Utgiftsområde 1 Rikets styrelse

Anf. 1 Peter Eriksson (MP)

Herr talman! Vi har i dag att debattera konstitutionsutskottets betänkande nr 1, Utgiftsområde 1 Rikets styrelse . Till att börja med tänkte jag säga några ord om våra tillkännagivanden. Vi har två tillkännagivanden i betänkandet. Ett handlar om länsstyrelsernas djurskyddskontroller. Under de senaste åren, sedan regeringen organiserade om djurskyddet, har vi fått en kraftig försämring av djurskyddskontrollen och djurskyddet på många ställen i Sverige. Det här gav i det senaste valet upphov till att vi fick en diskussion om hur man ska ordna till detta. Vi har fått mindre pengar på många ställen. I slutändan blev det ändå höjningar i statsbudgeten på ett antal miljoner kronor för att se till att det fungerade någorlunda. Till årets budget har vi från Miljöpartiets sida lagt in relativt mycket pengar, över 100 miljoner kronor, för att försöka se till att djurskyddet i Sverige ska bli enhetligt och fungera någorlunda över hela landet. Andra partier har också gjort förstärkningar i sina budgetförslag. I regeringens skrivningar i budgetarbetet står det att det ska fortsätta på samma nivå som tidigare. När man däremot kontrollerar lite mer noggrant, vilket vi lyckligtvis har tjänstemän som har gjort i utskottet, visar det sig att siffrorna inte stämmer med skrivningarna. Då handlar det om en minskning med 10 miljoner på anslaget till djurskyddskontroller, trots att man i skrivningarna säger att det ska fortsätta på samma nivå. Det är naturligtvis inte bra att det ser ut på det sättet. Vi har från utskottets sida reagerat ganska starkt mot det sättet att arbeta med budgeten. Vi har ett enhälligt tillkännagivande i den här frågan, där vi lite kryptiskt skriver att "utskottet föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen . vad konstitutionsutskottet anfört om behovet av att säkerställa att länsstyrelserna tillförs avsedda medel under 2012 för fortsatta insatser för en god och kvalitativ djurskyddskontroll på 2011 års nivå i enlighet med regeringens i budgetpropositionen uttalade avsikt", alltså inte i enlighet med de pengar som man har anslagit utan med vad man har sagt i texten. Den kryptiska formuleringen beror på att vi försöker arbeta inom det budgetsystem och de regler som vi har satt upp för riksdagen. Det är inte så enkelt för ett utskott att höja ett anslag. Men det är i alla fall en förhållandevis skarp skrivning. Vi menar på stort allvar att regeringen måste se till att de här pengarna kommer fram. Det andra tillkännagivandet är tyvärr inte enhälligt, men det handlar om monarkin, kungen och redovisningen. Vi vill från utskottets majoritet att man från regeringens sida ska ta initiativ till en ny överenskommelse mellan regeringen och riksmarskalksämbetet rörande hovstatens redovisning. Det finns en sådan överenskommelse sedan tidigare. Den tillkom 1996 och har justerats lite grann. Men vi menar att redovisningen måste göras ännu tydligare och i lite större utsträckning redovisa vad skattemedlen går till. Jag ser det här som en del i det arbete för ständiga förbättringar som vi håller på med i riksdag och regering för att se till att vi tar ansvar för skattemedlen och att medborgarna kan känna sig trygga i att de används på ett bra sätt. En tredje fråga i betänkandet, som vi inte har lyckats få en majoritet för nu, handlar om gåvor till partier. Jag ska inleda med att berätta en historia från det senaste valet i Tyskland. De tyska liberalerna FDP gick till val på stora skattesänkningar inom många områden. Man vann också valet, och det blev en ny regering i Tyskland. Efter valet visade det sig att liberalerna var tvungna att backa på nästan alla områden. Det blev mycket kritik mot partiet, men man lyckades ändå få igenom en skattesänkning. Det gällde skatten på hotellmomsen. Efter ytterligare en tid kom det fram att en baron von Finck, ägare till hotellkedjan Mövenpick, hade finansierat en stor del av FDP:s valrörelse med - om jag minns rätt - 1,1 miljoner euro, motsvarande 10 miljoner kronor. Han hade också finansierat en del av valrörelsen för CSU, det bayerska systerpartiet till kristdemokraterna i Tyskland, med över 1 miljon euro. Det var ganska mycket pengar, men man har i Tyskland ett system där man tvingas redovisa pengarna som finansierar partierna. Därigenom kom den här frågan fram, och det blev en ganska stor skandal. Att sänka hotellmomsen var just den linje som baron von Finck hade drivit. Många antog att han lyckats få igenom detta tack vare att han medverkat till att finansiera de här partiernas valrörelser. Det här är bara en berättelse av många runt om i Europa och andra länder om hur det kan gå att köpa politiska beslut. I Sverige skulle man kunna tänka sig motsvarande historia när det gäller restaurangmomsen, om Centern eller Moderaterna hade fått pengar från en restaurangkedja och vi i budgeten skulle klubba igenom en sänkning av restaurangmomsen. Jag tror inte att det har gått till på det sättet. Men Tyskland är inte ett land som är långt borta med helt annan kultur och helt andra seder. Jag tror att vi kan räkna med att någonting motsvarande det som hände i Tyskland för bara ett par år sedan kan hända även i Sverige. Därför behöver vi tydlig lagstiftning om partigåvor och finansiering av partierna. Det ska inte gå att köpa politiska beslut. Medborgarna ska veta vilka det är som finansierar de politiska partierna och enskilda politiker. Sverige ska också ha en lagstiftning som motverkar korruption och som är av hög internationell standard. Nu har det tvärtom varit så att trots att Sverige har skrivit under Europarådets konvention mot korruption och har varit med sedan 1999 har vi flera gånger anmodats att göra förändringar. Vi har varit ett av de länder som är sist att göra någonting åt bristen på lagstiftning på det här området. Senast 2011 skrev Greco, den organisation i Europarådet som ansvarar för den här konventionen, till den svenska regeringen och undrade varför Sverige inte har genomfört en enda av de sju rekommendationer som man har skrivit till den svenska regeringen och sagt att man behöver få genomförda för att man ska klara av systemet med korruptionsfrågor och ha en modern och skarp lagstiftning. Den svenska regeringen har dock sagt nej till detta. Tyvärr lämnar vi nu återigen frågan till partisekreterarna. Partisekreterarna i Sverige är inte en grupp som är lagstiftande eller bör förbereda lagstiftning. Det är mycket olyckligt att lämna en sådan fråga till dem. Det är de som är närmast berörda, och att lämna lagstiftningsfrågor till partisekreterarna när det gäller finansiering av partierna är snarast som att lämna till bankrånarna att besluta vilka straff det ska vara för inbrott och rån. Liknelsen är kanske lite överdriven, men det är åtminstone den gruppen som är närmast berörd och ansvarig. Moderaterna har nu till slut sagt att man går med på att införa en lagstiftning, men det borde inte gå till på det här sättet. Det borde gå till så att regeringen tar ansvar, utser en grupp som ska göra en utredning, helst en parlamentarisk utredning, som sedan lägger fram förslag om hur lagstiftningen ska se ut. I stället tvingas vi nu se att riksdagen passar och att majoriteten, med Socialdemokraterna och de borgerliga partierna i spetsen, röstar nej till lagstiftning. Man säger trots detta att man vill införa en lagstiftning, men den ska inledas med att partisekreterarna ska lägga fram förslag. Vi får se vad detta leder till, men början har inte varit särskilt bra måste jag säga. Det började ju med att Moderaterna ställde nya krav som är mycket märkliga i sammanhanget - det handlar om lotteriverksamhet och annat - för att man ska genomföra det man säger att man vill och som det egentligen finns en bred majoritet för i Sveriges riksdag. Svenska medborgare borde kunna lita på att vi har ett system för en modern, bra och stark lagstiftning som motverkar korruption. Sverige borde vara först i klassen och leda det arbetet i Europa i stället för att vara sist och hela tiden försöka smita från en självklar uppgift. Jag yrkar bifall till utskottets förslag men med ett undantag. Jag yrkar nämligen bifall till reservation 3. Jag står naturligtvis bakom de särskilda yttranden vi har. Med tanke på budgetarbetet och det system vi har måste vi ha särskilda yrkanden i stället för reservationer när det gäller förändringar i budgeten.

Per Bill (M)

Anf. 2 Per Bill (M)

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag bortsett från en punkt där Alliansen har en reservation. Den återkommer bland andra Andreas Norlén till senare. Det här betänkandet - det gröna betänkandet - är på 126 sidor. Främst handlar det naturligtvis om regeringens budgetproposition, utgiftsområde 1, men det omfattar också Riksdagsförvaltningens årsredovisning samt 39 motioner med anknytning till utgiftsområdet. Totalt består betänkandet av 26 beslutspunkter. I alla utom en av dem finns det samsyn mellan Alliansen och det största oppositionspartiet, Socialdemokraterna. Herr talman! När vi samlades här förra året och höll budgetdebatt var det ganska hårda ord, framför allt om neddragningen av anslaget till Regeringskansliet med 300 miljoner kronor. Det var en kortsiktig och säkert rolig seger för oppositionen, men för dem som blev av med sina jobb och för dem som fick hjälpa till att stänga ambassader var det nog mindre roligt. Det var även en del hårda ord om partifinansieringen. I år skulle jag säga att vi har haft konstruktiva diskussioner. Det började redan i somras med en överenskommelse mellan Socialdemokraterna och Alliansen om Regeringskansliets budget, som innebar att de 300 miljonerna återförs till anslaget. Det gjorde bland annat att fyra ambassader i viktiga tillväxtområden kunde räddas. Det gav också en väldigt fin grund för att vi skulle kunna jobba igenom vår budget tillsammans med Socialdemokraterna. Ur detta arbete har det sprungit fram en bred samsyn på flertalet punkter. Jag vill för detta tacka Socialdemokraterna. Det har varit konstruktivt och givande att leta efter lösningar i stället för låsningar, och vi ser redan resultat. Under de sex minuter jag har kvar vill jag säga några ord om fyra områden där Alliansen och Socialdemokraterna har enats. Det gäller dels budgeten för Regeringskansliet, dels det Peter Eriksson har tagit upp om djurskyddet inom länsstyrelserna, dels JO:s ställning som ett extraordinärt tillsynsorgan och inte ett reguljärt och dels - sist men inte minst - stödet till de politiska partierna. När det gäller budgeten för Regeringskansliet är vi nu överens om en budget som är väl avvägd och som ger långsiktiga möjligheter för regeringen att utföra sina uppgifter. Det är viktigt. Som framhålls i en motion av Socialdemokraternas utrikespolitiske talesman med flera har den överenskommelse som jag tidigare refererade till inneburit att bland annat ambassaderna i Hanoi, Buenos Aires, Luanda och Kuala Lumpur räddas från nedläggning och att UD i närtid ska få stärka sin närvaro på viktiga exportmarknader samt att Exportrådet får ytterligare resurser. Det är mycket glädjande. Herr talman! En av de frågor som jag skulle säga att det har funnits mest låsningar i under de fem år jag har varit vice ordförande i konstitutionsutskottet är den om partifinansiering. Det har varit oavsett om det har handlat om statlig partifinansiering, om kommunal partifinansiering eller om privata donationer. Vi gick därför den här gången in i diskussioner om att försöka hitta lösningar i stället för låsningar. Vi konstaterade till exempel mycket enkelt att det statliga partistödet inte har ändrats sedan 2004. För två veckor sedan kunde vi också konstatera att det hade tagits initiativ till diskussioner mellan partisekreterarna för att hitta lösningar på de problem vi har haft och se till att vi får en samsyn i en av de viktigaste frågorna för oss politiker, nämligen partifinansieringen. Sedan dess har det hållits ett första möte mellan partisekreterarna som de själva säger har varit konstruktivt. Detta är en process som fortsätter. Naturligtvis, Peter Eriksson, är det inte partisekreterarna som sitter på sina rum och skriver lagtext. Jag utgår från att det kommer att göras på Justitiedepartementet. Vi moderater är nu beredda att lagstifta om de politiska partiernas finansiering. En lagstiftning på området är enligt oss det bästa sättet att långsiktigt och förutsägbart värna den öppenhet människor har rätt att kräva av politiska partier. Ingångsvärdena för oss handlar om att en ny lag ska ge öppenhet och därmed öka tilliten till det politiska systemet. Grunden för själva partifinansieringen bör även i fortsättningen vara offentliga medel, både på lokal och på nationell nivå. För övrigt bör vi se till att få en lagstiftning som förhoppningsvis alla partier i den här riksdagen kan vara överens om. Herr talman! Peter Eriksson har redan varit inne på den punkt som handlar om djurskyddet, så jag använder i stället min sista minut till att påpeka det som alla åtta partierna i konstitutionsutskottet också är helt överens om, nämligen att JO har en väldigt tung arbetsbelastning. JO ska vara ett extraordinärt tillsynsorgan och inte ha reguljär tillsyn över olika delar, men när det gäller vissa områden har de nu i princip reguljär tillsyn vilket naturligtvis gör att de blir väldigt hårt arbetsbelastade. Vi har enats om att i samband med JO:s ämbetsberättelse, som vi redan håller på att bereda i utskottet, göra ett tillkännagivande om att det måste ske förändringar på tillsynsområdet som gör att JO åter kan vara ett extraordinärt tillsynsorgan. Herr talman! Med tio sekunder kvar kan jag konstatera att det bara finns ett enda område där Alliansen och Socialdemokraterna inte har enats, och det är redovisningen av hovstaten. Den frågan lämnar jag till Andreas Norlén och naturligtvis till alla de andra debattörerna på allianssidan att diskutera.

Anf. 3 Peter Eriksson (MP)

Herr talman! Jag har två frågor till Per Bill som gäller partigåvor och partistöd. Per Bill talade själv om att ni moderater har gjort en uppgörelse kring ett antal frågor i utskottet med Socialdemokraterna, bland annat att lämna det här med gåvor till partierna till partisekreterarna. Det gäller också översynen av partistödet. Hur mycket tror Per Bill att det kommer att behövas i ökat partistöd för att uppfylla den här överenskommelsen? Det är min första fråga. Den andra frågan gäller gåvorna och diskussionen kring partisekreterarna. Anser Per Bill att det är rimligt att Moderaterna ställer villkor vid sidan om själva lagstiftningsfrågorna för att ställa upp på och genomföra lagstiftning?

Per Bill (M)

Anf. 4 Per Bill (M)

Herr talman! Vi har dragit i gång en process där vi ska se över helheten, alltifrån om man ska få partibidrag för tomma stolar i kommunfullmäktige till anslagsnivåer. Jag skulle se det som ett tomt papper, en möjlighet att hitta lösningar snarare än låsningar. Jag har ingen aning om vad det skulle kunna få för effekter på ökade nivåer. Som svar på den andra frågan vill jag säga att som jag ser det gäller det att hitta en lösning som alla åtta partier i riksdagen kan stå bakom. Det blir väldigt konstigt om vi hittar en överenskommelse som sex eller sju partier står bakom och ett par stycken står utanför. Jag tror och är ganska övertygad om att lagstiftning kommer att vara vägen att gå fram, och då är det väldigt bra om denna lagstiftning är någonting som vi alla kan bli överens om. Därför ser jag framför mig att när partisekreterarna har gjort sitt arbete så kommer Justitiedepartementet, i nära samarbete med konstitutionsutskottet, att göra sitt arbete. Jag vill inte i dag försöka hitta låsningar. Jag vill försöka hitta möjligheter. Det sättet har gjort att vi nu har sagt att vi tycker att det är en bra idé med lagstiftning på området.

Karin Granbom Ellison (FP)

Anf. 5 Peter Eriksson (MP)

Herr talman! När Moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten gick ut med den här frågan och sade att man var beredd att arbeta för och stödja en lagstiftning var det inte med den öppna attityden som säger att nu ska vi arbeta tillsammans förutsättningslöst. Det var i stället ett antal villkor som var kopplade till helt andra saker kring lotteriverksamhet och ideellt arbete och att detta också skulle regleras på något sätt. Jag tycker att det var ett väldigt märkligt sätt att inleda processen, för det verkar som om man vill ha någon möjlighet att kliva av när som helst. Jag tycker också att det finns en risk med en attityd som säger att alla åtta partierna ska med. Risken är uppenbar att det då blir Moderaterna och Sverigedemokraterna, som är mest ovilliga, som får styra vad en sådan lagstiftning ska innehålla i stället för att det blir en modern och skarp lagstiftning med lite bett i.

Per Bill (M)

Anf. 6 Per Bill (M)

Herr talman! Genom samarbetet inom Alliansen har jag lärt mig att de egna åsikterna när man går in i en förhandling inte alltid är de bästa och att varje typ av kompromiss därför skulle vara en försämring. Tvärtom är det så att när man samlas fyra personer, eller i det här fallet åtta personer, och försöker lösa problem tillsammans kan slutresultatet faktiskt bli bättre än de egna ingångsvärden man hade. Jag tycker att vi har fått en bra start på en process, och jag ska göra mitt yttersta för att den här processen går i mål och att vi får ett regelverk för partifinansiering i stort som vi kan vara både stolta över och nöjda med.

Anf. 7 Karin Granbom Ellison (FP)

Herr talman! Ett år har gått, och vi står här igen i budgetdebatt om rikets styrelse. En avgörande skillnad från förra årets debatt är att nu avser en majoritet att anta hela regeringens förslag till anslag. I år tar alltså även Socialdemokraterna ansvar för ett välfungerande regeringskansli och en fortsatt stark utrikesrepresentation. Att svensk ekonomi och välfärd är starkt beroende av omvärlden och export har blivit alltmer självklart i dessa ekonomiskt turbulenta tider. Det är därför glädjande att ambassader på för Sverige viktiga exportmarknader nu kan räddas genom den överenskommelse som slutits mellan Alliansen och Socialdemokraterna. Den övriga oppositionen vill fortsatt spara 300 miljoner kronor. En sådan besparing är enkel att föreslå men svårare att motivera och ta ansvar för. Det är därför inte så förvånande att de olika oppositionspartierna spretar i argumentationen. Sverigedemokraterna återanvänder till exempel en argumentation som hade passerat bästföredatum redan förra året. De säger att Regeringskansliet har svällt efter ordförandeskapet i EU 2009 och därför bör skäras ned. Påstående är taget ur luften, eftersom antalet anställda i Regeringskansliet sjunkit kraftigt och nu är det lägsta sedan åtminstone 2002. I det här sammanhanget förtjänar det också att nämnas att antalet anställda i den politiska delen av Regeringskansliet, eller formellt uttryckt, personer anställda på politikeravtalet varje år sedan regeringsskiftet har legat lägre än vid utgången av regeringen Perssons sista verksamhetsår, alltså 2005. Detta kan utläsas av budgetpropositionen. Miljöpartiet väljer en annan strategi och ifrågasätter att anslaget ökat med 15 procent de senaste fem åren. Miljöpartiet gillar ju nolltillväxt, så kanske tänker de inte på att de anställda också har rätt till löneökningar. Pris- och löneomräkningen står för en betydande del av anslagets tillväxt. Därtill har Regeringskansliet fått ett antal nya uppgifter, till exempel genom ambassaden i Kabul som öppnades 2008 och ambassaden i Bagdad som kunde öppnas på nytt 2009 efter att ha varit stängd i hela 18 år. Det är mycket dyra ambassader med tanke på säkerhetsläget i dessa länder. Jag har inte hört att Miljöpartiet skulle vara emot ambassaderna i Kabul och Bagdad. Ska dessa ambassader vara öppna måste vi också vara beredda att betala för dem. I år tillkommer också extra anslag för att vissa ambassader bättre ska kunna hantera visumansökningar. Att försvara kostnader för regeringskansli och därmed administration är väl inte det roligaste; det kan jag erkänna. Men ska Sverige fortsatt ha en välfungerande förvaltning med ett skickligt utredningsväsen måste det få kosta. Oppositionen är ofta snabb med att vilja tillsätta utredningar och ge regeringen nya uppdrag. Då krävs också att man tar ansvar och finansierar det. Utifrån detta är det positivt att Socialdemokraterna i år tar ansvar och att arbetet i Regeringskansliet kan fokusera på ett konstruktivt arbete. Sedan alliansregeringen tog över har vi de senaste åren kraftigt höjt ambitionen i minoritetspolitiken. Detta är ett viktigt område för oss i Folkpartiet liberalerna, och mycket har åstadkommits under de ansvariga statsråden Nyamko Sabunis och Erik Ullenhags ledning. 2010 års minoritetspolitiska reform ger ökat skydd för de fem nationella minoriteterna och förstärkningar för minoritetsspråken. Bland annat har förvaltningsområdena för samiska och finska ökat kraftigt, och de fortsätter att växa i takt med att ytterligare kommuner ansluter sig. Det betyder bland annat bättre tillgång till barnomsorg och äldreomsorg på minoritetsspråken och bättre förutsättningar för att dessa språk ska kunna leva vidare i vårt land. För att ytterligare kunna öka antalet kommuner i förvaltningsområdena ökar statsbidragen. En särskild satsning görs i år för att öka säkerheten för den judiska minoriteten. En del judar i Sverige undviker i dag att öppet visa att de tillhör den judiska minoriteten av rädsla för trakasserier. För att människor ska våga besöka synagogor och utöva sin religionsfrihet betalar de judiska församlingarna stora summor för säkerhetsarrangemang. Vi liberaler beklagar att det ska vara nödvändigt att satsa så mycket pengar på säkerhet, men när nu behovet finns välkomnar vi att staten tar sitt ansvar och anslår ett engångsbelopp för att öka säkerheten för den judiska minoriteten. En satsning görs också på den nationella minoriteten romer. I juli 2010 överlämnade Delegationen för romska frågor ett betänkande med ett flertal åtgärder för att förbättra romers situation i Sverige. Regeringen lägger nu sista handen vid skrivelsen där förslagen tas om hand. För de kommande fyra åren satsas 11 ½ miljon årligen för att bemöta utanförskapet för romer och finansiera förslagen i skrivelsen. Det handlar bland annat om insatser för romers utbildning och deltagande på arbetsmarknaden. Arbetet för att bryta romers utanförskap har brett stöd i riksdagen, utom hos Sverigedemokraterna som drar ett streck över hela denna satsning. Dessutom vill Sverigedemokraterna från årsskiftet lägga ned den myndighet som romer kan vända sig till om de utsätts för öppen diskriminering, det vill säga Diskrimineringsombudsmannen. Romer har levt i Sverige i 500 år, utsatts för omfattande diskriminering och nekats rättigheter av majoritetssamhället. Kommande satsningar handlar om att ta steg för att minska utanförskapet och tillgodose mänskliga rättigheter och minoritetsrättigheter för romer. Det är beklagligt att riksdagen inte kan vara enig i denna satsning, men det är glädjande att en bred majoritet ställer sig bakom en förstärkt minoritetspolitik. Alliansen har en reservation som handlar om hovstaten. I denna fråga är skillnaden mellan Alliansens och oppositionspartiernas linjer inte så stor som det kan verka. Självklart vill alla ha stor öppenhet i hur skattepengar används. Allianslinjen handlar om att vi förutsätter att regeringen i de löpande kontakterna med de kungliga hovstaterna, ska pröva förutsättningarna för att ytterligare utveckla den årliga redogörelsen från hovstaterna. Oppositionen uppdrar åt regeringen att ensidigt göra en översyn av den överenskommelse som tidigare träffats mellan regeringen och hovstaten. Vi i Alliansen tycker att ett lämpligt första steg, och en mer framkomlig väg, vore att sända en tydlig signal både till regeringen och till de kungliga hovstaterna om att riksdagen vill se mer öppenhet och att frågan tas upp i de löpande kontakterna. På så sätt menar vi att grunden är lagd för att steg ska tas i god konstruktiv anda för en mer utförlig redovisning för hovstaten. Slutligen, det mest glädjande: partifinansiering. När jag stod i kammaren vid förra årets budgetdebatt sade jag så här: "Låt mig vara mycket tydlig: Vi i Folkpartiet vill se större öppenhet i redovisningen av stöd till partier och enskilda. En lagreglering är önskvärd. Men låt oss göra ett brett och grundligt förarbete så att vi får väl genomtänkta bestämmelser. Detta är en uppmaning till såväl allianskamrater som oppositionen." Det är mycket tillfredsställande att det nu äntligen ser ut att gå framåt i denna fråga. I förra veckan inledde partisekreterarna samtal om redovisning av bidrag till partier. Vi i Folkpartiet välkomnar att det nu finns en allianslinje om att det behövs lagstiftning när det gäller bidrag till partier och att Moderaterna därmed ansluter sig till Folkpartiets linje. Min förhoppning är att lagstiftning kan finnas på plats inför valet 2014. Ska man vara realistisk inser jag att det kan bli tajt med tid eftersom utredning och remisstider ska hinnas med. Det underlättar förstås att en utredning redan är gjord på området och att Sverige har många andra länders lagstiftning att studera. Vårt grannland Finland har nyligen skärpt sin lagstiftning för redovisning där bidrag till både partier och enskilda ska redovisas. Det finns en hel del att inspireras av från det arbetet. Lagstiftning, och inte enbart en överenskommelse mellan partier, är viktigt då det möjliggör kontroll och sanktioner och att också partier utanför riksdagen omfattas. Med den öppenhet och trygghet som lagstiftning ger kan väljarna dra egna slutsatser om vilka hänsyn och drivkrafter som partier och eventuellt också valda kan ha i sina prioriteringar av politikområden och ställningstaganden. Att vi nu får besked om att Sverige i framtiden slipper vara ett av de få länder i Europa som står utan lagstiftning betyder att vi tar ett viktigt steg för att fortsatt kunna vara i topposition som ett av de länder i världen som har lägst korruption. Sammanfattningsvis anser vi i Folkpartiet liberalerna att regeringens budgetförslag för rikets styrelse lägger en god grund för en effektiv och demokratisk styrning av Sverige. Jag yrkar därmed bifall till förslaget i betänkandet med undantag för punkt 2, där Alliansen har en gemensam reservation som jag för tids vinnande inte yrkar bifall till. I detta anförande instämde Maria Abrahamsson (M).

Karin Granbom Ellison (FP)

Anf. 8 Peter Eriksson (MP)

Herr talman! Jag funderar på frågan om Regeringskansliet. Både Karin Granbom Ellison och Per Bill tog upp den. Vi gjorde ju en neddragning på Regeringskansliet med 300 miljoner i fjol. Min bild är att det redan då fanns ett betydande anslagssparande, ett överskott, på kontot. Man har inte använt de anslag som man har fått i statsbudgeten. Det verkar vara fallet även i dag. Jag tyckte att det fanns gott om utrymme för att göra en neddragning eftersom vi har ett anslagssparande som är mycket större än neddragningen. Långsiktigt fanns det ett sådant utrymme. Antalet regeringsärenden och utredningar har minskat rejält. Vi ser hur Sveriges riksdag inte har fullt upp att göra eftersom det kommer väldigt få förslag från regeringen. När vi har en regering som inte gör så mycket är det rimligt att vi minskar något på anslaget till ett sådant kansli. Den reaktion som vi fick från regeringen var i stället att man skar ned på antalet ambassader. Mitt intryck är att man ville göra det hela så dåligt som möjligt för att oppositionen skulle ändra sig. Man lyckades till slut få med Socialdemokraterna på att höja anslaget. Tycker inte Karin Granbom Ellison att det vore bättre att försöka effektivisera Regeringskansliet, och att det finns ett rimligt utrymme att minska anslaget?

Anf. 9 Karin Granbom Ellison (FP)

Herr talman! Jag menar att vi har ett regeringskansli som fungerar mycket effektivt i dag. Sverige är känt för att förbereda lagstiftning mycket väl. Det är en tradition som vi ska värna. Jag är också mycket glad över att vi till exempel har kunnat stärka våra exportsatsningar och att vi har en stark närvaro inom utrikesrepresentationen. Det är mycket viktigt. Sverige är mycket beroende av omvärlden. Det var möjligt att göra en neddragning förra året när det gäller anslagssparandet. Det fanns utrymme för att göra en engångsneddragning och ta av det anslagssparandet, men jag menar att det inte är hållbart att göra det på lång sikt. Det är också normalt att det ska finnas en visst anslagssparande på ett anslag så att det finns en liten buffert för oförutsedda utgifter. Som jag sade är 15 procent på fem år ingen stor ökning. Det är normalt med pris- och löneomräkningar som ligger på omkring 2-3 procent. Nya uppgifter ska också finnas under det här anslaget. I år tillkommer en hel del kostnader, och det flyttas över från andra anslag. Därmed ökar också anslaget.

Karin Granbom Ellison (FP)

Anf. 10 Peter Eriksson (MP)

Herr talman! Karin Granbom Ellison sade själv tidigare att antalet anställda har minskat sedan 2002, men samtidigt som vi ser en minskning av antalet anställda ökar anslaget ganska kraftigt och antalet regeringsärenden och utredningar minskar. Ytterligare en sida av detta är det som jag nämnde förut, nämligen att vi får väldigt få förslag från regeringen i dag. Trots en jättelik organisation med tusentals anställda och fyra partier i regeringen har jag aldrig under alla mina år i riksdagen varit med om att det händer så lite och kommer så få propositioner och så få förslag från regeringen. Har man inte så många idéer och förslag på hur man vill förändra Sverige borde det vara möjligt att minska det här anslaget ytterligare.

Anf. 11 Karin Granbom Ellison (FP)

Herr talman! Jag tycker att det händer en hel del. Det är naturligtvis välkommet att det händer ännu mycket mer. Där instämmer jag med Peter Eriksson. Jag sade till exempel att det alldeles strax ska komma en strategi som gäller romer. I mitt anförande talade jag om något som ska komma men som ännu inte har kommit. Jag tycker att vi i Sverige ska fortsätta att vara stolta över att vi har en väl fungerande förvaltning och över att vi förbereder vår lagstiftning så att det ganska smidigt går att göra förändringar i vårt land.

Per-Ingvar Johnsson (C)

Anf. 12 Per-Ingvar Johnsson (C)

Herr talman! Budgetramen för 2012 i förslaget om rikets styrelse avser riksdag, regering, länsstyrelser och andra myndigheter. Den är på 11,8 miljarder. Härav gäller 6,6 miljarder Regeringskansliet. En viktig del i konstitutionsutskottets arbete är granskningen av regeringen. Vi i konstitutionsutskottet har noterat att det efter Sveriges ordförandeskap i EU skett en betydande neddragning av antalet anställda inom Regeringskansliet. I den senaste granskningen som avslutades i förra veckan noterade vi att det sett ur ett längre tidsperspektiv från 2004 till 2011 skett en neddragning i Regeringskansliet med 300 anställda. Förra året hade vi i konstitutionsutskottet långa diskussioner om storleken på anslaget till Regeringskansliet. Den samlade oppositionen, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet, föreslog då en neddragning med 600 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag. Efter lite eftertanke minskade oppositionspartierna neddragningen till 300 miljoner, vilket blev riksdagens beslut. När oppositionspartierna sedan fann att konsekvenserna av deras beslut blev att flera ambassader höll på att läggas ned ångrade Socialdemokraterna sig, och därför har vi i konstitutionsutskottet nu kommit tillbaka till samma budgetnivå inför 2012 som regeringen och allianspartierna i konstitutionsutskottet föreslog för 2011. Vi välkomnar naturligtvis det socialdemokratiska uppvaknandet även om det tog nästan ett år. Som jag uppfattar det har socialdemokraterna i konstitutionsutskottet agerat konstruktivt vid beredningen av det här årets budget. Vi i Centerpartiet har sedan länge påtalat att det behövs en lagstiftning om en öppen redovisning av gåvor och bidrag till politiska partier. Det är viktigt för att inte någon genom gåvor och bidrag ska kunna köpa partier och politiker i olika frågor. Det är viktigt att misstankar om mutor kan undanröjas. När vi debatterade det här för ett år sedan sade jag att det behövde vara klart med en lagstiftning före 2014 års val. Lika besviken som jag blev förra året över de negativa besked som vi fick i den här frågan, lika glad blev jag för 14 dagar sedan när Moderaternas partisekreterare förklarade att Moderaterna nu ändrat sig och vill ha en lagstiftning om en öppen redovisning av gåvor och bidrag till politiska partier. Som jag ser det behöver det här också omfatta personvalskampanjer, och jag tror inte att det är en så partiskiljande fråga. När Moderaterna nu rättar in sig ledet av partier som vill ha en lagstiftning om öppen redovisning är det ett viktigt led i det som jag för ett år sedan sade behöver vara klart till 2014. Jag uppfattar att det kommer att bli möjligt. Jag hoppas att den skrivning som vi i majoriteten i KU nu har om en överenskommelse mellan partierna och det arbete som där pågår ska kunna leda fram till att i varje fall sju av riksdagens åtta partier kommer fram till detta. Jag misstänker att Sverigedemokraterna, utifrån det uttalande som gjorts, inte ställer upp på detta. Vi i Centerpartiet ser möjligheterna till lagstiftning som en stor framgång för demokratin. Herr talman! Vi i konstitutionsutskottet har diskuterat hur redovisningen när det gäller kungliga slotts- och hovstaten ska ge en ökad insyn. Vid ett sammanträde i konstitutionsutskottet i höstas har vi också fått en särskild redovisning av ekonomin från företrädare för hovet och från Finansdepartementet. Dessutom lämnar hovet varje år en omfattande verksamhetsberättelse. Den får samtliga riksdagsledamöter del av. Vi i allianspartierna menar att vi skulle få möjlighet att få en ökad insyn i ekonomin om det togs kontakter mellan Finansdepartementet och hovet för att reda ut detta, men oppositionspartierna, inräknat Sverigedemokraterna, vill ha en översyn av den nuvarande överenskommelsen som träffats mellan regeringen och riksmarskalksämbetet om hur redovisningen av hovstaten ska ske. Detta krav på översyn blev därför också konstitutionsutskottets förslag till riksdagen. Som jag uppfattar det är oppositionspartierna, inklusive Sverigedemokraterna, mest ute efter att haka på den kritik som främst riktats mot kungen i medierna. I verksamhetsberättelsen finns faktiskt bokslut, revisionsberättelse upprättad av auktoriserad revisor, revisionsbevis och uttalande av Riksrevisionen om årsredovisningen. Jag undrar hur många av de riksdagsledamöter som nu kräver en omfattande redovisning som egentligen har läst den redovisning på 72 sidor som redan finns. Och hur många skulle läsa den om den blev mer omfattande? I konstitutionsutskottet har vi vid beredningen av budgeten, i den del som avser djurskyddskontrollen - den sköts ju av länsstyrelserna - funnit en felräkning i budgetens tabellverk. Det fattas 10 miljoner kronor. När det skedde en förfrågan hos Finansdepartementet kom det fram att man även där hade upptäckt felet, men det hade varit för sent att rätta till siffrorna. Finansdepartement hade då ersatt detta med ett textmässigt löfte om att djurskyddskontrollen skulle vara på en oförändrad nivå 2012. Från KU har vi därför enhälligt gjort ett tillkännagivande om att regeringen bör göra en rättelse av anslaget i vårtilläggsbudgeten, och det bör vi nu kunna komma fram till i riksdagen. Herr talman! Jag yrkar bifall till konstitutionsutskottets förslag i budgetbetänkande KU1 med undantag för den föreslagna översynen av överenskommelsen som träffats mellan regeringen och riksmarskalksämbetet om redovisning av hovstaternas verksamhet. I den delen yrkar jag bifall till reservationen från Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna.

Anf. 13 Peter Eriksson (MP)

Herr talman! Nu har vi lyssnat till både Karin Granbom Ellison från Folkpartiet och Per-Ingvar Johnsson från Centerpartiet som talat om hur glada de är att vi får en lagstiftning mot korruption när det gäller politiska partier och en lagstiftning för hur man hanterar gåvor. Det tycker jag är bra. Jag har en enkel och rak fråga som jag skulle vilja ha svar på. Varför låter ni, Per-Ingvar Johnsson, Moderaterna bestämma när och om vi ska få en sådan lagstiftning?

Per-Ingvar Johnsson (C)

Anf. 14 Per-Ingvar Johnsson (C)

Herr talman! Svaret är enkelt. Det är viktigt att vi arbetar så att vi på ett konstruktivt sätt kommer fram till hur detta ska se ut. Då är det viktigt att så många partier som möjligt är med. Det är inget konstigt i det.

Anf. 15 Peter Eriksson (MP)

Herr talman! Om Moderaterna hade fortsatt att vänta med den här frågan hade det inte blivit någon lagstiftning och Per-Ingvar hade sovit gott om natten i alla fall. Ska jag tolka det så?

Per-Ingvar Johnsson (C)

Anf. 16 Per-Ingvar Johnsson (C)

Herr talman! Jag sade redan för ett år sedan att det är viktigt att få detta uppklarat inför 2014 års val. Jag står fast vid det.

Jonas Åkerlund (SD)

Anf. 17 Jonas Åkerlund (SD)

Herr talman! Det har varit ett bra arbetsår i konstitutionsutskottet. Det känns lite bättre att vara på andra varvet, så att inte allt är nytt och okänt. I mångt och mycket har vi också kommit överens. 11 808 miljoner har vi talat om, och för vår del skiljer det alltså på 114 miljoner som vi vill gå ned i anslag. Perspektiven är väldigt olika. För den som är ny och inte vant sig vid en sådan här miljö, där allt finns och fungerar och man sällan behöver göra några direkta uppoffringar, ter det sig lite märkligt att man aldrig ska spara för egen del. Vi har inte glömt hur det var att befinna sig utanför dessa väggar, på andra sidan dörrarna. Därför tyckte vi att det var ganska vettigt att inte utgå från att stödet för de politiska partierna ska vara precis som det är och att om vi minskade det skulle vi också minska effektiviteten. Det är faktiskt inte prövat. Vi tror att de politiska partierna i likhet med företag och organisationer överallt skulle tjäna ganska bra på att åtminstone få prövat om vi kan producera lika bra för ett mindre anslag. Det är nämligen den verkligheten många lever i. Det är tråkigt att det för många partier snarast verkar gå åt andra hållet. När det gäller djurskyddet och anslaget till länsstyrelserna såg vi det som mycket angeläget eftersom förhållandena i dag är sådana att även om lagstiftningen är bra ligger det ett så starkt kommersiellt tryck på de människor som arbetar inom lantbruk och jordbruk att det är svårt att frivilligt efterleva de bestämmelser och regelverk som finns. Vi har också ordets makt över tanken. Vi talar om köttproducenter. Vi möter annonser där färsk fläskfilé säljs för under 60 kronor kilot. Jag tror att var och en som har någon kännedom om hur djurhållning fungerar förstår att det bakom de priser som ofta möter oss finns en verklighet som är alldeles fruktansvärd för djuren som föds upp på gårdarna, även om det naturligtvis inte finns någon bonde som vill något annat än sina djurs bästa. När den ekonomiska verkligheten ser ut som den gör tror vi att vi måste ha mer pengar för att skydda dessa djur än vad anslagsförslaget ligger på. Det som nämndes tidigare, och som jag vill ägna lite tid åt att bemöta, gäller åtgärder för den nationella minoriteten romer. Jag fick intrycket att Karin Granbom Ellison utgår från att det när vi säger att anslaget är verkningslöst betyder att vi uppfattar frågan som mindre angelägen, som mindre angelägen för att det ska bli bra. Om man under en längre tid har försökt med åtgärder som en festival, lite utbildning, samtalspaneler, morgonsoffor, olika kampanjer, allt sådant som man försökt med i decennier, och det inte gett någonting tror vi inte att det ger någonting nu heller. Det vi behöver ta reda på är vilka svårigheter minoriteten romer ser med majoritetssamhället. Vi känner till deras skepsis inför vår skola. Finns det kanske andra saker som vi måste kunna tala om? Vilka svårigheter har majoritetssamhället inför det romska samhället? Om några timmar kommer Stiftelsen Expo att få en utmärkelse i Bankhallen i Riksdagshuset. Jag tänkte citera vad Expo skrev om den här frågan för en kort tid sedan: "För några år sen handlade programmet Nattcafé om fördomar mot romer. Samtliga gäster tyckte det var lika hemskt med alla osanningar om 'tjyvaktiga zigenare'. Gott så. Men inte en enda fråga om bakgrunden till fördomarna ställdes. Och det ironiska var att när programmet var slut och gästerna gått hem, hade allt porslin stulits från redaktionen. I dag ångrar programledaren Siewert Öholm att han inte berättade om händelsen i nästa Nattcafésändning. Vad det handlar om är att inte se ner på människor och omyndigförklara dem, utan bevärdiga dem med att få svara på kritiska frågor på precis samma sätt som andra." Det är den vägen jag tror att vi måste gå. Vi kan inte lösa problemet genom att säga att den Icahandlare eller campinginnehavare som i tio år haft stora problem inte gjort några erfarenheter, att de har ägnat tio år åt att bygga på sina fördomar. Om de på något sätt försöker värna sin verksamhet hålls det upp ett finger och man säger: Du diskriminerar. Om de vill berätta om sina erfarenheter säger man: Du hetsar. Det är ingenting som ligger i romernas intresse. Det gagnar inte romerna att vi försöker sopa problemet under mattan. Vill vi öka integrationen i Sverige, vill vi hjälpa till med den processen, bör vi börja med att göra en kartläggning av de problem som romerna upplever i förhållande till majoritetssamhället och de problem som företrädare för majoritetssamhället upplever att de har med romerna. Det är en bas att starta från. Jag har under lång tid inte sett något som tyder på att viljan att verkligen lyfta upp problemen och lägga dem på bordet finns. I allt väsentligt delar vi utskottets uppfattning i frågorna, men budgetreglerna är sådana att vi i det här läget inte kan yrka bifall till ett skarpt motförslag.

Anf. 18 Mia Sydow Mölleby (V)

Herr talman! Det budgetförslag som Vänsterpartiet presenterade i oktober är ett helhetsförslag med en helt annan inriktning på politiken. Det är ett budgetförslag med fokus på fler jobb, ökad jämlikhet och bättre välfärd. Vårt helhetsförslag har redan fallit i och med beslutet om budgetramarna i kammaren. Därför har vi inga yrkanden i de delar som handlar om fördelningen av anslaget. Jag vill hänvisa till vårt särskilda yttrande i den delen. Utgiftsområdet Rikets styrelse spänner över flera viktiga områden, till exempel demokratifrågor, minoriteternas rättigheter, länsstyrelsernas verksamheter med mera. I de allra flesta frågor är vi helt överens. Det kan kanske vara svårt att tro på för den som lyssnar på debatten i dag, men det ligger i sakens natur att vi faktiskt lyfter upp de frågor där vi inte är överens. Det är de som diskuteras mest. Det gör inte de andra frågorna mindre viktiga. Jag vill här lyfta upp några frågor speciellt, och då blir förstås även för mig fokus på de frågor där vi inte är eniga. Först vill jag kommentera frågan om djurskyddskontroller. I texten i budgetpropositionen anges att länsstyrelserna ska tillföras 25 miljoner 2012 för djurskyddskontroller. Men vid närmare kontroll med Finansdepartementet och i budgetens bakomliggande tabeller visar det sig att regeringen tillför endast 15 miljoner. Det är bra att utskottet är enigt här och att misstaget ska rättas till. Regeringen bör se till att de avsedda medlen tillförs länsstyrelserna. Men jag tycker att det är mycket allvarligt när budgetpropositionen inte ger korrekt information. Det försämrar verkligen partiernas möjligheter att här i riksdagen ta ställning och formulera sina alternativ. Jag utgår från att felet inte finns någon annanstans i budgeten och att man i så fall hade skickat ut rättelseblad. Jag hoppas verkligen att felet inte uppstår igen. Vänsterpartiet har motionerat om att inrätta en avdelning under Justitieombudsmannen för att bevaka mänskliga rättigheter i Sverige. JO har fått uppdraget att bevaka tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling enligt FN:s antitortyrkonvention. Vänsterpartiet tycker att det är lämpligt att JO också får ansvaret för att bevaka mänskliga rättigheter i Sverige. Utskottet avstyrker yrkandet med hänvisning till att frågan bereds. Vi hoppas att frågan kommer tillbaka snabbt. Förra året minskade majoriteten i utskottet regeringens anslag med 300 miljoner, som redan har nämnts i kammaren. Detta byggde på att Regeringskansliets ekonomiska ramar har växt över tid och att det dessutom varje år har blivit mycket pengar över. Betydligt mer än de 300 miljoner som drogs ned har varje år funnits i överskott och lagts till regeringens anslagssparande. Enligt budgetpropositionen som nu behandlas förväntas Regeringskansliet i år få 175 miljoner kronor över, trots neddragningen på 300 miljoner. Ändå föreslår regeringen i propositionen att dessa 300 miljoner ska läggas tillbaka till Regeringskansliet utan att i själva budgetpropositionen värdera varför det är nödvändigt. I utskottets yttrande hänvisar man bland annat till att ambassader räddas från nedläggning, men det hade varit fullt möjligt att göra ändå om den politiska viljan hade funnits. Det blir som sagt ett rejält överskott i år, trots neddragningen på 300 miljoner. I år har vi tyvärr inte lyckats få en majoritet i utskottet för att hålla kvar Regeringskansliets anslag på nuvarande nivå. Det beklagar vi i Vänsterpartiet. Vi tycker att skattemedlen ska användas på ett vettigt sätt, och de ska användas och inte läggas på hög. Däremot gläder det mig att det finns en majoritet i utskottet bakom kravet på ökad insyn i hovets finanser. Det är uppenbart att det behövs. Men det är samtidigt förvånande att inte alla partier tycker att en ökad insyn är nödvändig. I alla andra sammanhang pratas det om att det är viktigt att det är kontroll över hur skattemedlen används. Att representationskostnader med mera ska granskas är annars självklart, men när det gäller hovet gäller helt andra regler och andra lagar - eller faktiskt inga lagar alls eftersom kungen inte kan ställas till straffrättsligt ansvar. Jag är som sagt glad att det ändå finns en majoritet i utskottet för en ökad insyn och tydligare redovisning och att regeringen får i uppdrag att faktiskt se över detta. Det är knappast någon hemlighet att Vänsterpartiets uppfattning är att vi måste se över statsskicket som helhet. Vår uppfattning är att om ett land ska kunna kallas rättsstat och demokrati krävs flera saker, men grundläggande är allas likhet inför lagen och att folkets representanter utses genom val - direkta eller indirekta, som fallet är med statsministern. Vi har ett system som inte lever upp till de viktiga grundbultarna. Kungen kan inte ställas till svars, och oavsett vad han gör står han över lagen. Han kan inte granskas mer än det han själv säger att han vill låta granska. Vad gäller uppdraget som landets främsta företrädare utses denne i dag inte genom val. Uppdrag bör grunda sig på kompetens, lämplighet och förtroende - inte på arv. Det är hög tid att vi ändrar på detta och gör Sverige till en demokrati fullt ut. Ni får chansen till detta när frågan om statsskicket kommer upp till behandling senare under våren. Det finns de som hävdar att denna grundsyn är det som gör att vi också kräver en ökad insyn i finanserna i hovet. Det stämmer inte. Vår uppfattning är att användningen av alla statliga medel, alla skattemedel, ska kunna granskas oavsett vart de går, även om de råkar gå till kungafamiljen. Den 22 november justerade vi det betänkande vi behandlar i dag. En majoritet av partierna hade då tidigare sagt att de var för en lagstiftning om offentlig redovisning av bidrag till politiska partier. De enda partier som tydligt har varit motståndare till en lagstiftning är Moderaterna och Sverigedemokraterna. Trots det röstade en majoritet av utskottets ledamöter nej till förslagen om lagstiftning med hänvisning till att det har tagits initiativ till samtal om en ny frivillig överenskommelse mellan partierna om en offentlig redovisning. Socialdemokraterna har efter sitt yrkande om avslag i utskottet sagt att syftet med samtalen är att de ska leda fram till en lagstiftning. Den 30 november gick Moderaternas partisekreterare ut med att partiet ställer sig bakom en lagstiftning på området. Den 1 december träffades partisekreterarna, och samtliga partier utom SD sade sig vara för en lagstiftning. I dag är det den 7 december. Det är svårt att säga vad partierna ska tycka i dag. Det är många turer, och det är inte enkelt att hänga med. Men av det som har framkommit i medierna är det uppenbart att det finns en klar majoritet för en lagstiftning om redovisning av bidrag till partierna. Nu har man faktiskt chansen att visa det här i kammaren, om man inte har bytt fot igen. Jag utgår från att en klar majoritet i kammaren kommer att rösta för reservation nr 3 och tydligt uttala att vad man har sagt i medierna är det man står för här. Det går inte an att hävda en sak offentligt när tidningar och tv frågar och sedan sitta i kammaren och rösta tvärtemot. Självklart ska ett sådant lagförslag beredas såsom alla andra lagförslag bereds. Jag yrkar därmed bifall till reservation nr 3. I detta anförande instämde Marianne Berg och Lena Olsson (båda V).

Tuve Skånberg (KD)

Anf. 19 Tuve Skånberg (KD)

Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservation nr 1 och i övrigt till utskottets förslag i betänkandet. Det är glädjande att kunna säga att jag instämmer i vad mina allianskamrater redan har sagt. Med det skulle jag kunna sätta mig. Så har det inte varit i alla år. Jag kommer ihåg debatter där man har letat upp skillnader, försökt bryta åsikter och hitta sätt att framhäva sin egen vinkel. Att då kunna säga att samarbetet inom Alliansen har fungerat så utmärkt att man kan yrka bifall till vad tidigare alliansföreträdare har sagt är glädjande. Det är inte bara så. Det går att sträcka glädjen till att säga att Socialdemokraterna har visat en mycket konstruktiv och ansvarstagande attityd genom att lägga fram förslag på samma budgetram och i stort sett rakt igenom hela utskottsarbetet, med något undantag, varit konstruktivt och varit med i den del som har gjort att vi har kommit fram till ett i stora stycken helt enigt utskott i en viktig fråga, nämligen Rikets styrelse. Jag vill bara nämna att jag är glad för att det har kommit pengar till djurskyddet. Ett tag såg det ut som om vi inte skulle lyckas med det och att djur skulle komma till skada, men nu åtgärdas det snabbt. Jag vill också instämma i vad som redan är sagt om medlen till minoriteterna. Där vill jag som skåning särskilt lyfta fram situationen för judarna. I synagogan i Malmö är det som att gå in i en bunker, och det är inte värdigt Sverige som rättsstat att ha det på ett sådant sätt. Dessutom får judarna själva finansiera en stor del av sin säkerhet. Det är också glädjande, som nämndes, att vi har hittat en lösning för att avlasta Justitieombudsmannen. Det är inte rimligt att man ska hantera vad som sker på fängelserna på detaljnivå, med mat, kuddar, madrasser och så vidare. Det måste finnas en bättre lösning, och vi hittar en sådan tillsammans. Jag vill uppehålla mig kring de två frågor där vi är mer oeniga. Den ena frågan har vi varit oeniga om men blivit eniga om, och det är frågan om offentlig redovisning av bidrag till politiska partier. Det är mycket glädjande att vi nu är på väg att få en lagstiftning som reglerar det här. Så är det i andra europeiska länder, med något undantag. Även om Kristdemokraterna inte har varit de mest högljudda - det måste jag tillstå - i fråga om detta under åren har vi principiellt stått för den här linjen. Vi har kanske inte drivit den lika hårt som andra partier, som kan ta åt sig äran och känna tillfredsställelse över att ha varit mer outspoken i den frågan. Men likväl har vi principiellt tyckt att det har varit viktigt. Nu öppnar det sig, och vi tycker att det är glädjande att de åtta partisekreterarna kan göra en första rekognosering för att hitta en gemensam linje och sedan gå vidare. Som vi hörde tidigare är detta en process där vi inte låser upp detaljerna, men det är en process i rätt riktning. Det vore roligt om vi hade lagstiftningen på plats redan 2014. Vi välkomnar det om det är möjligt. Om inte annat förutsätter vi att den ska vara på plats senast 2018. Den andra frågan gäller insyn i den kungliga hovstaten. Majoriteten, som består av Socialdemokraterna, Vänstern, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna ger order - ja, så står det faktiskt. Det står att "regeringen ska genomföra en översyn av den nuvarande överenskommelsen mellan regeringen och riksmarskalksämbetet om redovisningen av hovstatens verksamhet". Det är också ett sätt att närma sig en överenskommelse och en statschef som sedan 1809 års grundlag har haft den här friheten. "Ska genomföra en översyn" - det låter dessutom som om det inte fanns någon genomlysning av detta. Det är ju så att kungen granskas. Han granskas via apanaget, anslaget till kungen, på 120 miljoner kronor till hälften i det material som ligger bakom den publikation jag har här, kungliga hovstaternas verksamhetsberättelse. När det gäller Djurgården och dess förvaltning är det ytterligare en stor del av ekonomin, som är helt självständig, och den är också redovisad offentligt. Sedan finns det 60 miljoner kronor som inte granskas av Riksrevisionen utan av en revisionsbyrå under god revisionssed. Det har vi inte tillgång till exakt på kronan, men däremot under rubriker. Vi vet det genom att det är granskat av en auktoriserad revisor att kungen inte är fri att använda pengarna hur som helst, utan det ska redovisas och ska finnas kvitton på allting. Men nu önskar oppositionen, som har bildat majoritet, att regeringen ska genomföra en översyn av hur saker som är relaterade till kungens privata del och det som i hans ämbetsutövning är närmast av privat karaktär redovisas. Vi utgår i Alliansen i den reservation som jag yrkar bifall till från att det är någonting som förädlas allteftersom. Det ligger givetvis i kungahusets intresse att ha en legitimitet och att redovisa det som går att redovisa öppet utan att det är fara för att den privata sfären träds förnär eller att säkerheten äventyras. Det vill man naturligtvis göra. Man har ju tillmötesgått detta redan 1996 och 2005 i överenskommelser, så det är ingen bristande vilja från kungens sida på något sätt. Det ska också framhållas att när allt kommer omkring tjänar inte kungen på att vara kung, om jag får uttrycka det så. Apanaget på 120 miljoner kronor ökar inte hans förmögenhet. Enligt vad Riksmarskalksämbetet meddelade utskottet förlorar kungen något varje år. En del år går det bättre, och en del år går det sämre, men över tid tillskjuter kungen av sina privata medel för att utöva sitt ämbete som kung. Det kostar alltså mer att ha monarkin än vad apanaget ger. Vi har dessutom - då kommer vi in på det vi hörde från Vänsterpartiet - själva frågan om monarkin. Monarkin tillför Sverige mer pengar än vad den tar från landet, i representation utomlands när det handlar om att öppna dörrarna för näringslivet. Det går inte att räkna det annat än som en stor inkomst för Sverige som nation. Det skulle dessutom i reda pengar vara dyrare att ha en president. I så fall får man avsätta kungen av principiella skäl, men knappast av ekonomiska.

Anf. 20 Mia Sydow Mölleby (V)

Herr talman! Jag måste ställa en fråga till Tuve Skånberg. Jag har väldigt svårt att förstå att det är så viktigt att vi granskar hur skattemedel används i alla andra sammanhang men att det är blankt nej när det gäller att regeringen ska genomföra en sådan här översyn. Den ska göras för att bland annat klargöra var gränserna går mellan det privata och det som hör ihop med ämbetet. Det är så vi gör i alla andra sammanhang, att det som används för att klara av ett uppdrag ska kunna redovisas och granskas offentligt. Att en revisionsfirma gör en granskning, som görs i princip i alla bolag, betyder inte att det är en tydlig granskning som är transparent för medborgarna. Det här är gemensamma skattepengar, och det är klart att det ska kunna granskas att de används på ett bra sätt. Jag utgår också från att de används rätt - det är säkert inget fiffel. Men det måste kunna granskas. Det ökar trovärdigheten. Det borde vara en fördel även för hovet. Om det dessutom är så att man går back är det viktigt av det skälet, om man inte har de pengar som man borde ha för att klara uppdraget. En ökad insyn och en ökad granskning borde väl alla vinna på. Alla skattepengar ska granskas lika, oavsett om de går till hovet eller till statsråden.

Tuve Skånberg (KD)

Anf. 21 Tuve Skånberg (KD)

Herr talman! Först gläder jag mig naturligtvis över det visade intresset från Mia Sydow Möllebys sida för att kungens ekonomi ska vara god. Det är självklart. Jag instämmer i detta. Det är naturligtvis inte tillfredsställande om kungen förlorar på att vara kung, utan han ska självklart ha de medel han behöver. Det håller jag med Mia Sydow Mölleby om - det är inte fråga om något annat. Kungahuset har inte visat någon ovilja att granskas. Vi har överenskommelserna från 1996 och 2005. Det går att läsa den skrift som jag har här, och vi skulle kunna lägga mer tid på den i konstitutionsutskottet. Jag var i början på 2000-talet, 2002 eller 2003, med om att hovstaten kom och redovisade detta i konstitutionsutskottet. Jag ser gärna att det händer igen. Det har inte funnits någon ovilja från kungen att utöver det privata finnas tillgänglig och redovisa vad han gör. Han är tvärtom mycket angelägen om att framhålla vilken utomordentlig insats som kungahuset gör. Det är bara att som förtroendevald tacka och vara glad för att vi har ett kungahus som gör den insats som faktiskt görs. Det kan naturligtvis förbättras - det är inte fråga om annat, och ingen har förnekat det. Men att komma med direktiv om att regeringen ska genomföra en översyn innebär att man underkänner tidigare översyner, och det tycker jag är felaktigt.

Anf. 22 Mia Sydow Mölleby (V)

Herr talman! Jag tolkar det så att ni tycker att det är bra med en ökad insyn och att det ni inte tycker om är att vi säger åt regeringen vad de ska göra - men det är ju den möjlighet som riksdagen har i det här fallet. Då vill jag ställa en annan fråga. Jag hörde att du sade att det var glädjande att det skulle bli en lagstiftning om offentlig redovisning av bidrag till partier. Betyder det att ni kommer att rösta för det förslaget? I dag har vi faktiskt möjlighet att rösta för en lagstiftning om offentlig redovisning av bidrag till politiska partier. Det blir svårt att tolka det på annat sätt. Eller menar du att du tycker att det är bra med en lagstiftning men tänker rösta emot en lagstiftning här i kammaren? Så kan det väl ändå inte vara? Jag utgår från att ni kommer att vara med och rösta för att vi sätter i gång med en lagstiftning.

Tuve Skånberg (KD)

Anf. 23 Tuve Skånberg (KD)

Herr talman! Jag har i många år varit i opposition och ställt motsvarande frågor om att alla våra goda idéer är öppna för att man ger medhåll genom att rösta för dem. Men låt oss säga så här: Kan inte Mia Sydow Mölleby glädja sig med oss andra åt att vi nu efter lång process har kommit fram och det har börjat en process. De här frågorna ska beredas ordentligt. Ett bifall till den aldrig så perfekta motion som Mia Sydow Mölleby har undertecknat är kanske inte det enda sättet att komma fram i den här frågan. Om vi nu gör som vi ofta, till 95-98 procent, gör, nämligen avslår motionerna - hur goda idéer det än kan finnas i enstaka fall - innebär det inte att Mia Sydow Mölleby inte kan glädjas över att frågan har gått framåt. Se positivt på det i stället!

Anf. 24 Sven-Erik Österberg (S)

Herr talman! Årets behandling av budgeten för utgiftsområde 1, Rikets styrelse, innebär inga socialdemokratiska reservationer. Däremot innebär den tre realpolitiska framgångar för oss socialdemokrater som jag gärna delger kammaren. Den första rör redovisning av partiernas finansiering, där vårt krav på lagstiftning har tagit stora kliv framåt. Den andra handlar om att få till stånd en näringspolitisk satsning inom ramen för utrikesrepresentationen. Även här ser vår politik ut att bli verklighet redan under 2012. Den tredje rör möjligheterna till ökad insyn i det kungliga apanaget. Herr talman! Vi är för en lagstiftning om redovisning av partiernas finansiering, trots alla mediala uppgifter på det området som har förekommit. I stället för att återigen lämna en verkningslös reservation i utskottsbetänkandet, vilket har varit fallet de senaste åren, söker vi nu genom förhandlingar med de andra partierna nå det mål som har varit vårt hela tiden. Vår målsättning är att nå en överenskommelse om hur en lagstiftning ska se ut och hur den ska gå till. Sedan betänkandet justerades i utskottet har även Moderaterna anslutit sig till den ståndpunkten. Jag har sett att det har rått en allmän glädje i alliansbåset över att det nu ska bli lagstiftning. Övriga har också krupit fram ur sina gryt och anslutit sig till den ståndpunkt som man har haft hela tiden tidigare men inte offentliggjort. Det betyder att det just nu i denna kammare finns en betryggande riksdagsmajoritet för en lagstiftning. Vi kan därmed se att den strategi som vi valde, trots hårt motstånd från andra partier och från en rad olika förståsigpåare ute i samhället, alltifrån den mediala världen till statsvetare, faktiskt har gett resultat, så att vi nu är på den väg vi ville nå, att komma överens om att ha en lagstiftning om partistödet. Detta är självfallet mycket glädjande. För oss är själva resultatet - en ökad öppenhet - viktigare än de metoder vi använder för att nå resultat. Vi socialdemokrater har alltid trott att breda lösningar är bättre än plakatpolitik som aldrig når resultat. Det har varit min ledstjärna. Jag har varit politiskt aktiv sedan 1979. Finns det möjlighet att nå resultat tycker jag att man ska ta den möjligheten, i stället för att envist bita sig fast i ett förhållningssätt som inte ger det resultat man vill nå. Det är viktigt att slå fast det. Hellre än att köra huvudet i väggen flera gånger har det nu blivit en öppning, och vi ser också att vi når framgång i sakfrågan. Under flera år har vi socialdemokrater i ord och handling visat att vi står för öppenhet vad gäller hur vår verksamhet finansieras. Vi har en öppen redovisning av våra räkenskaper på både central och lokal nivå, och alla bidragsgivare, såväl individer som ger över 20 000 kronor som organisationer från första kronan, redovisas årligen i våra årsredovisningar. Detta ser vi som en självklarhet för alla partier i en fungerande demokrati. Moderaterna och Sverigedemokraterna har varit motståndare till öppenhet. Tillsammans har de bromsat de övriga borgerliga partierna, som har velat se en större öppenhet. Nu har Moderaterna till vår stora glädje givit vika för trycket både här i kammaren och bland allmänheten, där man har krävt en större öppenhet. Nu fortsätter arbetet i kretsen av partisekreterare med att se till att resultatet av överläggningarna också blir bra. Det behövs tydliga principer om en betydande öppenhet som regeringen sedan baserar sina lagförslag på. Vi kan nu se fram emot ett lagförslag om redovisning av partifinansieringen under 2012. Det är en stor politisk framgång för dem som önskar en större öppenhet och transparens i detta system. Herr talman! Förra året reagerade vi socialdemokrater kraftigt på den ohämmade och omotiverade expansionen av Regeringskansliets budget som hade skett sedan regeringsskiftet 2006. Vi föreslog då en minskning av anslaget med 300 miljoner, vilket också vann riksdagens bifall vid denna tidpunkt. Det var i det uppkomna läget en nödvändig markering. Men det är inte oproblematiskt att på detta sätt hantera frågan om regeringens möjligheter att uppfylla sin roll att enligt regeringsformen styra riket. Därför öppnade vi i debatten upp för ett annat sätt att hantera frågan. I fjolårets debatt uttryckte sig den dåvarande socialdemokratiska ledamoten i KU Peter Hultqvist så här: "Erbjudandet om en uppgörelse [med regeringen] står kvar. Ta budet på 300 miljoner i ramreducering och sedan sätter vi oss ned nästa år och försöker hitta en överenskommelse inför kommande år för att få balans och stabilitet. Vår ambition är att åstadkomma balans och stabilitet i detta." Nu har vi en sådan överenskommelse i hamn. Under sommaren har vi tillsammans med regeringen kommit överens om storleken på anslaget och att regeringen ska göra en satsning på exportfrämjande åtgärder inom vår utrikesrepresentation. Detta är ett viktigt inslag i en modern näringspolitik och bidrar till ökad sysselsättning. Vi socialdemokrater är måna om att den överenskommelse som slöts mellan oss och regeringen uppfylls. Det är viktigt för vår utrikesrepresentation och för svensk export. Vi förutsätter att regeringen snarast återkommer med en rapport till riksdagen om hur regeringen har stärkt och ytterligare ska stärka Sveriges närvaro på de viktiga tillväxtmarknader som ingår i den uppgörelse som vi gjorde med regeringen. Herr talman! En tredje framgång rör möjligheterna att öka insynen i hur den kungliga hovstaten använder sina medel. Anslaget som statschefen får till sitt förfogande ska täcka både helt offentliga utgifter, till exempel kostnader för de kungliga slotten, och rent privata utgifter för kungafamiljen. Däremellan finns ett antal utgifter som hamnar i en gråzon mellan det rent privata och det helt offentliga. Det finns ingen anledning att kräva en offentlig redovisning av strikt privata utgifter som anslaget används till och givetvis inte heller att begränsa insynen i det som är helt offentligt. Men vi menar att det finns anledning att se om den gränsdragning som i dag har skett i de utgifter som kan sägas ligga däremellan, i ett slags gråzon, är den optimala för att säkerställa legitimiteten i systemet. Här har vårt förslag vunnit gehör hos en majoritet i utskottet, vilket är glädjande. Herr talman! Vi socialdemokrater har sökt hitta breda lösningar på en del av de problem som ryms inom utgiftsområde 1. Vi har i år nått framgång i detta arbete, och jag har därför inga problem med att yrka bifall till utskottets förslag i dess helhet. I detta anförande instämde Phia Andersson, Hans Ekström, Billy Gustafsson och Helene Petersson i Stockaryd (alla S).

Anf. 25 Peter Eriksson (MP)

Herr talman! Jag tänkte ta upp frågan kring lagstiftning om korruption när det gäller gåvor till partierna. Tyvärr påminner Socialdemokraternas hantering av de här frågorna inte så lite om farmors lilla kråka: Än slank han hit, än slank han dit och än slank han ned i diket. Tidigare var högsta sanning och visdom att partierna frivilligt skulle samverka i de här frågorna, men i valrörelsen 2010 ändrade S hållning - jag är glad för det - och drev kravet tillsammans med oss om en lagstiftning och röstade också för det här i riksdagen efter valet. Nu har man återigen förvisat frågan till partisekreterarna och kommer i dag, vad jag förstår, att rösta nej till en lagstiftning. Jag hoppas verkligen att Sven-Erik inte har trillat ned i diket den här gången. Jag har dock en fråga direkt till Sven-Erik Österberg. Det gäller de villkor som Sofia Arkelsten har tagit upp när hon nu har öppnat för en eventuell lagstiftning på området när det gäller att reglera frågor kring ideellt arbete och lotterier till exempel, som Socialdemokraterna har en betydande finansiering från. Hur ser Sven-Erik på de villkoren?

Anf. 26 Sven-Erik Österberg (S)

Herr talman! Jag önskar att Peter Eriksson kunde vara lite glad över att vi faktiskt har en lagstiftning i sikte just nu och inte sur för att vi inte har reserverat oss tillsammans med er. Då hade ingenting hänt i sak det kommande året heller. Det här tycker jag är skillnaden mellan oss i den här frågan. Det handlar om plakatpolitik för att bita sig fast vid en uppfattning som inte ger resultat eller om att försöka nå överenskommelser och lösningar som faktiskt ger resultat. Nu är vi inne på resultatbanan, som vi kan se. Jag tycker att det är en bra politik att hantera det på det sättet. Det betyder inte på något sätt att vi har övergivit lagstiftningskravet, som flera försökt trycka på oss och säga. Det ligger i botten. Det ligger tydligt. Det slog vi fast tillsammans med er i den rödgröna uppgörelsen. Det har vi inte vikit från. Vi kommer att arbeta med den frågan tills vi har en lagstiftning på plats. Vi har inte på något sätt halkat i diket i den här frågan, skulle jag vilja säga. Tack vare vår ändrade metodanvändning i det här fallet kommer också Peter Eriksson att bli bönhörd i fråga om lagstiftningen. Var glad över det, Peter Eriksson!

Anf. 27 Peter Eriksson (MP)

Herr talman! Jag måste säga att jag var lite gladare i fjol när Sofia Arkelsten, även då, gick ut och sade att man gick med på en lagstiftning. Men när det inte hänt någonting under året och hon gick ut med det en gång till i år och det fortfarande inte har hänt något är jag lite mer skeptisk. Sanningen att säga, Sven-Erik, är nog det enda resultat som vi har sett hittills tyvärr att Socialdemokraterna har backat och att de i dag kommer att rösta nej till en lagstiftning. Sedan får vi väl se hur det blir med lagstiftningen framöver. Jag kommer att jobba vidare för det, och jag tror att jag har en större respekt och ett större förtroende för den hållningen. Jag har ytterligare en fråga till Sven-Erik. Du nämnde att ni hade gjort en överenskommelse med Moderaterna eller regeringspartierna och att du var nöjd med den. Du nämnde tre saker. Men Per Bill nämnde fyra. Han nämnde också partistödet, som ni ska se över. Varför nämnde inte Sven-Erik partistödet i den överenskommelse som ni har gjort?

Anf. 28 Sven-Erik Österberg (S)

Herr talman! Peter Eriksson har i den allmänna debatten försökt pådyvla oss uppgiften att vi villkorat den här uppgörelsen med att vi skulle ha ett ökat partistöd. Det kan jag dementera i denna kammare. Det har inte ingått ett sådant villkor i det här. Däremot har vi, precis som Per Bill sade, ett blankt papper där vi jobbar med de här frågorna. Det är naturligtvis också en diskussion om helheten i det här. Vi får se var vi hamnar. Men vi har varit urtydliga med att vi vill ha en lagstiftning när det gäller själva partistödet som ska vara på plats. Sedan tror väl inte Peter Eriksson att det, även om det skulle ha blivit en majoritet i utskottet för en lagstiftning, inte skulle finnas olika ingångar i hur man vill att lagstiftningen skulle se ut. Det finns på så sätt olika inriktningar från olika partier. Jag noterar Moderaternas ingång. Det finns andra ingångar. Vi har en ingång i lagstiftning. Peter Eriksson har också ingångar i hur lagstiftningen ser ut. Det där måste på något sätt diskuteras ihop så att man blir överens om en lagstiftning. Därför tycker jag inte att det är så märkvärdigt att det kommer fram lite olika uppgifter om hur man vill ha det när man startar det här arbetet med lagstiftning. Nu har vi faktiskt kommit så långt att vi diskuterar lagstiftningsfrågor, och vi har en bred majoritet i denna kammare för att man ska nå fram till resultat. Det tycker jag är en stor framgång. Jag vill återigen säga: Det finns all anledning för oss att glädjas över den här lagstiftningen. Vi har nått framgång med den metod som vi socialdemokrater använder i årets hantering av denna fråga.

Anf. 29 Mia Sydow Mölleby (V)

Herr talman! Jag vill också fråga Sven-Erik Österberg om den offentliga redovisningen av bidrag till politiska partier. I de motioner som finns står det att man önskar att regeringen tar fram ett förslag på lagstiftning. Det står inte exakt hur den ska se ut, utan det står att det finns flera olika ingångar. Men det man vill är att regeringen ska återkomma med ett lagförslag. Det står inte på något sätt i motsättning till att det också mellan partierna förs diskussioner. Men om man verkligen vill att de diskussionerna ska leda till att det blir ett konkret lagförslag är det förstås en förstärkning om kammaren också uttalar den önskan. Det är inte bara en överenskommelse mellan partierna, utan det är också riksdagens kammares uppfattning att detta ska lagstiftas. Då vore det rimligt att man utöver samtalen med partisekreterarna också röstar för ett lagförslag. Varje gång vi röstar om lagförslag eller ger uppdrag till regeringen är det självklart att det ska beredas. Det är inget annorlunda i det här fallet. Det vore väl rimligt, om man nu vill ha ett lagförslag, att man också röstar för det i kammaren. Kommer S att göra det i dag?

Anf. 30 Sven-Erik Österberg (S)

Herr talman! Låt oss säga att man står i en vägkorsning. Den ena vägen ger en möjlighet till en diskussion där man når fram. Man går in på den vägen, och när man har kommit en bit visar det sig att det ger ett resultat. Man får det man har eftersträvat. I det läget kan man inte säga: Nu vill jag gå den andra vägen också. Det är klart att man fortsätter på den här vägen. Det är den förhandlingsvägen, diskussionen mellan partisekreterarna, som har lett fram till att vi nu faktiskt har en majoritet i denna kammare i lagstiftningsfrågan. Det hade vi inte haft om vi hade gått den andra vägen. Då hade positionerna varit låsta, och då hade vi haft ännu ett år då ingenting hänt i den här frågan mer än möjligtvis lite allmän debatt. Jag är övertygad om att det i den här frågan hade varit ännu ett förlorat år i fråga om lagstiftningsvägen. Därför kan man inte vända och säga: Nu har jag fått det ena. Då vill jag ha det andra också. Vi socialdemokrater står för den uppgörelse vi har gjort. Det innebär att vi står för det som vi har sagt också i KU:s betänkande, och vi kommer att rösta på det sättet, för det är den frågan som har gett resultat. Det andra tycker jag skulle vara ett svek mot en uppgörelse, och sådant står inte jag för.

Anf. 31 Mia Sydow Mölleby (V)

Herr talman! Betänkandet justerades den 22 november. Efter det har också fler partier uttalat att de är för en lagstiftning. Det har alltså hänt saker efter vårt betänkandes justering. Det är rimligt att alla de partier som ställer sig bakom det också visar det här i kammaren. Man har ju kommit fram till det i de diskussioner som man har haft häremellan. Vi vill alla ha en lagstiftning, utom ett parti i riksdagen. Då är det märkligt att dessa partier, när det väl kommer till omröstning, ska rösta emot ett lagförslag som alla säger sig vara för. Jag har mycket svårt att förstå det.

Anf. 32 Sven-Erik Österberg (S)

Herr talman! Jag har inte ett dugg svårt att förstå det. Det var ju den här vägen som ledde fram till resultatet. Hade vi haft en majoritet i vårt utskott när vi gjorde justeringen hade frågan varit i ett helt annat läge, men det var inte så. Vi hade ju hamnat i minoritet, som vi gjorde i fjol och året dessförinnan, i den här frågan och så hade ingenting hänt i sak. Då kastar man väl inte om när betänkandet ligger fast. Det var det som lade grunden till detta. Då håller man väl fast vid den linje man har. Sedan får vi återkomma till utskottet när det finns en grund för att också ha en lagstiftning. Då får vi begära det av regeringen, och jag förutsätter att det finns en majoritet i utskottet vid det tillfället för en lagstiftning. Vi får ta den frågan då. Man måste se lite praktiskt på hur frågan hanteras. Man kan inte få två saker samtidigt. Politik handlar faktiskt också om att välja, och vi väljer den väg som gav resultat. Det känner jag mig nöjd med.

Andreas Norlén (M)

Anf. 33 Andreas Norlén (M)

Herr talman! Jag vill ta upp frågan om redovisningen av de medel som tilldelas kungliga hov- och slottsstaterna, ett område som Per Bill inte tog upp i sitt anförande utan lämnade till mig. Låt mig först ge en faktabakgrund. Hovets totala omsättning per år uppgår till ungefär 346 miljoner kronor. Därav utgör anslaget från riksdagen ungefär en tredjedel, 123 miljoner kronor. Resterande två tredjedelar utgörs av dels intäkterna från Kungliga Djurgårdens förvaltning, dels intäkter från visningen av de kungliga slotten i form av till exempel entréavgifter. Då kan man fråga sig: Hur mycket av den tredjedel av hovets omsättning som kommer från riksdagen är föremål för noggrann bokföring och extern revision? Svaret är: allt, 100 procent, varenda krona. Hur mycket av hovets övriga omsättning är föremål för noggrann bokföring och extern revision? Allt, 100 procent, varenda krona. Omsättningen på 346 miljoner kronor består av tre huvuddelar: hovstaten, slottsstaten och Kungliga Djurgårdens förvaltning. Hovstaten svarar för bland annat verksamhetens ledning och administration, planering av program, representation, statsbesök, ceremonier och kommunikation. Slottsstaten svarar för förvaltningen av de kungliga slotten, och Kungliga Djurgårdens förvaltning förvaltar just Djurgården. Hovets ekonomiavdelning svarar för all bokföring som rör dessa tre verksamhetsdelar, både det som finansieras via riksdagens anslag och det som finansieras på annat sätt. Slottsstatens och Djurgårdsförvaltningens räkenskaper granskas av Riksrevisionen, som skickar sin revisionsberättelse till regeringen, medan hovstatens räkenskaper granskas av ett auktoriserat revisionsföretag. Hovstatens omsättning uppgår till 63 miljoner kronor, det vill säga mindre än en femtedel av hovets hela omsättning. Det är dessa 63 miljoner som har förorsakat en del uppståndelse och debatt. Jag ska sätta in dessa 63 miljoner i ett historiskt sammanhang. När Sverige år 1810 fick en ny kungaätt, ätten Bernadotte, var statens finanser i ett uselt skick efter det katastrofala finska kriget. Då träffades en överenskommelse som innebar att kungen avstod slott och kungsgårdar till staten, vilket bidrog till en sanering av statsfinanserna. I gengäld lovade riksdagen att ge kungen ett årligt anslag som skulle bekosta hovets verksamhet. Detta anslag skulle kungen själv förfoga över. Att kungen själv kunde förfoga över anslaget illustrerar att hovet inte är en myndighet som lyder under regeringen eller riksdagen, utan en organisation direkt underställd statschefen. Om man vill ändra relationen mellan hovet och regeringen måste därför hovet och regeringen förhandla och träffa en överenskommelse om detta. Hovets oberoende ställning i förhållande till regering och riksdag bekräftades genom 1971 års Torekovsöverenskommelse mellan de borgerliga partierna och socialdemokraterna. Torekovskompromissen var ett led i arbetet med 1974 års regeringsform och innebar att frågan om statsskicket avgjordes. Sverige förblev en monarki, men monarken fråntogs all politisk makt. Slottsstatens verksamhet har sedan länge granskats av Riksrevisionen eller dess föregångare, och 1996 kom hovet och regeringen överens om att hovet varje år ska avge en verksamhetsberättelse över sin samlade verksamhet. Den ser ut så här - som jag nu visar kammaren - och innehåller en redogörelse för hovets hela verksamhet samt årsredovisningar och revisionsberättelser för slottsstaten och Djurgårdsförvaltningen. Sedan år 2006 innehåller den också en mer detaljerad redovisning av hovstatens verksamhet, vilket är en följd av att överenskommelsen mellan hovet och regeringen omförhandlades och utvecklades år 2005. I verksamhetsberättelsen ska anges fördelningen av kostnaderna mellan hovstatens organisatoriska delar, antalet anställda, antalet resdagar, antalet gäster vid representation samt uppgifter om hovstallet. Av de 63 miljoner vi talar om utgörs tre fjärdedelar, över 46 miljoner, av personalkostnader. Två gånger på senare år, 1996 och 2005, har alltså socialdemokratiska regeringar förhandlat med hovet och kommit överens om hur hovet ska redovisa sin verksamhet för regeringen. Det här är bra överenskommelser, och den redovisning som hovet ger innebär att regering och riksdag får en god bild av hur hovets resurser används samtidigt som hovets oberoende ställning bevaras. Detta var också den socialdemokratiska hållningen under hela förra mandatperioden. Vid ett par tillfällen motionerade enskilda socialdemokrater om ökad insyn i hovstatens ekonomi. Men de fick inte stöd av den socialdemokratiska gruppen i konstitutionsutskottet, och motionerna avslogs enhälligt. Förra året yrkade Vänsterpartiets representant i KU bifall till en motion i ämnet från en socialdemokratisk riksdagsledamot, men socialdemokraterna i KU röstade för avslag. I år, däremot, har socialdemokraterna bytt åsikt och kräver nu plötsligt i en motion, som undertecknats av alla de socialdemokratiska ledamöterna i KU, att det ska bli ökad insyn i hovets ekonomi. Vad är då skillnaden mellan 2011 och 2010? Jag vet bara en enda skillnad, en bok: Den motvillige monarken . Den boken handlar inte alls om hovets ekonomi. Men den gav upphov till ett mediedrev mot kungen, som gjorde det legitimt att angripa kungen och hovet från alla håll och kanter. Den som både ville ha en plats i strålkastarljuset och försvaga monarkin hade ett gyllene tillfälle. Den chansen tog socialdemokraterna i KU väl vara på. Monarkins och hovets ställning blev 1971 föremål för en bred och långsiktig överenskommelse, Torekovskompromissen. Där bekräftas, som jag tidigare sagt, hovets oberoende ställning. Dagens förslag från oppositionen kan ses som ett sätt att långsiktigt försöka undergräva hovets oberoende. Socialdemokraterna har på senare tid ifrågasatt flera långsiktiga och breda överenskommelser, först pensionsöverenskommelsen och nu Torekovskompromissen. Det är inte att ta ansvar för Sverige. Alliansen vill vårda dessa överenskommelser. Jag yrkar därför avslag på utskottets förslag i betänkandet under punkt 2 och bifall till Alliansens reservation 1. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet. I detta anförande instämde Ann-Britt Åsebol (M).

Anf. 34 Sven-Erik Österberg (S)

Herr talman! Det verkar som att insyn i hovet och apanaget är någonting som är väldigt känsligt på den borgerliga sidan. Vi har hört ett ganska tårdrypande inlägg här innan från Tuve Skånberg om hovet och allt som finns där. Vi socialdemokrater står bakom Torekovsuppgörelsen. Vi har inte vikit på den punkten. Men vi har också över tiden sett en allmän uppfattning att man bör ha en ökad insyn i vad apanagepengar som går till hovet används till. Det har skett förändringar vid olika tillfällen, och senast år 2005. Den uppgörelsen var jag delaktig i. Min statssekreterare vid den tidpunkten hade ansvar för frågan och förde diskussioner med hovet som ledde fram till ökad insyn. Ungefär hälften av det som staten bidrar med till hovet totalt sett redovisas inte öppet. Det är den gråzon som jag talade om. Det betyder att det finns möjligheter att föra diskussionen vidare. Det är inte så att vi springer efter enskilda frågor eller någon bok, utan det växer fram under tiden. Det är nu sex år sedan som den senaste insynsförändringen gjordes. Det finns nu skäl att se om man kan gå längre. Sedan 1971 har det hänt ganska mycket i den här frågan. Samhällets syn på hovet i allmänhet har ändrats, och den öppenhet man begär från hovet har ökat. Det är ganska naturligt att man från riksdagens sida begär att få en ökad insyn i de statliga pengarna. Det ligger i tiden på många områden att man vill ha en ökad insyn. Det är inte så konstigt att vi ändrar uppfattning från i fjol till i år. Moderaterna har nyss ändrat uppfattning när det gäller partistödet. Ändra uppfattning kan man alltid göra som politiska partier. Nu tycker vi att tiden är mogen, och det är därför vi skriver den här motionen. Vad tycker Andreas är så besvärande med att man gör en översyn nu när hälften av pengarna som går från staten inte redovisas?

Andreas Norlén (M)

Anf. 35 Andreas Norlén (M)

Herr talman! Sven-Erik Österberg säger att han står bakom Torekovskompromissen, men samtidigt lägger han fram förslag som går i motsatt riktning. Det är uppenbart att hovets oberoende ställning till regering och riksdag undergrävs och att monarkins ställning långsiktigt försvagas om regeringen gång på gång ska omförhandla överenskommelsen mellan hovet och regeringen och hela tiden ska pressa hovet till nya eftergifter. Det är uppenbart för var och en att Sven-Erik Österberg genom sin motion syftade till att haka på mediedrevet som blev resultatet av boken Den motvillige monarken . Det är uppenbart att den som hakar på mediedrevet mot kungen inser att han därigenom långsiktigt undergräver kungens och monarkins ställning. Sven-Erik Österberg drar på sig fårakläderna och säger att han bara vill ha en oskyldig liten översyn av överenskommelsen, men jag tror inte att det är någon som inte ser de vassa tänderna. Enbart det språkbruk man till exempel använder när man talar om en gråzon indikerar att det här finns någonting skumt. Det är ett uttryck som används för att indikera misstanke om att allt inte står rätt till. Hovstatens funktion är att stödja kungen i hans roll som statschef och övriga medlemmar i kungafamiljen i deras uppdrag. Det är hela hovstaten som har det uppdraget. Det finns ingen gråzon där. Sven-Erik Österberg vill ge intrycket att rent privata utgifter finansieras med statsmedel, men det framgår tydligt av ärendet att kostnader som är av rent privat karaktär betalas av kungens privata medel. Jag tycker att Sven-Erik Österberg borde precisera vad han menar med gråzon och varför han väljer ett sådant uttryck som uppenbart är laddat med negativa vibrationer. Jag tror nog att Sven-Erik Österberg är den som inför den här kammaren borde redogöra för vilka hans egentliga motiv bakom det här agerandet är.