Straffrättsliga frågor

Betänkande 1993/94:JuU2

Justitieutskottets betänkande 1993/94:JUU02

Straffrättsliga frågor

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motioner
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Innehållsförteckning

1993/94
JuU2

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet olika straffrättsliga
frågor som väckts genom motioner under den allmänna motionstiden
år 1993. Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.

Sex reservationer (s och nyd) har fogats till betänkandet.

Motioner

1992/93:Ju601 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förtydligande av hela nödvärnsrätten.

1992/93:Ju629 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om
interneringsstraff.

1992/93:Ju630 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ändra rekvisiten för brottet grov
stöld så att fler stöldbrott innefattas under den
brottskategorin,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att skärpa straffen för grov stöld genom
att exempelvis höja straffminimum för brottet till ett års
fängelse,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att göra straffen starkt progressiva för
att avskräcka och oskadliggöra återfallsförbrytare, särskilt de
professionella inbrottstjuvarna.

1992/93:Ju634 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär ett skyndsamt förslag
till lagändring som går ut på att en eller flera skall kunna
dömas för brott i den typ av fall som beskrivits i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär ett skyndsamt förslag
till lagändring som går ut på att begränsa rätten till
ersättning enligt lagen om ersättning vid frihetsinskränkning i
enlighet med vad som anförts i motionen.

1992/93:Ju637 av Knut Wachtmeister (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skyldighet att ingripa mot brott.

1992/93:Ju640 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att återinföra det fulla
ämbetsmannaansvaret.

1992/93:Ju643 av Kent Carlsson m.fl. (s, c, v) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en översyn av möjligheterna att
förbjuda diskriminering av homosexuellas organisationer.

1992/93:Ju808 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen begär att regeringen överlämnar förslaget om särskild
påföljd, med föreskrift om plan för reglering av skulder, till
Straffsystemkommittén för närmare utredning.

1992/93:Ju810 av Bengt Kindbom och tredje vice talman Bertil
Fiskesjö (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av
brottsbalken och rättegångsbalken.

1992/93:Ju815 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en översyn av aktuell
lagstiftning i syfte att möjliggöra tidigt ingripande för att
hjälpa de unga att bryta sitt brottsbeteende.

1992/93:Ju819 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utlänningars likhet inför
strafflagstiftningen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utländska brottslingars avtjänande av
svenska fängelsestraff i eget hemland.

1992/93:Ju821 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för
allmänhetens skyldighet att ingripa vid pågående brott eller
förhindra brott eller begränsa verkningarna av ett brott,

17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att reglerna om brottsoffrets rätt att
avvärja ett pågående angrepp eller att förhindra brott (nödvärn)
måste ses över.

1992/93:Ju825 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring
som innebär att det direkt av lag skall framgå att domstolarnas,
åklagarmyndigheternas, polismyndigheternas och i tillämpliga
delar även kriminalvårdens främsta uppgift är att upprätthålla
allmän laglydnad,

2. att riksdagen -- om yrkande 1 inte bifalls -- hos
regeringen begär förslag till sådan ändring i brottsbalken att
det direkt av lagtexten framgår att domstolen vid dom i brottmål
måste ta hänsyn till kravet på allmän laglydnad.

1992/93:Ju830 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för ett
system där målsäganden, brottsoffret, ges ett bestämmande
inflytande i påföljdsvalet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att straffreglerna i brottsbalken bör
ändras så att domstol vid bestämmande av fängelsepåföljd får
beakta den tid det tar att genom arbete i fängelse betala
skadestånd till brottsoffret.

1992/93:Ju834 av Christina Linderholm (c) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en kartläggning av våld mot homosexuella.

1992/93:Ju835 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ta återfall i våldsbrott på större
allvar och att skapa bättre förutsättningar för att förhindra
återfall i sådant brott,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om det viktiga behovet av ett särskilt
åtgärdsprogram mot våld.

1992/93:Ju839 av Karin Pilsäter m.fl. (fp, s, kds, nyd, v)
vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om nödvärnsrätten.

1992/93:Ju846 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om användningen av fängelsestraff,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utvecklandet av alternativa påföljder till
fängelsestraff,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ökad användning av böter, villkorlig dom
och skyddstillsyn i förening med särskilda föreskrifter,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en samlad översyn av den straffrättsliga
lagstiftningen.

1992/93:Sf631 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i strafflagstiftningen att den omvända rasismen som
gynnar utländska gärningsmän motverkas, vilket exempelvis kan
åstadkommas genom en ändring i 29 kap. brottsbalken om
straffmätning vilken går ut på att det skall anses som en
försvårande omständighet om brottet begåtts av en utlänning och
gärningen antingen utgör ett led i upprepad eller organiserad
brottslighet eller får anses innebära ett missbruk av samhällets
eller allmänhetens förtroende.

1992/93:So235 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förstärkt skydd mot diskriminering av
homosexuella.

Utskottet

Grov stöld

I motion Ju630 (nyd) föreslås att rekvisiten för grov stöld
ändras så att fler stöldbrott omfattas av bestämmelsen. Vidare
förslås att straffminimum för brottet höjs till fängelse ett år
samt att straffen görs starkt progressiva.

Straffet för grov stöld är enligt 8 kap. 4 § brottsbalken
(BrB) fängelse lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande
av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om tillgreppet
skett efter intrång i bostad, om det avsett sak som någon bar på
sig, om gärningsmannen varit försedd med vapen, sprängämne eller
annat dylikt hjälpmedel eller om gärningen eljest varit av
särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde
eller inneburit synnerligen kännbar skada.

Bestämmelsen ändrades senast år 1987 då rekvisitet om intrång
i bostad infördes. Utskottet underströk i det sammanhanget (JuU
1987/88:16 s. 7) att i det aktuella lagrummet endast anges
exempel på sådana försvårande omständigheter som kan göra att en
stöld bör bedömas som grov och att frågan om en stölds
svårhetsgrad bör avgöras efter en allsidig bedömning av samtliga
omständigheter.

Frågan om påföljden för grov stöld behandlades av
Fängelsestraffkommittén i betänkandet (SOU 1986:14 s. 217 f)
Påföljd för brott. Kommittén fann inte något behov av
straffskärpning för brottet.

I propositionen (1992/93:141) om ändringar i brottsbalken
m.m., som byggde på bl.a. Fängelsestraffkommitténs betänkanden
och som utskottet behandlade under början av detta år
(1992/93:JuU16), föreslogs inte några ändringar beträffande
påföljden för grov stöld. Propositionen hade till skillnad från
Fängelsestraffkommitténs betänkanden inriktning på
straffskärpningar för ett stort antal brott.

När det först gäller frågan om rekvisiten för grov stöld äger
vad utskottet anförde i 1987 års ärende alltjämt giltighet.
Något behov av ändring föreligger enligt utskottets uppfattning
inte. Utskottet finner inte heller skäl att förorda någon
ändring av straffskalan för grov stöld. Med det anförda
avstyrker utskottet bifall till motion Ju630.

Tjänstefel

I motion Ju640 (nyd) begärs en utvidgning av straffansvaret
för tjänstefel i 20 kap. 1 § BrB.

Bestämmelsen om tjänstefel ändrades senast år 1989 (prop.
1988/89:113, JuU24, rskr. 312). I samband därmed gav riksdagen
regeringen till känna att en samlad översyn av
tjänstefelsparagrafen under medverkan av parlamentariker borde
inledas efter det att vissa andra utredningar avslutat sitt
arbete med närliggande frågor. De utredningar som avsågs var
Kommunalansvarighetsutredningen (C 1986:02),
Kommunallagskommittén (C 1988:03), LOA-utredningen (C 1989:07)
samt Kommittén för översyn av det allmännas skadeståndsansvar
(Ju 1989:03).

Kommunalansvarighetsutredningens betänkande (SOU 1989:64)
Kommunalbot har remissbehandlats men inte föranlett någon
lagstiftning. Frågan om kommunalt förtroendevaldas ansvar är nu
åter föremål för utredning, denna gång av
Lokaldemokratikommittén (dir. 1992:12) som beräknas avsluta sitt
arbete under oktober månad 1993. Kommunallagskommittén har
avslutat sitt arbete som lett fram till en ny kommunallag
(1991:900). LOA-utredningen avlämnade i augusti 1992 sitt
huvudbetänkande (SOU 1992:60) Enklare regler för statsanställda
som nu bereds i regeringskansliet. Kommittén för översyn av det
allmännas skadeståndsansvar slutligen avlämnade i maj i år
betänkandet (SOU 1993:55) Det allmännas skadeståndsansvar som
även det är föremål för beredning i regeringskansliet.

Utskottet avstyrkte under hösten 1992 (1992/93:JuU5 s. 8 f) en
motion liknande den nu aktuella och anförde då att den kommande
översynen av tjänstefelsparagrafen inte borde föregripas av
något uttalande av riksdagen.

Utskottet har alltjämt denna uppfattning och avstyrker bifall
till motion Ju640 i denna del.

Diskriminering av homosexuella m.m.

I motion Ju643 (s, c och v) föreslås en utredning om
möjligheten att förbjuda diskriminering av homosexuellas
organisationer. I en annan motion, So235 (fp), begärs en översyn
av lagstiftningen i syfte att förstärka det straffrättsliga
skyddet mot diskriminering av homosexuella.

BrB saknar bestämmelser om straff för diskriminering av viss
organisation. Straff kan däremot enligt 16 kap. 9 § BrB utkrävas
för olaga diskriminering i näringsverksamhet samt av den som har
allmän tjänst eller allmänt uppdrag och av den som ordnar allmän
sammankomst eller offentlig tillställning för diskriminering av
någon på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt
ursprung, trosbekännelse eller homosexuell läggning.

Bestämmelsen utvidgades till att omfatta de homosexuella den 1
januari 1988. Departementschefen (prop. 1986/87:124 s. 36 f)
betonade i propositionen att man inte skulle ha en övertro på
vad strafflagstiftning kan åstadkomma på ett så sammansatt och
känsligt område, men att även en blygsam attitydpåverkan är ett
steg i rätt riktning. När det gäller förändring av mänskliga
värderingar och fördomar måste man, anförde departementschefen,
vara medveten om att positionerna som regel endast kan flyttas
fram långsamt. Ett diskrimineringsförbud borde emellertid enligt
honom kunna bidra till att skapa ökad respekt och förståelse för
de homosexuella som människor, liksom för deras relationer och
kärleksliv.

I en nyligen avlämnad lagrådsremiss om åtgärder mot rasistisk
brottslighet föreslås att det i 29 kap. 2 § BrB införs en
bestämmelse om att såsom försvårande omständighet vid
bedömningen av ett brotts straffvärde skall, vid sidan av vad
som gäller för varje särskild brottstyp, särskilt beaktas om
ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp
eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg,
nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller annan
liknande omständighet.

I lagrådsremissen anges att den föreslagna bestämmelsen bör
omfatta t.ex. homosexuella där brottet avser att utgöra en
kränkning av offret just därför att han är homosexuell.

Frågor om de homosexuellas livssituation är uppmärksammade av
Partnerskapskommittén (dir. 1991:6), som har i uppdrag att dels
göra en utvärdering av lagen (1987:813) om homosexuella sambor,
dels överväga en lagstiftning om s.k. registrerat partnerskap. I
samband härmed skall kommittén göra en fullständig genomgång av
äktenskapets rättsverkningar på det civilrättsliga,
straffrättsliga, processrättsliga och associationsrättsliga
området. Vidare skall regler inom arbetsrätten,
socialförsäkrings-, hyres- och skattelagstiftningen gås igenom.
Även internationella aspekter, bl.a. inom området för mänskliga
rättigheter, skall analyseras av kommittén. Ett betänkande
väntas under slutet av detta år.

När konstitutionsutskottet tidigare i år (1992/93:KU2 s. 28)
behandlade ett antal motioner om homosexualitet och förbudet i 2
kap. 15 § regeringsformen mot diskriminerande lagstiftning
anförde utskottet att motionsspörsmålen inte borde aktualiseras
förrän Partnerskapskommitténs kartläggning var avslutad.

Det pågående utrednings- och beredningsarbetet bör enligt
utskottets mening avvaktas. Utskottet avstyrker bifall till
motionerna Ju643 och So235.

I motion Ju834 (c) begärs att BRÅ skall kartlägga våldet mot
homosexuella.

Någon sådan kartläggning som begärs i motionen övervägs enligt
uppgift inte av BRÅ.

Socialstyrelsen fick år 1987 regeringens uppdrag att ha ett
övergripande ansvar för samordningen av insatser för de
homosexuella. I uppdraget ingick att i samråd med berörda
myndigheter följa utvecklingen av de homosexuellas situation
samt att överväga i vilka former diskrimineringen av
homosexuella kunde motverkas i samhället. Någon särskild
kartläggning av våldet mot homosexuella har Socialstyrelsen inte
genomfört. Socialstyrelsens uppdrag på området övertogs den 1
juli 1993 av Folkhälsoinstitutet, som enligt vad utskottet
inhämtat inte heller överväger någon sådan kartläggning.

Konstitutionsutskottet behandlade i våras en motion om behovet
av kartläggning av våldet mot homosexuella. Utskottet förutsatte
i sitt betänkande (1992/93:KU2 s. 29) att Socialstyrelsen
bevakade behovet av en sådan kartläggning och avstyrkte därmed
motionen.

Utskottet förutsätter i likhet med konstitutionsutskottet att
den aktualiserade frågan bevakas av berörda myndigheter och
avstyrker därmed bifall till motion Ju834 i denna del.

Vissa påföljdsfrågor m.m.

Inledning

I detta avsnitt behandlar utskottet ett antal motionsyrkanden
som rör påföljdssystemets uppbyggnad m.m.

BrB:s regelsystem var i mitten av 1980-talet föremål för en
genomgripande översyn av Fängelsestraffkommittén, som avgav
sammanlagt fyra betänkanden (SOU 1986:13--15) Påföljd för brott
och (SOU 1988:7) Frihet från ansvar. Betänkandena har bl.a.
resulterat i nya bestämmelser om straffmätning och påföljdsval
(prop. 1987/88:120, JuU45, rskr. 404), ändringar i bötesstraffet
(prop. 1990/91:68, JuU10, rskr. 155) och ändrade straffskalor
för en rad brott (prop. 1992/93:141, JuU16, rskr. 220). Som ett
resultat av kommitténs arbete förbereds nu också en proposition
om ansvarsfrihetsgrunder m.m. I vissa delar, såsom beträffande
överförandet av specialstraffrättslig lagstiftning till BrB, har
kommitténs förslag ännu inte lett till lagstiftning.

I april 1992 tillsatte regeringen en parlamentarisk utredning,
Straffsystemkommittén (dir. 1992:47), med uppgift att se över
det straffrättsliga påföljdssystemets innehåll och uppbyggnad.

I direktiven anförs att de partiella reformer som BrB
genomgått sedan den trädde i kraft år 1965 har lett till att
påföljdssystemet inte längre är helt sammanhängande och att
tiden nu är mogen för en mera genomgripande översyn av systemet.

I kommitténs uppdrag ingår att lägga fram förslag till vad som
i ett längre perspektiv bör gälla för frigivning från
fängelsestraff. Kommittén skall även överväga möjligheterna att
vidareutveckla användningen av olika alternativ till
fängelsestraff och bl.a. föreslå hur samhällstjänst bör infogas
som ett permanent inslag i påföljdssystemet. I det sammanhanget
skall kommittén också överväga om det skulle vara en fördel med
villkorligt fängelse som påföljd. Kommittén skall även pröva om
det är möjligt att införa någon form av intensivövervakning av
en dömd. I uppdraget ingår också att ta ställning till vilken
betydelse återfall i brott bör tillmätas. En annan fråga för
kommittén är om böter bör användas som påföljd i större
utsträckning än i dag. Mot bakgrund av sina överväganden rörande
de alternativa påföljderna skall kommittén pröva behovet av
justeringar av de nuvarande bestämmelserna om påföljdsval. I
sammanhanget skall kommittén överväga möjligheterna till
"straffmätning" vid användningen av alternativa påföljder och
behovet av regler om dessa påföljders stränghet.

Kommittén skall redovisa sina förslag före utgången av år
1994. Övervägandena rörande den villkorliga frigivningen skall
enligt direktiven redovisas för sig i ett delbetänkande. Det är
för närvarande oklart om och i så fall när detta kommer att ske.

Vidare pågår inom Justitiedepartementet en undersökning av
straffmätningspraxis vid vissa grövre våldsbrott i syfte att
bl.a. utröna om det finns behov av skärpta påföljder.

Här bör också nämnas att vissa påföljdsfrågor m.m. har
behandlats av Åklagarutredningen -90 i betänkandet (1992:61) Ett
reformerat åklagarväsende. Utredningen har bl.a. föreslagit
utvidgade möjligheter till strafföreläggande och ordningsbot
samt viss avkriminalisering, t.ex. beträffande vissa former av
vårdslöshet i trafik. Betänkandet bereds för närvarande i
Justitiedepartementet.

Översyn av den straffrättsliga lagstiftningen

I motion Ju846 (s) begärs en samlad översyn av den
straffrättsliga lagstiftningen. Motionärerna menar att
strafflagarnas systematik och förhållande till varandra bör
övervägas. Även enskilda gärningsbeskrivningar i framför allt
BrB bör ses över. Särskilt bör prövas om specialstraffrättsliga
lagar skall föras in i BrB. I motionen framförs också önskemål
om att användningen av fängelsestraffet skall begränsas och att
böter, villkorlig dom och skyddstillsyn bör ges ökad användning.
Vidare begärs att alternativa påföljder skall utvecklas,
användningen av ordningsbot och strafföreläggande skall ökas och
att viss avkriminalisering skall ske.

Utskottet avstyrkte förra hösten (1992/93:JuU5 s. 13) en
motion liknande den nu aktuella med hänvisning till att det
pågående arbetet beträffande den straffrättsliga lagstiftningen
i allt väsentligt fick anses tillgodose motionärernas önskemål
och att något ytterligare utredningsarbete i de aktuella
frågorna inte borde initieras av riksdagen.

Utskottet har alltjämt samma uppfattning och avstyrker bifall
till motion Ju846 i här behandlade delar.

Återfall i brott

I motion Ju835 (nyd) föreslås skärpta straff vid återfall i
våldsbrott.

Utskottet avstyrkte föregående höst (1992/93:JuU5 s. 14) ett
liknande motionsyrkande. Utskottet anförde då att det ingår i
uppdraget för Straffsystemkommittén att ta ställning till vilken
betydelse återfall i brott bör tillmätas och att kommitténs
arbete inte bör föregripas av riksdagen.

Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker bifall
till motion Ju835 såvitt nu är i fråga.

Interneringsstraffet

I motion Ju629 (nyd) föreslås att interneringsstraffet skall
återinföras.

Interneringsstraffet, som innebär ett långvarigt tidsobestämt
frihetsberövande, avskaffades år 1981. Förutsättningarna för
interneringsstraff var dels att på brottet eller brotten kunde
följa fängelse i två år eller mera, dels att ett långvarigt
tidsobestämt frihetsberövande -- med hänsyn till gärningsmannens
brottslighet, sinnesbeskaffenhet, vandel och
levnadsomständigheter i övrigt -- ansågs påkallat för att
förebygga fortsatt allvarlig brottslighet.

I samband med att interneringsstraffet avskaffades anförde
utskottet (JuU 1980/81:25 s. 37) att åtskilliga invändningar av
såväl principiell som praktisk natur kunde riktas mot straffet.
Bl.a. påtalades att den dömde underkastades ett fängelsestraff
som inte från början har bestämts av domstol och som därmed inte
sätts i omedelbar relation till den gärning som är aktuell.

Utskottet som alltjämt har denna uppfattning noterar även att
Straffsystemkommitténs uppdrag omfattar såväl frågor om
betydelsen av återfall som om villkorlig frigivning. Någon
anledning att föregripa utredningens arbete finns inte.
Utskottet avstyrker bifall till motion Ju629.

Påföljd och skuldreglering

I motion Ju808 (s) föreslås en påföljd som innebär
skyddstillsyn med föreskrift om reglering av skulder som
upppkommit på grund av brott.

Enligt 26 kap. 15 § andra stycket jämfört med 28 kap. 6 §
BrB kan rätten, om den dömde förpliktats ersätta genom brottet
uppkommen skada, förena en skyddstillsynspåföljd med
föreskrifter rörande tid och sätt för skadeståndsskyldighetens
fullgörande i den mån sådana föreskrifter ej med hänsyn till den
dömdes ekonomiska situation och övriga omständigheter kan antas
motverka hans anpassning i samhället.

En sådan ordning som efterlyses i motionen finns således
redan. Enligt utskottets uppfattning skulle ett konsekvent
utnyttjande av den angivna möjligheten kunna underlätta den
dömdes återanpassning. En förutsättning härför är, som anförs i
motionen, att regleringen av skadeståndsfrågan aktualiseras
under personundersökningen. Som framgått ovan har
Straffsystemkommittén i uppdrag att bl.a. överväga olika
alternativ till fängelse och undersöka om bestämmelserna som rör
föreskrifter i samband med skyddstillsyn bör utvecklas
ytterligare. Det saknas mot bakgrund av det anförda behov av
något initiativ från riksdagens sida med anledning av motion
Ju808, vilken avstyrks.

I motion Ju830 (nyd) begärs att en bestämmelse införs i BrB om
att domstol vid bestämmande av fängelsepåföljd får beakta den
tid det kommer att ta för den dömde att genom arbete i fängelse
betala skadestånd på grund av brottet.

Fängelse kan enligt svensk rätt endast utdömas som påföljd för
brott. Det är således inte möjligt att hålla någon fängslad för
att fullgöra en civilrättslig förpliktelse såsom att betala
skadestånd. Som en övergripande princip för straffmätning gäller
enligt 29 kap. 1 § BrB att straff skall, med beaktande av
intresset av en enhetlig rättstillämpning, bestämmas inom ramen
för den tillämpliga straffskalan för brottet efter brottets
eller den samlade brottslighetens straffvärde.

Utskottet anser att det saknas skäl att frångå den angivna
principen. Motion Ju830 avstyrks i här behandlad del.

Övriga påföljdsfrågor

I motion Ju830 (nyd) föreslås en utredning om hur målsägande i
brottmål skall ges ett bestämmande inflytande över
påföljdsvalet.

Det är enligt utskottets uppfattning av grundläggande
betydelse i en rättsstat att brottspåföljd bestäms av opartiska
och oavhängiga domstolar. Någon annan ordning bör inte
övervägas. Motion Ju830 avstyrks i denna del.

I motion Sf631 (nyd) föreslås en ordning som innebär att det
vid bestämmande av straff skall anses som en försvårande
omständighet om ett brott begåtts av en utlänning och gärningen
antingen utgör ett led i upprepad eller organiserad brottslighet
eller får anses innebära ett missbruk av samhällets eller
allmänhetens förtroende.

Utskottet kan inte dela uppfattningen att det i
straffrättsligt hänseende skulle vara en försvårande
omständighet att en gärningsman är utländsk medborgare. I övrigt
tillgodoser redan gällande straffskärpningsregler i stort kraven
i motionen. Utskottet avstyrker motion Sf631.

Ansvarsfrihetsgrunder m.m.

Inledning

Utskottet behandlar i detta avsnitt ett antal motionsyrkanden
som rör den rättsliga regleringen av olika grunder för
ansvarsfrihet.

En utförlig genomgång av ämnet gjordes av
Fängelsestraffkommittén i dess slutbetänkande (SOU 1988:7)
Frihet från ansvar. Där behandlades den s.k. legalitetsprincipen
-- som kortfattat kan sägas innebära att det måste finnas stöd i
lag eller annan författning för att en handling skall utgöra
brott och kunna leda till utdömande av en straffrättslig påföljd
-- samt de allmänna reglerna om ansvarsfrihet. Med det
sistnämnda avses bl.a. de lagreglerade ansvarsfrihetsgrunderna
nödvärn, laga befogenhet, nöd, excess och förmans befallning
liksom de oskrivna ansvarsfrihetsgrunderna samtycke och
rättsvillfarelse. Även vissa andra ansvarsfrihetsgrunder
behandlades i betänkandet.

Enligt vad utskottet inhämtat förbereds nu inom
Justitiedepartementet en proposition om ansvarsfrihetsgrunder i
vilken kommer att tas upp frågan om ett genomförande av
förslagen i Fängelsestraffkommitténs slutbetänkande. En
lagrådsremiss beräknas avlämnas under hösten.

Nödvärnsrätten

I motionerna Ju601 (fp), Ju821 (nyd) och Ju839 (fp, s, kds,
nyd och v) begärs en översyn av nödvärnsrätten, i den sistnämnda
motionen med inriktning på kvinnor som utsätts för våld eller
hot om våld av män som de sammanlever med.

Bestämmelsen om nödvärn finns i 24 kap. 1 § BrB. Den innebär
att en gärning som någon begår i nödvärn och som håller sig inom
gränserna för nödvärnsrätten inte skall medföra ansvar.
Nödvärnsrätt föreligger enligt paragrafen för den som försöker
1) avvärja ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på
person eller egendom, 2) betvinga den som med våld eller hot om
våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar
gärning, 3) hindra någon att olovligen tränga in i rum, hus,
gård eller fartyg samt 4) att från nyssnämnda utrymmen avlägsna
någon, som trängt in olovligen eller, om det är bostad, annars
vägrar att på tillsägelse lämna denna.

För att en nödvärnshandling skall medföra ansvarsfrihet krävs
att handlingen med hänsyn till angreppets beskaffenhet och det
angripnas betydelse inte är uppenbart oförsvarlig.

Nödvärnsbestämmelsen kompletteras av en regel i 24 kap. 5 §
BrB som innebär att om någon, som varit i en nödvärnssituation,
gjort större våld eller svårare skada än i varje särskilt fall
är medgivet (excess) han likväl inte skall dömas till ansvar, om
förhållandena varit sådana att han svårligen kunde besinna sig.
Denna paragraf innehåller också en regel om strafflindring om
det förelegat svårigheter till besinning men dessa svårigheter
inte varit så stora att ansvarsfrihet bör inträda.

När motionsyrkanden liknande de nu aktuella behandlades av
utskottet förra hösten (1992/93:JuU5 s. 17) hade utskottet
inhämtat att en proposition i frågan om bl.a. nödvärnsrätten
kunde förväntas under riksdagsåret. Utskottet ansåg att
propositionen borde avvaktas och avstyrkte motionerna.

Utskottet kan konstatera att det i Justitiedepartementet pågår
arbete med en proposition angående bl.a. nödvärnsrätten.
Motionerna Ju601 och Ju821 får därmed anses vara tillgodosedda
och avstyrks.

När det gäller frågan om nödvärnsrättens tillämplighet på
kvinnor som misshandlas eller hotas av sina män anser utskottet
att det pågående beredningsarbetet bör avvaktas. Även motion
Ju839 avstyrks således.

Ansvarsfrihet m.m. för utlänningar

I motion Ju819 (fp) anförs att utlänningar som begått brott
ibland frias från ansvar eller får strafflindring med hänvisning
till deras okunskap om svenska straffbestämmelser och till
lagstiftningen och kulturen i deras hemländer. Motionären
motsätter sig detta och vill ha en lagreglering om allas likhet
inför lagen.

Svenskar och utlänningar är i Sverige formellt jämställda i
straffrättsligt hänseende. Detta framgår av 2 kap. 1 § BrB, där
det stadgas att för brott som begåtts här i riket döms efter
svensk lag och vid svensk domstol.

För såväl svenskar som utlänningar gäller som huvudregel att
okunnighet om straffbud inte friar från ansvar. I vissa fall har
det emellertid ansetts att man bör ta hänsyn till att en
gärningsman befunnit sig i någon form av s.k. straffrättslig
villfarelse.

Frågan om betydelsen av straffrättsvillfarelse bereds enligt
vad utskottet inhämtat för närvarande i Justitiedepartementet
som ett led i arbetet med den nyssnämnda propositionen om
ansvarsfrihetsgrunder.

Härutöver skall nämnas att det i vissa fall kan bli fråga om
att mildra en påföljd eller meddela påföljdseftergift med hänsyn
till andra omständigheter än brottets straffvärde. Bestämmelser
härom finns i 29 kap. 5 och 6 §§ BrB. Det synes närmast vara
tillämpningen av dessa bestämmelser som åsyftas i motionen.

Utskottet avstyrkte i ett ärende år 1990 (1990/91:JuU3 s. 7 f)
motioner liknande den nu aktuella. Utskottet anförde då att
någon sådan rättspraxis som motionärerna utgick från när de i
sina motioner krävde åtgärder i syfte att förhindra att
kulturella och etniska olikheter läggs till grund för
strafflindring inte hade etablerats och att några
lagstiftningsåtgärder i detta hänseende inte var erforderliga.

Utskottet kan konstatera att frågan om ansvarsfrihet i vissa
fall är under beredning i regeringskansliet. Utskottet vidhåller
i övrigt vad det anförde i 1990 års ärende och avstyrker bifall
till motion Ju819 i nu behandlad del.

Bekämpande av våldsbrottsligheten

I motion Ju835 (nyd) föreslås att regeringen skall få i
uppdrag att lägga fram ett program för bekämpande av
våldsbrottsligheten.

Frågan om hur våldsbrottsligheten skall bekämpas har under en
lång följd av år varit föremål för särskilt intresse från
statsmakternas sida. Frågan är inte enbart av straffrättslig
natur, utan berör vitt skilda delar av samhället.

En bred inventering av ämnesområdet gjordes senast av
Våldskommissionen, som hösten 1989 fick dåvarande regeringens
uppdrag att föreslå åtgärder för att motverka våldet och
förbättra stödet till brottsoffren. Kommissionens överväganden
presenterades i betänkandet (SOU 1990:92) Våld och brottsoffer.

Våldskommissionen lade fram förslag av olika karaktär i syfte
att minska förekomsten av våld i samhället. Bland dem kan nämnas
åtgärder för att förändra miljöer där våld uppstår, särskilda
insatser mot ungdomsbrottslingar, punktmarkering av våldsmän och
åtgärder för att förbättra det lokala samarbetet mot brott genom
uppbyggandet av lokala brottsförebyggande organ i kommunerna.

Våldskommissionens förslag har behandlats i olika sammanhang.
Här kan erinras om det ovan nämnda riksdagsärendet den gångna
våren, då riksdagen bl.a. beslutade om höjda straffskalor för
ett antal vålds- och sexualbrott (prop. 1992/93:141, JuU16,
rskr. 220). Avsikten med ändringarna var att stärka det
straffrättsliga skyddet för utsatta grupper, särskilt för
kvinnor som utsätts för våld och hot samt för barn.

Som tidigare nämnts förbereds i Justitiedepartementet en
proposition om frihet från ansvar som bl.a. grundar sig på
Våldskommissionens överväganden. I propositionen kommer bl.a.
att behandlas regleringen beträffande nödvärn.

I detta sammanhang bör också erinras om att det inom
Justitiedepartementet pågår en undersökning av
straffmätningspraxis vid vissa grövre våldsbrott i syfte att
bl.a. utröna om det finns behov av skärpta påföljder.

I juli i år tillsatte regeringen en särskild kommission om
våld mot kvinnor (dir. 1993:88) för att utifrån ett
kvinnoperspektiv göra en översyn av frågor som rör våld mot
kvinnor och föreslå åtgärder för att motverka sådant våld.
Kommissionens arbete kommer att beröra såväl rättsväsendet som
socialtjänsten samt hälso- och sjukvården. Kommissionen har
enligt direktiven möjlighet att fortlöpande avrapportera sitt
arbete till regeringen. En slutrapport skall avlämnas före
utgången av år 1994.

När det särskilt gäller våld mot kvinnor kan nämnas att det i
direktiven för den nyssnämnda kommissionen finns en utförlig
redogörelse för åtgärder som hittills har vidtagits och pågår
för att motverka sådant våld och lindra dess verkningar. Här kan
som exempel anföras olika kampanjer och projekt inom sjukvården,
forskning inom högskoleväsendet, där det för övrigt nyligen
tillsatts en professur i sociologi med inriktning på frågor som
rör våld mot kvinnor, samt försöksverksamhet inom polisväsendet
med olika former av skydd för kvinnor som utsätts för våld eller
hot om våld. I utredningens direktiv framhålls även de
internationella ansträngningarna på området, inte minst inom
FN:s ram.

Vidare bör erinras om att frågor om bekämpande av
våldsbrottslighet är aktualiserade av Ungdomsbrottskommittén i
det nyligen avlämnade betänkandet (SOU 1993:35) Reaktion mot
ungdomsbrott och av den nyligen tillsatta Kommittén för trygghet
i lokalsamhället (dir. 1993:37). Av intresse i sammanhanget är
även regeringens uppdrag till Straffsystemkommittén att bl.a.
överväga vilken betydelse återfall i brott bör tillmätas.

Utskottet kan konstatera att ett stort antal åtgärder har
vidtagits eller pågår på olika håll för att komma till rätta med
våldet i samhället. Utskottet förutsätter att nödvändiga
insatser fortlöpande görs på detta viktiga område. Det finns mot
denna bakgrund inte skäl för riksdagen att nu uppdra åt
regeringen att lägga fram ett särskilt program för bekämpande av
våldsbrottsligheten såsom begärs i motion Ju835. Utskottet
avstyrker motionen i denna del.

Allmänpreventionens betydelse i rättstillämpningen

I motion Ju825 (nyd) anförs att allmänpreventionens
övergripande betydelse i rättstillämpningen måste klargöras. I
motionen begärs i första hand att det av lag skall framgå att
domstolarnas m.fl. främsta uppgift är att upprätthålla allmän
laglydnad och i andra hand att det av brottsbalken skall framgå
att domstolen vid dom i brottmål måste ta hänsyn till kravet på
allmän laglydnad.

Ett liknande yrkande behandlades utförligt av utskottet i ett
ärende föregående höst (1992/93:JuU5 s. 15 f). Utskottet vidhöll
då uppfattningen att BrB:s bestämmelser om straffmätning och
påföljdsval ger domstolarna möjlighet att i tillräcklig
utsträckning beakta allmänpreventiva hänsyn när det gäller att
bestämma påföljd för brott och avstyrkte därmed den föreliggande
motionen.

Utskottet har alltjämt samma uppfattning och avstyrker bifall
till motion Ju825.

Medverkan vid brott m.m.

I motionerna Ju634 (nyd), Ju637 (m), Ju810 (c) och Ju821 (nyd)
begärs olika översyner och lagändringar mot bakgrund av bl.a.
det s.k. Lindomemålet (Mölndals tingsrätts dom den 31 januari
1991, DB 53, och Hovrättens för Västra Sverige dom den 26 april
1991, DB 64), i vilket två misstänkta gärningsmän skyllde på
varandra och så småningom frikändes i brist på bevisning om vem
som var gärningsman. Innebörden av yrkandena är att personer i
ifrågavarande situation bör kunna dömas för brott. I motion
Ju634 (nyd) begärs vidare mot bakgrund av omständigheterna i
Lindomemålet en ändring av bestämmelserna om rätt till
ersättning vid frihetsinskränkning så att ersättning enligt
lagen inte skall kunna utgå i fall där det med hänsyn till
omständigheterna är oskäligt.

Inom Justitiedepartementet har gjorts en översyn av
medverkansregler och andra bestämmelser som kan vara av
betydelse i brottmål när personer som kan ha begått ett visst
brott var och en utpekar den andre som skyldig och det inte går
att klarlägga vem eller vilka som är gärningsmän. En promemoria
(Ds 1993:15) Efter Lindome presenterades i februari i år.

I promemorian anförs sammanfattningsvis att översynen av de
rättsregler som aktualiseras i Lindomefallet gett vid handen att
någon sänkning av beviskraven i brottmål inte bör ske vare sig
för väckande av åtal eller för fällande dom. Däremot bör enligt
promemorian prövas om man inte i någon mån bör vidga ansvaret
för medhjälp till brott och för underlåtenhet att hindra,
avslöja eller anmäla brott. Sådana jämkningar av gränserna för
straffansvaret kan enligt promemorian vara motiverade om
därigenom en bättre överensstämmelse med den allmänna
rättsuppfattningen kan uppnås och förtroendet för rättssystemet
stärkas.

Enligt 1 § lagen (1974:515) om ersättning vid
frihetsinskränkning har den som varit häktad eller föremål för
annan frihetsinskränkning på grund av misstanke om brott rätt
till ersättning av staten bl.a. om frikännande dom meddelas.
Rätten till ersättning är enligt 4 § begränsad bl.a. så till
vida att ersättning kan vägras eller sättas ned om det i det
enskilda fallet är oskäligt att ersättning utgår; dock får
ersättning inte vägras eller sättas ned på den grunden att
misstanke om brott kvarstår utan att skuldfrågan är klarlagd.

Justitiekanslern (JK) har i två beslut den 24 augusti i år
(Dnr 797-93-41 och 895-93-41) tagit ställning till
ersättningsanspråk enligt lagen om ersättning vid
frihetsinskränkning. Anspråken framställdes av två män som under
hösten 1992 hölls häktade på grund av misstanke om misshandel
och vållande till annans död efter det att ett ungdomsgäng
misshandlat en man till döds i centrala Stockholm (det s.k.
McDonaldsärendet). Männen frigavs sedermera ur häkte och
förundersökningen avslutades utan att åtal väcktes.

JK konstaterade i sina beslut att de båda männen befunnit sig
på brottsplatsen, att de varit med i ett aggressivt ungdomsgäng
som bråkat med andra personer och att de hastigt avvikit från
brottsplatsen samtidigt som två personer legat kvar på gatan --
uppenbart skadade. Enligt JK måste de båda männen under dessa
förhållanden finna sig i att en utredning görs av deras
delaktighet i bråket. Det kan innefatta att under viss tid vara
berövad friheten. Med hänsyn till samtliga omständigheter vore
det enligt JK oskäligt om ersättning skulle utgå på grund av
frihetsberövandena i de aktuella fallen. JK jämkade därför
ersättningen till noll.

Lagen om ersättning vid frihetsinskränkning har varit föremål
för överväganden av Kommittén för översyn av det allmännas
skadeståndsansvar. I betänkandet (SOU 1993:55) Det allmännas
skadeståndsansvar föreslår kommittén att lagen upphävs och
ersätts av en lag om skadestånd på grund av vissa
myndighetsåtgärder.

Lagförslaget innebär i vissa avseenden förbättrade möjligheter
för den enskilde att få ersättning för frihetsinskränkningar och
vissa andra allvarliga tvångsmedel. För att inte lagens
ersättningsregler skall leda till oskäliga resultat föreslås
emellertid en regel som tydligare än i dag anger när ersättning
kan vägras eller sättas ned. Avsikten är att den som själv
orsakar att en viss åtgärd vidtas mot honom, t.ex. när han genom
sitt handlande riktar misstankarna mot sig, inte skall ha rätt
till ersättning för eventuella skador. Utvidgningen sker genom
att det i den föreslagna lagtexten särskilt anges att ersättning
skall kunna vägras eller sättas ned om det med hänsyn till den
skadelidandes eget förhållande är oskäligt att ersättning utges.

Departementspromemorian och utredningsbetänkandet bereds nu i
Justitiedepartementet.

Yrkanden liknande de nu aktuella avstyrktes av utskottet förra
hösten (1992/93:JuU5 s. 16) med hänvisning till det pågående
beredningsarbetet. Utskottet anser alltjämt att beredningen av
de aktuella frågorna inte bör föregripas av riksdagen och
avstyrker bifall till motionerna Ju634, Ju637, Ju810 och Ju821 i
här behandlade delar.

Ingripande mot ungdomsbrottslingar

I motion Ju815 (m) begärs en översyn av aktuell lagstiftning i
syfte att möjliggöra tidiga ingripanden för att hjälpa unga att
bryta sitt brottsbeteende.

Frågor av det slag som tas upp i motionen har varit föremål
för överväganden av Ungdomsbrottskommittén, som under den gångna
sommaren avlämnade betänkandet (SOU 1993:35) Reaktion mot
ungdomsbrott. I betänkandet lämnas ett stort antal förslag som
syftar till att förbättra samhällets möjligheter att ingripa mot
ungdomar som begår brott.

Ungdomsbrottskommitténs betänkande bereds nu i
Justitiedepartementet.

Genom det pågående beredningsarbetet får motion Ju815 anses
vara tillgodosedd. Utskottet avstyrker motionen.

Överförande av straffverkställighet

I motion Ju819 (fp) begärs ett riksdagsuttalande om att i
Sverige till fängelse dömda utländska medborgare i ökad
utsträckning bör överföras till sina hemländer för
verkställighet av straffet. När det gäller utländska intagna som
jämte fängelse dömts till utvisning bör enligt motionären sådant
överförande kunna ske oberoende av den dömdes samtycke.

Inom Norden förekommer sedan gammalt ett långtgående samarbete
i fråga om domsverkställighet, som regleras genom enhetlig
lagstiftning.

Sverige har tillträtt två inom Europarådet utarbetade
konventioner på området, konventionen om brottmålsdomars
internationella rättsverkningar (brottmålsdomskonventionen) och
konventionen om överförande av dömda personer
(överförandekonventionen). Överförandekonventionen skiljer sig
från brottmålsdomskonventionen bl.a. på så sätt att den
förutsätter den dömdes medgivande till överförandet.

Överförande av straffverkställighet kan i vissa fall ske också
med stöd av andra internationella överenskommelser. Vidare kan
regeringen enligt 3 § lagen (1972:260) om internationellt
samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom om det
föreligger synnerliga skäl för visst fall träffa överenskommelse
med främmande stat om överförande av straffverkställighet.

När Sverige hösten 1984 skulle tillträda
överförandekonventionen uttryckte utskottet (JuU 1984/85:1 s. 8
f) sitt beklagande över att konventionen delvis fått en annan
utformning än som varit önskvärt från svensk sida; det hade även
enligt utskottets uppfattning onekligen varit en fördel om
verkställigheten kunnat överföras oberoende av samtycke från den
dömde när det gäller utländska intagna som jämte fängelse dömts
till utvisning. Utskottet utgick från att Sverige i det
fortsatta internationella arbetet på området sökte få de svenska
intressena tillgodosedda.

När frågan ånyo behandlades av utskottet våren 1991
(1990/91:JuU17 s. 11) hade utskottet inhämtat att det inom
Europarådet pågick en översyn av de aktuella konventionerna med
sikte på att ersätta dessa med en enda konvention. Utskottet
hänvisade till sitt tidigare uttalande och avstyrkte därmed den
då föreliggande motionen.

Utskottet har inhämtat att det nämnda översynsarbetet alltjämt
pågår inom Europarådet. Utskottet vidhåller vad det tidigare
anfört i den aktuella frågan och utgår från att detta beaktas
från svensk sida utan något särskilt riksdagsinitiativ. Med det
anförda avstyrks motion Ju819 i denna del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande grov stöld
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju630,
res. 1 (nyd)

2. beträffande tjänstefel
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju640 yrkande 1,
res. 2 (nyd)

3. beträffande diskriminering av homosexuella m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju643 och
1992/93:So235 yrkande 1,

4. beträffande kartläggning av våldet mot homosexuella
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju834 yrkande 2,

5. beträffande översyn av den straffrättsliga
lagstiftningen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju846 yrkandena 8, 9, 10
och 12,
res. 3 (s)

6. beträffande återfall i brott
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju835 yrkande 2,

7. beträffande interneringsstraffet
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju629,
res. 4 (nyd)

8. beträffande skyddstillsyn med föreskrift om
skuldreglering
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju808,

9. beträffande skadestånds betydelse för fängelsestraffets
längd
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju830 yrkande 5,

10. beträffande målsägandens inflytande över påföljden
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju830 yrkande 1,

11. beträffande straffskärpning för utlänningar
att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf631 yrkande 2,
res. 5 (nyd)

12. beträffande nödvärnsrätten
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju601 och
1992/93:Ju821 yrkande 17,

13. beträffande nödvärnsrätt för utsatta kvinnor
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju839 yrkande 4,

14. beträffande ansvarsfrihet för utlänningar
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju819 yrkande 1,

15. beträffande bekämpande av våldsbrottsligheten
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju835 yrkande 4,

16. beträffande allmänpreventionens betydelse i
rättstillämpningen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju825,
res. 6 (nyd)

17. beträffande medverkan vid brott m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju634, 1992/93:Ju637,
1992/93:Ju810 och 1992/93:Ju821 yrkande 16,

18. beträffande ingripande mot ungdomsbrottslingar
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju815,

19. beträffande överförande av straffverkställighet
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju819 yrkande 2.

Stockholm den 12 oktober 1993

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

I beslutet har deltagit: Britta Bjelle (fp), Jerry
Martinger (m), Göthe Knutson (m), Bengt-Ola Ryttar (s), Birthe
Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar (c), Nils Nordh (s), Birgit
Henriksson (m), Göran Magnusson (s), Karl Gustaf Sjödin (nyd),
Sigrid Bolkéus (s), Siw Persson (fp), Kjell Eldensjö (kds) och
Alf Eriksson (s).

Reservationer

1. Grov stöld (mom. 1)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar
med "När det" och slutar med "motion Ju630" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att det, för att komma till rätta med de
omfattande inbrottsstölderna, är nödvändigt med en skärpt
straffrättslig reaktion mot denna typ av brottslighet. Enligt
utskottets mening bör rekvisiten för grov stöld ändras så att
fler inbrottsstölder omfattas av bestämmelsen. Vidare bör
straffminimum för grov stöld höjas till ett års fängelse. I
sammanhanget bör även övervägas hur straffen för
återfallsförbrytare, särskilt de professionella
inbrottstjuvarna, skall kunna skärpas. Det får ankomma på
regeringen att återkomma till riksdagen med förslag i angivna
hänseenden. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen med
anledning av motion 1992/93:Ju630 som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha
följande lydelse:

1. beträffande grov stöld
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju630 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Tjänstefel (mom. 2)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar
med "Utskottet har" och slutar med "denna del" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att det långtgående särskilda straffrättsliga
ansvar som gällde för offentligt anställda tjänstemän före
ämbetsmannaansvarsreformen år 1975 bör återinföras. Den kommande
översynen av tjänstefelsparagrafen bör ske med detta som
utgångspunkt. Vad utskottet har anfört bör riksdagen med
anledning av motion Ju640 i denna del som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha
följande lydelse:

2. beträffande tjänstefel
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju640 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Översyn av den straffrättsliga lagstiftningen
(mom. 5)

Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran
Magnusson, Sigrid Bolkéus och Alf Eriksson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar
med "Utskottet har" och slutar med "behandlade delar" bort ha
följande lydelse:

Ett omfattande utrednings- och reformarbete har bedrivits på
straffrättens område under 1980-talet. Brottsbalken har under
denna tid ändrats i flera avseenden, och specialstraffrätten har
fått ökad betydelse. Detta är en naturlig följd av att
strafflagarna ständigt anpassas till nya förhållanden. Samtidigt
får kriminalpolitiken inte kännetecknas av ryckighet och
kortsiktiga hänsyn. Mot denna bakgrund är, enligt utskottets
uppfattning, den samlade straffrättsliga lagstiftningen nu mogen
för en översyn. I översynen bör strafflagarnas systematik och
förhållande till varandra övervägas. Även enskilda
gärningsbeskrivningar i framför allt brottsbalken bör ses över.
Särskilt bör prövas om specialstraffrättsliga lagar skall föras
in i brottsbalken. I sammanhanget vill utskottet också framhålla
att användningen av fängelsestraff bör vara begränsad till de
allvarligaste brotten. Arbetet med att utveckla alternativa
påföljder till fängelse måste därför fortsätta. Påföljderna
samhällstjänst och kontraktsvård liksom böter, villkorlig dom
och skyddstillsyn, om det behövs i förening med särskilda
föreskrifter, bör ges ökad användning. Utskottet vill vidare
understryka att det ser positivt på förslagen som framlagts av
Åklagarutredningen -90 om en utvidgad användning av ordningsbot
och strafföreläggande och om avkriminalisering av vissa brott.
Det får, anser utskottet, ankomma på regeringen att finna
lämpliga former för en översyn av den samlade straffrättsliga
lagstiftningen enligt de huvudsakliga riktlinjer som utskottet
nu har angett. En tanke som i det sammanhanget kan övervägas är
att ge Straffsystemkommittén utvidgade direktiv. Vad utskottet
nu har anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju846 som
sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha
följande lydelse:

5. beträffande översyn av den straffrättsliga
lagstiftningen
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju846 yrkandena
8, 9, 10 och 12 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

4. Interneringsstraffet (mom. 7)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar
med "Utskottet som" och slutar med "motion Ju629" bort ha
följande lydelse:

Utskottet har emellertid kommit till slutsatsen att beslutet
att avskaffa interneringsstraffet var förhastat. Resultatet har
blivit att personer som gjort sig skyldiga till svåra brott
försätts på fri fot trots att en uppenbar återfallsrisk
föreligger. Utskottet anser därför att interneringsstraffet bör
återinföras. Det får ankomma på regeringen att förelägga
riksdagen ett förslag härom. Vad utskottet har anfört bör
riksdagen med anledning av motion Ju629 som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha
följande lydelse:

7. beträffande interneringsstraffet
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:JuU629 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Straffskärpning för utlänningar (mom. 11)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som
börjar med "Utskottet kan" och slutar med "motion Sf631" bort ha
följande lydelse:

Utskottet ser allvarligt på brottsligheten bland utlänningar.
Som ett led i bekämpandet av denna brottslighet bör, inte minst
av allmänpreventiva hänsyn, utländska gärningsmän dömas till
längre fängelsestraff. Detta skulle kunna uppnås exempelvis
genom att det i 29 kap. BrB om straffmätning och
påföljdseftergift införs en bestämmelse om att det skall anses
som en försvårande omständighet vid bedömningen av straffvärdet
om brott begås av en utlänning och gärningen antingen utgör ett
led i upprepad eller organiserad brottslighet eller får anses
innebära ett missbruk av samhällets eller allmänhetens
förtroende. Det får ankomma på regeringen att återkomma till
riksdagen med ett förslag. Vad utskottet nu har anfört bör
riksdagen med anledning av motion Sf631 som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 11 bort ha
följande lydelse:

11. beträffande straffskärpning för utlänningar
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Sf631 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Allmänpreventionens betydelse i rättstillämpningen
(mom. 16)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "motion Ju825" bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning tillmäts allmänpreventiva hänsyn
inte tillräcklig betydelse i rättstillämpningen sedan
bestämmelsen i 1 kap. 7 § BrB togs bort. Bestämmelsen borde
återinföras så att det framgår att den främsta uppgiften för
domstolarna, åklagar- och polisväsendet samt kriminalvården är
att upprätthålla allmän laglydnad. I vart fall borde BrB ändras
så att det av lag framgår att domstolarna måste ta hänsyn till
kravet på allmän laglydnad i sin dömande verksamhet. Härigenom
skulle kunna uppnås ökad stadga i dömandet och en förbättrad
tilltro hos allmänheten till domstolarna och rättssystemet i
stort. Ett starkare betonande av allmänpreventiva hänsyn i
rättstillämpningen skulle också vidga möjligheterna att döma
till strängare straff för högaktiva vanebrottslingar och
medverka till att hos unga människor inpränta hur allvarligt
samhället ser på brott. Det får ankomma på regeringen att
återkomma till riksdagen med ett förslag som tillgodoser vad
utskottet nu har anfört. Detta bör riksdagen med anledning av
motion Ju825 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 16 bort ha
följande lydelse:

16. beträffande allmänpreventionens betydelse i
rättstillämpningen
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:JuU825 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1
Motioner 1
Utskottet 4
Grov stöld 4
Tjänstefel 4
Diskriminering av homosexuella m.m. 5
Vissa påföljdsfrågor m.m. 7
Inledning 7
Översyn av den straffrättsliga lagstiftningen 8
Återfall i brott 8
Interneringsstraffet 8
Påföljd och skuldreglering 9
Övriga påföljdsfrågor 10
Ansvarsfrihetsgrunder m.m. 10
Inledning 10
Nödvärnsrätten 10
Ansvarsfrihet m.m. för utlänningar 11
Bekämpande av våldsbrottsligheten 12
Allmänpreventionens betydelse i rättstillämpningen 13
Medverkan vid brott m.m. 14
Ingripande mot ungdomsbrottslingar 15
Överförande av straffverkställighet 16
Hemställan 17
Reservationer18
1. Grov stöld (mom. 1) 18
2. Tjänstefel (mom. 2) 19
3. Översyn av den straffrättsliga lagstiftningen (mom.
5) 19
4. Interneringsstraffet (mom. 7) 20
5. Straffskärpning för utlänningar (mom. 11) 20
6. Allmänpreventionens betydelse i rättstillämpningen
(mom. 16) 21