarklocka ringde tidigt i morse. Detta är rättvisa på riktigt. Det är så vi får samhällskontraktet att bära. Det är genom egen försörjning som människor får möjlighet att göra verklighet av sina egna drömmar, exempelvis att ha råd med ett hus med en liten trädgård där barnen kan hoppa studsmatta.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Anf. 12 Joakim Järrebring (S)

Herr talman! Tack, David Josefsson, för anförandet!

Jag studsade lite grann i mitt förra replikskifte eftersom ledamoten från Sverigedemokraterna avlossade ett antal påståenden som jag inte hade möjlighet att besvara. Jag tänkte därför ge David Josefsson möjlighet att visa varför Moderaterna fortfarande är det statsbärande partiet på högerkanten.

Det är inte särskilt seriöst att skylla den höga inflationen på den tidigare regeringen. Detta måste vi vara helt eniga om, med tanke på att det var en situation som rådde i hela världen. Och när vi tittar på arbetslösheten under den här regeringen ser vi att den är högre i Sverige än i andra jämförbara länder i Europa.

När det gäller påståendet att vi skulle ha ett hål på mellan 30 och 50 miljarder i vår budget – en siffra som Svenskt Näringsliv har räknat fram, där man gör olika antaganden om sysselsättningseffekter med anledning av avskaffande av karensdagen – bygger det på en teori om att svenskar skulle bete sig helt annorlunda i händelse av sjukdom än vad man gör i våra nordiska grannländer.

Det här är inte särskilt seriöst eller kännetecknande för ett statsbärande parti, men nu har ledamoten från Moderaterna möjlighet att höja diskussionen kring de här frågorna och kanske på riktigt svara på frågan: Vad är det som har gjort att Sverige har presterat sämre när det gäller både tillväxt, arbetslöshet och bostadsförsörjning jämfört med övriga länder i EU?

Anf. 13 David Josefsson (M)

Herr talman! Tack, Joakim Järrebring, för frågan! Det är en intressant debatteknik att säga att man inte hann besvara ett antal påståenden från den föregående talaren, och så ska jag svara om påståenden som jag faktiskt inte har gjort.

Om man ska reda ut ett antal saker kan man börja med att konstatera att det i något tidigare anförande pratades om brist på självinsikt eller självkritik. Man kan i alla fall inte påstå att den socialdemokratiska ledamoten är särskilt självkritisk när det gäller hur inflationen hanterades under Magdalena Anderssons statsministerskap och, för den delen, under Stefan Löfvens statsministerskap.

Vi tog alltså över tvåsiffriga inflationstal. Det fanns en hög inflation också i resten av Europa, men vi kan konstatera att Sverige präglades av en hög inflation när vi tog över makten 2022. Sverige präglades också av en hög arbetslöshet. Man kan diskutera vad det berodde på, men det var så utgångsläget var.

Den intressanta frågan är vad som hade hänt om Socialdemokraterna hade fått fortsätta att sitta kvar vid rodret. Den riktigt intressanta frågan är: Hade fortsatta miljardstöd till exempelvis byggindustrin motverkat hög inflation, eller hade det faktiskt spätt på inflationen?

Jag är, tillsammans med hela den samlade nationalekonomiska forskningen, övertygad om att om man spär på med höga investeringsstöd och höga statliga stimulanser i ett läge med hög inflation och hög kostnadsutveckling inom byggindustrin blir den enda effekten att inflationen ökar ytterligare. Riksbanken var väldigt tydlig med att varje krona som politiken gav finanspolitiskt skulle de behöva banka ned penningpolitiskt med ännu högre räntor, och då hade vi haft en fullständigt kollapsad bostadsproduktion.

Anf. 14 Joakim Järrebring (S)

Herr talman! Jag vill passa på att rätta ledamotens påstående från talarstolen att sprängningarna skulle vara på väg ned. Tvärtom ser vi tyvärr att sprängningarna i Sverige ökar.

I övrigt skulle jag vilja lyfta fram det faktum att den här regeringen har spenderat många miljarder under den här höga inflationen och i den här lågkonjunkturen, men man har valt att satsa mest pengar på de redan rika. Det utrymmet hade man ju med fördel kunnat satsa på att se till att bostadsförsörja svenskarna.

Socialdemokrater och moderater brukar vara överens om att fungerande bostadsförsörjning är en förutsättning både för tillväxt och för människors möjlighet att faktiskt få en bostad. Jag tänker att det också var en anledning till att Moderaterna gick till val på att få ordning på bostadsmarknaden. Förutom att lova enklare regler, vilket vi välkomnar från socialdemokratiskt håll, lovade man också fler bostäder och bättre villkor för byggandet.

Men resultatet är ju tydligt. Det är inte någon form av politisk retorik utan objektiv statistik. Med regeringens politik har balansen försämrats år för år, och Boverkets siffror visar att bostadsunderskottet fortsätter att öka.

Hela den ökning av bostadsproduktionen som vi åstadkom under våra åtta år vid regeringsmakten har tre år med Ulf Kristersson som statsminister i praktiken utraderat. Kan man verkligen kalla den här mandatperioden för något annat än ett stort misslyckande när det gäller bostadspolitiken?

Anf. 15 David Josefsson (M)

Herr talman! Tack, Joakim Järrebring, för inlägget!

Det ankommer väl på en socialdemokratisk oppositionspolitiker att säga att en moderatledd regering är ett misslyckande. Det spelar nog ingen roll vad vi hade gjort; Joakim Järrebring hade fortfarande tyckt att vi hade misslyckats.

Det jag tycker är intressant är att man pratar om att vi sänker skatten för de rika. I Joakim Järrebrings värld är det alltså så att en polis och en sjuksköterska med två barn i förskoleåldern är de rika. Det är de som har fått de stora skattesänkningarna. Det är de som får 1 800 kronor mer i plånboken per månad nästa år. Det är de som har fått över 3 500 kronor i sänkt skatt jämfört med när Joakim Järrebrings parti styrde. Det är vanliga människor som vi prioriterar och värnar, och vi ser till att de faktiskt ska ha råd med sitt eget boende.

Det som jag tycker är mest fascinerande i den här diskussionen är att medan vi står och pratar i den här kammaren är det fyra partiledare som träffas hemma hos Ulf Kristersson i Strängnäs och diskuterar vad vi ska göra nästa mandatperiod, hur vi ska ta oss an samhällets utmaningar. På temat statsbärande parti blir då mina frågor till Joakim Järrebring: Hur ser hans regeringsalternativ ut? Hur kommer hans budget att se ut? Hur kommer en socialdemokratisk regering att se ut efter nästa val? Kommer det ens att vara en socialdemokratisk bostadsminister, eller blir det en vänsterpartistisk bostadsminister?

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Jag påminner om att det var en slutreplik.)

Anf. 16 Malcolm Momodou Jallow (V)

Herr talman! Någon kanske har undrat tidigare hur det skulle se ut att ha en högerregering. Nu vet alla det. Nu vet hela den svenska befolkningen vad en högerregering kan göra och vad konsekvensen blir.

Låt oss reda ut ett antal saker. År 2021 påbörjades byggandet av 54 000 lägenheter. År 2022, när ni tog över makten, gick det från 54 000 till 43 000. År 2024 påbörjades byggandet av 28 000 lägenheter.

Från 54 000 som påbörjades 2021 till 28 000 i dag – det är nästan hälften. Hur är det bättre? Hur kan det vara bättre att man bygger mycket färre lägenheter i dag än när ni tog över makten? Folk är inte dumma. Folk fattar. Det är enkel matematik. Vi behöver bygga 70 000–80 000 lägenheter. Den här regeringen lyckades påbörja 28 000 lägenheter. Det är ett misslyckande.

Under 2024 föll investeringarna i nya bostäder med hela 20 procent, vilket innebär att volymen har halverats sedan 2022. På vilket sätt har det blivit bättre? Det kan jag inte se.

Anser ledamoten verkligen att anslagsnivåerna i den här budgeten är tillräckliga för att säkerställa fungerande bostadsförsörjning i Sverige? Det tycker inte jag. Byggandet har rasat. Tusentals byggföretag har gått i konkurs, tusentals byggarbetare och hantverkare har förlorat sina jobb och byggbranschen har förlorat kompetens.

Varför presenterar regeringen inte något program eller någon politik för att stimulera byggandet och återanställa den förlorade kompetensen? Det vill jag gärna höra. Jag tror att alla som blivit av med sina jobb gärna vill höra svaret. Vad har ni för lösningar? Vi har inte sett några hittills.

Anf. 17 David Josefsson (M)

Herr talman! Tack, Malcolm Momodou Jallow, för frågorna!

Malcolm Momodou Jallow säger att folk inte är dumma i huvudet. Så är det, och det är det som jag tycker är det intressanta.

Antalet nybyggda lägenheter är alltså inte lösningen på bostadsbristen. Man måste också bygga rätt typ av bostäder. Malcolm drar upp hur många tusen bostäder som byggdes under förra mandatperioden. Jag kan börja med att konstatera att man ändå inte någon gång nådde upp till vad Boverket sa skulle behövas för att komma i balans. Och, framför allt, vad var det för typ av bostäder som byggdes? Var det den typen av bostäder som människor efterfrågade? Sju av tio svenskar vill bo i småhus. Det man byggde var små lägenheter, för det var det investeringsstödet premierade. Konsekvensen ser vi nu i att vi har bostadsbrist i Sverige, men vi har också höga vakanstal därför att det byggdes fel typ av bostäder.

Det är väl det som skiljer högersidan från vänstersidan. Där vi tror på fri ekonomi tror vänstersidan på planekonomi. Man brukar säga att med planekonomi blir det brist på sand i Sahara. Jag skulle säga att med Malcolm Momodou Jallows logik ska man bygga en sandfabrik i Sahara.

Det är alltså inte antalet bostäder som är det relevanta, utan det viktigaste är att vi bygger rätt typ av bostäder. Sju av tio svenskar vill bo i småhus, men det var faktiskt inte den typen av bostäder som byggdes. Därmed står vi inför en havererad bostadspolitik. Det stora problemet med svensk bostadspolitik är ju att vi inte har en fungerande marknad. Vi har inte ett regelverk som fungerar. Men Malcolm Momodou Jallow vill inte ändra på regelverket.

Det är mina frågor till dig, Malcolm Momodou Jallow. Vilka förändringar skulle du vilja se? Vilka regelförenklingar, vilka ledtider och vilken mer byggbar mark ställer du dig bakom så att vi faktiskt kan bygga fler bostäder till ett rimligt pris?

Anf. 18 Malcolm Momodou Jallow (V)

Herr talman! Ledamoten säger att han vill ha fri ekonomi eller marknadsekonomi.

Den här marknadsfundamentalismen har lett till att vi har talibanterrorister, marknadstalibaner, i den här kammaren. Det är människor som verkligen tror på marknaden trots att marknaden inte har gjort någonting annat än att skada befolkningen.

Jag kan säga så här: 200 000 fler är fattiga i dag – 200 000 människor! Med er marknadslogik måste hushållen låna pengar för att betala sina räkningar. Det blir högre matpriser med er marknadslogik. Det blir högre energipriser med er marknadslogik. Människor har inte råd att betala sina räkningar när det är kallt. Nu i vinter kommer folk att kämpa för att kunna betala sina energiräkningar. Det blir fler vräkningar av barn med er marknadslogik. Det är klart att jag inte är för den typen av marknadslogik. Det är jag inte, för det kommer jag aldrig att gå med på.

Det blir lägre tillväxt med er marknadslogik. Det blir högre arbetslöshet. Ni påstår att det ska löna sig att arbeta, men i dag är det 600 000 människor som vill arbeta men inte har något arbete att gå till med er marknadslogik. Folk i byggbranschen är arbetslösa, och tusentals byggföretag har gått i konkurs med er marknadslogik. Det, insisterar ni, är det bästa för svenska folket. Hur kan det vara det bästa för svenska folket när livet blivit sämre och sämre för massor av människor i Sverige?

Under ett år då alla hushåll har drabbats av skenande hyror, höga levnadskostnader och rekordlåg byggtakt väljer regeringen att presentera den minst ambitiösa bostadsbudgeten Sverige har sett på flera decennier. Hur ska regeringen förklara för svenska folket att man gör nedskärningar mitt i en bostadskris och samtidigt påstår sig vilja lösa den? Det kan jag inte förstå. Svara! Ge mig och svenska folket ett besked! Vad tänker ni göra för att lösa problemet i stället för att fokusera på marknadslogiken, som inte gynnar svenska folket?

Anf. 19 David Josefsson (M)

Herr talman! Vi befinner oss i Sveriges riksdag, i kammaren, det vackraste vi har i vår demokrati. Jag tycker att vi ska ha en saklig debatt om våra politiska förslag, och vi kan dryfta argument mot varandra. Men jag tar faktiskt avstånd från att bli kallad taliban och terrorist i talarstolen. Det är ovärdigt den svenska demokratin, och det är ovärdigt det politiska samtalet.

Jag har grundligt gått igenom vad Moderaterna står för, hur vi lägger om den svenska bostadspolitiken, hur vi ser att den inte fungerar. Det är långa bostadsköer, människor som hänvisas till dyra andrahandsboenden, människor som inte kan bilda familj eller flytta till jobb därför att bostäderna inte finns. Då vill jag inte bli kallad taliban eller terrorist.

Jag kan konstatera att det under det rödgröna styret skedde extremt få reformer på det bostadspolitiska området. I dag sker det extremt mycket. Vi vänder utvecklingen i Sverige, och vi får ordning på utvecklingen i Sverige. Det är inte att vara taliban eller terrorist.

Men det är också intressant att det rödgröna blocket består av fyra partier som står väldigt långt ifrån varandra, och ett av partierna beskriver sig som Sveriges mest marknadsliberala parti. Det är det partiet som Malcolm Momodou Jallow vill bilda regering med, men det är mig han kallar taliban och terrorist.

Jag tycker att den här debatten förtjänar bättre, och jag kan konstatera att det svenska folket förtjänar bättre. Detta har vi genomfört under tre år, och vi kommer att fortsätta att genomföra detta nästa mandatperiod. Tidöpartierna är fyra partier som är överens om vad problemet är och vad lösningen är, och tillsammans får vi ordning på Sverige.

(Applåder)

Anf. 20 Amanda Palmstierna (MP)

Herr talman! Jag tackar ledamoten David Josefsson för anförandet.

Jag har lyssnat noga på anförandet, och jag tänker att man måste lyssna på vad som sägs men också på vad som inte alls sägs. Klimat och hur vi kan minska klimatutsläppen har ledamoten inte berört i sitt anförande. En femtedel av Sveriges klimatutsläpp kommer från bygg- och fastighetssektorn. Utöver femtedelen finns mycket konsumtionsutsläpp.

Det finns klimatdeklarationer som mäter hur mycket av klimatutsläppen som kommer från byggnader och fastigheter. Det finns också ett helt färdigförpackat förslag på gränsvärden för klimatutsläpp som kan tillämpas på byggnader och fastigheter. Förslaget var helt färdigt med en bana för införande – det var bara att implementera. Men det här har regeringen valt att skjuta fram till 2030, det vill säga långt bortom den här mandatperioden.

Nu ser vi att det finns företag i branschen som verkligen vill ha gränsvärdena. De har laddat upp och är färdiga att sätta igång, men de får nu mattan bortdragen från sina affärsmodeller. Det finns inte lönsamhet att genomföra förslaget om inte politiken ställer krav.

Det finns också förslag från Boverket om att införa en paragraf i plan- och bygglagen för att främja återbruk i byggsektorn. Det finns enorma avfallsmängder i byggsektorn som vi skulle kunna använda som en resurs i stället.

Sedan har vi frågan om investeringsstöd för hyresrätter, som skulle främja klimatsmarta hyresrätter. Det skulle alltså handla om både regelverk och investeringsstöd.

Är regeringen beredd att införa gränsvärdena för klimat?

Anf. 21 David Josefsson (M)

Herr talman! Jag tackar Amanda Palmstierna för frågan. Det är en viktig fråga, och jag instämmer helt i att både byggsektorn och fastighetssektorn är viktiga för att göra omställningen.

Jag var senast i förra veckan och träffade representanter för Örebrobostäder, som har gjort en fantastisk resa i att få ned sitt klimatavtryck genom att effektivisera elförbrukning, värmeförbrukning och vattenförbrukning.

Det som är intressant med exempel som Örebrobostäder är att det faktiskt inte finns något motsatsförhållande mellan att spara på energi, el och värme och att spara pengar. Man visade att ganska små insatser kan ge väldigt stor effekt. Om jag minns rätt var återbetalningstiden för de totala investeringarna två år. Det som man hade investerat sparade man in på två år med enkla saker, till exempel att byta vitvaror, styra ventilationssystem så att de blev mer energieffektiva och isolera där det behövdes.

Men jag delar inte riktigt ledamoten Palmstiernas bild av att det skulle dra undan mattan för näringsliv och företag att man inte inför kraven på klimatdeklaration nu och i stället skjuter fram dem för att få bra underlag. Tvärtom! Jag tror inte att det behövs krav i klimatdeklarationerna för att få företagen att göra detta eftersom det i grunden är vettigt och bra.

Det som är viktigt att göra – och regeringen arbetar med detta nu – är att se till att det inte finns regelverk som hindrar, som gör att investeringarna inte går att genomföra, att man inte får bygglov för att göra förändringarna eller att olika regulatoriska krav omöjliggör detta.

Nu ligger jag lite utanför budgetfrågan, men att få fram ett bra förslag om klimatdeklarationer är viktigare än att få fram ett snabbt förslag.

Anf. 22 Amanda Palmstierna (MP)

Herr talman! Jag tackar David Josefsson för svaret.

När det gäller energieffektivisering är det kruxiga ofta att man behöver göra en investering först för att sedan kunna spara in pengar i driften.

Jag har besökt många aktörer på fastighetsområdet och sett att effektivisering är problematiskt. Man behöver ofta ett investeringsstöd, en skjuts, för att komma igång. Här fanns ett investeringsstöd just för energieffektivisering för flerbostadshus, men regeringen valde att helt slopa detta och rikta om till småhus. Stödet var ju otroligt efterfrågat för flerbostadshus. Det är därför lite märkligt att ledamoten tar upp frågan om energieffektivisering eftersom det inte är ett område som ni har stärkt utan ni har snarare tagit bort stöd och försvagat.

Sedan var det frågan om omställning av företag. Regeringen lyfter ofta upp argumentet att företag själva får gå före och att regeringen inte behöver understödja med olika typer av regelverk. Det är genomgående i bostadssektorn och på alla andra politikområden.

Om det inte finns regelverk blir det inte en jämlik spelplan för de företag som verkligen har ett bra klimatarbete. Då kommer det inte att finnas en efterfrågan på deras produkter och tjänster som är lite dyrare. Resonemanget går inte riktigt ihop.

Förslaget om klimatdeklaration är redan infört, men gränsvärdena ska nu komma på plats. Det är ett väl genomarbetat förslag som är remitterat, och det finns ett antal kontrollstationer där man kan utveckla och skruva på innehållet över tid. Förslaget är inte dåligt genomarbetat utan det är färdigt. Det behöver bara startas så att det kan möta fastighetsbranschen.

Anf. 23 David Josefsson (M)

Herr talman! Jag tackar Amanda Palmstierna för frågan.

Uppenbarligen uttryckte jag mig otydligt. Jag sa att vi lägger extremt stort fokus på regelverket, på att ta fram ett väl fungerande regelverk som ger rätt incitament. Det handlar också om att se över vilka regelhinder som finns. Vilka regelhinder måste vi ändra för att möjliggöra den typen av investeringar?

Låt oss gå vidare till frågan om återbruk. Det viktigaste återbruket är att inte riva ned hus och bygga nya. Det spelar ingen roll hur många gånger vi återbrukar tegelstenarna, om huset hade kunnat stå kvar. I min hemstad Göteborg finns många exempel på hus som byggdes som bostäder, som kontoriserades på 80-talet, och nu säger fastighetsägarna att de ska återställas till bostäder. Men det finns hinder i detaljplanerna som gör det svårt, och finns det inte hinder i detaljplanen blir det nybyggnadsstandard – och då kan de ändå inte återställas till bostäder.

Det är där som jag tycker att vi lagstiftare ska lägga vårt fokus, på att möjliggöra.

Ledamoten Palmstierna sa: Först gör man en investering, och sedan gör man en besparing. Så är det ju med all företagsekonomi. Man gör en investering, och sedan kommer besparingen eller avkastningen.

Det förbättrar såklart alltid en kalkyl att få ett investeringsstöd. Men vår poäng, och det som driver mig som moderat, är att vi ska vara försiktiga med skattebetalarnas pengar. Här finns en massa investeringar som faktiskt lönar sig också utan investeringsstöd. Då tycker jag att det är viktigt att vi lägger pengarna på saker som faktiskt blir av.

Det finns dock en jättestor potential i att göra energieffektiviseringar som också är bra investeringar. Det visar till exempel Örebrobostäder. Och det ska vi i den här kammaren uppmuntra.

Anf. 24 Joakim Järrebring (S)

Herr talman! I dag debatterar vi en fråga som är själva kärnan i vad Sverige är som land: bostaden. Det är där allting börjar. Utan en trygg bostad spelar det nästan ingen roll hur hårt du arbetar, hur mycket du vill framåt eller vilka drömmar du bär på. Det är hemmet som avgör vilket jobb du kan ta, vilka studier som är möjliga, hur barn växer upp och vilken trygghet som präglar vardagen.

Det är verkligheten för människor i hela vårt land. Därför måste politiken ta ansvar.

Herr talman! I regeringens egen resultatredovisning står det tydligt att målen för bostadspolitiken inte är uppfyllda. Otryggheten i bostadsområden är för hög. Trångboddheten är stor. Många hushåll får inte sina bostadsbehov tillgodosedda. Och bostadsbyggandet ligger långt under det behov som Boverket redovisar för Sverige.

Det är fakta. Och det är fakta som borde få vilken regering som helst att agera med kraft. Men i tre år har vi sett en regering som klivit åt sidan, som om bostadspolitiken skulle lösa sig själv, som om marknaden ska fixa det här helt på egen hand.

Men det fungerar inte så, herr talman. Bostadsmarknaden är inte vilken marknad som helst. Den är en förutsättning för ett fungerande samhälle, för en stark arbetsmarknad, för tillväxt och för en hållbar utveckling.

Låt oss vara tydliga. Samtidigt som konjunkturen dök och byggkrisen slog till valde regeringen att avskaffa investeringsstödet för att bygga hyresrätter med rimliga hyror. Man valde också att avbryta Sverigeförhandlingarna, som skulle koppla ihop bostadsbyggande med jobb och infrastruktur. Man valde helt enkelt passivitet när läget krävde ledarskap.

Resultatet ser vi i dag: en tvärnit i bostadsbyggandet, varsel i byggsektorn, städer och kommuner som inte kan växa som de behöver och människor som inte längre kan ta ett jobb eller påbörja studier eftersom de inte har någonstans att bo.

När vi i dag har den sista budgetdebatten denna mandatperiod vad gäller bostadsfrågorna finns det alltså ingen annan slutsats att dra än att detta är en förlorad mandatperiod. Vid fyra tillfällen har regeringen haft möjlighet att presentera konstruktiva förslag. Tyvärr har man medvetet avstått från att ta det ansvar som åvilar en regering. Byggbranschen, byggnadsarbetarna, kommunerna med tillväxtplaner och inte minst alla människor med behov av en bostad får sätta sitt hopp till en socialdemokratiskt ledd regering efter valet 2026.

Herr talman! Vi socialdemokrater har en annan syn på bostaden än den nuvarande regeringen. Vi menar att bostaden är en social rättighet. Den är en del av samhällskontraktet. Ett tryggt hem ska inte vara ett privilegium för dem som har kapital och kontakter. Det ska vara något som varje människa i Sverige kan ta för givet. Därför föreslår vi en sammanhållen och handlingskraftig bostadspolitik för hela Sverige.

Till att börja med vill vi införa en ny bostadsförsörjningslag. I dag faller alldeles för mycket ansvar på kommunerna, utan de tydliga verktyg som behövs, utan nationell styrning och utan långsiktiga mål. Det duger inte. Staten måste ta ett större ansvar för helheten.

Vi vill att varje nytillträdd regering ska presentera en nationell handlingsplan i början av varje mandatperiod. Det ska vara tydligt vilka bostäder som behövs, var de ska byggas och vilka verktyg som ska användas.

Vi vill införa statliga byggstimulansprogram och statliga byggkrediter för att få i gång byggandet i hela landet. Det handlar om att säkra jobb. Det handlar om att behålla kompetensen i byggsektorn. Och det handlar om att göra det möjligt att bygga hyresrätter med rimliga hyror även när räntor och byggkostnader pressar kalkylerna.

Det handlar också om att ge studenter och unga en chans att komma in på bostadsmarknaden och att ge barnfamiljer möjlighet att ha ett ändamålsenligt hem.

Vi vill fortsätta bygga hyresrätter som vanligt folk har råd att bo i. Vi vill få stopp på ockerhyror. Vi vill begränsa utrymmet för oseriösa aktörer som utnyttjar andrahandshyresmarknaden. Och vi vill stärka besittningsskyddet och ge människor trygghet i sitt boende. Det är verklig frihet, att veta att man har råd att bo kvar.

Vi vill också underlätta vägen in i ägt boende, genom startlån för förstagångsköpare, hyrköpsmodeller, en ny egnahemssatsning och en statlig bank som används mer aktivt för att öka konkurrensen på bolånemarknaden. Ingen som arbetar heltid ska stå utanför möjligheten att äga sin bostad, om det är det man vill.

Herr talman! Det är detta som saknas i Sverige i dag. Det är detta som regeringen inte förmår leverera: en helhet, en riktning, ett ledarskap.

När den här regeringen kom till makten lovade den att ta ansvar. Men i stället har den lämnat människor i sticket. Bostadsbyggandet har rasat. Trångboddheten ökar. Tryggheten minskar. Och det är vanligt folk som får betala priset för en politik som saknar både riktning och ansvar.

Fler unga bor kvar hemma, trots att de har fasta jobb. Fler familjer sitter fast med andrahandshyror som äter upp hela inkomsten. Och bostadsbristen kväver möjligheten att ta de jobb som industrin, välfärden och byggsektorn skriker efter att fylla.

Men det går att förändra, herr talman. Det här är inte ödesbestämt. Det handlar om politiska prioriteringar och politiska beslut.

Vi socialdemokrater står för en bostadspolitik som bygger Sverige starkare. Det är en politik som ser bostaden som en rättighet, inte en spekulationsvara. Det är en politik som gör det möjligt för människor att arbeta, studera, bilda familj och leva sina liv i trygghet. Det är en politik som ger industrin och arbetsmarknaden möjlighet att växa. Det är en politik som håller ihop vårt land.

Herr talman! Sverige kan bättre än den bostadspolitik som denna regering levererar. Och Sverige kommer att bli bättre när vi återigen får ta ansvar för bostadsfrågan.

(Applåder)

Anf. 25 David Josefsson (M)

Herr talman! Jag vill tacka Joakim Järrebring för hans anförande.

Sju av tio svenskar vill bo i ett eget hus. Men höga priser gör det till en omöjlig dröm för många vanliga svenskar.

Tyvärr hörde jag ganska lite i ledamotens anförande om just denna problematik. Mina frågor till ledamoten Järrebring är därför: Delar Socialdemokraterna Tidöpartiernas ambition att fler familjer ska ha råd att köpa ett eget hus? Delar Socialdemokraterna vår ambition att öka småhusbyggandet, så att vi kan bygga fler trädgårdsstäder? Delar man våra idéer om Sverigehus och typgodkända hus? Delar man vår idé om regelförenklingar?

Kort sagt: Vilken politik vill Socialdemokraterna föra för att få till fler småhus som vanliga människor har råd med? Hur ska polisen och sjuksköterskan få råd med sitt drömboende om Socialdemokraterna och de rödgröna partierna skulle få bestämma?

Anf. 26 Joakim Järrebring (S)

Herr talman! Jag tackar David Josefsson för frågeställningarna. Det enkla svaret är ja. Vi socialdemokrater ser samma behov. Det behöver byggas mer småhus. Vi behöver skapa bättre förutsättningar för människor som vill bo i egen bostad att äga sin egen bostad. Det sa jag också i mitt anförande.

Den stora utmaningen i dag är de materiella förutsättningar som svenska folket lever under. Det tycker jag att den här regeringen helt och hållet missar. Vi har låg tillväxt och hög arbetslöshet. Priserna på mat och andra vardagsvaror har skenat. Tio års reallöneökningar har utraderats. Därmed är det i stor utsträckning så att de materiella förutsättningarna hindrar människor från att ta klivet in i det ägda boendet.

Bostadsbristen är stor, så det behöver byggas mer. Vi behöver bygga mer av både hyresrätter och bostadsrätter – kanske inte lika mycket bostadsrätter, för det är framför allt det som har byggts de senaste åren. Men vi behöver också bygga fler småhus.

Den fråga där regeringen fortfarande är svaret skyldig är: Hur ska vi få de materiella förutsättningarna att växa och komma alla till del? Det går inte med en av Europas lägsta tillväxttakter. Det går inte när det är en halv miljon människor i arbetslöshet och det inte finns någon aktiv arbetsmarknadspolitik som hjälper människor in i arbete. Där är regeringen svaret skyldig gentemot oppositionen och svenska folket.

Anf. 27 David Josefsson (M)

Herr talman! Jag tackar Joakim Järrebring för svaret. Det är positivt att vi är ense både om att vi behöver bygga fler småhus och om att hushållens ekonomi är avgörande för att man ska ha råd. Men då har jag en följdfråga. Socialdemokraterna föreslår nämligen i sin budgetmotion att det ska införas en bolåneskatt på totalt 12,6 miljarder kronor. Det är pengar som hushållen kommer att behöva betala genom höjda bolåneräntor, eftersom bankerna åläggs skatt på sina räntemarginaler, vilka därmed otvetydigt kommer att behöva öka.

Bolåneskatten är att jämföra med en fastighetsskatt men är i grunden ännu mer orättvis. Det är nämligen så att den som är högst belånad också är den som betalar mest i skatt. Har man lån på 3 miljoner kronor, vilket inte är ett orimligt belopp i större delen av Sverige, blir bolåneskatten över 600 kronor per månad. Har man ett bolån på 5 miljoner kronor, vilket tyvärr inte är ett ovanligt lånebelopp för en barnfamilj som just har köpt ett hus i Stockholm, Göteborg eller Malmö, blir bolåneskatten över 1 000 kronor i månaden. Är man däremot vd i 60-årsåldern med utflugna barn och helt obelånad slipper man skatten helt.

Därför är mina frågor till Joakim Järrebring, herr talman: Hur ska med denna skatt fler barnfamiljer få de materiella förutsättningarna att köpa eget hus? Och vad är rättvisan i att småbarnsfamiljen som just köpt hus får betala mest, medan direktören utan lån inte behöver betala någonting?

Anf. 28 Joakim Järrebring (S)

Herr talman! Jag tackar David Josefsson för möjligheten att reda ut det här.

Moderaterna och stora delar av regeringsunderlaget sprider påståendet att det här skulle vara någon form av straffbeskattning på bostadslån. För att det ska fungera precis på det vis som Moderaterna skissar upp i sitt scenario får man för det första utgå från att det inte råder någon fungerande konkurrens på banksidan. För det andra skulle det innebära att räntenettot, som det handlar om att beskatta, fortsätter att vara lika stort som tidigare och att bankerna behåller samma stora differens mellan in- och utlåningsräntan. Det skulle förutsätta att man inte tar hänsyn till hela vår politik, med en aktiv statlig bank som ser till att konkurrensen fungerar.

Jag är inte orolig över det scenario som Moderaterna målar upp av effekterna av vår bankskatt på räntenettot. Skulle skatten få de effekter som Moderaterna och Tidöunderlaget hävdar – à la bonne heure, då får man ändra. Men vi ser inga som helst tecken på att det skulle bli effekten av vårt förslag.

Anf. 29 Larry Söder (KD)

Herr talman! För att få en inramning: I den budget som riksdagen har antagit för 2026 är vårt utgiftsområde inte en egen ö, utan den samspelar med övriga. Och historien spelar roll.

Genom en återhållsam finanspolitik har regeringen bekämpat inflationen, som låg på över 10 procent när vi tog över. Den är nu nere på närmare 2 procent, som är ett läge vi önskar oss – även lite lägre.

År 2026 kommer en vanlig tvåbarnsfamilj i villa med en polis och en sjuksköterska att ha 1 800 kronor mer i plånboken per månad jämfört med 2025. Sänkningen av priset på drivmedel motsvarande 500 kronor per tank för diesel har vi hört om tidigare i debatten.

Vi lägger i denna budget ytterligare 200 miljarder för att göra en historisk satsning på infrastrukturen, som varit eftersatt väldigt länge. Sammanlagt satsar vi 1 200 miljarder på det. Vi gör också en historiskt stor satsning på teknikforskning.

Regeringen har i budgeten aviserat ett förslag om att tillfälligt sänka arbetsgivaravgifterna för personer mellan 19 och 23 år. Delar av den stora bidragsreformen genomförs under 2026, med aktivitetskrav för försörjningsstöd och jobbpremie. Genom bidragsreformen stärks både incitamenten och möjligheterna för människor att komma i arbete och lämna försörjningsstödet. Vi satsar också på utbyggnad av utbildningar som leder till jobb, till exempel arbetsmarknadsutbildningar och utbildningar på yrkeshögskolor och yrkesvux.

Detta kommer givetvis att få effekt. Bnp kommer enligt de siffror som finns att öka med ungefär 3 procent under 2026.

Detta är det faktiska läget i budgeten som helhet.

Låt mig nu gå in på bostadsfrågan. Det är 61–62 procent som äger sin bostad – 39 procent småhus, 21–23 procent bostadsrätter. Hur rimmar det då med hur människor faktiskt vill bo? Sju av tio vill äga sin bostad. Främst är det för trygghetens skull. Det känns stabilt, och man har möjlighet att anpassa sitt boende utifrån sina egna behov.

Den största utmaningen finns givetvis i storstäderna, som Stockholm och Göteborg. Där är utbudet av eget ägt boende mindre än efterfrågan. En stor majoritet av de bostäder som kommunerna i och runt storstäderna bygger är hyresrätter. Enligt Boverkets analyser och SCB:s statistik för 2024 byggs ungefär 70–75 procent av alla nya bostäder i storstadslänen: Stockholm, Skåne och Västra Götaland. Hyresrätterna utgör där mellan 50 och 65 procent.

Sju av tio vill äga sin bostad, men sex av tio bostäder som vi bygger är hyresrätter. Vi bygger alltså något som människor inte vill bo i. Under 2025 kommer bara 5 700 småhus att ha byggts. Alla förstår det: Om vi ska bygga utifrån var människor vill bo måste vi anstränga oss mer för att bygga fler småhus.

Den 1 december trädde ett nytt regelverk för bygglov i kraft. Förändringarna innebär att fler åtgärder kan utföras utan krav på bygglov. Syftet är att skapa fler bostäder och öka fastighetsägarens möjligheter att bestämma över den egna fastigheten och hur den ska utvecklas. Jag menar att det är den största förändringen av PBL på 15 år. Det var en kristdemokratisk minister som gjorde det senast.

Regeringen har gjort allvar av den linje man hade från början att förenkla regler och att skapa möjligheter för den enskilde fastighetsägaren att kunna utveckla sin fastighet på ett enklare och smidigare sätt. Det har under mandatperioden varit ett prioriterat område för regeringen att åtgärda de strukturella hinder som präglar bostadsmarknaden, så att svensk bygg- och bostadsmarknad står bättre rustad när konjunkturen väl vänder uppåt igen.

Det har under mandatperioden tagits flera steg för att låta trädgårdsstaden växa fram på fler ställen. Det har skett både genom att tillsätta en egnahemskommissionär i form av Stefan Attefall och genom nya uppgifter till länsstyrelserna att inte bara efterfråga vad som byggs i de olika kommunerna utan även varför det inte byggs utifrån vad människor efterfrågar, det vill säga egna hem.

Trädgårdsstaden är inte bara en typ av boende utan en blandad bebyggelse som skapar möjligheter till trygghet och lugnare miljö. Regeringen har även sett över vilken mark staten äger som man kan avyttra till kommunerna för att bygga fler småhus.

En av myndigheterna som människor har haft synpunkter på är Lantmäteriet. Vi har diskuterat det ganska många gånger här. Man tycker att det tar för lång tid och är för dyrt att få tillstånd. Regeringen har tillsatt en utredning om lantmäteriets organisation. Utredningen tillsattes av regeringen i syfte att förbättra förutsättningarna för både den statliga myndigheten Lantmäteriet och de kommunala lantmäterimyndigheterna att bedriva en effektiv, enhetlig och rättssäker fastighetsbildning.

Det vi har sett sedan utredningen tillsattes är att handläggningstiderna har minskat, vilket är bra. Men fler åtgärder behövs med all säkerhet för att den enskilde medborgaren ska känna att förändringarna är tillräckliga.

Regeringen har initierat och genomfört en förändring så att man nu kan använda koordinatbestämda fastighetsgränser. Koordinatbestämda fastighetsgränser har flera fördelar. Bland annat kan det innebära en minskad arbetsinsats för markeringsarbeten och därmed lägre förrättningskostnader för den enskilde.

Detta är ett viktigt steg för att korta lantmäterimyndigheternas ledtider. Det finns även utrymme för betydande effektivisering av samhällsbyggnadsprocessen när systemet blir digitalt. Det möjliggör nya arbetsmetoder, vilket i sin tur kan effektivisera kommunernas och Lantmäteriets arbete och korta ledtiderna.

I budgeten har regeringen även, precis som vi hörde tidigare, aviserat ökat bolånetak och minskat amorteringskrav. Det kommer att underlätta rörligheten på bostadsmarknaden och underlätta för unga att ta sig in på bostadsmarknaden. Det är välkommet för väldigt många människor och kommer med all säkerhet att öka efterfrågan på småhus.

Studentbostäder är också någonting som man arbetat med. Nu kan man bygga effektivare och billigare för den enskilde hyresgästen. Det beror på att en rad förändringar har gjorts som syftar till att använda varje kvadratmeter på bästa sätt. Alla studentbostäder behöver inte var tillgänglighetsanpassade, utan 20 procent måste vara det. Det medför att man på samma ytor kan få ut fler lägenheter och därmed få en lägre kostnad för den enskilde. Trots det kan man tillgodose tillgänglighetsanpassningen för den som behöver.

Som vi hörde förut har regeringen använt en del indikatorer för att bedöma resultatet av föregående års insatser, precis som Joakim Järrebring från Socialdemokraterna sa. Sammantaget bedömer regeringen att de vidtagna åtgärderna har bidragit till målen men att målen inte är uppnådda.

Regeringen bedömer att vi måste fortsätta med den inriktning vi har. Det är bristande tillgång på byggbar mark och långa handläggningstider inom planering och byggande. Många hushåll får inte sina bostadsbehov tillgodosedda. Det beror på bristande konkurrens och bristande långsiktighet vad gäller hållbart byggande samt på att otryggheten utomhus är alltför hög.

Därför måste regeringens arbete fortsätta att inrikta sig på att öka tillgången på byggbar mark och förenkla för att få ned ledtiderna från idé till färdigt hus. Men man behöver även se till den samlade kostnaden för att bygga bostäder, där de statliga och kommunala avgifterna är en stor del som tyvärr är skenande.

Det är även svårt att tränga igenom vad själva kostnaderna består av i de kommunala avgifterna, och de skiljer sig väldigt mycket mellan kommuner. Det är ett arbete som regeringen måste göra framgent för att kunna få det billigare och bättre.

En annan del vi ska diskutera i dag är konsumentpolitik. Jag går över till att tala om det. Bedrägerier över telefon, sms och andra elektroniska kommunikationstjänster är ett utbrett problem. Under 2023 polisanmäldes ungefär 29 000 telefonbedrägerier, och den sammanlagda bruttovinsten uppskattades till över 700 miljoner kronor.

Det är hemskt att säga bruttovinst, eftersom det är människor som har blivit drabbade. Bland privatpersoner slår bedrägerierna hårt mot framför allt äldre personer, och kostnaderna för näringslivet till följd av alla typer av bedrägerier beräknades till 4,5 miljarder kronor under 2023.

Nya förslag har lagts fram av regeringen för att förhindra telefonbedrägerier. Det kan bland annat ske genom att operatörer som tillhandahåller telefoni och sms ska vara skyldiga att stoppa samtal och meddelanden som misstänks användas för bedrägerier eller för att vilseleda en större grupp mottagare.

Livsmedelspriserna slår mot hela befolkningen, men de slår hårdast mot barnfamiljer. De fortsatt höga matpriserna är särskilt kännbara för hushåll med lägre inkomster som lägger en större andel av sin inkomst på mat. I budgetpropositionen för 2026 aviserade regeringen förslaget om tillfälligt sänkt moms på livsmedel, som en av flera åtgärder när det gäller de svenska matpriserna. Med det förslaget blir matkassen för en barnfamilj 6 500 kronor billigare per år.

Men regeringen nöjer sig inte med att minska momsen på livsmedel utan har fokus på att det även får genomslag till konsumenten. Regeringen har givit Konsumentverket i uppdrag att tillsammans med Konjunkturinstitutet följa och analysera livsmedelsprisernas utveckling samt att analysera om den tillfälliga sänkningen av mervärdesskatten på livsmedel från och med den 1 april 2026 får fullt genomslag på livsmedelspriserna. Konsumentskyddet behöver vara starkt. Även när vi gör momssänkningar måste det komma konsumenten till del direkt.

Vi arbetar också med konsumentskyddet vid onlineförsäljning. Regeringen har tidigare stärkt konsumentskyddet online genom en rad förslag, bland annat genom tydligare information och underlättande av att kunna ångra ett köp. Dessutom ska webbsidor och appar införa en ångerknapp som gör att det blir enklare att ångra ett ingånget avtal. Det ska vara lätt att göra rätt, var det någon som sa. Det är ungefär den devisen som gäller också här.

Regeringen har föreslagit ändringar i resegarantilagen som syftar till att stärka konsumentskyddet och minska kostnader och administration för resebranschens aktörer. Resegarantisystemet förändras på så sätt att en kollektiv fond inrättas, och de individuella garantierna som varje reseaktör ordnar minskar i storlek. Detta är en efterfrågad förändring som på sikt kommer stärka både konsumenten och företagen, även om det blir lite dyrare för företagen från början.

Regeringen har satt särskilt fokus på barn och unga, och det visar sig tydligt i arbetet att fokusera på ungas påverkan vid marknadsföring genom influerare. Nästan alla barn och unga i Sverige använder och tillbringar mycket tid på sociala medieplattformar. Där nås de av reklam och köpuppmaningar som är mer eller mindre tydliga för barnen, inte minst i form av influencer marketing. Att plattformar fyller viktiga sociala funktioner gör att de kommersiella budskapen blir extra kraftfulla. Det har också en direkt påverkan på barns och ungas förmåga att förhålla sig kritiskt och värja sig mot budskapen.

Influerare som gör reklam behöver granskas ytterligare och tydligare, inte minst mot bakgrund av att barn och unga ofta är mottagare. Det kan vara svårt att förstå att det handlar om just reklam när budskapet kommer från någon som man ser upp till, särskilt för yngre personer. Algoritmer, filterbubblor och mängden innehåll på sociala medier kan samtidigt göra det ännu svårare att se igenom oseriös marknadsföring, jämfört med exempelvis reklampauser på TV där det är ganska tydligt att det är reklam.

Konsumentpolitik handlar om att hitta ett samspel mellan konsument och säljare på ett tydligt sätt som är bra för båda parter. Men framför allt handlar det om att begränsa bedrägerier som sker både genom att man luras med reklam eller i telefon och genom att sälja en vara som är farlig.

Vi har en del kvar att utveckla tillsammans, men jag tror att regeringen har jobbat på för att vi som nation ska komma i kapp de nya sätten att sälja och göra reklam för produkter.

Anf. 30 Malcolm Momodou Jallow (V)

Herr talman! Tack så mycket, Larry Söder, för anförandet!

Jag och Larry Söder har haft liknande debatter tidigare om detta att sju av tio vill äga sina bostäder. Jag blir dock inte klokare, så jag tänkte prova en gång till så att jag kanske får en bättre förklaring som gör att jag förstår. Sju av tio vill alltså äga sina bostäder; man vill ha småhus, som det ofta pratas om, bostadsrätter eller villor. Jag vill tydliggöra att vi från Vänsterpartiets håll vill ha blandad bebyggelse. Vi tycker att det är bra. Som jag sa i mitt anförande blir det ett bättre samhälle när man har blandade bestånd av hyresrätter, bostadsrätter, småhus och villor. Det är positivt för samhället med en blandad bebyggelse.

Det finns dock något som jag inte kan förstå. Vi har ett läge där 200 000 fler människor är fattiga. Vi har ett läge där hushållen lånar pengar för att ha råd att betala de grundläggande behoven, alltså mat och hyra. Vi har ett läge där man inte har råd att köpa mat därför att matpriserna ökar. Vi har ett läge där man inte har råd att betala elräkningarna för att energipriserna har gått upp, framför allt nu under vintern. Vi har ett läge där man vräker fler barn än någonsin tidigare. I min hemkommun Malmö är det flera barn som är hemlösa efter att ha blivit vräkta.

Hur ska människor i detta läge ha råd att köpa sina bostäder? Jag vill bara förstå. Vad finns det för möjligheter? Vad är det för politik ni vill bedriva som kommer att hjälpa den ensamstående mamman som riskerar att bli vräkt för att hon inte har råd att betala sin hyra eller köpa mat till sina barn? Hur ska ni se till att den här mamman kan köpa en villa?

Anf. 31 Larry Söder (KD)

Herr talman! Vi hörde tidigare i debatten att en vanlig familj med två föräldrar med medelinkomst och två barn inte har möjlighet att efterfråga ett eget ägt boende. Det är där själva problematiken ligger. Om fler hade kunnat äga sitt boende skulle vi ha haft hyresrätter över till dem som faktiskt vill bo i hyresrätt.

Jag tror att det är det här som stoppar själva rörelsen på bostadsmarknaden. Vi har människor som bor i fel typ av boende. Vi måste hjälpa dem som vill bo i eget ägt boende att ta steget, och det kan vi göra med lägre amorteringskrav och högre bolånetak. Men vi kan också försöka hjälpa människor att komma in i arbete för att kunna ta sig vidare till ett eget ägt boende.

Jag håller med dig, Malcolm Momodou Jallow, om att det är hemskt att barn vräks. Det finns tre kommuner som sticker ut i detta: Göteborg, Stockholm och Malmö.

Jag skulle vilja fråga Malcolm Momodou Jallow: Hur kan vi hjälpa dina partikamrater så att de kan sluta vräka barn i dessa kommuner? Vi vill inte att barn ska vräkas. Men i Stockholm, Göteborg och Malmö gör man detta. Vi behöver hjälp från oppositionen för att hitta nycklarna så att dessa kommunpolitiker förstår att det inte är den här vägen vi kan gå framåt. Alla människor är lika mycket värda, och vi måste se till att de har tak över huvudet.

Jag vill ställa en annan viktig fråga till Malcolm Momodou Jallow. Bostadsrättsinnehavare har fått ökade avgifter med ungefär 10–15 procent tre år i rad. Det är en ganska stor del av kostnaderna i deras liv. Många av dem är tvungna att sälja sina bostäder. Hur vill Vänsterpartiet hjälpa dessa bostadsrättsinnehavare att kunna bo kvar i sina bostäder?

Anf. 32 Malcolm Momodou Jallow (V)

Herr talman! Jag håller med om mycket av det Larry Söder säger om barn. Jag delar hans synpunkt. Jag brinner för barn, och jag tycker att det är viktigt att barn inte utsätts för sådant här. Barn har ingenting med saken att göra, utan det är samhället som är uppbyggt på ett sätt som gör att man inte skapar förutsättningar för barn att kunna leva ett drägligt liv. Vi politiker har ett ansvar för att arbeta för att förbättra situationen så att barn ska slippa vara hemlösa, allt detta enligt framför allt barnkonventionen, som är lag i Sverige.

Larry Söder svarar inte på min fråga. Han konstaterar att det finns hushåll som inte har råd att köpa sina bostäder. Det vet jag, och de är fler i dag än någonsin. Det är okej om folk vill äga sina bostäder. Men eftersom det är fler och fler som inte ens har råd att köpa mat – hur ska vi då se till att de går från att vara fattiga till att köpa sina egna bostäder, som kostar miljontals kronor? För mig är det inte verklighetsbaserat. Om en människa eller ett hushåll inte har råd att köpa mat är inte det första man tänker på att köpa en villa som kostar 5–10 miljoner. Därför kan jag inte förstå tanken på och hela vurmen för att alla ska äga sina bostäder.

Jag vill väldigt mycket, och många människor vill så mycket. Men man måste också ta hänsyn till vilka förutsättningar som finns för att kunna uppnå det man vill. I det läge vi befinner oss i nu har merparten av hushållen inte råd att köpa sina bostäder. Då måste vi fokusera på att skapa arbetstillfällen så att folk har råd att köpa mat och betala sin hyra. Sedan kan vi prata om huruvida de kan köpa en villa som kostar 10 miljoner. Det är rimligare i min värld, i alla fall.

Anf. 33 Larry Söder (KD)

Herr talman! Jag tror inte att alla vill bo i eget ägt boende, men jag tror att sju av tio vill det.

Det vi försöker göra är att underlätta för dem genom att få fram mer byggbar mark och genom att underlätta för människor att klara sina amorteringar. Vi vill se till att inflationen går ned så att räntan sjunker och människor kan betala sina räntor. Vi försöker hela tiden gå åt det hållet.

Vänsterpartiet gör tvärtom. När sju av tio vill bo i eget ägt boende vill ni helst bygga så att sju av tio bostäder i Sverige blir hyresrätter. Det är åt andra hållet mot vad människor vill.

Malcolm Momodou Jallow svarade inte på min fråga. Vad är Vänsterpartiets budskap till dem som bor i bostadsrätt och som också får ökade kostnader? De bor inte i hyresrätt, utan de bor i bostadsrätt, och deras avgift ökar med 15 procent varje år bara för att de äger sitt boende. Är det rätt? Vill Vänsterpartiet införa någon typ av bidrag till dem så att de kan bo kvar? Eller tycker Vänsterpartiet att de ska flytta? Det är ju ändå deras boende.

Jag hörde inte heller vad Malcolm Momodou Jallow hade för alternativ för mig så att jag kan hjälpa kommunpolitikerna som styr i Stockholm, Göteborg och Malmö, där man vräker fler barn än i övriga Sverige. Vad är det för incitament vi kan hjälpa dem med så att de inte utsätter barnen på det här sättet?

Jag är mån om barnen, inte med läpparnas bekännelse utan med hjärtats bekännelse. Man måste hitta åtgärder för det här, även om man sitter i ett styre.

Anf. 34 Alireza Akhondi (C)

Herr talman! Det såg ut som att Larry Söder försökte fly från talarstolen, men jag hoppas att det inte berodde på mig! Det är alltid trevligt att debattera med Larry Söder.

Vi är fyra partier i den här församlingen som på grund av riksdagens arbetsformer endast får ett anförande i den här budgetdebatten, trots att det är två olika områden som vi diskuterar. I min första replik tänkte jag därför passa på att ställa frågor kring konsumentorganisationerna.

Vi hade förra veckan ett utskottsinitiativ från Miljöpartiet som den samlade oppositionen ville att vi skulle yrka bifall till. Tyvärr valde regeringspartierna att bryskt avslå det, och därför kan man inte ens fortsätta vidareberedningen av det goda förslaget. Likadant har det varit med i princip allt som respektive parti har föreslagit under den här mandatperioden.

Larry Söder påpekade väldigt tydligt och pedagogiskt vikten av att värna konsumenternas rättigheter givet hur samhället har förändrats. Men utöver EU-förslag som regeringen har varit tvungen att implementera – resegarantin är ett dåligt exempel, Larry Söder, givet att den samlade resebranschen har varit djupt kritisk till den – vad planerar ni att göra under den återstående tiden av mandatperioden så att det inte blir fyra helt förlorade år?

Det är min fråga i denna runda. Jag har andra frågor i nästa replik.

Anf. 35 Larry Söder (KD)

Herr talman! När det gäller konsumentorganisationer är det väl egentligen Sveriges Konsumenter vi pratar om.

Regeringsalternativet såg ganska tidigt under den här mandatperioden att Allmänna reklamationsnämnden behövde mer pengar och att man på något sätt måste lösa det inom den ram man hade. Därför tog man helt enkelt pengar från organisationerna och lade dem till Allmänna reklamationsnämnden. Vi gav också Allmänna reklamationsnämnden en möjlighet att ta ut en avgift för de fall som kommer dit. På så sätt kan man stärka sin kassa för att kunna arbeta med fallen så att de inte tar så lång tid. Fall kan också bli kalla, det vill säga det går för lång tid för att konsumenten ska kunna få rätt i andra ändan.

Det är det som nu fasas ut, det vill säga Sveriges Konsumenter får inget bidrag från 2026. Den delen står vi kvar vid.

Jag vill inte säga att vi ”bryskt” avfärdade utskottsinitiativet, men vi avfärdade det direkt utifrån den diskussion vi har i dag. Vi har en budgetdebatt, och varje parti har möjlighet att i sin budget lägga in sina delar och argumentera för dem. Att ha två debatter tyckte vi inte var nödvändigt. Vi tycker att det är bra att hålla ihop det i en debatt, och därför valde vi att avslå det utskottsinitiativet, helt enkelt. Eftersom majoriteten ser ut så i utskottet var det kanske inte så konstigt.

Anf. 36 Alireza Akhondi (C)

Herr talman! Tack, Larry Söder – jag lovade att hålla mig till en annan fråga i den här repliken, och det ska jag hedra.

Kristdemokraterna sitter ju på rätt portfölj för att adressera de decennielånga utmaningarna som har präglat bostadsmarknaden. Resultatet av detta har varit tre eller fyra propositioner som har lagts fram under 3 ½ år. När det gäller de många skattesänkningarna biträder jag som centerpartist naturligtvis att människor ska få mer pengar i sina plånböcker, så det är inte där skon klämmer.

När vi pratar med fastighetsägare, byggherrar, hyresgästorganisationer – alla som jobbar och verkar i den här branschen – så lyfter de en aspekt, och det är de makroekonomiska frågorna, det vill säga kronor och ören i kalkylerna. Det är där skon klämmer, och under den här mandatperioden har tyvärr dessa satsningar lyst med sin frånvaro. Man pratar om att ta bort det skärpta amorteringskravet, och det finns nog en ganska bred enighet i den här kammaren om att det ska bort.

Men var är resten? Var är nystartslånen, bosparandet och sänkta skatter för den här sektorn som nu blöder? Var är alla satsningar som skulle kunna leda till sänkta kostnader för byggande och därmed lägre hyror men också lägre kostnader för de människor som vi alla vill ska kunna uppfylla sina drömmar och bo i ett eget boende?

Anf. 37 Larry Söder (KD)

Herr talman! En regering har ju inte bara ett enda redskap att använda, alltså propositioner till riksdagen, utan man har även andra vägar att gå. Man kan också ge en del direktiv som myndigheterna får arbeta med, och så har regeringen arbetat ganska mycket. Boverket har fått en hel del uppdrag, och det har även länsstyrelserna fått.

Ett av de tydligaste uppdragen som inte bara den här regeringen utan även den förra regeringen har gett handlar om modernare byggregler, där man går ifrån att exakt tala om hur det ska se ut för att i stället tala om funktion. Det tror jag kommer att göra att det går att bygga innovativt och i förlängningen mycket billigare.

Genom att förändra PBL har vi försökt få ledtiderna att bli kortare, det vill säga om vi kan ta bort en hel del av bygglovshanteringen på kommunen kan de använda tiden till det som de ska göra, det vill säga större planer som blir fler bostäder. Därmed kan man också få ned kostnaderna för den enskilde att bygga.

Att staten säljer ut en del av sin mark är också exempel på sådant man gör. Det behöver inte gå igenom riksdagen. Man gör det för att få fram mer mark, eftersom det är mer mark som behövs för att kunna bygga. Vi vet att många kommuner sitter på mark som de gärna vill hålla kvar eftersom marknadspriset hela tiden ökar och de vill ha sista kronan. Det tycker vi är fel, men det är kommunerna själva som kan bestämma det.

Jag tycker att det är orättvist att säga att ingenting har hänt, för jag tror att det har hänt ganska mycket. Däremot har vi aldrig haft fokus på att det enskilda året ska vara det viktigaste, utan det är långsiktigheten som är det viktigaste.

När vi går in i nästa lågkonjunktur måste Sverige stå bättre rustat så att vi kan bygga på ett effektivare sätt och kanske inte gå ned så i byggtakten som vi har gjort den här gången. Det är det som har varit det viktiga för oss, inte att vi ska vinna det enskilda året.

Anna-Belle Strömberg (S)

Anf. 38 Anna-Belle Strömberg (S)

Herr talman! Tack, Larry Söder, för anförandet! I det här replikskiftet tänkte jag att vi skulle prata om konsumentpolitiken.

Jag är helt övertygad om att Larry Söder i sitt hjärta värnar om konsumenterna, att han står på våra barns och ungas sida och att han finner ett värde i att stå upp för dem som inte själva har en stark röst.

Därför kan jag inte förstå den historiska omvändningen. Rätta mig om jag har fel, men det fanns en gång en kristdemokratisk konsumentminister, Inger Davidsson, som införde det statliga stödet till Sveriges Konsumenter eftersom ni såg värdet av en oberoende konsumentröst både i Sverige och i EU.

Nu står ni bakom en budget som tar bort hela det här stödet. Konsekvenserna är helt tydliga: färre granskningar, färre remisser, mindre närvaro i EU och en tystare konsumentröst, nu när marknaden är mer aggressiv än tidigare.

Min fråga till Larry Söder är hur det här går ihop med er tradition att värna civilsamhället och stå på de svagas sida. Varför väljer ni att tysta den här konsumentrösten som en tidigare KD-minister som verkligen ville värna den här organisationen själv byggde upp?

Anf. 39 Larry Söder (KD)

Fru ålderspresident! Jag ska ärligt säga att mitt minne nog inte sträcker sig så långt tillbaka. Åren 1991–1994 var Inger Davidson konsumentminister. Det kan mycket väl vara som Anna-Belle Strömberg säger, att detta infördes då. Jag tar ledamoten på orden.

I den här frågan har vi en ram att hålla oss till. Vi är i en situation där inflationen är ganska hög, och vi behöver få ned den. Vi behöver pengarna till att göra andra saker i Sverige. Det fanns ingen möjlighet att öka ramen, utan man måste göra någonting inom budgeten.

För mig var det ganska viktigt att den konsument som anmäler till Allmänna reklamationsnämnden får svar inom rimlig tid. Det som gällde för Allmänna reklamationsnämnden just då var att handläggningstiden var lång. Antalet ärenden ökade kraftigt, och vi kände oss nödgade att lägga mer pengar till Allmänna reklamationsnämnden. Vi tog dem från konsumentorganisationerna. Jag hade personligen givetvis velat ha kvar bägge två, men situationen är som den är ibland.

Nu kan man se att Allmänna reklamationsnämnden har använt medlen de fick. Anna-Belle Strömberg och jag har sett siffror på att det går mycket bättre för Allmänna reklamationsnämnden. De arbetar ned sina köer. Människor får svar på sina reklamationer tidigare. Det har fått effekt. Hur det blir i framtiden kan vi alltid diskutera. Men det var historiebilden, och det är därför det har blivit som det har blivit. Det finns inga pengar till de andra organisationerna 2026.

Anna-Belle Strömberg (S)

Anf. 40 Anna-Belle Strömberg (S)

Fru ålderspresident! Tack för svaret, Larry Söder! Det är helt riktigt att det går ganska bra för Arn just nu. Men vi ska komma ihåg att Arn är en myndighet som prövar tvister mellan konsumenter och företag. Sveriges Konsumenter är en oberoende röst för att påverka konsumenternas skydd i samhället och se till både ekonomisk och ekologisk hållbarhet. De har inte samma uppdrag.

Sveriges Konsumenter är den enda svenska organisation som representerar våra konsumenter i EU. Min fråga är hur Larry Söder menar att de svenska konsumenterna ska få en röst i EU:s lagstiftningsprocess. Man avskaffar ju den aktör som sitter vid det bordet, granskar förslag och balanserar näringslivets kraft. Arn sitter inte där.

Anf. 41 Larry Söder (KD)

Fru ålderspresident! Sverige som helhet måste helt enkelt ta ett större ansvar. Jag hade önskat att vi ibland litade mer på civilsamhället i många olika frågor. Jag tror att civilsamhället är ett bra stöd, även om det aldrig kan ersätta den egna organisationen. Sverige som nation måste ta ett större ansvar för att kunna hålla reda på även dessa frågor i EU.

Arn och Sveriges Konsumenter har två olika uppdrag. Arn är en myndighet som vi måste värna om och se till att den fungerar som det är tänkt. Pengarna behövdes för att Arn skulle klara av puckeln som vuxit fram. Vi ser att antalet ärenden har gått ned lite grann. Det var en nödvändighet att göra på det sättet. Hur det blir i framtiden kan man alltid diskutera, men jag hade givetvis önskat att bägge två var kvar. Vi får väl se hur det blir nästa år. Men budgeten ligger fast; det blir inga pengar till Sveriges Konsumenter, tyvärr.

Anf. 42 Alireza Akhondi (C)

Fru ålderspresident! Ärade kollegor! Vi debatterar i dag två områden som är avgörande för människors frihet och Sveriges långsiktiga utveckling: bostadspolitik och konsumentpolitik. Det är inte perifera frågor. Det är frågor som avgör om människor kan leva sina liv på sina egna villkor, om de kan flytta dit där jobben finns, om unga kan ta sina första steg in i vuxenlivet, om familjer kan planera sin framtid och om konsumenter kan lita på de marknader de möter varje dag. För mig och Centerpartiet handlar detta ytterst om frihet och om att staten ska skapa förutsättningar, inte hinder. Staten ska inte ägna värdefull tid åt att dela upp oss i vanliga svenskar och ovanliga svenskar.

Fru ålderspresident! Sverige befinner sig i en bostadskris som nu går in på sitt tredje decennium. Det är en kris som förstärkts och förvärrats av den nuvarande regeringens saktfärdighet. Vi ser hur byggandet faller, hur unga tvingas bo kvar hemma och hur företag i hela landet har svårt att rekrytera eftersom det saknas bostäder. Det är inte värdigt ett modernt fritt samhälle.

När människor inte kan välja var de ska bo minskar deras frihet. När ett par inte kan ta ett jobb på annan ort för att de inte hittar en bostad minskar deras frihet. När studenter tackar nej till utbildningsplatser på grund av bostadsbristen minskar också deras frihet. När staten dessutom gör bostadsbyggandet dyrare, långsammare och krångligare, trots allt vi har hört från den här talarstolen – då är det politiken som är problemet. Hur länge ska vi se på medan det offentliga mjölkar bostadssektorn på den sista kronan innan vi reagerar?

Vårt plan- och byggsystem är ett lapptäcke av regler. Det säger Boverket. Det är överklaganden och byråkrati. Kommuner vill bygga men fastnar i processer som tar åratal. Lantmäteriets handläggningstider – när de inte ägnar sig åt konstiga saker, som var fallet för några månader sedan – är ibland längre än själva byggtiden för hela projektet. Det är ett system som hämmar människor, kommuner och företag.

Vad vill då Centerpartiet? Vi vill gärna se förenklade regler för kommuner som vill effektivisera byggprocessen, kanske tillåta lite försöksverksamheter och utvärdera. Det finns kommuner som önskat ett utökat åtagande med kommunala lantmäterier men som har fått kalla handen av regeringen. Det vill vi ändra på.

Vi vill korta handläggningstiderna hos Lantmäteriet genom riktade resurser och uppdrag. Vi vill ha digitalisering och privat initiativrätt för att avlasta kommunerna och påskynda planprocessen. Det är ju ändå 2026 snart.

Fru ålderspresident! Det här är inte teknikaliteter. Det är politiska val. Det är val som avgör hur fort Sverige kan växa. Landsbygden är ofta den tysta delen av bostadspolitiken. Där är inte problemet för höga priser utan att byggen inte blir av alls. Marknaden drar sig tillbaka, och kommunerna står ensamma – men människor bor faktiskt där, tro det eller ej. Människor ska ha samma rätt till trygghet och framtidstro där som i storstäderna.

Fru ålderspresident! För tio år sedan hörde jag en klok person säga att det som ger människor hopp om framtiden är byggkranar. Fundera lite kring det! Det är en tanke som har präglat mig under mandatperioden. Hur skapar vi framtidstro hos människor som ser att staten har dragit sig undan på landsbygden, där det blir allt svårare att vara en produktiv del av samhället?

Centerpartiet vill ha statliga kreditgarantier. Det är något som återkommer i flera politikområden, inte bara inom detta budgetområde. Men just här vill vi ha kreditgarantier för bostadsbyggande i svaga marknader. Vi vill även att redovisningsreglerna reformeras så att man kan bygga även när privatekonomin gör det svårt. Det är en grundläggande fråga om likvärdighet. Hela landet måste få möjlighet att leva.

Fru ålderspresident! Runt om i Sverige står övergivna hus och gårdar och vittrar sönder. Det är resurser som vi inte har råd att slösa bort. Vi vill därför införa en modell som gör att man kan ta över övergivna hus om man flyttar in och bor där under minst fem år. Det är en reform som skapar livskraft, trygghet och utveckling, inte minst i glesbygd. Ett liberalare samhälle tar till vara människors initiativförmåga. Det är en reform som säkerställer att hela vårt avlånga land får fortsätta frodas.

Hyressättningen är ett kärt ämne för oss centerpartister. Bruksvärdessystemet är en kompromiss som fungerade för 50 år sedan men inte i dag. Det skapar köer, inlåsningseffekter och brist på rörlighet. Det här vet jag att mina borgerliga kollegor håller med om, men man har tyvärr inte gjort någonting åt det under mandatperioden.

En student som vill flytta efter examen sitter fast. En äldre som vill byta till något mindre hindras ekonomiskt. Ett ungt par kan inte få förstahandskontrakt men ska acceptera andrahandshyror som ofta är 40–60 procent dyrare. För att öka rörligheten vill vi därför se mer efterfrågestyrd hyressättning. Vi vill som bekant se fri hyressättning i nyproduktion så att det byggs nytt. Vi vill se en särskild satsning på studentbostäder och bostäder för äldre. Vi ska vara väldigt medvetna om den demografiska utveckling som Sverige står inför. Frihet är rörlighet, och rörlighet kräver ett modernare system.

Fru ålderspresident! Nu tänkte jag övergå till den andra delen av debatten.

Ett fritt samhälle kräver fria konsumenter, men frihet fungerar bara när marknaden fungerar. I dag möter konsumenter en alltmer komplex verklighet, global e-handel, tveksamma prisupplägg, otydliga villkor, produkter med okända risker och stora aktörer som kan tänja på regelverket utan konsekvenser. När människor inte vet vad de köper är marknaden inte fri. När företag kan lura konsumenter är marknaden inte sund. När små aktörer slås ut av oseriös konkurrens är marknaden inte rättvis. Utan en fungerande marknad finns inte verklig valfrihet.

Fru ålderspresident! Om och om igen ser vi falska reor och vilseledande marknadsföring. Samtidigt har vi en myndighet som inte räcker till. 70 procents rea, ordinarie pris som aldrig funnits, produkter som marknadsförs som hållbara men inte är det och abonnemangstjänster med dolda kostnader, som dessutom är svåra att säga upp – på grund av allt detta vill Centerpartiet se en översyn av regelverket för prisinformation och marknadsföring, skärpta sanktioner mot företag som vilseleder konsumenter och en förstärkning av resurserna till Konsumentverket för tillsyn och kontroll. Vi vill dessutom se ett återställande av konsumentorganisationernas situation. En marknad utan tillsyn är inte en fri marknad. Det är en djungel.

Just i fråga om konsumentorganisationer vill jag, fru ålderspresident, fördjupa diskussionen lite. När de stora bolagen blir mäktigare, när reklamflödet ökar och när digitaliseringen gör allt mer komplicerat behövs konsumentorganisationerna mer än någonsin. De är inte ett särintresse, utan de är medborgarnas röst mot maktmissbruk. Därför är det allvarligt att anslaget till konsumentorganisationer har skurits ned. När deras resurser försvagas går det ut över alla konsumenter.

Nu kan man få uppfattningen att det är enorma summor som vi pratar om. Sett till statens budget som helhet är stödet till konsumentorganisationerna en droppe i havet. Mot den bakgrunden blir det extra sorgligt att höra Kristdemokraternas försvar av ett beslut som de rimligtvis inte borde stå bakom.

Avslutningsvis, fru ålderspresident, vill jag ta upp bostadspolitiken och konsumentpolitiken. De är två sidor av samma mynt. Ett samhälle fungerar bara när människor har makt över sina egna liv, när människor kan välja var de ska bo, när de kan flytta dit där jobben finns, när de kan lita på de varor och tjänster de köper och när staten inte står i vägen utan öppnar dörrar.

Vår politik är ett frihetsprojekt, ett reformprojekt och ett ansvarstagande projekt för ett Sverige som behöver byggas, inte bromsas. Vi vill se en modern planprocess. Vi vill se en fungerande landsbygdsbostadsmarknad. Vi vill se en modell för att ta över övergivna hus. Vi vill se en hyressättningsreform som ökar rörligheten. Vi vill se ett starkare konsumentskydd. Men vi vill också återställa medlen till konsumentorganisationer. Vi vill också se ett konsumentverk med muskler att försvara medborgarna. Sist men inte minst vill vi också se konkreta makroekonomiska förslag som får bukt med de utmaningar som genomsyrat svensk bostadsmarknad de senaste tre decennierna. Detta är politik som gör verklig skillnad. Detta är politik för ett modernare Sverige. Detta är politik för frihet, ansvar och framtidstro.

Fru ålderspresident! Som brukligt är respekterar Centerpartiet riksdagens arbetsformer. Vi har därför inte någon reservation utan hänvisar till vårt särskilda yttrande i och med att vårt förslag till budgetramar har fallit. Men det innebär inte att vi saknar konkreta och ordentliga förslag för en bättre bostadsmarknad och konsumentpolitik.

Anf. 43 Mikael Eskilandersson (SD)

Fru ålderspresident! Jag lyssnade till Alireza Akhondi och kan konstatera att det är mycket som vi skulle kunna komma överens om, förenkla och förbättra, till exempel när det gäller att få ned tider, få loss mark och skapa mer pengar för att bygga. Där är vi nog ofta överens, men kanske inte det som handlade om övergivna hus. Det finns ju någon som äger dem, och jag tycker att äganderätten trumfar.

Men det jag vill ta upp nu är att budget i slutändan handlar om siffror. Retorik i all ära, men siffrorna ska fungera i verkligheten. Centerpartiets siffror talar kanske inte så mycket om satsningar utan mer om att man i praktiken ska dra ned på allt. Största neddragningen gör Centerpartiet på Boverket, med en neddragning på allt som har med löneuppräkning att göra. Man kan fundera över hur kul det vore att jobba inom staten när man med centerpartistisk politik helt plötsligt tydligen inte ska få några löneökningar kommande år.

Den riktigt stora neddragningen är på 10 miljoner kronor och görs inom anslag 1.3, som gäller Boverket, och man kallar det effektivare kontorsanvändning. Det anslaget minskas sedan 2027 med ytterligare 15 miljoner och 2028 med 20 miljoner. Hur kan man få till en effektivare kontorsanvändning som kan ge en så enorm vinst som 45 miljoner när man har 13 miljoner i hyra per år?

Anf. 44 Alireza Akhondi (C)

Fru ålderspresident! När den här regeringen tillträdde hade vi en statsbudget som var 200 miljarder lägre än i dag. Under året som kommer väljer den här regeringen att ge allt till alla. Vi ska för övrigt vara väldigt tydliga med allt är tillfälligt. Men allt ska ges till alla, lagom till valet.

Centerpartiet är ett ansvarstagande riksdagsparti. Vi var med och sanerade Sveriges ekonomi när det begav sig i början av 90-talet. Vi spenderar inte pengar vi inte har. Vi vill se en effektiv användning av varenda skattekrona som hårt arbetande företagare och arbetare bidrar med till statskassan. Att vi drar ned på administration och vill se ett effektivt användande av skattekronor borde varje borgerlig eller ekonomiskt sansad politiker applådera, inte ifrågasätta.

När det gäller Centerpartiets förslag vet ledamoten mycket väl att vi har regeringens budgetförslag att förhålla oss till. Det är så riksdagsarbetet går till. När regeringspartierna med Regeringskansliets resurser lägger upp siffror i diverse kolumner är det detta vi har att förhålla oss till, acceptera och jobba utifrån.

Anf. 45 Mikael Eskilandersson (SD)

Fru ålderspresident! Applådera – ifrågasätt inte, säger Alireza Akhondi. Ja, jag kan applådera att man lyckas spara in 45 miljoner när man har en hyra som totalt uppgår till ungefär 39 miljoner. Men detta är inte siffror som har varit okända för Centerpartiet; man har vetat om det här.

Jag förstår inte hur man ens kan lägga in att man ska effektivisera kontorsanvändningen. Vi har ju besökt den här byggnaden med civilutskottet. Centerpartiet har också varit med och sett byggnaden och hur den ser ut. Vi har fått reda på vad den kostar. Jag funderar på hur man plötsligt kan säga att man inte ska hyra en del av byggnaden – eller vad är tanken?

Det finns ingen grund i Centerpartiets förslag där man skriver hur man egentligen har räknat fram det här. Man skriver bara att man ska satsa på en effektivare kontorsanvändning. Det rör sig om ett kontor som man hyr för 13 miljoner. Där ska man spara 10 miljoner 2026, 15 miljoner 2027 och 20 miljoner 2028.

Jag måste applådera att man klarar att spara in 20 miljoner på effektivare kontorsanvändning när man har en hyra på ungefär 13 miljoner. Den kanske visserligen är uppräknad något till 2028, men man kan ju inte hur som helst säga upp kontraktet och flytta någon annanstans. I så fall skulle jag vilja veta var Centerpartiet anser att man ska lägga Boverket, för man kommer inte att kunna vara kvar i de lokaler man har. De tidigare lokaler man hade var större men kostade ungefär lika mycket, men man kan ju inte heller flytta tillbaka dit.

Min fråga till Alireza Akhondi kvarstår: Hur får man ihop den här matematiken? Hur sparar man in 45 miljoner på en hyra på 39?

Anf. 46 Alireza Akhondi (C)

Fru ålderspresident! Det är fullt möjligt att den sverigedemokratiska ledamoten har rätt på den här lilla punkten. Jag vet ärligt talat inte. Men – och det är kärnan – är det detta som är det viktiga att diskutera när vi pratar bostadspolitik, Boverkets internhyresmodell? Efter tre och ett halvt år och tre propositioner väljer Sverigedemokraterna att i den sista budgetdebatten fokusera på en teknikalitet som gäller internhyran för Boverket. Det säger, på djupet, hur nonchalant Sverigedemokraterna ser på livsviktiga frågor för alla som bor i Sverige, oavsett om de är vanliga svenskar eller ovanliga svenskar, som Mikael Eskilandersson vill få det att låta som.

Var är Sverigedemokraternas förslag på hur man ser till att byggkostnaderna minskar? Det är fantastiskt att stå här och säga att man vill ha fler bostäder, fru ålderspresident. Men minska kostnaderna då! Det är ni som sitter vid regeringsmakten. Det är ni som har möjlighet att påverka skatterna och avgifterna. Ändå väljer Sverigedemokraterna att försöka göra en poäng av att Centerpartiet minsann kan tänkas ha gjort ett litet fel i en budgetrad någonstans. Nej.

Anf. 47 Larry Söder (KD)

Fru ålderspresident! Centerpartiets representant sa sig vara ansvarstagande. Det betvivlar jag inte en sekund. Jag betvivlar inte en sekund att alla åtta partier faktiskt är ansvarstagande. Vårt gemensamma problem är att vi kanske ser saker lite olika och att vi har lösningar som är lite olika.

Mitt problem med Centerpartiet är att de oftast inte ser annorlunda än vi på vare sig problemet eller lösningarna. Ta till exempel fri hyressättning i nyproduktion, där Centerpartiet och Kristdemokraterna är ganska överens. Jag kan också ställa upp på att man reformerar redovisningsregler för landsbygden för att göra det möjligt att bygga på landsbygden.

Jag är lite nyfiken på hur Centerpartiet tänker kring ödehus. Kristdemokraterna har ett förslag när det gäller ödehus, nämligen att kommunerna i sista hand, när man inte hittar den rätta ägaren, skulle kunna expropriera dem, göra dem fina och sedan sälja dem, helt enkelt. Men Centerpartiet har en annan lösning när det gäller den frågan.

Anledningen till att jag gick upp i talarstolen var egentligen att Alireza Akhondi sa att vi har en bostadskris. Jag har en fråga, men först kommer ett litet påstående: Vår befolkning ökade med 100 000 varje år mellan 2017 och 2020. Det är klart att det uppstod ett behov av nya bostäder. Under 2025 har vi fått 5 000 fler i befolkningen i Sverige. Kan det vara så att det framtida bostadsbyggandet inte behöver vara 65 000 utan kanske kan landa på 30 000–35 000, som vi har i dag? Då kanske vi enklare kan bygga i kapp det behov vi har, även med det normala bostadsbyggande vi har nu.

Anf. 48 Alireza Akhondi (C)

Fru ålderspresident! Tack, Larry Söder, för frågan!

Jag tvivlar inte heller på att Centerpartiet och Kristdemokraterna i mångt och mycket har en likartad syn på en hel del samhällsutmaningar som vi står inför. Det är inte det som är kärnfrågan här. Kärnfrågan är att Centerpartiet till skillnad från Kristdemokraterna just nu sitter i opposition.

Det gör att våra möjligheter att faktiskt göra konkret skillnad är ytterst begränsade om man jämför med Kristdemokraterna, som dessutom sitter på rätt departement. Det som gör mig ledsen – jag använder ordet ledsen – är att den här politiken har konsekvenser för väldigt många människor som Larry Söder säger sig värna om. Det är barn som vräks. Jag vet att Larry Söder har ett brinnande engagemang gällande hemlösheten i stort.

När inflationen stack iväg var det stort tryck på matutdelningsorganisationer. Det finns människor i vårt samhälle som på riktigt har det svårt. När man sitter vid regeringsmakten har man också en skyldighet att agera. Larry Söder valde att säga att kommunpolitiker i Stockholm, Göteborg och Malmö måste göra någonting. Kan man inte vända på frågan och säga: Larry Söder, gör någonting! När man sitter i majoritet den här församlingen och också sitter i Regeringskansliet har man också konkreta verktyg för att göra skillnad i vanliga människors liv.

Anf. 49 Larry Söder (KD)

Fru ålderspresident! Alireza Akhondi valde attacker i stället för att diskutera bostadsbristen i Sverige. Det är tråkigt, tycker jag. Men vi tar den bollen.

Planmonopol finns i kommunerna. Tak över huvudet är en fråga som kommunerna ska hantera.

Vem är det som vräker barn i Sverige? Det är inte staten; det är kommunerna. Vem är det som styr i Stockholm, Göteborg och Malmö? Det är inte Kristdemokraterna. Därför var min fråga till Vänsterpartiet, som styr i alla de tre kommunerna: Hur kan jag hjälpa era partikamrater? Jag tycker inte att det är en konstig fråga.

Men Alireza Akhondi vill inte diskutera bostadsbristen i Sverige, som han pratade om i sitt huvudanförande, utan han tyckte att det var en bättre idé att attackera. Det tycker jag är tråkigt.

Alireza Akhondi har jag sett som en ansvarstagande politiker som kan resonera i talarstolen. Men här valde han att göra annorlunda. Det är väldigt tråkigt.

Jag går tillbaka till min fråga som jag ställde i första anförandet och hoppas att jag får ett svar från Alireza Akhondi. Vi har alltså en befolkningstillväxt som är lägre i dag än den var 2017–2018. År 2023 var det 198 kommuner av 290 kommuner som sa att det var bostadsbrist. I dag är det 127 kommuner som säger att de har bostadsbrist. Var finns de kommunerna? Jo, de finns i storstädernas närhet. Det är inte på landsbygden utan i storstädernas närhet.

Min fråga till Alireza Akhondi, som han kanske kan bemöda sig om att svara på i talarstolen, är: Tror Alireza Akhondi att det fortfarande kommer att vara bostadskris i framtiden om vi bygger 35 000–36 000 bostäder, eller tror han att byggnadstakten behöver minska i takt med antalet människor som flyttar in i Sverige? Det var en enkel fråga.

Anf. 50 Alireza Akhondi (C)

Fru ålderspresident! Jag ska lugna Larry Söder med att när det är flera frågor i omlopp hinner man inte adressera alla på en gång. Men ha lite tålamod, så får ledamoten svar på den konkreta fråga han ställde!

Hur behovet av bostäder ser ut framöver vet inte jag. Boverket gör prognoser. Tittar man på de prognoserna ser man att vi har ett ackumulerat underskott som vi först ska jobba i fatt. Det är där vår realitet ligger här och nu.

Hur befolkningsökningen ser ut om 20 år vet jag inte. Kunde någon av oss förutspå det som hände 2015? Jag kan inte stå här och prognostisera ett framtida behov av bostäder. Jag har ingen aning. Det är möjligt att vi behöver bygga färre bostäder.

Larry Söder kanske har rätt. Men det jag ser framför mig här och nu är att vi har ett ackumulerat underskott som vi behöver ta igen. Jag ser framför mig att vi har en demografisk utveckling som gör att vi kan behöva andra typer av bostäder.

Det finns ett flertal frågor som man måste adressera när man är i regeringsställning. Det är inte att attackera, Larry Söder. Det är faktiskt ansvarsutkrävande. Det är vad man har oppositionspartier till. Oppositionen är till för att ställa regeringspartier mot väggen och säga: Okej, fantastiskt att ni gjorde det här och det här – men det där och det där har ni inte mäktat med. Varför?

Anf. 51 Lars Beckman (M)

Fru ålderspresident! Det är möjligt att Alireza Akhondi kommer att bli lite irriterad nu när jag upplyser honom om ett litet fel som Centerpartiet har i sin budget. Och det är inte ett så litet fel heller. Ord och handling måste naturligtvis gå ihop.

Jag hörde att Centerpartiet berömde samhällets civilorganisationer. Där är vi helt överens. Vi moderater och övriga Tidöpartier tycker att Sveriges Konsumenter gör ett väldigt bra jobb. Men nyckelordet här måste rimligtvis vara ”civilorganisationer”. En organisation som är bildad av PRO, Hyresgästföreningen och LO och i princip har varit skatteunderstödd under alla år, är det verkligen en civilorganisation?

Precis som Larry Söder har sagt i replikskiftena här ska naturligtvis staten finansiera sin verksamhet. Vi har tillskjutit stora resurser till Allmänna reklamationsnämnden. Vi höjer också anslaget till Konsumentverket i budgeten.

Men anledningen till att jag begärde replik är att det är på gränsen till anmärkningsvärt att Alireza Akhondi inte har läst Centerpartiets budget. Det är faktiskt ganska anmärkningsvärt. Verkligheten är alltså att Centerpartiet skär ned 3,5 miljoner på Konsumentverket. Man skär ned 300 000 här och 200 000 där, och man har anslagit noll kronor, precis som regeringspartierna och Tidösamarbetet, till Sveriges Konsumenter. Det går inte alls ihop med vad Alireza Akhondi sa här i talarstolen. Där sa han att han ville öka stödet till Sveriges Konsumenter jämfört med regeringen. Ändå har alltså hans eget parti anslagit noll. Jag tycker faktiskt inte att det är ärligt.

Jag skulle gärna vilja fråga: Varför säger ledamoten en sak när budgeten ser helt annorlunda ut?

Anf. 52 Alireza Akhondi (C)

Fru ålderspresident! Jag väntade på att Lars Beckman skulle komma upp i talarstolen och försöka hitta klipp till Twitter. Men Sveriges budget är inte alltid så Twittervänlig, Lars Beckman.

Budgeten är en helhet. Vi i Centerpartiet har aktivt valt att inte använda vår ram fullt ut. Vi hade kunnat göra som regeringspartierna och lova allt åt alla och fylla vår ram. Men vi valde att skicka en tydlig signal om att det inte ansvarsfullt att göra så: Så agerar inte ett statsbärande parti. Vi har ett ansvar gentemot kommande generationer.

När det gäller stödet till konsumentorganisationerna har Centerpartiet 2,5 miljoner i budgeten, oavsett vad Lars Beckman säger här i talarstolen. I förra veckan valde Miljöpartiet att ta ett utskottsinitiativ, där man skulle verka för att återställa stödet till konsumentorganisationerna. Detta biträder vi i Centerpartiet.

Att stå här och säga att jag inte har läst vår budget är bortom oartigt. Vad Lars Beckman behöver göra är faktiskt att lyssna och påverka sina partikollegor på Regeringskansliet, så att vi får riktig politik och propositioner att hantera i den här kammaren.

Anf. 53 Lars Beckman (M)

Fru ålderspresident! En budget är inget hippa och hoppa. En budget är kalla, hårda siffror. Det är jättelätt att läsa om detta för den som ser den här debatten. Bilaga 2, Regeringens och motionärernas anslagsförslag, finns i betänkandet. Den skulle Alireza Akhondi kunna lägga fem minuter på att läsa. Det är lätt att läsa tabellerna och se regeringens politik och de andra partiernas politik i förhållande till regeringens politik. Det är kraftiga nedskärningar med Centerpartiets politik just på det konsumentpolitiska området i förhållande till regeringens politik.

Sedan kan man göra som Socialdemokraterna gör, införa en bolåneskatt på 12 miljarder, som vi hörde i ett annat replikskifte här. Det kan kosta en barnfamilj i Stockholm 1 000 kronor i månaden. Detta kan man göra. Men Centerpartiet har inte gjort det. Ni har inte föreslagit stora, breda skattehöjningar. Vänsterpartiet har föreslagit 80 miljarder i skattehöjningar i sin budget. Ni har inte gjort det.

Jag förutsätter att man lägger fram en budget i Sveriges riksdag för att få den bifallen. Det är väl därför ni gör er besväret att lägga fram en budget. Om riksdagen skulle bifalla Centerpartiets budget skulle pengarna till Sveriges Konsumenter bli noll kronor.

Jag kan tycka att det är ärligt. Jag tänker på LO, PRO och Hyresgästföreningen. Hyresgästföreningen vill ha 10 miljoner extra i valrörelsen för att kampanja för Socialdemokraterna. Det handlar alltså då om att lägga 10 miljoner extra i en budget för att kampanja för Socialdemokraterna. Om man tycker att konsumentpolitik är viktigt ger man de 10 miljonerna till Sveriges Konsumenter. Det är inte så att LO, Hyresgästföreningen och PRO har brist på pengar – tvärtom. De är väldigt viktiga organisationer för dem som är medlemmar där, och de har bildat Sveriges Konsumenter. Då bör de naturligtvis betala för Sveriges Konsumenter – och inte skattebetalarna.

Men fakta är, fru ålderspresident, att om riksdagen bifaller den budget Centerpartiet har lagt fram får Sveriges Konsumenter noll kronor i extra anslag.

Anf. 54 Alireza Akhondi (C)

Fru ålderspresident! Jag bedriver inget korståg mot civilsamhället, som den här regeringen verkar göra. Det vill jag vara väldigt tydlig med. För mig och Centerpartiet är civilsamhället oerhört viktigt.

Vilka som har bildat vad och vilka som har intressen i vad är irrelevant. Vi kan också nämna civilsamhällesorganisationer som Moderaterna har stora intressen i. Civilsamhällesorganisationerna är samhällsbyggare, och dem värnar vi.

Det var det första.

Det andra är att budgeten är en helhet. Har Lars Beckman missat de 500 miljoner kronor som Centerpartiet har lagt in i en annan budgetpost för att stötta civilsamhällesorganisationerna? Det har han uppenbarligen. Det blir ohederligt när man plockar ut saker för att göra en poäng som inte finns.

500 miljoner kronor har Centerpartiet i sin budget för att stärka civilsamhället, däribland Sveriges Konsumenter. Vi biträdde Miljöpartiets utskottsinitiativ om att återställa medlen till just den organisationen.

Återigen: Det krig som den här regeringen har fört mot folkbildningen och mot civilsamhällesorganisationer i stort är en mörk fläck i Sveriges historia.

(Applåder)

Patrik Karlson (L)

Anf. 55 Patrik Karlson (L)

Fru ålderspresident! Saken är den att de allra flesta i vårt avlånga land drömmer om ett eget småhus med en bit mark att få kalla för sin. Men utvecklingen har under en längre tid gått i motsatt riktning. Småhus byggs i allt mindre utsträckning, och allt fler familjer ser sin dröm om en egen villa stanna vid just en dröm.

Det här är något som regeringen vill ändra på, och regeringen har redan utsett en egnahemskommissionär med uppdrag att ge ny kraft åt en modern egnahemsrörelse. I hans första delrapport pekades flera av de hinder ut som i dag håller tillbaka byggandet av småhus. I det fortsatta arbetet framåt kommer man att koncentrera sig på åtgärder för att öka småhusens andel av bostadsbyggandet och främja nya trädgårdsstäder. Målet är tydligt. Fler ska kunna uppnå sin dröm, oavsett om man bor på landet eller i stan.

Samtidigt arbetar nu Boverket med att ta fram ett förslag om typgodkända hus, de så kallade Sverigehusen. Det är en modell där hustypen kan prövas och godkännas mot byggreglerna en gång för alla, så att samma modell av hus sedan kan byggas på olika platser utan ny prövning.

Får vi fram en bra modell för detta är jag övertygad om att sådana här typgodkända hus kommer att pressa ned byggkostnaderna, kapa handläggningstiderna och göra det lättare för mindre aktörer att komma in på marknaden.

Fru ålderspresident! Frihet att äga sitt boende handlar inte bara om att bygga själva husen. Det kräver också att vi sänker de ekonomiska trösklar som hindrar människor att köpa sin bostad. Under alltför lång tid har framför allt unga vuxna och barnfamiljer stångat pannorna blodiga mot kreditregler och krav som, om än välmenta, blivit orimligt stränga. Regeringen genomför därför nu flera reformer för att underlätta för människor att spara och att låna till sitt boende på mer rimliga villkor.

För det första har vi ökat det skattefria sparandet på investeringssparkonto, ISK. Upp till 150 000 är skattefritt. Från och med nästa år fördubblar vi det till 300 000 kronor. Det betyder att en vanlig småsparare kan bygga upp en större kontantinsats till sin framtida bostad. Det ska helt enkelt bli mer lönsamt att spara till sitt eget hem.

För det andra adresserar vi de rigida lånekrav som finns i dag. Vi har redan aviserat förändringar av bolånetaket och amorteringskraven som verkligen kommer att göra skillnad för framför allt förstagångsköpare. Bolånetaket kommer att höjas till 90 procent av bostadens värde. För en ung person eller ett par som vill köpa sin första eller en större bostad gör det verkligen en stor skillnad på vilket belopp man måste spara ihop. Samtidigt tar vi bort det skärpta amorteringskravet, som i praktiken stängt många ute från att ens komma i närheten av ett lån eller pressat dem till att låna till orimligt höga månadskostnader. Genom att slopa det kravet och bara behålla grundreglerna för amortering får hushållen lite andrum.

Fru ålderspresident! Trygghet är också en central del av ett liberalt bostadsideal – trygghet i att veta att familjen har tak över huvudet och att man kan bo kvar även om livet skulle ta en oväntad vändning. Därför går regeringen nu fram med socialt inriktade trygghetsåtgärder för de hushåll som i dag har det tuffast.

En sådan del är införandet av obligatoriska hyresgarantier för barnfamiljer i hela landet. Ingen mamma eller pappa ska behöva oroa sig för att barnen inte ska få ett tryggt hem bara för att man råkar ha en tidsbegränsad anställning eller en betalningsanmärkning. En hyresgaranti innebär helt enkelt att kommunen går in som borgenär för hyran under en period, så att familjer som i dag nekas kontrakt av privata skäl ändå kan få en chans. Det tycker jag är oerhört viktigt.

Fru ålderspresident! Bostadsbidraget är tänkt att hjälpa ekonomiskt svaga barnfamiljer att ha råd med en god bostad. Men kopplingen mellan bidraget och de verkliga boendekostnaderna har blivit allt svagare genom åren. De övre gränserna för bostadskostnader som bidraget beräknas på har inte höjts sedan 1997. Det är nästan 30 år sedan. I dag har en majoritet av de barnfamiljer som får bostadsbidrag betydligt högre hyra än vad bidraget tar hänsyn till.

I budgetpropositionen föreslår vi en höjning av bostadsbidraget för de barnfamiljer som behöver det allra mest. Familjer med ett barn kommer att kunna få upp till 800 kronor i månaden, och de som har två eller fler barn kan få 1 000 kronor per månad. Det här är verkligen bra. Det är som sagt ett välriktat stöd som träffar de familjer som har det allra tuffast att få ihop det.

Jag vill samtidigt ta tillfället i akt att konstatera att dagens modell för bostadsbidrag har brister på det stora hela. På sikt anser jag att den behöver reformeras i grunden så att stödet på något sätt kan följa en kostnadsutveckling – till exempel mot KPI eller genom att indikeras mot hyresnivåer – så att barnfamiljer slipper halka efter bara för att de politiska besluten dröjer.

Jag vill för att värna trygghet och självbestämmande ha en långsiktig och trygg modell, där stödet behåller sitt värde över tid. Familjer ska veta att samhällets stöd inte avdunstar i takt med att hyrorna stiger.

Fru ålderspresident! Jag vill också lyfta fram det arbete som regeringen gör med att frigöra mer mark för bostadsbyggande – särskilt den statligt ägda marken. Vi pratar ofta om finansiering och regelverk, men vi får inte glömma att det utan byggbar mark inte blir några bostäder.

I flera delar av landet – inte minst i våra storstadsområden – är markbrist och markpriser ett stort hinder för ökat byggande. Samtidigt äger staten betydande områden som man verkligen kan konstatera inte används effektivt, särskilt inte ur ett bostadsperspektiv. Det är inte rimligt att kommuner har bostadsbrist, medan staten kanske på grund av gamla planer eller sega processer sitter på markplättar som bokstavligt talat samlar kottar – snarare än damm i det här fallet.

För att möta bostadsbehoven räcker det inte att bara subventionera och planera. Vi måste ta ett större omtag för att reformera de regelverk som omgärdar byggandet. Dagens planprocesser tar orimligt lång tid. Det är tung byråkrati med utdragna överklaganden, komplexa regler och ibland kanske onödiga specialkrav. Detta sinkar även de mest angelägna projekten. Det är därför högt prioriterat för oss i regeringen att förenkla och förkorta plan- och bygglovsprocesserna. En del av detta var bland annat en debatt rätt nyligen här i kammaren.

Den 1 december trädde ett helt nytt regelverk för bygglov i kraft. Det är en av de största förenklingarna på området de senaste 15 åren.

Fru ålderspresident! Utöver att bygga nytt måste vi också bli bättre på att utnyttja det befintliga bostadsbeståndet. Det finns redan i dag tomma eller underutnyttjade lokaler som kan byggas om till bostäder. Regeringen har sedan tidigare infört planeringsstimulanser för kommuner som vill ställa om oanvända kontor eller affärslokaler till lägenheter. Att omvandla dessa lokaler är resurssmart och kan relativt snabbt ge tillskott på bostadsmarknaden. Jag hoppas att vi kommer att få se flera av dessa initiativ, särskilt nu när e-handel och nya arbetsvanor gör att vissa ytor och kontor inte längre behövs i samma utsträckning.

Med det sagt, fru ålderspresident, vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Anf. 56 Amanda Palmstierna (MP)

Fru ålderspresident! Tack, ledamoten Patrik Karlson, för anförandet!

Jag är glad över att ledamoten lyfter upp boendesituationen för barnfamiljer och bostadsbidraget. Det är dock väldigt bekymmersamt att regeringen i ett läge där många barnfamiljer har det väldigt svårt har valt att ta bort det tillfälliga bostadsbidrag som infördes under pandemin. När ledamoten säger att bostadsbidraget höjs sänks det egentligen. Det blir något slags siffertrixande som jag tycker är lite ohederligt.

Bostadsbidraget behöver reformeras och indexeras så att det följer med kostnaderna över tid. Det behöver faktiskt bli en reell höjning och inte bara någonting som ser bra ut just nu men som egentligen är en sänkning.

Hur ser ledamoten på att på riktigt höja bostadsbidraget i stället för att ägna sig åt siffertrixande som ser bra ut i en valrörelse?

Patrik Karlson (L)

Anf. 57 Patrik Karlson (L)

Fru ålderspresident! Låt oss först klargöra att det ledamoten Amanda Palmstierna pratar om är det tillfälliga extra bostadsbidraget. Det var just tänkt som ett tillfälligt bostadsbidrag. Det var en akutåtgärd som infördes under exceptionella omständigheter. Vi förlängde ju stödet under omgångar fram till det här året, om än i avtrappad form.

Vi ersätter det dock inte med någon form av siffertrixande. I den budgetproposition för 2026 som regeringen nu går fram med finns en permanent förstärkning av det ordinarie bostadsbidraget för de familjer som har det allra tuffast.

Precis som jag sa i mitt anförande innebär det att en barnfamilj kan få upp till 800 kronor mer i månaden om man har ett barn och upp till 1 000 kronor om man har två barn eller fler. Det här är som sagt pengar som kommer att komma varje månad så länge behovet finns. Det är inte bara ett tillfälligt tillskott beroende på vad reformutrymmet medger.

Jag säger det igen: Det här är första gången sedan 1997 som man höjer bostadsbidragets nivåer. Det är något som samtliga regeringar, även den som mitt parti tidigare ingick i, helt och hållet har försummat. Jag tycker att det kan vara lite magstarkt att från oppositionens sida i det här fallet kritisera oss för att vi tar ansvar och genomför varaktiga lösningar. Det förvånar mig faktiskt lite.

Vi vill ge trygghet på riktigt – inte hålla människor kvar i beroende av tillfälliga bidrag. Jag vidhåller också att jag hoppas att vi kan ta ett ännu större steg på området inom en väldigt snar framtid. Det är ju uppenbart att bostadsbidraget, som när det infördes träffade 11 procent av befolkningen, i dag är nere på 3 procent och absolut inte når dit behoven finns.

Anf. 58 Amanda Palmstierna (MP)

Fru ålderspresident! Jag tackar Patrik Karlson för svaret.

Vi i Miljöpartiet tycker verkligen att det permanenta bostadsbidraget behöver höjas. Det behöver följa kostnadsökningarna, och det behöver reformeras och indexeras så att detta finns på plats ordentligt. Där kan vi nog vara överens – förutom att vi från Miljöpartiet vill se en större ökning.

Det jag tycker blir magstarkt är att ni höjer samtidigt som den tillfälliga ökningen försvinner. Det här året blir det alltså i praktiken mindre pengar, och det är någonting man får stå för. Det spelar ingen roll vad vi säger här i kammaren i dag om det är så att det ändå blir mindre pengar i plånboken just nu.

Då får man snarare säga att vi nu övergår till det här systemet, att det just nu blir en sänkning eftersom vi har haft något tillfälligt som nu försvinner och att man nu försöker göra det här till ett mer långsiktigt stöd. Det är ju bättre att säga att det är en sänkning från förra året, för det är ju det som på riktigt känns i hushållsekonomin och när man sitter där försöker få ekonomin att gå ihop och pengar till både bostad, mat och allting annat som behövs.

(Applåder)

Patrik Karlson (L)

Anf. 59 Patrik Karlson (L)

Fru ålderspresident! Jag håller inte riktigt med om det ledamoten påstår – konstigt nog. Den här regeringen har ju vidtagit flera parallella åtgärder för att stödja hushållen. Vi genomför till exempel en tillfällig sänkning av momsen på livsmedel från 12 till 6 procent. Det genomförs bland annat sänkningar av avgifterna i förskola och fritidshem, och vi går nu också fram med en permanent höjning av bostadsbidraget.

Låt mig återigen påminna om att anledningen till att det fanns ett akut behov av extra bidrag var att flera regeringar under många år bara lät detta halka efter. Det justerades inte i takt med hyresutvecklingen på nästan tre decennier.

Den bristen åtgärdar vi nu. Vi tar ansvar för att stödet ska vara långsiktigt och bli mer rättvist. Som jag nämnde i mitt anförande arbetar vi dessutom med socialt inriktade åtgärder för att inga barn ska behöva vräkas. Detta gör vi till exempel genom att införa obligatoriska hyresgarantier för barnfamiljer.

Jag vill bara säga att vi har ett stort engagemang för det här. Vi anser att politik ska kunna hjälpa på riktigt över tid och inte bara bygga på kortsiktiga lösningar som riskerar att avdunsta med tiden i stället. Vårt fokus ligger på att hålla nere levnadskostnaderna generellt och på att stärka de permanenta skyddsnäten så att alla barn ska kunna växa upp tryggt och säkert även när ekonomin är ansträngd.

Anf. 60 Amanda Palmstierna (MP)

Fru ålderspresident! Ledamöter och åhörare! Klimatförändringarna finns här och nu, och de påverkar oss alla.

Jag kommer ihåg hur det var för några år sedan, den där jättevarma sommaren 2018. Då var det otroligt varmt på äldreboendena i min hemkommun Järfälla. De äldre hade verkligen svårt att klara av situationen, och äldreboendet var inte rustat utan fick sätta dit kalla fotbad. Och alldeles nyligen föll det enorma regn i Västernorrland som spolade bort vägar och järnvägar. Ingen har väl heller glömt de otroliga regnen i Gävle för några år sedan, då många byggnader och fastigheter – människors hem – förstördes.

De allra flesta människor vill bidra när det är kris. Man strömmar till. Det kan handla om en skogsbrand, om en översvämning eller om coronapandemin – människor sluter upp och vill hjälpa till. Vi ser att folk ställer upp och vill bidra också när det gäller klimatomställningen.

Det finns en väg i min hemkommun som jag brukar kalla solcellsgatan. Jag har gått där många gånger för att lämna barnen på skolan. En dag var det en villa där som hade solceller, och några veckor senare var det ett hus till. Sedan liksom spred sig det där längs gatan genom att grannarna inspirerade varandra.

Det hjälper dock inte att det bara finns en vilja att bidra till klimatomställningen, utan politiken måste backa upp viljan. Den måste steppa upp och göra det här möjligt. Politiken måste helt enkelt se till att det blir billigt och enkelt att vara en del av klimatomställningen.

När Miljöpartiet var med i regeringen satte vi in många olika typer av stöd och uppbackning för att göra det möjligt att vara en del av klimatomställningen.

Vi hade ett jättestort stöd för energieffektivisering av flerbostadshus. Det var väldigt eftertraktat och gick åt väldigt fort. Det ledde till både minskade klimatutsläpp och lättnader i plånboken, men Tidöregeringen rev bort stödet helt och hållet.

Vi hade också satsningar på klimatanpassning så att man skulle kunna kartlägga de största riskerna och planera klimatanpassningsåtgärder. Det handlade om att satsa på grönområden och att kunna stoppa regnvatten så att det inte flödar vidare, eller släpps ut i avloppssystemet så att det blir alldeles överbelastat, när det kommer stora, ordentliga regn. Även de pengarna rev regeringen bort helt och hållet.

Det fanns också ett förslag om klimatkrav på byggnader. Det var ett helt färdigt förslag, utrett och remitterat, som man bara hade kunnat genomföra och därigenom ge marknaden incitament att minska klimatutsläppen i bygg- och fastighetsbranschen. Det har nu också kommit ett förslag från Boverket om en lagändring för att göra det lättare att öka återbruket i bygg- och fastighetsbranschen. Men de här förslagen tog regeringen och stoppade i en byrålåda som de låste, och sedan slängde de bort nyckeln.

Det är bara att konstatera: Tidöregeringen är en katastrof för klimatomställningen, och Tidöregeringen är en katastrof för människor som vill kunna vara en del av klimatomställningen och ställa om – människor som behöver få möjlighet att göra detta på ett enkelt vis och på ett sätt som inte kostar för mycket.

Jag lämnar klimatfrågan och går över till bostäder. Vad gör Tidöregeringen för att folk ska få tag på en bostad? En sak jag tycker är ovärdig är att man sänker kraven på tillgänglighetsanpassning av bostäder så att det blir ännu svårare för människor med funktionshinder att få en bostad. Jag tycker inte att det är något vi ska ägna oss åt i Sverige 2025.

Tidöregeringen är också livrädd för tanken att en villa och ett hyreshus är, gud förbjude, grannar. Det här med blandning verkar vara väldigt känsligt. Från Miljöpartiets sida tycker vi att det är en självklarhet att blanda bostadsrätter, villor och hyresrätter. Man ska blanda urbana områden med grönområden och parker. Man ska blanda kultur, mataffärer och allt det som behövs i en människas liv.

Trösklarna till bostadsmarknaden behöver verkligen sänkas. Vi står i en akut bostadskris, och bostadsbidraget behöver reformeras. Det behöver fungera långsiktigt, och det behöver vara en permanent lösning där bostadsbidraget följer med kostnaderna i övrigt. Att säga att det är en höjning samtidigt som ett tillfälligt bidrag sänks – att låtsas att det finns mer pengar i plånboken just det här året trots att det i praktiken inte är det – tycker jag inte fungerar.

Barnfamiljer ska aldrig vräkas. Så kan vi inte ha det i Sverige.

I vår skuggbudget har vi stöd för byggande av nya bostäder med rimliga hyror. Vi har också investeringsstöd för den gröna omställning som sker i Norrbotten och även i många andra delar av Sverige, till exempel Karlskrona. Vi har också alla de stöd jag precis har berättat om, såsom energieffektivisering och klimatanpassning, och vi vill införa gränsvärdena för klimatet.

Det är också viktigt med en stark allmännytta och att kommunerna jobbar med allmännyttan på ett proaktivt sätt. När det gäller bostadskön behöver vi reglera förturerna i bostadskön så att de går till dem som verkligen behöver dem. Det kan exempelvis handla om kvinnor som försöker ta sig ur våldsamma relationer.

Vi tycker också att det är viktigt att satsa på politiskt eftersatta områden. Det finns jättestora renoveringsbehov och jättestora behov av att energieffektivisera, men när man gör det ska hyrorna inte sticka i höjden så att folk förlorar sina hem. Här behöver i stället politiken ta sitt ansvar och skjuta till pengar, och det har vi med i vår budget.

Vi satsar även på gröna, trygga utemiljöer och på trygghetspengar för fastighetsvärdar.

När det gäller oseriösa hyresvärdar och slumvärdar med bostadshus där människor utnyttjas och slängs ut från sina hem kan vi verkligen inte acceptera sådant. Här måste regelverken skärpas. De som inte sköter sig behöver helt enkelt stoppas. Det behövs tuffare kontroller, och det behöver bli lättare att genomföra tvångsförvaltning om en hyresvärd inte sköter sig. Vi har alldeles nyligen sett fruktansvärda exempel i medierna. Här finns faktiskt också ett utredningsförslag som skulle kunna genomföras, men det har regeringen inte gjort. Vi hoppas verkligen att man kommer att gå fram med det förslaget.

Det var det jag tänkte säga om bostadspolitik. Jag går in på nästa område, nämligen konsumentpolitiken.

Vi ser att allt fler människor blir skuldsatta. Skuldberget i Sverige har fördubblats de senaste tio åren, och bara sedan förra året har det ökat med 19 miljarder. Det är verkligen enorma summor, och allt fler människor hamnar också hos Kronofogden.

Det är väldigt problematiskt med de sms-lån som finns. Vissa skärpningar har gjorts, men vi tycker att de här lånen behöver tas bort helt och hållet. De riktar sig nämligen till utsatta personer som inte får lån av seriösa aktörer, och på det sättet hamnar människor i en spiral av skuldsättning.

Telefonförsäljningen är också otroligt problematisk. Jag träffade Konsumentvägledarnas förening, och de berättade att det är väldigt vanligt att de träffar äldre människor som har blivit utsatta för telefonförsäljning och inte kunnat värja sig. Det hjälper liksom inte om de har jättebra argument, säger precis som det är med avtalet och så vidare, utan det kan vara så med företagen att det krävs att en konsumentvägledare steppar upp och säger ifrån att det här inte är okej. Telefonförsäljning är alltså något vi tycker borde förbjudas helt och hållet, vilket Konsumentverket också har föreslagit i sin rapport.

Det är otroligt viktigt att det finns konsumentvägledning. Det handlar inte bara om den konsumentvägledning som Konsumentverket erbjuder, som är på en generell nivå, utan man behöver också få personlig kontakt. Man behöver kunna ringa eller mejla så att någon kan titta på det avtal som man har ingått. Det är först då man på riktigt kan få hjälp.

Skuldrådgivningen hos kommunerna är obligatorisk, men konsumentvägledningen är frivillig. Vi ser att konsumentvägledningen har avvecklats i kommun efter kommun under ganska lång tid. Vi tycker att man behöver låta utreda att införa obligatorisk konsumentvägledning för kommunerna och titta på hur mycket det skulle kosta. Fram till att en sådan utredning är klar vill vi skjuta till pengar till Konsumentverket för att myndigheten ska kunna stödja kommunerna i den lokala konsumentvägledningen.

Konsumentorganisationerna har tagits upp flera varv i debatten. Vi tycker att det är otroligt viktigt att stödet till civilsamhället, Sveriges konsumentorganisationer och Sveriges Konsumenter återställs. När Sverige gick med i EU uppmanade kommissionen Sverige att ha en part som EU-apparaten skulle kunna prata med. Som dessa former ser ut kan den parten inte vara en myndighet. Därför bildades Sveriges Konsumenter från allra första början.

Vi behöver återställa stödet till Sveriges Konsumenter för att svenska konsumenters intressen ska bevakas i EU-apparaten. Civilsamhällets konsumentorganisationer behövs för konsumentvägledning och främjande av en ekologiskt och socialt hållbar konsumtion.

Försvagningen av civilsamhället gäller inte bara konsumentorganisationerna, utan detta sker på alla områden. Det här är en tidig varningssignal om att demokratin mår sämre. Detta är verkligen någonting som vi behöver ta tag i och stoppa medan det fortfarande finns möjlighet att göra det.

Jag kan inte yrka bifall till någon reservation, utan jag får hänvisa till vårt särskilda yttrande.

Anf. 61 Larry Söder (KD)

Fru ålderspresident! Tack, Amanda Palmstierna, för anförandet! Jag hoppade till på några saker och tänkte att vi kunde samspråka om dem.

Jag antar att ledamoten pratade om studentbostäder när hon pratade om att tillgänglighetsanpassa bostäder. Skälet till att jag tycker att detta är en bra idé är att de som har behov av tillgänglighetsanpassade studentbostäder utgör ungefär 1 ½ procent av studenterna. Vi tar till 20 procent, vilket betyder att det skulle finnas ganska många fler bostäder som är tillgänglighetsanpassade än vad som motsvarar det faktiska behovet.

Jag ser det inte som att vi på något sätt stänger ute någon från högskolan om personen behöver en studentbostad som är tillgänglighetsanpassad. Dessutom kan övriga bostäder effektiviseras så att vi använder kvadratmeterna bättre och så att man får billigare hyra, vilket de som bygger bostäderna har kunnat påvisa.

Ledamoten får gärna säga några ord om vad hon menade i sitt anförande gällande tillgänglighetsanpassning, för det var ganska hårda ord där.

Ledamoten pratade om politiskt eftersatta områden. Jag undrar om ledamoten är positiv till det BID-samarbete som regeringen kommer att gå fram med ganska snart. Fastighetsägarna får ett område att gemensamt ta ansvar för. Om de inte klarar av att hantera det går kommunen in och ser till att det organiseras. Detta innebär ju en kostnad för fastighetsägarna, vilket de inte tycker är bra, men någon måste ta den kostnaden på ett eller annat sätt. Jag tror att detta är ett ganska bra sätt. Då får man inte politiskt eftersatta områden. Jag kan hålla med om att politiken ibland har dragit sig tillbaka och inte riktigt vetat hur man ska hantera detta.

Jag har fler frågor, men jag tar dem i nästa replik.

Anf. 62 Amanda Palmstierna (MP)

Fru ålderspresident! Tack, Larry Söder, för frågorna!

När det gäller tillgänglighetsanpassning och studentbostäder är jag medveten om de 20 procenten. Jag ser det dock som väldigt svårt att få detta att fungera i praktiken. Ska man slänga ut dem som bor i lägenheter som är tillgänglighetsanpassade när det kommer personer som har funktionshinder? Man lär ju knappast hålla dessa lägenheter helt tomma. Det känns väldigt tveksamt att man skulle få detta att fungera i praktiken och få ihop det.

I mitt anförande syftade jag också på en annan åtgärd, nämligen att man ska kunna bygga om exempelvis kontorsbyggnader mer än i dag. Det talas om regelförenklingar som skulle innebära försämringar när det gäller dagsljus och tillgänglighetsregler för att det ska bli lättare att bygga om kontorsbyggnader. Jag håller med om att kontorsbyggnader behöver byggas om. Jag tycker dock att det blir väldigt olyckligt om man tullar på kraven för tillgänglighet och dagsljus, som ju är någonting som vi verkligen behöver för att må bra i bostäder.

När det gäller studentbostäder har jag svårt att se hur det skulle fungera i praktiken. När det gäller ombyggnad av kontorslokaler tycker jag att det är viktigt att det är en miljö som man mår bra i, för man tillbringar ju väldigt mycket tid i sitt hem.

Jag antar att ledamoten syftade på obligatorisk platssamverkan, men det var inte detta jag sköt in mig på här. Jag syftade på fastighetsvärdar som inte sköter sig utan får människor att flytta på sig för att de ska kunna hyra ut till olaglig hotellverksamhet och så vidare. Det är där man behöver stärka reglerna ordentligt.

Anf. 63 Larry Söder (KD)

Fru ålderspresident! Jag vill nog påstå att Tidösamarbetet inte har gett sig på civilsamhället. Man försöker se till att civilsamhället följer de demokratiska spelregler som vi har, och därför har förändringar gjorts i civilsamhället. Vem som får bidrag har också förändrats. Man har gjort några saker som man kanske inte hade velat göra men har blivit tvingad att göra; det håller jag med om. Jag tycker ändå att civilsamhället har omformats på ett sätt som gör att det kan överleva över tid, vilket jag tycker är bra. Civilsamhället behövs – det är ingenting som ska försvinna på något sätt.

Jag blev intresserad av ledamotens tankar på att förbjuda telefonförsäljning helt och hållet. Jag tror att det finns en del branscher som lever på just telefonförsäljning. Vi kan önska att vissa branscher inte skulle ägna sig åt telefonförsäljning, men om man förbjöd det helt och hållet skulle ganska många arbetstillfällen försvinna. Jag ser hellre en begränsning på något sätt så att inte alla drabbas.

Det är ganska drastiskt att säga att man ska förbjuda all telefonförsäljning. En del telefonförsäljning vill folk kanske ha, till exempel försäljning av telefonabonnemang, vilket många nog kan känna att de behöver på telefonen.

Jag tror att detta är en väg att gå. Många är oroliga för att telefonförsäljning gör att man blir lurad till att köpa någonting, men ett rent förbud kanske är väl mycket. Ledamoten får gärna utveckla det lite.

Jag tycker att Miljöpartiet och Socialdemokraterna ska ha heder för att dessa partier är de enda som har lagt pengar till Sveriges Konsumenter i sin budget. Övriga har inte lagt pengar till detta. Som jag har sagt i tidigare anföranden tycker jag att Socialdemokraterna och Miljöpartiet i alla fall ska ha en eloge för att de har lagt pengar till detta.

Anf. 64 Amanda Palmstierna (MP)

Fru ålderspresident! Jag tackar Larry Söder för frågorna.

Jag tycker att det vore fantastiskt om man kunde få till en långsiktig överenskommelse om att förstärka civilsamhället, men jag hittar inte det i den budget som ligger nu. Jag ser med stor oro på att stödet till konsumentorganisationerna dras ned på vårt utgiftsområde och att man också gör ordentliga neddragningar inom andra utgiftsområden.

Jag hoppas verkligen att vi ska kunna hitta vägar framåt, bort från den här budgeten och hur det ser ut nu, för som det är nu är det väldigt bekymmersamt. Vi behöver stärka demokratin. Civilsamhället får människor att engagera sig, organisera sig och skaffa sig egen kunskap. Det är därför det är så viktigt. Det är grunden för demokratin; det är där den börjar.

Efter att ha läst Konsumentverkets rapport och utredning tycker jag att det kan vara rimligt att förbjuda telefonförsäljning. Konsumentverket konstaterar att i en tid då det inte fanns internet och man inte kunde handla digitalt var det rimligt att ha telefonförsäljning för att man inte lika lätt kunde ta sig till en fysisk butik. Men i dag har man möjlighet att handla via andra kanaler än just telefon. Det som är bekymmersamt med telefonförsäljning är att man blir överrumplad och får samtal sent på kvällen när man inte vill höra av försäljare. Eftersom Konsumentverket som sakmyndighet tycker att det är rimligt att helt förbjuda telefonförsäljning menar vi att det är en rimlig avvägning.

När det gäller pengar till Sveriges Konsumenter får vi se till att det blir bättre framöver, för denna organisation är väldigt viktig och behövs.

Björn Tidland (SD)

Anf. 65 Björn Tidland (SD)

Fru ålderspresident! Utgiftsområde 18 omfattar samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik. Det är stora och viktiga ämnen som berör många människor. Alla behöver ju någonstans att bo, och helst ska hemmet vara trivsamt och prisvärt. Dessutom är alla svenskar konsumenter, och samma sak gäller här: Alla vill att det vi köper ska vara prisvärt och hålla hög kvalitet. Tyvärr är det lätt att bli lurad, och just därför behöver vi lagar och myndigheter som bevakar konsumenternas intressen.

I Sverigedemokraternas riksdagsgrupp har jag fått axla ansvaret för konsumentpolitik, och det är dessa frågor jag kommer att beröra i dag.

Fru ålderspresident! Målet för Tidöpartiernas konsumentpolitik är väl fungerande konsumentmarknader, balanserade och tydliga regler för näringsidkare, ett starkt konsumentskydd och en hållbar konsumtion.

I Sverige finns det flera myndigheter som arbetar med konsumentfrågor, bland andra Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden. I dag debatterar vi budgeten för 2026, och frågan som ställs lyder: Får dessa myndigheter tillräckliga anslag för att klara av sina uppdrag? Anslaget för Konsumentverket för 2026 är 197,9 miljoner och 68 miljoner för Allmänna reklamationsnämnden. Räcker dessa pengar? Ja, det beror på vilka mål man ställer upp. Om Konsumentverket ska svara på alla telefonsamtal som berör konsumentupplysning och stoppa alla importerade förbjudna och farliga varor blir svaret nej.

Men en budget handlar om prioriteringar, och utifrån den ambitionsnivå regleringsbreven satt upp är dessa anslag balanserade. Det finns till och med ett extra anslag på 5 miljoner för att bevaka att den minskade matmomsen får genomslag i butikerna. Det är viktigt eftersom vi har sett att matpriserna stiger lite väl mycket och lite väl omotiverat.

Fru ålderspresident! Som ledamot av Konsumentverkets insynsråd får jag en mycket god bild av myndighetens verksamhet. Verkets rapporter ger stöd och vägledning för oss riksdagsledamöter om utmaningar och behov på konsumentområdet. Den 1 september tillträdde Lena Aronsson som ny generaldirektör för Konsumentverket. Detta skedde genom ett regeringsbeslut, och jag kan gå i god för att det nu finns goda förutsättningar för en väl fungerande myndighet.

Fru ålderspresident! Hur hanterar vi dold marknadsföring i sociala medier? Hur hanterar vi effekterna av personanpassad marknadsföring? Vilken åldersgräns ska vi ha på sociala medier? Barn har svårare än vuxna att sålla och vara kritiska till budskap på nätet och är därför extra mottagliga för reklambudskap, särskilt vad gäller handel med skins i olika dataspel. Jag anser att reglerna för spel riktade till barn måste skärpas.

Hur ska man då komma åt problemet? Spel om pengar är ju faktiskt olagligt om man inte har fyllt 18 år. Jag anser att det finns en lösning på problemet. Om det krävdes bankid vid alla transaktioner och köp av spel, skins och uppdateringar skulle det försvåra för minderåriga att spela bort stora summor pengar. Det finns ingen chans att runda ett sådant system eftersom den som sitter bakom tangenterna inte har fyllt 18 och det då inte blir några köp.

Det finns även förslag på att införa åldersgräns på alla sociala medier. Var denna gräns ska gå finns det anledning att titta närmare på. Det finns ju fördelar och möjligheter med sociala medier som måste vägas in om man vill begränsa barns skärmtid genom åldersgränser och förbud.

Fru ålderspresident! Bedrägerier via telefonförsäljning är ett stort samhällsproblem. Att förbjuda all telefonförsäljning vore ett steg på vägen för att stoppa bedrägerierna. Konsumentverket har i en rapport lyft upp problemet med telefonförsäljning och rekommenderat ett totalförbud. Rapporten ligger på regeringens bord, och hur ett eventuellt förbud mot telefonförsäljning skulle se ut behöver utredas vidare. Personligen anser jag att ett förbud mot telefonförsäljning är ett bra förslag. Alla argument finns i Konsumentverkets rapport. Näringslivets oro är överdriven då det finns många andra sätt att marknadsföra sig på nu när alla är uppkopplade via mobiler och datorer.

Fru ålderspresident! På senare tid har det blivit allt vanligare att äldre och utsatta personer blivit lurade på stora summor pengar. Alltför lättvindigt kan vem som helst lura till sig pengar genom digitala signeringar och bankid. Här måste bankerna ta ett större ansvar genom att bygga upp säkerhetssystem och spärrar när det är helt uppenbart att det är bedragare i görningen. Farbror Arne, 80 år, som inte har rört sitt bankkonto på 30 år kan omöjligen helt plötsligt vilja föra över hela sitt sparande till ett suspekt konto i utlandet. När alla varningsklockor ringer måste bankerna agera. En skärpning av bankernas kontrollsystem måste snarast komma på plats.

Fru ålderspresident! I dagens samhälle med tusentals industriellt framställda produkter exponeras både människor och miljö av kemikalier och skadliga ämnen. Många förbud finns på plats, och dessa måste även efterlevas. Efter Sveriges inträde i EU är det inte enbart våra egna nationella lagar som reglerar kemikalier utan även en mycket omfattande EU-lagstiftning.

Fru ålderspresident! Trots alla ansträngningar av Kemikalieinspektionen och Tullverket förekommer det fortfarande okontrollerad e-handel, som innebär att otaliga produkter som innehåller skadliga ämnen kommer in i landet. Speciellt allvarligt är det när billiga leksaker som innehåller skadliga ämnen importeras. Om ambitionsnivån ska höjas och fler skadliga ämnen och förbjudna produkter ska stoppas vid gränsen måste Tullverket och Kemikalieinspektionen tillföras mer resurser.

Konsumentverket får 2026 ett extra anslag på 4 miljoner för att stoppa farliga produkter. Arbetet med att stoppa farliga produkter är viktigt och måste tas på allvar.

Förutom skadliga kemikalier i leksaker innebär den okontrollerade ehandeln från länder utanför EU ett försämrat konsumentskydd. Lurendrejeri, bristande kvalitet och produkter som inte uppfyller EU:s lagkrav är ett resultat av den ökade ehandeln. Här finns ett stort arbete att göra.

Anna-Belle Strömberg (S)

Anf. 66 Anna-Belle Strömberg (S)

Fru ålderspresident! Vi debatterar i dag utgiftsområde 18. Jag tänker hålla mig till konsumentpolitik, som är helt avgörande för människors trygghet i vardagen i en tid när konsumenter möter fler risker än någonsin.

Vi socialdemokrater gör två mycket tydliga och strategiska satsningar i vår budget för konsumentpolitiken. Det handlar om att stärka tryggheten för vanliga människor i en tid då konsumenterna möter fler risker, fler oseriösa aktörer och fler digitala fallgropar än någonsin tidigare.

Först och främst stärker vi Konsumentverket. Vi lägger 45 miljoner kronor mer än regeringen till Konsumentverket. Vi gör det därför att verkligheten kräver det och för att både myndigheten själv och vi socialdemokrater pekar på samma sak: Tillsynen är i dag inte tillräcklig.

Det är lätt att vilseleda konsumenter i dag. Abonnemangsfällor, digitala bedrägerier, bluffakturor, orimliga avtalsvillkor, matfusk, integritetsintrång och oseriös spel- och kreditreklam – listan kan göras lång. Vi ser också hur AI riskerar att missbrukas för manipulation, desinformation och bedrägerier. Därför anser vi att Konsumentverket måste få bättre verktyg, bättre kompetens och mer resurser för att kunna utöva effektiv tillsyn och skydda människor.

Vi konstaterar också att digitaliseringen och globaliseringen har förändrat marknaden i grunden. Internationella företag med avancerade affärsmodeller och algoritmer skapar köpmiljöer som stressar konsumenter till köp de inte planerat eller tänkt göra, samtidigt som kundtjänster försvinner och företagens ansvar minskar. Det är helt enkelt svårare än någonsin att vara konsument.

Mot den bakgrunden behöver Konsumentverket ytterligare resurser. Därför föreslår vi mer pengar för fler kontroller och nya verktyg så att man kan ta emot fler ärenden. Det är dessutom helt i linje med Konsumentverkets eget budgetunderlag för 2026, där myndigheten tydligt konstaterar att dagens resurser inte räcker för att hantera den växande mängden ärenden. Myndigheten pekar själv på att många konsumenter inte får det stöd de behöver i dag.

Fru ålderspresident! Vår andra prioritering är att vi återinför det statliga stödet till Sveriges Konsumenter, 15 miljoner kronor. När regeringen avskaffade stödet i januari 2025 försvagades hela landets konsumentröst. Sveriges Konsumenter är den enda oberoende, breda konsumentorganisationen i Sverige. De har företrätt svenska konsumenter sedan 1990-talet, både i Sverige och i EU, och deras arbete har bidragit till skarpare lagstiftning, bättre tillsyn och stärkt konsumentskydd.

Det statliga stödet har funnits obrutet sedan EU-inträdet, men när stödet togs bort tystnade mycket av den konsumentkraft som Sverige behöver i dag. Konsekvenserna märks redan: Remisser lämnas obesvarade, det tackas nej till viktiga möten i Sverige och EU, granskningar av farliga eller vilseledande produkter har minskat och personal har redan sagts upp. Det riskerar dessutom att urholka värdefull kompetens som blir svår att bygga upp igen.

Fru ålderspresident! Det här är särskilt allvarligt eftersom konsumenternas situation i dag är mer komplex än någonsin. Konsumenter behöver en stark företrädare som granskar marknaden och slår vakt om deras rättigheter.

Sveriges Konsumenter är helt avgörande i EU-samarbetet. De deltar i EU-kommissionens rådgivande grupp för konsumentpolitik, och de samarbetar med den europeiska konsumentorganisationen och med det europeiska organet för standardiseringsarbete ur ett konsumentperspektiv. Det arbetet kan ingen annan myndighet ersätta.

Sveriges Konsumenter är också viktiga för svenska företag, som vill ha rättvisa spelregler mot aktörer som Temu och Shein. De bidrar med oberoende granskningar som myndigheter använder i sin tillsyn. De efterfrågas av regeringen, de efterfrågas av myndigheter och de efterfrågas ofta av medier. De stärker också konsumenter genom utbildning, upplysning och vägledning.

Fru ålderspresident! Att tysta denna röst är fel väg. Vi vill stärka den. Därför avsätter vi 15 miljoner kronor i vårt budgetförslag. Våra två satsningar är tydliga: 45 miljoner kronor för att stärka Konsumentverket, helt i linje med myndighetens eget behov, och 15 miljoner kronor för att återupprätta Sveriges Konsumenter.

Skillnaden mellan oss och regeringen är att vi står på konsumenternas sida när marknaden blir allt tuffare. Regeringen har valt att tysta den fina och starka konsumentrösten.

(Applåder)

I detta anförande instämde Denis Begic, Joakim Järrebring, Markus Kallifatides och Laila Naraghi (alla S).

Andreas Lennkvist Manriquez (V)

Anf. 67 Lars Beckman (M)

Fru ålderspresident! Vad roligt det är att få debattera konsumentpolitik!

Vi kan börja med året 2022. Det är ganska lätt att glömma bort hur det var då. När jag körde en av mina bilar, en dieselbil, kostade dieseln som mest 28,50 kronor per liter. Och kommer ni ihåg hur det var med elpriserna? Regeringen tog över ett energisystem med kaos som gjorde att vi fick betala elstöd till svenska folket och företagen. Inflationen skenade. Det betyder prisökningar, och dessa låg på 10 procent.

Det här är lätt att glömma bort i dag. Man vänjer sig ganska snabbt vid att kunna åka till bensinmacken Circle K och tanka till anständiga priser.

Kommer ni ihåg budgetdebatten våren 2022? Då förhandlade Socialdemokraterna statsbudgeten med en marxistisk vilde, här i Sveriges riksdag! Detta kan vi jämföra med i dag, fru ålderspresident: Regeringen lägger fram en budget. Regeringen har förhandlat budgeten med Sverigedemokraterna. Vi har ett Tidösamarbete. Det är lugnt och städat, och alla vet vad som gäller. Jämför det med hur det var 2022! Det är helt fantastiskt vilket budgetsamarbete vi har, och vad bra det är för svenska folket att veta att det numera är tryggt och säkert i Sveriges riksdag!

Innan jag gick upp i denna debatt, fru ålderspresident, noterade jag opinionssiffrorna för de styrande socialdemokraterna i England – 14 procent – och i Norge – 22 procent. Socialdemokraterna rasar i opinionen i både England och Norge, så jag tror att det är ganska bra att vara svensk i dag. Vi har ett tryggt och stabilt samarbete och en budget som går igenom.

Fru ålderspresident! Jag har ett stort förtroende för näringslivet. Vi har hårt arbetande småföretagare, från klädbutiken i Överkalix till bilhandlaren i Ystad, från Tempohandlaren i Vallsta till Icahandlaren i Norrtälje. Vi har ett fantastiskt bra och seriöst näringsliv. Det är grunden: min tro på näringslivet. Jag hörde att det finns andra partier som har en annan syn på näringslivet.

Men det har funnits oseriösa företag, fru ålderspresident, och ett av dem har vi faktiskt fått bort från marknaden. Tack vare finansmarknadsministerns stentuffa arbete har vi fått bort ett oseriöst lotteri som inte tvekade att skicka pensionärer till Kronofogden. Tack vare regeringens arbete har vi nu en bra situation på det området.

Fru ålderspresident! Precis som Björn Tidland sa utförs ett väldigt bra arbete av regeringen, även på det konsumentpolitiska området. En fråga som har varit uppe i debatten i dag är stödet till civilsamhället. Definitionen av civilsamhället måste rimligtvis vara att det är civilsamhället.

Jag har stort förtroende för Sveriges Konsumenter, som Anna-Belle Strömberg pratade om. Jag har väldigt stort förtroende för den organisationen. Men det är naturligtvis dess grundare – Hyresgästföreningen, PRO och LO – som ska tillskjuta de medel som behövs till den organisationen och inte skattebetalarna. Jag har inte sett att Socialdemokraterna kräver att Skatteverket ska finansiera Skattebetalarnas förening. Det vore naturligtvis otänkbart. Det är medlemmarna i Skattebetalarnas förening som finansierar dess verksamhet, och på samma sätt är det naturligtvis med Sveriges Konsumenter. Det statens resurser ska gå till är naturligtvis det allmänna. I det här fallet ökar vi budgeten till Konsumentverket. Vi ökar budgeten till Allmänna reklamationsnämnden.

Fru ålderspresident! Vi moderater i civilutskottet har varit och besökt livsmedelshandlare. Jag såg att i den senaste branschtidningen var ett av besöken med i en artikel, för den som är intresserad och vill läsa om det. Det är hårt arbetande småföretagare som jobbar dygnet runt för att hålla låga matpriser.

Jag vill rikta ett tack till dig som är handlare i Sverige, ett stort varmt tack, för det arbete du gör för att se till att vi konsumenter får rimliga matpriser. I debatten figurerar ju väldigt många påståenden. En del är säkert sanna, men de flesta är faktiskt påståenden utan grund.

Vad har då regeringen gjort för att förbättra ekonomin för svenska folket som gör att man kan vara glad konsument? Ja, som jag sa har vi fått ned inflationen. Vi har numera en anständig inflation. För den som kör en dieselbil har det blivit 700 kronor billigare per tank jämfört med när det var som dyrast. Den som tankar två gånger i månaden har alltså fått ett lägre pris med 1 400 kronor. Det är enormt bra för den som bor i Gävleborg, i Norrbotten eller någon annanstans. Så här gör vi på område efter område. Vi förstärker hushållens ekonomi. Det är otroligt viktigt.

Vi sänker nu matmomsen, vilket gör att de familjer som lever på marginalen kommer att få lägre priser. För att säkerställa att det verkligen slår igenom på priserna kommer Konsumentverket ihop med ett antal andra organisationer att följa prisutvecklingen.

När vi hade insynsråd senast framförde jag min oro över att priserna kanske inte sänks fullt ut. Vi vet att det finns matkedjor som gör stora förluster, till exempel Coop. Man gör stora förluster, och man har sålt kyrksilvret. Man har alltså sålt sina fastigheter. Det är ju självklart att en sådan kedja kanske inte får fullt genomslag på prissänkningen, så det är jättebra och jätteviktigt att den här prissänkningen följs upp. Ta Icahandlare som exempel – den största konkurrenten till en Icabutik är ofta en annan Icabutik.

Fru ålderspresident! I förra årets debatt – och några debatter före den, höll jag på att säga – diskuterade vi kinesiska lågprissajter. Riksdagen har visat regeringen att vi är djupt oroliga för att det kommer in undermåliga produkter – jag tänkte säga skräp – från Kina.

Här har finansministern gjort ett fantastiskt arbete på EU-nivå. Vi tar nu bort tullfriheten för produkter under 1 500 kronor. Idén med det är att det ska bli svårare att sälja farliga produkter till EU.

Fru ålderspresident! Många av oss ska köpa julklappar. Tack vare regeringens politik har många barnfamiljer också fått mer pengar att köpa julklappar för. Men jag vill rikta en varm uppmaning till dig som ska köpa julklappar: Handla gärna lokalt! Det är din lokala handlare som sponsrar ditt idrottslag. Det är din lokala handlare som ser till att det finns samhällsservice. Så handla lokalt om du har möjlighet!

Fru ålderspresident! Jag är glad och tacksam, stolt och nöjd över den budget som vi lägger fram, även på det här området.

(Applåder)

I detta anförande instämde Crister Carlsson, Kjell Jansson och Thomas Ragnarsson (alla M).

Anf. 68 Andreas Lennkvist Manriquez (V)

Fru ålderspresident! Lars Beckman! Det finns mycket att säga om regeringens konsumentpolitik och hur den har påverkat svenskarnas levnadskostnader de senaste åren. Jag tänkte uppehålla mig vid veterinärpriserna.

I dag domineras marknaden av två aktörer. Det råder således ett oligopol, och detta påverkar såklart prissättningen. Bara under de senaste åren har vi sett en prisökning med över 50 procent hos den största aktören och nästan lika mycket hos den näst största. Behandlingen av en inflammation hos en hund kan i dag gå på så mycket som 80 000 kronor. Det är rena ockerpriser.

Jag skulle gärna vilja veta: Varför gör inte regeringen något för att stoppa de skenande veterinärkostnaderna? Varför tar ni er inte an det här marknadsmisslyckandet?

Andreas Lennkvist Manriquez (V)

Anf. 69 Lars Beckman (M)

Fru ålderspresident! Tack, Andreas Lennkvist Manriquez, för en viktig fråga!

Ledamoten är välkommen på det seminarium som jag kommer att arrangera i slutet av februari och som handlar om just husdjur och välbefinnande. Där har vi diskuterat hur vi ska kunna ta med också veterinär- och försäkringsbranschen.

Som jag sa i mitt anförande finns det många rykten och påståenden om livsmedelspriser. Det finns möjligtvis en bransch som är ännu mer drabbad av rykten, och det är veterinärbranschen.

Jag tog fram en rapport från riksdagens utredningstjänst för att få fakta. Det är alltid roligare att diskutera om man har fakta. Enligt den är en av förklaringarna till att både försäkringspremierna och veterinärkostnaderna har ökat att det sker omfattande behandlingar av djur i dag.

Jag har själv tre ragdollkatter. Vi hade två huskatter. Vi har haft tamråttor i vår familj. För 20 år sedan kanske man inte cancerbehandlade en katt. Man löste det på annat sätt. Katten fick avsluta sitt liv. I dag har vi avancerad djursjukvård, och vi som ägare av djuren tar ett mycket större ansvar. Då blir det så att även kostnaderna stiger. Det är fullt naturligt.

Om det sedan finns en marknad där det finns väldigt få dominerande aktörer kommer regeringen naturligtvis att följa det också. Men enligt riksdagens utredningstjänst är den största anledningen till prisökningarna inte att vi inte har en fungerande marknad utan att vi tar hand om djuren på ett betydligt bättre sätt.

Ett exempel skulle kunna vara det här: Om jag behöver träffa en läkare och bor i Gävle är jag inte säker på att jag får träffa en läkare samma dag. Men om en katt blir sjuk kommer katten att få träffa en veterinär samma dag. Det finns en fantastisk djursjukvård i Sverige, och jag tycker att det är dumt att skuldbelägga Sveriges veterinärer eftersom de gör ett mycket bra jobb för oss djurägare.

Anf. 70 Andreas Lennkvist Manriquez (V)

Fru ålderspresident! Det här är ju ett faktum och ett problem som finns inte bara i Sverige utan även i Finland, där man bland annat tillsatte en utredning som kom fram till att det oligopol som hade bildats var grunden till de skenande veterinärpriserna. Utredningen föreslog att man skulle ge ansvariga myndigheter de verktyg som behövs för att kunna bryta upp den typen av oligopol.

Detta är något som också vi som parti föreslår. Utöver det föreslår vi att vi ska införa tariffer liknande det tyska systemet så att man vet vad man ska betala. 100 miljoner för att utbilda fler veterinärer är också ett förslag som vi har med i vår budget.

Men, Lars Beckman, det är ett verkligt problem att vi har ridskolor som hotas av att behöva lägga ned för att de helt enkelt inte har råd med veterinärkostnaderna. Det är ju inte för att de skulle behandla sina hästar för svårare sjukdomar än tidigare. Vi har djurägare som inte ens har råd att avliva sina djur, om det skulle behövas, för att kostnaderna är så höga. Det har inte alls att göra med att djuren på något sätt skulle få bättre behandling i dag än tidigare.