Uppskov med behandlingen av förslag om bemyndiganden till regeringen avseende kreditgarantier, m.m.

Betänkande 1997/98:NU16

Näringsutskottets betänkande 1997/98:NU16

Uppskov med behandlingen av förslag om bemyndiganden till regeringen avseende kreditgarantier, m.m.

---

Innehåll

• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1997/98
NU16
Ärendet

Enligt 5 kap. 10 § riksdagsordningen skall ärende avgöras under den val-period
då det väckts. Genom särskilt beslut kan dock riksdagen medge att behandlingen
av ärende får uppskjutas till första riksmötet under nästa valperiod.
Två av förslagen i budgetpropositionen för år 1998 och fyra korresponderande
motionsyrkanden som har hänvisats till näringsutskottet återstår att bereda
inom utskottet. Dessutom har en nyligen framlagd proposition hänvisats till
utskottet. I detta betänkande tar utskottet upp frågan om behandlingen av
återstående ärenden.

Propositionen

De aktuella förslagen i budgetpropositionen (prop. 1997/98:1) gäller förslag
under utgiftsområde 24 Näringsliv att riksdagen
9. bemyndigar regeringen att, inom ramen för en nationell IT-strategi, ställa
ut kreditgarantier utan att beloppet för tillfället begränsas,
10. bemyndigar regeringen att, inom ramen för en nationell IT-strategi, kunna
frångå principen om riskrelaterad avgift för garantier.

Motionerna

De berörda motionsyrkandena är följande:
1997/98:N274 av Alf Svensson m.fl. (kd) såvitt gäller yrkandena att riksdagen
19. avslår regeringens förslag att bemyndiga regeringen att ställa ut
kreditgarantier utan beloppsbegränsning,
20. avslår regeringens förslag att bemyndiga regeringen att frångå principen
om riskrelaterad avgift för garantier.
1997/98:N282 av Karin Falkmer m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen
14. avslår regeringens förslag till bemyndigande om kreditgaranti inom ramen
för en nationell IT-strategi m.m. i enlighet med vad som anförts i motionen,
15. avslår regeringens förslag att inom ramen för en nationell IT-strategi
kunna frångå principen om riskrelaterad avgift för garantier i enlighet med vad
som anförts i motionen.

Utskottet

Förslag om bemyndiganden avseende kreditgarantier

Propositionen
Under utgiftsområde 24 Näringsliv framlade regeringen hösten 1997 i
budgetpropositionen för år 1998 (prop. 1997/98:1) två förslag till
bemyndiganden för regeringen med sikte på att främja utländska
företagsetableringar.
I propositionen anmäls att Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) på
uppdrag av regeringen har föreslagit en nationell strategi med syfte att förnya
och bredda den industriella utvecklingsbasen för svensk IT-industri. Syftet
sägs vara att stimulera det svenska näringslivets förnyelse inom bransch- och
produktområden med särskilt stor tillväxtpotential. En sådan nationell strategi
skulle ha som yttersta mål att skapa nya, tekniskt kvalificerade,
arbetstillfällen med långsiktig bärighet. En viktig del i en sådan strategi är,
anförs det i propositionen, att öka volymen av vissa strategiskt viktiga, ofta
utländska, industriinvesteringar till Sverige.
NUTEK har visat att Sverige kan ha goda förutsättningar att i konkurrens med
andra länder locka utländska storföretag att förlägga nya
produktionsanläggningar för halvledarkomponenter till Sverige, påpekas det. Det
rör sig om mycket stora investeringsbelopp, ca 10 miljarder kronor per fabrik,
vilket beräknas motsvara ca 1 000 direkta arbetstillfällen. Den sekundära
effekten beräknas generellt till ytterligare ca 2 000 arbetstillfällen per
fabrik. Andra europeiska länder, bl.a. Storbritannien och Irland, har varit
framgångsrika i att med stöd av nationella strategier och program samt
marknadsföring locka till sig utländska, främst amerikanska och asiatiska,
företag.
Om Sverige skall kunna vara med i den process som karaktäriserar de
internationella halvledarföretagens etableringsbeslut måste Sverige överväga
att agera på liknande sätt som de länder vi konkurrerar med, konstateras i
propositionen.
Sverige bedöms knappast ha någon reell möjlighet att delta i den
internationella länderkonkurrensen om dessa fabriksetableringar om vi inte
samtidigt har möjlighet att erbjuda statligt etableringsstöd. Exempel på sådant
stöd är att staten ställer ut garantier. Vad avser ett eventuellt
garantiprogram är det enligt regeringen inte möjligt att i förväg bestämma
omfattningen av ett sådant program. I propositionen har därför föreslagits att
riksdagen skall bemyndiga regeringen dels att ställa ut kreditgarantier utan
att beloppet för tillfället begränsas, dels att principen om riskrelaterad
avgift för garantier skall kunna frångås. Denna möjlighet skall ses som en
beredskap och kunna tas i anspråk om en fabriksetablering aktualiseras.
Regeringen meddelade i propositionen att den avsåg att återkomma till riksdagen
senast under våren 1998 med närmare förslag till utformning och omfattning av
det föreslagna ekonomiska programmet för att gynna nyetableringar av bl.a.
halvledarfabriker i Sverige.

Motionerna
I två motioner har yrkats avslag på regeringens båda nu aktuella förslag i
budgetpropositionen. I motion 1997/98:N282 (m) anförs att underlaget för
regeringens förslag är otydligt. Motionärerna har också efterlyst en
redovisning av de totala slutliga kostnaderna för staten samt de eventuella
vinsterna med de föreslagna kreditgarantierna. Mot denna bakgrund avvisas
förslagen.
Det är av mycket stor betydelse att Sverige kan erbjuda attraktiva villkor
för all näringsverksamhet, framhålls det i motion 1997/98:N274 (kd). De olika
förslagen i motionen syftar just till att skapa ett sådant klimat som främjar
företagandet i landet. Motionärerna är emellertid inte beredda att tillstyrka
regeringens begäran om bemyndiganden. Regeringen borde i stället i varje
enskilt fall återkomma till riksdagen med konkreta förslag till bemyndiganden.

Vissa kompletterande uppgifter
Enligt 14 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten, den s.k. budgetlagen, får
regeringen för det ändamål och med högst det belopp som riksdagen bestämmer
ställa ut kreditgarantier och göra andra liknande åtaganden. När det finns
särskilda skäl får åtagandet enligt riksdagens bestämmande göras utan att
beloppet begränsas. I den efterföljande paragrafen sägs att för
garantiåtaganden skall en avgift tas ut. Avgiftens storlek skall motsvara
statens ekonomiska risk och övriga kostnader för åtagandet, om inte riksdagen
för ett visst åtagande beslutat annat.
Av den proposition som låg till grund för budgetlagen (prop. 1995/96:220)
framgår att beloppsmässigt opreciserade garantier har utfärdats endast vid ett
fåtal tillfällen, främst i samband med den s.k. bankkrisen men också för
Öresundsbroförbindelsen och för olympiska spel.
Regeringen föreslog hösten 1996 en ny modell för garantihanteringen i staten
(prop. 1996/97:1 finansplan m.m. avsnitt 5.3.2). Den nya modellen, som
riksdagen efter förslag av finansutskottet (bet. 1996/97:FiU1) ställde sig
bakom, innebär att risken i varje garantiengagemang eller grupp av engagemang
skall beräknas och att det därigenom sätts ett pris, i form av en årlig avgift,
på garantin. Till den del avgifter inte erhålls från garantitagaren är det
fråga om en statlig subvention, och en sådan subvention skall belasta ett
anslag. Finansutskottet anförde följande (s. 231):

Den föreslagna modellen för hantering av statliga garantier framstår enligt
utskottets mening som väl avvägd. Genom att statliga garantier antingen
avgiftsbeläggs fullt ut eller belastar anslag på statsbudgeten med motsvarande
belopp får man till stånd en mer rationell och ändamålsenlig styrning av de
statliga garantiåtagandenas fördelning.
Utskottet biträder med hänsyn härtill den föreslagna lösningen, men vill i
sammanhanget göra följande förtydliganden. Av propositionen framgår inte hur
större, beloppsmässigt öppna garantier skall inordnas i det nya systemet. Skall
den föreslagna modellen kunna fungera som ett styrinstrument för statlig
resurstilldelning är det emellertid angeläget att i princip alla typer av nya
garantier omfattas av systemet med avgifter/subventionsanslag. Beloppsmässigt
obegränsade garantier av det slag som beviljats bl.a. anordnare av olympiska
spel och konsortiet för Öresundsbroförbindelsen bör därför framdeles i
görligaste mån ersättas av åtaganden som är preciserade till belopp. I den mån
detta inte är lämpligt med hänsyn till starka, samhällsekonomiska skäl bör
likväl en avgift alternativt en subventionseffekt beräknas utifrån ett
schablonmässigt fastställt underlag.
Undantag från detta krav bör enligt finansutskottets mening bara få göras för
den typ av garantier som Sverige till följd av medlemskap eller ingångna avtal
är skyldigt att ikläda sig gentemot EG och sådana institutioner som
Världsbanken, Nordiska investeringbanken och andra liknande internationella
organ. Det bör ankomma på regeringen att utröna vilka internationella
garantiåtaganden som skall hänföras till denna undantagskrets och som således
inte skall omfattas av det nya garantisystemet. Dessa undantag bör fastställas
av riksdagen.
Liksom regeringen anser utskottet att det är av stor vikt att riksdagen
löpande informeras om garantiverksamhetens omfattning, resultat och risk med
tanke på de stora belopp den omfattar. Riksdagen bör därför på föreslaget sätt
återkommande informeras om garantiverksamhetens omfattning och resultat i
vårpropositionen och budgetpropositionen.
Näringsutskottet beslutade i oktober 1997 att bereda finansutskottet tillfälle
att avge yttrande över de två här berörda förslagen i budgetpropositionen jämte
motionerna. Kort därefter erfors emellertid att regeringen senare avsåg att
komplettera sitt förslag när förhandlingarna om en aktuell företagsetablering
hade slutförts. Efter samråd med näringsutskottets kansli har finansutskottet,
med hänvisning till det aviserade kompletterande förslaget från regeringen,
avvaktat med att avge sitt yttrande till näringsutskottet.

Utskottets ställningstagande
Som framgår av den tidigare redovisningen ämnar regeringen återkomma till
riksdagen med ett kompletterande förslag i frågan när de nu aktuella
förhandlingarna har slutförts. Enligt utskottets mening skulle det inte vara
ändamålsenligt att i nuvarande läge avslå regeringens förslag i
budgetpropositionen i avvaktan på den aviserade kompletteringen. I stället får
riksdagen anledning att pröva förslagen samordnat när det tillkommande
förslaget föreligger. Vid denna behandling avser utskottet att pröva förslagen
även utifrån gällande bestämmelser i budgetlagen och utifrån den beslutade
modellen för garantihanteringen i staten. Utskottet föreslår alltså att
behandlingen av de berörda förslagen i budgetpropositionen jämte motioner
uppskjuts till nästa riksmöte.

Behandlingen av övriga ärenden

Propositionen
Till näringsutskottet har nyligen hänvisats proposition 1997/98:159 om
genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma regler för
den inre marknaden för el, m.m. Enligt det aktuella direktivet skall
medlemsstaterna senast den 19 februari 1999 ha genomfört direktivet i nationell
rätt.

Utskottets ställningstagande
Till näringsutskottet har sålunda i dagarna hänvisats endast en proposition som
inte hinner behandlas under innevarande riksmöte. Med hänvisning till att
direktivet i fråga skall införlivas i svensk rätt senast i början på nästa år
kan det vara av värde för utskottskansliets beredning av ärendet att
propositionen nu har framlagts. Samtidigt som utskottet instämmer i
uppfattningen att ärenden i princip bör avgöras under den mandatperiod då de
väckts noterar utskottet att det fanns skäl för regeringen att redan i detta
skede lägga fram den berörda propositionen. Behandlingen av denna proposition,
och eventuella motioner med anledning av denna, måste uppskjutas till nästa
riksmöte. Detsamma gäller beträffande ytterligare ärenden som kan komma att
hänvisas till utskottet under återstoden av innevarande riksmöte.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande förslag om bemyndiganden avseende kreditgarantier
att riksdagen beslutar att till riksmötet 1998/99 uppskjuta behandlingen av
proposition 1997/98:1 utgiftsområde 24 momenten 9 och 10 och motionerna
1997/98:N274 yrkandena 19 och 20 och 1997/98:N282 yrkandena 14 och 15,
res. 1 (m, fp, mp, kd)
2. beträffande behandlingen av övriga ärenden
att riksdagen beslutar att till riksmötet 1998/99 uppskjuta behandlingen av
dels proposition 1997/98:159 om genomförande av Europaparlamentets och
rådets direktiv om gemensamma regler för den inre marknaden för el, m.m.,
dels de nya ärenden som kan komma att hänvisas till utskottet under
återstoden av innevarande riksmöte.
res. 2 (m, c, fp, mp, kd) - motiv.

Stockholm den 28 maj 1998

På näringsutskottets vägnar

Birgitta Johansson

I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Karin Falkmer (m), Sylvia
Lindgren (s), Mikael Odenberg (m), Barbro Andersson (s), Marie Granlund (s),
Chris Heister (m), Dag Ericson (s), Lennart Beijer (v), Nils-Göran Holmqvist
(s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kd), Laila Bäck (s), Hans
Hoff (s), Kerstin Warnerbring (c) och Eva Flyborg (fp).

Reservationer

1. Förslag om bemyndiganden avseende kreditgarantier (mom. 1)
Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m),
Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kd) och Eva Flyborg (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om förslag om bemyndiganden
avseende kreditgarantier bort ha följande lydelse:
Förslagen i budgetpropositionen att regeringen, inom ramen för en nationell
IT-strategi, skall få ställa ut kreditgarantier utan att beloppet begränsas och
också därvid kunna frångå principen om riskrelaterad avgift för garantin
strider mot intentionerna bakom budgetlagen och mot riksdagens tidigare beslut
om garantihanteringen i staten. Enligt 14 § i budgetlagen får regeringen ställa
ut kreditgarantier och göra andra liknande åtaganden för det ändamål och med
högst det belopp som riksdagen bestämmer. När det finns särskilda skäl får
åtagandet enligt riksdagens bestämmande göras utan att beloppet begränsas. I
den följande paragrafen sägs att för garantiåtaganden skall en avgift tas ut.
Avgiftens storlek skall motsvara statens ekonomiska risk och övriga kostnader
för åtagandet, om inte riksdagen för ett visst åtagande beslutat annat.
Riksdagen beslutade hösten 1996, på förslag av regeringen, om en ny modell
för garantihanteringen i staten. Enligt den nya modellen skall risken i varje
garantiengagemang eller grupp av engagemang beräknas, och därigenom skall det
sättas ett pris, i form av en årlig avgift, på garantin. Till den del avgifter
inte erhålls från garantitagaren är det fråga om en statlig subvention, som
skall belasta ett anslag.
Utskottet konstaterar att de motiv som har redovisats för en obegränsad
kreditgaranti i fråga om det nu aktuella förslaget i budgetpropositionen inte
överensstämmer med vad regeringen och riksdagen tidigare anfört beträffande
garantier. Endast det faktum att förslaget inte beretts färdigt i
Regeringskansliet - regeringen avser som nämnts att återkomma till riksdagen
med ett kompletterande förslag - kan inte anses vara ett skäl för att riksdagen
skall avstå från att begränsa kreditgarantin och därmed avstå från att begränsa
de eventuella framtida kostnadernas omfattning. Om avsikten är att någon
garantiavgift inte skall tas ut skall subventionens omfattning beräknas och
medel härför anvisas över anslag. Något anslag motsvarande subventionselementet
har dock inte begärts eller preciserats, vilket understryker förslagets
preliminära karaktär.
Utskottet vill betona att det är av mycket stor betydelse att Sverige kan
erbjuda attraktiva villkor för all näringsverksamhet. Utskottets ståndpunkt i
detta sammanhang utesluter inte särskilda arrangemang i syfte att underlätta
nya utländska företagsetableringar i Sverige. Utskottet är starkt kritisk mot
regeringens framlagda förslag till bemyndiganden i budgetpropositionen samt mot
att behandlingen av förslagen skall uppskjutas till kommande mandatperiod. Det
är helt oacceptabelt, anser utskottet, med ett uppskov med behandlingen av ett
förslag av denna karaktär till efter ett val och en ny mandatperiod.
Enligt utskottets mening borde regeringen ha återtagit de aktuella förslagen
i budgetpropositionen för att vid ett senare tillfälle återkomma till riksdagen
med ett preciserat förslag. Då så nu inte har skett föreslår utskottet att
riksdagen - med bifall till de berörda yrkandena i motionerna 1997/98:N282 (m)
och 1997/98:N274 (kd) - avslår förslagen om bemyndiganden i
budgetpropositionen.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande förslag om bemyndiganden avseende kreditgarantier
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N274 yrkandena 19 och 20 och
1997/98:N282 yrkandena 14 och 15 avslår proposition 1997/98:1
utgiftsområde 24 momenten 9 och 10.

2. Behandlingen av övriga ärenden (mom. 2, motiveringen)
Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m),
Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kd), Kerstin Warnerbring (c) och Eva Flyborg
(fp) anser att utskottets ställningstagande i avsnittet om behandlingen av
övriga ärenden bort ha följande lydelse:
Enligt 5 kap. 10 § riksdagsordningen skall, som tidigare framhållits, ärende
avgöras under den valperiod då det väckts. Riksdagen kan medge att behandlingen
av ett ärende får uppskjutas till första riksmötet under nästa valperiod. Dock
skall enligt förarbetena till den nuvarande lydelsen av den aktuella
bestämmelsen (1993/94:TK1 s. 107) som huvudregel gälla att alla ärenden, med få
undantag, slutförs under valperioden. Möjligheten att begära uppskov med
behandlingen skall alltså tillämpas endast undantagsvis.
Utskottet kan emellertid konstatera att regeringen under senare tid har
framlagt ett 20-tal propositioner och skrivelser till riksdagen för behandling
tidigast under hösten 1998. Oppositionspartierna tvingas nu att under en kort
period sätta sig in i de olika ärendena, varav många är av betydande omfång,
och utforma motioner med anledning av regeringens skilda förslag. Enligt
riksdagsordningen (3 kap. 12 §) gäller samtidigt att motioner med anledning av
de uppskjutna propositionerna får väckas även under sju dagar i början på nästa
valperiod. Dessutom tillkommer de motioner som väcks under den allmänna
motionstiden hösten 1998. Detta betyder att den tid under vilken motion kan
väckas i ett ärende som behandlas i en från föregående riksmöte uppskjuten
proposition förlängs med ytterligare minst två veckor, dvs. till tidigast i
slutet av oktober.
Eftersom avsikten är att riksdagen under hösten skall koncentrera sig på
behandlingen av budgetpropositionen blir det, särskilt under ett valår, svårt
att finna utrymme under hösten för behandlingen av de nu väckta ärendena. Det
är därför anmärkningsvärt att regeringen valt att nu lägga fram det stora
antalet propositioner och skrivelser. Detta förfaringssätt tyder på bristande
respekt för riksdagen.
Under rådande omständigheter tvingas utskottet föreslå att behandlingen av
den aktuella proposition som i dagarna har hänvisats till näringsutskottet
uppskjuts till nästa riksmöte. Detsamma gäller beträffande ärenden som kan
komma att hänvisas till utskottet under återstoden av innevarande riksmöte.