Sjöfartsfrågor

Anf. 1 Jimmy Ståhl (SD)

Fru talman! I dag ska vi debattera TU10, om vår sjöfart. Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.

Efter en lång tid av mörker ser det just nu mycket ljust ut för svensk sjöfart. Man kan säga att svensk sjöfart har fått flyt. Att det flaggas svenskt beror inte på något annat än att ett gediget arbete har bedrivits av Sverigedemokraterna och regeringen som har lyssnat till sjöfartens behov. Den förändrade stämpelskatten, som blev en avgift, tillsammans med en förbättrad och utökad tonnageskatt har gjort att vi vänt mörker till ljus.

Självklart ska vi inte sitta nöjda i båten med detta och tro att allt kommer att flyta på med dessa insatser. Det finns mer att göra, och vi är inte färdiga med arbetet för att göra svensk sjöfart mer konkurrenskraftig. Det handlar om regelverk, kostnader, utbildningar med mera. Sjöfarten är internationell. Vi konkurrerar alltså med andra länder i världen, och det kräver att man är intresserad och på tårna för att se hur andra länder agerar för att locka fartyg till sin flagg.

Sjöfartsverket har en avgörande roll för sjöfarten för att underhålla och säkra farleder, ge sjötrafikservice, sjömansservice, lotsa, bryta is och leda och utföra sjö- och flygräddning. Verket har viktiga uppdrag för att sjöfarten ska fungera, men Sjöfartsverket har länge brottats med dålig ekonomi, och tyvärr har de nu för första gången varit tvungna att varsla personal.

När fartygen blir större och fartygsanlöpen färre minskar intäkterna, och då står man inför valet att spara mer för att klara av att utföra sitt uppdrag eller ta ut mer avgifter från sjöfarten för att klara sin ekonomi. Vi sverigedemokrater anser att Sjöfartsverket har en viktig uppgift att fylla, men vi måste också vara realistiska vad gäller svårigheten med ekonomin i verket. Sverigedemokraterna har länge arbetat för att försöka göra om verket från affärsverk till anslagsfinansierat verk. Vi anser också att man bör flytta flyg- och sjöräddningen till försvaret för att få ned kostnaderna.

Sjöfartsverket har ett stort behov av att byta ut och förnya sin isbrytarflotta och har försökt upphandla nya isbrytare. Detta har fördröjts på grund av överklaganden. Sverigedemokraterna hade gärna sett att man när man nu bygger nya isbrytare utrustar och bygger dem så att de kan nyttjas året runt, kanske för kabelläggning, kustbevakning och brandsläckning. De skulle också kunna användas som inspektionsfartyg. Självklart måste tid också finnas för underhåll av fartygen som arbetar tungt på vintern.

När det gäller lotsning känns det som att det går åt rätt håll med distanslotsning. Det är en viktig nyckel till sjöfarten med tanke på att det är svårare att rekrytera lotsar till detta fysiskt farliga arbete.

Vi sverigedemokrater har länge pratat om en möjlighet som Sverige inte tar till vara, och då tänker jag på våra inre vattenvägar. Nu pågår ett stort arbete med att bygga nya, större slussar som kommer att göra det mer lönsamt att frakta gods på Göta älv. På denna sträcka är lotsen en stor kostnad, och här ser vi stora fördelar med just distanslots. Det sägas att om man får igång trafiken på de inre vattenvägarna kan man frigöra motsvarande 50 000 lastbilar från vägarna. Jag tror att möjligheterna är större än så.

Det finns i dag mycket litet trafik på de inre vattenvägarna, vilket borde göra det möjligt att testa att under kanske fem år avgiftsbefria de inre vattenvägarna och sedan utvärdera effekten av detta. Vi har även föreslagit att man kan införa en modell som innebär att trafik som går mellan svenska hamnar slipper farledsavgifter. Detta skulle gynna ny trafik som går utmed den svenska kusten och levererar gods. Om fartygen går till utländsk hamn och sedan till svensk hamn ska farledsavgiften betalas för resan till första svensk hamn.

Fru talman! Gotlandstrafiken tänker jag inte tala om, eftersom regeringen genom Trafikverket har tillsatt en utredning för att se hur nästa upphandling ska organiseras efter 2035. Vi får nog all anledning att diskutera detta när utredningen är klar.

Fru talman! Vi kan inte prata om sjöfarten utan att prata om hamnarna. Vi har fem corehamnar: Göteborg, Malmö, Trelleborg, Stockholm och Luleå. Dessa hamnar har en särskild status och ger en del fördelar men även skyldigheter, så som högre EU-prioritet, större möjlighet till EU-finansiering, krav och stöd för modern, effektiv och hållbar infrastruktur, konkurrensfördelar för logistik och näringsliv, stärkt roll i klimat- och energiomställningen och internationell synlighet och strategisk betydelse.

Det vi politiker kan göra för att stärka hamnarna är att rikta ljuset på infrastrukturen till och från hamnarna, både vägar och järnvägar. Det finns tyvärr en hel del flaskhalsar till vissa hamnar, vilket är problematiskt inte bara för godsflöden utan även för persontransporter och framför allt för dem som bor i städer med frekvent färjetrafik.

Jag skulle vilja säga att de svenska hamnarna står väl rustade och kan ta mot mer gods. Vi ser inget behov av en hamnstrategi, men jag kan delvis hålla med motionsskrivare om att det kan vara smart att utreda eller se över huruvida det ska vara utländskt ägande av driften av hamnar. Det kanske inte är några problem alls, men jag hade välkomnat en sådan utredning eller översyn med tanke på hur världsläget ser ut och den civila beredskapen. Det spelar ju ingen roll om vi har 1 000 svenskflaggade fartyg om vi inte har några hamnar att lägga till vid, särskilt i krigstid.

Fru talman! Sverigedemokraterna och regeringen har ordnat med sju nya gränsövergångar där besättningen kan gå av eller på, det vill säga göra besättningsbyten. De nya är Grums, Höganäs, Nacka, Stenungssund, Tjörn och Uddevalla. Vi vet att fler önskas, men sjöfarten är hyfsat nöjd med denna utökning. Självklart ska vi försöka se till att det kommer fler hamnar framöver.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att jag är oerhört stolt över vad Sverigedemokraterna och regeringen har åstadkommit med vår sjöfartspolitik.

(Applåder)

Ulrika Heie (C)

Anf. 2 Ulrika Heie (C)

Fru talman! Tack, ledamoten Ståhl, för anförandet!

Jag skulle vilja ställa några frågor och få ett par saker lite mer utvecklade. Det är alltid härligt att känna stolthet, men om vi ska vara helt ärliga var stämpelavgift, tonnageskatt och detta att man kan gå i land på fler ställen ganska lågt hängande frukter kopplat till hur detta var utrett och så vidare sedan tidigare.

Nu säger ledamoten att man inte behöver någon hamnstrategi. Jag undrar lite över det, för ledamoten lyfte ju själv fram behovet av en infrastruktur som anknyter till hamnarna både vad gäller farledsavgifterna, som ledamoten nämnde, och vad gäller väg och järnväg från hamnarna. Vad är det då som gör att man inte skulle behöva en hamnstrategi? Jag skulle vilja höra lite ytterligare om det från ledamotens sida.

Ledamoten lyfter också fram att det finns ett antal större hamnar och att man ska se över utländskt ägande när det gäller dem. Vi var några stycken som deltog i ett frukostmöte i går och fick höra en del om hur Sund & Bælt i Danmark numera äger sex strategiska danska hamnar.

Vad är det som gör att Sverigedemokraterna inte anser att man skulle behöva se över vad som i princip är en hamnstrategi? Vi har ett förändrat säkerhetsläge, och vi har större behov av bättre kommunikationer. Vad är det som gör att man inte skulle behöva en sådan?

Anf. 3 Jimmy Ståhl (SD)

Fru talman! Precis som Ulrika Heie säger finns det naturligtvis en problematik med ett eventuellt utländskt ägande. Det är den delen jag känner att det är viktigt att kika på. Det kan hända att man genom de koncessionsavtal som finns kan skriva bort detta så att det inte blir några problem, men just den delen hade det varit intressant att kika på.

I övrigt har vi i dag väldigt bra och välfungerande hamnar. Dock finns det en del små problem med tillgången till vägar i vissa hamnar, men jag ser som sagt ingen större med poäng att skapa en hamnstrategi.

Däremot, fru talman, får Ulrika Heie gärna meddela vad hon anser skulle vara viktigt att ha med i en hamnstrategi. Vad är det som saknas gentemot det som finns i dag? Jag vet ju att regeringen sitter och tittar på detta. Vi pumpar in många miljarder i infrastrukturpropositionen för att skapa tillgänglighet, och hamnarna är en viktig del i detta. Flygplatserna är en annan viktig del.

Personligen ser jag ingen direkt fördel med att skapa en hamnstrategi med tanke på att hamnarna i dag är välmående.

Ulrika Heie (C)

Anf. 4 Ulrika Heie (C)

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret!

Jag har en annan fråga. Den gäller det som ledamoten sa om att stämpelavgift och tonnageskatt nu är genomförda men att mer finns att göra. Ledamoten nämnde regelverk, kostnader, utbildningar och så vidare, men sedan blev det inte så mycket mer.

Jag är nyfiken på vad det är som Sverigedemokraterna, kanske tillsammans med regeringen, avser att genomföra när det gäller regelverk, kostnader och utbildning.

Det var lite prat om att ta bort farledsavgifter och så vidare. Men skulle ledamoten kunna förtydliga det som gäller utbildning, regelverk och kostnader lite grann?

Anf. 5 Jimmy Ståhl (SD)

Fru talman! Det är inga konstigheter över huvud taget. Vad gäller utbildning handlar det om att ge sjömän möjlighet att utbilda sig i block. Man ska kunna påbörja en utbildning, kanske studera på distans ombord på fartygen och utöka sin kompetens. Det är inga konstigheter alls.

Vi skulle kunna få en enklare utbildning, precis som i Danmark. I dag finns det försvårande omständigheter kring utbildningen som gör att Sverige inte kan konkurrera med Danmark, vilket är en nackdel. Det här är inte bra.

Vad gäller kostnader är farledsavgiften en stor kostnad för sjöfarten. Vi har haft tanken att det skulle vara avgiftsbefriat att köra mellan två svenska hamnar, men om man lämnar Sverige och åker till en hamn i ett annat land och sedan kommer tillbaka skulle det bli en avgift i den första svenska hamnen.

Vi har en totalt outnyttjad kategori i dag, nämligen kustsjöfarten. Om man kör buss mellan svenska hamnar klarar man sig utan farledsavgifter. Men varje gång man går in i en svensk hamn i dag betalar man en farledsavgift, och det gör såklart att vi tappar stora möjligheter att få gods på våra fartyg. Godset går i stället på lastbilar. Här ser jag en stor utvecklingspotential.

Samtidigt har vi de inre vattenvägarna. Den trafiken är näst intill obefintlig, och där hade man absolut kunnat göra ett pilotprojekt i dag för att få igång de inre vattenvägarna och kunna utnyttja den trafiken. Det gäller speciellt nu när vi bygger om och bygger större slussar i bland annat Göta älv. Det ger stora möjligheter att göra förflyttningar till sjöfart.

Ulrika Heie (C)

Anf. 6 Ulrika Heie (C)

Fru talman! I TU10 behandlas ett antal olika frågor om sjöfart. För att förklara för den som lyssnar på debatten: Vi har en debatt i trafikutskottet som handlar om infrastruktur i det stora hela. Vi har också en budgetdebatt som delvis handlar om de här sakfrågorna. Nu gäller det alltså om ett motionsbetänkande som handlar om sjöfarten.

Detta kanske gör att man saknar vissa frågor i debatten, men jag ville bara förklara hur det hela är uppbyggt och varför man inte diskuterar alla frågor i alla betänkanden som också rör sjöfarten. Det finns dock gott om viktiga frågor att debattera när det gäller sjöfartens utveckling.

Man får väl ändå säga att vattenvägarna är våra äldsta vägar. Jag ska inte göra någon lång historisk exposé över Sverige som sjöfartsnation. Det är klart att det har funnits tider som har varit stoltare än den vi ser i dag, även om jag tycker att det finns anledning att vara stolt över ett antal svenska rederier, som gör ett fantastiskt arbete. Det gäller både miljöomställning och förmåga att se att sjöfarten är en fin möjlighet att transportera mycket gods på ett klimatsmart sätt.

Jag hade själv förmånen att tillsammans med ytterligare en ledamot i utskottet besöka Holland och Tyskland och vara med vid sjösättningen av en båt som Thunbolagen hade beställt och byggt här i Europa. Denna båt ska gå längs den engelska kusten.

Precis som den tidigare talaren nämnde är kustsjöfarten en viktig del både i vårt land och i resten av Europa. Sjöfarten är till stor del internationell och har ett internationellt regelverk, men det finns verkligen mycket som vi kan göra här i Sverige också.

Thunbolagen beställer en ny båt var tredje månad. Det är fantastiskt att se den framtidstro som finns kopplad till den svenska sjöfarten! Den här regeringen har vidtagit några åtgärder som har varit bra för sjöfarten; det får man ändå säga. Men det finns betydligt mer att göra på många olika sätt.

Även om vi nu väntar på en nationell plan tyckte jag att det lät betryggande att ledamoten från Sverigedemokraterna nämnde slussarna i Trollhättan och att de nu ska byggas. Det känns tryggt, för det är otroligt viktigt att Vänersjöfarten kan utvecklas på ett bra sätt. Det ger oss möjlighet att avlasta vägnätet och järnvägsnätet. Sjöfarten är ju både en klimatsmart och en avlastande del i övrigt.

Precis som vi alla vet är de avgifter som finns väldigt betungande. Centerpartiet tycker att man borde vara ännu tydligare när det gäller miljöavgifterna och farledsavgifterna så att det blir en betydligt bättre differentiering för dem som har beställt nya båtar som går på mycket mer miljövänliga bränslen. Det borde man kunna göra på ganska kort sikt.

I den dialog vi har med de bolag som beställer nya båtar är det spännande att höra att de menar att man kan minska utsläppen mycket på kort tid. Det är otroligt viktigt för oss i klimatarbetet att detta kan ske, och därför välkomnar jag verkligen om kommande regeringar fortsatt kan lyfta sjöfartens möjligheter till utveckling som ett prioriterat område.

Hur det än är blir det nämligen väldigt mycket fokus på väg och järnväg. Trots att det finns ett mål om att flytta över alltmer gods till sjöfart, men också till järnväg, ser vi inte det hända. Då är det viktigt att peka på de hinder som finns för detta, och avgifterna är en sådan del, men också att se över hela systemet. Det handlar om möjligheterna att utveckla kustsjöfarten och insjöfarten men också om hur vi skapar möjligheter för alla hamnar längs vår kust att vara en del i framtidsarbetet med den gröna omställningen.

Här tycker jag att man bör titta på grannländerna. I många andra frågor tittar vi ju på både Norge och Danmark, och i Norge har man tagit fram en grön strategi där bransch, hamnar – som i Sverige i dag många gånger ägs av kommunerna – och myndigheter går samman och gemensamt avsätter resurser för att få en betydligt bättre fart i den gröna omställningen av sjöfarten.

Jag vill i detta sammanhang också säga att vi givetvis står bakom alla våra reservationer men att jag väljer att yrka bifall till reservation nummer 6.

Det är viktigt att, vilket jag tycker att regeringen gör, peka ut stråk av olika slag. I det läge Sverige har i dag där luftrum, landrum och sjöfartens möjligheter är stängda åt ett antal olika håll blir det extremt viktigt att vi tar till vara de styrkor som finns i vårt infrastruktursystem.

Här blir sjöfarten extremt viktig eftersom väldigt mycket av infrastrukturen är nord-sydlig. Ska vi nå ut med våra exportvaror måste ju i princip allt, än så länge, gå ut sjövägen. Där önskar jag att regeringen på allvar ser över hur hela systemet ska fungera, lyfter hamnstrategier och sådana delar och även ser beredskapsfrågan. Det är också viktigt att transportköparna får möjlighet att vara med i omställningsarbetet på olika sätt.

Det är valår i år, och vi vet inte vilken regering som sitter efter valet. Men oavsett det önskar jag att dessa frågor inte hamnar i skymundan. Vi kan väl ändå säga att sjöfartsfrågorna under en ganska lång period inte har lyfts på det sätt som skulle behövas.

Vi har talat om kustsjöfarten. Utmed hela vår kust finns det samhällen och människor som bor. I går var vi några från utskottet som hade möjlighet att besöka Skärgårdarnas Riksförbund. Att färjorna i skärgården fungerar är också en del av sjöfarten. Nu har vi inga särskilda motioner på det området, men det är ändå ett område för hela trafikutskottet att ta sig an framöver: att se till att kommunikationerna, som delvis består av gula eller vita färjor och av andra transporter på vatten, fungerar och får möjlighet att utvecklas. För konkurrenskraften i våra ösamhällen är de otroligt viktiga.

Gotlandsfärjan kommer säkert att komma upp under den här debatten. Det är viktigt att transporterna till och från Gotland fungerar på ett tillfredsställande sätt och till priser som inte är alltför höga. Men det finns faktiskt många fler öar i landet. Vi skulle behöva en östrategi.

Det är inte roligt att höra hur man har det på Holmön i Bottenviken, där man kan bli strandsatt antingen på land eller på ön i uppemot åtta dygn därför att det inte går att ta sig fram med båt och dimman gör att man inte heller kan ta helikopter.

Oavsett parti bör man ta sig an de här frågorna på ett lite mer initierat sätt i den kommande regeringen.

Anf. 7 Johanna Rantsi (M)

Fru talman! Jag vill inleda mitt anförande i den här debatten med att poängtera hur viktig sjöfarten är för oss i vårt samhälle. 90 procent av allt vi importerar och exporterar till och från Sverige har någon gång under sin fraktkedja fraktats med just sjöfart. Vi har nästan 270 000 öar i Sverige. Det är världsrekord. Vi har också en av Europas allra längsta kuster. 1,6 miljoner människor bor på en ö. Detta säger rätt mycket om hur beroende vi är av både sjöfart och båtar. Vi är beroende av sjöfart såväl i fredstid som i ofreds- och orostid. Det är något som alltid kommer att behöva finnas där vi bor.

Fru talman! Under sjöfartsdebatten här i kammaren 2025 sa jag att Sveriges handelsflotta hade minskat drastiskt de senaste 50 åren men att vi nu skulle bryta denna dystra trend under mandatperioden.

Vi vill ju se en konkurrenskraftig svensk sjöfart. Vi vill se fler svenskflaggade fartyg för fler arbetstillfällen, mer svenska skatteintäkter och en bättre försörjningsförmåga.

Vad har vi då gjort, fru talman, för att åstadkomma detta?

Den moderatledda regeringen har under mandatperioden inte bara sänkt stämpelskatten utan också slopat stämpelskatten för inteckning i skepp. Vi har infört ett nytt bareboatregister, Skeppslega, som förenklar ut- och inhyrning av obemannade skepp. Vi har alltså lyssnat på branschen och vad den efterfrågar.

Vi reformerar tonnageskattesystemet, vilket gör att fler olika typer av fartyg kommer att kunna ingå i detta. Vi ser också över var de får köra och utsättas för internationell konkurrens.

Kompetensförsörjningen är en stor fråga inom många infrastrukturområden, framför allt inom sjöfart. Den moderatledda regeringen ser till att vi får fler svenska studenter på World Maritime University. Vi har infört en flexiblare utbildning för att bli sjöbefäl klass 7. Söktrycket till dessa utbildningar ökar också nu, fru talman, vilket är glädjande. Vi ser också till att man ska kunna studera till matros som vuxen, vilket tidigare inte gick.

Regeringen har slutit flera sjöfartsavtal med andra länder utanför EU för att ömsesidigt godkänna olika behörigheter. Vi har förenklat myndighetskontakter och infört en inflaggningslots hos Transportstyrelsen, just för att underlätta inflaggning.

Sjöfartsbranschen välkomnar regeringens sjöfartsarbete. Flera rederier har nu valt att flagga in sina fartyg med svensk flagg.

Stena Bulk var först ut då de redan i april förra året meddelade att de planerade att flagga in upp till fem tankfartyg. Sirius Shipping sätter svensk flagg på samtliga sju fartyg som nu är under konstruktion. Furetank har med sina partner under de senaste två åren tagit leverans av hela nio fartyg, samtliga levererade till svensk flagg. Ytterligare fem fartyg ska levereras inom de kommande 14 månaderna, med intentionen att även de ska ha svensk flagg. Det nya bareboatregister vi infört har bidragit till två nya svenskflaggade fartyg.

De svenskflaggade fartygen ökar helt enkelt med den moderatledda regeringens flitiga arbete. Vi har alltså, fru talman, vänt den dystra trenden. Nu har vi över 100 fartyg med svensk flagg. Vi moderater säger som det är, och vi håller också vad vi har lovat.

Vi har inte bara arbetat med ekonomiska åtgärder för att stärka svensk sjöfart; vi har också vidtagit åtgärder för en stark inlandssjöfart. Vi har förlängt den nationella sjöfartssamordnarens uppdrag med fokus på sjöfartens omställning och överflyttning av gods till just sjöfart.

Vi prioriterar infrastruktur till och från våra hamnar. Ett exempel är Hjulstabron, som vi vill prioritera upp i nationell plan. Vi säger också blankt nej till en ny låg bro i Göteborg, som kraftigt skulle begränsa möjligheterna till sjöfart.

Vi har infört ett förbud mot utsläpp av skrubbervatten. Det är en bra miljöåtgärd för att minska utsläpp av farliga ämnen såsom svavel och tungmetaller.

Vi har räddat de viktiga järnvägsfärjorna i södra Sverige, som är våra flytande broar till kontinenten. Vi har sett till att Sverige är kvar i IMO och utövar ett internationellt inflytande över sjöfarten. Sjöfarten är ju ingenting som stannar inom Sveriges gränser, utan där måste vi ofta komma överens internationellt.

Precis som den tidigare talaren, ledamoten Ståhl, lyfte i talarstolen har vi också infört sju nya gränsövergångar, alltså övergångar där man kan mönstra av och mönstra på olika fartyg. Det är för sjöfolkets skull, så att de kan komma hem till familjen. Vi är inte klara i och med att nya gränsövergångar har införts, utan vi behöver också se till att polisen utökar sina öppettider så att gränsövergångarna håller öppet.

Transportstyrelsen har fått i uppdrag att underlätta för omställning till elektrifierad sjöfart, med fokus på konvertering av fartyg till eldrift.

När det gäller våra kära fritidsbåtar, som vi har gott om i landet, jobbar vi med att stoppa stölder av dessa genom att ge nya befogenheter för tullpersonal, som ska motverka att sådant stöldgods förs ut ur landet.

Fru talman! Det händer minst sagt mycket inom sjöfarten, men det finns också mer kvar att göra. Ett område som behöver stärkas ännu mer är just kompetensförsörjningen för att se till att det finns kunnig personal till våra fartyg.

Jag har en framtidstro när det kommer till sjöfarten. Det handlar om grön omställning och innovation. Det finns framträdande rederier på området, och jag tror på morot i stället för straffskatter och piska.

Vi har mycket att tacka sjöfarten för. Det gäller både export och import, som jag nämnde tidigare. Det handlar om transport av både varor och människor. Sedan får inte minst turismen glömmas bort.

Enligt statistik från Sjöfartsverket reste hela 20,5 miljoner passagerare med färjor inom, till eller från Sverige under förra året. 20,5 miljoner passagerare! Färjetrafiken är inte bara viktig för inrikes resor utan är också en betydande transportväg för utländska turister.

Turismen i Sverige omsätter enligt Svensk Turism 419 miljarder kronor, och den genererar 70 miljarder i skatteintäkter. Våra passagerarrederier sprider turismen till hamnstäder över hela landet, och många resenärer fortsätter sedan till mindre orter och mer avlägsna destinationer. På så sätt främjar färjetrafiken regional utveckling, stärker lokal besöksnäring och skapar tillväxtmöjligheter även utanför storstäderna. Sjöfarten är viktig för hela Sverige.

Vi i den moderatledda regeringen ställer inga trafikslag mot varandra, utan alla trafikslag behövs utifrån sitt eget syfte. Men en sak är säker, fru talman: Utan sjöfart stannar Sverige. Regeringen har levererat konkreta åtgärder: stämpelskatten för inteckning av skepp är avskaffad, regelverket för in- och uthyrning av obemannade fartyg har förändrats och vi ser nu ett trendbrott, nämligen att fler svenska fartyg har flaggats in. Det här är resultatet av en aktiv näringspolitik, inte av statliga detaljstyrningsstrategier. Vi har ambitionen att få fram fler svenskflaggade fartyg, och vägen dit går genom konkurrenskraftiga villkor, inte genom mer byråkrati.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 8 Mattias Ottosson (S)

Fru talman! Ledamoten Johanna Rantsi har berömt sig själv och regeringen för dess arbete under den gångna mandatperioden när det gäller svensk sjöfartspolitik. Jag ska också till viss del berömma regeringen för att det har hänt en del saker, till exempel en uppdatering av tonnageskattesystemet och bareboatregistret. Det finns en hel del som är bra.

När jag lyssnade på ledamotens anförande tänkte jag till lite. Ledamoten talade om ofred, krigstider och vikten av svenskt sjöfolk på inflaggade fartyg. Det stämmer som ledamoten säger att det flaggades in ett antal fartyg under 2025, inte mindre än 13 fartyg. Det är bra. Nu har nio av fartygen fått en fastställd säkerhetsbemanning från Transportstyrelsen, det vill säga vilka som ska tjänstgöra. Det innebär 236 heltidstjänster på fartygen. Det är jättebra.

Men det lilla problemet är att 196 av tjänsterna gick till utländska sjömän. Endast 17 procent gick till svenska sjömän. Det var väl inte riktigt det vi hade tänkt oss. Om det blir ofred behöver vi för att försörja landet svenska sjömän på våra fartyg. Annars är risken att de åker hem till Asien och lämnar fartygen.

Jag har följande fråga till ledamoten: Hur ska vi ta frågan vidare, så att svenskar ska börja jobba på fartygen? Där är jag lite orolig.

Anf. 9 Johanna Rantsi (M)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för en mycket angelägen fråga.

Jag delar ledamotens oro om att vi behöver mer av svenskt sjöfolk i Sverige. En av de största utmaningarna för att fartyg och rederier ska kunna flagga svenskt är just kompetensförsörjningen.

Vi har varit inne på frågan, och som jag sa i mitt anförande har vi vidtagit vissa åtgärder, men mycket återstår att göra. Vi anser att det behövs fler utbildningsvägar in i sjöfartsyrket. På ett fartyg jobbar mer än befäl. Det finns många yrken på ett fartyg, och vi ser gärna fler utbildningsvägar in.

Precis som jag nämnde kort i mitt anförande kan man i dag läsa till matros som vuxen. Det kunde man inte för bara ett eller två år sedan. Då var det en grundläggande gymnasieutbildning där vuxna inte tilläts läsa. Det är inte alla som vet när de är 15–16 år om de vill bli matros eller inte.

Vi arbetar med att ta bort hinder för utbildning till sjöyrken. Jag ser gärna att vi utvecklar ett starkare samarbete med marinen. Det hänger tätt ihop med det ledamoten var inne på i sitt anförande om försvarsförmåga. Många unga arbetar inom marinen och kör båtar där. De får en god sjöfartsutbildning inom det militära, vilket de inte riktigt kan tillgodoräkna sig i andra utbildningssystem i dag. Jag ser gärna att vi bättre tar till vara den kompetens som finns inom marinen. Där vet jag att branschen har ett tätt samarbete, vilket har utökats de senaste åren. Man syns på varandras mässor och träffar varandra.

Vi har självklart ett ansvar som politiker att ta bort lagstadgade hinder i förordningar, men branschen har tillika ett stort ansvar att synas.

Anf. 10 Mattias Ottosson (S)

Fru talman! Jag tackar Johanna Rantsi för svaret.

Jag är kanske inte helt nöjd med svaret, och jag anser att det finns problem även i fortsättningen. Vi har jobbat med dessa frågor politiskt sett tillsammans med Blå Tillväxt, det vill säga branschen på både den fackliga sidan och arbetsgivarsidan.

Men jag känner att vi inte riktigt kommer fram. Jag vill fortfarande lägga lite vikt vid inflaggningen. Ledamoten själv lyfte upp Stenas inflaggning av de tre stora tankfartygen. Jag sa det inte tidigare, men jag kan säga det nu, nämligen att det var noll svenskar på dem. Det är naturligtvis inte bra när Sveriges största rederi hanterar frågan på det sättet.

Då blir svaret att man tittar på att förkorta utbildningen. Jag är inte säker på att det blir helt rätt när det går så fort. Vad blir konsekvenserna? Hur är konsekvensanalysen av detta, det vill säga att se över arbetet med att snabba upp utbildningen i sjösäkerhet? Det känns som att detta mer handlar om ekonomi, administration och korta processer. Är det säkert att det blir bättre sjösäkerhet ute på fartygen? Jag är inte övertygad om det.

Jag är inte heller övertygad om att den här uppsnabbningen av vuxenutbildningen är helt perfekt. Den innebär ju att möjligheterna till vidareutbildning begränsas, eftersom man inte får högskolebehörighet. Det är klart att det finns ett behov hos sjöfolket av att kunna utvidga detta, så att man kan bli andrestyrman eller befälhavare. Då försvårar naturligtvis det här, och då kanske det blir så att ungdomar och andra som är intresserade av att jobba till sjöss väljer någonting annat.

Det senaste förslag som har kommit från arbetsgivarnas sida är att engelska ska vara språket inom svensk sjöfart. Jag tycker att man ska prata svenska också. Annars tror jag inte att vi kommer att ha svenska sjömän på våra färjor i framtiden utan utländska även där.

Anf. 11 Johanna Rantsi (M)

Fru talman! Jag fastnade framför allt i två av de frågor som ledamoten ställde. Det jag vill börja med att svara på är det som ledamoten nämnde kort på slutet om språkkrav på våra fartyg. Jag delar inte riktigt ledamotens åsikt att svenska kanske ska vara ett krav för alltid. Vi ser ju att engelska blir vanligare och vanligare och är någonting vi lever med i vardagen i hela vårt samhälle. Vi har också väldigt lika nordiska språk. Det är fullt möjligt för någon som pratar norska och någon som pratar svenska att förstå varandra, liksom för någon som pratar skånska och någon som pratar danska. Jag och vår sida i politiken är öppna för att se över det här och i alla fall göra en analys av vad det skulle innebära. Jag vill inte stänga den dörren helt.

Ledamoten pratade också om kompetensförsörjningen. Jag skulle vilja lyfta frågan om att få våra studenter att stanna i yrket. När jag besöker våra sjöfartshögskolor, till exempel i Kalmar, träffar jag studenter som vittnar om att många av deras äldre studentkamrater som utbildat sig inom sjöfarten går i land och jobbar med helt andra saker än sjöfart. Energibranschen tar många av dem som är utbildade, då det är liknande arbetsuppgifter. Men studenterna själva vittnar om att de utbildar sig för att de vill jobba på svenskflaggade fartyg.

Det här går hand i hand. Utan svenskflaggade fartyg får vi inte studenter som går vidare för att jobba inom branschen. Utan studenter som ska in i branschen får vi inte svenskflaggade fartyg.

Jag tror att vi ska sitta still i båten en liten stund och se hur det här utvecklar sig. Men jag delar ledamotens oro över kompetensförsörjningen. Det är en av de största utmaningarna framöver.

Anf. 12 Mattias Ottosson (S)

Fru talman! Sverige är ett exportland. Vår industri, våra jobb och vår välfärd är beroende av att varor kan transporteras till och från vårt land. Nästan allting går via havet. Omkring 90 procent av Sveriges import och export transporteras sjövägen. Ändå är sjöfarten alltför ofta en blind fläck i svensk transportpolitik.

När man läser detta betänkande slås man av hur många avgörande frågor som fortfarande saknar tydligt politiskt besked. Sjöfartsverkets ekonomi är osäker, isbrytarkapaciteten behöver stärkas, hamnarnas roll i transportsystemet är otydlig och Sverige saknar fortfarande en nationell strategi för sina hamnar. Det duger inte för ett land som Sverige, som är beroende av sjöfarten. Sjöfartspolitiken är inte en nischfråga. Den är näringspolitik, beredskapspolitik och i högsta grad säkerhetspolitik.

Fru talman! Det första jag vill lyfta är Sjöfartsverkets situation. Sjöfartsverket ansvarar för några av de mest centrala funktionerna i vårt transportsystem: farleder, lotsning, isbrytning, sjö- och flygräddning samt sjögeografisk information – sjökort, som vi säger på svenska. Det är verksamheter som är helt avgörande för både säkerheten till sjöss och näringslivets transporter.

Men vi vet också att Sjöfartsverket under lång tid haft en ansträngd ekonomisk situation. Intäkterna har pressats samtidigt som kostnaderna ökat. Resultatet har blivit besparingsdiskussioner, höjda avgifter och en osäkerhet kring hur verksamheten ska finansieras långsiktigt. Detta är inte hållbart.

Det här är i grunden samhällskritisk infrastruktur. Precis som vägar och järnvägar är farleder, isbrytning och sjöräddning en del av det som får Sverige att fungera. Ändå finansieras stora delar av denna verksamhet genom avgifter från sjöfarten själv. Det innebär i praktiken att sjöfarten får bära kostnader som egentligen borde vara ett nationellt ansvar. Regeringen har visserligen skjutit till vissa medel, men det handlar framför allt om kortsiktiga lösningar. Sverige behöver en långsiktig och hållbar finansieringsmodell för Sjöfartsverket.

Fru talman! En annan central fråga gäller sjöfartens konkurrenskraft. Den svenskflaggade handelsflottan är i dag betydligt mindre än motsvarigheterna i flera jämförbara länder. Detta är problematiskt. När fartyg flaggas ut förlorar vi inte bara arbetstillfällen och skatteintäkter. Vi förlorar också maritim kompetens och erfarenhet och i förlängningen en del av vår nationella handlingsförmåga. Det gäller särskilt i ett säkerhetspolitiskt läge där transporter kan bli en strategisk resurs.

Därför är det viktigt att Sverige har konkurrenskraftiga villkor för svenskflaggade fartyg. Vissa steg har tagits. Stämpelskatten på fartygsinteckningar har tagits bort, och förändringar i tonnagebeskattningen diskuteras. Jag utgår från att regeringen kommer att lägga fram förslaget, men ännu har det inte skett. De här insatserna är bra men otillräckliga. Sverige måste ha villkor som är minst lika bra som våra nordiska grannländers. Annars kommer rederier att fortsätta att välja andra flaggor.

Fru talman! Detta är inte bara en näringspolitisk fråga. Det är också en beredskapsfråga. Ett land som Sverige behöver ha tillgång till fartyg, sjöfolk och maritim kompetens.

Fru talman! En fråga som ibland får mindre uppmärksamhet men som är helt avgörande är isbrytningen. Varje vinter påminns vi om hur central den är. Sverige har hamnar långt uppe i Bottenviken och Bottenhavet. Därifrån exporteras mycket av svensk malm, svenskt stål och svenska skogsprodukter. När isen lägger sig måste farlederna hållas öppna – annars riskerar exporten att stanna. Isbrytning är därför inte bara en transportfråga. Det är också fråga om industripolitik och beredskapspolitik. I ett säkerhetspolitiskt läge där transporter kan bli avgörande för försörjningen är isbrytningen också en del av Sveriges totalförsvar. Därför bör Sverige säkerställa både investeringar i nya isbrytare och en stabil finansiering av verksamheten.

Fru talman! Jag vill särskilt lyfta upp hamnarnas roll. Sveriges hamnar är dess portar mot omvärlden. Det är där våra exportvaror lämnar landet, och det är där importen kommer in. Hamnarna är också noder där sjöfart, järnväg och väg möts. Trots detta saknar Sverige fortfarande en samlad nationell hamnstrategi. Det är ett problem.

I dag utvecklas hamnar ofta utifrån lokala initiativ och regionala förutsättningar. Det är i grunden positivt. Men eftersom hamnarna samtidigt utgör strategisk nationell infrastruktur behövs även ett nationellt perspektiv. En nationell hamnstrategi skulle kunna identifiera vilka hamnar som är strategiskt viktiga för Sverige, stärka kopplingarna mellan hamnar och övrig infrastruktur, bidra till effektivare godstransporter och stärka beredskapen i transportsystemet samt ge oss bättre planeringsförutsättningar för investeringar i hamnar, farleder och anslutande infrastruktur.

För ett exportberoende land borde detta vara en självklar del av transportpolitiken. Ändå saknar Sverige fortfarande en sådan strategi. Det menar vi socialdemokrater är en brist i regeringens politik.

Fru talman! Sjöfarten spelar också en viktig roll i klimatomställningen av transportsektorn. Genom att mer gods kan transporteras med sjöfart och järnväg kan belastningen på vägnätet minska och utsläppen reduceras.

Sjöfarten har en stor möjlighet att bidra till ett mer hållbart transportsystem, men det krävs också att politiken skapar förutsättningar genom investeringar i hamnar, farleder och effektiva logistiklösningar.

Fru talman! Sjöfarten är ofta osynlig i vardagen. Vi ser lastbilarna på vägarna. Vi ser tågen på järnvägen. Men utan fungerande sjöfart stannar Sverige. Det gäller i vardagen, när industrin exporterar sina varor, men det gäller också i kris och ytterst i krig, när transportförmåga och försörjningssäkerhet blir avgörande.

Därför behöver Sverige en politik som stärker svensk sjöfarts konkurrenskraft, Sjöfartsverkets långsiktiga finansiering, isbrytningsförmågan och hamnarnas roll i transportsystemet. Därför bör Sverige också ta nästa steg och ta fram en nationell hamnstrategi – för svensk industri, för svensk beredskap och för att transportsystemet ska fungera i hela Sverige.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 12.

(Applåder)

Anf. 13 Jimmy Ståhl (SD)

Fru talman! Jag har några frågor till Mattias Ottosson.

Mattias Ottosson var tidigare uppe i en debatt med Johanna Rantsi och talade om antalet svenskar i sjöfarten. Där tänkte jag fråga Mattias Ottosson om Socialdemokraterna har någon tanke på hur man ska göra för att fylla fartygen med svenska sjömän. Jag har kontrollerat att Seko sjöfolk har avtalat med arbetsgivaren om antalet anställda och vilka nationaliteter de har. Detsamma gäller Sjöbefälsföreningen. Då kan man fråga Socialdemokraterna om de har intresse av att politiken ska lägga sig i avtalen mellan fackförbund och arbetsgivare. Det hade varit intressant att höra.

Fru talman! Apropå detta med hamnstrategin,

som Socialdemokraterna pratar sig varma för, skulle jag vilja påstå att vi indirekt har en sådan när det gäller corehamnar. Där har vi i Sverige i dag av EU utpekade viktiga hamnar som har fördelar. Vi har även comprehensive-hamnar, som också har fördelar men inte riktigt på samma sätt som corehamnarna.

Fru talman! Mattias Ottosson tog upp Sjöfartsverket och finansieringen. Då skulle jag vilja fråga Mattias Ottosson: Hur vill Socialdemokraterna lösa finansieringen för Sjöfartsverket, som i dag är ett affärsverk?

Anf. 14 Mattias Ottosson (S)

Fru talman! Tack, ledamoten Jimmy Ståhl, för frågorna! Det är alltid lika viktiga frågor som behöver diskuteras.

Nej, Sverige har ingen hamnstrategi. Vi skulle behöva en hamnstrategi. Det händer ju liksom ingenting på området.

Problemet i dag är ju att utbyggnaden och förändringen av Luleå hamn har stannat av. Förändringen och utbyggnaden av Göteborgs hamn har stannat av. Landskrona hamn orkar man inte ens ta tag i. Den frågan ligger bara – det händer ju ingenting! Då behöver vi ha en strategi där vi talar om vilka hamnar vi ska satsa på. Regeringen agerar inte alls. Det är mycket allvarligt.

Jimmy Ståhl behöver inte lära mig hur svensk fackföreningsrörelse fungerar. Jag är sprungen ur den, och jag tillhör ett parti som är bildat av svensk fackföreningsrörelse. Vi skulle aldrig politiskt lägga oss i avtalsrörelsen.

Men i kristid finns vissa behov. Det är inte så många år sedan det var storkrig i Europa. Det var när min farfar var ung. Då behövde vi krigsseglare. Då behövde vi svenska sjömän på svenska fartyg som kunde försörja landet med de varor vi behövde. Så är det nu också. Det är återigen oroligt i Europa. Vi är beroende av svensk sjöfart, och då behöver vi svenska sjömän på våra fartyg. Det behöver vi ordna.

Problemet i dag är att det går åt andra hållet: Det flaggas in fartyg till Sverige, men det blir färre och färre svenska sjömän. Det är inte bra.

(Applåder)

Och när det gäller Sjöfartsverket: Långbänken måste ta slut! Det borde bli ett vanligt statligt verk som alla andra som finansieras via staten. Sedan kan man naturligtvis ta in avgifter för vissa saker.

Jag tycker också att regeringen i Nationell plan ska se till att köra över Trafikverket, så att det blir mer sjöfart i den nationella planen. Isbrytningen, driften av våra svenska isbrytare, borde ligga där. Men senast när statsrådet var i utskottet sa han att handelssjöfarten ska betala isbrytningen. Det tycker jag är fel.

(Applåder)

Anf. 15 Jimmy Ståhl (SD)

Fru talman! Vad gäller fackförbunden kan jag säga att även sverigedemokrater har stor erfarenhet av fackligt arbete. Det har jag själv.

Men där är ju ett dilemma; det håller jag med Mattias Ottosson om. Jag hade gärna sett 100 procent svenska anställda på svenskflaggade fartyg. Där är vi överens. Problemet i dag är att vi har alldeles för få sjömän. Men med tanke på den inflaggning som sker har vi dock stora möjligheter att få utbildningsplatser, praktikplatser med mera, liksom att man som äldre kan mönstra på och bli sjöman – att göra en kursändring senare i livet. Det är ju helt underbart.

Inte fasen vet man vad man vill bli när man är skolungdom eller gymnasieelev. Jag visste inte det. Jag blev hamnarbetare och var nöjd med det. Jag hade gärna blivit sjöman, men tyvärr hade jag defekt färgseende och fick stanna i land.

Framför allt tror jag inte att en svensk sjöman som utbildar sig sent i livet är en säkerhetsrisk. Vi har gott säkerhetsomdöme i Sverige. Jag tror att svensk sjöfart är bland de säkrare i världen. Vi har ett säkerhetstänk, och det får vi med oss med bröstmjölken.

När det gäller hamnstrategi tror jag absolut att corehamnar ger en utökad möjlighet, framför allt när det gäller utbyggnader och satsningar på infrastruktur. De är Sveriges fem största hamnar. Det är de viktigaste hamnarna som är utpekade som corehamnar. Indirekt har vi en hamnstrategi.

Vad gäller Sjöfartsverket tycker jag personligen att det är mycket olyckligt att det är ett affärsverk. Det är inte bra som det ser ut i dag.

Anf. 16 Mattias Ottosson (S)

Fru talman! Jag tror också att utbildning är viktigt för att vi ska få fler svenska sjömän. Jag tror att vi kan effektivisera och förbättra utbildningen på många sätt, både när det gäller ungdomar och när det gäller vuxenutbildningen. Men jag tycker inte att man i den typen av utbildningar ska stänga möjligheten till högre utbildning.

Jag tror också att det är viktigt att man känner att man kan göra karriär om man går till sjöss, precis som i vilket annat yrke som helst. Då blir det svårare om man stänger dörrarna. Där bör man fundera på hur man jobbar med utbildning, så att det också blir möjligt att göra karriär till sjöss. Den som har varit matros kanske vill få möjlighet att bli befäl på fartyget så småningom och på så sätt bidra till svensk sjöfart.

Jag tycker också att vi ska vara försiktiga med att ta bort språkkravet. På svenska fartyg ska vi prata svenska, tycker jag. Jag förstår att man måste prata engelska också, men det ska inte bara vara engelska. Att ha krav på att man ska tala svenska är också ett sätt att trycka på för att vi ska få fler svenska sjömän på svenska fartyg. Det tycker jag är bra.

Sist men inte minst – jag ska egentligen inte lägga mig i den frågan – är det klart att om svenska sjömän får bättre betalt blir de också fler.

Jag delar inte ledamotens syn att vi sköter hamnverksamheten på ett bra sätt. Vi skulle verkligen behöva få fram en hamnstrategi där staten tar ett huvudansvar. Sedan ser jag mycket positivt på de lokala initiativ och den regionala utveckling som sker när det gäller Sveriges hamnar. Jag är inte av uppfattningen att vi ska förstatliga hamnar, men det handlar om att få till stånd farleder och anslutningar till hamnarna på landsidan. Då måste vi välja ut några hamnar som är de viktiga. Kanske handlar det om några fler än de fem corehamnarna.

(Applåder)

Magnus Jacobsson (KD)

Anf. 17 Magnus Jacobsson (KD)

Fru talman! I dag debatterar vi sjöfartsfrågor. Vi kan väl konstatera att Sverige och Norge i många stycken är en ö. Vi har givetvis en förbindelse med Finland, men med tanke på var befolkningscentrumet finns är vi helt beroende av sjöfart.

Det har redan påpekats vid flera tillfällen att ungefär 90 procent av alla transporter av gods som kommer in i och ut ur Sverige faktiskt sker med båt. Det är samma situation när det gäller persontransporter. En stor del av persontransporterna mellan Norden och övriga Europa sker faktiskt med båt. Vi är helt beroende av den svenska sjöfarten.

Vi kan också konstatera, fru talman, att vi befinner oss i ett nytt säkerhetspolitiskt läge. För några år sedan fastnade en båt i Suezkanalen. Det påverkade världsekonomin. Det var en båt som satt fast i kanske någon månad – jag kommer inte ihåg. Det var svårt att få loss den. Det påverkade hela världsekonomin. Det påverkade företags förmåga att producera, för varor fastnade i den kö av båtar som byggdes upp.

Vi har just nu en situation i Hormuzsundet. Det är en militär situation långt ifrån oss, men den påverkar oss direkt. Sjöfarten är alltså otroligt viktig.

När det gäller säkerhetsläget handlar det inte bara om det som sker långt ifrån oss. Svenska myndigheter har nu tagit två ryska fartyg – som är flaggade med annan flagga, som är undermåliga och som går på svenskt vatten. Vi har ett helt nytt säkerhetspolitiskt läge. Då är jag tacksam för att vi har en regering och, i den här frågan, en opposition som har stått väldigt eniga när det gäller konflikten om exempelvis Ukraina.

När det gäller sjöfarten kan vi konstatera, vilket flera talare redan har gjort, att vi genomför en hel del. Jag är lite förvånad när jag lyssnar till en del replikskiften. Man tycker att regeringen borde göra ännu mer. Det ligger väl i oppositionens natur att tycka att regeringen ska göra väldigt mycket mer. Men då kan jag undra: Varför gjorde man inte det för fyra år sedan?

Vi kan titta på vad regeringen faktiskt har gjort. Vi har muddrat. Vi har tagit in nya miljökrav. Det handlar bland annat om att man inte får släppa ut skrubbervatten någonstans i svenskt territorialvatten. Vi arbetar med att utveckla bränslen och elektrifiering. Man kan konstatera att arbete pågår. Flera av oss har gjort studiebesök, och näringslivet är oerhört aktivt. Sedan finns det – och det tycker jag kan påpekas även från ett regeringsparti – önskemål om att det ska gå snabbare. Det är väl bara att ta med sig det in i det framtida arbete som jag hoppas att vi kommer att få göra efter valet.

Det finns andra viktiga saker som har skett, som är av mer ekonomisk karaktär. Det handlar om slopad stämpelskatt. Det handlar om förändringen av tonnagebeskattningen. Det är helt korrekt att den inte är framme än, men vi vet att den är på väg. Vi har det engelska ordet bareboatregister. Detta underlättar för företag att hyra båtar under kortare tider. Allt det här tillsammans förbättrar den ekonomiska situationen för sjöfarten. Det har också fått som konsekvens, vilket har påpekats, att fler och fler båtar flaggas in.

Fru talman! När det gäller just inflaggningen tror jag att det är viktigt med den debatt som har varit om, så att säga, utbildning men också om själva inflaggningen. Men en sak som jag saknar i debatten och som jag tror att vi alla tillsammans kommer att behöva titta på handlar om: Vad är det för typ av båtar som flaggas in? Vi kommer att behöva ha en mängd båtar. Vi kommer att behöva ha en mix av båtar, särskilt om vi hamnar i den fruktansvärda situationen att exempelvis kriget i Ukraina sprider sig till Baltikum. Utifrån det perspektivet tror jag att det är jätteviktigt att även persontransportbåtar flaggas in. Vi behöver en bredd av fartyg, och vi behöver ha en kontinuerlig översyn av detta.

Det finns en annan viktig sak som regeringen har genomfört. Det handlar om att fler gränsövergångar nu har kommit till. Jag, som Uddevallabo, är självklart glad. När det gäller vår hamn har vi längtat efter detta. I Grums är man också glad, men man är inte lika glad på andra ställen runt Vänern.

Det finns väl olika sätt att se på detta. Man skulle kunna ha fler hamnar. Jag tror att man också behöver fundera lite grann på hur polisen jobbar. När det är en mindre hamn där det är få anlöp skulle det ju kunna vara så att man kanske anmäler ett dygn innan: Vi är på väg in. Då skulle polisen kunna möta upp. Jag tror alltså att det finns mer att göra här, men jag är väldigt glad för det regeringen har gjort hittills.

Isbrytarna är en jätteviktig fråga. Här är jag också glad och tacksam. Jag har förmånen att vara inne på det åttonde året under den här dubbla perioden i riksdagen. Hur det blir framöver avgör väljarna. Vi diskuterade isbrytare väldigt mycket även under den förra mandatperioden. Och nu har regeringen varit med och finansierat, så att man har köpt en isbrytare. Vi är på gång med att ta fram två till. Det är bra, men det kommer inte att räcka. Det behövs en långsiktig strategi. Jag beklagar lite grann att man inte tidigare kunde komma fram till en uppgörelse med Finland – då hade vi kunnat komma vidare tillsammans. Men vi är där vi är, och det pågår ett arbete där vi kommer att förbättra förmågan att bryta is.

Sedan gäller det diskussionen om kostnader. Framför allt när det gäller sjöfarten skulle jag önska att vi hittar ett annat sätt att finansiera detta. Jag hoppas att vi får återkomma framöver till diskussionen om hur man finansierar Sjöfartsverket. Som det är nu är det den organisation vi har. Och det är den som vi, utifrån ett regeringsperspektiv, hanterar. Men vi har, som sagt, kunnat komma fram här med en strategi för isbrytare.

Fru talman! Utbildning är en av de stora akilleshälarna. Jag har tidigare suttit i arbetsmarknadsutskottet. Det tuffa i fråga om utbildning är att detta gäller rätt över. Jag tror inte att vi i trafikutskottet har haft en debatt här i kammaren utan att vi har pratat om bristen på lastbilschaufförer och taxichaufförer. Vi kan lyssna på våra vänner som jobbar med vård. De kommer att prata om bristen på vårdpersonal. Vi kan lyssna på vännerna som jobbar med utbildning. De kommer att säga att det är brist på personal i utbildningen.

Vi är alltså på väg in i en mycket spännande situation, där vi har brist på personal i nästan alla yrkeskategorier.

Men regeringen har ändå gjort en del. Man har underlättat för vuxna att bli matroser. Vi för till exempel diskussioner om validering när det gäller sjömän från marinen, vilket jag hoppas att man kan komma fram till. Vi har underlättat när det gäller att få behörigheten fartygsbefäl klass VII, vilket är positivt.

Jag trodde att det skulle bli en stor debatt om Gotland. Debatten verkar inte ha blivit så stor hittills. Men det är samma sak där; det är en stor och viktig fråga. Vi måste se Gotland utifrån både ett civilt perspektiv och ett militärt perspektiv. Regeringen kommer att jobba vidare med den dialog som pågår när det gäller Gotland.

Sedan gäller det kopplingen till hamnar. Jag personligen – jag är tydlig med att det gäller mig personligen; då behöver inte någon skälla på regeringen – tror att det är lite klokt att vi tittar på detta med hamnarna. Jag tror att jag i tidigare debatter har sagt att det var tio eller tolv år sedan den senaste hamnutredningen kom. Vi har mycket riktigt ett avtal om corehamnar, som har lyfts fram här i debatten. Men vi har i Sverige inte hittat en jättebra lösning på hur vi ska koppla hamnar till övrig infrastruktur. Därmed lovar jag att åtminstone jag kommer att fortsätta argumentera för den linjen i valrörelsen och även internt: att vi behöver ta ett helhetsgrepp när det gäller kopplingen mellan hamnar och övrig infrastruktur.

Det handlar både om, så att säga, väg och järnväg. När det gäller övrig infrastruktur kommer det, med de framtida miljömål som vi har, att handla om elektrifiering. Det kommer att handla om var vi ska bunkra och lagra nya bränslen. Jag tror personligen att det finns ett behov av en ny hamnutredning. Man får väl i så fall se var en sådan landar. Men minns jag rätt är det tio eller tolv år sedan den senaste hamnutredningen.

Vi ser andra områden, där vi faktiskt gör omtag. Regeringen har ju gjort ett jätteomtag till exempel om flyget, och jag är inte alls främmande för att man behöver göra ett sådant omtag även om hamnarna och sjöfarten.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på alla motioner.

(Applåder)

Malin Östh (V)

Anf. 18 Malin Östh (V)

Fru talman! I dag debatterar vi sjöfarten, ett mycket viktigt trafikslag. Många har betonat sjöfartens betydelse här i dag. Alla partier uttrycker också en vilja att stärka sjöfartens förutsättningar och konkurrenskraft.

Regeringen har vidtagit flera åtgärder den här mandatperioden. Men det finns en fråga som regeringen inte hanterat, och det är Sjöfartsverkets finansiering och organisering. Där finns inga förslag från regeringen. Det är ingen liten fråga i sammanhanget. Tvärtom är det en nyckelfråga för sjöfarten, en riktig knäckfråga.

Det är också en fråga som är utredd. Men utredningen, som innehåller flera skarpa förslag, har legat på regeringens bord sedan februari 2023, alltså i mer än tre år. Det är ett underbetyg för Tidöpartierna att man inte har lyckats, eller velat, hantera den frågan.

Sjöfartsverket är i dag organiserat som ett affärsverk med avkastningskrav och finansieras till 70 procent av avgifter, i huvudsak farledsavgifter och lotsavgifter. Sjöfartsverkets förutsättningar är därför tätt sammankopplade med sjöfartens förutsättningar. Det hänger verkligen ihop,

Vänsterpartiet har sedan länge flera förslag för att hantera detta. Vi säger: Gör om Sjöfartsverket från ett affärsverk med avkastningskrav till en förvaltningsmyndighet utan avkastningskrav.

Ta också ett ordentligt omtag kring den statliga finansieringen. Höj anslag som inte räknats upp på väldigt länge, och indexera också anslagen så att de inte urholkas över tid.

Jobba med långsiktighet i stället för den kortsiktiga ryckighet som nu präglar statens åtagande. Inför också ett anslag med full kostnadstäckning för drift och underhåll av isbrytare.

Det är några av de förslag som vi lägger fram på området som sammantaget skulle göra stor skillnad, och då inte bara för Sjöfartsverket utan för sjöfarten i stort.

Fru talman! I förra årets sjöfartsdebatt lyfte vi från Vänsterpartiet fram Gotlandstrafiken. Nu gör vi det igen. Färjetrafiken är Gotlands landsväg till fastlandet och det viktigaste transportsättet för gods- och persontransporter till och från Gotland.

Färjetrafiken måste bygga på täta turer, korta restider och låga, förutsägbara priser. Alla de här sakerna måste finnas på plats samtidigt. Det gör de inte i dag. Därmed brister också staten – och regeringen – i sitt ansvar för en fungerande tillgänglighet.

Tillgänglighet handlar inte bara om att det ska vara fysiskt möjligt att transportera sig. Det måste också vara praktiskt möjligt. I dag är priserna i färjetrafiken så höga att de blir ett hinder som väldigt påtagligt försämrar och begränsar tillgängligheten.

Nya siffror kom häromdagen som visar att var femte gotlänning har övervägt att flytta och lämna Gotland. Det är 52 procent som reser betydligt mindre än vad de hade önskat och behövt, och 11 procent av gotlänningarna reser inte alls. Det är oerhört alarmerande siffror som vi här inne måste ta på största allvar.

Förra sjöfartsdebatten var i juni, och nu står vi här och lyfter fram färjetrafiken igen. Det är en fråga som har varit uppe till debatt i kammaren många gånger. Den har också tagits upp i trafikutskottet och nu senast i finansutskottet. Det har anordnats seminarier, manifestationer och namninsamlingar. Mycket har hänt i den här frågan, och samtidigt alldeles för lite.

För tiden går, och de höga färjepriserna består. Gotland och gotlänningarna kommer i kläm. Inte heller det nya färjeavtalet som gäller från 2027 kommer med den förändring som behövs. Priserna kommer fortsatt att vara både oförutsägbara och för höga.

Här behövs det åtgärder på både kort och lång sikt. Här och nu behövs en kompensation. Vänsterpartiet har i flera år budgeterat en årlig kompensation i enlighet med vad Region Gotland har begärt för att kunna pressa ned färjepriserna. Nu förväntar vi oss att regeringen gör detsamma i vårändringsbudgeten.

I februari, efter att frågan var uppe i finansutskottet, utlovade Moderaterna att en årlig kompensation om 250 miljoner ska komma på plats från och med 2026, alltså i vårändringsbudgeten.

Enligt finansutskottets ordförande behövs den för att ordentligt få ned priserna för gotlänningarna. Nu är det upp till bevis. Vi väntar, och Gotland väntar. Svik inte, utan riv den ekonomiska muren mot fastlandet och ta ansvar för en fungerande tillgänglighet för Gotland.

Fru talman! Som jag sa inledningsvis är det viktigt att stärka sjöfartens förutsättningar. Det behövs. Godsvolymerna i svenska hamnar har ökat jämfört med förra året men ligger fortfarande på en nivå som är lägre än vad de var före pandemin.

Sjöfarten har en viktig roll i omställningen till ett transporteffektivt samhälle där vi klarar våra klimatmål, men då behöver också sjöfarten ställa om. Från branschen efterfrågas ett klimatkliv för sjöfarten för att påskynda och underlätta omställning.

Från Vänsterpartiet tycker vi att det här är ett intressant förslag som behöver utredas. Vi vill också se åtgärder för att öka andelen fossilfria drivmedel inom sjöfarten och ett investeringsstöd med statlig medfinansiering för grön teknikutveckling.

Fru talman! Vad avslutningsvis gäller sjöfartens konkurrenskraft måste den bygga på goda arbetsvillkor och en god arbetsmiljö. Stärkt konkurrenskraft byggs inte genom försämrade villkor. Det är viktigt. Sverige har anslutit till ILO:s sjöarbetskonvention, och det förpliktar. Sverige har ett ansvar för att säkerställa att konventionens regler om arbetsförhållanden följs.

Från Vänsterpartiet är vi också, precis som övriga partier, angelägna om en ökad andel svenskflaggade fartyg. Men då behöver vi också säkerställa att vi i takt med att andelen svenskflaggade fartyg ökar också ser en ökande andel svensk sjöpersonal. Det behövs för att säkra kompetensförsörjningen, men också för att säkerställa att Sverige har en robust sjöfart där det finns kapacitet att bemanna fartygen också i en krissituation.

Siffrorna visar så här långt att de inflaggade fartygen har resulterat i ett begränsat antal arbetstillfällen för svensk sjöpersonal. Det här är en fråga som verkligen behöver fokus framåt, vilket också Mattias Ottosson har redogjort för i ett tidigare replikskifte på ett bra sätt.

Jag yrkar bifall till reservation nummer 19.

(Applåder)

Helena Gellerman (L)

Anf. 19 Helena Gellerman (L)

Fru talman! I dag debatterar vi i trafikutskottet sjöfartsfrågor. Sverige har fantastiska naturtillgångar och världsledande företag som exporterar större delen av sin produktion till alla världsdelar.

Jag kommer från Göteborg. Jag ser varje dag från mitt hus godstågen som går förbi till Göteborgs hamn. Det är trävaror och oändliga mängder containervagnar. Jag ser därför väldigt tydligt kopplingen mellan järnvägen och sjöfarten.

Sjöfarten står för 90 procent av vår export till utlandet. Därför är den otroligt viktig för Sveriges företag, jobb och välfärd. Samtidigt har kriget i Ukraina visat att vi måste stärka den svenska sjöfarten när det gäller både svenskregistrerade fartyg och svenska sjömän för att stärka beredskapen. Det är ett av de främsta motiven till att regeringen lagt stort fokus på att underlätta för landets sjöfart.

Fru talman! Sjöfartens betydelse för våra svenska företag och för vår beredskap gör att vi liberaler vill ta bort hinder för inregistreringen av fartyg till Sverige. Det gäller inte minst stämpelskatten för nya fartyg.

Stämpelskatten hade dessutom en negativ påverkan på utvecklingen mot en klimatvänlig sjöfart. Därför har vi i Liberalerna och våra samarbetspartier sett till att stämpelskatten togs bort den 1 juli förra året. Sedan dess har inflaggningen ökat, vilket är mycket positivt. Äntligen har vi lyckats vända den trend som det pratats om sedan långt innan jag kom in i riksdagen 2018.

Regeringen förändrar också tonnageskatten för att ytterligare underlätta för sjöfarten. Sverige kan inte ha radikalt annorlunda regler jämfört med vad som finns i våra grannländer, till exempel Danmark. Den nya tonnageskatten införs den 20 juli, men den gäller från och med beskattningsåret 2027. Den omfattar nu även specialsjöfart.

Vi tar dessutom bort kravet på internationell fart. Det ersätts med ett krav på att fartygen används i trafik som är utsatt för internationell konkurrens på sjöfartsmarknaden. Det tycker jag är en jättebra förändring, och det här är efterfrågade ändringar som kommer att göra det mer attraktivt att registrera fartyg i Sverige.

Ytterligare en sak vi har gjort är att från den 1 februari införa bareboatcharter. Vi har ändrat regelverket om inhyrning av utländska fartyg och uthyrning av svenska fartyg. Bland annat kan man tillfälligt registrera de fartyg som ligger i bareboatregistret under svensk flagg. Syftet är naturligtvis att förbättra möjligheterna för svenska rederier att organisera sin verksamhet på ett rationellt sätt och finansiera nya fartyg. Som vi har hört tidigare här i debatten handlar det också om att få mer klimatvänliga fartyg.

I veckan tog regeringen beslut om att öppna sju nya gränsövergångar för att underlätta internationella transporter. Det har funnits en problematik att sjömän inte har kunnat gå i land på grund av att det har saknats gränsövergångar i ett antal hamnar.

Liberalerna och våra samarbetspartier tar sjöfartens konkurrenskraft och betydelse för Sveriges välstånd och beredskap på allvar. Det har varit eftersatt i åtta år med en socialdemokratisk regering. I tidigare debatter har det sagts att det är dåligt att det ena efter det andra inte har gjorts. Men problemet är ju att alla de saker vi gjort den här mandatperioden inte blev gjorda under förra mandatperioden.

Fru talman! Sjöfartsverket har en central roll i hur sjöfarten utvecklas. Myndigheten finansieras i huvudsak av farleds- och lotsavgifter från handelssjöfarten. Det tycker Liberalerna är bra. Samtidigt är det viktigt att avgifterna tar hänsyn till påverkan på den svenska sjöfartens konkurrenskraft och att de inte skiljer sig markant från våra grannländers – återigen för att vi ska få många fartyg som kommer till Sverige.

Lotsavgifternas påverkan på olika hamnars konkurrenskraft behöver ses över. En utvecklad digital lotstjänst är väldigt central, inte minst i Västsverige upp till Vänern.

Sjöfartsverket har en ansträngd ekonomi, vilket påverkar avgifterna. Vi tittar över att vissa delar kan bli anslagsfinansierade, men i stort tycker Liberalerna att de ska vara kvar som ett affärsbolag och att det är handelsbolagen som ska betala.

Fru talman! De svenska isbrytarna är i akut behov av att bytas ut. Isbrytarna har en väldigt viktig funktion, nämligen att hålla svenska hamnar isfria. De har också en viktig funktion när det gäller beredskapen. Företag ska riskfritt kunna planera för att året om kunna föra ut sina produkter via våra hamnar. Annars flyttar de här företagen. I förslaget till nationell infrastrukturplan ligger nu finansiering av två isbrytare, och Trafikverket samarbetar med finska Trafikledsverket för att titta på hur man kan göra en gemensam upphandling.

Här i kammaren pratas det ofta om överflyttning av gods från väg och järnväg till sjöfart. Vi har infört ett investeringsstöd på 200 miljoner för att underlätta överflyttning av godstransporter från järnväg till sjöfart. Samtidigt krävs specifikt ökat fokus på den infrastruktur som går ut till hamnarna. Vägar, järnvägar och torrhamnar är en förutsättning för att sjöfarten ska fungera, och vi vet att det kan gå. Ett lyckat exempel är Göteborgs hamn och kopplingen till Västra stambanan, där över 60 procent av hamnens gods transporteras.

Göteborgs Hamn, som driver Sveriges, Finlands och Norges viktigaste hamn, förutspår en ökning av godset med 80 procent till 2035 – alltså om mindre än tio år. Hur ska det godset kunna gå på järnvägen när den är utnyttjad till 100 procent redan i dag? För att förebygga en infarkt när det gäller godstransporterna till hela Skandinavien vill Liberalerna att hela sträckan Göteborg–Alingsås byggs ut till fyrspår nu för persontrafikens, företagens och beredskapens skull.

Fru talman! Väl fungerande färjetrafik till och från Gotland är livsviktigt för invånarnas och näringslivets transportbehov samt för vår beredskap. Där är prisbilden viktig. Det nya avtalet, som gäller från 2027 till 2035, speglar detta. Destination Gotland kommer att fortsätta att genomföra transporterna. Vi har också gett Trafikverket i uppgift att undersöka om staten ska äga färjorna efter 2035.

Tillgången på svenskt sjöfolk har minskat. Det är bekymmersamt när vi ser fler inregistreringar och fler som vill segla under svensk flagg. Alla de positiva åtgärder regeringen har vidtagit för sjöfarten har fått uppmärksamhet. Det är glädjande att fler nu söker till sjöfartsutbildningarna, inte minst sjöbefälsutbildningarna, på Chalmers och Linnéuniversitetet. Regeringen har också justerat behörighetskraven för att fler ska kunna få behörighet att köra mellanstora fartyg i Sverige.

Fru talman! Sjöfarten står för 3 procent av klimatutsläppen globalt, med en ökande trend. EU har gått före och beslutade i början av den här mandatperioden om klimatpaketet Fit for 55 med fyra styrmedel som har stor påverkan på sjöfarten: utsläppshandelssystemet ETS, som ska vara helt genomfört i år, ett förändrat energiskattedirektiv där skattefriheten för sjöfartsbränslen togs bort 2023, en ökande reduktionsplikt genom FuelEU Maritime och krav på infrastruktur för alternativa bränslen och el.

Vi liberaler välkomnar att det nu blir konkurrensneutrala regler i hela EU. Även detta stärker konkurrenskraften hos den svenska sjöfartsbranschen, som ligger långt fram i klimatomställningen. Regeringen har också åtgärdat miljöfrågan att tvättade avgaser förs ned i havet och förorenar de marina ekosystemen. Från och med den 1 juli 2025 är öppna fartygsskrubbrar förbjudna, och från den 1 januari 2029 förbjuds alla skrubbrar som släpper ut vatten på svenskt sjöterritorium.

Alla de frågor jag tagit upp låg på bordet för den socialdemokratiska regeringen förra mandatperioden, utan resultat. Det är denna regering med samarbetsparti som har vidtagit en lång rad åtgärder för att underlätta för den svenska sjöfarten – för företagens, klimatets och landets beredskaps och välstånds skull.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på alla motioner.

(Applåder)

Anf. 20 Mattias Ottosson (S)

Fru talman! Jag ska fatta mig väldigt kort.

I anförandet tror jag att ledamoten uttryckte det som att man tittar på en gemensam upphandling av isbrytare tillsammans med Finland. Jag tror att Kristdemokraternas ledamot uttryckte någonting liknande också. Min fråga är om ledamoten skulle kunna utveckla det lite mer.

Min bild är att Sverige köper och upphandlar sina isbrytare själv, att Finland kommer att upphandla lite mindre isbrytare än vad Sverige vill ha och att Sverige fick nej på att delta i den option som Finland hade. Jag skulle vilja att ledamoten utvecklade frågan om gemensam upphandling med Finland när det gäller isbrytare.

Helena Gellerman (L)

Anf. 21 Helena Gellerman (L)

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Jag tycker att det är jätteviktigt att vi jobbar tillsammans med Finland i dessa frågor eftersom vi har samma problem, även om de svåra problemen egentligen ligger på den finska sidan på grund av drivis och sådant. Men vi har stora problem i Sverige när det gäller framför allt Norrlandskommunerna.

Vi har ett jättestort behov; vi behöver egentligen byta ut alla fyra isbrytarna. Det kostar väldigt mycket pengar, och därför ska vi enligt infrastrukturplanen från Trafikverket gå in och finansiera två stycken. Det finns behov av fyra stycken, och därför är det viktigt att vi fortsätter att ha en dialog med Finland för att se hur vi kan upphandla.

Det finns olika sätt att göra detta. Man kanske upphandlar en men har option på flera. Det är oerhört viktigt att man då kan utnyttja optionen och att det finns pengar för fler fartyg. Nu har vi pengar till två, och därför är det viktigt att fortsätta diskussionerna med Finland för att se om vi kan gå vidare och finna gemensamma områden.

Det handlar också om den tekniska specifikationen för isbrytarna. Där kan man hitta gemensamma delar och utbyta erfarenhet. Finland har jättelång erfarenhet också av att bygga dessa båtar, och det är därför viktigt att fortsätta dialogen.

Anf. 22 Mattias Ottosson (S)

Fru talman! Jag delar ledamotens uppfattning. Vi bryter redan is tillsammans med Finland – det är ett arbete som pågår, och vi försöker hitta så mycket samarbete som möjligt. Men både Sverige och Finland befinner sig i ett läge där det handlar om upphandling av nya isbrytare. Vi har redan upphandlat en, fast det har överklagats, och klartecken har getts även för nästa upphandling. Men precis som ledamoten säger behöver alla våra äldre isbrytare bytas ut.

Finland befinner sig i samma läge, men min bild är att vi inte fick vara med på den upphandling de skulle göra – eller om vi valde att ställa oss utanför. Jag upprepar frågan, för jag antar att det inte i dagsläget finns något samarbete med Finland när det gäller just investeringar i nya isbrytare. Det finns många andra samarbetsformer, men jag är mest ute efter hur det ligger till med upphandlingen av svenska isbrytare. Ska den ske tillsammans med Finland, eller fortsätter vi på egen hand?

Helena Gellerman (L)

Anf. 23 Helena Gellerman (L)

Fru talman! Som jag nämnde i min förra replik har vi ett utbyte av de tekniska specifikationerna för hur dessa isbrytare ska fungera. Många krav är gemensamma. Då måste man ta till vara den kompetens som finns i Finland, och i Sverige, och de erfarenheter som vi har av att bryta is.

Framåt ser vi att vi behöver upphandla två isbrytare till. Därför måste den här dialogen fortsätta. Täcker man alla behov med alla de fartyg som finns i Östersjön? Kan vi göra vissa upphandlingar och Finland vissa andra? I och med att vi har ett så bra utbyte med Finland vill man se att alla de här båtarna tillsammans täcker alla de behov som finns i Östersjön.

Linus Lakso (MP)

Anf. 24 Linus Lakso (MP)

Fru talman! Vi ser ett krig blossa upp i Mellanöstern, där USA och Israel har attackerat Iran. Iran har svarat bland annat med att stoppa sjöfarten i Hormuzsundet, där en stor del av världens fossila bränslen passerar.

Alla som inte har lyssnat på den här debatten kanske inte vet att 90 procent av världens handel sker via just sjöfart. Det gäller även importen till Sverige – 90 procent av handeln till Sverige är beroende av att sjöfarten fungerar. Fungerande sjöfart är alltså otroligt viktigt för Sverige.

Men det finns ett problem här, som bara har lyfts i förbifarten i den här debatten: Sjöfarten är i dag helt beroende av fossila bränslen från vad vi kan benämna som skurkstater – icke-demokratier och så vidare. Miljöpartiet har länge varnat för riskerna med att sitta fast i ett beroende av energi från skurkstater.

Fru talman! Den här regeringen gjorde i början av den här mandatperioden ett stort nummer av att ändra det långsiktiga energimålet till fossilfritt. Alla fossilfria energislag skulle vara välkomna. Men sanningen är att utvecklingen har varit precis den motsatta. Den energikälla som har ökat allra mest under den här mandatperioden är den fossila energin. Det handlar om 14 terawattimmar, motsvarande 10 procent, mellan 2022 och 2024.

Detta, fru talman, sker i ett läge när Europa lägger mer pengar på att köpa fossila bränslen av Putin än på att stötta Ukraina. Genom att driva upp beroendet av fossil energi undergräver vi därmed vår egen säkerhet. Tidöregeringen har lagt 57 miljarder på att subventionera fossila bränslen och därmed fördjupa det här beroendet.

Fru talman! En sjöfart med fler svenskflaggade fartyg som går på svenska hållbara bränslen, självklart tillsammans med en utbyggd järnväg och elektrifierade transporter på väg, hade kunnat göra Sverige starkt, säkert och långsiktigt hållbart i en orolig omvärld. Men detta misslyckas regeringen fatalt med.

Vi ser i stället som sagt ett ökat fossilberoende och en tragisk slapphet och handlingsförlamning när det gäller att agera mot den ryska skuggflottan på Östersjön. För över två år sedan lade Miljöpartiet fram ett initiativ i riksdagen om ett tuffare agerande. Först nu ser vi att myndigheter själva tar tag i detta, utan större entusiasm och uppbackning från regeringen. Det tycker jag är tragiskt.

Fru talman! Vi i Miljöpartiet är väldigt angelägna om att påskynda omställningen. En av de absolut viktigaste reformerna är att få till en produktion av fossilfria bränslen i Sverige, inte minst elektrobränslen. Detta skulle underlätta sjöfartens omställning i en värld där vi vill värna såväl miljö och klimat som säkerhet och svenska arbetstillfällen.

Men, fru talman, under den här regeringsperioden har vi tyvärr sett motsatsen. Vi har fått besked om att satsningar i Sverige avbryts, som hade kunnat bidra till mer hållbara bränslen, fler arbetstillfällen, näringslivsutveckling och så vidare. Flagship One i Örnsköldsvik, exempelvis, stoppades och har nu försenats med flera år. Jag kan nämna Uniper, som ville göra en satsning i Långsele men där man också har dragit i handbromsen. Skellefteå Kraft har stora planer på att investera men tvekar på grund av ett otillräckligt stöd av den här regeringen.

Hållbara bränslen är helt avgörande för sjöfarten, men på kortare sträckor är elektrifiering faktiskt ett bra alternativ – inte minst där Sveriges geografi lämpar sig väl för sjöfart på inre vattenvägar, som kanaler, insjöar, älvar och så vidare. Ett genomsnittligt pråmfartyg kan lasta lika mycket som 200 lastbilar, så det är ett effektivt sätt att transportera gods på ett miljövänligt sätt. Men för att möjliggöra en sådan utveckling behövs ett enklare och mer ändamålsenligt regelverk och att till exempel lotskrav och farledsavgifter ses över för att undanröja hinder.

Fru talman! När jag träffar sjöfartsnäringen och svenska rederier märker jag en otroligt stor vilja att vara med i klimatomställningen. Men vi ser väldigt lite av initiativ från den här regeringen för att fånga upp den stora entusiasm som faktiskt finns.

Utskottet var nyligen i Norge. Där kunde vi inspireras av den norska regeringen, som tillsammans med sjöfartsnäringen har tagit fram en långsiktig plan och ett samordnat program för att påskynda omställningen till en hållbar sjöfart.

Fru talman! Sjöfarten har, som jag har nämnt, väldigt stor potential att transportera stora mängder gods på ett effektivt och klimatvänligt sätt. Men jag vill samtidigt passa på att påminna om Riksrevisionens senaste granskning av statens insatser vad gäller den marina miljön. Skrubbrar har nämnts, och det är väldigt bra att vi inför ett förbud. Men det totala förbudet kommer först 2029, och det är ganska senfärdigt. Jag hade velat se att man agerade snabbare. Vi har ju fortsatta problem med att man kan tvätta tankar och tömma dem rakt ut i Östersjön, som är ett väldigt hårt belastat marint ekosystem. Här behöver vi se fler initiativ och att man följer upp Riksrevisionens rekommendationer.

Fru talman! Vi står självklart bakom alla våra reservationer, men jag väljer att yrka bifall till reservationerna 3 och 16.

Anf. 25 Johanna Rantsi (M)

Fru talman! Tack till ledamoten för ett intressant anförande!

Jag uppskattar särskilt att ledamoten lyfter frågan om inlandssjöfarten. Det är något man också har lagt fram en del motioner om och har reservationer om i betänkandet. Man skriver att regeringen bör vidta åtgärder för att stärka och utveckla sjöfarten på inre vattenvägar och påskynda utvecklingen av densamma.

Vi i regeringspartierna vill också prioritera upp inlandssjöfarten. Vi satsar på att förlänga den nationella samordnarens uppdrag. Vi gör ett investeringsstöd för överflyttning av gods. Vi lyfter viktiga hamnar i Vänern och Mälaren, och vi moderater vill att samtliga hamnar i Vänern ska ha kvar sitt riksintresse, vilket Trafikverket bråkar lite om. Framför allt bygger vi nya slussar i Trollhättan, vilket har varit prioriterat länge och är ett stort steg i att utveckla just Vänersjöfarten.

Fru talman! Jag hyser däremot en stark oro när det gäller en ny, låg bro som planeras i Göteborg. Jag är fullt medveten om att ledamoten Lakso inte är kommunpolitiker i Göteborg, men det här är en satsning som drivs av styrande partier i Göteborg, där Linus Laksos parti ingår.

Detta skulle få förödande konsekvenser för hela Vänersjöfarten och då också en stor del av Sveriges inlandssjöfart, så jag undrar vad Miljöpartiet vill med inlandssjöfarten i Vänern. Ledamoten säger själv att sjöfarten och inlandssjöfarten har stor potential, men varför vill ni då begränsa den i Vänern?

Linus Lakso (MP)

Anf. 26 Linus Lakso (MP)

Fru talman! Det är helt korrekt att jag inte är kommunpolitiker i Göteborg. Jag vet att den frågan har diskuterats, men jag kan inte ge mig in i den i detalj.

Det är som jag ser det två viktiga perspektiv som står emot varandra. Jag vet att man vill göra Göteborg mer tillgängligt. Älvar, åar och annan infrastruktur utgör ju barriärer i städer, och det är alltid ett problem. Det behövs järnvägar. Man vill bo nära vatten. Det finns väl lite motstående intressen – att öka tillgängligheten och att gynna olika branscher och olika delar av samhället. Man får väl helt enkelt försöka ha med sig de här perspektiven när man fattar beslut om infrastruktur i Göteborg.