Uppskov med behandlingen av förslag om bemyndiganden till regeringen avseende kreditgarantier, m.m.
Betänkande 1997/98:NU16
Näringsutskottets betänkande
1997/98:NU16
Uppskov med behandlingen av förslag om bemyndiganden till regeringen avseende kreditgarantier, m.m.
Innehåll
1997/98 NU16 Ärendet
Enligt 5 kap. 10 § riksdagsordningen skall ärende avgöras under den val-period då det väckts. Genom särskilt beslut kan dock riksdagen medge att behandlingen av ärende får uppskjutas till första riksmötet under nästa valperiod. Två av förslagen i budgetpropositionen för år 1998 och fyra korresponderande motionsyrkanden som har hänvisats till näringsutskottet återstår att bereda inom utskottet. Dessutom har en nyligen framlagd proposition hänvisats till utskottet. I detta betänkande tar utskottet upp frågan om behandlingen av återstående ärenden.
Propositionen
De aktuella förslagen i budgetpropositionen (prop. 1997/98:1) gäller förslag under utgiftsområde 24 Näringsliv att riksdagen 9. bemyndigar regeringen att, inom ramen för en nationell IT-strategi, ställa ut kreditgarantier utan att beloppet för tillfället begränsas, 10. bemyndigar regeringen att, inom ramen för en nationell IT-strategi, kunna frångå principen om riskrelaterad avgift för garantier.
Motionerna
De berörda motionsyrkandena är följande: 1997/98:N274 av Alf Svensson m.fl. (kd) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 19. avslår regeringens förslag att bemyndiga regeringen att ställa ut kreditgarantier utan beloppsbegränsning, 20. avslår regeringens förslag att bemyndiga regeringen att frångå principen om riskrelaterad avgift för garantier. 1997/98:N282 av Karin Falkmer m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 14. avslår regeringens förslag till bemyndigande om kreditgaranti inom ramen för en nationell IT-strategi m.m. i enlighet med vad som anförts i motionen, 15. avslår regeringens förslag att inom ramen för en nationell IT-strategi kunna frångå principen om riskrelaterad avgift för garantier i enlighet med vad som anförts i motionen.
Utskottet
Förslag om bemyndiganden avseende kreditgarantier
Propositionen Under utgiftsområde 24 Näringsliv framlade regeringen hösten 1997 i budgetpropositionen för år 1998 (prop. 1997/98:1) två förslag till bemyndiganden för regeringen med sikte på att främja utländska företagsetableringar. I propositionen anmäls att Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) på uppdrag av regeringen har föreslagit en nationell strategi med syfte att förnya och bredda den industriella utvecklingsbasen för svensk IT-industri. Syftet sägs vara att stimulera det svenska näringslivets förnyelse inom bransch- och produktområden med särskilt stor tillväxtpotential. En sådan nationell strategi skulle ha som yttersta mål att skapa nya, tekniskt kvalificerade, arbetstillfällen med långsiktig bärighet. En viktig del i en sådan strategi är, anförs det i propositionen, att öka volymen av vissa strategiskt viktiga, ofta utländska, industriinvesteringar till Sverige. NUTEK har visat att Sverige kan ha goda förutsättningar att i konkurrens med andra länder locka utländska storföretag att förlägga nya produktionsanläggningar för halvledarkomponenter till Sverige, påpekas det. Det rör sig om mycket stora investeringsbelopp, ca 10 miljarder kronor per fabrik, vilket beräknas motsvara ca 1 000 direkta arbetstillfällen. Den sekundära effekten beräknas generellt till ytterligare ca 2 000 arbetstillfällen per fabrik. Andra europeiska länder, bl.a. Storbritannien och Irland, har varit framgångsrika i att med stöd av nationella strategier och program samt marknadsföring locka till sig utländska, främst amerikanska och asiatiska, företag. Om Sverige skall kunna vara med i den process som karaktäriserar de internationella halvledarföretagens etableringsbeslut måste Sverige överväga att agera på liknande sätt som de länder vi konkurrerar med, konstateras i propositionen. Sverige bedöms knappast ha någon reell möjlighet att delta i den internationella länderkonkurrensen om dessa fabriksetableringar om vi inte samtidigt har möjlighet att erbjuda statligt etableringsstöd. Exempel på sådant stöd är att staten ställer ut garantier. Vad avser ett eventuellt garantiprogram är det enligt regeringen inte möjligt att i förväg bestämma omfattningen av ett sådant program. I propositionen har därför föreslagits att riksdagen skall bemyndiga regeringen dels att ställa ut kreditgarantier utan att beloppet för tillfället begränsas, dels att principen om riskrelaterad avgift för garantier skall kunna frångås. Denna möjlighet skall ses som en beredskap och kunna tas i anspråk om en fabriksetablering aktualiseras. Regeringen meddelade i propositionen att den avsåg att återkomma till riksdagen senast under våren 1998 med närmare förslag till utformning och omfattning av det föreslagna ekonomiska programmet för att gynna nyetableringar av bl.a. halvledarfabriker i Sverige.
Motionerna I två motioner har yrkats avslag på regeringens båda nu aktuella förslag i budgetpropositionen. I motion 1997/98:N282 (m) anförs att underlaget för regeringens förslag är otydligt. Motionärerna har också efterlyst en redovisning av de totala slutliga kostnaderna för staten samt de eventuella vinsterna med de föreslagna kreditgarantierna. Mot denna bakgrund avvisas förslagen. Det är av mycket stor betydelse att Sverige kan erbjuda attraktiva villkor för all näringsverksamhet, framhålls det i motion 1997/98:N274 (kd). De olika förslagen i motionen syftar just till att skapa ett sådant klimat som främjar företagandet i landet. Motionärerna är emellertid inte beredda att tillstyrka regeringens begäran om bemyndiganden. Regeringen borde i stället i varje enskilt fall återkomma till riksdagen med konkreta förslag till bemyndiganden.
Vissa kompletterande uppgifter Enligt 14 § lagen (1996:1059) om statsbudgeten, den s.k. budgetlagen, får regeringen för det ändamål och med högst det belopp som riksdagen bestämmer ställa ut kreditgarantier och göra andra liknande åtaganden. När det finns särskilda skäl får åtagandet enligt riksdagens bestämmande göras utan att beloppet begränsas. I den efterföljande paragrafen sägs att för garantiåtaganden skall en avgift tas ut. Avgiftens storlek skall motsvara statens ekonomiska risk och övriga kostnader för åtagandet, om inte riksdagen för ett visst åtagande beslutat annat. Av den proposition som låg till grund för budgetlagen (prop. 1995/96:220) framgår att beloppsmässigt opreciserade garantier har utfärdats endast vid ett fåtal tillfällen, främst i samband med den s.k. bankkrisen men också för Öresundsbroförbindelsen och för olympiska spel. Regeringen föreslog hösten 1996 en ny modell för garantihanteringen i staten (prop. 1996/97:1 finansplan m.m. avsnitt 5.3.2). Den nya modellen, som riksdagen efter förslag av finansutskottet (bet. 1996/97:FiU1) ställde sig bakom, innebär att risken i varje garantiengagemang eller grupp av engagemang skall beräknas och att det därigenom sätts ett pris, i form av en årlig avgift, på garantin. Till den del avgifter inte erhålls från garantitagaren är det fråga om en statlig subvention, och en sådan subvention skall belasta ett anslag. Finansutskottet anförde följande (s. 231):
Den föreslagna modellen för hantering av statliga garantier framstår enligt utskottets mening som väl avvägd. Genom att statliga garantier antingen avgiftsbeläggs fullt ut eller belastar anslag på statsbudgeten med motsvarande belopp får man till stånd en mer rationell och ändamålsenlig styrning av de statliga garantiåtagandenas fördelning. Utskottet biträder med hänsyn härtill den föreslagna lösningen, men vill i sammanhanget göra följande förtydliganden. Av propositionen framgår inte hur större, beloppsmässigt öppna garantier skall inordnas i det nya systemet. Skall den föreslagna modellen kunna fungera som ett styrinstrument för statlig resurstilldelning är det emellertid angeläget att i princip alla typer av nya garantier omfattas av systemet med avgifter/subventionsanslag. Beloppsmässigt obegränsade garantier av det slag som beviljats bl.a. anordnare av olympiska spel och konsortiet för Öresundsbroförbindelsen bör därför framdeles i görligaste mån ersättas av åtaganden som är preciserade till belopp. I den mån detta inte är lämpligt med hänsyn till starka, samhällsekonomiska skäl bör likväl en avgift alternativt en subventionseffekt beräknas utifrån ett schablonmässigt fastställt underlag. Undantag från detta krav bör enligt finansutskottets mening bara få göras för den typ av garantier som Sverige till följd av medlemskap eller ingångna avtal är skyldigt att ikläda sig gentemot EG och sådana institutioner som Världsbanken, Nordiska investeringbanken och andra liknande internationella organ. Det bör ankomma på regeringen att utröna vilka internationella garantiåtaganden som skall hänföras till denna undantagskrets och som således inte skall omfattas av det nya garantisystemet. Dessa undantag bör fastställas av riksdagen. Liksom regeringen anser utskottet att det är av stor vikt att riksdagen löpande informeras om garantiverksamhetens omfattning, resultat och risk med tanke på de stora belopp den omfattar. Riksdagen bör därför på föreslaget sätt återkommande informeras om garantiverksamhetens omfattning och resultat i vårpropositionen och budgetpropositionen. Näringsutskottet beslutade i oktober 1997 att bereda finansutskottet tillfälle att avge yttrande över de två här berörda förslagen i budgetpropositionen jämte motionerna. Kort därefter erfors emellertid att regeringen senare avsåg att komplettera sitt förslag när förhandlingarna om en aktuell företagsetablering hade slutförts. Efter samråd med näringsutskottets kansli har finansutskottet, med hänvisning till det aviserade kompletterande förslaget från regeringen, avvaktat med att avge sitt yttrande till näringsutskottet.
Utskottets ställningstagande Som framgår av den tidigare redovisningen ämnar regeringen återkomma till riksdagen med ett kompletterande förslag i frågan när de nu aktuella förhandlingarna har slutförts. Enligt utskottets mening skulle det inte vara ändamålsenligt att i nuvarande läge avslå regeringens förslag i budgetpropositionen i avvaktan på den aviserade kompletteringen. I stället får riksdagen anledning att pröva förslagen samordnat när det tillkommande förslaget föreligger. Vid denna behandling avser utskottet att pröva förslagen även utifrån gällande bestämmelser i budgetlagen och utifrån den beslutade modellen för garantihanteringen i staten. Utskottet föreslår alltså att behandlingen av de berörda förslagen i budgetpropositionen jämte motioner uppskjuts till nästa riksmöte.
Behandlingen av övriga ärenden
Propositionen Till näringsutskottet har nyligen hänvisats proposition 1997/98:159 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma regler för den inre marknaden för el, m.m. Enligt det aktuella direktivet skall medlemsstaterna senast den 19 februari 1999 ha genomfört direktivet i nationell rätt.
Utskottets ställningstagande Till näringsutskottet har sålunda i dagarna hänvisats endast en proposition som inte hinner behandlas under innevarande riksmöte. Med hänvisning till att direktivet i fråga skall införlivas i svensk rätt senast i början på nästa år kan det vara av värde för utskottskansliets beredning av ärendet att propositionen nu har framlagts. Samtidigt som utskottet instämmer i uppfattningen att ärenden i princip bör avgöras under den mandatperiod då de väckts noterar utskottet att det fanns skäl för regeringen att redan i detta skede lägga fram den berörda propositionen. Behandlingen av denna proposition, och eventuella motioner med anledning av denna, måste uppskjutas till nästa riksmöte. Detsamma gäller beträffande ytterligare ärenden som kan komma att hänvisas till utskottet under återstoden av innevarande riksmöte.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande förslag om bemyndiganden avseende kreditgarantier att riksdagen beslutar att till riksmötet 1998/99 uppskjuta behandlingen av proposition 1997/98:1 utgiftsområde 24 momenten 9 och 10 och motionerna 1997/98:N274 yrkandena 19 och 20 och 1997/98:N282 yrkandena 14 och 15, res. 1 (m, fp, mp, kd) 2. beträffande behandlingen av övriga ärenden att riksdagen beslutar att till riksmötet 1998/99 uppskjuta behandlingen av dels proposition 1997/98:159 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma regler för den inre marknaden för el, m.m., dels de nya ärenden som kan komma att hänvisas till utskottet under återstoden av innevarande riksmöte. res. 2 (m, c, fp, mp, kd) - motiv.
Stockholm den 28 maj 1998
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Karin Falkmer (m), Sylvia Lindgren (s), Mikael Odenberg (m), Barbro Andersson (s), Marie Granlund (s), Chris Heister (m), Dag Ericson (s), Lennart Beijer (v), Nils-Göran Holmqvist (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kd), Laila Bäck (s), Hans Hoff (s), Kerstin Warnerbring (c) och Eva Flyborg (fp).
Reservationer
1. Förslag om bemyndiganden avseende kreditgarantier (mom. 1) Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kd) och Eva Flyborg (fp) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om förslag om bemyndiganden avseende kreditgarantier bort ha följande lydelse: Förslagen i budgetpropositionen att regeringen, inom ramen för en nationell IT-strategi, skall få ställa ut kreditgarantier utan att beloppet begränsas och också därvid kunna frångå principen om riskrelaterad avgift för garantin strider mot intentionerna bakom budgetlagen och mot riksdagens tidigare beslut om garantihanteringen i staten. Enligt 14 § i budgetlagen får regeringen ställa ut kreditgarantier och göra andra liknande åtaganden för det ändamål och med högst det belopp som riksdagen bestämmer. När det finns särskilda skäl får åtagandet enligt riksdagens bestämmande göras utan att beloppet begränsas. I den följande paragrafen sägs att för garantiåtaganden skall en avgift tas ut. Avgiftens storlek skall motsvara statens ekonomiska risk och övriga kostnader för åtagandet, om inte riksdagen för ett visst åtagande beslutat annat. Riksdagen beslutade hösten 1996, på förslag av regeringen, om en ny modell för garantihanteringen i staten. Enligt den nya modellen skall risken i varje garantiengagemang eller grupp av engagemang beräknas, och därigenom skall det sättas ett pris, i form av en årlig avgift, på garantin. Till den del avgifter inte erhålls från garantitagaren är det fråga om en statlig subvention, som skall belasta ett anslag. Utskottet konstaterar att de motiv som har redovisats för en obegränsad kreditgaranti i fråga om det nu aktuella förslaget i budgetpropositionen inte överensstämmer med vad regeringen och riksdagen tidigare anfört beträffande garantier. Endast det faktum att förslaget inte beretts färdigt i Regeringskansliet - regeringen avser som nämnts att återkomma till riksdagen med ett kompletterande förslag - kan inte anses vara ett skäl för att riksdagen skall avstå från att begränsa kreditgarantin och därmed avstå från att begränsa de eventuella framtida kostnadernas omfattning. Om avsikten är att någon garantiavgift inte skall tas ut skall subventionens omfattning beräknas och medel härför anvisas över anslag. Något anslag motsvarande subventionselementet har dock inte begärts eller preciserats, vilket understryker förslagets preliminära karaktär. Utskottet vill betona att det är av mycket stor betydelse att Sverige kan erbjuda attraktiva villkor för all näringsverksamhet. Utskottets ståndpunkt i detta sammanhang utesluter inte särskilda arrangemang i syfte att underlätta nya utländska företagsetableringar i Sverige. Utskottet är starkt kritisk mot regeringens framlagda förslag till bemyndiganden i budgetpropositionen samt mot att behandlingen av förslagen skall uppskjutas till kommande mandatperiod. Det är helt oacceptabelt, anser utskottet, med ett uppskov med behandlingen av ett förslag av denna karaktär till efter ett val och en ny mandatperiod. Enligt utskottets mening borde regeringen ha återtagit de aktuella förslagen i budgetpropositionen för att vid ett senare tillfälle återkomma till riksdagen med ett preciserat förslag. Då så nu inte har skett föreslår utskottet att riksdagen - med bifall till de berörda yrkandena i motionerna 1997/98:N282 (m) och 1997/98:N274 (kd) - avslår förslagen om bemyndiganden i budgetpropositionen. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande förslag om bemyndiganden avseende kreditgarantier att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N274 yrkandena 19 och 20 och 1997/98:N282 yrkandena 14 och 15 avslår proposition 1997/98:1 utgiftsområde 24 momenten 9 och 10.
2. Behandlingen av övriga ärenden (mom. 2, motiveringen) Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kd), Kerstin Warnerbring (c) och Eva Flyborg (fp) anser att utskottets ställningstagande i avsnittet om behandlingen av övriga ärenden bort ha följande lydelse: Enligt 5 kap. 10 § riksdagsordningen skall, som tidigare framhållits, ärende avgöras under den valperiod då det väckts. Riksdagen kan medge att behandlingen av ett ärende får uppskjutas till första riksmötet under nästa valperiod. Dock skall enligt förarbetena till den nuvarande lydelsen av den aktuella bestämmelsen (1993/94:TK1 s. 107) som huvudregel gälla att alla ärenden, med få undantag, slutförs under valperioden. Möjligheten att begära uppskov med behandlingen skall alltså tillämpas endast undantagsvis. Utskottet kan emellertid konstatera att regeringen under senare tid har framlagt ett 20-tal propositioner och skrivelser till riksdagen för behandling tidigast under hösten 1998. Oppositionspartierna tvingas nu att under en kort period sätta sig in i de olika ärendena, varav många är av betydande omfång, och utforma motioner med anledning av regeringens skilda förslag. Enligt riksdagsordningen (3 kap. 12 §) gäller samtidigt att motioner med anledning av de uppskjutna propositionerna får väckas även under sju dagar i början på nästa valperiod. Dessutom tillkommer de motioner som väcks under den allmänna motionstiden hösten 1998. Detta betyder att den tid under vilken motion kan väckas i ett ärende som behandlas i en från föregående riksmöte uppskjuten proposition förlängs med ytterligare minst två veckor, dvs. till tidigast i slutet av oktober. Eftersom avsikten är att riksdagen under hösten skall koncentrera sig på behandlingen av budgetpropositionen blir det, särskilt under ett valår, svårt att finna utrymme under hösten för behandlingen av de nu väckta ärendena. Det är därför anmärkningsvärt att regeringen valt att nu lägga fram det stora antalet propositioner och skrivelser. Detta förfaringssätt tyder på bristande respekt för riksdagen. Under rådande omständigheter tvingas utskottet föreslå att behandlingen av den aktuella proposition som i dagarna har hänvisats till näringsutskottet uppskjuts till nästa riksmöte. Detsamma gäller beträffande ärenden som kan komma att hänvisas till utskottet under återstoden av innevarande riksmöte.