Straffrättsliga frågor
Betänkande 1993/94:JuU2
Justitieutskottets betänkande
1993/94:JUU02
Straffrättsliga frågor
Innehåll
1993/94 JuU2
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet olika straffrättsliga frågor som väckts genom motioner under den allmänna motionstiden år 1993. Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.
Sex reservationer (s och nyd) har fogats till betänkandet.
Motioner
1992/93:Ju601 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förtydligande av hela nödvärnsrätten.
1992/93:Ju629 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om interneringsstraff.
1992/93:Ju630 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ändra rekvisiten för brottet grov stöld så att fler stöldbrott innefattas under den brottskategorin,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skärpa straffen för grov stöld genom att exempelvis höja straffminimum för brottet till ett års fängelse,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att göra straffen starkt progressiva för att avskräcka och oskadliggöra återfallsförbrytare, särskilt de professionella inbrottstjuvarna.
1992/93:Ju634 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär ett skyndsamt förslag till lagändring som går ut på att en eller flera skall kunna dömas för brott i den typ av fall som beskrivits i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär ett skyndsamt förslag till lagändring som går ut på att begränsa rätten till ersättning enligt lagen om ersättning vid frihetsinskränkning i enlighet med vad som anförts i motionen.
1992/93:Ju637 av Knut Wachtmeister (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyldighet att ingripa mot brott.
1992/93:Ju640 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återinföra det fulla ämbetsmannaansvaret.
1992/93:Ju643 av Kent Carlsson m.fl. (s, c, v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av möjligheterna att förbjuda diskriminering av homosexuellas organisationer.
1992/93:Ju808 av Birthe Sörestedt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen överlämnar förslaget om särskild påföljd, med föreskrift om plan för reglering av skulder, till Straffsystemkommittén för närmare utredning.
1992/93:Ju810 av Bengt Kindbom och tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av brottsbalken och rättegångsbalken.
1992/93:Ju815 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av aktuell lagstiftning i syfte att möjliggöra tidigt ingripande för att hjälpa de unga att bryta sitt brottsbeteende.
1992/93:Ju819 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utlänningars likhet inför strafflagstiftningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utländska brottslingars avtjänande av svenska fängelsestraff i eget hemland.
1992/93:Ju821 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för allmänhetens skyldighet att ingripa vid pågående brott eller förhindra brott eller begränsa verkningarna av ett brott,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reglerna om brottsoffrets rätt att avvärja ett pågående angrepp eller att förhindra brott (nödvärn) måste ses över.
1992/93:Ju825 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring som innebär att det direkt av lag skall framgå att domstolarnas, åklagarmyndigheternas, polismyndigheternas och i tillämpliga delar även kriminalvårdens främsta uppgift är att upprätthålla allmän laglydnad,
2. att riksdagen -- om yrkande 1 inte bifalls -- hos regeringen begär förslag till sådan ändring i brottsbalken att det direkt av lagtexten framgår att domstolen vid dom i brottmål måste ta hänsyn till kravet på allmän laglydnad.
1992/93:Ju830 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för ett system där målsäganden, brottsoffret, ges ett bestämmande inflytande i påföljdsvalet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att straffreglerna i brottsbalken bör ändras så att domstol vid bestämmande av fängelsepåföljd får beakta den tid det tar att genom arbete i fängelse betala skadestånd till brottsoffret.
1992/93:Ju834 av Christina Linderholm (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kartläggning av våld mot homosexuella.
1992/93:Ju835 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ta återfall i våldsbrott på större allvar och att skapa bättre förutsättningar för att förhindra återfall i sådant brott,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det viktiga behovet av ett särskilt åtgärdsprogram mot våld.
1992/93:Ju839 av Karin Pilsäter m.fl. (fp, s, kds, nyd, v) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvärnsrätten.
1992/93:Ju846 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användningen av fängelsestraff,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklandet av alternativa påföljder till fängelsestraff,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad användning av böter, villkorlig dom och skyddstillsyn i förening med särskilda föreskrifter,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en samlad översyn av den straffrättsliga lagstiftningen.
1992/93:Sf631 av Karl Gustaf Sjödin m.fl. (nyd) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i strafflagstiftningen att den omvända rasismen som gynnar utländska gärningsmän motverkas, vilket exempelvis kan åstadkommas genom en ändring i 29 kap. brottsbalken om straffmätning vilken går ut på att det skall anses som en försvårande omständighet om brottet begåtts av en utlänning och gärningen antingen utgör ett led i upprepad eller organiserad brottslighet eller får anses innebära ett missbruk av samhällets eller allmänhetens förtroende.
1992/93:So235 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förstärkt skydd mot diskriminering av homosexuella.
Utskottet
Grov stöld
I motion Ju630 (nyd) föreslås att rekvisiten för grov stöld ändras så att fler stöldbrott omfattas av bestämmelsen. Vidare förslås att straffminimum för brottet höjs till fängelse ett år samt att straffen görs starkt progressiva.
Straffet för grov stöld är enligt 8 kap. 4 § brottsbalken (BrB) fängelse lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om tillgreppet skett efter intrång i bostad, om det avsett sak som någon bar på sig, om gärningsmannen varit försedd med vapen, sprängämne eller annat dylikt hjälpmedel eller om gärningen eljest varit av särskilt farlig eller hänsynslös art, avsett betydande värde eller inneburit synnerligen kännbar skada.
Bestämmelsen ändrades senast år 1987 då rekvisitet om intrång i bostad infördes. Utskottet underströk i det sammanhanget (JuU 1987/88:16 s. 7) att i det aktuella lagrummet endast anges exempel på sådana försvårande omständigheter som kan göra att en stöld bör bedömas som grov och att frågan om en stölds svårhetsgrad bör avgöras efter en allsidig bedömning av samtliga omständigheter.
Frågan om påföljden för grov stöld behandlades av Fängelsestraffkommittén i betänkandet (SOU 1986:14 s. 217 f) Påföljd för brott. Kommittén fann inte något behov av straffskärpning för brottet.
I propositionen (1992/93:141) om ändringar i brottsbalken m.m., som byggde på bl.a. Fängelsestraffkommitténs betänkanden och som utskottet behandlade under början av detta år (1992/93:JuU16), föreslogs inte några ändringar beträffande påföljden för grov stöld. Propositionen hade till skillnad från Fängelsestraffkommitténs betänkanden inriktning på straffskärpningar för ett stort antal brott.
När det först gäller frågan om rekvisiten för grov stöld äger vad utskottet anförde i 1987 års ärende alltjämt giltighet. Något behov av ändring föreligger enligt utskottets uppfattning inte. Utskottet finner inte heller skäl att förorda någon ändring av straffskalan för grov stöld. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Ju630.
Tjänstefel
I motion Ju640 (nyd) begärs en utvidgning av straffansvaret för tjänstefel i 20 kap. 1 § BrB.
Bestämmelsen om tjänstefel ändrades senast år 1989 (prop. 1988/89:113, JuU24, rskr. 312). I samband därmed gav riksdagen regeringen till känna att en samlad översyn av tjänstefelsparagrafen under medverkan av parlamentariker borde inledas efter det att vissa andra utredningar avslutat sitt arbete med närliggande frågor. De utredningar som avsågs var Kommunalansvarighetsutredningen (C 1986:02), Kommunallagskommittén (C 1988:03), LOA-utredningen (C 1989:07) samt Kommittén för översyn av det allmännas skadeståndsansvar (Ju 1989:03).
Kommunalansvarighetsutredningens betänkande (SOU 1989:64) Kommunalbot har remissbehandlats men inte föranlett någon lagstiftning. Frågan om kommunalt förtroendevaldas ansvar är nu åter föremål för utredning, denna gång av Lokaldemokratikommittén (dir. 1992:12) som beräknas avsluta sitt arbete under oktober månad 1993. Kommunallagskommittén har avslutat sitt arbete som lett fram till en ny kommunallag (1991:900). LOA-utredningen avlämnade i augusti 1992 sitt huvudbetänkande (SOU 1992:60) Enklare regler för statsanställda som nu bereds i regeringskansliet. Kommittén för översyn av det allmännas skadeståndsansvar slutligen avlämnade i maj i år betänkandet (SOU 1993:55) Det allmännas skadeståndsansvar som även det är föremål för beredning i regeringskansliet.
Utskottet avstyrkte under hösten 1992 (1992/93:JuU5 s. 8 f) en motion liknande den nu aktuella och anförde då att den kommande översynen av tjänstefelsparagrafen inte borde föregripas av något uttalande av riksdagen.
Utskottet har alltjämt denna uppfattning och avstyrker bifall till motion Ju640 i denna del.
Diskriminering av homosexuella m.m.
I motion Ju643 (s, c och v) föreslås en utredning om möjligheten att förbjuda diskriminering av homosexuellas organisationer. I en annan motion, So235 (fp), begärs en översyn av lagstiftningen i syfte att förstärka det straffrättsliga skyddet mot diskriminering av homosexuella.
BrB saknar bestämmelser om straff för diskriminering av viss organisation. Straff kan däremot enligt 16 kap. 9 § BrB utkrävas för olaga diskriminering i näringsverksamhet samt av den som har allmän tjänst eller allmänt uppdrag och av den som ordnar allmän sammankomst eller offentlig tillställning för diskriminering av någon på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller homosexuell läggning.
Bestämmelsen utvidgades till att omfatta de homosexuella den 1 januari 1988. Departementschefen (prop. 1986/87:124 s. 36 f) betonade i propositionen att man inte skulle ha en övertro på vad strafflagstiftning kan åstadkomma på ett så sammansatt och känsligt område, men att även en blygsam attitydpåverkan är ett steg i rätt riktning. När det gäller förändring av mänskliga värderingar och fördomar måste man, anförde departementschefen, vara medveten om att positionerna som regel endast kan flyttas fram långsamt. Ett diskrimineringsförbud borde emellertid enligt honom kunna bidra till att skapa ökad respekt och förståelse för de homosexuella som människor, liksom för deras relationer och kärleksliv.
I en nyligen avlämnad lagrådsremiss om åtgärder mot rasistisk brottslighet föreslås att det i 29 kap. 2 § BrB införs en bestämmelse om att såsom försvårande omständighet vid bedömningen av ett brotts straffvärde skall, vid sidan av vad som gäller för varje särskild brottstyp, särskilt beaktas om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller annan liknande omständighet.
I lagrådsremissen anges att den föreslagna bestämmelsen bör omfatta t.ex. homosexuella där brottet avser att utgöra en kränkning av offret just därför att han är homosexuell.
Frågor om de homosexuellas livssituation är uppmärksammade av Partnerskapskommittén (dir. 1991:6), som har i uppdrag att dels göra en utvärdering av lagen (1987:813) om homosexuella sambor, dels överväga en lagstiftning om s.k. registrerat partnerskap. I samband härmed skall kommittén göra en fullständig genomgång av äktenskapets rättsverkningar på det civilrättsliga, straffrättsliga, processrättsliga och associationsrättsliga området. Vidare skall regler inom arbetsrätten, socialförsäkrings-, hyres- och skattelagstiftningen gås igenom. Även internationella aspekter, bl.a. inom området för mänskliga rättigheter, skall analyseras av kommittén. Ett betänkande väntas under slutet av detta år.
När konstitutionsutskottet tidigare i år (1992/93:KU2 s. 28) behandlade ett antal motioner om homosexualitet och förbudet i 2 kap. 15 § regeringsformen mot diskriminerande lagstiftning anförde utskottet att motionsspörsmålen inte borde aktualiseras förrän Partnerskapskommitténs kartläggning var avslutad.
Det pågående utrednings- och beredningsarbetet bör enligt utskottets mening avvaktas. Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju643 och So235.
I motion Ju834 (c) begärs att BRÅ skall kartlägga våldet mot homosexuella.
Någon sådan kartläggning som begärs i motionen övervägs enligt uppgift inte av BRÅ.
Socialstyrelsen fick år 1987 regeringens uppdrag att ha ett övergripande ansvar för samordningen av insatser för de homosexuella. I uppdraget ingick att i samråd med berörda myndigheter följa utvecklingen av de homosexuellas situation samt att överväga i vilka former diskrimineringen av homosexuella kunde motverkas i samhället. Någon särskild kartläggning av våldet mot homosexuella har Socialstyrelsen inte genomfört. Socialstyrelsens uppdrag på området övertogs den 1 juli 1993 av Folkhälsoinstitutet, som enligt vad utskottet inhämtat inte heller överväger någon sådan kartläggning.
Konstitutionsutskottet behandlade i våras en motion om behovet av kartläggning av våldet mot homosexuella. Utskottet förutsatte i sitt betänkande (1992/93:KU2 s. 29) att Socialstyrelsen bevakade behovet av en sådan kartläggning och avstyrkte därmed motionen.
Utskottet förutsätter i likhet med konstitutionsutskottet att den aktualiserade frågan bevakas av berörda myndigheter och avstyrker därmed bifall till motion Ju834 i denna del.
Vissa påföljdsfrågor m.m.
Inledning
I detta avsnitt behandlar utskottet ett antal motionsyrkanden som rör påföljdssystemets uppbyggnad m.m.
BrB:s regelsystem var i mitten av 1980-talet föremål för en genomgripande översyn av Fängelsestraffkommittén, som avgav sammanlagt fyra betänkanden (SOU 1986:13--15) Påföljd för brott och (SOU 1988:7) Frihet från ansvar. Betänkandena har bl.a. resulterat i nya bestämmelser om straffmätning och påföljdsval (prop. 1987/88:120, JuU45, rskr. 404), ändringar i bötesstraffet (prop. 1990/91:68, JuU10, rskr. 155) och ändrade straffskalor för en rad brott (prop. 1992/93:141, JuU16, rskr. 220). Som ett resultat av kommitténs arbete förbereds nu också en proposition om ansvarsfrihetsgrunder m.m. I vissa delar, såsom beträffande överförandet av specialstraffrättslig lagstiftning till BrB, har kommitténs förslag ännu inte lett till lagstiftning.
I april 1992 tillsatte regeringen en parlamentarisk utredning, Straffsystemkommittén (dir. 1992:47), med uppgift att se över det straffrättsliga påföljdssystemets innehåll och uppbyggnad.
I direktiven anförs att de partiella reformer som BrB genomgått sedan den trädde i kraft år 1965 har lett till att påföljdssystemet inte längre är helt sammanhängande och att tiden nu är mogen för en mera genomgripande översyn av systemet.
I kommitténs uppdrag ingår att lägga fram förslag till vad som i ett längre perspektiv bör gälla för frigivning från fängelsestraff. Kommittén skall även överväga möjligheterna att vidareutveckla användningen av olika alternativ till fängelsestraff och bl.a. föreslå hur samhällstjänst bör infogas som ett permanent inslag i påföljdssystemet. I det sammanhanget skall kommittén också överväga om det skulle vara en fördel med villkorligt fängelse som påföljd. Kommittén skall även pröva om det är möjligt att införa någon form av intensivövervakning av en dömd. I uppdraget ingår också att ta ställning till vilken betydelse återfall i brott bör tillmätas. En annan fråga för kommittén är om böter bör användas som påföljd i större utsträckning än i dag. Mot bakgrund av sina överväganden rörande de alternativa påföljderna skall kommittén pröva behovet av justeringar av de nuvarande bestämmelserna om påföljdsval. I sammanhanget skall kommittén överväga möjligheterna till "straffmätning" vid användningen av alternativa påföljder och behovet av regler om dessa påföljders stränghet.
Kommittén skall redovisa sina förslag före utgången av år 1994. Övervägandena rörande den villkorliga frigivningen skall enligt direktiven redovisas för sig i ett delbetänkande. Det är för närvarande oklart om och i så fall när detta kommer att ske.
Vidare pågår inom Justitiedepartementet en undersökning av straffmätningspraxis vid vissa grövre våldsbrott i syfte att bl.a. utröna om det finns behov av skärpta påföljder.
Här bör också nämnas att vissa påföljdsfrågor m.m. har behandlats av Åklagarutredningen -90 i betänkandet (1992:61) Ett reformerat åklagarväsende. Utredningen har bl.a. föreslagit utvidgade möjligheter till strafföreläggande och ordningsbot samt viss avkriminalisering, t.ex. beträffande vissa former av vårdslöshet i trafik. Betänkandet bereds för närvarande i Justitiedepartementet.
Översyn av den straffrättsliga lagstiftningen
I motion Ju846 (s) begärs en samlad översyn av den straffrättsliga lagstiftningen. Motionärerna menar att strafflagarnas systematik och förhållande till varandra bör övervägas. Även enskilda gärningsbeskrivningar i framför allt BrB bör ses över. Särskilt bör prövas om specialstraffrättsliga lagar skall föras in i BrB. I motionen framförs också önskemål om att användningen av fängelsestraffet skall begränsas och att böter, villkorlig dom och skyddstillsyn bör ges ökad användning. Vidare begärs att alternativa påföljder skall utvecklas, användningen av ordningsbot och strafföreläggande skall ökas och att viss avkriminalisering skall ske.
Utskottet avstyrkte förra hösten (1992/93:JuU5 s. 13) en motion liknande den nu aktuella med hänvisning till att det pågående arbetet beträffande den straffrättsliga lagstiftningen i allt väsentligt fick anses tillgodose motionärernas önskemål och att något ytterligare utredningsarbete i de aktuella frågorna inte borde initieras av riksdagen.
Utskottet har alltjämt samma uppfattning och avstyrker bifall till motion Ju846 i här behandlade delar.
Återfall i brott
I motion Ju835 (nyd) föreslås skärpta straff vid återfall i våldsbrott.
Utskottet avstyrkte föregående höst (1992/93:JuU5 s. 14) ett liknande motionsyrkande. Utskottet anförde då att det ingår i uppdraget för Straffsystemkommittén att ta ställning till vilken betydelse återfall i brott bör tillmätas och att kommitténs arbete inte bör föregripas av riksdagen.
Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker bifall till motion Ju835 såvitt nu är i fråga.
Interneringsstraffet
I motion Ju629 (nyd) föreslås att interneringsstraffet skall återinföras.
Interneringsstraffet, som innebär ett långvarigt tidsobestämt frihetsberövande, avskaffades år 1981. Förutsättningarna för interneringsstraff var dels att på brottet eller brotten kunde följa fängelse i två år eller mera, dels att ett långvarigt tidsobestämt frihetsberövande -- med hänsyn till gärningsmannens brottslighet, sinnesbeskaffenhet, vandel och levnadsomständigheter i övrigt -- ansågs påkallat för att förebygga fortsatt allvarlig brottslighet.
I samband med att interneringsstraffet avskaffades anförde utskottet (JuU 1980/81:25 s. 37) att åtskilliga invändningar av såväl principiell som praktisk natur kunde riktas mot straffet. Bl.a. påtalades att den dömde underkastades ett fängelsestraff som inte från början har bestämts av domstol och som därmed inte sätts i omedelbar relation till den gärning som är aktuell.
Utskottet som alltjämt har denna uppfattning noterar även att Straffsystemkommitténs uppdrag omfattar såväl frågor om betydelsen av återfall som om villkorlig frigivning. Någon anledning att föregripa utredningens arbete finns inte. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju629.
Påföljd och skuldreglering
I motion Ju808 (s) föreslås en påföljd som innebär skyddstillsyn med föreskrift om reglering av skulder som upppkommit på grund av brott.
Enligt 26 kap. 15 § andra stycket jämfört med 28 kap. 6 § BrB kan rätten, om den dömde förpliktats ersätta genom brottet uppkommen skada, förena en skyddstillsynspåföljd med föreskrifter rörande tid och sätt för skadeståndsskyldighetens fullgörande i den mån sådana föreskrifter ej med hänsyn till den dömdes ekonomiska situation och övriga omständigheter kan antas motverka hans anpassning i samhället.
En sådan ordning som efterlyses i motionen finns således redan. Enligt utskottets uppfattning skulle ett konsekvent utnyttjande av den angivna möjligheten kunna underlätta den dömdes återanpassning. En förutsättning härför är, som anförs i motionen, att regleringen av skadeståndsfrågan aktualiseras under personundersökningen. Som framgått ovan har Straffsystemkommittén i uppdrag att bl.a. överväga olika alternativ till fängelse och undersöka om bestämmelserna som rör föreskrifter i samband med skyddstillsyn bör utvecklas ytterligare. Det saknas mot bakgrund av det anförda behov av något initiativ från riksdagens sida med anledning av motion Ju808, vilken avstyrks.
I motion Ju830 (nyd) begärs att en bestämmelse införs i BrB om att domstol vid bestämmande av fängelsepåföljd får beakta den tid det kommer att ta för den dömde att genom arbete i fängelse betala skadestånd på grund av brottet.
Fängelse kan enligt svensk rätt endast utdömas som påföljd för brott. Det är således inte möjligt att hålla någon fängslad för att fullgöra en civilrättslig förpliktelse såsom att betala skadestånd. Som en övergripande princip för straffmätning gäller enligt 29 kap. 1 § BrB att straff skall, med beaktande av intresset av en enhetlig rättstillämpning, bestämmas inom ramen för den tillämpliga straffskalan för brottet efter brottets eller den samlade brottslighetens straffvärde.
Utskottet anser att det saknas skäl att frångå den angivna principen. Motion Ju830 avstyrks i här behandlad del.
Övriga påföljdsfrågor
I motion Ju830 (nyd) föreslås en utredning om hur målsägande i brottmål skall ges ett bestämmande inflytande över påföljdsvalet.
Det är enligt utskottets uppfattning av grundläggande betydelse i en rättsstat att brottspåföljd bestäms av opartiska och oavhängiga domstolar. Någon annan ordning bör inte övervägas. Motion Ju830 avstyrks i denna del.
I motion Sf631 (nyd) föreslås en ordning som innebär att det vid bestämmande av straff skall anses som en försvårande omständighet om ett brott begåtts av en utlänning och gärningen antingen utgör ett led i upprepad eller organiserad brottslighet eller får anses innebära ett missbruk av samhällets eller allmänhetens förtroende.
Utskottet kan inte dela uppfattningen att det i straffrättsligt hänseende skulle vara en försvårande omständighet att en gärningsman är utländsk medborgare. I övrigt tillgodoser redan gällande straffskärpningsregler i stort kraven i motionen. Utskottet avstyrker motion Sf631.
Ansvarsfrihetsgrunder m.m.
Inledning
Utskottet behandlar i detta avsnitt ett antal motionsyrkanden som rör den rättsliga regleringen av olika grunder för ansvarsfrihet.
En utförlig genomgång av ämnet gjordes av Fängelsestraffkommittén i dess slutbetänkande (SOU 1988:7) Frihet från ansvar. Där behandlades den s.k. legalitetsprincipen -- som kortfattat kan sägas innebära att det måste finnas stöd i lag eller annan författning för att en handling skall utgöra brott och kunna leda till utdömande av en straffrättslig påföljd -- samt de allmänna reglerna om ansvarsfrihet. Med det sistnämnda avses bl.a. de lagreglerade ansvarsfrihetsgrunderna nödvärn, laga befogenhet, nöd, excess och förmans befallning liksom de oskrivna ansvarsfrihetsgrunderna samtycke och rättsvillfarelse. Även vissa andra ansvarsfrihetsgrunder behandlades i betänkandet.
Enligt vad utskottet inhämtat förbereds nu inom Justitiedepartementet en proposition om ansvarsfrihetsgrunder i vilken kommer att tas upp frågan om ett genomförande av förslagen i Fängelsestraffkommitténs slutbetänkande. En lagrådsremiss beräknas avlämnas under hösten.
Nödvärnsrätten
I motionerna Ju601 (fp), Ju821 (nyd) och Ju839 (fp, s, kds, nyd och v) begärs en översyn av nödvärnsrätten, i den sistnämnda motionen med inriktning på kvinnor som utsätts för våld eller hot om våld av män som de sammanlever med.
Bestämmelsen om nödvärn finns i 24 kap. 1 § BrB. Den innebär att en gärning som någon begår i nödvärn och som håller sig inom gränserna för nödvärnsrätten inte skall medföra ansvar. Nödvärnsrätt föreligger enligt paragrafen för den som försöker 1) avvärja ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom, 2) betvinga den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar gärning, 3) hindra någon att olovligen tränga in i rum, hus, gård eller fartyg samt 4) att från nyssnämnda utrymmen avlägsna någon, som trängt in olovligen eller, om det är bostad, annars vägrar att på tillsägelse lämna denna.
För att en nödvärnshandling skall medföra ansvarsfrihet krävs att handlingen med hänsyn till angreppets beskaffenhet och det angripnas betydelse inte är uppenbart oförsvarlig.
Nödvärnsbestämmelsen kompletteras av en regel i 24 kap. 5 § BrB som innebär att om någon, som varit i en nödvärnssituation, gjort större våld eller svårare skada än i varje särskilt fall är medgivet (excess) han likväl inte skall dömas till ansvar, om förhållandena varit sådana att han svårligen kunde besinna sig. Denna paragraf innehåller också en regel om strafflindring om det förelegat svårigheter till besinning men dessa svårigheter inte varit så stora att ansvarsfrihet bör inträda.
När motionsyrkanden liknande de nu aktuella behandlades av utskottet förra hösten (1992/93:JuU5 s. 17) hade utskottet inhämtat att en proposition i frågan om bl.a. nödvärnsrätten kunde förväntas under riksdagsåret. Utskottet ansåg att propositionen borde avvaktas och avstyrkte motionerna.
Utskottet kan konstatera att det i Justitiedepartementet pågår arbete med en proposition angående bl.a. nödvärnsrätten. Motionerna Ju601 och Ju821 får därmed anses vara tillgodosedda och avstyrks.
När det gäller frågan om nödvärnsrättens tillämplighet på kvinnor som misshandlas eller hotas av sina män anser utskottet att det pågående beredningsarbetet bör avvaktas. Även motion Ju839 avstyrks således.
Ansvarsfrihet m.m. för utlänningar
I motion Ju819 (fp) anförs att utlänningar som begått brott ibland frias från ansvar eller får strafflindring med hänvisning till deras okunskap om svenska straffbestämmelser och till lagstiftningen och kulturen i deras hemländer. Motionären motsätter sig detta och vill ha en lagreglering om allas likhet inför lagen.
Svenskar och utlänningar är i Sverige formellt jämställda i straffrättsligt hänseende. Detta framgår av 2 kap. 1 § BrB, där det stadgas att för brott som begåtts här i riket döms efter svensk lag och vid svensk domstol.
För såväl svenskar som utlänningar gäller som huvudregel att okunnighet om straffbud inte friar från ansvar. I vissa fall har det emellertid ansetts att man bör ta hänsyn till att en gärningsman befunnit sig i någon form av s.k. straffrättslig villfarelse.
Frågan om betydelsen av straffrättsvillfarelse bereds enligt vad utskottet inhämtat för närvarande i Justitiedepartementet som ett led i arbetet med den nyssnämnda propositionen om ansvarsfrihetsgrunder.
Härutöver skall nämnas att det i vissa fall kan bli fråga om att mildra en påföljd eller meddela påföljdseftergift med hänsyn till andra omständigheter än brottets straffvärde. Bestämmelser härom finns i 29 kap. 5 och 6 §§ BrB. Det synes närmast vara tillämpningen av dessa bestämmelser som åsyftas i motionen.
Utskottet avstyrkte i ett ärende år 1990 (1990/91:JuU3 s. 7 f) motioner liknande den nu aktuella. Utskottet anförde då att någon sådan rättspraxis som motionärerna utgick från när de i sina motioner krävde åtgärder i syfte att förhindra att kulturella och etniska olikheter läggs till grund för strafflindring inte hade etablerats och att några lagstiftningsåtgärder i detta hänseende inte var erforderliga.
Utskottet kan konstatera att frågan om ansvarsfrihet i vissa fall är under beredning i regeringskansliet. Utskottet vidhåller i övrigt vad det anförde i 1990 års ärende och avstyrker bifall till motion Ju819 i nu behandlad del.
Bekämpande av våldsbrottsligheten
I motion Ju835 (nyd) föreslås att regeringen skall få i uppdrag att lägga fram ett program för bekämpande av våldsbrottsligheten.
Frågan om hur våldsbrottsligheten skall bekämpas har under en lång följd av år varit föremål för särskilt intresse från statsmakternas sida. Frågan är inte enbart av straffrättslig natur, utan berör vitt skilda delar av samhället.
En bred inventering av ämnesområdet gjordes senast av Våldskommissionen, som hösten 1989 fick dåvarande regeringens uppdrag att föreslå åtgärder för att motverka våldet och förbättra stödet till brottsoffren. Kommissionens överväganden presenterades i betänkandet (SOU 1990:92) Våld och brottsoffer.
Våldskommissionen lade fram förslag av olika karaktär i syfte att minska förekomsten av våld i samhället. Bland dem kan nämnas åtgärder för att förändra miljöer där våld uppstår, särskilda insatser mot ungdomsbrottslingar, punktmarkering av våldsmän och åtgärder för att förbättra det lokala samarbetet mot brott genom uppbyggandet av lokala brottsförebyggande organ i kommunerna.
Våldskommissionens förslag har behandlats i olika sammanhang. Här kan erinras om det ovan nämnda riksdagsärendet den gångna våren, då riksdagen bl.a. beslutade om höjda straffskalor för ett antal vålds- och sexualbrott (prop. 1992/93:141, JuU16, rskr. 220). Avsikten med ändringarna var att stärka det straffrättsliga skyddet för utsatta grupper, särskilt för kvinnor som utsätts för våld och hot samt för barn.
Som tidigare nämnts förbereds i Justitiedepartementet en proposition om frihet från ansvar som bl.a. grundar sig på Våldskommissionens överväganden. I propositionen kommer bl.a. att behandlas regleringen beträffande nödvärn.
I detta sammanhang bör också erinras om att det inom Justitiedepartementet pågår en undersökning av straffmätningspraxis vid vissa grövre våldsbrott i syfte att bl.a. utröna om det finns behov av skärpta påföljder.
I juli i år tillsatte regeringen en särskild kommission om våld mot kvinnor (dir. 1993:88) för att utifrån ett kvinnoperspektiv göra en översyn av frågor som rör våld mot kvinnor och föreslå åtgärder för att motverka sådant våld. Kommissionens arbete kommer att beröra såväl rättsväsendet som socialtjänsten samt hälso- och sjukvården. Kommissionen har enligt direktiven möjlighet att fortlöpande avrapportera sitt arbete till regeringen. En slutrapport skall avlämnas före utgången av år 1994.
När det särskilt gäller våld mot kvinnor kan nämnas att det i direktiven för den nyssnämnda kommissionen finns en utförlig redogörelse för åtgärder som hittills har vidtagits och pågår för att motverka sådant våld och lindra dess verkningar. Här kan som exempel anföras olika kampanjer och projekt inom sjukvården, forskning inom högskoleväsendet, där det för övrigt nyligen tillsatts en professur i sociologi med inriktning på frågor som rör våld mot kvinnor, samt försöksverksamhet inom polisväsendet med olika former av skydd för kvinnor som utsätts för våld eller hot om våld. I utredningens direktiv framhålls även de internationella ansträngningarna på området, inte minst inom FN:s ram.
Vidare bör erinras om att frågor om bekämpande av våldsbrottslighet är aktualiserade av Ungdomsbrottskommittén i det nyligen avlämnade betänkandet (SOU 1993:35) Reaktion mot ungdomsbrott och av den nyligen tillsatta Kommittén för trygghet i lokalsamhället (dir. 1993:37). Av intresse i sammanhanget är även regeringens uppdrag till Straffsystemkommittén att bl.a. överväga vilken betydelse återfall i brott bör tillmätas.
Utskottet kan konstatera att ett stort antal åtgärder har vidtagits eller pågår på olika håll för att komma till rätta med våldet i samhället. Utskottet förutsätter att nödvändiga insatser fortlöpande görs på detta viktiga område. Det finns mot denna bakgrund inte skäl för riksdagen att nu uppdra åt regeringen att lägga fram ett särskilt program för bekämpande av våldsbrottsligheten såsom begärs i motion Ju835. Utskottet avstyrker motionen i denna del.
Allmänpreventionens betydelse i rättstillämpningen
I motion Ju825 (nyd) anförs att allmänpreventionens övergripande betydelse i rättstillämpningen måste klargöras. I motionen begärs i första hand att det av lag skall framgå att domstolarnas m.fl. främsta uppgift är att upprätthålla allmän laglydnad och i andra hand att det av brottsbalken skall framgå att domstolen vid dom i brottmål måste ta hänsyn till kravet på allmän laglydnad.
Ett liknande yrkande behandlades utförligt av utskottet i ett ärende föregående höst (1992/93:JuU5 s. 15 f). Utskottet vidhöll då uppfattningen att BrB:s bestämmelser om straffmätning och påföljdsval ger domstolarna möjlighet att i tillräcklig utsträckning beakta allmänpreventiva hänsyn när det gäller att bestämma påföljd för brott och avstyrkte därmed den föreliggande motionen.
Utskottet har alltjämt samma uppfattning och avstyrker bifall till motion Ju825.
Medverkan vid brott m.m.
I motionerna Ju634 (nyd), Ju637 (m), Ju810 (c) och Ju821 (nyd) begärs olika översyner och lagändringar mot bakgrund av bl.a. det s.k. Lindomemålet (Mölndals tingsrätts dom den 31 januari 1991, DB 53, och Hovrättens för Västra Sverige dom den 26 april 1991, DB 64), i vilket två misstänkta gärningsmän skyllde på varandra och så småningom frikändes i brist på bevisning om vem som var gärningsman. Innebörden av yrkandena är att personer i ifrågavarande situation bör kunna dömas för brott. I motion Ju634 (nyd) begärs vidare mot bakgrund av omständigheterna i Lindomemålet en ändring av bestämmelserna om rätt till ersättning vid frihetsinskränkning så att ersättning enligt lagen inte skall kunna utgå i fall där det med hänsyn till omständigheterna är oskäligt.
Inom Justitiedepartementet har gjorts en översyn av medverkansregler och andra bestämmelser som kan vara av betydelse i brottmål när personer som kan ha begått ett visst brott var och en utpekar den andre som skyldig och det inte går att klarlägga vem eller vilka som är gärningsmän. En promemoria (Ds 1993:15) Efter Lindome presenterades i februari i år.
I promemorian anförs sammanfattningsvis att översynen av de rättsregler som aktualiseras i Lindomefallet gett vid handen att någon sänkning av beviskraven i brottmål inte bör ske vare sig för väckande av åtal eller för fällande dom. Däremot bör enligt promemorian prövas om man inte i någon mån bör vidga ansvaret för medhjälp till brott och för underlåtenhet att hindra, avslöja eller anmäla brott. Sådana jämkningar av gränserna för straffansvaret kan enligt promemorian vara motiverade om därigenom en bättre överensstämmelse med den allmänna rättsuppfattningen kan uppnås och förtroendet för rättssystemet stärkas.
Enligt 1 § lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning har den som varit häktad eller föremål för annan frihetsinskränkning på grund av misstanke om brott rätt till ersättning av staten bl.a. om frikännande dom meddelas. Rätten till ersättning är enligt 4 § begränsad bl.a. så till vida att ersättning kan vägras eller sättas ned om det i det enskilda fallet är oskäligt att ersättning utgår; dock får ersättning inte vägras eller sättas ned på den grunden att misstanke om brott kvarstår utan att skuldfrågan är klarlagd.
Justitiekanslern (JK) har i två beslut den 24 augusti i år (Dnr 797-93-41 och 895-93-41) tagit ställning till ersättningsanspråk enligt lagen om ersättning vid frihetsinskränkning. Anspråken framställdes av två män som under hösten 1992 hölls häktade på grund av misstanke om misshandel och vållande till annans död efter det att ett ungdomsgäng misshandlat en man till döds i centrala Stockholm (det s.k. McDonaldsärendet). Männen frigavs sedermera ur häkte och förundersökningen avslutades utan att åtal väcktes.
JK konstaterade i sina beslut att de båda männen befunnit sig på brottsplatsen, att de varit med i ett aggressivt ungdomsgäng som bråkat med andra personer och att de hastigt avvikit från brottsplatsen samtidigt som två personer legat kvar på gatan -- uppenbart skadade. Enligt JK måste de båda männen under dessa förhållanden finna sig i att en utredning görs av deras delaktighet i bråket. Det kan innefatta att under viss tid vara berövad friheten. Med hänsyn till samtliga omständigheter vore det enligt JK oskäligt om ersättning skulle utgå på grund av frihetsberövandena i de aktuella fallen. JK jämkade därför ersättningen till noll.
Lagen om ersättning vid frihetsinskränkning har varit föremål för överväganden av Kommittén för översyn av det allmännas skadeståndsansvar. I betänkandet (SOU 1993:55) Det allmännas skadeståndsansvar föreslår kommittén att lagen upphävs och ersätts av en lag om skadestånd på grund av vissa myndighetsåtgärder.
Lagförslaget innebär i vissa avseenden förbättrade möjligheter för den enskilde att få ersättning för frihetsinskränkningar och vissa andra allvarliga tvångsmedel. För att inte lagens ersättningsregler skall leda till oskäliga resultat föreslås emellertid en regel som tydligare än i dag anger när ersättning kan vägras eller sättas ned. Avsikten är att den som själv orsakar att en viss åtgärd vidtas mot honom, t.ex. när han genom sitt handlande riktar misstankarna mot sig, inte skall ha rätt till ersättning för eventuella skador. Utvidgningen sker genom att det i den föreslagna lagtexten särskilt anges att ersättning skall kunna vägras eller sättas ned om det med hänsyn till den skadelidandes eget förhållande är oskäligt att ersättning utges.
Departementspromemorian och utredningsbetänkandet bereds nu i Justitiedepartementet.
Yrkanden liknande de nu aktuella avstyrktes av utskottet förra hösten (1992/93:JuU5 s. 16) med hänvisning till det pågående beredningsarbetet. Utskottet anser alltjämt att beredningen av de aktuella frågorna inte bör föregripas av riksdagen och avstyrker bifall till motionerna Ju634, Ju637, Ju810 och Ju821 i här behandlade delar.
Ingripande mot ungdomsbrottslingar
I motion Ju815 (m) begärs en översyn av aktuell lagstiftning i syfte att möjliggöra tidiga ingripanden för att hjälpa unga att bryta sitt brottsbeteende.
Frågor av det slag som tas upp i motionen har varit föremål för överväganden av Ungdomsbrottskommittén, som under den gångna sommaren avlämnade betänkandet (SOU 1993:35) Reaktion mot ungdomsbrott. I betänkandet lämnas ett stort antal förslag som syftar till att förbättra samhällets möjligheter att ingripa mot ungdomar som begår brott.
Ungdomsbrottskommitténs betänkande bereds nu i Justitiedepartementet.
Genom det pågående beredningsarbetet får motion Ju815 anses vara tillgodosedd. Utskottet avstyrker motionen.
Överförande av straffverkställighet
I motion Ju819 (fp) begärs ett riksdagsuttalande om att i Sverige till fängelse dömda utländska medborgare i ökad utsträckning bör överföras till sina hemländer för verkställighet av straffet. När det gäller utländska intagna som jämte fängelse dömts till utvisning bör enligt motionären sådant överförande kunna ske oberoende av den dömdes samtycke.
Inom Norden förekommer sedan gammalt ett långtgående samarbete i fråga om domsverkställighet, som regleras genom enhetlig lagstiftning.
Sverige har tillträtt två inom Europarådet utarbetade konventioner på området, konventionen om brottmålsdomars internationella rättsverkningar (brottmålsdomskonventionen) och konventionen om överförande av dömda personer (överförandekonventionen). Överförandekonventionen skiljer sig från brottmålsdomskonventionen bl.a. på så sätt att den förutsätter den dömdes medgivande till överförandet.
Överförande av straffverkställighet kan i vissa fall ske också med stöd av andra internationella överenskommelser. Vidare kan regeringen enligt 3 § lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom om det föreligger synnerliga skäl för visst fall träffa överenskommelse med främmande stat om överförande av straffverkställighet.
När Sverige hösten 1984 skulle tillträda överförandekonventionen uttryckte utskottet (JuU 1984/85:1 s. 8 f) sitt beklagande över att konventionen delvis fått en annan utformning än som varit önskvärt från svensk sida; det hade även enligt utskottets uppfattning onekligen varit en fördel om verkställigheten kunnat överföras oberoende av samtycke från den dömde när det gäller utländska intagna som jämte fängelse dömts till utvisning. Utskottet utgick från att Sverige i det fortsatta internationella arbetet på området sökte få de svenska intressena tillgodosedda.
När frågan ånyo behandlades av utskottet våren 1991 (1990/91:JuU17 s. 11) hade utskottet inhämtat att det inom Europarådet pågick en översyn av de aktuella konventionerna med sikte på att ersätta dessa med en enda konvention. Utskottet hänvisade till sitt tidigare uttalande och avstyrkte därmed den då föreliggande motionen.
Utskottet har inhämtat att det nämnda översynsarbetet alltjämt pågår inom Europarådet. Utskottet vidhåller vad det tidigare anfört i den aktuella frågan och utgår från att detta beaktas från svensk sida utan något särskilt riksdagsinitiativ. Med det anförda avstyrks motion Ju819 i denna del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande grov stöld att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju630, res. 1 (nyd)
2. beträffande tjänstefel att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju640 yrkande 1, res. 2 (nyd)
3. beträffande diskriminering av homosexuella m.m. att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju643 och 1992/93:So235 yrkande 1,
4. beträffande kartläggning av våldet mot homosexuella att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju834 yrkande 2,
5. beträffande översyn av den straffrättsliga lagstiftningen att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju846 yrkandena 8, 9, 10 och 12, res. 3 (s)
6. beträffande återfall i brott att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju835 yrkande 2,
7. beträffande interneringsstraffet att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju629, res. 4 (nyd)
8. beträffande skyddstillsyn med föreskrift om skuldreglering att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju808,
9. beträffande skadestånds betydelse för fängelsestraffets längd att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju830 yrkande 5,
10. beträffande målsägandens inflytande över påföljden att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju830 yrkande 1,
11. beträffande straffskärpning för utlänningar att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf631 yrkande 2, res. 5 (nyd)
12. beträffande nödvärnsrätten att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju601 och 1992/93:Ju821 yrkande 17,
13. beträffande nödvärnsrätt för utsatta kvinnor att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju839 yrkande 4,
14. beträffande ansvarsfrihet för utlänningar att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju819 yrkande 1,
15. beträffande bekämpande av våldsbrottsligheten att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju835 yrkande 4,
16. beträffande allmänpreventionens betydelse i rättstillämpningen att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju825, res. 6 (nyd)
17. beträffande medverkan vid brott m.m. att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ju634, 1992/93:Ju637, 1992/93:Ju810 och 1992/93:Ju821 yrkande 16,
18. beträffande ingripande mot ungdomsbrottslingar att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju815,
19. beträffande överförande av straffverkställighet att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju819 yrkande 2.
Stockholm den 12 oktober 1993
På justitieutskottets vägnar
Britta Bjelle
I beslutet har deltagit: Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Göthe Knutson (m), Bengt-Ola Ryttar (s), Birthe Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar (c), Nils Nordh (s), Birgit Henriksson (m), Göran Magnusson (s), Karl Gustaf Sjödin (nyd), Sigrid Bolkéus (s), Siw Persson (fp), Kjell Eldensjö (kds) och Alf Eriksson (s).
Reservationer
1. Grov stöld (mom. 1)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar med "När det" och slutar med "motion Ju630" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det, för att komma till rätta med de omfattande inbrottsstölderna, är nödvändigt med en skärpt straffrättslig reaktion mot denna typ av brottslighet. Enligt utskottets mening bör rekvisiten för grov stöld ändras så att fler inbrottsstölder omfattas av bestämmelsen. Vidare bör straffminimum för grov stöld höjas till ett års fängelse. I sammanhanget bör även övervägas hur straffen för återfallsförbrytare, särskilt de professionella inbrottstjuvarna, skall kunna skärpas. Det får ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen med förslag i angivna hänseenden. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju630 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande grov stöld att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju630 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Tjänstefel (mom. 2)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det långtgående särskilda straffrättsliga ansvar som gällde för offentligt anställda tjänstemän före ämbetsmannaansvarsreformen år 1975 bör återinföras. Den kommande översynen av tjänstefelsparagrafen bör ske med detta som utgångspunkt. Vad utskottet har anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju640 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande tjänstefel att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju640 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Översyn av den straffrättsliga lagstiftningen (mom. 5)
Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus och Alf Eriksson (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "behandlade delar" bort ha följande lydelse:
Ett omfattande utrednings- och reformarbete har bedrivits på straffrättens område under 1980-talet. Brottsbalken har under denna tid ändrats i flera avseenden, och specialstraffrätten har fått ökad betydelse. Detta är en naturlig följd av att strafflagarna ständigt anpassas till nya förhållanden. Samtidigt får kriminalpolitiken inte kännetecknas av ryckighet och kortsiktiga hänsyn. Mot denna bakgrund är, enligt utskottets uppfattning, den samlade straffrättsliga lagstiftningen nu mogen för en översyn. I översynen bör strafflagarnas systematik och förhållande till varandra övervägas. Även enskilda gärningsbeskrivningar i framför allt brottsbalken bör ses över. Särskilt bör prövas om specialstraffrättsliga lagar skall föras in i brottsbalken. I sammanhanget vill utskottet också framhålla att användningen av fängelsestraff bör vara begränsad till de allvarligaste brotten. Arbetet med att utveckla alternativa påföljder till fängelse måste därför fortsätta. Påföljderna samhällstjänst och kontraktsvård liksom böter, villkorlig dom och skyddstillsyn, om det behövs i förening med särskilda föreskrifter, bör ges ökad användning. Utskottet vill vidare understryka att det ser positivt på förslagen som framlagts av Åklagarutredningen -90 om en utvidgad användning av ordningsbot och strafföreläggande och om avkriminalisering av vissa brott. Det får, anser utskottet, ankomma på regeringen att finna lämpliga former för en översyn av den samlade straffrättsliga lagstiftningen enligt de huvudsakliga riktlinjer som utskottet nu har angett. En tanke som i det sammanhanget kan övervägas är att ge Straffsystemkommittén utvidgade direktiv. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju846 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande översyn av den straffrättsliga lagstiftningen att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ju846 yrkandena 8, 9, 10 och 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Interneringsstraffet (mom. 7)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Utskottet som" och slutar med "motion Ju629" bort ha följande lydelse:
Utskottet har emellertid kommit till slutsatsen att beslutet att avskaffa interneringsstraffet var förhastat. Resultatet har blivit att personer som gjort sig skyldiga till svåra brott försätts på fri fot trots att en uppenbar återfallsrisk föreligger. Utskottet anser därför att interneringsstraffet bör återinföras. Det får ankomma på regeringen att förelägga riksdagen ett förslag härom. Vad utskottet har anfört bör riksdagen med anledning av motion Ju629 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande interneringsstraffet att riksdagen med anledning av motion 1992/93:JuU629 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Straffskärpning för utlänningar (mom. 11)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Utskottet kan" och slutar med "motion Sf631" bort ha följande lydelse:
Utskottet ser allvarligt på brottsligheten bland utlänningar. Som ett led i bekämpandet av denna brottslighet bör, inte minst av allmänpreventiva hänsyn, utländska gärningsmän dömas till längre fängelsestraff. Detta skulle kunna uppnås exempelvis genom att det i 29 kap. BrB om straffmätning och påföljdseftergift införs en bestämmelse om att det skall anses som en försvårande omständighet vid bedömningen av straffvärdet om brott begås av en utlänning och gärningen antingen utgör ett led i upprepad eller organiserad brottslighet eller får anses innebära ett missbruk av samhällets eller allmänhetens förtroende. Det får ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen med ett förslag. Vad utskottet nu har anfört bör riksdagen med anledning av motion Sf631 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande straffskärpning för utlänningar att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Sf631 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Allmänpreventionens betydelse i rättstillämpningen (mom. 16)
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med "Utskottet har" och slutar med "motion Ju825" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning tillmäts allmänpreventiva hänsyn inte tillräcklig betydelse i rättstillämpningen sedan bestämmelsen i 1 kap. 7 § BrB togs bort. Bestämmelsen borde återinföras så att det framgår att den främsta uppgiften för domstolarna, åklagar- och polisväsendet samt kriminalvården är att upprätthålla allmän laglydnad. I vart fall borde BrB ändras så att det av lag framgår att domstolarna måste ta hänsyn till kravet på allmän laglydnad i sin dömande verksamhet. Härigenom skulle kunna uppnås ökad stadga i dömandet och en förbättrad tilltro hos allmänheten till domstolarna och rättssystemet i stort. Ett starkare betonande av allmänpreventiva hänsyn i rättstillämpningen skulle också vidga möjligheterna att döma till strängare straff för högaktiva vanebrottslingar och medverka till att hos unga människor inpränta hur allvarligt samhället ser på brott. Det får ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen med ett förslag som tillgodoser vad utskottet nu har anfört. Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju825 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande allmänpreventionens betydelse i rättstillämpningen att riksdagen med anledning av motion 1992/93:JuU825 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Motioner 1 Utskottet 4 Grov stöld 4 Tjänstefel 4 Diskriminering av homosexuella m.m. 5 Vissa påföljdsfrågor m.m. 7 Inledning 7 Översyn av den straffrättsliga lagstiftningen 8 Återfall i brott 8 Interneringsstraffet 8 Påföljd och skuldreglering 9 Övriga påföljdsfrågor 10 Ansvarsfrihetsgrunder m.m. 10 Inledning 10 Nödvärnsrätten 10 Ansvarsfrihet m.m. för utlänningar 11 Bekämpande av våldsbrottsligheten 12 Allmänpreventionens betydelse i rättstillämpningen 13 Medverkan vid brott m.m. 14 Ingripande mot ungdomsbrottslingar 15 Överförande av straffverkställighet 16 Hemställan 17 Reservationer18 1. Grov stöld (mom. 1) 18 2. Tjänstefel (mom. 2) 19 3. Översyn av den straffrättsliga lagstiftningen (mom. 5) 19 4. Interneringsstraffet (mom. 7) 20 5. Straffskärpning för utlänningar (mom. 11) 20 6. Allmänpreventionens betydelse i rättstillämpningen (mom. 16) 21