Trossamfund m.m.

Anf. 1 Mats Einarsson (V)

Herr talman! Detta betänkande heter Trossamfund m.m. , och betänkandets blotta existens tycker jag pekar på ett problem. Religiösa spörsmål borde egentligen inte vara en angelägenhet för den här kammaren, åtminstone inte efter skiljandet av kyrkan från staten år 2000. Men nu var det, som vi vet, inte något fullständigt skiljande, och därför brukar vi också relatera till detta som de förändrade relationerna mellan staten och kyrkan. Även i förhållande till andra trossamfund har staten och lagstiftaren fortfarande en särskild relation, som skiljer sig från relationen i vissa avseenden till andra ideella organisationer. Det här är naturligtvis någonting som så småningom måste lösas upp. I detta betänkande har vi från Vänsterpartiets sida två reservationer. Den ena handlar om begravningsverksamheten, och den kommer Owe Hellberg senare i debatten att ta upp särskilt. Den andra reservationen handlar om lagen om trossamfund där vi föreslår, mycket modest, att en översyn av denna lag ska göras. Varför då? Lagen om trossamfund är det juridiska fundament på vilken en annan lag vilar, nämligen den lag som gör det möjligt för staten att hjälpa till med inkassering av medlemsavgifterna i olika trossamfund. Lagen om trossamfund i sin tur ersätter den gamla religionsfrihetslagen från 1952. Vi från Vänsterpartiets sida är emot den här ordningen att staten ska ägna sig åt medlemsavgiftsinkassering över huvud taget, men det är inte den lagen som vi diskuterar nu utan själva fundamentet, lagen om trossamfund. Den lagen innebär att man kan bli ett så kallat registrerat trossamfund. Det är ett grundkrav för att sedan kunna få hjälp med medlemsavgiften, dock inte någon garanti för att få den hjälpen. Det finns inga teologiska krav på de här trossamfunden för att de ska kunna bli registrerade. Lagen om trossamfund är extremt försiktig, av naturliga skäl, med sådana saker. Det är ett antal formella organisatoriska krav som ställs på samfunden för att de ska kunna registreras. Ändå har det i debatten hela tiden pekats på att registreringen skulle kunna innebära ett slags statlig sanktionering eller kvalitetsstämpling av religiösa samfund. Den risken har varit så uppenbar att det har varit nödvändigt för regeringen och för det här utskottet att understryka att så icke är fallet. Det finns citerat i betänkandet vad regeringen säger i sin proposition: "Det är dock nödvändigt att starkt betona och klargöra att den verksamhet som bedrivs av ett registrerat trossamfund inte genom registreringen har sanktionerats av staten. Registreringen i sig innebär inte någon kvalitetsstämpel på verksamheten." Detta är naturligtvis fullt korrekt i den formella meningen, men blotta det faktum att det är nödvändigt att understryka det på detta sätt visar att här finns ett problem. Låt oss tänka oss följande. En sammanslutning som anser sig vara ett trossamfund, en religiös sammanslutning, ansöker om registrering i enlighet med den här lagen. Samfundet uppfyller alla de kriterier och krav som lagen ställer, men har uppfattningar eller trosföreställningar som innebär att resten av det religiösa samhället inte betraktar det som en religiös organisation över huvud taget, inte kan erkänna det som ett trossamfund. Det är inte så svårt att tänka sig en sådan situation. Det finns, som vi vet, organisationer som själva utger sig för att vara till exempel kyrkor men som av alla andra betraktas som rent rasistiska politiska organisationer. Staten skulle kunna hamna i det läget att man inte har något annat val än att registrera samfundet därför att det uppfyller alla de formella kriterier som ställs i lagen, men samtidigt uppfattas denna registrering av resten av samhället som ett ställningstagande i en teologisk strid om huruvida detta samfund är en religiös organisation över huvud taget. Jag tror alltså att det är olyckligt att vi genom lagstiftning riskerar att försätta det offentliga i en situation där man kan komma att uppfattas som att ta ställning i teologiska frågor. Detta om inte annat är ett skäl för att göra en översyn av denna lag. Det föreslår vi i reservation nr 2, till vilken jag nu yrkar bifall.

Anf. 2 Gustav Fridolin (Mp)

Herr talman! Det är en vacker vårdag, utemöblerna är framtagna och vi sitter ned. Det är kanske inte riktigt så varmt som man skulle önska, men åtminstone tillräckligt varmt för att sitta ned och föra ett intressant samtal. Jag möter några människor som jag inte mött på flera år, och vi pratar om hur de har det. Samtidigt finns det något som stör: lukten, den fräna lukten av någonting som är bränt. Vi sitter på den plats där Malmö moské, Nordens äldsta moské, en gång stod innan den brann ned. Herr talman! När vi i dag debatterar betänkandet om trossamfund kan jag i en del frågor hänvisa till det som har sagts i tidigare debatter, det Miljöpartiet tidigare framfört, till exempel om begravningsavgifter och att slutgiltigt skilja Svenska kyrkan och övriga trossamfund från staten, det Leif Björnlod, min gode partikamrat, tidigare har fört fram i debatter och också till stor del det som Mats Einarsson precis framförde. Vissa av de motioner vi har haft i dessa frågor behandlas i betänkandet om förenklad ordning, och andra behandlas i detta. Därför ställer vi upp bakom reservation 2. Men, herr talman, i detta betänkande har också - det kanske är symtomatiskt i sig - smugit sig in frågor om islamofobi. I samband med terrorattackerna mot USA den 11 september 2001 startade en diskussion om ett fenomen som funnits i samhället betydligt längre, nämligen antipati och hat gentemot muslimer och människor med muslimsk bakgrund. Begreppet islamofobi syftar på detta, verbala trakasserier, diskriminering och våldshandlingar mot muslimer eller människor med muslimsk bakgrund. Första gången som islamofobi uppmärksammades i någon större omfattning var när Kommittén mot islamofobi bildades den 16 oktober 2001 av redaktören Kurdo Baksi och riksdagsledamoten Yvonne Ruwaida. I kommittén ingick också journalisten Tarik Saleh, imamen Mustafa Setkic, riksdagsmannen i vårt utskott och prästen Pär Axel Sahlberg, läraren och debattören Sonia Sherefay samt islamforskarna Jan Hjärpe och Anne-Sofie Roald. Efter det har det bland annat här i riksdagen hållits seminarier om islamofobi. Fenomenet har uppmärksammats, och kampen mot den har stärkts. Man bör nämna det arbete som riksdagsledamöterna Mariam Osman Sherifay och Luciano Astudillo har gjort, bland annat genom att bjuda hit forskaren Mattias Gardell. Efter 2001 har situationen för människor med muslimsk kulturbakgrund uppenbart förvärrats. Bland annat detta visar rapporten Muslimer i Sverige ett år efter 11 september 2001 som är utgiven av Integrationsverket samt rapporten om situationen för svenska muslimer efter terrorattacken i USA, Samtal med svenska muslimer . I dessa rapporter framkommer det att nio av tio ansåg sig vara utsatta för diskriminering och negativ särbehandling. Enligt svenska muslimer blev mediernas bild av islam och muslimer mer negativ och den svenska allmänhetens attityder till islam och muslimer allt sämre. Svenska myndigheter kunde ha gjort mer för att motverka islamofobi och att muslimer blev kollektivt skuldbelagda. Över 90 % av de intervjuade i nämnda rapporter upplevde sig som mer diskriminerade och utsatta efter terrordåden i USA. Resultaten visade att kvinnor i högre utsträckning än män anser att de drabbas av diskriminering eller negativ särbehandling. Personer från Afrika och Mellanöstern upplevde sig som mer utsatta och diskriminerade än muslimer från andra regioner. Ett stort antal av dem som svarade har blivit utsatta för verbalt hot och diskriminering, men endast ett fåtal personer indikerar att hoten har förverkligats. Lika många dock, över 90 %, uppger att de upplevde att den svenska allmänhetens attityder gentemot islam och muslimer blivit sämre under 1990-talet. Ca 67 % sade att diskriminering och hot har ökat. Det visar sig nu att det finns lite underlag om islamofobiska handlingar. Man kan dock hitta uttryck för islamofobin i världen. I USA har hundratals hatbrott mot muslimer och sikher rapporterats sedan den 11 september 2001. Efter terrorattackerna har den amerikanska polisen utrett 532 attentat riktade särskilt mot muslimer, sikher eller araber bosatta i USA. Påven har varnat katolska kvinnor för att gifta sig med muslimer. Listan kan göras lång på islamofobiska uttryck och islamofobiska handlingar, säkerligen också i vårt land. Vi vet dock inte hur lång, men i den budgetuppgörelse som nyligen blev klar lyckades Miljöpartiet få in att islamofobiska handlingar ska registreras av polisen på samma sätt som andra hatbrott registreras av polisen. Det är ett steg framåt. I en riksdagsmotion kräver jag och riksdagsledamoten Yvonne Ruwaida olika åtgärder för att synliggöra islamofobi och islamofobiska handlingar för att försvara rättssäkerheten i kriget mot terrorismen, för att förändra den bild av islam och muslimer som i dag sprids och som föder islamofobi och för att öka möjligheten för muslimska föreningar att delta i samhället och beslutsfattandet. En del av de yrkanden som tas upp i den här motionen finns med i reservation 3 som jag härmed yrkar bifall till. Herr talman! Vi vet fortfarande inte om attentatet mot Malmömoskén, Nordens äldsta moské, var ett attentat av islamofobisk karaktär. Vi vet enbart att det var anlagt. Vi vet dock att många muslimer känner sig diskriminerade och blir utsatta för hat och våld på grund av sin religion. Det måste bekämpas på samma sätt som vi bekämpar antisemitism och andra former av hatbrott. Med den här reservationen vill jag ge mitt bidrag.

Anf. 3 Mats Einarsson (V)

Herr talman! Jag begärde replik för att klargöra för kammaren och protokollet att jag inte har någon annan uppfattning i sak än den som Gustav Fridolin ger uttryck för i sitt anförande och i reservationen. Det framgår också av betänkandet att utskottet i det allra mesta och kanske till och med helt håller med om det som Fridolin säger. Jag har dock inte tyckt att det har varit nödvändigt att göra ett tillkännagivande i den här saken, i synnerhet inte mot bakgrund av den positiva klara skrivning som utskottet har.

Anf. 4 Gustav Fridolin (Mp)

Herr talman! Jag gläds också åt att den skrivning som utskottet gjorde blev så pass positiv som den blev. Samtidigt vet vi att islamofobi och hatbrott i stort är något som gärna tas upp i olika former av högtidstal. Man erkänner att man ska driva kampen mot det, men när det väl har kommit till praktisk handling har just islamofobiska handlingar inte prioriterats på samma sätt som kampen mot en del andra hatbrott. Det faktum att Säpo och polisen hitintills inte har samlat in statistik över islamofobiska hatbrott på samma sätt som man har samlat in statistik över andra rasistiska hatbrott är symtomatiskt och visar på detta. Därför tycker jag att det behövs ett tillkännagivande till regeringen. Det är mot den bakgrunden som vi har reserverat oss i utskottet.

Anf. 5 Helene Petersson (S)

Herr talman! Jag vill börja med att sända en tanke och hälsning till den katolska kyrkan i dag när de begraver sin påve Johannes Paulus II. Vi har i detta betänkande behandlat frågor rörande begravningsväsendet, lagen om trossamfund och religionsfrihet. I ett särskilt betänkande har vi i förenklad ordning behandlat övriga motionsyrkanden rörande trossamfundsfrågor som utskottet tagit ställning till och avstyrkt tidigare under mandatperioden. Religionsfrihet är en av våra grundläggande fri- och rättigheter. Det är en rättighet som innebär att jag har rätt att bekänna mig till och utöva den religion jag vill. Men det är också en rättighet att avstå från att bekänna mig till en religion eller att tillhöra ett samfund. Att bli utsatt för våldshandlingar eller andra trakasserier på grund av den religion man har är något vi aldrig kan acceptera. Det måste vi på alla sätt arbeta för att motverka. Det gäller inte bara islamofobi, även om det är den frågan som vi har i en motion här. Det är som utskottet skriver angeläget att Sverige agerar med iakttagande av de rättssäkerhetskrav som följer av svenska nationella bestämmelser, Europakonventionen och andra internationella överenskommelser i kampen mot terrorism. Det har gjorts ett flertal statliga insatser för att synliggöra muslimernas situation, bland annat kompetensutveckling och ett flertal seminarier för skolledare, lärare och domstolspersonal. Det är viktigt att sprida kunskap, för okunskap leder ofta till osäkerhet och osäkerhet många gånger till oacceptabla handlingar. Att däremot skapa särregler för vissa grupper anser vi inte gagnar någon grupp. Det kan tvärtom skapa fler motsättningar. Nästa vecka har vi sammanträde i Regeringens råd för kontakt med trossamfunden. På dagordningen till det mötet står bland annat att Forum för levande historia ska presentera sin och Brottsförebyggande rådets rapport från undersökningar om ungdomars attityd kring frågor om främlingsfientlighet, rasism och homofobi. De har ställt frågor till 10 599 ungdomar i årskurs 8 och 9 och i gymnasiet. Det är en stor och viktig undersökning som tyvärr understryker att intoleransen är störst mot muslimer. Men denna undersökning bör kunna skapa debatt och användas i arbetet för att just förändra attityderna. Det är också en viktig fråga för trossamfunden själva. Bland annat arbetar Sveriges muslimska råd hårt för att främja debatten och på ett tydligt sätt ta avstånd från terrorhandlingar. Sedan den 1 januari 2000 har vi en lag som tillåter registrering av trossamfund. Lagen kom till som ett led i reformen med ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan. Registreringen ställer vissa krav på samfundet. Samfundet ska ha stadgar, styrelse eller motsvarande och ett särskiljande namn. Men det är just en registrering. Det är inget erkännande från staten eller att staten på något sätt har sanktionerat och kvalitetssäkrat verksamheten i trossamfundet. Det är heller inte förknippat med några rättigheter för samfundet gentemot staten. I utredningen som föregick lagen betonades också att benämningen blev registrerat trossamfund och inte erkänt trossamfund. Lagen är nu fem år gammal och i dag finns det 55 registrerade samfund. Utskottet har inte funnit att det framkommit några skäl för att ifrågasätta lagens konstruktion. I betänkandet behandlas också en motion om att stärka anhörigas rätt att tillgodose avlidnas önskan avseende askspridning. Självklart ska strävan vara att en avlidens önskan tillgodoses. Det är bra att vi öppnar upp för dessa diskussioner, vågar tala om områden som många gånger känns så svåra. Svenska kyrkans församlingsförbund har också en folder där man kan fylla i de önskemål man har vad gäller sin begravning. Jag vet att det finns flera andra organisationer som tillsammans med begravningsförbund också plockar fram underlag för dem som inte tillhör Svenska kyrkan. I dag blir det allt vanligare med kremering och eventuellt har vi om några år även en metod som kallas frystorkning eller kryteknik. Svensk lagstiftning gör det redan i dag möjligt att genomföra begravningar och ceremonier på sätt som uppfyller både olika religioners och olika personers önskemål. Det ska också ske på ett värdigt sätt. Utskottet ser därför inte heller i denna fråga behov av ändring i den nu gällande lagstiftningen. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Anf. 6 Gustav Fridolin (Mp)

Herr talman! Jag vill tydliggöra att det jag diskuterar inte är att i någon utsträckning införa särregler för några grupper, snarare att ta bort de diskriminerande attityder och regler som finns i dag och inte behandlar islamofobi på samma sätt som andra former av rasism och hat som finns i samhället och som vi ska bekämpa. Jag nämnde i en replik på Mats Einarsson att jag var glad över det ställningstagande som utskottet gör till min och Yvonne Ruwaidas motion, även om man inte väljer att tillstyrka den. Jag kan läsa högt: Utskottet vill framhålla att det naturligtvis delar motionärernas utgångspunkt att det är ytterst angeläget att motarbeta islamofobi, var den än förekommer i samhället. Utskottet vill även slå fast vikten av att Sverige i kampen mot terrorism agerar med iakttagande av de rättssäkerhetskrav som följer av såväl svenska nationella bestämmelser som Europakonventionen och andra internationella överenskommelser. Jag skulle önska att Helene Petersson, som företrädare för regeringspartiet, förtydligade och konkretiserade de här uttrycken som jag, som sagt, välkomnar. På vilket sätt ska man bekämpa islamofobi? På vilket sätt ska man se till att rättssäkerhetsprinciperna följs i kampen mot terrorism?

Anf. 7 Helene Petersson (S)

Herr talman! För det första är det ju inte den tro eller den etniska tillhörighet man har som ska utgöra grunden för att man till exempel blir kallad till förhör. Det får över huvud taget inte ske några generella bedömningar i vilka grupper som kan stå som anklagade. Med särregler för vissa grupper menade jag - och det är det som Gustav också lyfter fram i sin reservation - att stödet till de muslimska grupperna ska vara stort för att man ska ha en rejäl möjlighet att fylla en roll som brobyggare. Jag menar att vi där har ett stöd som gäller för alla trossamfund. Där ska vi inte ha några särskiljande åtgärder. Jag är lite tveksam till registreringen. Detta är sådant som över huvud taget inte ska ha med sakfrågan att göra. Din etniska bakgrund och religion har icke med handlingen att göra.

Anf. 8 Nils Fredrik Aurelius (M)

Herr talman! Jag ska kort beröra en av reservationerna, reservation nr 2. Den handlar om begreppet registrerat trossamfund. Tanken i reservationen och den ursprungliga motionen är att man är rädd för att någon ska kunna missbruka sin ställning som registrerat trossamfund i bedrägligt syfte. Det är ett mycket långsökt resonemang, får jag säga. Inget som helst empiriskt underlag för denna slutsats har presenterats. Om jag vore ute i bedrägligt syfte - vilket jag aldrig är, ej heller politiskt - skulle jag nog välja en betydligt enklare väg. Jag skulle nog kalla min organisation för hjälporganisation, stödförening, samfund eller kyrka. Det finns massor av möjligheter, som inte är skyddade, att tillgripa för den som är ute i bedrägligt syfte. Att det skulle vara en speciell fara att folk går via Kammarkollegium för att registrera en organisation som registrerat trossamfund är, med förlov sagt, mycket långsökt. Det finns kanske skäl att erinra om varför den här konstruktionen, detta juridiska rättssubjekt, kom till i samband med den stora stat-kyrka-reformen. Det är riktigt att det har att göra med ett slags form för hur stöd till andra trossamfund än Svenska kyrkan ska förmedlas - sådana stöd som Gustav Fridolin talade så varmt för. Muslimska församlingar är till exempel registrerade trossamfund. Svenska kyrkan är inte så berörd av förslaget i motionen och reservationen, utan det är alla andra samfund som nu fick möjlighet att få en ny och bättre juridisk form. Det kan gälla invandrarkyrkor som just betraktar sig som kyrkor och inte som föreningar, som de var tvungna att registrera sig som tidigare, eller stiftelser eller rentav aktiebolag. Med den nya juridiska formen, registrerat trossamfund, fick de en mer jämställd ställning med Svenska kyrkan. Det var ett av syftena med denna reform. Det är egentligen det som angrips om man säger att man vill komma åt ett av fundamenten, som Mats Einarsson sade, för stat-kyrka-reformen. Reservationen är alltså riktad mot de andra samfunden, muslimska, kristna och andra. Jag ser att det här var ett värdefullt inslag i den stora reformen. Den ska vi inte diskutera nu. Den hade naturligtvis karaktären av kompromiss och annat, och den kommer säkert så småningom att ses över igen. Om man tycker att det var bra att de andra samfunden fick en bättre associationsform, en mer jämställd form med Svenska kyrkan, ska man nog inte på så här lösa grunder angripa begreppet registrerat trossamfund. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 9 Mats Einarsson (V)

Herr talman! Det är nog inte risken för bedrägeri som har föranlett motionen i första hand, även om man skulle kunna tänka sig ett sådant händelseförlopp. Det är mer den principiella invändningen att genom att staten fattar ett beslut om huruvida en speciell organisation ska kunna vara ett registrerat trossamfund eller icke tar man på något sätt ställning i en - låt vara fundamental, men ändå - teologisk fråga, nämligen om den här organisationen ska kunna betraktas som ett trossamfund eller inte och om det som de håller på med ska kunna anses som gudstjänst eller inte. Detta är i de allra flesta fall inget problem. Jag håller naturligtvis med om det. Men jag tror att det är olyckligt att man ens riskerar att försätta sig i en sådan situation där staten tar ställning i en teologisk fråga. Att man genom den här lagen ger övriga trossamfund, vid sidan om den svenska kyrkan, en med Svenska kyrkan mer jämställd ställning ligger det naturligtvis något i. Men det beror ju på själva grundfelet, nämligen att man fortfarande ger Svenska kyrkan en särställning i lagstiftningen

Anf. 10 Nils Fredrik Aurelius (M)

Herr talman! Mats Einarsson får nog läsa vad som står i den reservation han står bakom. Det talas om nackdelen med vilseledande registrering av rörelser som marknadsför sig under religiös täckmantel. Det låter ju som ett nog så bedrägligt uppsåt. Att staten, det vill säga riksdagen, har valt den här konstruktionen har ju många skäl. Att man så starkt betonar att det inte innebär något slags godkännande har ju många aspekter, bland annat att staten rent principiellt inte ska godkänna eller icke godkänna trossamfund. Vi har till exempel ingen sektlagstiftning i Sverige som man har på en hel del andra håll. Det tycker jag är bra. Det är inte statens uppgift. Man har också mycket klart betonat att det i sig inte medför några rättigheter till bidrag. Att man gjorde det så pass tydligt var för att någon möjligtvis skulle ha kunnat missuppfatta detta. Sådana saker som statsbidrag till trossamfund, vigselrätt och medhjälp till skatteuppbörd får beviljas i varje särskilt fall av regeringen. Det är ingenting som följer av själva begreppet. Men begreppet är den juridiska form som har visat sig mycket lämplig. Vill man angripa hela reformen stat-kyrka tycker jag att man får göra det med lite renare vapen än att på så här lösa grunder haka fast i den lilla, men väsentliga del av reformen som handlar om begreppet registrerade trossamfund.

Anf. 11 Mats Einarsson (V)

Herr talman! När Nils Fredrik Aurelius refererade till bedrägeririsken antog jag att han till exempel syftade på att någon organisation skulle registrera sig som trossamfund och därefter kunna få hjälp med uppbörden och på det sättet vara bedräglig på något sätt. Det var inte det jag syftade på. Det som står i reservationen, vilseledande registrering av rörelser som marknadsför sig under religiös täckmantel, var snarare just det jag tog upp i mitt anförande, nämligen organisationer som av andra, och kanske av oss också, inte uppfattas som religiösa trossamfund över huvud taget, men där lagstiftningen är så utformad att den tvingar staten att ändå registrera dem som trossamfund och därmed ta ställning i något slags teologisk strid. Det var den principiella invändningen jag hade.

Anf. 12 Nils Fredrik Aurelius (M)

Herr talman! Staten tar alltså inte ställning i en teologisk strid. Det är det vi har försökt klargöra. Och det finns ingen koppling till rätten att få hjälp med uppbörd. Däremot var det och är en väsentlig form för andra samfund, kristna, muslimska och andra än Svenska kyrkan, att kunna få en mer jämställd ställning och även en form som medger, fast efter beslut i varje enskilt fall, till exempel uppbördshjälp, statsbidrag till trossamfund eller vigselrätt. På den här punkten tycker jag att reformen har varit mycket framgångsrik.

Liselott Hagberg (Fp)

Anf. 13 Liselott Hagberg (Fp)

Herr talman! Det är nog många som någon gång under en resa förbi en vackert belägen kyrkogård tänkt tanken att här skulle jag vilja ligga en gång när jag är död. Andra har säkert berättat för sina anhöriga att när jag är borta en gång vill jag kremeras, och jag vill att askan ska spridas över havet. Därför menar jag att det är lätt att förstå intentionerna i de motioner som vi behandlar i dagens betänkande. De motioner som jag refererar till handlar om att tillgodose en avlidens önskan om hur askan ska spridas. Jag förstår som sagt den goda viljan. Men så som begravningslagen är formulerad i dag ska den avlidnes önskan vara vägledande inför hanteringen efter jordelivet. Lagstiftningen ska också göra det möjligt att genomföra begravningar och tillhörande ceremonier på ett sätt som uppfyller olika religioners och personers önskemål. Därför förstår jag inte riktigt förslaget om ett utökat utrymme på den här punkten, för det finns också, som Helene Petersson refererade till, möjlighet att via formulär fylla i en persons önskan om hanteringen efter döden. Motionerna innehåller inte heller några förslag till hur det här skulle gå till. Det finns inte heller några exempel på situationer där rena problem har uppstått, men jag förstår som sagt den goda viljan. Vi kanske får klarhet senare. I dag finns det regelverk för hur aska ska hanteras och spridningen gå till. Det finns en undersökning som, jag tror det var för ungefär ett år sedan, visade att länsstyrelserna gör lite olika bedömningar vid utströende av aska över hav till exempel. I det län där jag bor vet jag att det får ske närmare land än här i Stockholm. Frågan är om det är möjligt att i lag slå fast regler som är lika över hela landet med hänsyn till att det ska ske på ett pietetsfullt sätt, som det heter. Frågan är hur man ska hantera till exempel en orimlig önskan. Det finns faktiskt även efterlevande att ta hänsyn till. Herr talman! En annan fråga som tas upp i betänkandet är lagen om trossamfund och en översyn av den. Här menas det att det finns risk för att registrering av ett trossamfund på ett felaktigt sätt kan uppfattas som ett godkännande från staten av just en sådan organisation. Men det är snarare så att vissa kriterier måste uppfyllas inför registrering av ett trossamfund. I samband med skiljandet av Svenska kyrkan från staten tillkom en ny lag om bland annat registrering av trossamfund. Tidigare fungerade trossamfunden som föreningar, stiftelser eller liknande. Det är Kammarkollegiet som i dag tar emot ansökan och beviljar en registrering av ett trossamfund. Det här är alltså omgärdat av regler. Det ska uppfyllas vissa kriterier. I dag finns det i vårt land 56 registrerade trossamfund, och när det gäller att avgöra vad som är och inte är att betrakta som religion tycker jag att man måste vara väldigt försiktig. I det sammanhanget vill jag passa på att framhålla att för Folkpartiets del har vi en lång och stolt tradition just när det gäller att måna om religionsfriheten. Den är också skyddad i grundlagen. Slutligen vill jag passa på att meddela att jag precis som ett par av motionärerna anser att det är angeläget att motverka islamofobin var i samhället den än förekommer. Jag tror att grunden till detta, som i så många andra sammanhang, bygger på människors okunskap och rädsla. För egen del har jag varit med och bjudit in till träffar för att klargöra vad islam verkligen är och vad den står för. Jag tror faktiskt att vi alla har en jätteviktig roll att fylla när det gäller att sprida en annan bild av islam än den som oftast sprids av medierna. Med detta vill jag avsluta och yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 14 Owe Hellberg (V)

Herr talman! För mer än ett år sedan dog en ung kvinna i cancer efter en längre tids sjukdom. En av hennes sista önskningar var att efter kremeringen skulle en del av askan från hennes stoft spridas för vinden på en plats som var henne mycket kär - på toppen av en ås där naturen är mäktig och där hon ofta fann frid och ro. Resten av stoftet skulle gravsättas på sedvanligt sätt, på den kommunala kyrkogården. Tyvärr har inte hennes sista önskan förverkligats, och hon är fortfarande inte gravsatt. Den gravfrid som alla har rätt till har inte förverkligats. Mamman fortsätter kampen för att dotterns sista önskan ska gå i uppfyllelse. Hon kämpade mot kyrkan och krematoriet som sade nej och fortsätter nu sin kamp i förvaltningsdomstolen. Hon vägrar ge upp möjligheten att kunna få tillmötesgå sin dotters sista önskan och har naturligtvis förväntningar på att min motion ska ändra tingens ordning. Ska man utgå från utskottsmajoritetens mycket knapphändiga, fåordiga och, som jag anser, nonchalanta svar finns det inte mycket hopp. Hoppet och förslag till en annan ordning finns i den reservation som Vänsterpartiet har i detta betänkande. På fem ynkliga rader avfärdar utskottsmajoriteten min motion och beskriver också gällande lagstiftning som om den möjliggör att begravningar och dithörande ceremonier kan genomföras på ett sätt som uppfyller personers önskemål i dessa hänseenden. Enligt min mening är detta en felaktig beskrivning, och jag undrar om utskottsmajoriteten över huvud taget brytt sig om att sätta sig in i problematiken. Hur många exempel finns det på att personliga önskemål har uppfyllts enligt de tre kriterier som beskrivs i begravningslagens 5 kap. 5 §? Det vill jag gärna ha ett svar på här och nu. Utskottsmajoriteten hänvisar också till ett motionssvar på en liknande motion, dock inte från mig, från riksmötet 2001/02 som motivering för dagens ståndpunkter. Jag har naturligtvis tagit del av denna betänkandetext. Tyvärr var motiveringen och svaret den gången lika usla som dagens, i princip samma text. Herr talman! Nu tänker jag beröra lagstiftningen i sammanhanget. Enligt begravningslagen kan regeringen gå in och ändra i förordningen om hur askan ska hanteras vid kremering. I praktiken är det länsstyrelsen som tolkar lagstiftningen och tydligen gör det på olika sätt i olika delar av landet. I det ärende som jag har beskrivit har länsstyrelsen vid överklagandeprövningen sagt ja, länsrätten har sagt nej och nu ligger ärendet i kammarrätten. I ett liknande fall i Landskrona har länsstyrelsen sagt nej, länsrätten har sagt ja och nu ligger även det ärendet i kammarrätten. I det fall som jag har beskrivit kommer inte heller kravet om att gravsättning efter kremering ska ske inom ett år efter det att personen i fråga har avlidit att uppfyllas. Gravsättningens genomförande försvåras också av den långsamma hanteringen i förvaltningsdomstolarna, vilket gör att anhöriga känner sig maktlösa och illa behandlade. Kyrkans syn och attityd spelar också stor roll i den här frågan. I det fall jag beskrivit har kyrkan via krematoriet intagit en hårdnackad inställning och sagt blankt nej. På Gotland hade kyrkan en annan inställning. Där fick en fiskaränka tillåtelse att enligt makens sista önskan sprida det mesta av askan i havet utanför Ljugarn och en mindre rest i en minneslund i Visby där änkan numera bor. Varken kyrkans eller länsstyrelsernas agerande verkar konsekvent eller logiskt. Jag tycker att det minst sagt sker en godtycklig behandling av anhöriga som inget hellre vill än att uppfylla näras och käras sista önskan i livet. Kyrkans roll måste ifrågasättas liksom länsstyrelsernas olikartade agerande. Vi lever i en modern tid, kyrkan är skild från staten och människor bör naturligtvis även inför döden ha ett större inflytande över sina liv. Naturligtvis ska trots detta askan och de ceremonier som sker i samband med spridandet av denna hanteras på ett pietetsfullt sätt, helt enligt lagens mening. Utskottsmajoriteten har nu möjlighet att ompröva sitt ställningstagande genom att rösta för Vänsterpartiets reservation nr 1, vilken jag härmed yrkar bifall till. Om inte ser jag fram emot att det ges en godtagbar och värdig förklaring till varför motionen avslås. Det har inte skett hittills i alla fall.

Anf. 15 Helene Petersson (S)

Herr talman! Det är en väldigt viktig fråga Owe Hellberg tar upp i sin motion. Jag beklagar att han tycker att vårt svar i utskottet är undermåligt. Detta är viktigt för den anhörige, men det är också viktigt att vi kan hantera den här frågan på lång sikt. Det har förekommit att man velat sprida askan på ett område där man har en fastighet. Denna fastighet kanske man sedan säljer så att den inte längre finns kvar i släktens ägo. Hur hanterar vi möjligheten för de anhöriga att komma dit på besök? Ibland finns alltså olika skäl till att man kan få säga nej till detta. De speciella exempel som Owe Hellberg tar upp kan jag inte svara på här. Jag tycker att det är viktigt att vi öppnar för detta. Min fråga till Owe Hellberg är vem om inte länsstyrelsen som i så fall skulle ta det här beslutet. Skulle det vara bättre att ha generella regler som gäller över hela landet? Jag tror att man får gå på att det finns olika delar av landet och att det är länsstyrelsen.

Anf. 16 Owe Hellberg (V)

Herr talman! I sitt anförande sade Helene Petersson att privatpersoners önskemål kan man minsann redogöra för i formulär till kyrkan. Bevisligen är det så att kyrkan har hanterat detta på väldigt olika sätt. Sedan tycker jag att det är väldigt olyckligt med en lagstiftning som tydligen inte är särskilt tydlig eftersom frågorna hanteras olika på länsstyrelserna och det står att regeringen kan ändra detta i förordningen efter behag. Är det inte vi som lagstiftare i den här församlingen som faktiskt borde se till att lagstiftningen är så pass tydlig att länsstyrelserna inte gör så avvikande tolkningar som de tydligen gör, och även länsrätten i de fall som jag har redogjort för? När det är så finns det faktiskt anledning att se över det här. Jag menar att konstitutionsutskottet borde gräva lite i den här frågan. Hur hanterar kyrkan de här frågorna? Hur hanterar länsstyrelserna de här frågorna? Finns det någon gemensam nämnare för hur man ska tolka de här paragraferna i lagstiftningen? Jag menar att ni inte riktigt har gjort ert jobb i det här fallet.

Anf. 17 Helene Petersson (S)

Herr talman! Självklart är det viktigt att frågan följs. Där har jag absolut ingenting att invända. Det kommer vi också att göra. Jag vet att det finns ett biskopsbrev från 1988 som hanterar just begravningar, och det är under översyn hos Svenska kyrkan själv. Detta är alltså en fråga som man jobbar med. Man tittar på nya riktlinjer, och jag kan tänka mig att de exempel som Owe Hellberg tar upp kanske är grunden för detta. Man beräknar att presentera nya riktlinjer i vår. Jag har inte klart för mig om man är så pass framme att det är inom de närmaste dagarna, men man har sagt att man beräknar bli färdig under våren. Man jobbar alltså med detta från Svenska kyrkans sida också.

Anf. 18 Owe Hellberg (V)

Herr talman! Det är jättebra om Svenska kyrkan jobbar med den här frågan och får en någorlunda gemensam syn i sina riktlinjer. Det är ju tydligt att man har lite olika syn på hur man ska hantera detta. Jag kan tänka mig att det till och med beror på enskildas uppfattningar, på krematorier eller inom kyrkan, hur det här fungerar. Därför menar jag att lagstiftningen naturligtvis också ska ses över. Det är illa, tycker jag, när vi har en lagstiftning där man öppnar för regeringen att gå in i en förordning och i princip ändra formerna för detta. Det tycker jag inte är bra. Du tog upp exemplet med att sprida askan vid en fastighet, och där håller jag med. Det kan vara ett fall som kanske inte är lämpligt. Men en ås på en naturskön plats, havet och andra geografiska platser där allemansrätten och andra regler gäller tycker jag borde kunna jämställas i de här sammanhangen. Därför behövs det ett förtydligande av lagtexten. Det behövs en starkare ställning för den avlidnes sista önskan och, inte minst, de anhörigas möjlighet att kunna genomföra den.

Anf. 19 Leif Björnlod (Mp)

Herr talman! Jag har följt den här debatten under många år. Den har legat mig väldigt varmt om hjärtat. Jag har många goda vänner som tillhör olika trossamfund. Jag känner kanske ännu fler människor som inte tillhör något trossamfund men som inte desto mindre har ett förhållningssätt till livet som kan betecknas som religiöst i en eller annan form. Vi är på väg att omforma vårt samhälle till ett pluralistiskt samhälle. Det kommer att finnas människor av många olika trosbekännelser och utan trosbekännelser. Vi utvecklar olika traditioner och synsätt på hur man vill hantera livet och det som vi lämnar efter oss när vi lämnar livet. Jag tycker inte att det framkommer i den här debatten. Jag tycker att det låter som om vi fortfarande har en statskyrka som har någon form av monopol och har satt upp regler som vi låser oss fast vid. Jag kan ta upp ordet pietetsfull, att behandla kvarlevorna pietetsfullt. Här kan vi ha många olika synsätt. Jag tänker på de människor med hinduisk bakgrund som vill sprida askan efter sina avlidna i ett rinnande vatten som leder mot havet så att deras askor ska förenas i havet. Det känns spännande. Sedan görs det under former som vi med vårt ceremoniella tänkande tycker är alldeles väldigt vardagligt: Man tar en spade och häller i Ganges eller någon annan flod. Vi ska försöka lära oss att ta hänsyn till dessa grupper av människor och sedan låta det pietetsfulla vara det individuella eller något från det samfund vi tillhör. Det tycker jag att vi ska tillåta. Sedan är det frågan om regelverk kring det hela. Till exempel kan en fastighet säljas, och därför kan askan inte ligga kvar. Varför inte? Människor som sprider askan i havet åker inte tillbaka till samma plats. De upplever gemenskap med de avlidna på ett helt annat sätt. Vi ska vara mycket mer öppna i den biten. Det finns fortfarande ett slags monopoltänkande när Svenska kyrkan fortsättningsvis ska vara mottagare av begravningsavgifterna även om man inte tillhör kyrkan. Jag har en god vän som är med i det norska kremeringssällskapet. Han betalar 50 kr om året för att med tiden få bli kremerad vid Oslofjorden och få sin aska spridd där. Detta betalar han plus att han betalar 89 öre per skattekrona till den församling vilken han bor i - som han på intet sätt kan tillgodogöra sig. Jag tycker faktiskt att vi måste se över hur organisationen kring begravningsavgifterna ser ut. I övrigt skulle jag vilja föreslå - fast jag har inget sådant yrkande - att vi skulle kunna enas om att tillsätta en utredning där andra samfund får vara med och bestämma om dessa frågor. Vi har för många traditioner kvar kopplade till Svenska kyrkan.

Anf. 20 Owe Hellberg (V)

Herr talman! Jag lyssnade intresserat på Leif Björnlod, som tydligen delar min uppfattning i frågan om inflytande för individen och möjlighet för anhöriga att bestämma. Men jag blir inte riktigt klok på Miljöpartiets inställning. Är det Björnlod vi ska lyssna på eller är det Fridolin?

Anf. 21 Leif Björnlod (Mp)

Herr talman! Återigen tycker jag att detta egentligen inte är en partipolitisk fråga. Jag tycker att det här handlar om individers ställningstagande i existentiella frågor. Därför får du välja vem du vill lyssna på. Min åsikt framkommer helt klart genom tidigare motioner. Jag tror att jag har en stor grupp med mig, men jag vill naturligtvis inte domptera mina partikamrater i den här frågan. Det här är ett direkt individuellt ställningstagande.

Anf. 22 Owe Hellberg (V)

Herr talman! Jag har naturligtvis noga studerat vad som har sagts tidigare. En tidigare motion i det här fallet var just från Miljöpartiet. Ni får väl utreda inom partiet var ni står i frågan. Det hade varit bra om Miljöpartiet hade ställt upp på Vänsterpartiets reservation nr 1. Leif Björnlod kan gärna få yrka bifall till den så får vi se vad övriga Miljöpartiet gör sedan i kammarbehandlingen.

Anf. 23 Leif Björnlod (Mp)

Herr talman! Motionerna skriver vi som enskilda ledamöter. Ingen har haft några större invändningar, men jag har noterat att Gustav Fridolin har begärt ordet. Det här är faktiskt en fråga för konstitutionsutskottet, och då har vi för respekt för den bedömning som våra kamrater i utskottet gör. Att jag kommer hit nu är närmast som gubben i lådan för flera!

Liselott Hagberg (Fp)

Anf. 24 Liselott Hagberg (Fp)

Herr talman! Det var inte jag som sade gubben i lådan, men jag kanske kan fortsätta på det temat. För att klargöra för de människor som sitter på läktaren och eventuella lyssnare tar ju Leif Björnlod upp ett antal frågor som vi över huvud taget inte har med för behandling i betänkandet: begravningsavgifter och någon annan fråga. Jag vill bara klargöra att det inte har funnits möjlighet för oss att göra ett tydligt ställningstagande i de frågor som Leif Björnlod tar upp nu eftersom de inte behandlas i betänkandet. Det är därför vi andra inte har berört dem. Men det hade varit spännande att diskutera begravningsavgifter och Svenska kyrkan kontra lagen om registrerade trossamfund.

Anf. 25 Leif Björnlod (Mp)

Herr talman! Jag vet att detta kommer i ett annat betänkande, KU19, där man lite slentrianmässigt har behandlat tidigare motioner. Jag förstår att mina frågor efter dessa år kan uppfattas som något obsoleta, men likafullt tänker jag fortsätta att vara droppen som ska få stenen att bli urholkad. Jag passade på att lyfta fram frågan här. Jag håller med om att det är lite oegentligt.

Anf. 26 Nils Fredrik Aurelius (M)

Herr talman! Det var lite samma synpunkt jag tänkte förmedla som Liselott Hagberg redan har framfört. Det finns många intressanta frågor när det gäller den fortsatta utvecklingen av stat-kyrka-relationen. Det kommer att ske en sådan utveckling. Men det innebär inte att man nödvändigtvis måste tala om dessa saker i motionsbetänkanden år efter år. Den konstruktion där konstitutionsutskottet har gått i bräschen med förenklad ordning för återkommande likadana motioner i fråga om hemställanspunkter tycker jag är praktisk och lämplig. Själva diskussionen om hur det ska bli framöver med stat-kyrka-relationen är viktig och kan ske på annat sätt. Låt mig bara göra ett förtydligande. Det är alltså inte församlingarna eller trossamfund som tar emot någon begravningsavgift till Svenska kyrkan. Svenska kyrkan fungerar här som ett slags entreprenör för alla som ska begravas, medlemmar och icke medlemmar. Undantag är Stockholm och Tranås där kommunerna är huvudmän. Då kan man tycka att det hade varit en bra ordning om kommunerna överlag hade varit huvudmän. Det förslaget fanns, men kommunerna tackade nej i samband med den stora reformen. Här får man se kyrkan som ett slags entreprenör, inte trossamfund. Det har väl vissa praktiska fördelar - kyrkan är ofta markägare och så vidare. Den frågan kan säkert komma att ses över någon gång i framtiden.

Anf. 27 Leif Björnlod (Mp)

Herr talman! Jag tackar Aurelius för inlägget. Jag delar naturligtvis uppfattningen när det gäller begravningsavgifterna. Det vore mycket bättre om kommunerna tog hand om det. Det kanske vore ännu bättre om vi tog ett gemensamt samhällsansvar. Då skulle inte begravningsavgifterna skilja från 6 öre till över 1 kr per skattekrona i landet. Då skulle vi kunna jämna ut den avgiften över hela landet, vilket jag skulle tycka är bra. Det är trots allt de enskilda församlingarna som uppger vilka kostnader de har för de olika begravningarna. Ja, det är sant, den förenklade hanteringen av motionerna är bra. Vi har ganska mycket att göra ändå. Likafullt vill jag försäkra mig om att diskussionen verkligen fortsätter genom att lyfta upp den då och då i kammaren.

Anf. 28 Gustav Fridolin (Mp)

Herr talman! Förskrivna anföranden har den fördelen att man får sagt allt det man tänkte säga men den nackdelen att de måste skrivas i förväg. Jag tvivlar också på att den förenklade ordningen som utskottet tillämpar verkligen förenklar ordningen. Den snarare försvårar. Det är en diskussion vi kommer att fortsätta att ha i utskottet framöver. I de frågor som tas upp i reservation 1, som Owe Hellberg förtjänstfullt redogjort för, har Miljöpartiet tidigare, vilket Owe Hellberg nämnt, velat ha en utredning som ser över både dessa och andra frågor. Motioner av det slaget - vi har inte ett exakt likadant motionsyrkande i år - behandlas i KU19, den förenklade ordningen. Då blir det lite svårt när det gäller hur vi ska ställa oss till det specifika yrkandet om vad man ska tycka i frågor där vi egentligen behöver en bredare utredning. Jag har landat på ställningstagandet att vi får lägga ned våra röster om det blir en omröstning under punkt 1. Det är det vi kommer att göra. Vi tycker inte att vi ska ta ställning fullt ut i de delfrågor som Owe Hellberg har lyft fram i en motion, men vi vill ha en utredning om det fältet av frågor. Den utredningen har vi yrkat på tidigare. För att fullfölja det yrkandet får vi lägga ned våra röster under punkt 1.

Anf. 29 Owe Hellberg (V)

Herr talman! Då vill jag bara framföra en liten hälsning till utskottet att ni behöver se över er ordning för hantering av frågorna, om det är så att Fridolin inte kan yrka på en reservation därför att det kommer frågor i nästa betänkande. Det verkar väldigt märkligt. Det borde ni se över, och där håller jag med Fridolin.