Titel saknas

Herr talman! Det så kallade 3 G-nätet, tredje generationens mobilnät, är i dag till två tredjedelar utbyggt enligt det avtal som regeringen tecknat med mobiloperatörerna. Telefonförsäljningen går trögt, och tjänsteinnehållet är fortfarande ganska undermåligt. Trots detta har regeringen så bråttom med den fortsatta utbyggnaden att man är beredd att vidta tvångsåtgärder - expropriation, som det heter med ett lite finare ord - för att skynda på utbyggnaden utan att bry sig om vare sig medborgarintressen eller den kommunala demokratin. Varför? kan man undra. Jo, regeringen har misslyckats med sitt mål att det mobila 3 G-nätet ska vara fullt utbyggt till den sista december 2003. Mobiloperatörerna, som har fått licenserna kostnadsfritt, oroar sig över att de ska få betala förseningsavgifter i mångmiljonklassen, och de har därför pekat ut ledningsrättslagstiftningen som boven i dramat. Regeringen har anammat bolagens klagan, och staten och kapitalet gör gemensam sak. De som blir lidande är de medborgare i landet som känner oro för utbyggnaden och som vill vara med och bestämma var masterna ska placeras eller var basstationer och antenner ska sättas upp. Det här bekymrar också många kommunpolitiker som känner sig maktlösa när de vill påverka placeringen av master. De blir överkörda eftersom gällande plan- och bygglagstiftning i stort sett inte lägger några som helst hinder i vägen. Vänsterpartiet är inte motståndare till den nya tekniken men kräver att utbyggnaden sker under demokratiska former och med större möjlighet till insyn och information. Vi kräver att alla mobilmaster oavsett var de sitter eller hur de ser ut ska omfattas av bygglov och att kommunerna ska ha det avgörande inflytandet över deras placering. Vi kräver att det ska göras en bygganmälan innan basstationer och antenner sätts upp, och de boende ska informeras i förväg om att basstationer ska sättas upp. Vi kräver också att varje kommun ska ha tillgång till information om basstationers och antenners placering och att kommuninvånarna ska kunna få ta del av densamma. Utskottsmajoriteten avstyrker våra krav med mycket diffusa motiveringar. När det gäller masters placeringar försöker utskottet påskina att kommunerna visst kan bestämma över deras placering, och utskottet säger att det är upp till kommunerna att avgöra frågan. När det gäller bygganmälan för basstationer och antenner avstyrks detta med motiveringen att en bygganmälan har ett annat syfte kopplat till bygglovsprövningen. Varför den även ska kunna ha ett informationssyfte framgår inte. När det gäller kommunernas möjlighet att informera om var alla basstationer och antenner är placerade försöker utskottsmajoriteten påskina att de har alla möjligheter i världen att sammanställa sådan information, trots att det bevisligen inte förhåller sig så. I stället får affärsintressen gå före medborgarnas rätt till heltäckande information. I praktiken avfärdade regeringen våra krav innan propositionen lades fram och valde i stället att locka med sig alla de borgerliga partierna som stöd för denna tvångslagstiftning. Priset var en utredning om en förändring av gällande ersättningsregler, expropriationslagstiftningen, som nu ska marknadsanpassas. Första steget till en sådan utredning togs i samband med att dessa frågor behandlades i ett allmännamotionsbetänkande. Socialdemokraterna bildade majoritet med borgerligheten och gjorde ett tillkännagivande till moderat- och folkpartimotioner i frågan. Kanske har borgerligheten ropat hej lite för tidigt. Endast Centerpartiet har varit klokt nog att villkora sitt medgivande till lagstiftningsförändringen. Det borgerliga värnandet om äganderätten får stå tillbaka, och det eviga pratet om vikten av det kommunala självstyret har kommit av sig. När kapitalets intressen ska stärkas spelar tydligen inte dessa frågor någon större roll. Samtidigt konstaterar vi att 60 % av befolkningen inte vill ha en 3 G-mast i sin närmiljö. Nästan 50 % har litet eller inget förtroende för myndigheternas ansvar när det gäller bedömningen av strålningsrisken. Siffrorna talar sitt tydliga språk. Det här är något som man inte bara kan rycka på axlarna åt. Det finns också en stor grupp människor som i dag betraktar sig som elöverkänsliga och vars symtom man inte bara kan avfärda - oavsett vad de beror på. Finns det några risker med att sätta upp 60 000 basstationer för mobiltelefoni? Vänsterpartiet gör inga andra bedömningar än den som Strålskyddsinstitutet gjort. Men vi menar att försiktighetsprincipen ska råda i enlighet med de EU-direktiv som ligger till grund för utbyggnaden av 3 G-nätet och som ska omfattas av artikel 174 i EG-fördraget. Tyvärr är inte den svenska lagstiftningen i detta fall tillämpbar. Uppförandet av master omfattas inte av miljöbalkens regler om försiktighetsmått, eller i dagligt tal den så kallade försiktighetsprincipen. Här gäller plan- och bygglagstiftningen, som visserligen till viss del omfattas av miljöbalkens regler, dock ej paragrafen om just försiktighetsprincipen. Regeringen har fått kritik från EU för avsaknaden av miljökonsekvensbedömningar när det gäller till exempel utbyggnaden av externa köpcentrum, turistanläggningar med mera och håller som bäst på att förbereda kompletterande lagförslag i frågan. När det gäller master gör dock regeringen precis tvärtom med detta lagförslag och vill i stället forcera och tvinga fram en fortsatt mastutbyggnad. Flera tunga remissinstanser, som Svenska kommunförbundet, hyresgäströrelsen, Sabo, Sveriges fastighetsägare med flera, avstyrker regeringens förslag, bland annat därför att det EU-direktiv som ligger till grund för detta inte kräver den ändring av ledningsrättslagen som nu föreslås och att det inte heller finns någon anledning att ändra den princip som i dag råder, att överenskommelser ska ske på frivillighetens grund, vare sig det gäller förhållandet fastighetsägare-operatör eller operatörer sinsemellan. Parterna på bostadsmarknaden har dessutom enats om en gemensam policy, där det bland annat framgår att berörda hyresgäster ska informeras och att de har fått ett mer direkt inflytande innan det tecknas avtal om till exempel basstationers placering i ett bostadsområde. Detta riskerar nu att äventyras genom det här beslutet om tvångsåtgärder. Företrädare för de här grupperna, alltså för närmare 2 miljoner hushåll i Sverige, och företrädare för landets samtliga kommuner får inget gehör. Regeringen gör hellre upp med de borgerliga partierna, med fagra löften om bättre ersättningar vid expropriationsförfarandet. Med det, herr talman, yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 4, men jag står naturligtvis bakom våra övriga reservationer.

Herr talman! Jag yrkar bifall till Centerpartiets reservation 6 under punkt 5. Centerpartiets ställningstagande kan sammanfattas under tre punkter: 1. Centerpartiet är för en ny teknik. 2. Centerpartiet slår vakt om äganderätten. 3. Centerpartiet kräver en ökad satsning på forskning om strålning och människors hälsa. Ny teknik är en tillgång i vårt samhälle, om den används på rätt sätt, miljöriktigt och så att det kommer hela vårt land till del och där man tar hänsyn till äganderätt, markförhållanden och människorna. Ledningsrätt har funnits sedan 1970-talet. Den ger rätt att dra fram och använda sig av en ledning som ingår i någon annans fastighet. Ledningsrätt beslutas av lantmäterimyndigheten, och den kan under vissa förutsättningar upplåtas även om den berörda fastighetsägaren motsätter sig detta. Det är en upplåtelseform som fått en allt större betydelse över tiden i takt med den tekniska utvecklingen. Vi har fått nya metoder för att överföra signaler och nya kommunikationsnät. De traditionella fasta kommunikationsnäten kompletteras med markbundna mobilnät, kabel-TV-nät och satellitnät, för att nämna några. Med den tekniska utvecklingen följer ett behov att nyttja utrymme på annans mark även för andra anordningar än ledningar för mobiltelefonmaster och radiolänkstationer. Mot den bakgrunden finns det nu anledning att även kunna använda ledningsrätten för att upplåta utrymme för andra ledningar än de som anges i den "gamla" lagen. Den 1 juli 2000 infördes möjligheten för en innehavare av ledningsrätt för kraftledning att dra vissa teleledningar och svagströmsledningar. Syftet med det var att underlätta utbyggnad av bredbandsnäten. Herr talman! Det är givetvis att föredra om den befintliga infrastrukturen i form av ledningar kan utnyttjas på ett optimalt sätt. Därför finns det behov av att komplettera existerande ledningsnät även på andra sätt än nuvarande lag ger möjlighet till. Det är ny teknik, och det är fler aktörer på marknaden. Om ledningsrätten är i olika ägares händer uppkommer frågan hur samverkan mellan dem ska regleras. För närvarande regleras det genom avtal. Det är också den allra bästa utgångspunkten för att göra det. Det är dock oklart vilka rättsverkningar dessa avtal har. Av den anledningen krävs en ändring i nuvarande lagstiftning. Centerpartiet motsätter sig inte en ändring av den gamla ledningsrättslagen. Syftet för oss är att vi ska ge bra förutsättningar för hela landet att kunna nyttja den nya tekniken. Men, herr talman, Centerpartiet slår vakt om äganderätten, och vi villkorar därför även detta beslut som är på väg fram. Centerpartiet anser att innan den nya lagen kan tas i bruk ska den av riksdagen begärda översynen av exproprieringslagen, som reglerar markägares ersättningar och rättigheter, vara helt klar och antagen av riksdagen. Det är en översyn som vi i Centerpartiet har drivit krav på och fått gehör för. Även andra har drivit det kravet. Vi håller i det kravet och vill gå ett steg till genom att villkora att den ska vara helt klar innan nya beslut om lagar kan tas, bland annat ledningsrätten. En fastighetsägare har rätt till ersättning för att mark och utrymme tas i anspråk med ledningsrätt. När ersättningen bestäms ska reglerna i exproprieringslagen tillämpas. Dessa bygger på en skadeprincip. Ersättning ska betalas för den skada som fastighetsägaren drabbas av. Men även denna lag är gammal - den är från 1970-talet - och mycket har hänt som gör att även den är föråldrad och ska ses över. Det har riksdagen beslutat, och vi väntar på en skyndsam behandling, som gör att det finns all anledning att invänta nya lagbeslut om ledningsrätt för elektroniska kommunikationsnät. De nuvarande reglerna om ersättning vid expropriering kom till under en tid när exploatörerna i stort sett var statliga verk eller liknande. Den nuvarande situationen är helt annorlunda. Nu är det kommersiella företag som också är med som exploatörer. Ersättningsreglerna kring expropriering är omoderna. Dessutom måste även regelverket kring vad och under vilka omständigheter som expropriering kan användas ses över. Äganderätten får inte urholkas. Att i detta läge bifalla regeringens förslag om ändring i ledningsrättslagen utan att den frågan är löst är olyckligt. Det finns all anledning för riksdagen att bifalla Centerpartiets begäran och rösta för Centerpartiets reservation i detta betänkande. Herr talman! Det tredje området som Centerpartiet tar fram är strålningsrisken. Den forskning som finns i dag kring strålning från telemaster och telefoner är inte entydig. Vi anser att det måste satsas ytterligare på forskning kring strålning kopplat till människors hälsa och miljö. Vi har alla i riksdagen, inte minst i bostadsutskottet, tagit del av synpunkter från människor som har problem med bland annat elöverkänslighet. De möts av en skepsis som jag inte tycker är värdig ett demokratiskt samhälle. Alla måste mötas med respekt. Speciellt illa berörd blir jag när jag hör hur kommunerna handlägger människors begäran att få bo i en lågstrålande zon i sin hemkommun. Jag kan inte acceptera att människor ska vara, som de själva uttrycker det, miljöflyktingar i sitt eget land. De kan inte bo kvar i sina hem på grund av elöverkänslighet och närhet till master. Enligt plan- och bygglagen krävs bygglov för att uppföra en radio- eller telemast. Bygglov behövs även om det skulle ha beviljats ledningsrätt för masten. Planläggning får inte medverka till att miljökvalitetsnormer överträds. Lokalisering av bebyggelse ska ske till mark som är lämplig med hänsyn till boendes hälsa. Det måste även innebära att man tar hänsyn till de boende när man gör en förändring i bostadsområdet, när man bygger en ny mast. Länsstyrelsen kan även ingripa mot kommuners beslut som kan befaras innebära att en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa. Det står i PBL, 12 kap. Kommunerna har planmonopol. De har instrumenten, till exempel översiktsplanen, där de kan skriva in vilka områden som de anser ska vara lågstrålande zoner. Men när man ser hur det fungerar i verkligheten, där kommuner inte bryr sig eller säger sig inte ha de verktyg som de behöver för att skydda sina medborgare, är min fråga till regeringen och ansvariga socialdemokrater: Behövs det en skärpning av lagen? Jag har tidigare påtalat att jag anser att översiktsplanen borde vara ett bindande dokument och inte som nu bara vägledande. Svenska kommunförbundet säger - det är redovisat i ett dokument som jag har fått från riksdagens utredningstjänst - att det i dag inte finns vare sig stöd från centrala myndigheter eller lagliga möjligheter att upprätta zoner med låg strålning. Samtidigt säger man att skyddsavstånd kan läggas in i detaljplaner. Man hänvisar till förarbeten, som man säger, i plan- och bygglagen. Det haltar någonstans. Reglerna är väldigt otydliga. Herr talman! Även vi i bostadsutskottet har sagt att planläggning inte får medverka till att miljökvalitetsnormer överträds. Byggnader och bygglovspliktiga anläggningar ska placeras så att de eller deras användning inte medför fara eller betydande olägenheter. Länsstyrelsen har, som sagt, även befogenheter att ingripa mot sådana beslut som kan befaras innebära att en bebyggelse annars blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa - plan- och bygglagen 12 kap. Herr talman! Ju mer jag blir insatt i och läser om dessa ärenden och i det här förslaget om ledningsrätt för elektroniska kommunikationer, desto mer inser jag att det finns all anledning att skynda långsamt med ny lagstiftning. Det finns många obesvarade frågor som har kommit i dagen. Jag yrkar än en gång bifall till reservation 6 under punkt 5. Den kan ge alla politiska partier rådrum, som jag tycker att alla behöver.

Herr talman! Det så kallade 3 G-nätet, tredje generationens mobilnät, är i dag till två tredjedelar utbyggt enligt det avtal som regeringen tecknat med mobiloperatörerna. Telefonförsäljningen går trögt, och tjänsteinnehållet är fortfarande ganska undermåligt. Trots detta har regeringen så bråttom med den fortsatta utbyggnaden att man är beredd att vidta tvångsåtgärder - expropriation, som det heter med ett lite finare ord - för att skynda på utbyggnaden utan att bry sig om vare sig medborgarintressen eller den kommunala demokratin. Varför? kan man undra. Jo, regeringen har misslyckats med sitt mål att det mobila 3 G-nätet ska vara fullt utbyggt till den sista december 2003. Mobiloperatörerna, som har fått licenserna kostnadsfritt, oroar sig över att de ska få betala förseningsavgifter i mångmiljonklassen, och de har därför pekat ut ledningsrättslagstiftningen som boven i dramat. Regeringen har anammat bolagens klagan, och staten och kapitalet gör gemensam sak. De som blir lidande är de medborgare i landet som känner oro för utbyggnaden och som vill vara med och bestämma var masterna ska placeras eller var basstationer och antenner ska sättas upp. Det här bekymrar också många kommunpolitiker som känner sig maktlösa när de vill påverka placeringen av master. De blir överkörda eftersom gällande plan- och bygglagstiftning i stort sett inte lägger några som helst hinder i vägen. Vänsterpartiet är inte motståndare till den nya tekniken men kräver att utbyggnaden sker under demokratiska former och med större möjlighet till insyn och information. Vi kräver att alla mobilmaster oavsett var de sitter eller hur de ser ut ska omfattas av bygglov och att kommunerna ska ha det avgörande inflytandet över deras placering. Vi kräver att det ska göras en bygganmälan innan basstationer och antenner sätts upp, och de boende ska informeras i förväg om att basstationer ska sättas upp. Vi kräver också att varje kommun ska ha tillgång till information om basstationers och antenners placering och att kommuninvånarna ska kunna få ta del av densamma. Utskottsmajoriteten avstyrker våra krav med mycket diffusa motiveringar. När det gäller masters placeringar försöker utskottet påskina att kommunerna visst kan bestämma över deras placering, och utskottet säger att det är upp till kommunerna att avgöra frågan. När det gäller bygganmälan för basstationer och antenner avstyrks detta med motiveringen att en bygganmälan har ett annat syfte kopplat till bygglovsprövningen. Varför den även ska kunna ha ett informationssyfte framgår inte. När det gäller kommunernas möjlighet att informera om var alla basstationer och antenner är placerade försöker utskottsmajoriteten påskina att de har alla möjligheter i världen att sammanställa sådan information, trots att det bevisligen inte förhåller sig så. I stället får affärsintressen gå före medborgarnas rätt till heltäckande information. I praktiken avfärdade regeringen våra krav innan propositionen lades fram och valde i stället att locka med sig alla de borgerliga partierna som stöd för denna tvångslagstiftning. Priset var en utredning om en förändring av gällande ersättningsregler, expropriationslagstiftningen, som nu ska marknadsanpassas. Första steget till en sådan utredning togs i samband med att dessa frågor behandlades i ett allmännamotionsbetänkande. Socialdemokraterna bildade majoritet med borgerligheten och gjorde ett tillkännagivande till moderat- och folkpartimotioner i frågan. Kanske har borgerligheten ropat hej lite för tidigt. Endast Centerpartiet har varit klokt nog att villkora sitt medgivande till lagstiftningsförändringen. Det borgerliga värnandet om äganderätten får stå tillbaka, och det eviga pratet om vikten av det kommunala självstyret har kommit av sig. När kapitalets intressen ska stärkas spelar tydligen inte dessa frågor någon större roll. Samtidigt konstaterar vi att 60 % av befolkningen inte vill ha en 3 G-mast i sin närmiljö. Nästan 50 % har litet eller inget förtroende för myndigheternas ansvar när det gäller bedömningen av strålningsrisken. Siffrorna talar sitt tydliga språk. Det här är något som man inte bara kan rycka på axlarna åt. Det finns också en stor grupp människor som i dag betraktar sig som elöverkänsliga och vars symtom man inte bara kan avfärda - oavsett vad de beror på. Finns det några risker med att sätta upp 60 000 basstationer för mobiltelefoni? Vänsterpartiet gör inga andra bedömningar än den som Strålskyddsinstitutet gjort. Men vi menar att försiktighetsprincipen ska råda i enlighet med de EU-direktiv som ligger till grund för utbyggnaden av 3 G-nätet och som ska omfattas av artikel 174 i EG-fördraget. Tyvärr är inte den svenska lagstiftningen i detta fall tillämpbar. Uppförandet av master omfattas inte av miljöbalkens regler om försiktighetsmått, eller i dagligt tal den så kallade försiktighetsprincipen. Här gäller plan- och bygglagstiftningen, som visserligen till viss del omfattas av miljöbalkens regler, dock ej paragrafen om just försiktighetsprincipen. Regeringen har fått kritik från EU för avsaknaden av miljökonsekvensbedömningar när det gäller till exempel utbyggnaden av externa köpcentrum, turistanläggningar med mera och håller som bäst på att förbereda kompletterande lagförslag i frågan. När det gäller master gör dock regeringen precis tvärtom med detta lagförslag och vill i stället forcera och tvinga fram en fortsatt mastutbyggnad. Flera tunga remissinstanser, som Svenska kommunförbundet, hyresgäströrelsen, Sabo, Sveriges fastighetsägare med flera, avstyrker regeringens förslag, bland annat därför att det EU-direktiv som ligger till grund för detta inte kräver den ändring av ledningsrättslagen som nu föreslås och att det inte heller finns någon anledning att ändra den princip som i dag råder, att överenskommelser ska ske på frivillighetens grund, vare sig det gäller förhållandet fastighetsägare-operatör eller operatörer sinsemellan. Parterna på bostadsmarknaden har dessutom enats om en gemensam policy, där det bland annat framgår att berörda hyresgäster ska informeras och att de har fått ett mer direkt inflytande innan det tecknas avtal om till exempel basstationers placering i ett bostadsområde. Detta riskerar nu att äventyras genom det här beslutet om tvångsåtgärder. Företrädare för de här grupperna, alltså för närmare 2 miljoner hushåll i Sverige, och företrädare för landets samtliga kommuner får inget gehör. Regeringen gör hellre upp med de borgerliga partierna, med fagra löften om bättre ersättningar vid expropriationsförfarandet. Med det, herr talman, yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 4, men jag står naturligtvis bakom våra övriga reservationer.

Herr talman! Jag yrkar bifall till Centerpartiets reservation 6 under punkt 5. Centerpartiets ställningstagande kan sammanfattas under tre punkter: 1. Centerpartiet är för en ny teknik. 2. Centerpartiet slår vakt om äganderätten. 3. Centerpartiet kräver en ökad satsning på forskning om strålning och människors hälsa. Ny teknik är en tillgång i vårt samhälle, om den används på rätt sätt, miljöriktigt och så att det kommer hela vårt land till del och där man tar hänsyn till äganderätt, markförhållanden och människorna. Ledningsrätt har funnits sedan 1970-talet. Den ger rätt att dra fram och använda sig av en ledning som ingår i någon annans fastighet. Ledningsrätt beslutas av lantmäterimyndigheten, och den kan under vissa förutsättningar upplåtas även om den berörda fastighetsägaren motsätter sig detta. Det är en upplåtelseform som fått en allt större betydelse över tiden i takt med den tekniska utvecklingen. Vi har fått nya metoder för att överföra signaler och nya kommunikationsnät. De traditionella fasta kommunikationsnäten kompletteras med markbundna mobilnät, kabel-TV-nät och satellitnät, för att nämna några. Med den tekniska utvecklingen följer ett behov att nyttja utrymme på annans mark även för andra anordningar än ledningar för mobiltelefonmaster och radiolänkstationer. Mot den bakgrunden finns det nu anledning att även kunna använda ledningsrätten för att upplåta utrymme för andra ledningar än de som anges i den "gamla" lagen. Den 1 juli 2000 infördes möjligheten för en innehavare av ledningsrätt för kraftledning att dra vissa teleledningar och svagströmsledningar. Syftet med det var att underlätta utbyggnad av bredbandsnäten. Herr talman! Det är givetvis att föredra om den befintliga infrastrukturen i form av ledningar kan utnyttjas på ett optimalt sätt. Därför finns det behov av att komplettera existerande ledningsnät även på andra sätt än nuvarande lag ger möjlighet till. Det är ny teknik, och det är fler aktörer på marknaden. Om ledningsrätten är i olika ägares händer uppkommer frågan hur samverkan mellan dem ska regleras. För närvarande regleras det genom avtal. Det är också den allra bästa utgångspunkten för att göra det. Det är dock oklart vilka rättsverkningar dessa avtal har. Av den anledningen krävs en ändring i nuvarande lagstiftning. Centerpartiet motsätter sig inte en ändring av den gamla ledningsrättslagen. Syftet för oss är att vi ska ge bra förutsättningar för hela landet att kunna nyttja den nya tekniken. Men, herr talman, Centerpartiet slår vakt om äganderätten, och vi villkorar därför även detta beslut som är på väg fram. Centerpartiet anser att innan den nya lagen kan tas i bruk ska den av riksdagen begärda översynen av exproprieringslagen, som reglerar markägares ersättningar och rättigheter, vara helt klar och antagen av riksdagen. Det är en översyn som vi i Centerpartiet har drivit krav på och fått gehör för. Även andra har drivit det kravet. Vi håller i det kravet och vill gå ett steg till genom att villkora att den ska vara helt klar innan nya beslut om lagar kan tas, bland annat ledningsrätten. En fastighetsägare har rätt till ersättning för att mark och utrymme tas i anspråk med ledningsrätt. När ersättningen bestäms ska reglerna i exproprieringslagen tillämpas. Dessa bygger på en skadeprincip. Ersättning ska betalas för den skada som fastighetsägaren drabbas av. Men även denna lag är gammal - den är från 1970-talet - och mycket har hänt som gör att även den är föråldrad och ska ses över. Det har riksdagen beslutat, och vi väntar på en skyndsam behandling, som gör att det finns all anledning att invänta nya lagbeslut om ledningsrätt för elektroniska kommunikationsnät. De nuvarande reglerna om ersättning vid expropriering kom till under en tid när exploatörerna i stort sett var statliga verk eller liknande. Den nuvarande situationen är helt annorlunda. Nu är det kommersiella företag som också är med som exploatörer. Ersättningsreglerna kring expropriering är omoderna. Dessutom måste även regelverket kring vad och under vilka omständigheter som expropriering kan användas ses över. Äganderätten får inte urholkas. Att i detta läge bifalla regeringens förslag om ändring i ledningsrättslagen utan att den frågan är löst är olyckligt. Det finns all anledning för riksdagen att bifalla Centerpartiets begäran och rösta för Centerpartiets reservation i detta betänkande. Herr talman! Det tredje området som Centerpartiet tar fram är strålningsrisken. Den forskning som finns i dag kring strålning från telemaster och telefoner är inte entydig. Vi anser att det måste satsas ytterligare på forskning kring strålning kopplat till människors hälsa och miljö. Vi har alla i riksdagen, inte minst i bostadsutskottet, tagit del av synpunkter från människor som har problem med bland annat elöverkänslighet. De möts av en skepsis som jag inte tycker är värdig ett demokratiskt samhälle. Alla måste mötas med respekt. Speciellt illa berörd blir jag när jag hör hur kommunerna handlägger människors begäran att få bo i en lågstrålande zon i sin hemkommun. Jag kan inte acceptera att människor ska vara, som de själva uttrycker det, miljöflyktingar i sitt eget land. De kan inte bo kvar i sina hem på grund av elöverkänslighet och närhet till master. Enligt plan- och bygglagen krävs bygglov för att uppföra en radio- eller telemast. Bygglov behövs även om det skulle ha beviljats ledningsrätt för masten. Planläggning får inte medverka till att miljökvalitetsnormer överträds. Lokalisering av bebyggelse ska ske till mark som är lämplig med hänsyn till boendes hälsa. Det måste även innebära att man tar hänsyn till de boende när man gör en förändring i bostadsområdet, när man bygger en ny mast. Länsstyrelsen kan även ingripa mot kommuners beslut som kan befaras innebära att en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa. Det står i PBL, 12 kap. Kommunerna har planmonopol. De har instrumenten, till exempel översiktsplanen, där de kan skriva in vilka områden som de anser ska vara lågstrålande zoner. Men när man ser hur det fungerar i verkligheten, där kommuner inte bryr sig eller säger sig inte ha de verktyg som de behöver för att skydda sina medborgare, är min fråga till regeringen och ansvariga socialdemokrater: Behövs det en skärpning av lagen? Jag har tidigare påtalat att jag anser att översiktsplanen borde vara ett bindande dokument och inte som nu bara vägledande. Svenska kommunförbundet säger - det är redovisat i ett dokument som jag har fått från riksdagens utredningstjänst - att det i dag inte finns vare sig stöd från centrala myndigheter eller lagliga möjligheter att upprätta zoner med låg strålning. Samtidigt säger man att skyddsavstånd kan läggas in i detaljplaner. Man hänvisar till förarbeten, som man säger, i plan- och bygglagen. Det haltar någonstans. Reglerna är väldigt otydliga. Herr talman! Även vi i bostadsutskottet har sagt att planläggning inte får medverka till att miljökvalitetsnormer överträds. Byggnader och bygglovspliktiga anläggningar ska placeras så att de eller deras användning inte medför fara eller betydande olägenheter. Länsstyrelsen har, som sagt, även befogenheter att ingripa mot sådana beslut som kan befaras innebära att en bebyggelse annars blir olämplig med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa - plan- och bygglagen 12 kap. Herr talman! Ju mer jag blir insatt i och läser om dessa ärenden och i det här förslaget om ledningsrätt för elektroniska kommunikationer, desto mer inser jag att det finns all anledning att skynda långsamt med ny lagstiftning. Det finns många obesvarade frågor som har kommit i dagen. Jag yrkar än en gång bifall till reservation 6 under punkt 5. Den kan ge alla politiska partier rådrum, som jag tycker att alla behöver.

Herr talman! Centerpartiet har ändå varit ärligt i den här debatten. Får bara markägarna mera pengar, får de som sätter upp basstationer och annat på sina fastigheter mera pengar, går man med på tvångslagstiftning. Det är lite förvånande att Rigmor Stenmark pratar sig varm för äganderätten - den ska vara stark - när man samtidigt säger: Vi är beredda att gå med på mer av ingripanden från staten, mer av tvångslagstiftning. Det får jag inte riktigt att gå ihop. Du värnar väldigt mycket om den kommunala demokratin. Men i alla de lagar som du nu pratar om, plan- och bygglagen bland annat, finns det ingenting som hjälper kommunerna, som stöder kommunerna, att ha några som helst villkor eller på något sätt styra var de här masterna ska stå någonstans. Du lyfter inte heller fram det i din reservation, utan gör bara kopplingen till mer pengar. Blir det mer pengar köper man det här. Vad betyder allt det andra som Rigmor Stenmark pratar om? Vad är dina konkreta förslag till lösningar?

Herr talman! Jag förstår att Owe Hellberg har svårt att hänga med i Centerpartiets resonemang, eftersom Owe Hellberg är klart inställd på att säga nej till allt som har med äganderätt att göra i Sverige. Det är inte första gången som Owe Hellberg gör det. Owe Hellberg tänker sig inte in i vad det innebär om man skulle förgripa sig på äganderätten i Sverige. Owe Hellberg ser inte heller kopplingen. När man äger en mark eller äger en egendom eller något annat har man också ett ansvar för det som man äger, det vill säga att man också har ansvar för hur man hanterar miljön. Det handlar inte bara om pengar, Owe Hellberg. Även om det är det som snurrar runt i Owe Hellbergs huvud gör det inte det i mitt.

Herr talman! Det var ju inte riktigt min frågeställning. Jag frågade faktiskt på vilket sätt kommuner och medborgare kan påverka placering av master och basstationer och antenner. Du hänvisar till en massa lagregler i plan- och bygglagen som i det här fallet visar sig inte ha någon verkan. De betyder ingenting. Det är ett problem, och då undrar jag: Vad har ni för lösning på det? Det tar du inte upp i din reservation. Sedan pratar du om behovet av mera forskning runt strålningen, men samtidigt är du beredd att skynda på utbyggnaden. Vi ska alltså bygga klart först, och sedan ska vi forska och fundera över om det här har någon påverkan på människors hälsa och på andra sätt. Du borde i stället faktiskt ta ställning för det som EU-direktivet föreskriver, att hela den här utbyggnaden ska omfattas av försiktighetsprincipen. Den är omskriven i det direktiv som styr den här utbyggnaden. I vår lagstiftning är den inte tillämpbar. Den gäller miljöbalksärenden och inte master och den andra delen av det här nätets utbyggnad. Det blir lite problem när man pratar sig varm för en massa saker när man i nästa stund inte har ett enda konkret förslag till hur man ska lösa problemen. I stället ska det då vara en viss fördröjningsprocess i det här, men man ska bygga på, och så får vi väl forska så småningom när alltihop är klart.

Herr talman! Owe Hellberg kommer säkert ihåg bostadsutskottets senaste sammanträde. Där begärde jag att vi skulle få en hearing om just strålning i bostadsutskottet. Jag vill upprepa den frågan till Owe Hellberg, som ändå är en av ordförandena i utskottet: Är Owe Hellberg beredd att bejaka min fråga och begäran om att få en hearing när det gäller strålning? Jag tycker att det är oerhört viktigt att vi reder ut de här frågorna. Det gör man inte genom att knäppa på fingrarna och säga att man ska göra det nu och här, utan det är en forskning som vi hela tiden måste se an. Jag delar helt uppfattningen att kommunerna inte riktigt tycks ha de instrument som de behöver för att de ska klara av det här. Jag har två luntor i bänken från just riksdagens utredningstjänst som Owe Hellberg kan få ta del av sedan. Jag frågar: Vilka möjligheter har en kommun att se till att det finns lågstrålande zoner redan i dag? Owe Hellberg skakar på huvudet. Min fråga gick också till Socialdemokraterna: Behövs det en skarpare lagstiftning på det här området? Det är helt klart. Det kan vi vara överens om, och det är viktigt att vi är det, så att det kan bli en bredd. Så småningom hoppas vi att vi får alla partier med oss, för det här är oerhört viktigt. Jag säger återigen att jag inte vill vara med om att höra människor säga att de är miljöflyktingar i ett land för att de är så pass känsliga för den här nya tekniken. Jag har sett att folk har skakat på huvudet åt detta och hört att man tycker att människor är inbillningssjuka och allt möjligt. Jag ställer inte upp på det, Owe Hellberg. Jag hoppas att du hör vad jag säger och att du inser att det är allvar från Centerpartiets sida. Det handlar om att slå vakt om människorna och att se till att vi får en lagstiftning som också ger kommunerna instrument. Framför allt handlar det om att de människor som lider av de här problemen ska känna att vi tar deras oro och deras kunskap på allvar.

Herr talman! Jag yrkar först och absolut avslag på den här propositionen. Det är ett mycket skarpt yrkande från Miljöpartiet. Aldrig under alla mina år i bostadsutskottet har jag fått så många upprörda brev och telefonsamtal i någon fråga som i denna om ledningsrätt och 3 G. Det är både organisationer och enskilda personer som hör av sig med en enda önskan: Stoppa utbyggnaden av 3 G! Vi vill att någon ska lyssna på deras erfarenheter om hur de som är drabbade av elöverkänslighet tvingas framleva sina liv. Det lär finnas en kvarts miljon elöverkänsliga människor i vårt land. Ni andra i bostadsutskottet måste också ha fått brev och telefonsamtal. Vad säger ni till dem som drabbas? Hur förklarar ni att ni ställt er bakom förslaget som innebär att master kommer att sättas upp mot markägares vilja - enskilda såväl som kommuner i form av markägare? De här människorna har blivit flyktingar i sitt eget land. De har snart ingenstans att ta vägen. Planerna är att 99,98 % av landets hushåll ska nås av 3 G-näten. Post- och telestyrelsen begär att alltihop ska vara klart i december i år. Nu tror sig tydligen inte operatörerna om att klara det på utsatt tid. Se det som ett löfte och inte som ett hot. Det lär i nuläget vara utbyggt till 70 %. Det är de återstående 30 som tar tid och kostar mest. Detta beskrivs i en artikel i Dagens Nyheter den 24 maj. Där står: Samtidigt ser 3 G inte ut att bli den omedelbara succé som branschen trodde och spådde när man övertrumfade varandra i löften om hur man skulle frälsa de svenska hushållen med den nya mobilteletekniken. Det stod i Dagens Nyheters ekonomidel den 24 maj. Det var Pea Nilsson som skrev det. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Får nya teknikprylar kosta precis vadsomhelst? Kan vi kosta på oss att riskera vår egen och andras hälsa för att kunna använda alla nya tjänster i mobiltelefonerna? Är de inte först och främst tänkta att ringa med? Vi i Miljöpartiet är långt ifrån teknikfientliga. Vi ser naturligtvis användbarheten i detta nya system, men vi anser också att försiktighetsprincipen måste råda. Den finns inskriven i 2 kap. i miljöbalken. Enligt 3 § ska alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd iaktta vissa försiktighetsmått för att motverka skador eller olägenheter för människors hälsa och miljö. Det är klart som korvspad. Den här principen anser vi ska tillämpas i alla sammanhang där myndigheter tar ställning till om tillstånd ska ges för en viss verksamhet. Det är närmast fråga om prövningar enligt ledningsrättslagen och plan- och bygglagen. Det gäller intrång i boendemiljö, landskapsbild och kulturmiljö. Jag kan berätta om en landskapsbild, kulturmiljö och gammal boendemiljö som jag besökte tillsammans med Rifo i måndags, nämligen Birka. Vi var högst uppe på toppen där Ansgarskorset står och hade en milsvid underbart hänförande utsikt. Vi såg väl inte riktigt ända till Västerås, men nästan. Vi såg framför allt Hovgården och Adelsö kyrka. Det här är världsarvsområden. Här planerar man att sätta upp förfulande master. Är det att ta hänsyn till landskapsbild och kulturmiljö? Björn Gillberg har granskat åtskilliga mastärenden. Tusentals drabbade personer har hört av sig till Miljöcentrum. Han säger i en artikel i Dagens Nyheter i slutet av april att det synes ha skapats en rättslös juridisk snabbfil för att teleoperatörerna snabbt och på sina villkor ska kunna sätta upp sina master. Det är ett tydligt exempel på att det sker en maktförskjutning från enskilda markägare och kommuner till de stora telebolagen. Människors hälsa är det svårt att sätta ett pris på. Hela kalaset går dock i reda pengar på 8 miljarder. När det nu ändå tycks ta lite tid att få upp masterna kanske vi kan besinna oss lite och ta del av den forskning som finns på området. Man säger att det är ofarligt och att folk inbillar sig. Det kunde man kanske säga om oss medelålders när vi fick ta del av ny teknik och tyckte att det var hemskt otrevligt att sitta framför dataskärmar. Jag var inte så gammal på den tiden då det infann sig. Men när dataingenjörerna själva drabbades av elallergi var det nog ingen som trodde att de gjorde sig till eller var rädda för den nya tekniken och att det var psykosomatiskt. Det måste naturligtvis ligga något i detta. Det har forskats ganska mycket. Jag väljer naturligtvis att se den forskning som varnar för användningen av den nya tekniken, och inte den som väljer att bortse från att det möjligtvis kan finnas problem. Det finns en undersökning från Holland 2003 av Zwamborn med flera som pekar på negativa effekter för människor vid exponering, även under gällande gränsvärden. Studien gällde exponering för strålningsfält som liknar dem från 3 G-basstationer. Kommuner är markägare. Enskilda godsägare i Skåne är markägare. Det finns många olika slags markägare. Det jag inte kan förstå är hur vissa partier i Sveriges riksdag kan tycka att det här är okej. Många värnar om det kommunala självstyret. Jag vet kommuner som har fått avslag när de har försökt avsätta strålningsfria zoner i sina kommuner. Jag känner till markägare i Skåne som har överklagat och fått rätt. Hur länge kan de glädjas åt det? Jo, till augusti. De kan ju över sommaren glädja sig åt att de har fått rätt på ett överklagande. Innan vi vet vad det är fråga om och vad det för med sig bör vi besinna oss och ha ett moratorium för mer utbyggnad av 3 G. Om det är så ofarligt som många påstår att det är, varför finns det då försäkringsbolag som i sina produktansvarighetsförsäkringar sedan något år undantar skador orsakade av mikrovågsstrålning? Det är ju väldigt märkligt eftersom telecombranschen anser att mikrovågor är helt harmlösa. Marknadskrafterna är tydligen inte helt överens om den saken. Vi som har ansvar för alla människor och inte bara för våra egna plånböcker kan väl vara överens om att vi ska sätta stopp för detta.

Herr talman! Jag tror att Helena Hillar Rosenqvist och jag är överens i mycket när det gäller de här frågorna. Jag tror att vi båda ser allvaret med de strålningar som finns. Helena Hillar Rosenqvist yrkar bara avslag på det här betänkandet. Jag tycker egentligen inte att det är den allra största frågan. Den allra största frågan är ju alla de människor som i dag är elöverkänsliga och all den teknik som redan finns ute i samhället. Min fråga till Helena Hillar Rosenqvist och Miljöpartiet är: Vad ska vi göra med det som redan finns?

Herr talman! Jag yrkar först och absolut avslag på den här propositionen. Det är ett mycket skarpt yrkande från Miljöpartiet. Aldrig under alla mina år i bostadsutskottet har jag fått så många upprörda brev och telefonsamtal i någon fråga som i denna om ledningsrätt och 3 G. Det är både organisationer och enskilda personer som hör av sig med en enda önskan: Stoppa utbyggnaden av 3 G! Vi vill att någon ska lyssna på deras erfarenheter om hur de som är drabbade av elöverkänslighet tvingas framleva sina liv. Det lär finnas en kvarts miljon elöverkänsliga människor i vårt land. Ni andra i bostadsutskottet måste också ha fått brev och telefonsamtal. Vad säger ni till dem som drabbas? Hur förklarar ni att ni ställt er bakom förslaget som innebär att master kommer att sättas upp mot markägares vilja - enskilda såväl som kommuner i form av markägare? De här människorna har blivit flyktingar i sitt eget land. De har snart ingenstans att ta vägen. Planerna är att 99,98 % av landets hushåll ska nås av 3 G-näten. Post- och telestyrelsen begär att alltihop ska vara klart i december i år. Nu tror sig tydligen inte operatörerna om att klara det på utsatt tid. Se det som ett löfte och inte som ett hot. Det lär i nuläget vara utbyggt till 70 %. Det är de återstående 30 som tar tid och kostar mest. Detta beskrivs i en artikel i Dagens Nyheter den 24 maj. Där står: Samtidigt ser 3 G inte ut att bli den omedelbara succé som branschen trodde och spådde när man övertrumfade varandra i löften om hur man skulle frälsa de svenska hushållen med den nya mobilteletekniken. Det stod i Dagens Nyheters ekonomidel den 24 maj. Det var Pea Nilsson som skrev det. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Får nya teknikprylar kosta precis vadsomhelst? Kan vi kosta på oss att riskera vår egen och andras hälsa för att kunna använda alla nya tjänster i mobiltelefonerna? Är de inte först och främst tänkta att ringa med? Vi i Miljöpartiet är långt ifrån teknikfientliga. Vi ser naturligtvis användbarheten i detta nya system, men vi anser också att försiktighetsprincipen måste råda. Den finns inskriven i 2 kap. i miljöbalken. Enligt 3 § ska alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd iaktta vissa försiktighetsmått för att motverka skador eller olägenheter för människors hälsa och miljö. Det är klart som korvspad. Den här principen anser vi ska tillämpas i alla sammanhang där myndigheter tar ställning till om tillstånd ska ges för en viss verksamhet. Det är närmast fråga om prövningar enligt ledningsrättslagen och plan- och bygglagen. Det gäller intrång i boendemiljö, landskapsbild och kulturmiljö. Jag kan berätta om en landskapsbild, kulturmiljö och gammal boendemiljö som jag besökte tillsammans med Rifo i måndags, nämligen Birka. Vi var högst uppe på toppen där Ansgarskorset står och hade en milsvid underbart hänförande utsikt. Vi såg väl inte riktigt ända till Västerås, men nästan. Vi såg framför allt Hovgården och Adelsö kyrka. Det här är världsarvsområden. Här planerar man att sätta upp förfulande master. Är det att ta hänsyn till landskapsbild och kulturmiljö? Björn Gillberg har granskat åtskilliga mastärenden. Tusentals drabbade personer har hört av sig till Miljöcentrum. Han säger i en artikel i Dagens Nyheter i slutet av april att det synes ha skapats en rättslös juridisk snabbfil för att teleoperatörerna snabbt och på sina villkor ska kunna sätta upp sina master. Det är ett tydligt exempel på att det sker en maktförskjutning från enskilda markägare och kommuner till de stora telebolagen. Människors hälsa är det svårt att sätta ett pris på. Hela kalaset går dock i reda pengar på 8 miljarder. När det nu ändå tycks ta lite tid att få upp masterna kanske vi kan besinna oss lite och ta del av den forskning som finns på området. Man säger att det är ofarligt och att folk inbillar sig. Det kunde man kanske säga om oss medelålders när vi fick ta del av ny teknik och tyckte att det var hemskt otrevligt att sitta framför dataskärmar. Jag var inte så gammal på den tiden då det infann sig. Men när dataingenjörerna själva drabbades av elallergi var det nog ingen som trodde att de gjorde sig till eller var rädda för den nya tekniken och att det var psykosomatiskt. Det måste naturligtvis ligga något i detta. Det har forskats ganska mycket. Jag väljer naturligtvis att se den forskning som varnar för användningen av den nya tekniken, och inte den som väljer att bortse från att det möjligtvis kan finnas problem. Det finns en undersökning från Holland 2003 av Zwamborn med flera som pekar på negativa effekter för människor vid exponering, även under gällande gränsvärden. Studien gällde exponering för strålningsfält som liknar dem från 3 G-basstationer. Kommuner är markägare. Enskilda godsägare i Skåne är markägare. Det finns många olika slags markägare. Det jag inte kan förstå är hur vissa partier i Sveriges riksdag kan tycka att det här är okej. Många värnar om det kommunala självstyret. Jag vet kommuner som har fått avslag när de har försökt avsätta strålningsfria zoner i sina kommuner. Jag känner till markägare i Skåne som har överklagat och fått rätt. Hur länge kan de glädjas åt det? Jo, till augusti. De kan ju över sommaren glädja sig åt att de har fått rätt på ett överklagande. Innan vi vet vad det är fråga om och vad det för med sig bör vi besinna oss och ha ett moratorium för mer utbyggnad av 3 G. Om det är så ofarligt som många påstår att det är, varför finns det då försäkringsbolag som i sina produktansvarighetsförsäkringar sedan något år undantar skador orsakade av mikrovågsstrålning? Det är ju väldigt märkligt eftersom telecombranschen anser att mikrovågor är helt harmlösa. Marknadskrafterna är tydligen inte helt överens om den saken. Vi som har ansvar för alla människor och inte bara för våra egna plånböcker kan väl vara överens om att vi ska sätta stopp för detta.

Herr talman! Tack för den påminnelsen, Rigmor Stenmark. Jag glömde ju att yrka bifall till reservation 5. Jag fick också en påminnelse om det från sekretariatet. Jag yrkar inte bara avslag på propositionen, utan också bifall till reservation 5 där det står mer om anledningen till att vi gör detta avslag. Det är naturligtvis för att vi inte vill göra ont värre. Jag förstår inte hur Rigmor Stenmark menar. Om man låter utbyggnaden ske hur skulle det underlätta för de redan drabbade elallergikerna? Det är ju snarare så att deras utrymme här i landet krymper. Det kanske skulle sluta med att de fick nöja sig med 0,02 % av utrymmet. Jag har också till min fasa sett att Centerpartiet anser att det är så oerhört viktigt att just detta system byggs ut till allas fromma och att vi på landsbygden ska vara så glada för att Centerpartiet värnar om att vi också ska få ta del av 3 G-näten. Jag betackar mig.

Herr talman! Jag tror inte att Helena Hillar Rosenqvist behöver använda sig av en arrogant ton. Vi i Centerpartiet känner faktiskt en mycket stor oro, och vi vill också ta till vara den kunskap som människor med elöverkänslighet har på dessa områden. Det var därför som jag frågade Helena Hillar Rosenqvist vilka förslag som Miljöpartiet har för det som redan i dag finns ute i samhället. Det är för mig en väldigt stor fråga. Jag håller en skrift i handen som jag hade velat läsa innantill ur för er. Det kan jag inte göra eftersom tiden inte räcker. Men det är en informationsbroschyr från sex myndigheter som klart redovisar att det behövs mer forskning och uthållig forskning kring detta eftersom man inte är helt klar och eftersom forskningsresultaten inte är helt entydiga. Det finns ett stort internationellt forskningsprojekt som undersöker om det kan finnas samband till exempel mellan mobiltelefonanvändning och hjärntumörer. Det forskningsprojektet beräknas vara klart 2005. Trots omfattande forskning har man inte kunnat visa på biologiska effekter som medför skadliga hälsoeffekter. Men fortsatt forskning behövs inom områdena. Jag tycker att det är bra att alla dessa myndigheter tillsammans går ut och säger att det krävs mer forskning och att vi som politiker också har ett ansvar att se till hur det ser ut ute i samhället i dag. Då undrar jag om Helena Hillar Rosenqvist kan ge mig ett svar på om det behövs en skärpning av lagen, så att kommunerna kan ha de instrument som behövs för att kunna ha och införa lågstrålande zoner i kommunerna. Jag tror att vi ska börja där.

Herr talman! Om Rigmor Stenmark uppfattade mig som arrogant beror det på att jag är fruktansvärt besviken på Centerpartiet. Vi har tidigare kunnat enas när det gäller dessa kommunala veton. Det har Rigmor Stenmark och jag gjort förut här i bostadsutskottet. Jag vet inte om det är något annat parti här i kammaren som kräver att 3 G-sändarna släcks ned. Men det drev vi igenom på vår kongress. Det verkar som att Miljöpartiet snart är elallergikernas sista hopp när Centerpartiet här är så otroligt cyniskt. C i Centerpartiet har kommit att stå för cyniskt för mig. Nu tycker jag nämligen att ni är alldeles otroligt cyniska - att det ska räcka med att vi har en hearing. Det är jätteviktigt med hearingar. Men under tiden kan vi väl åtminstone ha ett moratorium när det gäller mer utbyggnad? Jag förstår inte varför Centern gör detta med tanke på den enighet som Centerpartiet och Miljöpartiet brukar ha i frågor som rör det kommunala självstyret.

Herr talman! Det här betänkandet från bostadsutskottet handlar om en modernisering av ledningsrättslagen. När man har lyssnat på dem som har varit före mig i talarstolen kan man tro att detta är en ny lagstiftning och att den aldrig tidigare har använts. Ledningsrättslagen har funnits i Sverige sedan 1973. Den har använts för att bygga ut telekommunikationer i Sverige. Den har använts för att bygga ut kommunala vatten- och avloppsnät i Sverige. Och den har använts för att bygga ut tre generationers mobiltelefoni. Den användes för att bygga ut NMT-systemet för mobiltelefoner, GSM-systemet för mobiltelefoner och har i ett antal fall redan använts för byggandet av tredje generationens mobiltelefoni. Inget av detta är unikt eller kommer att ändras av det beslut som kammaren ska fatta. Det är en mindre ändring i ledningsrättslagen som föreslås i betänkandet. Det finns två skäl till det. År 1973, när ledningsrättslagen skrevs, kunde lagstiftarna inte förutspå att basstationer år 2004 skulle kunna kommunicera med varandra utan kabel, nämligen trådlöst kommunicera med varandra. Det kan man nu år 2004. Därför måste vi också ha en lagstiftning som möjliggör det. Det är en av de två ändringar som vi gör i lagen. Den andra ändringen i lagen är att vi möjliggör samutnyttjande av mobiltelefonmaster. Det innebär alltså att någon av de tre operatörerna kan tvingas låna ut sin mast till någon av de andra operatörerna eller till alla de andra operatörerna. Det betyder alltså att samhället kan tvinga operatörerna att inte sätta upp en mast, att tvinga operatörerna att använda färre master än vad de annars skulle ha behövt. Den möjligheten tänker, såvitt jag förstår, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet rösta nej till. I ett fall vill man skjuta upp denna lagstiftning. På vilket sätt skulle det förbättra för medborgarna i Sverige att man skulle omöjliggöra samutnyttjande med hjälp av ledningsrättslagen? Ett annat missförstånd i debatten är att detta skulle handla enbart om tredje generationens mobiltelefoni, att detta skulle vara, som någon talare sade, ett beställningsverk från de multinationella teleföretagen. Det är inte sant. Detta handlar om att ha en teknikneutral och modern telefonlagstiftning. Och de ändringarna är de som jag har beskrivit. Ett viktigt skäl till detta är att möjliggöra en effektiv utbyggnad av det som kallades Tetra tidigare och nu heter Rakel. Det är det räddningstjänstsystem som polis, brandkår, räddningstjänst, tull, ambulans och några andra myndigheter i Sverige ska kunna använda sig av. Om Centern skulle få igenom sin reservation skulle förnyelsen av detta att skjutas på framtiden. Polis och brandkår skulle få svårare att arbeta. Vem vinner på det? Om Miljöpartiet och kanske även Vänsterpartiet får sin vilja igenom kanske vi inte ens kommer att kunna bygga ut ett heltäckande Rakel- och Tetrasystem i hela Sverige. Polis, brandkår och tull kommer inte att kunna kommunicera på ett effektivt sätt. Vem vinner på det? En annan talare påstod i debatten att kommunerna var rättslösa och att de inte kunde påverka detta. Då ska jag be kammarens ledamöter att studera betänkandet. Det är nämligen så att ledningsrätten ges av en lantmäteriförrättare. Det är meningen att man ska komma överens - markägaren och den som vill sätta upp masten. Kommer man inte överens då har lantmäteriförrättaren att väga av den enskildes intresse mot samhällsintresset. Det kan leda antingen till att man får ledningsrätt eller, faktiskt, till att man förvägras ledningsrätt och att markägarens intressen tas till vara. Det kan också innebära att man hittar en tredje, bättre, lokaliseringsplats för masten, allt enligt ledningsrätten. När det sedan har hänt, när man har fått ledningsrätt, då är varje mast bygglovspliktig. Man måste alltså söka bygglov för masten. Samma regler gäller för master som för vilken annan byggnad som helst. Varje mast är bygglovspliktig, och samma regler gäller som för vilken annan byggnad som helst. Då råder det också ett informationsansvar från kommunen. Man måste informera de berörda - de som bor i närheten, inte bara markägaren utan de som bor i närheten och som berörs av den här masten - om att någon vill uppföra en mast och ge människor möjlighet att komma med synpunkter. Om man efter det är missnöjd med det beslut som kommunen fattat kan man överklaga det beslutet, först till länsstyrelsen och sedan till länsrätten. Och är man missnöjd med en lantmäteriförrättning kan man överklaga det beslutet till Fastighetsdomstolen. Ingen av talarna här nämnde det. Inte heller nämndes att det är frivillighet som i första hand ska gälla, alltså att frivillighet är grundprincipen i ledningsrättslagen, eller att ledningsrättslagen har använts för tre generationers mobiltelefoni - NMT, GSM och 3 G - i 30 år. Ändå sluter man i de allra flesta fall frivilliga avtal. Det beror på att ett ledningsrättsförfarande är en ganska omständlig och tidskrävande process. Det gör att om de som har att bygga master - oavsett om det gäller Tetra, Rakel, 3 G, GSM eller NMT - har minsta lilla möjlighet att komma fram på frivillighetens väg kommer de att välja det därför att det är ett effektivare sätt. Det visar också 30 års erfarenhet av ledningsrättslagen - 30 års verklig prövning. Någon ifrågasatte om det här är ett angeläget samhällsintresse. Jag kan glädja kammaren med att säga att riksdagen har slagit fast det. Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet har slagit fast att detta är ett samhällsintresse och att det är angeläget att vi har moderna trådlösa kommunikationer i hela landet. Det är något som vi enats om. Möjligtvis kan det ha ändrats för ett partis del, nämligen för Miljöpartiet, efter det att man på sin kongress fattat beslut om att släcka ned tredje generationens mobiltelefoni. Men alla partier har gemensamt kommit överens om att det här är ett samhällsintresse. Om vi ska bygga en teleledning från Stockholm till Göteborg går det självfallet inte att ha ett glapp på vägen, för då kommer ingen kommunikation fram. På precis samma sätt är det med mobil telefoni. Man kan inte ha ett glapp på tio mil någonstans på vägen, för då har man inte effektiva mobila kommunikationer. Jag tror att även de som nu vänder sig mot den här lagen tycker att det är viktigt att vi har mobila kommunikationer utbyggda över hela landet, att det inte är bara i Stockholm, Göteborg och Malmö som man ska kunna använda sin mobiltelefon utan även på mindre orter. Det är en viktig del av utvecklingen i Sverige att hela Sverige ska leva. När man säger nej till en modernisering av ledningsrättslagen säger man också nej till möjligheten att ha samutnyttjande vid ledningsrätt. Det innebär att man i stället för att välja den bästa lokaliseringen för en mast tvingas välja den näst bästa eller den tredje bästa lokaliseringen eller till och med en ganska dålig lokalisering av masten. Det betyder att masten måste ha höjd uteffekt, det vill säga ha högre strålning. Har man inte möjlighet till ett expropriationsliknande förfarande innebär det en högre uteffekt på varje mast och högre strålning. Om man inte har möjlighet till samutnyttjande betyder det fler master i Sverige. Då kan man fråga sig: Är det ett samhällsintresse att ha så låg strålning som möjligt? Är det ett samhällsintresse att ha så få master som möjligt? Det menar jag. Det här är alltså en lagstiftning som garanterar det samhällsintresse som riksdagen har ställt sig bakom - en lagstiftning som ger färre master och lägre strålning. Mot detta, må vi hävda, står radiovågspopulismen - de som utan att skämmas här i riksdagens talarstol vill exploatera människors oro för strålning och elektromagnetiska fält. Vi ska ta människors oro för strålning och elektromagnetiska fält på största allvar. Vi ska satsa resurser på forskning och på utveckling. Vi måste fortlöpande följa forskningen, lyhört lyssna på alla olika forskningsröster och stödja olika forskningsprojekt med olika bakgrund och med olika utgångspunkter. Men med detta sagt kan vi för den skull inte vika från det som forskningen har kommit fram till, utan vi måste som politiker också våga lyssna på de slutsatser som forskningssamhället drar och fatta beslut därefter. Det leder även fram till att om forskningssamhället, slutsatserna av forskningen och forskningsresultaten skulle ändras måste vi som politiker vara beredda att tänka om. Men fram till den dagen måste vi lita på den forskningsbild vi ser och på de resultat som forskningen ger. Jag blir faktiskt lite arg på dem som inte är beredda att göra det utan som sätter partiintresset främst, före människors oro, och som vill exploatera detta för kortsiktig partipolitisk vinning. Det är vad som görs i varje fall här i kammaren i dag. Jag tror att ni i längden kommer att straffas. Lek alltså inte med människors oro! Vi är beredda att ta vårt ansvar för framtiden. Vi är beredda att ta vårt ansvar för trådlösa kommunikationer över hela landet. Vi är beredda att ta vårt ansvar för att det blir färre master och lägre strålning. Därför yrkar vi bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet och avslag på samtliga reservationer.

Herr talman! Det här betänkandet från bostadsutskottet handlar om en modernisering av ledningsrättslagen. När man har lyssnat på dem som har varit före mig i talarstolen kan man tro att detta är en ny lagstiftning och att den aldrig tidigare har använts. Ledningsrättslagen har funnits i Sverige sedan 1973. Den har använts för att bygga ut telekommunikationer i Sverige. Den har använts för att bygga ut kommunala vatten- och avloppsnät i Sverige. Och den har använts för att bygga ut tre generationers mobiltelefoni. Den användes för att bygga ut NMT-systemet för mobiltelefoner, GSM-systemet för mobiltelefoner och har i ett antal fall redan använts för byggandet av tredje generationens mobiltelefoni. Inget av detta är unikt eller kommer att ändras av det beslut som kammaren ska fatta. Det är en mindre ändring i ledningsrättslagen som föreslås i betänkandet. Det finns två skäl till det. År 1973, när ledningsrättslagen skrevs, kunde lagstiftarna inte förutspå att basstationer år 2004 skulle kunna kommunicera med varandra utan kabel, nämligen trådlöst kommunicera med varandra. Det kan man nu år 2004. Därför måste vi också ha en lagstiftning som möjliggör det. Det är en av de två ändringar som vi gör i lagen. Den andra ändringen i lagen är att vi möjliggör samutnyttjande av mobiltelefonmaster. Det innebär alltså att någon av de tre operatörerna kan tvingas låna ut sin mast till någon av de andra operatörerna eller till alla de andra operatörerna. Det betyder alltså att samhället kan tvinga operatörerna att inte sätta upp en mast, att tvinga operatörerna att använda färre master än vad de annars skulle ha behövt. Den möjligheten tänker, såvitt jag förstår, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet rösta nej till. I ett fall vill man skjuta upp denna lagstiftning. På vilket sätt skulle det förbättra för medborgarna i Sverige att man skulle omöjliggöra samutnyttjande med hjälp av ledningsrättslagen? Ett annat missförstånd i debatten är att detta skulle handla enbart om tredje generationens mobiltelefoni, att detta skulle vara, som någon talare sade, ett beställningsverk från de multinationella teleföretagen. Det är inte sant. Detta handlar om att ha en teknikneutral och modern telefonlagstiftning. Och de ändringarna är de som jag har beskrivit. Ett viktigt skäl till detta är att möjliggöra en effektiv utbyggnad av det som kallades Tetra tidigare och nu heter Rakel. Det är det räddningstjänstsystem som polis, brandkår, räddningstjänst, tull, ambulans och några andra myndigheter i Sverige ska kunna använda sig av. Om Centern skulle få igenom sin reservation skulle förnyelsen av detta att skjutas på framtiden. Polis och brandkår skulle få svårare att arbeta. Vem vinner på det? Om Miljöpartiet och kanske även Vänsterpartiet får sin vilja igenom kanske vi inte ens kommer att kunna bygga ut ett heltäckande Rakel- och Tetrasystem i hela Sverige. Polis, brandkår och tull kommer inte att kunna kommunicera på ett effektivt sätt. Vem vinner på det? En annan talare påstod i debatten att kommunerna var rättslösa och att de inte kunde påverka detta. Då ska jag be kammarens ledamöter att studera betänkandet. Det är nämligen så att ledningsrätten ges av en lantmäteriförrättare. Det är meningen att man ska komma överens - markägaren och den som vill sätta upp masten. Kommer man inte överens då har lantmäteriförrättaren att väga av den enskildes intresse mot samhällsintresset. Det kan leda antingen till att man får ledningsrätt eller, faktiskt, till att man förvägras ledningsrätt och att markägarens intressen tas till vara. Det kan också innebära att man hittar en tredje, bättre, lokaliseringsplats för masten, allt enligt ledningsrätten. När det sedan har hänt, när man har fått ledningsrätt, då är varje mast bygglovspliktig. Man måste alltså söka bygglov för masten. Samma regler gäller för master som för vilken annan byggnad som helst. Varje mast är bygglovspliktig, och samma regler gäller som för vilken annan byggnad som helst. Då råder det också ett informationsansvar från kommunen. Man måste informera de berörda - de som bor i närheten, inte bara markägaren utan de som bor i närheten och som berörs av den här masten - om att någon vill uppföra en mast och ge människor möjlighet att komma med synpunkter. Om man efter det är missnöjd med det beslut som kommunen fattat kan man överklaga det beslutet, först till länsstyrelsen och sedan till länsrätten. Och är man missnöjd med en lantmäteriförrättning kan man överklaga det beslutet till Fastighetsdomstolen. Ingen av talarna här nämnde det. Inte heller nämndes att det är frivillighet som i första hand ska gälla, alltså att frivillighet är grundprincipen i ledningsrättslagen, eller att ledningsrättslagen har använts för tre generationers mobiltelefoni - NMT, GSM och 3 G - i 30 år. Ändå sluter man i de allra flesta fall frivilliga avtal. Det beror på att ett ledningsrättsförfarande är en ganska omständlig och tidskrävande process. Det gör att om de som har att bygga master - oavsett om det gäller Tetra, Rakel, 3 G, GSM eller NMT - har minsta lilla möjlighet att komma fram på frivillighetens väg kommer de att välja det därför att det är ett effektivare sätt. Det visar också 30 års erfarenhet av ledningsrättslagen - 30 års verklig prövning. Någon ifrågasatte om det här är ett angeläget samhällsintresse. Jag kan glädja kammaren med att säga att riksdagen har slagit fast det. Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet har slagit fast att detta är ett samhällsintresse och att det är angeläget att vi har moderna trådlösa kommunikationer i hela landet. Det är något som vi enats om. Möjligtvis kan det ha ändrats för ett partis del, nämligen för Miljöpartiet, efter det att man på sin kongress fattat beslut om att släcka ned tredje generationens mobiltelefoni. Men alla partier har gemensamt kommit överens om att det här är ett samhällsintresse. Om vi ska bygga en teleledning från Stockholm till Göteborg går det självfallet inte att ha ett glapp på vägen, för då kommer ingen kommunikation fram. På precis samma sätt är det med mobil telefoni. Man kan inte ha ett glapp på tio mil någonstans på vägen, för då har man inte effektiva mobila kommunikationer. Jag tror att även de som nu vänder sig mot den här lagen tycker att det är viktigt att vi har mobila kommunikationer utbyggda över hela landet, att det inte är bara i Stockholm, Göteborg och Malmö som man ska kunna använda sin mobiltelefon utan även på mindre orter. Det är en viktig del av utvecklingen i Sverige att hela Sverige ska leva. När man säger nej till en modernisering av ledningsrättslagen säger man också nej till möjligheten att ha samutnyttjande vid ledningsrätt. Det innebär att man i stället för att välja den bästa lokaliseringen för en mast tvingas välja den näst bästa eller den tredje bästa lokaliseringen eller till och med en ganska dålig lokalisering av masten. Det betyder att masten måste ha höjd uteffekt, det vill säga ha högre strålning. Har man inte möjlighet till ett expropriationsliknande förfarande innebär det en högre uteffekt på varje mast och högre strålning. Om man inte har möjlighet till samutnyttjande betyder det fler master i Sverige. Då kan man fråga sig: Är det ett samhällsintresse att ha så låg strålning som möjligt? Är det ett samhällsintresse att ha så få master som möjligt? Det menar jag. Det här är alltså en lagstiftning som garanterar det samhällsintresse som riksdagen har ställt sig bakom - en lagstiftning som ger färre master och lägre strålning. Mot detta, må vi hävda, står radiovågspopulismen - de som utan att skämmas här i riksdagens talarstol vill exploatera människors oro för strålning och elektromagnetiska fält. Vi ska ta människors oro för strålning och elektromagnetiska fält på största allvar. Vi ska satsa resurser på forskning och på utveckling. Vi måste fortlöpande följa forskningen, lyhört lyssna på alla olika forskningsröster och stödja olika forskningsprojekt med olika bakgrund och med olika utgångspunkter. Men med detta sagt kan vi för den skull inte vika från det som forskningen har kommit fram till, utan vi måste som politiker också våga lyssna på de slutsatser som forskningssamhället drar och fatta beslut därefter. Det leder även fram till att om forskningssamhället, slutsatserna av forskningen och forskningsresultaten skulle ändras måste vi som politiker vara beredda att tänka om. Men fram till den dagen måste vi lita på den forskningsbild vi ser och på de resultat som forskningen ger. Jag blir faktiskt lite arg på dem som inte är beredda att göra det utan som sätter partiintresset främst, före människors oro, och som vill exploatera detta för kortsiktig partipolitisk vinning. Det är vad som görs i varje fall här i kammaren i dag. Jag tror att ni i längden kommer att straffas. Lek alltså inte med människors oro! Vi är beredda att ta vårt ansvar för framtiden. Vi är beredda att ta vårt ansvar för trådlösa kommunikationer över hela landet. Vi är beredda att ta vårt ansvar för att det blir färre master och lägre strålning. Därför yrkar vi bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet och avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! När man lyssnar på Anders Ygeman verkar allting glasklart och enkelt att hantera. De 60 % av befolkningen som inte vill ha en mast i sin närmiljö kallas för radiovågspopulister. Det är ungefär som med agerandet i EU-politiken. Man lyssnar ju inte på vad folk tycker och blir straffad för det. Det tycker jag att man också ska bli. Anders Ygeman, du har fel. Alla master är inte bygglovspliktiga. Det kan vi läsa om och konstatera. När du beskriver vilka möjligheter kommunerna har och vilka möjligheter som finns när det gäller att styra över placeringen av master, basstationer och antenner läser du i teoriboken, och det är väl bra att du gör det. Men välkommen ut i verkligheten, Anders Ygeman! Om nu kommunerna och medborgarna har nämnda möjligheter, hur kommer det sig då att en mast hamnar 30 meter från en skola eller ett daghem trots motviljan från dem som brukar skolan och daghemmet och från kommunmedborgarna? Och hur kommer det sig att master placeras 30 meter från en bostadsfastighet mot hyresgästernas vilja och att det inte leder någon vart när man försöker överklaga sådana beslut. Varför får kommuner bakläxa? Flera kommuner har ju fått bakläxa därför att man över huvud taget vill försöka använda sig av någon försiktighetsprincip eller på annat sätt göra sina bedömningar av hur placeringen ska vara. Man får alltså bakläxa. Det kommer överklaganden från operatörerna, som får rätt - så är det ju. Då går det inte att komma dragandes med ledningsrätten, Anders Ygeman, utan man måste se över det som vi talar om - plan- och bygglagen och andra saker och ting i sammanhanget. Det borde du ha funderat lite mer över. Det handlar alltså inte bara om förändringar av ledningsrättslagen, utan man måste också göra mycket annat.

Fru talman! Det vore kanske lämpligt för Owe Hellberg att läsa vad som står på framsidan av betänkandet. Det är faktiskt ledningsrättslagen och ingenting annat som vi i dag behandlar här i kammaren, och det är också vad debatten ska handla om. Sedan kan Owe Hellberg återkomma om hur vi ska förändra plan- och bygglagen exempelvis. Det pågår ju en stor utredning där Owe Hellberg själv sitter med, så den utredningen borde Owe Hellberg vara medveten om. Owe Hellberg säger att 60 % av den svenska befolkningen inte vill ha en mast i sin närmiljö. Jag tycker att det är en ganska låg siffra. Om du frågade människor om annan infrastruktur, exempelvis om hur många som vill ha en motorväg i sin närmiljö, skulle nog 80-90 % svara att de inte vill ha det. Jag tycker att det är en helt rimlig reaktion. Vi måste ha en lagstiftning som väger av allmänintresset mot de enskildas intressen. I de allra flesta fall är det rimligt att inte ha en mast direkt vid sin skola eller vid sin bostad. Det tycker jag är fullt rimligt, precis som jag tycker att det är rimligt att man i de allra flesta fall inte ska ha en motorväg i närheten av sin skola eller sin bostad. Owe Hellberg säger att jag har fel när jag säger att alla master är bygglovspliktiga. Jag vet inte hur Owe Hellberg har kommit till den slutsatsen. Alla master är bygglovspliktiga precis som alla andra byggnader i Sverige. Det enda undantaget är om man i en detaljplan har slagit fast att det är fråga om ett område där master ska sättas upp, men då är det i sig ett PBL-beslut. Så det är faktiskt Owe Hellberg som har fel. Alla master är bygglovspliktiga.

Fru talman! Nu ändrar sig Anders Ygeman. Han säger i debatten att det finns undantag. Ja, det finns flera undantag. Det kan vi läsa om tillsammans. När det gäller kommunernas rätt är det ganska märkligt att utskottsmajoriteten faktiskt försöker att vilseleda svenska folket. Du påstod en massa saker när du försökte att föreläsa om hur lagstiftningen fungerar. Men sanningen är ju att det finns två exempel på att man har fått rätt, och det är när master har placerats i naturskyddsområden. Och varför har man det? Jo, inte för att det är en mast utan för att det rör sig om ett sådant område. Det kunde ha gällt vilket byggprojekt som helst. Det är inte alls kopplat till detta med master. När det gäller master och basstationer finns det inga regler som hjälper kommunerna att styra över detta i praktiken. I Finlands bygglagstiftning, till exempel, säger man det om ledningsrätten som Anders Ygeman tycker är så bra. Där står det att man ska samordna masternas placering. Det vore ju jättebra om kommunerna fick bestämma över det som de borde få bestämma över. Men ni litar inte på kommunerna i den här frågan, utan ni ser heller till att de blir överkörda, och det gäller också medborgarna i kommunerna. Jag ska ta upp en sak till. När det gäller informationen är det PTS som är ansvarig för den. Sedan har ni en massa skrivningar om att också kommunerna minsann kan samla denna information. Men det stämmer inte heller. Det är bara att läsa beslutet från kammarrätten. Man lämnar inte ut information på grund av kommersiella affärsintressen och sekretess. Det är det som är sanningen. Då ska man inte försöka att gå runt detta och komma fram till andra slutsatser. Jag kan inte förstå varför ni inte vill låta kommunerna få tillgång till sådan här information och vidarebefordra den till medborgarna. Har ni som ett enda argument att man ska skydda operatörernas sekretess och deras affärsintressen? Det är ju orimligt.

Fru talman! Alla master är bygglovspliktiga, antingen genom beslut i detaljplan inom detaljplanelagt område eller utanför detaljplanelagt område vid direkt bygglov. Trots månader av letande har Owe Hellberg inte lyckats hitta en enda mast i Sverige som har byggts utan ett bygglovsförfarande. Det är ganska anmärkningsvärt. Ändå står han här i talarstolen och säger att jag har fel! Ja, men gör en lista över master som är byggda utan bygglov, Owe Hellberg, så får vi diskutera dem. Inte en enda mast har du lyckats att hitta. Jag anser att det i huvudsak är PTS uppgift att lämna information om de master som finns i närområdet där folk bor, där folk vistas mycket eller där folk vill köpa ett hus. Den informationen ger PTS i dag. Det finns inget som hindrar en kommun att samla in information på det sätt som vi beskriver i betänkandet. Däremot kan inte kommunen eller någon annan samhällskropp säga var alla bolags alla master i hela Sverige är belägna. Skälet till det är affärsskäl. Men varje enskild medborgare som är intresserad kan få reda på var de master som berör honom eller henne är belägna. Det är det som är det viktiga. Jag konstaterar att Owe Hellberg vill ha fler master än Socialdemokraterna, men han hänger sig åt billig radiovågspopulism och spelar på folks oro. Jag tycker att det är beklämmande.

Fru talman! Låt mig först understryka de tre punkter som jag inledde mitt anförande med, så att vi är klara över vad vi pratar om. Centerpartiet är för en ny teknik, Anders Ygeman. Centerpartiet slår vakt om äganderätten. Centerpartiet kräver en ökad satsning på forskning om strålning och människors hälsa. När det gäller denna nya teknik är våra partier inte riktigt överens. Vi tycker att den privata äganderätten måste värnas. Den är en viktig grundsten för vår rättsstat och för vår demokrati. Det moderna samhället måste ha människorna med sig. Det måste ha markägarna med sig för att kunna gå vidare med denna nya teknik. Även de är beroende av ny teknik. Men Helena Hillar Rosenqvist har en annan åsikt. Hon säger att inte ens landsbygdsborna är intresserade av ny teknik, men det är fel. Min fråga till Anders Ygeman är: Varför är det så bråttom? Varför kan man inte avvakta den översyn som man i riksdagen har varit överens om ska göras? Därefter kan man se vad man kommer fram till. Det vore väl bättre om vi hade en bred överenskommelse i dessa frågor.

Fru talman! Sanningen var ju att vi var överens om den här lagstiftningen. Centerpartiet tog i hand och sade: Vi kör så här. Sedan kom ni efter två veckor och bröt överenskommelsen. Ni har varit med på vartenda kommatecken som står i det här betänkandet. Efteråt fick ni kalla fötter, och då bröt ni det löfte som vi hade mellan varandra. Vi har gått med på att utvärdera om dagens regler ger markägaren sjyst och rättvis ersättning. I de fall som jag har sett har markägarna fått en rimlig ersättning enligt skadeprincipen. De har fått bra med pengar för den mark som har upplåtits för ledningsrätt för första, andra och tredje generationens mobiltelefoni. Trots det har vi i Socialdemokraterna gått med på att man ska utvärdera det här. Vi vill se till att markägare i Sverige får en sjyst ersättning om deras mark tas i anspråk för ett angeläget samhällsintresse. Då frågar Rigmor Stenmark: Varför är det så bråttom? Jo, mark ianspråktas i dag med ledningsrätten som grund för angelägna samhällsintressen. Det må vara första, andra eller tredje generationens mobiltelefoni. Det kan vara Rakel, vanliga teleledningar, ett avloppsnät och fjärrvärme. Då är det naturligtvis viktigt att så fort som möjligt göra denna utvärdering och se om ersättningsreglerna är sjysta. Med Centerns modell riskerar man att skjuta upp denna utvärdering så att många fler markägare får sin mark exproprierad innan utvärderingen är gjord. Är det någon som borde fundera över Centerns politik är det markägarna, Jordägarförbundet och LRF som riskerar att utvärderingen skjuts på framtiden och att mycket mark exproprieras innan utvärderingen är gjord, och det kan ju inte vara till markägarnas fromma.

Fru talman! Det är ju inte riktigt så som Anders Ygeman säger. Markägare är inte alls ointresserade av att lösa den här frågan genom avtal mellan varandra. Det är ju på det sättet man gör redan i dag. Så det är inget skäl till att man behöver hasta fram just det här betänkandet. Samtidigt som vi i Centerpartiet är för en ny teknik vill vi ta de här två sakerna i ett svep. Vi vill även se till att man har en äganderätt som verkligen gör skäl för namnet. Markägare ska inte bara ha en sjyst betalning. Det är inte Anders Ygemans sak att säga att det ska vara en sjyst betalning, utan det ska vara en ersättning som verkligen täcker det som markägarna förlorar när de får avstå viss mark. Återigen: Centerpartiet är för en ny teknik. Vi slår vakt om äganderätten och kräver en ökad satsning på forskning. Och när det gäller kommunerna vill jag fråga Anders Ygeman: Är det så att lagen behöver skärpas så att kommunerna kan ges det instrument som de säger att de inte har för att de ska kunna infria löftet om att det ska finnas lågstrålande zoner i kommunerna? Det tycker jag är en rimlig begäran. Människor ska kunna bo i lågstrålande zoner i sin hembygd.

Fru talman! Jag börjar med det sista. Om det visar sig att det med dagens lagstiftning är svårt för kommuner att göra lågstrålande zoner är jag beredd att medverka till att förändra dagens lagstiftning. Min egen kommun, jag kommer från Stockholm, har ju upprättat en sådan zon i Grödinge. Det har hittills fungerat ganska bra. Jag tycker att det skulle vara möjligt med elsanering. Vi måste ta människors oro på allvar. Det är egentligen inte en fråga för den här lagstiftningen, men självklart ska det vara möjligt för människor som upplever att de har problem med elektromagnetiska fält eller mikrostrålning att få vara i områden där de kan få leva så normalt som möjligt. Vi ska inte hasta fram någon lagstiftning, säger Rigmor Stenmark. Tja, lagen har ju funnits i 33 år. Vi har haft en ledningsrättsutredning som har hållit på i ett och ett halvt år. Vi har haft ett halvårs remisstid. Jag vågar hävda att de flesta argumenten är kända och att det som driver på och kan sägas vara viktigt för utvecklingen är att vi har ett teknikskifte för dörren. Polisens sambandsmöjligheter hindrar dem i deras arbete. Det är faktiskt så att det gamla, ålderdomliga radiosystemet i dag hindras. Då måste vi som lagstiftare se till att vi har en lagstiftning som möjliggör exempelvis effektiv radiokommunikation för polisen eller för brandkår och ambulans. Därför måste vi ändra lagstiftningen. Jag vill ändå också bara för kammarens protokoll konstatera att om kammaren i morgon skulle ställa sig bakom Centerpartiets reservation skulle det under en tid innebära fler master. Det skulle under en tid innebära högre strålning. Det vore inte en positiv utveckling för Sverige.

Fru talman! Jag hörde att jag blev apostroferad i det tidigare replikskiftet. Det är väl inte så vanligt, men nu är det ju min tur att få ta replik på Anders Ygeman. Det var intressant att höra hur förspelet till det här förslaget har gått till. Jag hade naturligtvis önskat att ni hade talat med oss i stället, som ni brukar. Då hade vi kanske kunnat få det där samutnyttjandet av masterna och gjort en bra sak av det här. Vi hade kunnat tillämpa försiktighetsprincipen och annat och inte tagit till storsläggan mot kommuner och markägare om vi hade haft inflytande. Men nu har ni valt att gå till andra partier, som tydligen inte har varit så pålitliga i alla sammanhang. Jag skulle vilja säga till Anders Ygeman att det inte gör saken bättre att den här ledningsrättslagen har funnits i 33 år. Å andra sidan anser jag att den nya tekniken helt enkelt gör det onödigt att göra den här förändringen av ledningsrättslagen. Låt den vara som den är. Den nya tekniken bygger på trådlös kommunikation, och det ger möjlighet till alternativa lokaliseringar. Då skulle det inte vara nödvändigt att genomföra tvångsåtgärder. Min fråga till Anders Ygeman blir alltså: Varför kunde ni inte nöja er med de samarbetspartner som ni redan har?

Fru talman! Helena Hillar Rosenqvist tar upp en viktig fråga, som det är också är många människor som ringer och skriver som diskuterar. Jag har läst att också Björn Gillberg har fört fram detta. Han säger att det här rör sig om trådlös kommunikation, och då är lokaliseringen mycket mer flexibel än om man hade haft fast kommunikation mellan de olika masterna. Det stämmer ju att lokaliseringen är betydligt mer flexibel. Men det som varken Björn Gillberg eller nu Helena nämner är vad priset är som man får betala för en alternativ placering. Det är en väsentligt högre uteffekt, alltså en mångdubblad strålning. Då får man väga av samhällsintresset av att ha låg strålning mot det enskilda intresset, markägarens intresse. Jag debatterade i TV i morse med Jordägareförbundets ordförande Peter Wachtmeister. Hans intresse är ju att den enskilde markägaren ska få så mycket pengar som möjligt. Markägarna har inget intresse av strålning hit eller dit. Men vi som riksdagspolitiker måste ta ansvar för att vi får så få master som möjligt och så låg strålning som möjligt. Därför måste vi ha en lagstiftning som ibland vågar sätta samhällsintresset framför de enskilda markägarnas intresse. Sedan frågar Helena varför jag vänder mig till andra partier. Jag frågade ju faktiskt både Miljöpartiet och Vänsterpartiet om ni var intresserade av det här. Efter korta sonderingar kom vi fram till att det inte var möjligt att komma överens med er om de här frågorna. Därför vände jag mig till de borgerliga partierna, och jag måste passa på att ge en eloge till de borgerliga partierna som trots en ryggradsreflex mot all form av expropriationslik lagstiftning faktiskt orkade se till samhällsintresset och samhällsansvaret här. Det är värt ett plus i kanten och en stjärna. Sedan har jag faktiskt en fråga till Helena. Det är okej att ni vill släcka ned 3 G-nätet. Det får ju varje väljare värdera fritt. Men den här lagstiftningen krävs ju också för att polis, räddningstjänst och ambulans ska kunna få Rakel och Tetra. Vill ni släcka ned de systemen också?

Fru talman! Jag är inte tillräckligt insatt i det. Vi diskuterade det också på vår kongress. Det är väl en fråga som man får ta upp i trafikutskottet. De kan mer om nödvändigheten av detta. Det är inte väl sett med den effekt som man kan få från Rakel heller, kan jag tala om. Vi tycker att mobiltelefoner är ett angeläget allmänintresse. Det är inte där skiljelinjen går. Och hade ni velat ha det här samutnyttjandet hade ni mycket väl kunnat få det med oss. Mobiltelefoni i alla ära, men det är just den här tekniken vi vänder oss mot. Det handlar om vilken teknik man ska använda och hur den ska användas. Det är inte säkert att mobiltelefoni behöver vara just den här användningen, som känns lite lyxig för mig. Jag använder hemskt gärna mobiltelefon. Jag tycker att det är alldeles nödvändigt och angeläget - men för att ringa med. Det är de här nya tjänsterna, som man annonserar ut med glättiga budskap, som jag ifrågasätter. Jag tycker att det är konstigt att bli beskylld för vissa saker. Jag måste höra en gång till med Anders Ygeman: Är det så att du beskyller Miljöpartiet? Du sade det inte direkt men vi skulle väl vara ett av de partier som för kortsiktiga politiska intressen skulle ägna oss åt sådan populism som du talar om. Eller inser du att det är en långsiktigt hållbar politik att hänvisa till försiktighetsprincipen när man fattar beslut?

Fru talman! Jag skulle vilja att ni i Miljöpartiet ändå är ärliga. Ni säger att ni vill släcka ned mobiltelefonsystemen. Då är det inte radiovågspopulism. Det är en ärlig och rak hållning. Jag delar inte er uppfattning. Men jag tycker att det är en sjyst hållning. Den kan man inte anklaga för att vara populistisk. Däremot är det inte en fråga för trafikutskottet om vi ska ha Rakel eller Tetra. Ska polisen kunna byta ut sitt system krävs ledningsrättslagstiftning. Det är tänkt att vara i samma master som det andra. Det är det vi har nu på bordet att ta ställning till. Röstar man nej kommer det att kraftigt försvåra övergången till ny teknik för polis, tull och räddningstjänst i Sverige. Jag tror att det vore olyckligt. Sedan finns det en skillnad i förhållningssätt mellan oss och Miljöpartiet. Miljöpartiet säger: Vi är i och för sig för mobiltelefoni men inte just det här systemet. Jag har ett annat förhållningssätt. Jag bryr mig egentligen inte om vilket system vi har. Jag vill att det ska vara bra. Det ska vara så ofarligt som möjligt, och det ska utvecklas tekniskt så bra som möjligt. Om det är 1 G, 2 G, 3 G eller 4 G tänker jag faktiskt inte lägga mig i. Däremot tänker jag säkerställa att vi har bra forskning, att vi sätter upp bra gränsvärden och att vi kan hålla oss ajour med forskningsläget för att kunna minimera de risker som det här eventuellt skulle kunna föra med sig. Problemet för Miljöpartiet är väl att man i trafikutskottets betänkande 6 precis som Vänsterpartiet och Centerpartiet har ställt sig bakom att vi ska ha tredje generationens mobiltelefoni utbyggd över hela landet. Om man skulle stå fast vid det innebär ju den här lagstiftningen färre master och mindre strålning. Det är något som faktiskt Miljöpartiet borde kunna vara betjänta av.

Fru talman! Det har talats mycket om ledningsrätt, men jag tänkte börja med att tala om äganderätt. Det privata ägandet är djupt rotat i den svenska folksjälen. Äganderätt är en moraliskt motiverad rättighet. Alla medborgare har rätt att äga och förfoga över frukten av sitt arbete. Tack vare Europakonventionen har Sverige fått en grundlagsfäst principiell regel om att den enskildes rätt till sin egendom ska lämnas okränkt och att inskränkningar i äganderätten endast får ske i klart angivna fall och då med full ersättning till den enskilde. Jag återkommer till ersättningsreglerna i expropriationsersättningen senare. Fru talman! År 1973 stod Moderaterna precis som samtliga övriga partier i riksdagen bakom dagens ledningsrättslagstiftning. Förslaget bifölls utan votering den 14 december 1973. I betänkandet lämnades ett särskilt yttrande av moderaterna Wennerfors och Adolfsson. "Med hänsyn till det vid betänkandet CU 1973:33 fogade särskilda yttrandet bör noteras att godtagandet av här behandlade lagförslag inte innebär ett godkännande för vår del av exproprationslagens ersättningsprinciper." År 1973 kunde inte lagstiftaren förutse att telekommunikation skulle kunna ske via mobiltelefoner och radiostationer. Lagstiftningen räknade då enbart upp fasta förbindelser, ledningar. Numera sker överföring via radiolänk. Därför behöver lagstiftningen ändras till att gälla elektroniska kommunikationsnät. Jag är helt övertygad om att om lagstiftaren, det vill säga riksdagen, 1973 hade haft de kunskaper man har i dag hade lagen redan omfattat elektroniska kommunikationsnät. En enig riksdag beslutade så sent som i maj 2003 enligt förslaget i trafikutskottets betänkande Elektronisk kommunikation . Det var som påpekats tidigare en enig riksdag. Alla partier står bakom det. På en del punkter som inte handlar om det jag kommer till nu finns det reservationer. Det finns inte en enda reservation från Vänsterpartiet i det betänkandet, ska ni veta. Det man beslutade om var att målen är att enskilda och myndigheter ska få tillgång till effektiva och säkra elektroniska kommunikationer med största möjliga utbyte när det gäller urvalet av överföringstjänster samt deras pris och kvalitet. Sverige ska i ett internationellt perspektiv ligga i framkant i dessa avseenden. Vad innebär egentligen dagens förslag? Det har beskrivits tidigare, men det tål att upprepas. Det som föreslås är att master som saknar fast förbindelse, kabel, jämställs med master med fast förbindelse. Med andra ord görs lagstiftningen teknikneutral. Förslaget möjliggör också ett samutnyttjande av master, vilket ger färre master. Samutnyttjandet gäller både nya master och befintliga. Det nya gemensamma kommunikationssystemet, Tetra eller Rakel - vad man vill kalla det - för bland annat polis, ambulans, brandkår, tull, kustbevakning, räddningstjänsten och försvaret behöver utbyggnaden av 3 G. Fru talman! Jag övergår till äganderätt och ledningsrätt. Moderaternas utgångspunkt är att operatörer och markägare i första hand ska komma överens via nyttjanderättsavtal eller servitut om placering av master och antenner. Problemets kärna är vilken avvägning som ska göras mellan samhällsnyttan av ett utbyggt elektroniskt kommunikationsnät och den enskildes rätt att råda över sin egendom. Med markägandet följer enligt vår uppfattning rätten att bestämma, bruka, bebygga och sälja egendom. Expropriation av mark är en kränkning av äganderätten och bör endast komma i fråga i de fall det är fråga om synnerligen viktiga samhällsintressen. Vi anser att ett väl utbyggt elektroniskt kommunikationsnät över hela landet ligger i medborgarnas intresse och att det därför i enskilda fall kan vara motiverat att använda ledningsrätt om operatör och markägare inte kan komma överens. Vi förutsätter naturligtvis att den formen av tvång enbart kommer att förekomma som en sista utväg och i enstaka fall. Vi vet att så också är fallet i verkligheten redan i dag. De flesta fall löses genom frivilliga nyttjanderättsavtal eller servitut eller till och med genom att man använder ledningsrätten frivilligt. Nu kommer jag tillbaka till ersättningsfrågorna vid expropriation. Det är de ersättningsreglerna som gäller vid ledningsrätt. Moderaterna har länge krävt och motionerat om att reglerna för expropriationsersättning ska utredas och ändras. I de fall expropriation är oundviklig ska markägaren få ersättning för fastighetens fulla marknadsvärde samt för de kostnader och det intäktsbortfall som inte kan återvinnas och som eventuellt uppkommer genom åtgärden. Markägaren ska också ha ersättning för övriga kostnader som hänger ihop med expropriationen. Det är i dag helt andra förutsättningar och förhållanden som råder mellan markägare och dem som vill ha ledningsrätt än vid lagens tillkomst. Markägaren har ofta ett kommersiellt företag och använder sin mark i kommersiellt syfte. Detta innebär att avtal eller ledningsrätt ingås mellan två parter där båda driver kommersiell verksamhet i vinstsyfte. Det är något som dagens expropriationsersättning inte tar hänsyn till. Jag tycker som moderat att det är utmärkt att det är privata operatörer som bygger ut dagens infrastruktur, det vill säga 3 G-nätet, och inte staten. Det kan som parentes nämnas att det var den borgerligt ledda Bildtregeringen som ändrade i ledningsrättslagen och gjorde det möjligt för andra aktörer än dåvarande Televerket att få rätt till ledningsrätt. Efter mycket baxande, kan man säga, har Moderaterna tillsammans med övriga borgerliga partier i bostadsutskottet lyckats få Socialdemokraterna att gå med på en utvärdering och översyn av expropriationsersättningen. Riksdagen beslutade i februari i år att tillkännage följande till regeringen: "Ersättningsreglerna i expropriationslagen fick sin nuvarande utformning i början av 1970-talet. Någon mer allmän översyn av reglerna har inte skett. Under senare år har reglerna alltmer kommit till användning vid förvärv där förvärvaren är en privat aktör som driver sin verksamhet i vinstsyfte. Mot den bakgrunden finns det enligt utskottets mening anledning att nu göra en utvärdering av hur reglerna fungerar och om de allmänt sett leder till rimliga resultat för den enskilde. Utskottet anser att regeringen bör ta initiativ till en sådan utvärdering." Alla partier utom Vänstern stod bakom detta tillkännagivande. För oss har det varit viktigt att all exproprationsersättning ses över, inte bara den som ges för ledningsrätt. Annars riskerar vi gränsdragningsproblem och ett orättvist system. I dagens betänkande går det att läsa att ovanstående utvärdering ska göras inom en snar framtid. Min tolkning av en snar framtid är att det sker i år. Nu går jag till frågan om folks oro för 3 G och strålning. Jag och Moderaterna har stor respekt för folk som känner oro, men jag känner ingen respekt för dem som försöker utnyttja folks oro genom att på ett osakligt och icke-korrekt sätt beskriva vad det handlar om och som bara är ute efter kortsiktiga populistiska partipolitiska poänger. Fru talman! Ledningsrätten har funnits sedan 1973. Det vi gör här i dag är att göra ledningsrättslagstiftningen teknikneutral, det vill säga master utan fast förbindelse likställs med master med fast förbindelse. Ledningsrätten ska användas bara som en absolut sista utväg. Frivilliga nyttjanderättsavtal och servitut är det som gäller och ska gälla i majoriteten av fall. Enligt oss moderater är det viktigt att markägaren, om ledningsrätten används, får en bättre ersättning än i dag. Jag kommer därför inte att försitta något tillfälle eller spara några krafter för att så snabbt som möjligt få till en ändring av expropriationsersättningen. Jag kommer, för att prata klartext, jaga den socialdemokratiska regeringen med blåslampa i expropriationsersättningsfrågan. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! Eftersom flera nu har frågat efter Vänsterpartiets ståndpunkt i den här frågan - jag trodde att den framgick väldigt tydligt av mitt anförande - ska jag läsa ur vår reservation: "Vänsterpartiet delar majoritetens uppfattning om behovet av en utbyggnad av 3 G. Att använda ledningsrätten som ett medel för att genomföra utbyggnaden skulle kunna vara en riktig åtgärd och ökar utan tvekan möjligheterna till utbyggnad." Men så kommer det: "Tyvärr tar propositionen bara sin utgångspunkt i behovet av utbyggnad och negligerar helt den oro och rädsla som många människor känner inför den stora utbyggnad som förestås." Tydligare än så kan det väl inte bli i den här frågan. Det vi har gjort är att ställa en del krav som jag också tydligt har redogjort för men som ingen vill lyssna på. Sedan skulle jag vilja säga en annan sak. Anders Ygeman sade att detta handlar om ledningsrätten, punkt slut. Nej, det gör ju inte det. Det handlar också om expropriationslagstiftningen. Hade inte det stått i betänkandet hade naturligtvis inte Moderaterna och övriga borgerliga partier ställt sig bakom detta. Det hade inte funnits någon proposition eller något betänkande på riksdagens bord. Jag är lite intresserad av Moderaternas syn på detta. När ni skriver motioner om expropriationslagstiftningen är det alltid en kraftig begränsning som ska genomföras, men nu ska den plötsligt utökas mot löftet att man då, ska man tro, får en mer marknadsanpassad lagstiftning, eller i klartext att det ska gå att tjäna mer pengar på att vara markägare eller upplåtare. Jordägarna har inte riktigt samma uppfattning som Moderaterna i den här frågan. Jag vet att flera moderata riksdagsledamöter inte heller har den uppfattningen. Det finns många tvekande röster i ert parti; det vet jag inte minst genom den motion som skrivits. Min fråga är alltså: Är det inte så att Moderaterna i denna fråga har hoppat i galen tunna?

Fru talman! Jag trodde att repliken rörde mig, men jag kan konstatera att det plötsligt blev många andra personer inblandade som inte kan ta någon replik. Jag är rörd över Owe Hellbergs omsorg om Moderaternas ställning när det gäller äganderätten, men jag vill inte påstå att jag är skakad. Er omsorg är ju inte speciellt ärlig. Jag behöver bara ta fram Vänsterpartiets partiprogram och läsa vad ni säger om äganderätten: "De rättigheter som springer ur ägandet måste begränsas och ägandet i sig övergå till gemensamma former." Det var kanske ett klart besked till de här jordägarna om var kommunisterna, Vänsterpartiet, står. Jag känner alltså inte att det du står här och säger är riktigt allvarligt menat, Owe Hellberg.

Fru talman! Nu handlar det ju inte om vad Vänsterpartiet tycker om äganderätten utan om de märkliga turer som Moderaterna gör i den här frågan. Gång på gång, i alla motioner, slåss man för att minska expropriationslagstiftningens verkan. Man ska göra den så liten som möjligt just för att värna äganderätten. Här är ni köpta med att få en annan lagstiftning när det gäller expropriation för att gå med detta. Det är precis så det är. Du pratar om att det är bra att teleoperatörerna är privata. Ja, vi hade ju en träff med Vodafone där det framgick väldigt tydligt att de har bedrivit en oerhörd lobbyverksamhet hos regeringen för att få till den här lagstiftningen. De vill nämligen inte betala några förseningsavgifter. Då måste man ha någonting att skylla på, och då skyller man framför allt på ledningsrättslagstiftningen. Jag har hört det med egna öron.

Fru talman! Moderaterna stod också bakom Elektronisk kommunikation , precis som Vänstern gjorde. Vi vill att detta ska byggas ut över hela landet, och vi ser en samhällsnytta i det. Om Owe Hellberg hade lyssnat på mitt anförande hade han hört att jag pratade mycket om äganderätten och att jag också sade att det finns lägen där man kan inskränka den. De är väldigt få, och de ska vara klart angivna. Men vi har hela tiden också kämpat - sedan 1973, som jag sade i citatet - för att ersättningen ska vara korrekt. Det tycker inte vi att den har varit. Vi hoppas nu mycket på att den ska kunna bli korrekt. Sedan är jag förvånad över Owe Hellberg som inte ser samhällsnyttan med detta, som inte ser att polis, räddningstjänst, tull och så vidare behöver det här systemet för att kunna få sitt nya kommunikationssystem. Jag vet inte heller om Owe Hellberg och andra vänsterpartister inte tänker prata i mobiltelefoner där man använder 3 G. Jag tycker att det framstår som dubbelmoral att stå här och fördöma detta och sedan samtidigt använda mobiltelefon själv och ändå ha gått med på det här betänkandet. Vi har ju varit överens om att det ligger i allas intresse att vi får ett bra utbyggt system i hela Sverige.

Fru talman! Jag noterade att Socialdemokraterna får det varmt ett tag eftersom du räknade med att behöva jaga dem och inte skulle försitta något tillfälle att se till att få fram expropriationslagen. Det skulle jag kunna tycka är bra, men det som skulle vara ännu bättre är om Moderaterna kanske kunde tänka ett steg till och inte behöva använda energin till att jaga socialdemokrater utan i stället gå med på vår reservation och yrka bifall till den.

Fru talman! Jag förstår att Centern och Rigmor Stenmark tycker att ni har kommit på en smart idé för att på något sätt försöka klara er ur det här. Jag tror dock inte att den är så smart. Jag tror uppriktigt sagt att det vi åstadkom tillsammans, att få till det här tillkännagivandet om att man ska se över expropriationsersättningen, kan falla helt platt. Regeringen kan faktiskt mycket kallt säga: Ja, nu har vi sett över expropriationsersättningen. Med Rigmor Stenmarks yrkande kan regeringen sedan säga: I morgon beslutar vi att ledningsrättslagen ska gälla. Jag tycker faktiskt att det är ganska mycket att förlora på det. Jag tror faktiskt på den överenskommelse vi har gjort och att Socialdemokraterna ärligt kommer att titta över expropriationsersättningen. Jag tror att de också inser att förhållandena är ändrade sedan expropriationslagstiftningen tillkom på 70-talet, att det är två företag med vinstintresse som ställs mot varandra och att man av det skälet måste se över expropriationsersättningen. Jag utgår från att det är ärligt menat.

Fru talman! Jag tror också att det är ärligt menat. Det är bara det att jag också skulle vilja se det först. Det räcker inte med bara tal, utan det måste handling till. Vi från Centerpartiet säger att den här expropriationslagstiftningen måste antas av riksdagen innan man kan gå vidare. Det är därför jag ger den här chansen även åt Moderaterna att vara med på tåget, så att säga, att först se över detta och se om det blev så som vi vill ha det. I den frågan tror jag att vi är ganska överens.

Fru talman! Jag beskrev just vad jag befarade skulle kunna hända, det vill säga att man gör ingenting. Man säger att man har gjort någonting, väldigt hastigt, och så gör man ingenting utan bara lagstiftar dagen efter från regeringens sida. Då har vi faktiskt vunnit noll, tycker jag. Jag upprepar detta: Jag utgår från att det är ärligt att man ser över detta och att man gör det snart. Det står "inom en snar framtid". Mitt tålamod är ganska kort när det gäller en snar framtid, så jag förutsätter att det kommer under året. Jag vet att man väntar på remissomgången när det gäller den ledningsrättsutredning som har varit. Jag förutsätter att de flesta remissinstanser som tidigare har haft synpunkter just på expropriationsersättningen fortsätter att ha det i remissomgången. Det många av dem som nu protesterar är ute efter, markägare och andra, är ändå trots allt att få en bra och sjyst ersättning i förhållande till att man får upplåta sin mark för nyttjanderätt till ledningsrätt. Om många tillsammans trycker på tror jag att vi kommer att åstadkomma någonting som vi alla har kämpat för, och vi moderater i 30 års tid: att få en ändring i expropriationsersättningslagen.

Fru talman! Jag har ett par frågor till Marietta de Pourbaix-Lundin. Tycker Marietta de Pourbaix-Lundin att det är okej med dessa tvångsåtgärder mot markägare och andra - sakägare, för all del - bara man får betalt? Det finns ju fler sakägare än markägaren. Det kan vara grannar, hyresgäster eller kommunen. Ska de också ha betalt för att man går förbi deras intressen? Jag funderade lite grann över förhållandet mellan operatörer och markägare. Ni säger att om de är överens är det först och främst det som ska gälla. Men vilken operatör skulle ingå ett dyrt avtal, som dessutom antagligen kan sägas upp eftersom det är ett avtal, om man kan få ledningsrätt med ett engångsvederlag? En sista fråga till Marietta de Pourbaix-Lundin: Inkluderar Marietta de Pourbaix-Lundin Miljöpartiet i beskrivningen av dem som utnyttjar människors oro?

Fru talman! På den sista frågan svarar jag till skillnad mot Anders Ygeman ja. Jag har hört andra miljöpartister här i kammaren, och ni utnyttjar helt klart människors oro när det gäller det här för ert eget syfte. Som svar på de andra frågorna skulle jag faktiskt vilja ställa en motfråga till Helena Hillar Rosenqvist. Vill Helena Hillar Rosenqvist avskaffa dagens ledningsrätt och dagens expropriationsersättning? Det är faktiskt en motfråga som jag vill ställa. Sedan låter det som om operatörerna bara behöver gå till lantmäteriet och knäppa med fingrarna så har de en ledningsrätt presenterad. Så enkelt är det inte. De får faktiskt nej ibland. Det är många saker som ska prövas innan man får en ledningsrätt. Det är absolut inte en självklarhet. Det tar tid, och det är komplicerat på ett helt annat sätt. Som operatörerna själva säger: Vi vill inte bråka med markägarna, för de är faktiskt våra kunder. Vi vill inte bråka med dem. Vi vill komma överens frivilligt. Hur kommer det sig att man redan i dag, när ledningsrättslagen finns, i 95 % eller fler av fallen kommer överens? Vad jag vet är det ungefär 100 fall av 8 000 master som har byggts som har gått till ledningsförrättning. Inte ens där har alla gått till ledningsförrättning med tvång utan man har gjort upp frivilligt om ledningsrätten. Det Helena Hillar Rosenqvist säger är alltså inte sant.

Fru talman! Jo, det torde det vara. Det finns ju markägare som överklagar. Alla är väl inte så hemskt förtjusta i det här. Det skiljer sig lite grann från de intrång man har gjort tidigare, och teleledningar ger relativt små intrång. Det nya inslaget, med master, tar väldigt stora markområden i anspråk och inverkar negativt på hela omgivningen på ett helt annat sätt. Det kan vara kvadratkilometerstora områden som blir omöjliga att sälja som tomtmark. Jag har ett förslag från Torsby om att markägarna i en fungerande marknadsekonomi med fri förhandlingsrätt skulle kunna kräva ersättning för sina förluster av mastuppsättaren. Han säger att det här sättet att låta stora bolag expropriera andras egendom med lagens hjälp innebär att det gamla sovjetsystemet återuppstår, låt vara med ett glittrigt och marknadsekonomiskt omslag. Jag vill kalla ett sådant system för marknadsstalinism, säger han. Jag antar att övriga ledamöter i bostadsutskottet också har fått detta förslag. Om inte Marietta de Pourbaix-Lundin ville svara på mina frågor kanske hon åtminstone kan reagera på om man är intresserad av att det införs marknadsstalinism i Sverige.

Fru talman! Jag blir bara helt häpen av det Helena Hillar Rosenqvist står här och säger. Vad är det du säger egentligen, Helena Hillar Rosenqvist? Det är helt obegripligt. Jag tycker att det vore bättre om du pratade om det ni har beslutat på er kongress. Ni vill släcka ned 3 G-systemet. Ni vill bestämma att de master som redan har byggts inte ska få användas, vilket betyder att polis, tull, räddningstjänst, kustbevakning, brandkår och så vidare inte kommer att kunna använda sitt nya kommunikationssystem. Då måste du också säga: Vi har ändrat oss. Vi står inte bakom det vi stod bakom 2003. I maj 2003 fattade vi beslut om att vi skulle ha en utbyggnad och att det var ett allmänt intresse. Prata om det i stället!

Fru talman! Jag måste faktiskt få börja med att kommentera det som sades om marknadsstalinism och Sovjetunionen. Jag tyckte att det var en ganska intressant koppling man gjorde. Vi kan väl ändå se att rättssäkerheten och överprövningsinstanserna är något bättre i Sverige än i Sovjetunionen. Den jämförelsen är rent ut sagt absurd, även om den ser väldigt klatschig ut när man skriver den. Sedan, fru talman, vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Jag konstaterar att utgångsläget för dagens debatt är den ca 30 år gamla ledningsrättslagen, som i stort sett varit ett ändamålsenligt instrument när det uppkommit konflikter som gällt lokalisering av olika slags ledningar som klassats som angelägna allmänna intressen. Det blir väl en del upprepningar, men det får ni stå ut med för Folkpartiet vill naturligtvis gärna också deklarera sina synpunkter. Förslaget innebär en ändring av lagen som gör att ledningsrätt också kan omfatta andra anordningar än ledningar som ingår i det elektroniska kommunikationsnätet. Det är master som saknar förbindelse med ledningen som har blivit mest omtalade. Den andra ändringen är att man i ledningsbeslut också kan föreskriva andrahandsupplåtelse, som ger stora möjligheter till samordning. Att antalet master på detta sätt kan begränsas måste vi naturligtvis se positivt på. Dessutom finns ingrediensen att Sverige ska införa vissa EU-direktiv. I och med det här beslutet genomförs också de. Sedan kan man konstatera att ändringen gör att lagstiftningen blir teknikneutral. Det har bland annat Konkurrensverket lagt stor vikt vid i remissrundan. De konstaterar att fasta och mobila nät likställs i lagstiftningen. Fru talman! Trots att det finns motiv för ändringen i lagstiftningen och att ledningsrätten vid vissa tillfällen är ändamålsenlig kan man inte bortse från att frågan innehåller konfliktområden som vi i Folkpartiet tycker att utskottet har hanterat och avvägt på ett rimligt sätt. Det är inte för att få en stjärna av Anders Ygeman jag säger detta utan vi har självständigt gjort detta ställningstagande. Man kan i betänkandet se att det i huvudsak finns två konfliktområden. Det gäller frågan om det enskilda ägandet, med direkt koppling till ersättningsfrågan vid intrång. Det är egentligen huvudfrågan när det gäller ledningsrätten. Sedan har man av förklarliga skäl även ägnat en stor del åt den oro som finns när det gäller eventuella hälsorisker orsakade av elektromagnetisk strålning, främst kopplad till utbyggnaden av 3 G-systemet. Jag har förståelse för att det blir på det sättet. Men man kan konstatera att lagförslaget är generellt och i grunden en fastighetsrättslig fråga. Förutom 3 G har det så kallade Rakelsystemet nämnts. Det är ett område där den nya lagstiftningen kan bli aktuell. Fru talman! Jag vill också göra några kommenterar kring det enskilda ägandet och själva beslutsgången. Vi kan konstatera att man i regeringsformen kan läsa att "varje medborgares egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen". Principen att när det finns tillräckligt angelägna allmänna intressen kan de ibland gå före privat äganderätt har accepterats även av Folkpartiet och av alla andra partier när lagen stiftades på 70-talet. Det här kräver en noggrann avvägning mellan den enskilda äganderätten och allmänna intressen. Det är ett självklart krav från Folkpartiet att den enskildes rätt värnas genom full kompensation vid intrång. Det har vi också drivit under de senaste åren. När det gäller ersättningsfrågan ska jag inte hota mer, men jag kan ändå säga att vi kräver att det blir en skyndsam utvärdering av nuvarande ersättningar i expropriationslagen enligt det tillkännagivande som gjordes till regeringen i mars. Här kan vi konstatera att innan det blir aktuellt för lantmäterimyndigheten att ta upp frågan om att tillämpa ledningsrättslagen har man normalt först prövat att nå en frivillig överenskommelse. Det är det vanligaste eftersom man naturligtvis vill undvika hela överklagningsprocessen. Det kan ta åratal. Vill man komma till skott är frivilliga överenskommelser bäst. I de begränsade fall det inte blir sådana överenskommelser har lantmäterimyndigheten en mycket central roll när det gäller att utreda förutsättningar för upplåtelse av ledningsrätt. Man ska då väga olika allmänna och enskilda intressen. Ledningsrätt ska till exempel inte beviljas om ändamålet kan uppnås på annat sätt. Där kommer diskussionen om alternativa placeringar av master och sådant in i bilden. Samråd med sakägare och kommunens byggnadsnämnd är viktiga inslag för att få lämpliga placeringar av master. Även de gränsvärden som SSI har fastlagt om exponering av elektromagnetiska fält ska beaktas i ledningsrättsförrättningen. Vi kan konstatera att det här är ett överklagningsbart beslut och att fastighetsdomstolen är första instans. En beviljad ledningsrätt tar inte bort krav på bygglov. Också kommunens byggnadsnämnd ska ta hänsyn till enskilda och allmänna intressen. Även här kommer hälsorisker in i den bedömningen. Bostadsutskottet konstaterade i betänkande BoU7, som bland annat behandlade placering av mobilmaster, att de planinstrument med mera som kommunerna i dag förfogar över ger möjlighet att undvika olämpliga placeringar av anläggningar för mobiltelefoni i förhållande till bebyggelse. I betänkandet konstaterar bostadsutskottet också att med stöd av bestämmelsen i 5 kap. 7 § i PBL ska en kommun, om det finns särskilda skäl, i detaljplan kunna fastställa värden för elektromagnetisk strålning som inte får överskridas. Det är viktigt att följa upp och utvärdera hur denna möjlighet fungerar praktiskt. Det finns faktiskt kommuner som jobbar med frågan. Om det krävs något förtydligande på den punkten får vi diskutera det. Det togs tidigare upp att man hade vunnit ett fall där en mast placerades i ett naturområde. Det var just av den anledningen att området var detaljplanelagt som naturområde. Den oro som finns kring eventuella hälsorisker relaterade till 3 G-utbyggnaden måste naturligtvis tas på allvar. Vi vill också hävda att för att politiska beslut ska ha trovärdighet måste de grunda sig på aktuellt kunskapsläge. För att komplettera kunskapen inom aktuellt område behövs mer forskning, vilket också Folkpartiet krävt i olika sammanhang. Försiktighetsprincipen har också varit uppe till diskussion i dag. Miljöbalkens försiktighetsprincip är allmän. Den gäller alla verksamhetsutövare. Även om det inte råder tillståndsplikt enligt försiktighetsprincipen kan den användas av en tillsynsmyndighet. Det innebär att det går att ingripa i enlighet med försiktighetsprincipen även när det gäller olämpliga placeringar av master om det går att påvisa att de kan medföra olägenheter för hälsa och miljö. De gränsvärden som fastslagits av SSI, som i sin tur bygger på EU-rekommendationer, syftar just till att undvika eventuella hälsorisker av strålning från mobiltelefonisystemen. Tilläggas bör väl också att uppmätta värden som enskilda normalt utsätts för ligger långt under dessa gränsvärden. Detta förhindrar naturligtvis inte kommuner att vid bygglovsgivning vara restriktiva när det gäller placering av master nära skolor och bostäder. Det har även bostadsutskottet uttalat som en viljeyttring. I själva bygglovsprocessen har kommunerna naturligtvis ett stort ansvar när det gäller samråd och information för att berörda ska ges tillfälle att delge sina synpunkter och vara delaktiga i processen. Det är ett ansvar som vilar tungt på kommunernas byggnadsnämnder. Min erfarenhet är att dessa frågor hanteras seriöst. Man kan sammanfattningsvis konstatera att ledningsrätten i sig är ett instrument för att lösa situationer där det inte går att komma överens och där en avvägning ska göras mellan enskilda och allmänna intressen. Det är huvudsyftet med hela ledningsrättslagen. Jag tycker att man får en förvirrad bild av om man är för eller emot ledningsrättslagen. Om jag har läst rätt är Vänsterpartiet egentligen för ledningsrättslagen om bara vissa PBL-ändringar hade tillgodosetts. Det nickar Owe Hellberg instämmande till. Jag har en fråga till Miljöpartiet. Tänker man i riksdagen driva ett stopp av utbyggnaden av 3 G genom ett riktat rikdagsbeslut i frågan? Ett nej till ledningsrättslagen ger inte det resultatet. 3 G-systemet har byggts ut utan ledningsrättslag. Det har fungerat ändå. Vi kanske kan få svar på de frågorna.

Fru talman! Lars Tysklind svänger sig med en massa fina ord. Man ska ta hänsyn till hälsan när man bygger master och antenner. Men om man läser noga framgår det att det enda man ska ta hänsyn till är om det kan ramla ned snöklumpar och annat. Det har ingen som helst koppling till tekniken. Sedan var det frågan om försiktighetsprincipen. Nej, du har fel där också, Lars Tysklind. Den står med i 2 kap. miljöbalken. Plan- och bygglagen omfattas inte av den. Plan- och bygglagen ska ta hänsyn till 3 kap. och 4 kap. i miljöbalken. Försiktighetsprincipen kan möjligtvis tillämpas när masten står på plats. Men vad är det för nytta med det? Vad tycker Lars Tysklind att det är för nytta med det? Man får använda orden lite bättre och ta reda på hur det fungerar mer konkret. Det har man en skyldighet att göra när man använder dessa ord. Det har vi hört hela dagen i dag. Jag förstår att Folkpartiet är intresserat av det som står om expropriationslagstiftningen och har förhoppningar på ändringar i den. Ledningsrättslagsutredningen sade mycket tydligt att ändringar inte ska göras bara för det syftet. Det ska då gälla i alla andra fall också. Vi tvingas sälja mark för bostadsbyggande. Ska man ha del av fastighetsägarnas vinster? De som tvingas sälja mark för externa köpcentrum och fritidsanläggningar, ska de ha del i markägarnas vinster? De som eventuellt förlorar när det gäller taxeringsvärden i fråga om anläggningarna, ska de också ha kompensation för att det råkar bli så? Jag tror att det blir en riktig soppa av detta. Jag hoppas att det inte blir så stora förändringar i lagstiftningen som en del kanske tror.

Fru talman! Jag får börja med det sista om ersättningar. Vi från Folkpartiets sida anser att det är värdefullt att se över hela expropriationsområdet och expropriationsliknande situationer. Vi kräver en rimlig ersättning. Där får man utgå från vissa kriterier. Lagen är omodern. Den är 30 år gammal. När lagen beslutades var angelägna och allmänna intressen detsamma som affärer med statliga verk. Det är helt rimligt att se över detta. Vad det leder till och hur den ersättningen ska se ut får utvärderingen visa. Owe Hellberg var först inne på frågan om försiktighetsprincipen. Det var precis det jag sade, nämligen att försiktighetsprincipen inte gäller vid bygglovsgivningen. Det finns inget tillståndskrav enligt försiktighetsprincipen för antenner i dag. Men försiktighetsprincipen är så pass bred att alla verksamhetsutövare är ansvariga för den verksamhet de utför. Förändras förhållandena kan en tillsynsmyndighet ange nya villkor. För att politiska beslut ska ha en trovärdighet måste de bygga på ett aktuellt kunskapsläge.

Fru talman! Det är problemet i det hela. Den försiktighetsprincip Lars Tysklind pratar om infaller inte förrän sakerna står på plats. Det finns alltså ingen möjlighet att göra bedömningarna innan de ska sättas upp. I enlighet med det EU-direktiv som faktiskt ligger till grund för detta finns en annan syn. Sverige har fått stryk. Sverige har fått kritik för att inte sköta detta på rätt sätt. Därför antogs en ny lagstiftning om strategiska miljöbedömningar i våras, och den ska ytterligare förstärkas med bland annat sådant som rör externa köpcentrum. Men för regeringen och Lars Tysklind handlar det inte om master. Då spelar det ingen roll i sammanhanget. Du säger att det ska vara vissa kriterier. Det ska vara modernt. Modernt för Lars Tysklind är tydligen när det går att spekulera i syften, det vill säga mer spekulation i vinster och avkastning. Ni måste förstå att det blir en riktig soppa.

Fru talman! Jag vet inte hur svenska språket används ibland, men om "rimliga rättvisa ersättningar" är spekulation har man det lite svårt. Eller vad säger du, Owe? Då måste man ha något slags marknadsekonomifrossa, som man inte riktigt klarar av. Det är klart att försiktighetsprincipen gäller master. Miljölagstiftningen anger ju vilka saker som ska prövas med tillstånd enligt miljöbalkens försiktighetsprincip. Det bygger helt och hållet på kunskapsläget och vilka hälsorisker man bedömer att det finns. Det är så det fungerar. Om det skulle ändras över tid kan tillsynsmyndigheten ändra även villkor. Så är det. Jag tror att Owe Hellberg har fel här.

Fru talman! Beväpnade med skiftnycklar och tänger marscherar en grupp arga invånare mot kvarterets mobilmast. Invånarna är rädda för att strålning kan orsaka cancer. Resolut skruvar männen bort ett par bultar varpå masten till församlingens stora glädje faller av sin tyngd. Händelsen ägde rum i november 2003 i England, och den vittnar om att många är oroliga över den elektromagnetiska strålning som kommer från mobiltelefoner och de tillhörande sändarmasterna. Det startas föreningar och gräsrotsrörelser som försöker förhindra att master placeras i närheten av där människor vistas. De talar ofta om att myndigheterna måste bedöma farorna med elektromagnetisk strålning bättre. Men det är inte i första hand undersökningar det är ont om. Under de senaste åren har man genomfört hundratals studier som har gett forskarna många viktiga upplysningar om den elektromagnetiska strålningen från mobiltelefoner. Enligt Niels Peter Skov Andersen, som är expert på radiokommunikationer och chef för två koordineringsgrupper inom det europeiska Third Generation Partnership Project, är påverkan från en mobilmast över en miljon gånger svagare än strålningen från en mobiltelefon, även om man bor nära masten. Han säger så här: Om man inte klättrar upp i masten och sitter där är strålningen från en mast minimal. Omvänt uppstår en förstärkande effekt om masten är långt borta, för då måste mobilen förstärka sin sändarstyrka. Då blir den samlade strålningen för ägaren cirka hundra gånger större än när masten är nära. Är det något vi borde bekymra oss över är det våra mobiltelefoner och inte masterna - snarare att masterna är för långt borta. Kristdemokraterna anser att moderna kommunikationer kräver modern lagstiftning och att utbyggnaden av infrastrukturen för framtidens kommunikationer ska kunna genomföras på bästa sätt och komma hela landet till nytta. Det gäller såväl den tredje generationens mobiltelefoni som det nya gemensamma kommunikationssystemet Rakel, för bland andra polis, ambulans, brandkår, räddningstjänst, tull och kustbevakning. För att den här utbyggnaden ska fungera väl kräver den en teknikneutral lagstiftning, som jämställer master med respektive utan fast ledningsförbindelse. En sådan modernisering är det förslag som vi tar ställning till i detta betänkande, och därför yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet. Fru talman! Utbyggnaden av kommunikationsnäten är ett samhällsintresse, ett allmänt intresse, som vi har hört tidigare. Ibland måste ett sådant intresse ställas mot den privata äganderätten. Det ersättningssystem som i dag gäller vid expropriation och när lantmäterimyndigheten beslutar om ledningsrätt behöver utvecklas. Ersättningsreglerna fick sin nuvarande utformning i början av 70-talet. Någon allmän översyn av reglerna har inte skett sedan dess. Under senare år har reglerna alltmer kommit till användning vid förvärv där förvärvaren, i motsats till vad som var vanligt för 30 år sedan, är en privat aktör som driver sin verksamhet i vinstsyfte. Mot den bakgrunden finns det anledning att nu göra en utvärdering av hur reglerna fungerar och om de leder till en rimlig ersättning för den enskilde. Riksdagen har därför under våren beslutat att regeringen ska ta initiativ till en sådan utvärdering. Detta stöddes av samtliga riksdagspartier utom Vänsterpartiet. I samtliga fall, oavsett om markägaren samtycker eller inte samtycker till utfärdandet av ledningsrätt, är det centralt att den enskilde får en fullvärdig ekonomisk kompensation för de olägenheter som uppkommer. Vi utgår nu från att denna översyn kommer i gång snarast. Och det säger jag med eftertryck, Anders Ygeman. I samband med regeringens förslag om att göra ledningsrätten teknikneutral har en diskussion om expropriation och äganderätt verkligen tagit fart. Även om diskussionen är angelägen är det värt att konstatera att det förslag som vi nu har på riksdagens bord inte i något avseende är banbrytande, utan bara en mindre men viktig justering av ett befintligt regelverk. Det är därför i sammanhanget anmärkningsvärt att Vänsterpartiet, som i alla andra fall är så angeläget om att markera allas rätt, i detta fall har valt att nedvärdera det allmänna intresset när det givits möjlighet att vinna gehör hos grupper som räds mobilstrålningen. Vänsterpartiet säger nej till en utvecklad ledningsrätt eftersom man vill ha ett säkerhetsavstånd på minst 300 meter från master till förskolor. Vänsterpartiet säger nej till en utvecklad ledningsrätt eftersom en samlad information om var alla master och sändare är placerade enligt Vänsterpartiet inte är tillgänglig för alla medborgare. Vänsterpartiet uttrycker en rad åsikter om 3 G-utbyggnaden. Det är väl bra att man har tydliga uppfattningar, men inte en enda av dem förklarar varför Vänsterpartiet inte vill ha ledningsrätt för master utan fast förbindelse. Det hade varit intressant med en vänsterpartistisk argumentation om ledningsrättens vara eller inte vara. Vi får se - kanske det kommer. Jag tror att förklaringen är ganska enkel: Vänsterpartiet säger nej eftersom det är enklare, mer populistiskt och tacksamt att underblåsa än att sakligt bemöta den oro som finns om mobilstrålningen. Efter att ha lyssnat på både Miljöpartiet och Vänstern här i dag kan jag bara säga: "Surt, sa räven om rönnbären." Ni är sura för att regeringen för en gångs skull har hittat andra samarbetspartner och att ni inte fick vara med och driva er linje i de här frågorna. De fördelar som Kristdemokraterna har sett med förslaget är att lagen anpassas efter förhållandet att flera intressenter, dels privata teleoperatörer, dels statliga myndigheter, parallellt bygger ut kommunikationsnäten. Förslaget möjliggör, som alla har sagt, ett samutnyttjande av master av flera operatörer, vilket enligt gällande regler är omöjligt. Förslaget innebär alltså - Vänsterpartiet, Miljöpartiet och även Centern! - färre master. Den nu föreslagna ändringen i ledningsrättslagen förbättrar möjligheterna att varje mast dessutom sätts upp på den optimala platsen. Utan ledningsrätten skulle många master kanske placeras på en sämre plats. Vår övertygelse är att teleoperatörer och markägare i första hand ska komma överens om placering av master genom nyttjanderättsavtal eller ledningsrätt. Tvång ska endast komma i fråga som en sista utväg i de fall då det är fråga om synnerligen viktiga samhällsintressen. I 95 % av alla ledningsrättsärenden kommer man redan i dag överens utan några komplikationer. I 5 % har man en förhandling, och man håller på tills båda parter är nöjda. Det förfarandet kommer att fortsätta. Enbart i några enstaka fall är parterna inte helt överens, och då avgör lantmäterimyndigheten frågan genom ledningsrätt och ersättningsbeslut. Det här kan överklagas, som Lars sade. Lantmäterimyndigheten kommer inte, som vissa debattörer har låtit påskina, att okritiskt dela ut ledningsrättsbeslut till höger och vänster. Lantmäterimyndigheten är nämligen vid en ledningsförrättning skyldig att utreda förutsättningarna för upplåtelse av ledningsrätt och ska därvid beakta alla olika allmänna och enskilda intressen. Det innebär bland annat att de gränsvärden som Statens strålskyddsinstitut har fastslagit ska beaktas, liksom hänsynsreglerna i miljöbalken, däribland försiktighetsprincipen och lokaliseringsprincipen - Owe. Före ett beslut om ledningsrätt bör det också ske så kallad rådplägning med sakägarna, likaså samråd med berörda myndigheter, exempelvis byggnadsnämnden på orten. Vid ett sådant samråd kan lämpliga lösningar för ledningens och mastens närmare lokalisering klarläggas. Det ska dessutom påpekas, som det har sagts tidigare, att det krävs bygglov för att uppföra master. Kommunen ska alltså pröva varje enskild mast. Det finns därför en möjlighet också för en markägare att överklaga beslutet i förvaltningsdomstol. Sammanfattningsvis finns det alltså mycket goda förutsättningar att vid en ledningsförrättning belysa miljöfaktorer på ett allsidigt sätt och att åstadkomma en lämplig lokalisering. Lagändringen innebär alltså inte att det nu blir fritt fram för systematiska rättsövergrepp, som en del har velat påskina. Vi vet att det finns en oro. Jag ska inte förlänga debatten, fast jag har lite mer som jag skulle vilja säga, men jag tror att det är viktigt att komma ihåg att diskussionen om påverkan av strålning har pågått i över 100 år. Bara de senaste 50 åren har det skrivits över 20 000 vetenskapliga artiklar på området, och det finns ingen som vågar ställa sig upp eller som kan ställa sig upp och säga att strålningen är ofarlig. Men det finns inte heller någon som kan påvisa att forskningen hittills har kunnat dokumentera några skadeverkningar. Därför tycker jag att det är olustigt att Vänsterpartiet och Miljöpartiet genom att underblåsa osäkra och otydliga riskbilder spär på människors oro i stället för att visa ryggrad och kurage och peka på den myndighet som vi allesammans har förtroende för när det gäller strålskador. Strålskyddsmyndigheten har gett oss rekommendationer som vi politiker arbetar efter.

Fru talman! Jag vill börja med att ställa en fråga till utskottets ordförande: Kan utskottets ordförande tänka sig att bifalla den önskan som jag hade om att vi i utskottet ska lära oss mera om strålning och om forskning som bedrivs och anordna en hearing under hösten? Hur påverkas människor av radiovågor? Nu tillåter jag mig att läsa innantill i en skrift som samtliga statliga verk har givit ut som har beröring med det här: När radiovågor träffar kroppen kommer en del att reflekteras och en del att tränga in i kroppen. Inne i kroppen omvandlas radiovågornas energi till värme. Forskare har funnit att hälsoeffekter kan uppträda om radiovågorna värmer upp hela eller delar av kroppen mer än en grad Celsius. Om en person utsätts för sådan påverkan under en längre tid kan det leda till störningar, som till exempel sänkt prestationsförmåga. Kroppsdelar med lägre blodcirkulation kan också vara särskilt känsliga. Vid djurförsök, där radiovågor orsakar sådan kraftig uppvärmning, har man sett beteendeförändringar och störningar i olika kroppsfunktioner hos djuren, till exempel i hjärtat och i centrala nervsystemet. Forskarna är eniga om dessa samband. Sedan kan jag läsa vidare: Biologiska effekter som medför skadliga hälsoeffekter har trots omfattande forskning inte kunnat visas, men fortsatt forskning behövs inom de här områdena. Det här är inte något nytt. Även den här forskningen har pågått i 40 år, och radiovågor utsätts vi ständigt för. Men vi måste ta den här frågan på största allvar, tycker jag. Det handlar då inte om att beskylla vare sig det ena eller det andra partiet för att vara populistiskt. Det tycker jag känns ovärdigt i den här kammaren. Frågan är: Blir det en hearing i bostadsutskottet under hösten?

Fru talman! Jag kan börja med att svara på den frågan. Vi hade ett presidiemöte häromdagen där vi hänvisade till den hearing som miljö- och jordbruksutskottet hade för bara några månader sedan. Vi ska ta fram det underlaget i ett första skede. Om det inte är tillräckligt ska vi återkomma med en hearing i utskottet. Det är inte så, Rigmor Stenmark, att Kristdemokraterna på något sätt ser med respektlöshet på människor som upplever att de far illa av strålning. Men även Rigmor Stenmark och jag utsöndrar strålning gentemot varandra när vi står här. Vad som är viktigt är att vi inte kan stå här och säga att strålningen är ofarlig, men vi kan inte heller säga att det finns skadeverkningar som vi är medvetna om när vi fortsätter att fatta beslut om lag efter lag som påverkar oss ute i naturen. Rigmor Stenmark! Vi har faktiskt Statens strålskyddsinstitut som vi följer. De rekommendationer som de ger oss lyssnar vi på som politiker. Det är ju vår egen myndighet. Om vi inte skulle tro på den måste vi avsätta den myndigheten och skaffa någon ny myndighet. Vi litar ju på att de tar fram underlag utifrån alla dessa forskningsrön som faktiskt kommer från hela världen och de studier som görs. Jag utgår från att jag kan lita på svenska forskningsinstitutet när det gäller Strålskyddsinstitutet. Kan jag inte det måste vi ju arbeta på ett annat sätt för att få en ny myndighet som arbetar på ett nytt sätt. Jag är också beredd att strida för att vi ska få mer resurser till just det här. Jag tror att den stora bristen i dag är att det saknas resurser för forskningen när det gäller att komma vidare med alla de här underlagen, som ständigt tas fram.

Fru talman! Jag är också, som Ragnwi Marcelind, beredd att stödja ny teknik. Men jag är också väldigt lyhörd när det gäller att ge kommunerna möjligheter att erbjuda människor i kommunerna att bo i lågstrålande zoner. Där tycker jag att Anders Ygeman gav ett väldigt positivt besked. Men det gäller att vi har en bred politisk uppgörelse även i den frågan, så att kommunerna verkligen kan få de instrument som de behöver. Vi kan ändå lyssna på den biten, och vi kan då i utskottet använda oss av den unika möjlighet som vi har, nämligen att ta ett utskottsinitiativ i ett angeläget ärende. Då har jag en annan fråga till Ragnwi Marcelind. För att vi nu inte ska få en uppslitande debatt i samhället där man säger nej till ny teknik måste vi kunna möta motstående intressen på ett så bra sätt som möjligt. Därför undrar jag naturligtvis om vår ordförande är positiv till att om så skulle behövas, som Anders Ygeman också sade, ta ett initiativ till att se över även de lagar som ger möjligheter för kommunerna och ger möjligheter att använda rätt instrument.

Fru talman! Jag tycker absolut att vi ska se till att våra kommuner får bättre instrument till sitt förfogande. Det gäller inom alla områden. Jag kan inte stå här i dag och enskilt säga att jag just inom det här området ska se till att kommunen ska ha bättre instrument. Jag tycker till exempel att kommunerna ska bli bättre när det gäller bygglov, när det gäller förfarandet med ledningsrätten, när det gäller hur man hanterar informationen till de berörda. Det finns en mängd frågor som kommunerna måste bli bättre på. Sedan gäller det forskningen och respekten för den eventuella skada som den här strålningen ger, som vi inte har en aning om i dag. Vi vet inte ens vad mobilen eller mikrovågsugnen eller TV:n eller datorn får för konsekvenser i våra liv. Den forskningen är jag beredd att satsa hur mycket som helst på därför att jag är orolig för framtiden, för hur det kommer att bli, vad det blir för resultat framöver för mina barn och barnbarn. Rigmor Stenmark har pratat hela kvällen om att hon är för ny teknik. Hon värnar äganderätten, och hon slår vakt om människors hälsa. Vi vet att bara för några år sedan var slagorden från Centerpartiet: Bredband åt alla! Det var oerhört viktigt att glesbygden skulle få bredband. Nu är helt plötsligt det här med 3 G lite svårhanterligt. Med den reservation som Centerpartiet har i dag förskjuts 3 G-utbyggnaden, och det finns också en mängd rapporter om att 3 G är bra för landsbygden. Hur tänker Centern hantera det här gentemot sina väljare? Det är en svängning som jag upplever vara lite märklig. Centerpartiet har ju varit med när det gäller det underlag som vi allesammans har tagit fram, där vi har pressat Socialdemokraterna och regeringen i fråga om att vi ska få till stånd den här översynen av ersättningsreglerna. När trycket från LRF och andra blev för stort backade Rigmor Stenmark och Centerpartiet. Hur står det i relation till alla tidigare slagord om teknikutveckling och stöd till glesbygden?

Rigmor Stenmark har inte rätt till ytterligare replik, utan får i så fall sätta upp sig på talarlistan.

Fru talman! Jag tror inte att Owe Hellberg har lyssnat på mig heller. Jag sade uttryckligen i mitt anförande att i 95 %, eller till och med 98 % - det är uppgifter som jag har fått från Lantmäteriet - av alla frågor som rör master och andra ledningsrättsfrågor kommer det till en överenskommelse utan några som helst svårigheter. I de ytterligare procenten - om det är tre eller fem spelar ingen roll - sker en förhandling. I den förhandlingen kan det i yttersta fall bli så - och det kommer att bli så i fortsättningen om lagen träder i kraft - att när man efter alla bedömningar kommer fram till att det allmännas intresse väger tyngre än den enskildes kan man gå över den enskildes rätt. Ibland måste man se till att få göra det. När det gäller informationen och att kommunerna ska få vara med och bestämma kan jag hålla med om att kommunerna måste få en större beslutsrätt och kanske större intresse att lägga ned på frågorna. Kommunerna själva har inte varit riktigt skickliga på att hantera detta. Jag ställer mig helt bakom det. Men jag vill säga att jag till skillnad från Owe Hellberg har ett förtroende för mina förtroendevalda i kommunerna. Jag tycker att det vore väldigt konstigt om de skulle ge tillstånd till master och andra anläggningar som skulle skada folkhälsan. Det vore fruktansvärt om jag trodde det om mina kommunpolitiker hemma, och du om dina i Ockelbo. Jag vill ha förtroende för att de också värnar folkhälsan, att de tycker att det är viktigt med äganderätten och att de är måna om att se till att vi får master på sådana avstånd från där människor är att det inte på något sätt kan riskera hälsan eller intrycket för någon.

Fru talman! Problemet är att det finns mängder av kommuner som intresserar sig. Det finns mängder av kommuner som vill ta ansvar, men de får ju inte göra det eftersom lagstiftningen inte är sådan att det går. Hofors kommun i Gästrikland ville bestämma över var en mast skulle placeras i förhållande till bostadsfastigheter. De bestämde det. Det överklagades från operatören. Vem fick rätt? Naturligtvis operatören. Ni har två fall att hänga upp det på, ingenting annat. Allt annat som står i utskottsbetänkandets majoritetstext är bara en massa uppläsning av lagstiftningen. Prata om hur det fungerar i verkligheten. Jag blev rent ut sagt lite förbaskad på att vi blir beskyllda för att uppvigla människor. Första gången jag fick reda på hur folk ser på detta var genom Krisberedskapsmyndighetens intervjuundersökning som redovisade de här siffrorna. Jag har över huvud taget inte haft den kunskapen tidigare. Den stärkte mig i min tro och min övertygelse att de förslag som vi för fram här i dag är nödvändiga för att man ska acceptera den nya lagstiftning som föreslås. Nu pratar flera om hur viktigt det är att kommunerna ska ha lite mer att säga till om. Det står inte ett ord om det i betänkandet. Då säger andra företrädare att i dag handlar det bara om ledningsrättslagen, så något annat ska det inte stå. Expropriationslagstiftningen är ju ett villkor för att det över huvud taget ligger på bordet. Det är klart som korvspad att man kan ta in väldigt många saker i ett utskottsbetänkande om bara viljan finns.

Fru talman! När Owe Hellberg drar till med exempel där kommunen har fått ge efter berättar han ingenting om helhetsbilden och vilka andra allmänna intressen som har vägt över så att det här beslutet har landat som det har gjort. Jag säger inte att alla beslut är rätt, men jag kan inte med bästa vilja i världen tro att alla illvilligt är ute efter att sätta upp master och dra ledningar mot alla människors vilja och önskemål och att våra kommunförtroendevalda dessutom är med och tillstyrker detta. Det vill i alla fall inte jag ha sagt från den här talarstolen. När det gäller att jag har uttalat att Vänsterpartiet faktiskt har utnyttjat människors rädsla står jag fast vid det. Problemet för er var att ni inte kunde ge er in på frågan om äganderätt. Då skulle ni gå emot allt ni sagt tidigare. Ni var då tvungna att hitta ett annat laddat argument för att kunna säga nej till det här betänkandet. Ni är i botten helt enkelt sura över att regeringspartierna inte har samarbetat med er i den här frågan. Jag vet inte, fru talman, hur man svarar på en fråga utan att den som får svaret upplever det som att man har angripit honom så att han måste ha ytterligare repliker. Får man en fråga svarar man på den. Nu har jag svarat, och då känner Owe Hellberg att han behöver svara igen. Jag vet inte hur man hanterar det, men det kanske jag kan få lära mig av fru talman vid något tillfälle.

Fru talman! Jag tar till orda i den här debatten som medansvarig till en enskild motion. Jag vill därför också utveckla mina synpunkter. För det första vill jag slå fast att jag är en oerhört stark tillskyndare av teknisk utveckling och verkligen välkomnar den digitala infrastrukturutbyggnad som nu pågår i vårt land. Den är inte bara viktig för individen. Den är också viktig för näringslivet och landet. Den måste alltså också uppmuntras. Jag vill inledningsvis också klart deklarera att den strålningsdiskussion som pågår inte på något sätt utgör grund för att jag står här. Det kan jag säga med viss förtröstan av det skälet att vi i miljö- och jordbruksutskottet för några månader sedan hade en hearing i just detta ärende. Vi hade all tillgänglig expertis både i inlandet och i utlandet. Alla var inte representerade, men vi hade deras kunskap representerad. Då fanns det ingen grund för några andra riktvärden än de som nu gäller. Och något måste ju ändå vi som beslutsfattare hålla oss till och använda som rättesnöre i vår tillämpning. Ambitionen i denna utbyggnad får dock inte skapa fartblindhet så att vi glömmer omgivande områden som tangerar utbyggnaden. Jag kommer då att uppehålla mig lite grann vid äganderätten och påstå att det är den enskilt viktigaste rätten som vårt land har och som också har skapat vårt välstånd både historiskt och för framtiden. All erfarenhet visar det. Vi fick för bara någon vecka sedan en bok om äganderätt från Ägarfrämjandet. Jag ska citera ur den. Där står det: "Privat äganderätt är en nödvändig grund för marknadsekonomi och erfarenheter genom historien har lärt att marknadsekonomin är det samhällssystem som bäst garanterar välfärd för människorna. Det är effektivast både när det gäller att skapa ekonomisk tillväxt och när det gäller att åstadkomma god vård och omsorg om resurserna. Redan Aristoteles påpekade sambandet mellan privat äganderätt och god skötsel av egendom." Fru talman! Om vi nu kondenserar ned den här propositionen är det två inriktningar. Den ena handlar om utvidgning av ledningsrätten till en modernare teknik som faktiskt inte är i behov av någon ledningsrätt. Den andra handlar om att man vill ha samutnyttjande av masterna. Det tycker jag är oerhört vällovligt, och det understöder jag å det bestämdaste. Men det senare kan uppnås utan ledningsrätt. Om jag inte är helt felunderrättad tillhör vi den lagstiftande församlingen och kan alltså ordna det på annat sätt utan att gå via ledningsrättslagen. Det finns inga hinder för det. Det är också intressant att man vid översynen av ledningsrättslagen 1992/93 valde att hålla sig kvar vid den mer inskränkta delen av tolkningen, alltså att det skulle behövas en fysisk förbindelse för att ledningsrättslagen skulle vara tillämplig. Detta har man också lyft fram i den HD-dom som avgjordes den 7 juni. Där står det klart att man 1992/93 visste att masterna inte skulle behöva ha någon fysisk koppling. Ändå valde man då att inte lägga in den i ledningsrättslagen. Det är flera som här har framhållit att man alltid kan överklaga. Ja, det kan man naturligtvis. Men om den sökande inte hade vunnit i HD hade hans kostnader varit över 90 000 kr. Detta är inte gratis som en del tycks tro. Det har nu utvecklats en marknad när det gäller mastetableringar, och jag vill påstå att den i allt väsentligt fungerar, åtminstone när det gäller privata upplåtare. Och det finns ingen brist på möjligheter. Exempelvis har Telia utnyttjat bara 6 % av sina bygglov. Ja, ni hörde rätt - 6 %. Övriga aktörer ligger på ungefär 50 %. Det är alltså inget hinder i utbyggnaden. Äganderätten är inte bara en fråga om ersättning. Man får lätt den känslan när man hör resonemanget. Om man bara får betalt så är det bra. Men detta ligger mycket djupare än så, tro mig. Tänk er själva att ni äger en tomt, ett hus eller något annat och att någon vill ta detta i anspråk. Då vill ni självklart vara med och förhandla om priset. Men om man använder ledningsrättslagen som grundar sig på expropriationsersättningar innebär det att man får nöja sig med det som samhället anser att man ska ha. Så är det, och det är det som är beklagligt när det gäller dessa ersättningar. Då frågar jag: Är detta rimligt? Svaret är självklart nej. Mitt resonemang innebär inte att jag vill upphäva ledningsrättslagen. Den har sitt berättigande för den typ av ledningar som faktiskt har en fysisk koppling. Det är inte rimligt att bygga en järnväg som en sicksackformad huggormsrygg eller att dra andra ledningar på motsvarande sätt. Där finns det skäl, men inte när det gäller trådlös kommunikation. Det är just det som är vitsen med trådlös kommunikation, att man inte behöver en ledning emellan. Det faller alltså på sin egen orimlighet. Master kan också placeras väsentligt mycket mer flexibelt. Det vet vi. De behöver inte stå exakt där eller där. Om man nu, oaktat detta, ändå hittar en plats som man måste fram på finns det från samhällets sida alltid en möjlighet med expropriation, även om jag vet att den är dyr och krånglig, men den finns. Samhällets tänder är inte helt avslipade. Marknaden har utvecklat ersättningar som i någon mån är marknadsanpassade. I propositionen föranstaltar man om att man ska ha en utvärdering av ersättningsreglerna. Och det är positivt, och det är bra att våra ledamöter i bostadsutskottet har fått möjlighet att göra denna utvärdering. Hitintills har det egentligen varit fråga om ren konfiskation när man ska ha ersättning via expropriationslagen. Dessvärre är den här utvärderingen ingen garanti för att det blir en höjning. Den är nämligen till intet förpliktigande eftersom det är en utvärdering. Nu har dessvärre Anders Ygeman gått, men han uttryckte i någon bisats att han tycker att det är ganska bra ersättningar. Det sade han redan i dag. Då börjar jag ana var detta hamnar. Jag tyckte mig höra ett litet förtäckt hot mot Rigmor Stenmark att om man vill fördröja detta kommer det att dröja med ersättningarna. Det bekymrar mig. Den föreliggande propositionen har redan ändrat marknadsförutsättningarna. De som är i branschen ligger lågt just nu. Nu avvaktar man bara att den här lagen ska antas därför att man då kan sätta priset på en annan nivå. Det är detta som vi nu ska besluta om. Dessutom är det sällsynt oacceptabelt att den här lagen ska träda i kraft om 45 dagar, och vi har inget som helst datum för när utvärderingen kommer eller vad den leder till. Det borde naturligtvis vara sammankopplat. Resonemanget om modern och teknikneutral lagstiftning är väldigt förrädiskt, skulle jag vilja påstå. Det innebär att man skulle kunna använda ledningsrättslagen när det gäller all fysisk verksamhet i framtiden som har något behov av en fysisk koppling och har en koppling till elektronisk kommunikation. När man läser betänkandet får man en föraning om vem det är som ska tillgodoses. Det är det allmänna. På rad efter rad framgår att det är det allmännas möjligheter att komma fram som man vill främja. Inte någonstans finns det ett ord om det enskilda ägandet. Det gör mig bekymrad, till och med mycket bekymrad. Fru talman! Jag yrkar bifall till motion 2003/04:B06. Jag vill också klart deklarera att detta inte får kopplas ihop med de tillväxtfientliga partierna Vänsterns och Miljöpartiets förslag till avslag. Det finns ingen koppling mellan vår motion och deras ställningstagande. I detta anförande instämde Patrik Norinder (m).

Fru talman! Häromveckan blev en man innebränd efter en gasexplosion i sin husvagn utanför Finspång. Det var på ett ställe där strålskadade och elöverkänsliga har sin tillflykt, sådana medmänniskor som vi i teknikeuforins tidevarv offrar och förnekar rätten att leva, bo och arbeta med hälsan i behåll. De är inte heller så väl sedda av sina grannar därför att många hellre vill ha en utbyggnad av 3 G och de skojiga tjänsterna som det medför än att leva med lidande medmänniskor i sin närhet. Orsakerna till denna explosion är dessutom höljda i ett oroväckande dunkel. Visst finns det alltså en viss konsumentefterfrågan på både mobiltelefoni och 3 G. Reklamen har snart också fått sin fulla effekt. Också jag tillstår att jag trivs med mobilen och behöver den i liv och arbete även om jag inte orkar med den alltför långa stunder. Vad är det då för fel? Vad är det som jag och en liten men växande skara ledamöter så envist bråkar om? Och vad är det som det jäser och mullrar om i alltmer månghövdade led ute i landet? Jo, tekniken känns farlig. Människor blir sjuka eller får påtagliga besvär. Det här är ett alltmer besvärande faktum. Till detta kommer vi, lovar jag, att återkomma ända tills rättning sker. De svenska gränsvärdena är bland de högsta i världen. De tar fasta på fel parametrar. De är inte relaterade till hälsa. De är tillkomna på oklara grunder och framtagna av ett institut, ICNIRP, med oklar status men nära relaterat till industrin. Alla de här sakerna är synnerligen besvärande fakta. Ett annat förtiget men mycket besvärande faktum är att produktansvarighetsförsäkringar förtänksamt nog inte täcker skador från mikrovågsstrålning. Att en massa engelska poliser lämnar in sina nya och dyra Tetratelefoner och säger att huvudena kokar är ett lika besvärande och besvärligt faktum som det kommer att bli för det svenska polisväsendet när motsvarande Rakelsystem, värt 2,3 miljarder, snart är på plats. Vi kommer att få hitta på ett annat system. Folk blandar ihop GSM - vårt nuvarande dominerande nät - med UMTS, det vill säga 3 G, som med hjälp av dessa nya ledningsrätter snart kommer att vara färdigt. Men vi kan notera att efter varje tekniksprång som tagits sedan TV år 1955 började sända kan i alla fall människors celler skilja på frekvenserna eftersom nya hälsobesvär och symtom registreras efter varje språng. Den samlade strålmiljön har sedan dess bara ökat. Vi är redan kraftigt belastade vare sig vi märker det eller inte. Det som har skett med all trådlös kommunikation är att man har klivit högre och högre upp på frekvensskalan i intervallet mellan 50 MHz och 2,5 GHz. Nu börjar man närma sig den joniserade strålningens nivåer, 1015 Hz - där atomer börjar sönderdelas. Cellerna kokar. Blod-hjärnbarriären tappar greppet om proteinspärren. DNA-förändringar och cancer uppkommer redan vid 10 000 gånger lägre värde än ICNIRP:s! Det här går det inte att förneka. Ragnwi Marcelind har fel när hon säger att ingen talar om några problem. Regeringens och branschens målinriktning är nästan lika stark som vår. De ska ha igenom sin teknikutbyggnad, och de ska uppnå sina 50-procentiga vinstmarginaler. Men vi ska ha igenom försiktighetsprincipen. Fru talman! Sedan två år tillbaka är jag ganska ofta ute i landet och berättar om det här. Folk förväntar sig att jag har makt över riksdag och regering - att vi ska återta det övergripande samhällsansvaret, nämligen att skydda befolkningen. Människor känner att offentligheten har svikit det här ansvaret. Oron är mycket stor, och vreden växer. Ni makthavare skiter i oss människor! Det är budskapet som jag här måste få lov att framföra från alla dessa människor till oss alla. Sist jag stod här och debatterade med bostadsutskottet fick jag höra att det var jag som var illojal och kom med misstänkliggörande "påhopp" på våra stackars välmenande myndigheter. Jag undrar stillsamt: Vem av oss är det som har missat vad vårt uppdrag går ut på? Till skillnad från den gången har jag i dag gott om tid för repliker, kan jag påpeka. Länge nog har riksdag och regering varit mer lojala med IT- och telekombranschen i stället för med medborgare, människor. Det är för att värna deras hälsa och trygghet som vi sitter här; det måste påpekas. Jag säger: Gärna en expropriering och gärna en konfiskation och nya lagar men bara om de verkligen gäller, för att citera lagtexten, "ett angeläget allmänt intresse". Kära åhörare! Att hemifrån, som i reklamfilmen, guida sin pojkvän från skyltfönster till skyltfönster eller att ladda ned mjukporr som 3 G erbjuder är inte ett "angeläget allmänt intresse". Inte heller de sjukvårdsvinster som Messing brukar försöka framhålla att 3 G ska ge går det att rättfärdiga eftersom kostnaden för 3 G-utbyggnaden snart är uppåt 50 miljarder i investeringar. Miljarderna för felsatsningen på Rakel skulle i stället ha kunnat gå direkt in i den utmärglade svenska sjukvården. Till exempel kunde varje landsting få hjälp med att skapa elsanerade kliniker så att de elöverkänsliga kunde få åtnjuta samma vård som vi andra. Det å andra sidan vore ett äkta "angeläget allmänt intresse". Vi gröna saknar således en ordentlig behovsanalys utifrån allmänintresset. Och vi gröna inte bara saknar utan också kräver att det föranstaltas miljökonsekvensbeskrivningar både för varje enskilt mastutbygge och för basstationerna liksom för hela det samlade jätteprojekt som Sverige utsätts för med den mest forcerade utbyggnadstakten, dessutom heltäckande, i hela Europa! Hur kunde regeringen så grymt åsidosätta försiktighetsprincipen och bara utan eftertanke sätta fart och exponera hela landet för ett pyramidalt pulserande högfrekvent mikrovågsstrålningsexperiment på industrins villkor? Och hur kan riksdagen gång på gång ställa sig bakom detta? De lagändringar som vi diskuterar i dag är således ett makalöst exempel på statsmaktens och allmänintressets kapitulation inför kapitalets behov, inte inför människors behov. Detta skapar också en gigantisk överkapacitet. 59 635 basstationer skulle ha kunnat vara bara 4 100, sade Telia, men så fick de heller inte någon licens i den berömda skönhetstävlingen. Redan i dag finns det tätt, tätt och överlappande basstationer i städernas centrala delar på ibland upp till fyra operatörer. I Malmö har vi även Orange och andra. Nattsömnen och koncentrationsförmågan sviktar hos de boende. Varför fungerar inte det berömda samordningskravet i städerna? Med dagens förslag om utökade ledningsrätter ska alltså branschen kunna få köra över kommuner och markägare och säkra sin utbyggnad fastän smartare teknik finns inom räckhåll. Vad är det för fel i att undersöka även EDGE eller CDMA 2000 och CDMA 450? Och är det inte så att Wimax säkert snart, om några år, ändå brädar UMTS? Snart kommer vi att bli tvingade att inrätta lågstrålande zoner som reservat för växande delar av befolkningen. Var ska de ligga? EG-fördragets artikel 174 ålägger medlemsstaterna att tillämpa försiktighetsprincipen. Den har ju vi också i vår egen miljöbalk, och den gäller parallellt, samtidigt och överallt tillsammans med all annan svensk lagstiftning. Miljödomstolen i Växjö har slagit fast att 3 G är en miljöfarlig verksamhet. Det är för övrigt solklart - det framgår när man läser miljöbalken, MB 9:1! Vår egen svenska grundlag säger att vi ska verka för "trygghet och god levnadsmiljö" och "trygga rätten till arbete och bostad". Är då inte denna konfiskationslag ett rättsövergrepp på individer, på markägare och på de vitalaste samhällsintressena - allmänintressena? Jo, man nekas ju till och med talerätt och får inte som sakägare den individuella behandling som lagen föreskriver. Det vi bevittnar, mina damer och herrar, är en historisk ansvarskapitulation till förmån för bransch, industri och kapital. Ni ledamöter som röstar med hjärtat och förnuftet och så som 60 % av svenska folket skulle vilja att ni gjorde, rösta nej till hela propositionen om utvidgningen av ledningsrättslagen! Det här sätter nämligen inte bara marknaden och äganderätten ur spel, utan det sätter också hela samhällsansvaret sorgeligen ur spel. Rösta ja till hälsa och offentligt ansvarstagande värt namnet! Yrka alltså avslag på propositionen!

Fru talman! Jag ställde en fråga här tidigare, men då fanns det ingen miljöpartist här i kammaren som hade replikrätt. Helena Hillar Rosenqvist hänvisade till ett stämmobeslut i Blekinge i somras om att man ska stoppa 3 G-utbyggnaden. Jag undrar då om Miljöpartiet tänker driva den frågan i riksdagen för att få ett sådant riksdagsbeslut. När det gäller ledningsrättslagen finns inte den möjligheten i dag, och utbyggnaden pågår ju. Ska man göra någonting måste man i så fall fatta ett nytt beslut. Eftersom Miljöpartiet i trafikutskottet inte motsätter sig detta är ju frågan relevant.

Fru talman! Jag noterar att du ställer den frågan, och jag är glad över att få tillfälle att svara på den. Nej, jag tror att trafikutskottet vid det tillfället var lika överrumplat som jag själv var för något år sedan när man byggde upp en mast precis bakom vår lagård och jag inte tyckte att jag hade anledning att reagera. Det handlar ju kunskap och medvetenhet, och den väcks med tiden. Vår kongress var ganska medveten om det här och gjorde sitt ställningstagande eftersom man helt enkelt såg att människor mår dåligt. Frågan ligger, och det kommer säkert motioner från Miljöpartiet redan till hösten. Frågan kommer säkert att tas upp i olika former i budgetförhandlingarna med regeringen. Framför allt kommer vi att fortsätta att kräva att man ska göra den stora miljökonsekvensbeskrivningen av hela projektet. Om den miljökonskvensbeskrivningen - som naturligtvis inkluderar hälsoaspekterna - visar att det finns anledning att införa ett moratorium, som Helena pratade om, då tänker vi följa kongressens beslut så fort som möjligt.

Fru talman! Då bygger ju ett sådant beslut på aktuell kunskap. Jag sade tidigare att ska man fatta politiska beslut med trovärdighet måste de bygga på aktuell kunskap. Lotta Hedström gjorde en helt riktig beskrivning av försiktighetsprincipen, att den hela tiden gäller överallt parallellt med all annan verksamhet. Det var ju skönt att det var åtminstone en till som hade de uppfattningen. När det gäller Krisberedskapsmyndigheten som man har hänvisat till många gånger här i dag kan man utläsa andra saker ur rapporten. Det finns en rubrik som lyder: "Liten oro generellt för strålningsrisken med det nya mobilnätet 3 G". Samtidigt känner en av fyra stor oro. Man kan alltså använda olika procentsatser och få fram olika andemeningar i detta. Sedan är det en stor procentsats som inte säger sig få någon användning av det här systemet. Det är i och för sig inte så konstigt att det är på det viset.

Fru talman! Du nämner aktuell kunskap. Den är inte oomtvistad. Vore den inte det vore det inga problem. SSI sitter inte på aktuell kunskap. Man har inte tagit in en massa saker. Jag skulle kunna ge både dig och Ragnwi Marcelind en sammanfattning av ett antal mycket centrala rapporter där man pekar på att det finns risker, och det är oomtvistligt. Det är omöjligt att säga att det inte finns risker. Aktuell kunskap är verkligen inte ett homogent begrepp. Även från myndighetsnivå har man sagt att försiktighetsprincipen inte är tillämpbar. Vad vi vill är att man ska tillämpa den, precis som den ska tillämpas. Jag förstod inte din kommentar där. Ett mycket intressant tema som har förekommit här i dag och som inte fanns med vid bostadsutskottets förra omgång är ju att vi och Vänsterpartiet och kanske i viss mån även Centerpartiet - som är oerhört kluvet i den här frågan - skulle spela på människors oro. Det är fantastiskt att höra. Det är helt sagolikt. Jag är orolig. Jag behöver inte spela på någons oro. Jag skulle gärna vilja ha en bra trådlös kommunikation, om jag var säker på att den inte orsakade några problem. Det handlar inte om att spela på folks oro. Det handlar inte om att försöka att driva igenom en massa saker samtidigt som man säger att man bryr sig om att människor är oroliga. Vi ska ta, inte bara oron på allvar, utan vi ska ta riskerna på allvar. Allt annat är bara bludder. Och vad skulle den politiska vinsten vara med att spela på folks oro? Det är ju vi som drar i nödbromsen som blir hånade. Det är ju vi som beskylls för att vara teknikfientliga. T-Forden kom en gång i världen, men det är väl inte den bilen vi ska ha. Vi ska ju utveckla teknikerna. Vi vill väl inte ha freonkylskåp, utan vi vill ha den bästa tänkbara tekniken. Om man redan nu vet att den här tekniken är skadlig för hälsan, då ska vi inte fortsätta med den, utan då ska vi hitta andra frekvenser och andra utformningar som gör den bättre.

Fru talman! Jag är skyldig till motionen Bo6. Därför vill jag gärna gå upp i den här debatten. Motionen innehåller två yrkanden. Det första yrkandet är att man inte behöver utöka ledningsrätten. Byggnaderna kan fungera genom frivilliga avtal. Detta redogjorde Bengt-Anders Johansson mycket noggrant och bra för. Det förvånade mig att ingen begärde replik på Bengt-Anders anförande i det hänseendet. Vi får se om jag lockar någon att ta en diskussion i denna fråga. Det andra yrkandet är att vi vill ha en samordning av master. I likhet med flera andra - och särskilt med Bengt-Anders - som har sagt mycket av det som gäller för vår motion välkomnar jag utbyggnaden av 3 G-tekniken, men jag anser att utbyggnaden kan ske även fortsättningsvis utan att man ytterligare begränsar den redan i Sverige mycket svaga äganderätten. När man läser propositionen om ledningsrätt för elektroniska kommunikationsnät står det att det i dag egentligen inte är något problem när man ska finna mastplaceringar, utan man klarar det till absolut största merparten genom frivilliga avtal. De problem som finns gäller i huvudsak kommuner. Ragnwi Marcelind sade tidigare att hon hade hört efter hos lantmäteriet, och i upp till 98 % av fallen fungerar det bra. Vad är det då vi diskuterar när vi ska anta förslaget om en ny ledningsrättslag? Vi leker med tanken att det handlar om att det ska byggas 10 000 master. Man kanske inte kommer överens om 2 % av dem. Det är 200 master. Det är offentliga aktörer som äger merparten av dessa master. Så står det i propositionstexten. Men jag är vänlig i min beräkning och halverar siffran till 100 master. Det är 100 master som det kan bli problem med när man ska bygga ut 3 G-nätet i hela vårt land. Och vad ska vi ha? Jo, vi ska ha en ledningsrättslag som fastställer en nivå för utbyggnaden av de 10 000 master som är kvar att bygga, en nivå som vi alla vet är alldeles för låg. Det är det som är problemet. Om man frågar Post- och telestyrelsen, PTS, om det är några problem med att operatörer får för få bygglov får man till svar att till exempel Telia med sin samarbetspartner har utnyttjat 6 % av sina bygglov. Vad är problemet, mina vänner? Varför måste vi ha en ledningsrättslag? Vodafone och Tre har utnyttjat något mer. De har utnyttjat 50 % av sina bygglov, men inte mer. Vad är problemet? Det är ingen brist på bygglov för master. Utbyggnaden kan ske, och det tycker jag är bra. Jag är väl medveten om att det byggs olika typer av mastanordningar i vårt land som i dag inbegrips i ledningsrättslagen och att stora delar av framtidens 3 G-master inte kan rymmas inom samma lagstiftning. Det talas om att det ska vara teknikneutralt. Men vad är problemet? Det går att göra en utbyggnad i dag. För mig är en lagstiftning från 1973 en sak. Att vi har en teknikutveckling i vårt land som gör att en föråldrad lagstiftning inte är nödvändig tycker jag är jättebra. Ledningsrättslagen behöver inte användas för att vi ska klara utbyggnaden av 3 G-nätet. Men här hör man att det är viktigt att ha en teknikneutral lagstiftning - när det inte alls behövs! Jag har svårt att förstå en sak som har sagts ganska många gånger i dagens debatt, nämligen att ledningsrättslagen är från 1973 och att den är föråldrad. Jag vill läsa ett stycke ur HD-domen som Bengt-Anders hänvisade till från den 7 juni som gäller ledningsrättslagen och synen på detta: Även vid senare ändringar i 2 § ledningsrättslagen tyder uttalanden i förarbetena på att lagstiftaren endast avsett den mer snäva definitionen av tillämpningsområdet för ledningsrättslagen, se proposition 1992/93:200 och propositionen 1999/2000:86. Det bör därvid beaktas att såväl NMT- som GSM-näten för mobil telekommunikation var under utbyggnad redan åren 1992/93 och att tekniken med trådlös radiokommunikation var känd redan vid ledningsrättslagens tillkomst. Där finns det inga problem. Där finns det stor vetskap, när översynen har gjorts av ledningsrättslagen, av vad som gäller. Vad är problemet, mina vänner? Jag ska inte förlänga den här debatten. Bengt-Anders har gjort en bra redovisning av våra ställningstaganden och våra argument. Det mesta är också redovisat i motionen. Det har blivit sagt en massa saker som vi kan stödja. Men det är viktigt att säga varför vi har ett yrkande här. Således, fru talman, yrkar jag bifall till den enskilda motionen Bo6. Jag yrkar bifall till yrkande 1 eftersom jag anser att yrkande 2, som gäller samordning, är tillgodosett. Detta får på intet sätt uppfattas som att vi yrkar avslag på propositionen med den hänvisning som Miljöpartiet och Vänsterpartiet har. Det är ett helt eget yrkande.

Fru talman! Du nämner aktuell kunskap. Den är inte oomtvistad. Vore den inte det vore det inga problem. SSI sitter inte på aktuell kunskap. Man har inte tagit in en massa saker. Jag skulle kunna ge både dig och Ragnwi Marcelind en sammanfattning av ett antal mycket centrala rapporter där man pekar på att det finns risker, och det är oomtvistligt. Det är omöjligt att säga att det inte finns risker. Aktuell kunskap är verkligen inte ett homogent begrepp. Även från myndighetsnivå har man sagt att försiktighetsprincipen inte är tillämpbar. Vad vi vill är att man ska tillämpa den, precis som den ska tillämpas. Jag förstod inte din kommentar där. Ett mycket intressant tema som har förekommit här i dag och som inte fanns med vid bostadsutskottets förra omgång är ju att vi och Vänsterpartiet och kanske i viss mån även Centerpartiet - som är oerhört kluvet i den här frågan - skulle spela på människors oro. Det är fantastiskt att höra. Det är helt sagolikt. Jag är orolig. Jag behöver inte spela på någons oro. Jag skulle gärna vilja ha en bra trådlös kommunikation, om jag var säker på att den inte orsakade några problem. Det handlar inte om att spela på folks oro. Det handlar inte om att försöka att driva igenom en massa saker samtidigt som man säger att man bryr sig om att människor är oroliga. Vi ska ta, inte bara oron på allvar, utan vi ska ta riskerna på allvar. Allt annat är bara bludder. Och vad skulle den politiska vinsten vara med att spela på folks oro? Det är ju vi som drar i nödbromsen som blir hånade. Det är ju vi som beskylls för att vara teknikfientliga. T-Forden kom en gång i världen, men det är väl inte den bilen vi ska ha. Vi ska ju utveckla teknikerna. Vi vill väl inte ha freonkylskåp, utan vi vill ha den bästa tänkbara tekniken. Om man redan nu vet att den här tekniken är skadlig för hälsan, då ska vi inte fortsätta med den, utan då ska vi hitta andra frekvenser och andra utformningar som gör den bättre.

Fru talman! Jag är skyldig till motionen Bo6. Därför vill jag gärna gå upp i den här debatten. Motionen innehåller två yrkanden. Det första yrkandet är att man inte behöver utöka ledningsrätten. Byggnaderna kan fungera genom frivilliga avtal. Detta redogjorde Bengt-Anders Johansson mycket noggrant och bra för. Det förvånade mig att ingen begärde replik på Bengt-Anders anförande i det hänseendet. Vi får se om jag lockar någon att ta en diskussion i denna fråga. Det andra yrkandet är att vi vill ha en samordning av master. I likhet med flera andra - och särskilt med Bengt-Anders - som har sagt mycket av det som gäller för vår motion välkomnar jag utbyggnaden av 3 G-tekniken, men jag anser att utbyggnaden kan ske även fortsättningsvis utan att man ytterligare begränsar den redan i Sverige mycket svaga äganderätten. När man läser propositionen om ledningsrätt för elektroniska kommunikationsnät står det att det i dag egentligen inte är något problem när man ska finna mastplaceringar, utan man klarar det till absolut största merparten genom frivilliga avtal. De problem som finns gäller i huvudsak kommuner. Ragnwi Marcelind sade tidigare att hon hade hört efter hos lantmäteriet, och i upp till 98 % av fallen fungerar det bra. Vad är det då vi diskuterar när vi ska anta förslaget om en ny ledningsrättslag? Vi leker med tanken att det handlar om att det ska byggas 10 000 master. Man kanske inte kommer överens om 2 % av dem. Det är 200 master. Det är offentliga aktörer som äger merparten av dessa master. Så står det i propositionstexten. Men jag är vänlig i min beräkning och halverar siffran till 100 master. Det är 100 master som det kan bli problem med när man ska bygga ut 3 G-nätet i hela vårt land. Och vad ska vi ha? Jo, vi ska ha en ledningsrättslag som fastställer en nivå för utbyggnaden av de 10 000 master som är kvar att bygga, en nivå som vi alla vet är alldeles för låg. Det är det som är problemet. Om man frågar Post- och telestyrelsen, PTS, om det är några problem med att operatörer får för få bygglov får man till svar att till exempel Telia med sin samarbetspartner har utnyttjat 6 % av sina bygglov. Vad är problemet, mina vänner? Varför måste vi ha en ledningsrättslag? Vodafone och Tre har utnyttjat något mer. De har utnyttjat 50 % av sina bygglov, men inte mer. Vad är problemet? Det är ingen brist på bygglov för master. Utbyggnaden kan ske, och det tycker jag är bra. Jag är väl medveten om att det byggs olika typer av mastanordningar i vårt land som i dag inbegrips i ledningsrättslagen och att stora delar av framtidens 3 G-master inte kan rymmas inom samma lagstiftning. Det talas om att det ska vara teknikneutralt. Men vad är problemet? Det går att göra en utbyggnad i dag. För mig är en lagstiftning från 1973 en sak. Att vi har en teknikutveckling i vårt land som gör att en föråldrad lagstiftning inte är nödvändig tycker jag är jättebra. Ledningsrättslagen behöver inte användas för att vi ska klara utbyggnaden av 3 G-nätet. Men här hör man att det är viktigt att ha en teknikneutral lagstiftning - när det inte alls behövs! Jag har svårt att förstå en sak som har sagts ganska många gånger i dagens debatt, nämligen att ledningsrättslagen är från 1973 och att den är föråldrad. Jag vill läsa ett stycke ur HD-domen som Bengt-Anders hänvisade till från den 7 juni som gäller ledningsrättslagen och synen på detta: Även vid senare ändringar i 2 § ledningsrättslagen tyder uttalanden i förarbetena på att lagstiftaren endast avsett den mer snäva definitionen av tillämpningsområdet för ledningsrättslagen, se proposition 1992/93:200 och propositionen 1999/2000:86. Det bör därvid beaktas att såväl NMT- som GSM-näten för mobil telekommunikation var under utbyggnad redan åren 1992/93 och att tekniken med trådlös radiokommunikation var känd redan vid ledningsrättslagens tillkomst. Där finns det inga problem. Där finns det stor vetskap, när översynen har gjorts av ledningsrättslagen, av vad som gäller. Vad är problemet, mina vänner? Jag ska inte förlänga den här debatten. Bengt-Anders har gjort en bra redovisning av våra ställningstaganden och våra argument. Det mesta är också redovisat i motionen. Det har blivit sagt en massa saker som vi kan stödja. Men det är viktigt att säga varför vi har ett yrkande här. Således, fru talman, yrkar jag bifall till den enskilda motionen Bo6. Jag yrkar bifall till yrkande 1 eftersom jag anser att yrkande 2, som gäller samordning, är tillgodosett. Detta får på intet sätt uppfattas som att vi yrkar avslag på propositionen med den hänvisning som Miljöpartiet och Vänsterpartiet har. Det är ett helt eget yrkande.

Fru talman! I morgon får vi borgerliga ledamöter i riksdagen möjligheten att pröva styrkan i regeringsformens skydd för äganderätten. Nyligen krävde vi samfällt att grundlagsskyddet skulle stärkas. Socialdemokraterna och deras stödpartier ville inte medverka till det tidigare. Därmed skapade de också utrymme för det förslag som i dag ligger på riksdagens bord om utvidgad ledningsrätt. Frågan som flertalet senare kommer att få ta ställning till är om vi ska utnyttja den svaga äganderätten och rösta för ännu en inskränkning. Kommer ledningsrätt att gå före äganderätt? Det är frågan, fru talman. Varje medborgares egendom är enligt regeringsformen 2 kap. 18 § tryggad. Bara om det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen kan man tvingas avstå sin egendom till det allmänna. I den nu aktuella propositionen om ledningsrätt föreslås att ett privat rättssubjekt ska ges rätt att i strid med ett annat privat rättssubjekts mening ta i anspråk den mark man anser sig behöva för att bygga de anordningar som ingår i elektroniska kommunikationsnät, för närvarande basstationer och master. Inom ramen för given ledningsrätt ska även inkluderas rätten att utan fastighetsägarnas tillåtelse göra andrahandsupplåtelser. Regeringen motiverar sitt förslag till inskränkning av äganderätten med att det föreligger ett angeläget allmänt intresse av att bygga ut den tredje generationens mobilsystem, 3 G eller UMTS. Det kan så vara, och det har den här kammaren fattat beslut om. Men behöver det leda till att det är ett så angeläget allmänt intresse att operatörernas vilja att få ledningsrätt går före äganderätten? För min del kan jag inte finna att så är fallet. Den politiska viljan att bygga ut systemet till att omfatta 99,8 % av Sveriges befolkning syftar till att operatörerna inte ska kunna välja bort vissa delar av landet. Det kan inte rimligen tolkas som att det är ett angeläget allmänt intresse att ge operatörerna en gräddfil genom landet på fastighetsägarnas bekostnad. Riksdagens uttolkning av EU:s ramdirektiv har gjorts utan att försiktighetsprincipen har tillämpats eller att utbyggnaden i sin helhet först har prövats enligt miljöbalkens bestämmelser. Till det är jag tveklöst kritisk, men nu är vi där vi är. När det nu visar sig att många enskilda fastighetsägare och kommuner avvisat de platser för utbyggnad som operatörerna önskat, när man kräver högre ersättningsnivåer än operatörerna tycker att de vill betala, anser då verkligen denna kammare att det är ett angeläget allmänt intresse att låta operatörerna få rätt på markägarnas bekostnad? Här finns olika intressen. Det är äganderätten. Det är hälsoaspekter, som det har talats om tidigare. Det är landskapsbilden, operatörernas önskan och den politiska viljan. För denna avvägning och prövning har vi en särskild ordning. Den ifrågasätts, till och med ogillas emellanåt, av operatörerna. De vill nu få ledningsrätt för att komma förbi fastighetsägarnas, som det har framgått, höga ersättningskrav. Marknaden vill man sätta ur spel. Man vill slippa gå vägen över avtalsförhandlingar. Det framgår också tydligt av det faktum att ansökningarna har ökat i antal sedan vissa domstolar sett att ledningsrättslagen som den sett ut har varit tillämplig. Det är en väg som Högsta domstolen som vi tidigare har hört nu har stängt men som måhända denna kammare på nytt vill öppna. Är det verkligen rimligt att inskränka äganderätten för att marknadens aktörer har problem för att leva upp till ett politiskt beslut? Även om det i dag hävdas föreligga ett allmänt intresse av tredje generationens mobiltelesystem framkommer inte någon särskild motivering för att hävda att just det är angeläget. Snarare pekar remissinstanserna på att det här förslaget har ett mycket svagt stöd. Det faktum att skyddet för egendom och äganderätt återfinns i grundlagen borde leda till slutsatsen att den här kammaren kräver en starkare motivering av regeringen än en politisk vilja att inskränka äganderätten. Utbyggnaden av mobiltelefonin har nu skett på marknadens villkor utifrån gällande lagstiftning. Det faktum att det leder till högre kostnader för operatörerna eller att de måste anpassa sina nät till lokala förutsättningar borde, utifrån de allmänna förutsättningar som gäller i frågan, ses som ett nödvändigt korrektiv, en balanserande kraft mellan olika intressen på marknaden. Om nu en part skulle få en gräddfil och en obegränsad rätt på annans bekostnad upphävs balansen mellan olika allmänintressen. Operatörernas rätt att få välja sin lågprisväg genom landet kan inte få bli ett överordnat intresse. Många av mina borgerliga bröder och systrar lutar sig mot ett löfte om ändring av ersättningsnivåerna vid expropriation. Men, fru talman, även om en höjning av ersättningsnivåerna är motiverad, angelägen och efterfrågad också från denna kammare kan det inte i sig vara ett skäl att ytterligare inskränka äganderätten. Låt oss stå fast vid den hållning som vi hittills har haft. Låt oss inte ytterligare urgröpa utan i stället stärka äganderätten som vi tidigare har hävdat. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till min och Birgitta Carlssons motion Bo9 i detta betänkande.

Fru talman! Jag är skyldig till motionen Bo6. Därför vill jag gärna gå upp i den här debatten. Motionen innehåller två yrkanden. Det första yrkandet är att man inte behöver utöka ledningsrätten. Byggnaderna kan fungera genom frivilliga avtal. Detta redogjorde Bengt-Anders Johansson mycket noggrant och bra för. Det förvånade mig att ingen begärde replik på Bengt-Anders anförande i det hänseendet. Vi får se om jag lockar någon att ta en diskussion i denna fråga. Det andra yrkandet är att vi vill ha en samordning av master. I likhet med flera andra - och särskilt med Bengt-Anders - som har sagt mycket av det som gäller för vår motion välkomnar jag utbyggnaden av 3 G-tekniken, men jag anser att utbyggnaden kan ske även fortsättningsvis utan att man ytterligare begränsar den redan i Sverige mycket svaga äganderätten. När man läser propositionen om ledningsrätt för elektroniska kommunikationsnät står det att det i dag egentligen inte är något problem när man ska finna mastplaceringar, utan man klarar det till absolut största merparten genom frivilliga avtal. De problem som finns gäller i huvudsak kommuner. Ragnwi Marcelind sade tidigare att hon hade hört efter hos lantmäteriet, och i upp till 98 % av fallen fungerar det bra. Vad är det då vi diskuterar när vi ska anta förslaget om en ny ledningsrättslag? Vi leker med tanken att det handlar om att det ska byggas 10 000 master. Man kanske inte kommer överens om 2 % av dem. Det är 200 master. Det är offentliga aktörer som äger merparten av dessa master. Så står det i propositionstexten. Men jag är vänlig i min beräkning och halverar siffran till 100 master. Det är 100 master som det kan bli problem med när man ska bygga ut 3 G-nätet i hela vårt land. Och vad ska vi ha? Jo, vi ska ha en ledningsrättslag som fastställer en nivå för utbyggnaden av de 10 000 master som är kvar att bygga, en nivå som vi alla vet är alldeles för låg. Det är det som är problemet. Om man frågar Post- och telestyrelsen, PTS, om det är några problem med att operatörer får för få bygglov får man till svar att till exempel Telia med sin samarbetspartner har utnyttjat 6 % av sina bygglov. Vad är problemet, mina vänner? Varför måste vi ha en ledningsrättslag? Vodafone och Tre har utnyttjat något mer. De har utnyttjat 50 % av sina bygglov, men inte mer. Vad är problemet? Det är ingen brist på bygglov för master. Utbyggnaden kan ske, och det tycker jag är bra. Jag är väl medveten om att det byggs olika typer av mastanordningar i vårt land som i dag inbegrips i ledningsrättslagen och att stora delar av framtidens 3 G-master inte kan rymmas inom samma lagstiftning. Det talas om att det ska vara teknikneutralt. Men vad är problemet? Det går att göra en utbyggnad i dag. För mig är en lagstiftning från 1973 en sak. Att vi har en teknikutveckling i vårt land som gör att en föråldrad lagstiftning inte är nödvändig tycker jag är jättebra. Ledningsrättslagen behöver inte användas för att vi ska klara utbyggnaden av 3 G-nätet. Men här hör man att det är viktigt att ha en teknikneutral lagstiftning - när det inte alls behövs! Jag har svårt att förstå en sak som har sagts ganska många gånger i dagens debatt, nämligen att ledningsrättslagen är från 1973 och att den är föråldrad. Jag vill läsa ett stycke ur HD-domen som Bengt-Anders hänvisade till från den 7 juni som gäller ledningsrättslagen och synen på detta: Även vid senare ändringar i 2 § ledningsrättslagen tyder uttalanden i förarbetena på att lagstiftaren endast avsett den mer snäva definitionen av tillämpningsområdet för ledningsrättslagen, se proposition 1992/93:200 och propositionen 1999/2000:86. Det bör därvid beaktas att såväl NMT- som GSM-näten för mobil telekommunikation var under utbyggnad redan åren 1992/93 och att tekniken med trådlös radiokommunikation var känd redan vid ledningsrättslagens tillkomst. Där finns det inga problem. Där finns det stor vetskap, när översynen har gjorts av ledningsrättslagen, av vad som gäller. Vad är problemet, mina vänner? Jag ska inte förlänga den här debatten. Bengt-Anders har gjort en bra redovisning av våra ställningstaganden och våra argument. Det mesta är också redovisat i motionen. Det har blivit sagt en massa saker som vi kan stödja. Men det är viktigt att säga varför vi har ett yrkande här. Således, fru talman, yrkar jag bifall till den enskilda motionen Bo6. Jag yrkar bifall till yrkande 1 eftersom jag anser att yrkande 2, som gäller samordning, är tillgodosett. Detta får på intet sätt uppfattas som att vi yrkar avslag på propositionen med den hänvisning som Miljöpartiet och Vänsterpartiet har. Det är ett helt eget yrkande.

Fru talman! Som tidigare sagts i debatten här står vi inför en ganska snabb utbyggnad av infrastrukturen för elektronisk kommunikation, framför allt så kallad 3 G. För att utvecklingen ska kunna ske i den takt som är önskvärd måste ett stort antal master byggas, vilket ju den som följt dagens debatt knappast kan ha missat. Möjligen kommer de allra flesta upplåtelseärendena att som hittills lösas genom avtal där bägge parter är någorlunda nöjda. Men, fru talman, jag tycker inte att utskottet i tillräckligt stor utsträckning tar den oro på allvar som många markägare uttryckt. Det är en oro för att deras ställning i förhandlingar om ersättning allvarligt försvagas när ledningsrätten vidgas på det sätt som föreslås. Motparternas ställning kan på motsvarande sätt stärkas eftersom man har tvångsinstrumentet i bakfickan. Det är mycket tveksamt med en hantering som innebär att tvångsregeln kommer på plats redan den 1 augusti i år medan den utvärdering av ersättningsreglerna som utlovas med största sannolikhet kommer att ta flera år. Det hade varit lugnande om vi i den här debatten hade kunnat få ett besked från regeringspartiets företrädare att man ska göra allt man kan för att översynen ska inledas omgående samt att ersättningsreglerna i ledningsrättslagen ska behandlas med förtur. Det är rimligt, anser jag, att utvidgningen av ledningsrättslagens tillämpningsområde inte träder i kraft förrän ersättningsfrågorna belysts och förhoppningsvis förbättrats. Fru talman! Om ersättningsfrågorna vid upplåtelse av ledningsrätt behandlas med förtur i en översyn som omgående inleds finns det redan goda förslag som snabbt kan komma på plats så att inte utbyggnaden försinkas. I ett särskilt yttrande till 2002 års ledningsrättsutrednings slutbetänkande finns ett förslag till en partiell reform av ledningsrättslagens ersättningsregler. Detta förslag kan mycket väl utgöra utgångspunkten för en diskussion. I Ledningsrättsutredningen ansågs det förslaget ligga utanför utredningens uppdrag. I den översyn som enligt utskottet ska ske inom en snar framtid passar dock detta förslag mycket bra. Med det anförda som motiv, fru talman, kommer jag i omröstningen att ansluta mig till reservation 6.

Fru talman! Jag måste först säga att det är mycket intressant att ha följt den här debatten i bostadsutskottet. Man kan nog rekommendera många ledamöter att ibland sitta i andra utskott och lyssna, för man lär sig en hel del. Jag vill också säga att jag står bakom de yrkanden som gjorts av Vänsterpartiets representant i den här debatten. Diskussionen handlar ju väldigt mycket om att regeringen vill öka takten i utbyggnaden av 3 G-nätet. Man är inte nöjd med den drygt 70-procentiga täckning som i dag finns utan vill snabbt nå den nära 100-procentiga täckning som föresattes vid licensfördelningen. Samtidigt vet regeringen att det finns en växande opinion mot utbyggnaden. Det har framgått här i debatten väldigt tydligt. Denna oro och kritik kommer dels från dem som inte vill ha ytterligare master uppsatta i sin närhet, dels från människor som anser sig fara illa både av elektromagnetiska fält och av strålningen från telefoner och sändare. Det handlar, fru talman, om kanske 200 000 människor som är mer eller mindre berörda av den ökade strålningen. Vi vet att fler än 400 människor har flytt sina bostäder till husvagnar och torp i områden med lägre strålning. Med tanke på situationen är det förvånande att regeringen och ett antal borgerliga partier tar så lätt på oron bland dessa många människor. Man är dock mycket intresserad av hur ersättningen till markägarna ska lösas. Även om jag inte håller med om någonting i diskussionen om markägarersättningen måste jag säga att Bengt-Anders Johanssons analys av frågan var ytterst intressant. Det hade varit bra om regeringen först sett till att forskningen om elöverkänslighet fått tillräckliga resurser. Vi har kämpat för det i år efter år men lyckas inte. Kommunerna bör ges ett större ansvar och möjlighet att styra placeringen av 3 G-sändare, och naturligtvis ska operatörerna åläggas att samutnyttja masterna. Dessutom borde regeringen innan man genom en ny lag, eller genom förändring av en lag, ökar trycket på operatörerna att snabba på utbyggnaden undersöka möjligheterna dels att sänka det svenska gränsvärdet för strålning som ligger mycket högt - det ligger mycket högre än gränsvärden exempelvis i Italien, Paris eller Bryssel - dels att justera ned kravet på tjänstesignalens styrka, vilket omedelbart leder till färre master. Det är ungefär den variant som Telia var inne på från början men som de gick på pumpen på. Det hade naturligtvis varit väldigt bra om Anders Ygeman hade varit här, men han har meddelat mig att han har ett mycket viktigare sammanträffande, nämligen fotbollsmatchen i kväll. Det har jag viss förståelse för. Men regeringens hårdföra politik för att snabba på 3 G-utbyggnaden riskerar faktiskt att bli kontraproduktiv. Vi kanske missar någonting. Vi kanske försvårar teknikutvecklingen för att vi inte tar den hänsyn som vi borde ta och mycket väl skulle kunna ta utan att hindra någon utveckling över huvud taget.

Fru talman! Orsaken till att jag begär ordet är inte för att räta upp någonting av det som Lennart Beijer eller Owe Hellberg har sagt utan snarare för att kommentera en del av påståendena. Först vill jag konstatera att vårt avslagsyrkande inte har någonting att göra med det moderata avslagsyrkandet. Vi har helt andra utgångspunkter för vårt avslagsyrkande. Det har talats om Vänsterpartiet som ett tillväxtfientligt parti eller ett parti som på något sätt skulle vara emot utbyggnaden av 3 G. Jag har försökt att under hela debattens gång kunna påvisa att så inte är fallet. Snarare är det precis tvärtom. Om man vill bygga ut en ny teknik måste man på något sätt gå i takt med medborgarna. 3 G-utbyggnaden går inte i takt med medborgarna. Krisberedskapsmyndighetens utredning av vad medborgarna tycker om det här visar att vi inte har någon stor acceptans för den här utbyggnaden. Det är alldeles för många människor i samhället som är rädda för den här utbyggnaden. Vad försökte då Vänsterpartiet göra? Det har pratats lite grann om de här så kallade förhandlingarna. Ragnwi Marcelind har, fru talman, vid flera tillfällen sagt att vi är ledsna för att vi inte fick sluta avtal med regeringspartiet. Det är klart att vi är ledsna för att vi inte får lov att sluta avtal. Det är självklart. Vi går in i varje förhandling med hopp om att kunna komma överens. De förhandlingarna pågår ju i sammanlagt en halvtimme, en mejlväxling. Där tog vi den oro som folk känner på allvar. Vi ville omgärda en fortsatt utbyggnad med ett regelverk som innebar att människors oro för strålning togs lite mer på allvar, att man tillsåg att närheten till förskolor, bostäder och annat skrevs in som en förutsättning för att man ska kunna bygga ut. Det gör vi, inte av någon sorts populistiskt skäl utan för att vi tar oron i allra högsta grad på allvar. Det finns folk inom vårt eget parti som tar den ännu mer på allvar än jag eftersom de är personligt drabbade av det. Det har inte att göra med någon sorts populism som en del av de borgerliga företrädarna och även tyvärr den socialdemokratiska företrädaren har sagt. Nej, det här handlar om att om vi vill ha en utbyggnad av 3 G, om vi vill ha en ny teknik, måste vi gå i samklang med människorna. Då måste den här teknikutvecklingen också vara av den arten att människor kan ta den till sig. Socialdemokratin har valt att offra - tror en del debattörer här - ersättningsreglerna vid expropriering. Det tror jag inte mycket på. Man har valt att köpa det här snabbt, och man har valt att falla offer för de bolag som vill bygga ut för att, precis som en del av de moderata debattörerna har sagt, med pistolen i bakfickan kunna se till att pressa ned priset. Men beskyll inte Vänsterpartiet för att vara tillväxtfientligt! Läs vår reservation! Vi är för den här utbyggnaden. Vi har inte ändrat uppfattning, men vi vill att utbyggnaden ska ske i samklang med människorna. Nu tar man undan de demokratiska rättigheterna för kommunpolitiker. Man tar bort de demokratiska rättigheterna för hyresgäster. Man tar bort den demokratiska rättigheten för fastighetsägare att vara med och påverka detta på samma sätt som man gjort tidigare. Anders Ygeman har sagt att det går att utnyttja ledningsrättslagen, men den här HD-domen visar att det inte går. Det är fel. Man kan inte använda ledningsrätten i dag. Se då till att omgärda detta med ett regelverk som innebär att vi kan göra den här utbyggnaden i samklang med människor och minimera oron! Jag tror inte att vi kan avskaffa oron eller få bort den helt och hållet, men vi skulle genom ett annat lagförslag kunna genomföra den här utbyggnaden - som är viktig för teknikutveckling, för företag och för glesbygd - på ett sådant sätt att den faktiskt hade en acceptans hos befolkningen. Nu har majoriteten i utskottet och i riksdagen valt att göra precis tvärtom, nämligen att gå i konflikt med medborgarna.

Fru talman! Efter diskussion med kammarkansliet om hur man avser att behandla de olika yrkandena framgår det att den ambition som jag och Birgitta Carlsson hade när det gäller vår motion Bo9 inte kan fullföljas. Den har hanterats på ett mycket konstigt sätt, tycker jag. Bostadsutskottet har så att säga annekterat den i två reservationer - helt olika till sin utformning och på intet sätt tillfyllest utifrån min horisont när det gäller äganderättsdiskussionen - vilket gör att jag inte i något fall kan yrka bifall till min och Birgitta Carlssons motion. Det leder mig till att jag i den första votering som uppenbarligen kommer att kunna gå av stapeln kommer att stödja det förslag som har framförts i Bo6 av Jan-Evert Rådhström med flera. Det har så att säga passerat det kritiska ögat, och då får det bli det i det första skedet.