Sveriges anslutning till den utvidgade partiella överenskommelsen för den särskilda tribunalen för aggressionsbrottet mot Ukraina
Betänkande 2025/26:UU21
Var är betänkandet nu?
Betänkandet är färdigbehandlat
- Debatt
- 2026-06-11
- Beslut fattades
- 2026-06-11
Hela betänkandet
Beslut i korthet
Sverige ansluter sig till överenskommelsen för den särskilda tribunalen för aggressionsbrottet mot Ukraina (UU21)
Riksdagen sa ja till regeringens förslag om godkännande av Sveriges anslutning till den utvidgade partiella överenskommelsen om förvaltningskommittén vid den särskilda tribunalen, för att åtala och döma ryska politiska och militära ledare för aggressionsbrottet mot Ukraina.
Tribunalen inrättades i juni 2024 genom ett ömsesidigt avtal mellan Ukraina och Europarådet. För att tribunalen ska bli verksam krävs det att stater som vill bli medlemmar ansluter sig till en utvidgad partiell överenskommelse om förvaltningskommittén för tribunalen inom ramen för Europarådets institutionella ramverk. Överenskommelsen reglerar tribunalens drift och medför en skyldighet för de stater som anslutit sig att betala en årlig avgift genom Europarådet. Genom att ansluta sig till överenskommelsen blir Sverige medlem av tribunalen.
Ansvarsutkrävande för Rysslands brott mot folkrätten är enligt riksdagen angeläget för upprättelse och rättvisa för Ukraina som stat och för de människor som faller offer för ryska krigsförbrytelser. Ansvarsutkrävande är också viktigt för att upprätthålla den regelbaserade världsordningen.
- Utskottets förslag till beslut
- Utskottet föreslår att riksdagen ställer sig bakom regeringens förslag om godkännande av Sveriges anslutning till den utvidgade partiella överenskommelsen om förvaltningskommittén vid den särskilda tribunalen för aggressionsbrottet mot Ukraina.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Förslaget avser 1 proposition.
Beredning, Genomförd
Alla beredningar i utskottet
Sverige ansluter sig till överenskommelsen för den särskilda tribunalen för aggressionsbrottet mot Ukraina (UU21)
Utrikesutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag om godkännande av Sveriges anslutning till den utvidgade partiella överenskommelsen om förvaltningskommittén vid den särskilda tribunalen, för att åtala och döma ryska politiska och militära ledare för aggressionsbrottet mot Ukraina.
Tribunalen inrättades i juni 2024 genom ett ömsesidigt avtal mellan Ukraina och Europarådet. För att tribunalen ska bli verksam krävs det att stater som vill bli medlemmar ansluter sig till en utvidgad partiell överenskommelse om förvaltningskommittén för tribunalen inom ramen för Europarådets institutionella ramverk. Överenskommelsen reglerar tribunalens drift och medför en skyldighet för de stater som anslutit sig att betala en årlig avgift genom Europarådet. Genom att ansluta sig till överenskommelsen blir Sverige medlem av tribunalen.
Ansvarsutkrävande för Rysslands brott mot folkrätten är enligt utskottet angeläget för upprättelse och rättvisa för Ukraina som stat och för de människor som faller offer för ryska krigsförbrytelser. Ansvarsutkrävande är också viktigt för att upprätthålla den regelbaserade världsordningen.
Debatt, Genomförd
Betänkandet bordlades 10 juni 2026 och debatterades i kammaren 11 juni 2026.
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 8 Azra Muranovic (S)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.
I dag tar Sverige ytterligare ett viktigt steg för att säkerställa att Rysslands ledning en dag kommer att ställas till svars för sitt anfallskrig mot Ukraina. Genom att ansluta oss till den särskilda tribunalen för aggressionsbrottet mot Ukraina stärker vi det internationella arbetet för ansvar, rättvisa och respekt för folkrätten.
Herr talman! Det är glädjande att stå i en kammare där samtliga partier är överens om detta beslut, som är otroligt viktigt av både principiella, moraliska och folkrättsliga skäl.
När vi talar om kriget i Ukraina talar vi ofta om de krigsförbrytelser som begås. Vi talar om tortyr. Vi talar om sexuellt våld. Vi talar om deportationer av ukrainska barn. Vi talar om attacker mot sjukhus, skolor och bostadsområden. Vi talar om omfattande förstörelse av miljön. Det är klart att vi ska tala om det, och det kommer vi att fortsätta göra.
Men i dag handlar debatten om något annat. Det handlar om det brott som gjorde alla de andra brotten möjliga: aggressionsbrottet – beslutet att starta ett olagligt anfallskrig, beslutet att med militärt våld angripa ett annat land, beslutet att bryta mot FN-stadgan och försöka ändra Europas gränser med vapenmakt. Det är därför tribunalen behövs.
Internationella brottmålsdomstolen, ICC, kan utreda krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord, men när det gäller just aggressionsbrottet finns det juridiska begränsningar som gör att ICC inte kan åtala den ryska statsledningen för själva beslutet att starta kriget. Därför har det internationella samfundet behövt skapa ett särskilt rättsligt verktyg för att fylla detta tomrum.
Herr talman! För Socialdemokraterna är detta inte en ny fråga. Redan under den socialdemokratiska regeringen 2022 fattades beslut om särskilt stöd till Internationella brottmålsdomstolens arbete med att utreda ryska brott i Ukraina. Sverige bidrog med extra medel för att stärka åklagarkontorets kapacitet att samla in bevis, dokumentera övergrepp och förbereda framtida lagföring.
Vi som land gjorde detta därför att vi förstod något grundläggande: Utan bevis finns ingen rättvisa. Utan dokumentation kommer vi inte att kunna utkräva ansvar. Utan ansvarsutkrävande kommer vi inte att få en varaktig fred. Det arbete som inleddes 2022 fortsätter nu genom den tribunal som vi diskuterar i dag.
Herr talman! Stödet till Ukraina är inte bara en fråga om militärt stöd, även om Ukraina måste vinna kriget. Det handlar också om att försvara den regelbaserade världsordningen.
I vår senaste utrikespolitiska kommittémotion var vi tydliga med att Sverige ska fortsätta arbeta för internationellt ansvarsutkrävande, stärka stödet till internationella domstolar och verka för att de som bär ansvar för Rysslands aggression ställs inför rätta.
Om aggressionskriget lämnas ostraffat skickar vi en signal långt utanför Ukrainas gränser om att stormakter kan angripa sina grannar utan att möta rättsliga konsekvenser. Detta vore förödande för folkrätten, och det vore förödande för hela Europas säkerhet.
Herr talman! Vi måste våga tala om något som alltför sällan nämns i den svenska debatten. Om vi menar allvar med att Ryssland ska ställas till svars måste vi också försvara de institutioner som finns där för att skipa rättvisa. Vi har varit tydliga i vårt stöd till Internationella brottmålsdomstolen, men vi ser med oro på att USA vid olika tillfällen har valt att använda sanktioner mot företrädare för ICC.
Sådana åtgärder riskerar att underminera domstolens oberoende. De riskerar att försvaga tilltron till internationellt ansvarsutkrävande över huvud taget, inte bara till ICC. De riskerar också att ge argument till auktoritära regimer som vill undvika rättslig granskning.
När världen behöver mer internationell rätt är det fel väg att gå att försvaga de institutioner som ska försvara den. När Ukraina behöver rättvisa är det fel väg att gå att sätta press på det rättssystem som arbetar med att leverera detta. När Rysslands ledning ska ställas till svars behöver demokratier stärka, inte försvaga, de internationella rättsinstitutionerna.
Herr talman! Den tribunal vi i dag ansluter oss till handlar ytterst om en enkel princip: Ingen ska stå över lagen – inte enskilda soldater, inte officerare, inte generaler, inte ministrar och inte presidenter. Om vi vill försvara FN-stadgan måste vi också försvara principen att den som bryter mot FN-stadgan ska hållas ansvarig. Det är därför dagens beslut är så viktigt. Det är viktigt för Ukraina, det är jätteviktigt för Europa och det är otroligt viktigt för folkrätten och för den regelbaserade världsordning som Sverige under generationer har varit med och byggt upp.
Jag yrkar återigen bifall till utskottets förslag.
(Applåder)
Anf. 9 Ann-Sofie Alm (M)
Herr talman! Jag minns särskilt en morgon i Kiev. Solen sken, och människor hälsade med leenden på gatan fast ingen riktigt hade kunnat sova genom ytterligare en helvetesnatt med ryska missiler och drönare i hundratal och åter hundratal.
Kastanjeträden, som stod i full blom med både vita och rosa blommor, kantade gatorna, och allt såg idylliskt ut. Men när bilen stannade befann jag mig framför ett hus. Fasaden var helt bortsliten så att huset såg ut som ett dockhus. Men i min barndom var inte dockhusets våningar fyllda av splitter, och entrén var inte full av blodfläckar. På fjärde våningen kunde jag se rakt in i ett kylskåp. Dörren hängde lite snett, men allt såg ut som om någon i familjen som bott där precis skulle sträcka in handen och plocka fram frukosten.
Räddningspersonalen berättade om en kvinna som de lyckats rädda ur rasmassornas undre skikt. Hon ville inte bli räddad, för hennes barn fanns inte längre. De var kvar där inne.
Herr talman! Vissa morgnar glömmer man inte, för det finns stunder i historien då rättsordningen sätts på prov och då det inte handlar om principer i teorin utan om huruvida de faktiskt håller när de utmanas.
Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina är en sådan prövning. Det är ett angrepp. Det är en våldtäkt på folkrätten. Det är ett angrepp på den europeiska säkerhetsordningen, och det började inte av en slump. Det började med beslut – beslut fattade av en politisk och militär ledning som valde aggression framför diplomati, våld framför rätt och erövring framför fred. Det är därför begreppet aggressionsbrott är helt centralt. Det pekar ut det yttersta ansvaret hos dem som faktiskt fattade besluten.
Herr talman! Under 1900-talet lärde sig världen en dyrköpt läxa. Efter de största katastroferna i Europas historia etablerades en princip: att den som startar ett anfallskrig ska hållas personligt ansvarig inför internationell rätt.
Det är den här principen som nu åter sätts på prov, för om den urholkas urholkas också den ordning som skyddar små stater från stora. Därför är den särskilda tribunalen inte symbolisk. Den är en nödvändighet därför att en hållbar fred måste bygga på rättvisa genom ansvarsutkrävande.
Herr talman! Sverige har under hela den här perioden varit tydligt. Vi står bakom Ukraina, vi står bakom folkrätten och vi står bakom principen att ansvar ska utkrävas. Jag är otroligt stolt över den enighet som vi har här i riksdagen. Den är unik, och den är oerhört värdefull.
Men jag vill också understryka det målmedvetna arbete som regeringen har bedrivit. Under utrikesminister Maria Malmer Stenergards ledning har Sverige konsekvent prioriterat stödet till Ukraina. Det arbetet är inte bara en utrikespolitisk linje. Det är en moralisk plikt och en säkerhetspolitisk nödvändighet, för när Ryssland försöker ändra Europas gränser med militärt våld hotas inte bara Ukraina. Då hotas hela den europeiska säkerhetsordningen, som gett vår kontinent fred och stabilitet i generationer.
Herr talman! Den tribunal vi nu ansluter oss till är därför ett avgörande steg. Den slår fast att aggressionsbrottet inte är abstrakt, att det har förövare, och att det kommer att utkrävas ansvar.
Sedan Ryssland tog de första stegen in på ukrainsk mark har krigsbrotten dokumenterats av civila organisationer, av journalister, av människor med kroppskameror och mobiler, av myndigheter och av volontärer. Allt som de har dokumenterat är hjärtskärande, men det är också väldigt bra att det är gjort därför att Ryssland kommer att få stå till svars för vartenda ett av de här brotten.
Men, herr talman, det kommer inte att ge barndomen tillbaka till de över 20 000 barn som olagligt deporterats och tvångsförflyttats från sina ukrainska familjer. Jag hoppas och tror att de här brotten kommer att ägnas extra mycket tid och kraft, för att föra bort barn från deras familjer i syfte att utplåna ett folk och dess kultur för att sedan låta dem vända sig mot sina rötter och återvända för att kriga mot sina familjer är nog det mest vidriga och ondskefulla man kan tänka sig.
Tribunalen kommer heller inte att ge livet tillbaka till de pappor och mammor, söner och döttrar som inte längre finns i livet.
Det kommer heller inte att läka de livslånga skadorna, skador som kräver livslångt användande av blöjor, som många lider av efter de systematiska våldtäkter som de utsatts för under ockupation och krigsfångenskap.
Herr talman! Det kommer inte att ge kvinnan som blev räddad ur rasmassorna den där morgonen i Kiev hennes döttrar tillbaka. Men det kommer att utkrävas ansvar för dem som är skyldiga.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
(Applåder)
I detta anförande instämde John E Weinerhall (M).
Anf. 10 Håkan Svenneling (V)
Herr talman! Aggressionsbrott är det juridiska ordet för det som vi andra kallar krig, invasion eller horribel attack. Och genom den särskilda tribunalen blir det möjligt för oss att utkräva ansvar av dem som bär ansvaret för Rysslands fullskaliga invasion av och krig mot Ukraina.
I höstas hade filmen Nürnberg premiär på biograferna. Den handlar om hur nazisterna fick en juridisk prövning av sina aggressionsbrott, folkmorden på judar och andra grupper.
I min hemkommun Karlstad har man gjort så att alla äldre skolelever har fått gå och se filmen Nürnberg som en del av sin utbildning för att förstå historien om hur vi har åtalat och dömt dem som har begått aggressionsbrott tidigare genom historien.
Med detta beslut har vi ambitionen att Vladimir Putin och hans gelikar en dag ska möta sin Nürnbergrättegång för sina brott, för sitt aggressionsbrott.
Herr talman! Genom Rysslands krig har Ukraina också utsatts för tusentals miljöbrott. Därför behöver också brottet ekocid, storskalig miljöförstörelse, bli ett internationellt brott. Precis när vi satte oss ned här för debatt kom det nyhetsflashar om att Zaporizjzjas kärnkraftverk ännu en gång saknar elförsörjning och att katastrofen ännu en gång är ytterst nära.
Jag tycker att det är bra att fler och fler tycker att vi ska göra ekocid till ett brott. Sverige måste driva på så att Ryssland ställs till svars också för sina miljöbrott, som till exempel Jacob Risberg var inne på tidigare. Tidigare krig har lett till att folkmord klassas som brott. Vi har lyft fram brotten mot kvinnor och det sexuella våldet. Nu är det dags att de brott som sker mot miljön får en rejäl och riktig prövning.
Herr talman! Resan lär bli lång, men jag vill se en dag när Vladimir Putin sitter bakom lås och bom. Jag hoppas att det här beslutet leder till att den dagen kommer lite närmare.
(Applåder)
Anf. 11 Kerstin Lundgren (C)
Herr talman! Det här är den andra delen i de beslut vi ska fatta senare. Skadeståndskommissionen är naturligtvis en viktig del. Tribunalen som vi nu diskuterar är det andra benet för att gå vidare och säkra att straffrihet inte råder.
På det här sättet kan vi hantera en brist i Romstadgan. Att aggressionsbrottet inte ingår i Romstadgan gör som tidigare sagts att ICC, Internationella brottmålsdomstolen, inte kan pröva just aggressionsbrottet.
ICC har redan utfärdat en arresteringsorder mot Vladimir Putin. Andra kommer att följa i spåren av detta, inte bara mot ombudsmannen och presidenten utan mot många fler. ICC har en oerhört viktig roll att arbeta konsekvent och ta hand om de bevis som nu samlas in. Det sker delvis med svensk hjälp, inte bara genom vårt stöd till ICC utan också genom att vi är med och samlar in bevis och säkerställer att detta sker så att brott inte begås i det tysta. Svårigheten gäller naturligtvis de territorier som ockuperas av Ryssland – Krim, Luhansk och Donetsk – men det är viktigt att bevis förs till domstol.
Eftersom ICC inte klarar att hantera aggressionsbrottet är det oerhört viktigt att vi har hittat en väg att täppa igen det hål som beslutande en gång i tiden tog när det gäller Romstadgan. Genom den här tribunalen kan aggressionsbrottet inte passera utan rättslig prövning.
Det här är naturligtvis helt avgörande, för det är en del av FN:s grundstadga. Territoriella gränser ska respekteras av alla som skriver under stadgan. Precis samma sak gällde för territoriella gränser för dem som skulle skriva under Europas säkerhetsordning.
Att Ryssland så brutalt bryter mot dessa grundläggande verk är oerhört allvarligt. Än allvarligare vore det om vi lät det passera utan att agera. Därför har vi i Sverige arbetat på bred front för att det här skulle komma till stånd, att vi skulle skapa en tribunal.
Från början fanns svårigheter i och med en bild av att en ny tribunal skulle kunna undergräva ICC:s status och roll. Det är naturligtvis alltid en risk, men det är samtidigt så vitalt för vår rättsordning, för folkrätten, att vi inte låter en brist i Romstadgan göra att ett aggressionsbrott lönar sig. Därför är det viktigt.
På samma sätt vill jag också lyfta fram ekocid, som är en möjlig väg. Det finns inte heller i Romstadgan, och vi har inte bedömt att det är möjligt att få in en sådan förändring i Romstadgan nu. Men här finns nu en tribunal som skulle kunna lyfta upp också ekocid för att täppa igen den bristen och ta hand om det mycket allvarliga miljöbrott som har begåtts mot Ukrainas folk och mot Ukraina som nation.
Det här är som sagt den 1 569:e dagen av pågående aggressionsbrott. Det är hög tid att vi nu når en lösning. Än en gång sker det tack vare att vi har skapat ett Europaråd som kan bli den institutionella ramen för denna verksamhet. Här får Europarådet nu en möjlighet att vara en röst för demokrati, för en fungerande rättsstat, för rättsordning och för mänskliga rättigheter, vilket har varit grunden för den institutionen.
Europarådet får här en mycket viktig roll också för tribunalen. Här bildar vi skola och ger erfarenheter till resten av världen för värdet av att ha en sådan ordning.
Från svensk sida är vi eniga. Den enigheten kommer att finnas kvar även efter att vi gått till val den 13 september. Oavsett regering kommer Sverige att stå bakom stödet för tribunalen, för kommissionen, för att ställa Ryssland till ansvar och för att Ukraina ska vinna kriget. Stödet till Ukraina kommer att finnas kvar; det är jag alldeles övertygad om på grund av den mycket breda enigheten i den här kammaren. Det är ett välkommet besked, till Ukraina, till Ryssland och bortom det.
Det är naturligtvis också värdefullt att tribunalen öppnar upp för möjligheten att ansluta sig, precis som till kommissionen. Man säger att man ska ta sikte på det individuella straffrättsliga ansvar som vissa personer i ledande ställning har för en stats användning av våld mot en annan stat.
Förutom för det trettiotal länder som finns i Europeiska kommissionen har man arbetat fram att den ska vara öppen och välkomnande. Alla medlems- och observatörsstater i Europarådet och EU, andra stater som har röstat för FN:s generalförsamlings resolution eller andra stater eller internationella organisationer som har deltagit i kärngruppen kan bli medlemmar i förvaltningskommittén genom att notifiera generalsekreteraren i Europarådet.
Det här är intressant. FN-resolutionen handlar naturligtvis om Rysslands brott och aggressionsbrott.
Det här är alltså en inkluderande tribunal. På det sättet kan den få en större politisk tyngd i försvaret av folkrätten och i utkrävandet av ansvar för aggressionsbrottet.
Jag hoppas att man oavsett vilken regering som finns i Sverige efter valet kommer att verka aktivt för att få så många andra stater som möjligt att ansluta sig. Det skulle öka legitimiteten och trycket. Jag delar den bedömningen.
Jag hoppas att vi en dag får se president Putin, utrikesminister Lavrov och premiärministern förda till Haag. Så länge de innehar sina ämbeten har de dock immunitet mot åtal, och det är en del av det man har överenskommit i det här skedet. Det här gäller däremot inte en ICC-prövning.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
(Applåder)
Anf. 12 Magnus Berntsson (KD)
Herr talman! I denna debatt behandlar vi regeringens proposition om Sveriges anslutning till den utvidgade partiella överenskommelsen om den särskilda tribunalen för aggressionsbrottet mot Ukraina. Kristdemokraterna står bakom utskottets förslag och välkomnar att Sverige ansluter sig till denna överenskommelse.
Detta ärende kan vid första anblicken framstå som lite tekniskt. Det handlar om en förvaltningskommitté, om organisatoriska regler och om finansiering av en internationell tribunal, men i själva verket gäller det någonting betydligt större. Det handlar om huruvida den internationella rättsordningen ska försvaras när den utsätts för sitt kanske allvarligaste angrepp i Europa sedan andra världskriget. Det handlar om ansvar och om rättvisa.
Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina är inte bara ett krig. Det är ett flagrant brott mot FN-stadgans grundläggande principer om staters suveränitet och territoriella integritet. Detta aggressionskrig har orsakat ett enormt mänskligt lidande och utmanar samtidigt själva grunden för den regelbaserade världsordningen.
Herr talman! När vi pratar om krigsförbrytelser handlar det ofta om övergrepp som sker under ett krig, men aggressionsbrottet är annorlunda. Det handlar om beslutet att inleda ett olagligt krig och om dem som sitter högst upp i den politiska och militära ledningen som fattar beslut om att använda militärt våld mot en annan stat i strid med folkrätten. Aggressionsbrottet brukar därför beskrivas som det ursprungliga brottet – det brott som gör alla de efterföljande övergreppen möjliga.
Just därför är det så viktigt att det finns en mekanism för att utkräva ansvar även för detta brott. Internationella brottmålsdomstolen har en central roll när det gäller krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord, men när det gäller aggressionsbrottet finns det särskilda jurisdiktionsregler som gör att ryska företrädare inte kan lagföras under rådande omständigheter. Det är bakgrunden till att det internationella samfundet har arbetat fram denna särskilda tribunal.
Herr talman! Sverige har tillsammans med ett stort antal likasinnade länder, Europeiska unionen och Europarådet deltagit i detta arbete från början, och nu tar vi nästa steg. Genom att ansluta oss till den utvidgade partiella överenskommelsen blir Sverige medlem i den struktur som ska säkerställa tribunalens funktion och långsiktiga verksamhet. Det innebär att vi bidrar till tribunalens styrning, finansiering och fortsatta utveckling.
Det är viktigt att förstå att detta inte handlar om hämnd utan om rättsstatens principer. Det handlar om att den som bryter mot internationell rätt ska veta att det får konsekvenser. Om vi accepterar att ledare kan starta aggressionskrig utan risk för rättsligt ansvar öppnar vi dörren för framtida aggressioner. Då riskerar vi att signalera att makt går före rätt, och det vore ett farligt budskap.
Herr talman! För Kristdemokraterna är stödet till Ukraina djupt förankrat i våra grundläggande värderingar. Vi tror på människovärdet, vi tror på frihet, vi tror på nationers rätt till självbestämmande och vi tror på rättvisa. Därför har vi från dag ett ställt oss bakom ett starkt svenskt stöd till Ukraina, såväl militärt, humanitärt och ekonomiskt som politiskt.
Det stödet kan dock inte stanna vid vapenleveranser och återuppbyggnad utan måste även omfatta rättskipning. Den som har fattat beslutet att inleda ett aggressionskrig måste veta att världen inte glömmer och inte ser mellan fingrarna. Ansvarsutkrävande är viktigt för Ukrainas folk – för de människor som förlorat anhöriga, sina hem och sin framtid – men det är också viktigt för hela Europa. Om folkrätten inte försvaras i Ukraina blir den nämligen svagare överallt.
Herr talman! Historien visar att fred som bygger på glömska sällan blir varaktig. Varaktig fred kräver rättvisa, varaktig fred kräver ansvar och varaktig fred kräver att världen tydligt markerar att aggressionskrig aldrig kan accepteras som ett legitimt politiskt verktyg. Den tribunal som nu byggs upp kommer inte ensam att avgöra krigets utgång, men den kommer att bidra till att upprätthålla de principer som är avgörande för internationell fred och säkerhet.
Sverige bör vara en del av det arbetet. Det ligger i Ukrainas intresse, det ligger i Europas intresse och det ligger inte minst i Sveriges intresse.
Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag.
(Applåder)
Anf. 13 Jacob Risberg (MP)
Herr talman! Vi debatterar i dag utrikesutskottets betänkande om Sveriges anslutning till den utvidgade partiella överenskommelsen för den särskilda tribunalen för aggressionsbrottet mot Ukraina. Även i detta ärende är ordet ”debatt” kanske lite missvisande.
Jag kan börja med att säga att Miljöpartiet ställer sig bakom utskottets förslag. Detta är ett avgörande steg för att säkerställa ansvar för det mest grundläggande brottet i internationell rätt, nämligen aggressionsbrottet.
Herr talman! I kärnan av det internationella rättssystemet finns ett enkelt men avgörande förbud: Stater får inte använda militärt våld mot andra stater. Detta slås fast i FN-stadgan, och det är en av hörnstenarna i den regelbaserade världsordningen.
Aggressionsbrottet är inte vilket brott som helst utan ett brott som möjliggör alla andra brott. Det är beslutet att starta ett krig som öppnar dörren för krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och enorma humanitära katastrofer. Därför kallades det redan efter andra världskriget det yttersta internationella brottet.
Herr talman! Det är lätt att tro att denna typ av brott redan kan hanteras av Internationella brottmålsdomstolen, ICC, men så är det inte. ICC kan utreda och lagföra krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord i Ukraina, men när det gäller själva beslutet att starta kriget – aggressionsbrottet – finns det ett avgörande problem: I det fallet saknar ICC jurisdiktion.
Detta beror på hur Romstadgan är utformad och vilka stater som omfattas av dess regler. Konsekvensen blir ett rättsligt tomrum där vi kan utreda vad som sker i kriget men inte själva det ursprungliga brottet att starta det. Det är just detta tomrum som den särskilda tribunalen är tänkt att fylla.
Den särskilda tribunalen för aggressionsbrottet mot Ukraina har ett tydligt uppdrag: att utreda, åtala och döma de personer på högsta nivå som bär ansvar för beslutet att inleda kriget. Det handlar alltså om ett ledarskapsbrott – ett brott begånget av dem som planerar, förbereder och genomför aggressionen. Tribunalen kompletterar ICC; den konkurrerar inte med ICC. ICC hanterar brotten i kriget, och tribunalen hanterar beslutet att starta kriget. Tillsammans skapar de en mer komplett rättskipning.
Detta är avgörande inte bara för Ukraina utan för hela det internationella systemet, för om vi inte kan hålla ledare ansvariga för att ha startat ett krig urholkas själva förbudet mot krig.
Herr talman! Den särskilda tribunalen, som etableras i samarbete med Europarådet, innebär en viktig utveckling i internationell rätt. Den riktar sig specifikt mot de högsta politiska och militära ledarna och syftar till att säkerställa att ingen står över lagen. Den är också ett svar på ett tydligt politiskt och juridiskt behov: När FN:s säkerhetsråd blockeras och när befintliga rättsliga mekanismer inte räcker till måste det internationella samfundet kunna agera ändå. Det är precis det behovet denna tribunal tillgodoser.
Herr talman! Låt mig också komma in på ett annat spår. Det som nu sker i Ukraina visar inte bara på behovet av att lagföra aggressionsbrottet utan också på ett större behov, nämligen behovet av att utveckla folkrätten i takt med vår tids utmaningar. En av dessa utmaningar är miljöförstörelsen i krig. Vi har sett förstörda ekosystem, förgiftade jordar och vatten, brända skogar och utsläpp i en skala som påverkar hela klimatet. Det här är inte bara bieffekter, utan det är systematiska konsekvenser av modern krigföring.
Begreppet ekocid, alltså omfattande, allvarlig och långvarig skada på naturen, blir här alltmer relevant. I dag är ekocid ännu inte fullt ut etablerat som ett kärnbrott i internationell straffrätt, men utvecklingen går i den riktningen – och Ukraina är ett tydligt exempel på varför. Forskning pekar på att ekocid kan omfatta massförstörelse av flora och fauna, förgiftning av luft och vatten och handlingar som orsakar ekologiska katastrofer.
Herr talman! Miljöpartiet menar att det här perspektivet måste integreras i det internationella ansvarsutkrävandet. När vi nu bygger nya rättsliga institutioner, som den här tribunalen, bör vi också lägga grunden för framtiden – en framtid där även den som förstör naturen i stor skala kan ställas till svars på samma nivå som för andra internationella brott.
Den särskilda tribunalen handlar inte bara om att döma i efterhand utan också om att förebygga. Det handlar om att tydliggöra att aggression får konsekvenser – att beslutsfattare kan hållas personligt ansvariga och att internationell rätt är något mer än ord. Detta är avgörande för att förhindra framtida krig. Som flera folkrättsliga analyser har pekat på är det just ansvarsutkrävandet för aggressionsbrottet som kan stärka förbudet mot våld och därmed bidra till varaktig fred.
Herr talman! Genom att ansluta sig till den utvidgade partiella överenskommelsen blir Sverige en del av finansieringen, styrningen och det politiska stödet för tribunalen. Det är ett sätt att omsätta våra värderingar i konkret handling. Vi har länge stått upp för internationell rätt, multilateralt samarbete och en regelbaserad världsordning, och nu är det dags att visa att vi menar allvar.
Herr talman! Betänkandet handlar i grunden om en enkel fråga: Ska det vara straffritt att starta ett olagligt krig? Svaret är lika tydligt som det för oss är självklart: nej. Den som fattar beslutet att inleda ett aggressionskrig måste kunna ställas till svars.
I en tid då krigets konsekvenser även slår hårt mot vår planet måste vi börja se miljöförstörelsen för vad den är: ett brott av internationell betydelse. Den särskilda tribunalen är ett viktigt steg för rättvisa, för Ukraina, för folkrätten och för framtiden.
Jag yrkar med eftertryck bifall till utskottets förslag.
(Applåder)
Anf. 14 Fredrik Malm (L)
Herr talman! Som någon tidigare talare nämnde är det lite svårt att benämna detta debatt, eftersom vi är helt överens. Det är precis som med det förra betänkande vi diskuterade.
Herr talman! Jag tycker att frågorna om det internationella regelverket reddes ut bra av föregående talare, Jacob Risberg från Miljöpartiet. Vi har en internationell världsordning, men ett antal stater följer inte den världsordningen och accepterar inte de principer som finns, vilket är det ena problemet. För att hantera det tar man en del parallella initiativ och upprättar mekanismer och annat. Det andra problemet är att Romstadgan med sin struktur inte riktigt reglerar beslut om att starta ett överfall eller ett krig, vilket Ryssland gjorde mot Ukraina.
I 1 569 dagar har det här kriget pågått, som Kerstin Lundgren nämnde i sitt anförande. Det är 1 569 dagar av övergrepp på den ukrainska befolkningen. Det är klart att Ryssland trodde att det här skulle gå på en vecka eller två. Man skulle bara rulla in i Kiev, och ukrainarna skulle stå och vifta med Ryska federationens flagga och se ryssarna som befriare. Det är givetvis en fatal felbedömning av historiskt monumentala mått. Nu har Ryssland grävt ned sig vid de här frontlinjerna. Krigsutvecklingen visar att Ukraina har knäckt koden för att kunna föra ett asymmetriskt krig mot den ryska invasionsarmén på ett väldigt framgångsrikt sätt. Det är en heroisk insats den ukrainska befolkningen gör.
Självklart måste de ansvariga ställas till svars för beslutet att starta kriget, för krigsutvecklingen och för alla brott som har begåtts. Tiotusentals ukrainska barn är kidnappade och hjärntvättas på ryskt territorium. Att ta ifrån någon dennes identitet är ett brott i sig. Alla har rätt till sin identitet, och det gäller självklart även ukrainare.
Herr talman! I Förenta nationerna har man fattat beslut om en särskild undersökningskommission för olika brott mot mänskliga rättigheter som Ryssland begår i Ukraina. Man har kommit med en rapport som handlar om vad Ryssland gör specifikt i staden Cherson. Den staden intogs av Ryssland tidigt i kriget. Sedan tog Ukraina tillbaka Cherson på hösten 2022. Rysslands styrkor är nu på andra sidan floden Dnepr.
Vad Ryssland gör är att skicka in drönare med kameror. De här drönarna försöker leta upp civila ukrainare. Det kan vara en person som är ute och går med hunden, en person som ska till bussen eller en person som cyklar på väg till affären. Sedan cirkulerar drönarna och jagar de här enskilda människorna, som förstås blir helt skräckslagna och försöker springa in och ta skydd från drönarna, som kan ha en handgranat eller någonting liknande på sig. Det är ganska små drönare – FPV-drönare. Ryssland har dödat hundratals ukrainare i Cherson på det här sättet.
Det man gör när man flyger med de här drönarna, jagar civila personer och sedan släpper ned sprängladdningar rakt över dem är givetvis terror. Det förstår vi alla att det är. Men det man också gör är att använda filmer av detta på Telegramkanaler och så vidare, på pro-Putin-konton i sociala medier, för att skryta och mobilisera. Man lägger på militära orkestermelodier och så vidare som bakgrundsljud till filmerna. Vad man gör är alltså att skryta om de ohyggliga brott mot civilbefolkningen som man begår.
Herr talman! Den oberoende undersökningskommission som FN tillsatte har slagit fast att detta är brott mot mänskligheten. Det finns en rad olika sådana här strukturer. Den tribunal vi nu fattar beslut om är en, och sedan finns det mycket annat. Det är oerhört viktigt att brotten Ryssland begår dokumenteras, även om Ukraina också begår brott i det här kriget. Självklart ska de dokumenteras, och ansvariga ska ställas till svars. Det vi gör nu är att mödosamt försöka baxa den här snöbollen framåt för att få strukturerna på plats, så att de ansvariga någon gång i framtiden faktiskt ska skaka galler för detta. De ska helt enkelt dömas för de brott de begått.
Herr talman! Jag är ordförande i Svenska Unescorådet. Vi ska inte glömma att även kulturarvsfrågorna är skyddade enligt folkrätten. I Haagkonventionen slog det nybildade FN på 1950-talet fast att alla stater har en skyldighet att skydda sitt kulturarv och inte får förstöra det. Romstadgan, som kom i slutet av 1990-talet, innebär att man även kan bli individuellt straffskyldig om man begår ett brott mot ett kulturarv. Det betyder att ett ryskt befäl – en general, en major eller vad det nu kan vara – som fattar beslut om att man särskilt ska attackera exempelvis ett ukrainskt kulturarv kan ställas till svars för detta. Nu har inte Ryssland undertecknat Romstadgan, men som folkrätten har utvecklats innebär den ett starkare skydd för kulturarv.
Herr talman! Det allra viktigaste att skydda i ett krig är givetvis människoliv. Men kulturarvet är så intimt sammantvinnat med ett lands historia och dess arv och har ett sådant värde för invånarnas identitet att det åtnjuter ett särskilt skydd i folkrätten som också måste upprätthållas.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 11.)
Beslut, Genomförd
Protokoll med beslut
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Sveriges anslutning till den utvidgade partiella överenskommelsen för den särskilda tribunalen för aggressionsbrottet mot Ukraina
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen godkänner Sveriges anslutning till den utvidgade partiella överenskommelsen om förvaltningskommittén vid den särskilda tribunalen för aggressionsbrottet mot Ukraina.Därmed bifaller riksdagen proposition 2025/26:231.
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.