Riksrevisionens styrelses framställning angående bolagiseringen av Statens järnvägar
Betänkande 2005/06:NU9
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 31 mars 2006
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Bolagiseringen av SJ (NU9)
Riksdagen sade nej till förslag från Riksrevisionens styrelse om hur eventuella framtida ombildningar av statlig verksamhet till bolag ska hanteras. Förslagen har lagts fram utifrån en granskning som Riksrevisionen gjort av bolagiseringen av Statens Järnvägar (SJ). Skälet till att förslaget avvisades var bland annat att det redan pågår arbete i de frågor som Riksrevisionens styrelse tar upp.
- Utskottets förslag till beslut
- Avslag på Riksrevisionens styrelses framställning och motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag till beslut
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Motioner: 2
Framställningar / redogörelser: 1
Framställningar / redogörelser: 1
Från riksdagens organ
- Riksrevisionens styrelses framställning angående bolagiseringen av Statens järnvägarFramställning / redogörelse 2005/06:RRS6
Motioner från ledamöterna
- Motion 2005/06:N14 av Eva Flyborg m.fl. (FP) med anledning av förs. 2005/06:RRS6 Riksrevisionens styrelses framställning angående bolagiseringen av Statens järnvägar
- Motion 2005/06:N15 av Per Bill m.fl. (M) med anledning av förs. 2005/06:RRS6 Riksrevisionens styrelses framställning angående bolagiseringen av Statens järnvägar
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2006-02-21
Justering: 2006-03-14
Trycklov till Gotab och webb: 2006-03-17
Trycklov: 2006-03-17
Trycklov: 2006-03-22
Justering: 2006-03-14
Trycklov till Gotab och webb: 2006-03-17
Trycklov: 2006-03-17
Trycklov: 2006-03-22
Reservationer: 3
Betänkande 2005/06:NU9
Betänkande 2005/06:NU9
Alla beredningar i utskottet
2006-02-21
Bolagiseringen av SJ (NU9)
Näringsutskottet föreslår att riksdagen säger nej till förslag från Riksrevisionens styrelse om hur eventuella framtida ombildningar av statlig verksamhet till bolag ska hanteras. Förslagen har lagts fram utifrån en granskning som Riksrevisionen gjort av bolagiseringen av Statens Järnvägar (SJ). Skälet till att förslaget avvisas är bland annat att det redan pågår arbete i de frågor som Riksrevisionens styrelse tar upp.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2006-03-30
Debatt om förslag 2005/06:NU9
Webb-tv: Riksrevisionens styrelses framställning angående bolagiseringen av Statens järnvägar
Dokument från debatten
- 2006-03-30Protokoll 2005/06:98
Protokoll från debatten
Anf. 1 Anne-Marie Pålsson (M)
Herr talman! Ärade debattdeltagare! Ärade åhörare! Ni är inte så många men naggande goda. I dag ska vi debattera bolagiseringen av SJ.
Herr talman! Än en gång har regeringen kritiserats av Riksrevisionen. Riksrevisionen har för övrigt blivit en väldigt god vän till oppositionen i kammaren. Vi har fått mycket hjälp av Riksrevisionen när det gäller vår kritik mot regeringen, inte minst när det gäller de statliga bolagen.
Kritiken återkommer gång på gång. Styrningen är formlös. Med det menar revisionen att man inte vet vem som har fattat beslut, vilka beslut som har fattats av vem och var någonstans. Det låter lite oroväckande. Och denna kritik har framförts gång på gång.
Det har gällt Systembolaget, Vattenfall och andra bolag. Den här gången handlar det om SJ. Riksrevisionens granskning visar att bolagiseringen av SJ - om man ska uttrycka sig artigt - inte var lyckad. Redan mindre än ett år efter bolagiseringen tvingades SJ att begära nytt kapital från riksdagen.
Hur kunde det gå så illa? Många faktorer spelade in förstås, men enligt Riksrevisionens granskning var den faktor som var starkast bidragande omständighet att Näringsdepartementet hade iklätt sig egna restriktioner. Man hade helt enkelt satt på sig en tagelskjorta. Det var restriktioner som handlade om tidpunkten för bolagiseringen. Man hade rysligt bråttom. Det var också restriktioner när det gäller storleken på det kapital som man skulle tillföra bolaget. Det var för litet. Möjligen kan man ana sig till att det var Finansdepartementet som inte ville släppa till mer pengar.
En fråga som jag också tycker är viktig att fundera över är varför man från Näringsdepartementets sida inte lyssnade på de konsulter som man själv hade tillsatt. Varför lyssnade man inte på alla de varningens ord som kom från den styrelse som hade tillsatts av bolaget? Man valde helt enkelt att bortse från detta.
Som skattebetalare tycker jag förstås att det är lite konstigt. Framför allt är det slöseri med skattekollektivets pengar att man först engagerar och arvoderar nya konsulter - för det är konsulter - och sedan väljer att inte lyssna på vad konsulterna säger. Det vore billigare att helt enkelt avstå från att engagera konsulterna.
Men, herr talman, trots att Riksrevisionens kritik bitvis är förödande väljer regeringens stödpartier i riksdagen att inte ställa sig bakom revisionens kritik och de rekommendationer som Riksrevisionen utfärdat när det gäller framtida bolagiseringar. Med denna passivitet demonstrerar riksdagen på nytt sin flathet inför regeringen. Riksdagen framstår ånyo som ett lydigt transportkompani åt regeringen. Jag tycker att det är anmärkningsvärt.
Bättre krut kan man säga att trafikutskottet har. Där kunde man åtminstone samla en majoritet som ställer sig bakom Riksrevisionens kritik men så icke näringsutskottet. Det är ju näringsutskottet som äger frågan. Det är de ställningstaganden som görs där som är vägledande för riksdagen.
Varje gång frågan om statliga bolag kommer upp - och den kommer upp gång på gång - avfärdar regeringen den kritik som riktas mot styrningen med argumentet att bolagen går bra, lysande till och med. De levererar in många miljarder kronor till statskassan. Därmed skulle all kritik vara överflödig.
Men det är inte det som saken gäller. Det är inte de statliga bolagens vinstnivåer som vi diskuterar i den här kammaren. Det är den omständigheten att riksdagen som representant för de egentliga ägarna inte har möjlighet att kontrollera och ha insyn i de statliga bolagen. Det är inte små pengar det handlar om. De statliga bolagen värderas till ett antal hundratals miljarder kronor. Nog bör, herr talman, riksdagen kunna ställa fullt berättigade krav på att ha en ordentlig insyn i vad som händer i dessa bolag.
Det duger inte att referera till att bolagen går bra. Det är inte så vansinnigt svårt att få vinst i företag som opererar på marknader som sprit, spel och dobbel. Det är inte lika krävande att vara vinstrik där, i synnerhet inte om man har monopol, som det är att vara vinstrik i andra och mer konkurrensutsatta marknader.
Elbranschen brukar framhävas. Vattenfall är oerhört lönsamt. Det är inte så konstigt att Vattenfall har blivit så väldigt lönsamt. Politiska beslut som utsläppsrätter har tryckt upp elpriset. Då regnar det väldigt mycket extra vinster över bolag som Vattenfall som producerar en miljövänlig el.
Herr talman! Det går inte att sätta likhetstecken i den här typen av diskussioner mellan lönsamhet i monopolföretag och sättet att handha medborgarnas tillgångar. De svenska medborgarna har rätt att förvänta sig att den tillgång som ägs gemensamt också kan kontrolleras av deras representanter i den här kammaren.
Det handlar alltså om insyn och kontroll. Det handlar om ansvarstagande och ansvarsutkrävande.
Tyvärr, får man väl säga, återfinns inte särskilt mycket av detta tänkande hos Näringsdepartementets ägarförvaltning. Man fortsätter, trots kritiken från Riksrevisionen, att styra sina bolag på ett sådant sätt att riksdagen inte har större möjligheter att få insyn i vad som egentligen sker där.
Jag skulle med anledning av detta anförande här i kammaren vilja ställa några frågor till regeringens stödpartier. Anser man att Riksrevisionen som ett oberoende granskningsorgan har fel i sin kritik? På vilka grunder anser man i så fall att den kritiken är felaktig? Varför väljer man från majoritetens sida att inte ställa sig bakom de fullständigt berättigade kraven på insyn och kontroll i gemensam egendom? Varför frånhänder man sig som folkligt vald representant denna möjlighet att påverka hur den gemensamma egendomen förvaltas?
Med dessa ord, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 1 under punkt 1.
Anf. 2 Eva Flyborg (Fp)
Herr talman! Riksrevisionen har granskat bolagiseringen av Statens järnvägar och funnit att förberedelserna för bolagiseringen var otillräckliga och ansvarsförhållandena otydliga. Enligt Riksrevisionen genomfördes bolagiseringen med en kombination av formlös styrning, otydliga uppdrag till centrala aktörer och dubbla roller för Näringsdepartementets bolagsförvaltare. Vi i Folkpartiet har redan tidigare kritiserat bolagiseringen av SJ, liksom statens styrning av sina övriga bolag, och vi anser att det är mycket viktigt att regeringen tar intryck av Riksrevisionens kritik.
Herr talman! Det gjordes mängder av felsteg under bolagiseringen av SJ. Formlös styrning och bristfällig dokumentation - ja, den formlösa styrning som tillämpas av Näringsdepartementet, inklusive frånvaron av dokumentation av överväganden, analyser och beslut, innebär enligt Riksrevisionen att det inte varit möjligt att i granskningen klarlägga alla delar av den berednings- och beslutsprocess som ligger till grund för beslutet. Det innebär på ren svenska att den demokratiska kontrollen sätts ur spel. Ansvar blir mycket svårare, för att inte säga omöjligt, att utkräva.
Bolagiseringen var otillräckligt förberedd. Man bedömer att förberedelserna för bolagiseringen var ofullständiga och otillräckliga i vissa mycket viktiga avseenden. Starkt bidragande orsaker till detta var att ägarförvaltningen, det vill säga regeringen och Näringsdepartementet, på eget bevåg införde två stora egna restriktioner. Dels skulle bolagiseringen genomföras redan den 1 januari 2001, det var alltså mycket bråttom, dels skulle kapital inte tillskjutas de nybildade bolagen. Beredningen och analysen av centrala frågor, som affärsplaner och samlade ekonomiska konsekvenser av bolagiseringen, kom därför att bli mycket bristfällig.
Man hade otydliga ansvarsförhållanden. Preciserade och dokumenterade uppdrag från ägarförvaltningen till de olika aktörerna i beredningen av bolagiseringen saknas i allt väsentligt. Såväl enheten för statligt ägande i Näringsdepartementet som arbetsgruppen i samma departement arbetade utan specificerade uppdrag. Den formlösa styrning som tillämpas av Näringsdepartementet gällande statliga bolag innebär att det i flertalet fall saknas dokumentation av de beslut som fattats av departementets ledning, eller annan, under bolagiseringsprocessen. Ansvaret för utformningen av bolagiseringsavtalet åvilade delvis affärsverket SJ:s styrelse, vars ledamöter inte skulle ingå i de nya bolagsstyrelserna. Tillträdande bolagsstyrelser kom in för sent för att ha möjlighet att påverka avtalet. Det ramlade egentligen mellan två stolar.
Riksrevisionen anser i sin rapport att det var mycket olyckligt att så viktiga beslut fattades i detta övergångsskede. Det var ogynnsamma villkor för de nya bolagen. I granskningen drar Riksrevisionen slutsatsen att regeringen inte skapade goda förutsättningar för SJ och Green Cargo. Inte heller villkoren för de övriga nya statliga järnvägsbolagen kan sägas ha varit gynnsamma eftersom företagen blev underkapitaliserade.
Ägarförvaltningen tog inte till sig den information och alla de varningar som kom från de egna konsulterna och från de nybildade bolagens styrelser om konsekvenserna av för lite kapital vid en bolagisering. Dessa tydliga varningar har i efterhand förnekats av representanter för departementet, men faktum kvarstår: Varningarna fanns och var tydliga, men regeringen struntade i dem med ett katastrofalt dåligt resultat som följd. SJ var, som vi alla vet, ytterst nära konkurs för ett par år sedan, mycket på grund av regeringens kortsiktiga och rentav dåliga arbete under hela bolagiseringsprocessen.
Riksrevisionen drar i rapporten också slutsatsen att ägarstyrningen i samband med och även efter bolagsbildningen varit mycket dålig. Relevant och utförlig information har lämnats av järnvägsbolagen, men ägarförvaltningen har i många fall inte agerat med den skyndsamhet och tydlighet som borde ha föranletts av den information man faktiskt hade. Ägarstyrningen har inte heller varit tillräckligt tydlig när det gällt vilka mål bolaget ska uppfylla, och den har inte utformats så att den fått aktiebolagsrättslig giltighet genom beslut på bolagsstämma. Återigen denna formlösa styrning! Regeringen tycker saker i pm och i enskilda samtal, som bolagen får rätta sig efter, men utan att regeringen behöver ta ansvar för utfallet i efterhand. Då står bolagsledningarna tämligen ensamma i blåsten.
En av ägarförvaltningens viktigaste uppgifter vid en bolagisering är att tillsätta en kompetent bolagsstyrelse. Även det lyckades man misslyckas med. Många slutade snabbt i styrelsen och måste ersättas av andra personer, vilket var till stor nackdel för ett så nybildat bolag.
Herr talman! Denna slutna process, den formlösa styrningen, ger mycket begränsade möjligheter till ansvarsutkrävande och sätter hela den demokratiska processen ur spel. Den formlösa styrningen, frånvaron av dokumentation, otydliga uppdrag till centrala aktörer och Näringsdepartementets bolagsförvaltares dubbla roller som ägarföreträdare och styrelseledamöter innebär sammantaget att de rutiner som normalt används för att säkerställa en god verksamhet helt enkelt inte finns, eller fanns, på plats.
Den interna kontrollen mellan Näringsdepartementet och järnvägsföretagen har varit mycket svag. Insyn och kontroll, hur de faktiskt har agerat, har reducerats till ett absolut minimum. Möjligheterna till ansvarsutkrävande är därför så begränsade att man egentligen inte kan tala om en demokratisk process över huvud taget. För ett antal år sedan talade statsministern själv med förakt om näringslivets beslut - i slutna rum. Nu har man själv vida överträffat det man tidigare fördömt.
Ja, herr talman, ur led är tiden när staten bedriver en ursinnig råkapitalistisk jakt på profit genom de statliga bolagens framfart. Besluten hemlighålls, fattas i hemliga rum, demokratin körs över, och statsministern själv är den som är satt i skuld och därmed inte fri. Sällan har retoriken varit så långt från den faktiska politiken som nu.
Under sin granskning har Riksrevisionen också uppmärksammat att det avtal som våren 2001 slöts mellan SJ och Euro Maint AB inte har karaktären av en normal affärsöverenskommelse mellan två statliga bolag. Avtalet styrdes av en promemoria, ett pm från Näringsdepartementet till SJ AB, som inte hade formen av ett regeringsbeslut. Riksrevisionen ställer frågan om avtalet kan ha inneburit eventuellt statsstöd i EG-rättslig mening. Frågan om eventuellt statsstöd har inte blivit föremål för några dokumenterade analyser i departementet, vilket Riksrevisionen med all rätt ställer sig frågande till.
Sammantaget, herr talman, bedömer Riksrevisionen att regeringens planering, genomförande och uppföljning av bolagiseringen av SJ innehållit ett onödigt stort risktagande för staten och moment som medfört fördröjning av omställningsprocessen till effektiva och långsiktiga transportlösningar.
Riksrevisionen ger fem rekommendationer som vi i Folkpartiet ställer oss bakom. Jag behöver inte upprepa dem nu. Utöver de rekommendationerna vill jag gärna lyfta fram att regeringens sätt att hantera bolagiseringen av SJ och styra bolaget därefter följer samma formlösa mönster som styrningen av andra statliga bolag, exempelvis Vattenfall. Det är en brist som vi från Folkpartiet kritiserat hårt i tidigare motioner, vilket också riksdagen ställt sig bakom och faktiskt prickat näringsminister Östros och tidigare ministrar för deras agerande. De statliga bolagen måste styras med giltiga ägardirektiv, inte med löst prat i bastun.
Men ingenting görs och ingenting händer, oavsett vilka som riktar kritiken mot regeringens agerande. Allt är enligt regeringen bra som det är. Ja, herr talman, sällan hostar hackspetten. En klok regering skulle naturligtvis ta intryck även av oppositionens kritik, men inte denna regering. En klok regering skulle ta kritik från en oberoende granskare som Riksrevisionen på mycket stort allvar, men inte denna regering. En klok regering skulle ta sina egna misslyckanden på allvar och inse att det är något grundläggande fel på dess sätt att sköta de statliga bolagen, för det svenska folket, men inte denna regering.
Herr talman! Slutsatsen blir att eftersom regeringen inte byter politik får vi i stället byta regering. Med detta yrkar även jag bifall till reservation 1.
Anf. 3 Mikael Oscarsson (Kd)
Herr talman! Så står vi här igen och debatterar den socialdemokratiska regeringens misslyckade bolagisering av Statens järnvägar. Det är inte första gången som riksdagen haft anledning att behandla frågan, men låt oss hoppas att det är den sista och att vi i och med denna debatt kan lägga hela den olycksaliga affären bakom oss.
Riksrevisionen har granskat bolagiseringen av Statens järnvägar. De slutsatser de kommit fram till stämmer väl överens med den analys av bolagiseringen som Kristdemokraterna gjorde i samband med att vi presenterade vår räddningsplan för SJ i maj 2003. Vi delar Riksrevisionens åsikt vad gäller förslag till åtgärder. De förändringar som Riksrevisionen föreslår ligger i linje med vad vi föreslagit i tidigare motioner.
När Statens järnvägar bolagiserades gjorde sig regeringen skyldig till ett antal missgrepp som man inte behöver vara efterklok för att inse. Regeringen blev i god tid varnad för de problem som kunde uppstå på grund av bristen på kapital i de bolag som man var på väg att bilda. Man blev också varnad för den bristande styrningen i de nya bolagen och för de oklarheter som rådde, och fortfarande råder, angående järnvägens framtid i Sverige.
Men trots alla varningar valde den socialdemokratiska regeringen att genomföra bolagiseringen som om man varken hade hört eller sett några varningar. På så sätt äventyrade man de investeringar som flera generationer svenskar gjort för att skapa goda järnvägstransporter i hela landet.
Kristdemokraterna anser att man under inga omständigheter får hantera vår gemensamma egendom på detta lättvindiga sätt. Förvaltningen av statliga företag och andra tillgångar måste vara regelstyrd och formbunden. Berednings- och beslutsprocesser måste vara grundliga, och de måste dokumenteras för att möjliggöra kvalitetssäkring och kontroll. Den så kallade formlösa styrningen, som är något av ett socialdemokratiskt skötebarn, måste upphöra. De statliga företagens bolagsstämmor måste i större utsträckning användas för att förmedla mål och riktlinjer från ägaren till bolagets ledning.
När staten nybildar eller ombildar bolag är det regeringens skyldighet att se till att bolaget ges goda förutsättningar för att överleva. Det handlar både om att ge bolaget ett tillräckligt eget kapital och om att skapa en struktur och ledning i bolaget som fungerar från start.
Regeringen måste ha tydliga riktlinjer för hur nomineringen till statliga bolagsstyrelser ska gå till. Den vägledning som Näringsdepartementet har utvecklat räcker inte även om ansatsen är vällovlig. Näringsdepartementets vägledning följs nämligen inte av de andra departementen. Det har flera av Riksrevisionens granskningar visat.
Avslutningsvis, herr talman, behöver Sverige väl fungerande järnvägstransporter. I samband med bolagiseringen av Statens järnvägar pekade regeringens egna konsulter på behovet av att klargöra den långsiktiga regleringen av järnvägssektorn. Vi kristdemokrater pekade på samma problem i vårt förslag till räddningsplan för SJ AB. Regleringen av järnvägssektorn, den framtida fordonsförsörjningen, samarbete kring biljettering och stationsservice hör nämligen intimt samman med både de statliga och de privata järnvägsbolagens utvecklingsmöjligheter.
Nu har det gått nästan tre år sedan riksdagen beslutade att skjuta till närmare 2 miljarder kronor för att rädda SJ AB, men regeringen har ännu inte presenterat någon plan för hur framtidens järnväg ska fungera. Den osäkerhet som råder hämmar både SJ:s och andra järnvägsföretags utveckling.
Vi kristdemokrater vill ha en större mångfald och modernare tåg på landets järnvägar. Vi vill att den miljövänliga järnvägen ska bli det naturliga transportalternativet för fler. Därför bör regeringen snarast lämna ett förslag till riksdagen som tydliggör den långsiktiga regleringen av järnvägssektorn.
Med dessa ord, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 3.
Anf. 4 Håkan Larsson (C)
Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation nr 1.
Riksrevisionens uppgift är att på ett oberoende sätt granska den statliga verksamheten och komma med synpunkter och förslag till hur den kan förbättras. Det är naturligtvis syftet även med den rapport som vi diskuterar i dag om bolagiseringen av Statens järnvägar.
Det som förvånar mig är att utskottsmajoriteten inte tar de förslag som Riksrevisionen lägger fram på allvar. Visserligen säger man sig välkomna granskningen, men samtidigt vill man inte ta fasta på de konkreta förslag som presenteras i rapporten. Jag tycker att regeringen och utskottsmajoriteten borde se Riksrevisionens synpunkter som ett stöd för att förbättra och utveckla ägarstyrningen av SJ och övriga statliga företag.
Så här skriver Riksrevisionen bland annat i sin rapport:
Den formlösa styrningen av järnvägsbolagen, frånvaron av dokumentation, otydliga uppdrag till centrala aktörer samt Näringsdepartementets bolagsförvaltares dubbla roller som ägarföreträdare och styrelseledamot innebär sammantaget att rutiner som vanligen används av ledningen för en organisation för att säkerställa att verksamheten bedrivs ändamålsenligt och effektivt inte finns på plats.
Det är en ganska tydlig och stark kritik.
Liksom när det gäller andra statliga bolag kritiserar Riksrevisionen alltså den så kallade formlösa styrningen, att den styrning som faktiskt sker inte dokumenteras. Ingen vet vem som fattar besluten.
Den här kritiken kommer självfallet inte för skojs skull. Det är, som Riksrevisionen skriver, också viktigt att säkerställa att transparenta och grundliga berednings- och beslutsprocesser finns på plats redan initialt vid ombildningar av statlig verksamhet.
Naturligtvis är det bra om man nu inom Regeringskansliet håller på att ta fram, som det står i betänkandet, riktlinjer som bland annat innebär krav på en mer enhetlig dokumentation som underlag för de beslut som fattas. Men vad betyder detta i praktiken? Innebär det att man faktiskt tar fasta på Riksrevisionens kritik mot den formlösa styrningen utan att vilja erkänna det? Det vore bra om vi fick lite klarhet på den punkten.
Riksrevisionen kommer också med rekommendationer när det gäller vikten av att kapitalisera statliga bolag långsiktigt och när det gäller att utveckla nomineringsprocessen för bolagsstyrelser. Det är också synpunkter som alla borde kunna instämma i. Är det verkligen klokt att bolagsförvaltaren samtidigt är styrelseledamot i det bolag som han eller hon är satt att förvalta? Svaret på den frågan borde vara ganska självklart, men näringsministern har i stället tillsatt en utredare som ska värdera de här frågorna och redovisa för- och nackdelar.
Det är viktigt att staten agerar ansvarsfullt och skickligt som ägare till SJ och övriga företag som ägs gemensamt av medborgarna i landet. Det är därför det krävs insyn och kontroll. Därför är det bra att det finns en oberoende instans, som Riksrevisionen, som granskar. Men det vore också bra om de ansvariga tog lite hänsyn till de förslag som läggs fram.
Jag är övertygad om att det skulle stärka de statliga företagen och deras förtroende hos allmänheten om ägarrepresentanterna i Näringsdepartementet och utskottsmajoriteten här i kammaren lyssnade till de synpunkter som Riksrevisionen har presenterat.
Anf. 5 Karl Gustav Abramsson (S)
Herr talman! Nu tänkte jag ta upp en del frågor som de borgerliga partierna har berört i sina inlägg, men egentligen skulle det här betänkandet inte kräva någon större diskussion. Jag tycker att vi har klarat ut det ganska rejält.
Men jag frapperas ändå av den här kritiken, som framför allt Moderaterna och Folkpartiet framför. Det liknar snarare en vendetta mot regeringen och mot Socialdemokraterna angående skötseln av de statliga företagen. Alla tillfällen ska man ta i akt för att nedgöra regeringen för en ansvarslös bolagsförvaltning. Men jag satt och funderade på något. Under mina åtta år i kammaren har jag inte hört något enda positivt ord om alla de företag som har drivits med framgång och med goda resultat. Någon gång skulle ni väl ändå kunna uttala något erkännande för att det har gått hyggligt.
Jag ska då ge några kommentarer till dagens ärende. Riksrevisionen har ju, som Eva Flyborg ganska vältaligt har framfört, kritiserat regeringen i olika avseenden. En del av den kritiken känner vi också igen om vi går tillbaka till en del andra granskningsrapporter som Riksrevisionen har lämnat ifrån sig.
Jag kan få vara lite ful mot Eva Flyborg. Jag känner igen exakt de formuleringar som Riksrevisionen har framfört i sin rapport om jag läser motionen av Eva Flyborg med flera i ämnet. Det är möjligen så att det kan ha något samband med att Eva Flyborg också sitter i Riksrevisionens styrelse.
Jag vill också påminna om en sak. När vi fattade beslutet om att bolagisera SJ var vi överens om tagen. Jag tror inte att något parti var emot det, utan då var vi tämligen överens. Det borde bygga på att vi hade något syfte med beslutet.
Jag tror att vi hade olika tankar om detta. Jag tror att till exempel Folkpartiet och Moderaterna såg en chans att så småningom också sälja ut SJ, även om jag tycker att det verkar lite långsökt. Det kanske fanns en sådan tanke när man gick med på detta.
Eva Flyborg har sagt i debatten att regeringen inte har tagit åt sig av kritiken som Riksrevisionen har framfört. Om jag inte tappat bort mig alldeles vill jag minnas att statssekreterare Sven-Eric Söder inför utskottet godtog att man hade gjort en del missgrepp i samband med bolagiseringen. Bland annat hade kapitaltillskottet inte varit tillräckligt stort.
Det är väldigt lätt att i efterhand komma och säga att det var för lite pengar och för lite likviditet i SJ:s och Green Cargos kassa. När man har upptäckt det har man naturligtvis varit tvungen att se till att det har rättats till. Så är det alltid. Man kan inte slutgiltigt säga att kapitalstrukturen i ett företag, inte ens i ett statligt företag, en gång för alla är given.
Det kan behövas mer pengar. Men det kan också vara så att man behöver dela ut en del pengar från de statliga företagen, och så har faktiskt skett vid några tillfällen. En löpande bedömning är viktig. Det kan inte alltid avgöras vid ett och samma tillfälle. I det fallet agerar inte staten annorlunda än vilken privat ägare som helst. Det händer också i det privata näringslivet var och varannan vecka.
Framtiden är också svår att bedöma även för de borgerliga företrädarna i kammaren. Det har vi sett och hört. Jag kan lyfta mig från själva bolagiseringsärendet. Jag såg häromdagen att Vattenfall nu var värderat till närmare 500 miljarder kronor. För fyra fem år sedan var Vattenfall enligt uppgift värt ca 50 miljarder.
Moderaterna och andra borgerliga partier har varit på väg att vilja frånhända sig Vattenfall. Vad skulle det ha inneburit i dag, om vi börjar räkna? Jo, en förlust för svenska folket på ett antal hundra miljarder. Vore det inte bättre att vi var överens om att vara rädda om de bra statliga företagen, de som går bra och tillför statskassan pengar som vi kan använda för många andra angelägna ändamål?
Jag ska säga några ord om styrningen av de statliga företagen. Den frågan har vi haft upp ett antal gånger och nästan varje gång när vi diskuterat de statliga företagen. Det finns en acceptans av Riksrevisionens kritik såtillvida att regeringen har bestämt att man ska utreda frågan. Hur styr vi våra statliga företag? Är den ägarförvaltning som vi har i dag rimlig, eller ska vi göra på annat sätt?
I samma utredning ska man dessutom se över hur man formar bolagsdirektiv för att de ska få ett legalt genomslag framför allt i förhållande till den aktiebolagslagstiftning som vi har. Utredningen ska vara klar i höst. Då får vi ta ställning till hur det systemet kommer att se ut efter förslag från regeringen.
Riksrevisionen har också tagit upp regleringsfrågorna. Det är tydligt att vi inte kan diskutera dem. Vi har haft en proposition som varit på väg. Den landade i Sveriges riksdag förra veckan. Där ges Statens järnvägar, SJ AB, och järnvägstrafiken ett ganska rejält utrymme. Det hoppas jag att vi ska kunna få tala mer om sedan.
Slutligen ska jag berätta att jag fick tillfälle att tillsammans med några kolleger lyssna till SJ:s ledning för ett par veckor sedan. Vi fick höra om hur verksamheten gick och vilken framtidssyn man hade på företaget. Det var idel positiva omdömen om hur man nu hade kommit fram.
Det kan vi också se på 2005 års resultat. Det är en vinst på drygt 560 miljoner i SJ AB. Green Cargo AB har också gått med rejält överskott. Det tycker jag att man ska vara glad åt. Det fanns en väldigt stor framtidstro hos SJ:s ledning både i styrelsen och i den operativa eller verkställande ledningen.
SJ AB, ledningen och de anställda, har gjort ett väldigt bra jobb. Man har bestämt sig för att SJ ska bli bättre. Det förtjänar att nämnas att de har gjort ett bra jobb. Det tycker jag att vi ska vara tacksamma för.
Herr talman! Till sist yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.
Anf. 6 Eva Flyborg (Fp)
Herr talman! De verkliga och de stora problemen med de statliga bolagen måste diskuteras och får inte gömmas undan bara därför att några enstaka statliga bolag går med vinst. Det är ingen ursäkt för att göra fel i allt annat. Vattenfall gör till exempel grova vinster på höga elpriser och smutsig kolbrytning i Tyskland.
Att besluten i statliga företag fattas i lönndom är demokratiskt ohållbart. Detta är ingen vendetta, K G Abramsson. Detta är nödvändigt för att de statliga bolagen ska kunna göra sitt jobb och på rätt sätt.
Jag har några frågor till K G Abramsson. Är det SJ:s lednings fel att man behövde ytterligare kapital och var nära konkurs för några år sedan? Hade det något att göra med den underkapitalisering som vi nu i efterhand kan konstatera?
Anf. 7 Karl Gustav Abramsson (S)
Herr talman! Jag kommenterar direkt frågan om det var SJ-ledningens fel att man fick ett underkapitaliserat bolag. Det tror jag inte. Sammantaget på det underlag som regeringen hade att ta ställning till ansåg man att kapitaliseringen var tillräcklig. Regeringen har också vidgått så småningom att man behövde ett tillskott av kapital. Det har jag även berört i mitt inledningsanförande.
Man kan inte bestämma det en gång för alla. Vi har rättat till det problemet. Vi har gjort det på ett sätt som är sjyst. Nu ser vi resultatet av det. SJ går bättre och redovisar vinst. Om jag får ha en prognos om hur det kommer att se ut i SJ tror jag att det kommer att bli ännu mycket bättre. Det borde Eva Flyborg vara glad över och inte bara söka efter fel och brister i regeringens hantering av bolaget.
Anf. 8 Eva Flyborg (Fp)
Herr talman! Det som vi nu diskuterar är det oberoende granskningsorganet Riksrevisionen som har tittat på just bolagiseringsprocessen. Det har sett på förberedelserna, genomförandet och hur man agerade efteråt och funnit att det finns så många stora fel och allvarliga brister att det är uppseendeväckande.
Det är bra att vi diskuterar det här i kammaren. Men det blir aldrig så mycket diskussion. Vi framför våra synpunkter som faktiskt baserar sig på Riksrevisionens rapport. Vi får bara tillbaka: Några bolag går ju bra, vi tjänar pengar, och allt är väl. Så är det inte.
Jag har bara en fråga till. Jag får egentligen inte så många svar, men jag försöker i varje fall. Varför lyssnade man inte på alla varningar som bevisligen fanns innan från egna konsulter, styrelsen och oberoende bedömare? Varför ville man inte lyssna? Vi kan se i efterhand att man hade varningarna, men man ville inte lyssna.
Anf. 9 Karl Gustav Abramsson (S)
Herr talman! Eva Flyborg som långvarig deltagare i revisionsarbete måste vara medveten om att revisionen alltid är klok i efterhand.
Det är svårt att gå in i starten och säga att så här ska vi göra och så här bör vi göra därför att vi kommer att få ett sådant här resultat. Det är helt naturligt att man kan upptäcka brister i hanteringen i efterhand. På så sätt är Riksrevisionens uppgift ganska tacksam. Med ett dokumenterat underlag kan man kritisera regeringen, i det här fallet.
Det fanns ganska mycket underlag i samband med bolagiseringen av SJ. När regeringen satte sig ned och funderade över hur man skulle hantera underlaget bedömde man, utifrån en helhetssyn, att man hade tillräcklig kunskap om hur det skulle skötas. Det som man inte kunde bedöma tillräckligt var om bolaget skulle få den kapitalstruktur som det behövde för att kunna leverera det som ägaren hade bestämt. Det missgreppet har regeringen erkänt, och det tycker jag att Eva Flyborg borde hålla i minnet.
Anf. 10 Anne-Marie Pålsson (M)
Herr talman! K G Abramsson sade att det nog inte behövdes någon större diskussion om det här ärendet. Några meningar senare påtalades att Vattenfall har ett värde av 500 miljarder kronor. 500 miljarder kronor är mer än vad som finns i de fyra AP-fonderna. Menar verkligen K G Abramsson att man inte behöver diskutera hur ett företag av den storleken sköts och vilken insyn och kontroll man har i ett företag av detta slag?
Till Vattenfall ska man förstås lägga alla de andra statliga företagen. Då hamnar vi på ett värde av de statliga företagen som kanske ligger på uppemot 1 000 miljarder kronor. Det är alltså våldsamma värden! Det är klart att sådana tillgångar, som är gemensamt ägda av svenskarna, måste kunna diskuteras av representanter i den här kammaren. Någonting annat är för mig fullständigt otänkbart.
K G Abramsson är folkets representant i riksdagen. Han företräder rimligtvis folkets intressen. Anser inte K G Abramsson att han i denna roll bör tillgodose folkets fullt berättigade krav på insyn i och kontroll över gemensam egendom?
Herr talman! Jag ställde två frågor i mitt inledande anförande. Den ena handlar just om kraven på insyn och kontroll. Den andra handlade om ifall K G Abramsson anser att Riksrevisionen har fel i sak. Jag undrar om jag kan få svar på de båda frågorna nu.
Anf. 11 Karl Gustav Abramsson (S)
Herr talman! Jag har inte förutsatt att vi inte skulle kunna diskutera de statliga bolagen i kammaren. Det gör vi ju varje år, till och med vid flera tillfällen nu tack vare Riksrevisionens granskningar. Det är inte det det är fråga om.
Men jag tycker att Anne-Marie Pålsson gör det enkelt för sig genom att säga att det som Riksrevisionen har sagt är lag och den ordning som alla ska rätta sig efter. Det är en granskning som man har gjort från Riksrevisionens sida, vars uppfattning inte delas av alla i alla avseenden, och inte av regeringen på vissa punkter. En del har man sagt att man är beredd att ta upp därför att man tycker att det har varit värdefullt att man har tittat på det.
Men jag vänder mig mot just frågan om att Riksrevisionen i sina rapporter alltid skulle ha hundra procent rätt. Det är ofta tal om värderingsfrågor. Det är det som regeringens synpunkter handlar om i budgetpropositionen för 2006 och i den information som har getts från departementsledningen till utskottet. Man kan inte ställa en sådan fråga. Har Riksrevisionen fel eller rätt? Det är mycket av värderingsfrågor.
När det gäller mitt ombudsmannaskap för svenska folket så vidgår jag att det är så. Jag är en representant som ska vara med och granska och se till att det fungerar. Jag tycker att vi sköter det på ett ganska hyggligt sätt.
Anf. 12 Anne-Marie Pålsson (M)
Herr talman! Det börjar likna ett svar, fast inte riktigt. Jag ska upprepa: Riksrevisionens uppfattning delas inte i alla dess delar av regeringen. Nej, det förstår jag. Det är ju regeringen som kritiseras så det är klart att regeringen slår ifrån sig.
Men gör inte K G Abramsson en självständig bedömning av Riksrevisionens granskningsrapporter? Han sitter ju i riksdagen och inte i regeringen. Det är som företrädare för riksdagen man ska göra en granskning, och man ska inte lyssna på vad regeringen säger i varje enskild fråga.
Vilken är då K G Abramssons egen självständiga granskning av Riksrevisionens framställning? Är det den samma som regeringens? Det är detta som är den viktiga frågan. Om riksdagen ska ha någon funktion i de här sammanhangen så måste riksdagen kunna göra egna bedömningar och inte alltid se som sin uppgift - om man tillhör regeringsunderlaget - att gå på regeringens riktlinjer.
När det gäller de statliga bolagen handlar det inte primärt om vad Riksrevisionen säger och inte säger. Det handlar om vilken kontroll och insyn som skattekollektivet kan ha när det gäller den gemensamt ägda egendomen. Ska vi låta tillgångarna få styras och ställas med av en liten ägarförvaltning i Näringsdepartementet och några välavlönade direktörer? Är det det som K G Abramsson menar?
Anf. 13 Karl Gustav Abramsson (S)
Herr talman! Det är klart att jag har gjort egna bedömningar av Riksrevisionens rapport. Jag har gått igenom den ett par gånger för att se de nyanser som man har redovisat.
Något förvånad blev jag när Riksrevisionen inför utskottet bredde ut sig om rapporten. Man tog upp vissa frågor som man inte hade nämnt i rapporten, och enligt uppgift skulle man fördjupa sig i dem. Man skulle ta upp dokumenthanteringen igen och den avsaknad av dokument som man påstod fanns.
Det är klart att jag som ledamot av Sveriges riksdag och näringsutskottet försöker bedöma det utifrån vad man skriver. Men jag måste ju också lita till att regeringen, som sysslar med detta varje dag, har synpunkter och värderingar som kanske ligger närmare verkligheten än de har som tillfälligtvis granskar en sådan här verksamhet.
Jag tror inte att Anne-Marie Pålsson behöver vara orolig för att jag inte i alla fall försöker göra mitt jobb så gott jag kan. Om det brister måste väljarna, bland annat i Västerbotten, säga till den 17 september 2006.
Anf. 14 Mikael Oscarsson (Kd)
Herr talman! I sitt anförande antyder K G Abramsson att vi skulle vilja sälja ut Vattenfall på ett ansvarslöst sätt. Han vet mycket väl att vi inte vill sälja ut Vattenfall, LKAB, Sveaskog eller något sådant bolag. Det bekymrar mig att han står i riksdagens talarstol och försöker föra svenska folket bakom ljuset.
Vi är inte ansvarslösa med våra gemensamma tillgångar. Ansvarslöst är det när man inte lyssnar på de råd som man får från experter inför stora bolagiseringar. Ansvarslös är man om man inte lyssnar till råd som man får från erfarna revisorer. Vi är inte ansvarslösa, K G Abramsson. Däremot står vi här i dag för att diskutera den socialdemokratiska regeringens ansvarslöshet som höll på att störta hela folkets SJ över ruinens brant.
När vi nu talar om ansvarslöshet så kan vi tala om den regering som inte drev bara SJ utan också Svenska Skogsplantor till ruinens brant. Vi skulle kunna tala en liten stund om den regering som lät Teracom göra så pass vidlyftiga affärer att bolaget var tvunget att be svenska staten om mer pengar. Eller varför inte ägna någon liten stund åt den regering som trodde att det var förenligt med högt ställda miljökrav att låta Vattenfall göra miljardinvesteringar i brunkol i Polen och Tyskland?
När vi har betat av den listan har vi nog inte tid att diskutera hur regeringen har förvaltat bolag som Vin & Sprit, Systembolaget, Posten, Samhall, Svenska Spel, Apoteket med flera.
En skillnad mellan oss i alliansen och Socialdemokraterna är att vi vill dra lärdom av de misstag som har begåtts. Vi vill lyssna till riksrevisorerna och dra lärdom av deras råd.
Anf. 15 Karl Gustav Abramsson (S)
Herr talman! Jag skulle behöva fem gånger två minuter för att svara på Mikael Oscarssons frågor eller bemöta hans påståenden. Jag ska koncentrera mig på några här.
Jag har inte direkt sagt att Kristdemokraterna har lagt fram något förslag om att sälja Vattenfall. Men Kristdemokraterna ingår väl i den så kallade alliansen?
I ett budgetförslag för 2006 har man räknat in ganska stora pengar från försäljning av statliga företag. Det är väl inte Svenska Skogsplantor, Lagerhus AB eller något annat mindre företag som Mikael Oscarsson har tagit upp på den försäljningslistan. Jag tror, och misstänker, att det finns större statliga företag som står på den försäljningslistan om man ska komma upp till de 150 miljarder, minst, som alliansen föreslår att man ska få in genom att sälja statliga företag. Det vore bra om Mikael Oscarsson kunde säga någonting om vilka företag man har på försäljningslistan.
Regeringen lyssnar visst på de råd som den får från sina konsulter, men regeringen har ju ansvar för att göra den slutliga bedömningen på grund av allt det underlag som finns. Det har regeringen redovisat att den har gjort. I efterhand har man konstaterat att man varit tvungen att justera detta på punkten om kapitaliseringsfrågan. Jag undrar hur det skulle ha låtit i Sveriges riksdag om regeringen hade kommit till riksdagen och sagt att den ville ha 2 miljarder kronor när man skulle bolagisera Statens järnvägar. Då hade det nog varit ett himla liv, om jag får spekulera lite. Jag tror att den väg man fick välja är bättre för staten och för svenska folket.
Anf. 16 Mikael Oscarsson (Kd)
Herr talman! Den här debatten var ämnad att handla om Riksrevisionens starka kritik av bolagiseringen av SJ. Det enda som K G Abramsson kan komma fram till när han tittar på den massiva kritiken är att det eventuellt var ett litet missgrepp med kapitaltillskottet. Han talar om ägarstyrningen och säger att det är ingen fara. När det gäller den formlösa styrningen är det ingen fara. När det gäller regleringsfrågor finns det ingen anledning att göra någonting.
Det är så belysande. Varför vill ni inte lyssna på kritiken? Det är det som jag vill komma fram till i min replik här. Jag anser att det vore ansvarsfullt. Ansvarstagande och ödmjukhet hör ihop. Den som inte lyssnar är inte ödmjuk. Det här är en graverande kritik. För att vi ska ha framgångsrika statliga bolag är det nödvändigt att vi tar lärdom av de misstag som har begåtts och att vi lyssnar till riksrevisorerna och deras råd och gör de förändringar som de pekar på. Det förvånar mig att K G Abramsson inte använder någonting av sin repliktid till att ta upp de saker som de faktiskt pekar på.
Anf. 17 Karl Gustav Abramsson (S)
Herr talman! Det är precis det jag har gjort, men Mikael Oscarsson lyssnar inte. Jag har sagt att regeringen har tagit till sig den kritiken. Man undersöker hur man eventuellt ska omdana ägarförvaltningen i de statliga företagen. Man tittar på hur ägarstyrningen ska ske via de olika policydokumenten eller på annat sätt, givetvis inom ramen för den lagstiftning som finns. Regleringsfrågorna finns faktiskt i en proposition som Mikael Oscarsson måste ha fått. Den kom i förra veckan. En del av de frågor som Riksrevisionen tar upp finns i den propositionen.
Det mesta av det som Riksrevisionen tar upp bearbetas i Regeringskansliet. Men man kan inte vid ett och samma tillfälle, någon gång i forntiden, ha bestämt att allting ska se ut på ett visst sätt. Här lär man sig löpande hur man ska hantera frågorna.
Om jag går tillbaka till min första debatt om statliga företag måste jag säga att det är väldigt mycket som har hänt sedan 1998 och fram till 2006. Det måste väl Mikael Oscarsson också vara medveten om. Här har man arbetat med att förfina formerna för ägarstyrning, för hur man ska förvalta de statliga företagen och så vidare. Men aldrig hör jag någon säga i en debatt att någonting har blivit bättre. Det är väldigt trist. Jag tror att vi skulle tjäna lite på om ni någon gång kunde säga att detta har regeringen gjort bra. Men det är bara kritik. Allting är dåligt.
Anf. 18 Håkan Larsson (C)
Herr talman! Det här är egentligen en lite underlig debatt. Jag tycker att om man vill ha väl fungerande och bra statliga företag skulle man se Riksrevisionens synpunkter som ett stöd för att förbättra och inte bara säga att det är värderingar och att man tycker annorlunda i regeringen. Flera av de statliga företagen fungerar väl. Är det detta K G vill höra någon säga? Men det kunde vara mycket bättre om man tog hänsyn till de råd som en oberoende granskare kommer med.
Låt oss se framåt. Det står i betänkandet att Regeringskansliet utreder hur man ska kunna komma på andra rutiner vad gäller dokumentation, hur beslutsfattandet sker, vilket underlag som finns och så vidare. Innebär det att den kritiserade formlösa styrningen kan förpassas till historien snart? Det kan inte vara bra att man inte vet vem som fattar besluten.
Sedan finns det också en utredare som ska väga för- och nackdelar med att man kan vara både ägarföreträdare och styrelseledamot. Tycker K G att för- eller nackdelarna överväger? Behöver man utreda detta så mycket för att se vad resultatet blir?
Anf. 19 Karl Gustav Abramsson (S)
Herr talman! Jag tror att regeringen tar intryck av revisionens synpunkter. Det gör den visst. Men som jag har sagt tidigare här tror jag att det är väldigt mycket av värderingar som man måste lägga in i detta. Riksrevisionen kan inte alltid ha rätt. Det vänder jag mig definitivt emot. De har kanske inte samma erfarenhet och, som Håkan Larsson också vill påstå, inte samma underlag i varje läge som man har när man ska ta ställning till olika frågor.
Nu har man sagt att man ska titta på dokumentationssidan. Man ska vara mer noggrann med det, men det ska utredas. Man har också sagt att man ska se över själva förvaltarfrågan. Den typen av frågor har ju varit föremål för riksdagens hantering tidigare. Jag vill minnas att konstitutionsutskottet har haft dem uppe och konstaterat att detta är förenligt med de regler som gäller. Sedan kan man fråga sig om det är lämpligt eller mindre lämpligt, och det är väl i så fall det som den här utredningen ska komma fram till. Kan man reglera det på något annat sätt för att skapa större förståelse för regeringen och bolagsförvaltningen? Förmodligen är det väldigt lite som i så fall skulle behöva justeras för att i vart fall Håkan Larsson skulle bli nöjd.
Anf. 20 Håkan Larsson (C)
Herr talman! Det behöver nog justeras en del för att jag ska bli nöjd. Det är bra om regeringen tar intryck, men det vore kanske minst lika bra om majoriteten i utskottet också kunde ta intryck och inte bara säga att Riksrevisionen har fel på alla punkter. De kanske har fel någon gång, men de kan ju ha rätt också. Jag tror att de har rätt i flera fall, inte minst när det gäller oklarheterna om vem som fattar besluten. Om vi ska ha starka statliga företag, som allmänheten och medborgarna har förtroende för, måste de kunna granskas så att man vet vem som har ansvar för de beslut som fattas. På den punkten måste det bli bättre för att de statliga företagen ska kunna utvecklas positivt framöver.
Jag frågar en gång till: Tror K G Abramsson att utredningen innebär att den formlösa styrningen förpassas till historien? Eller ska den fortsätta även framöver?
Anf. 21 Karl Gustav Abramsson (S)
Herr talman! Jag vet inte vad utredningen kommer att landa i. Det vore fel att ha någon förutfattad mening om detta. Jag tycker att ni borgerliga företrädare överdriver frågan om formlös styrning. Den har blivit ett mantra för er. Ni säger att här har man inte koll på någonting. Om man i vissa fall saknar något dokument kan det givetvis kritiseras. Jag tycker att det lyser igenom lite grann att regeringen skulle ha någon sorts avsikt att försöka mörka för riksdagen och för medborgarna hur man hanterar de statliga bolagen. Jag har absolut inte den tron. Det vore oerhört allvarligt i så fall. Jag tror inte för en minut att så är fallet.
Jag utgår ifrån att om nu regeringen har konstaterat att man borde se över de här frågorna kommer man med förslag som inte skulle försämra situationen utan naturligtvis förbättra den. Den dagen i oktober om vi träffas i kammaren, Håkan Larsson, får vi väl se hur de förslagen ser ut. Då får vi ta upp och debattera det regelverk som i så fall föreslås.
Anf. 22 Lennart Beijer (V)
Herr talman! Det här betänkandet gäller alltså Riksrevisionens behandling av bolagiseringen av SJ AB, och det finns framför allt två viktiga synpunkter från revisionen. Det är dels att det behövs transparenta, grundliga berednings- och beslutsprocesser, där man alltså tycker att det finns det man kallar formlös styrning, dels frågan om kapitaliseringen av bolaget när det bildades.
Som har framgått av diskussionen har regeringen vidtagit åtgärder för att se över ägarstyrningen, och man ska tillsätta en särskild utredare, som också ska se över ett antal av de punkter som revisionen tar upp.
Vad gäller kapitaliseringen ordnade vi den när det blev uppenbart att det saknades resurser i SJ. Vad jag kommer ihåg från den diskussionen var att det var under väldigt kraftig kritik från åtminstone Folkpartiet och Kristdemokraterna, som inte tyckte att det behövdes några pengar utan att man skulle lämna ut SJ på den öppna marknaden.
Herr talman! Riksrevisionens arbete och genomgång av de statliga företagen även tidigare, vilken beslutsprocess som finns, är viktig. Påpekanden från Riksrevisionen leder till åtgärder i regeringens och departementens styrning av de statliga företagen. Samtidigt måste vi hantera Riksrevisionens rapporter med viss försiktighet. Utskotten kan inte bara hoppa på varje förslag från Riksrevisionen utan mycket ordentliga egna analyser. Jag tror att man ska se Riksrevisionens förslag ungefär som alla de goda och bra motioner med förslag som vi ledamöter väcker varje år men som det möjligen brukar bli goda skrivningar omkring, och sedan förutsätts det på något sätt att det vidtas åtgärder. Det vore livsfarligt, av vilken majoritet som helst, att alltid utan ordentlig genomgång hoppa på revisionens, kanske goda, förslag.
Riksdagsledamöter som också är ledamöter i Riksrevisionens styrelse bör dessutom, tycker jag, avhålla sig från att agera alltför hårt partipolitiskt. Ett sådant agerande riskerar att devalvera det viktiga revisionsinstrumentet.
Herr talman! Partierna och ledamöterna har väldigt stora möjligheter att följa och kontrollera de statliga företagen. Dessa möjligheter borde kanske utnyttjas mer och bättre. Bland annat borde vi vara mycket flitigare med att besöka de statliga bolagens numera öppna stämmor.
Intressant är också att läsa protokollet - det är inte så gammalt, utan bara fyra fem år - från bolagiseringen av SJ AB. Läser man i texten där ser man att moderater, folkpartister och kristdemokrater inte var nöjda med den bolagisering som skedde. De ville ha en fullständig konkurrensutsättning av hela järnvägsnätet. Man kan alltså inte i protokollet utläsa någon som helst oro från de partierna om hastigheten i bolagiseringen eller om SJ AB var alltför svagt kapitaliserat. De önskade snabb och total avreglering, och de hade inga krav på att detta skulle analyseras eller konsekvensbehandlas. De olika järnvägsbolagen skulle konkurrera om avgångstiderna från Stockholms central, Göteborgs central och Malmö central. Var och en förstår i dag vilka konsekvenser en sådan total avreglering hade fått.
I dag är SJ AB, efter de här resorna, ett lönsamt företag och ett företag som är berett att vara en spelare på den framtida europeiska järnvägsmarknaden. Jag vet inte, men jag tror att åtminstone en del av ledamöterna har lyssnat på SJ AB:s ordförande, den inte helt okände Adelsohn. Jag är glad att kunna säga att i den här frågan - hur SJ AB ska skötas, hur en eventuell reglering ska se ut och vilka transportpolitiska mål SJ ska ha - har jag väldigt mycket gemensamt med den gamle högermannen Adelsohn. Det vore jättebra om ledamöterna i andra partier också tillägnade sig lite av de kunskaper som ordföranden i SJ AB har i den här frågan.
Därmed, herr talman, vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.
Anf. 23 Ingegerd Saarinen (Mp)
Herr talman! Riksrevisionen har granskat bolagiseringen av SJ och ett antal andra statliga bolag och kommit med en hel del kritik. Miljöpartiet har med stort intresse tagit del av granskningen och kritiken, och vi har tagit till oss av kritiken och tycker att det här är viktigt att se över. Vi kan också konstatera att regeringen tillsätter en utredningsman, som ska göra en översyn som grundar sig på den kritik som Riksrevisionen har kommit med. Därför tycker jag att det är lite orättvist att säga att regeringen inte bryr sig om Riksrevisionens kritik. Det är ju den som har föranlett översynen.
Regeringen har som målsättning för ägarstyrningen att förvaltningen på ett avvägt sätt ska balansera en effektiv form för förvaltning som ger utrymme för en professionell, proaktiv och ansvarstagande löpande förvaltning samtidigt som kravet på öppenhet och god extern och intern kontroll kan upprätthållas. Det här är naturligtvis målsättningar som Miljöpartiet instämmer i. Det är goda målsättningar.
Regeringen säger också: Bland annat som ett led i strävandena att uppnå en effektiv ägarstyrning och säkerställa en god utveckling för bolagen medverkar anställda på departementen aktivt i de förvaltande bolagens styrelsearbete. För- och nackdelar med den nämnda formen för förvaltning ska prövas i översynen och en slutsats ska redovisas.
Miljöpartiet ställer sig också väldigt tvivlande och tvekande till den här formen av styrning. Jag tycker att det är väldigt värdefullt att det är med bland de saker som ska ses över. Jag misstänker att det inte är bra för klarheten och lättheten att följa beslut och så vidare. Men å andra sidan finns det olika sätt att balansera i den här frågan. Jag tycker att det är rimligt att i översynen ta upp både för- och nackdelar med den här typen av styrning och komma med något slags redovisande slutsats som vi sedan kan reagera på. Jag tycker att det är värdefullt, även om jag misstänker att den styrningsformen inte är så bra. Men det återstår att se när vi får resultatet. Jag tror och hoppas att om vi får ett resultat som visar att det här inte är så bra så kommer regeringen att reagera på det och göra någonting åt det.
Regeringen tycker också att det är viktigt att granska hur ägaranvisningar riktade till statliga bolag bör utformas och pröva lämpligheten av att underställa bolagsstämman vissa typer av allmänna policydokument eller mer bolagsspecifika anvisningar och pröva hur sådana ägaranvisningar i så fall bör utformas. Man säger också att aktiebolagens bestämmelser angående de olika bolagens kompetensområden och begränsningar för dessa ska beaktas. Jag tycker att det är vettigt och rimligt, och jag ser fram emot översynen och att få granska resultatet av den. Då kanske vi kan återkomma med vad vi ska göra som ett resultat av det.
Sedan handlade det om kapitaliseringen av SJ. Här måste man väl säga att regeringen har reagerat. Man gjorde en välgrundad bedömning till en början. Sedan fann man att det inte fungerade, och då ändrade man sig, gjorde en ny bedömning och tillförde mer medel. Det är väl bra att man kan reagera så, för hela sanningen är inte uppenbar ända från början i alla sammanhang. Det är bra att man är beredd att reagera på information som kommer allteftersom.
Jag kan avsluta med att svara på Anne-Maries två frågor. Anser man att Riksrevisionen har fel? Min misstanke är att Riksrevisionen har rätt i mycket, men jag tycker att det är viktigt att det här granskas i en översyn så att vi får lite mer välgrundade svar på den frågan.
Den andra frågan av Anne-Marie var: Varför inte insyn och kontroll över statlig egendom? Den anser jag nog att vi har fått svar på genom de direktiv som utredningen har och de målsättningar som regeringen har. Man vill faktiskt ha insyn och kontroll över den gemensamma egendomen.
Anf. 24 Anne-Marie Pålsson (M)
Herr talman! Jag fick något slags svar här på slutet - dock vet jag inte hur jag ska tolka det. Ingegerd Saarinen säger sig inte riktigt vilja ta ställning i frågorna förrän man har sett regeringens översyn. Men regeringen har ju ett partsintresse i det här sammanhanget. Ska man lita mera på partsintressens utlåtanden än på en oberoende riksrevision? Det är väl snarare så att regeringen talar i egen sak? Därmed finns ju större anledning att lita på en oberoende riksrevision än på regeringen i det här sammanhanget. Då ställer jag min första fråga till Ingegerd Saarinen: Är regeringen mera trovärdig i det här sammanhanget?
Min andra fråga är: Hur ser Ingegerd Saarinen på sitt eget uppdrag här i riksdagen? I trafikutskottet valde Miljöpartiets representant att ställa sig bakom Riksrevisionens kritik. När ärendet kom till näringsutskottet valde Miljöpartiets representant att inte ställa sig bakom Riksrevisionens kritik. Det här är inte en budgetfråga. Det här är en granskningsfråga. Hur kan det vara så att man från Miljöpartiet har de här olika uppfattningarna? Vågar man från Miljöpartiets sida inte ha en egen välgrundad uppfattning i de här frågorna? Vågar man inte från Miljöpartiets sida kritisera regeringen för dess styrning av de statliga bolagen och instämma i den kritik som kommit så många gånger från den oberoende Riksrevisionen?
Anf. 25 Ingegerd Saarinen (Mp)
Herr talman! Är regeringen mer trovärdig än en utredningsman? frågar Anne-Marie Pålsson först. Det beror naturligtvis på. Jag tycker att det är vettigt och rimligt att en utredningsman tittar på de här frågorna och försöker värdera för- och nackdelar med olika typer av styrelseform. Jag tror att vi i våra fortsatta bedömningar kan ha nytta av att någon tittar lite djupare på det.
Riksrevisionen har kommit med kritik, men man kan ju inte säga att de har gett ett fullvärdigt koncept för
hur
allting ska utföras. Kritiken finns där, och den måste vi ta till oss och försöka göra bästa möjliga av. Ett led i att göra bästa möjliga av kritiken är ju den översyn som en utredningsman ska göra.
Det är väl kanske också svar på Anne-Maries andra fråga. Vi vill ha en översyn därför att vi har tagit till oss av kritiken och tycker att det är viktigt att vi reagerar på den.
Anf. 26 Anne-Marie Pålsson (M)
Herr talman! Det var intressant att höra! Riksrevisionen engagerar vassa svenska experter. Det är inte så att Riksrevisionens egna tjänstemän sitter och knåpar ihop lite granskningsrapporter, utan i Riksrevisionens arbete tillkallas experter på området, i det här fallet experter på aktiebolagslagen och styrning av aktiebolag. Men likväl föredrar Ingegerd Saarinen att tro på regeringens egna utredare. Det är intressant. Det är ungefär som att säga: Vi tror inte på Riksrevisionen - vi tror mer på regeringens utredare.
Jag tycker att det är mycket anmärkningsvärt.
Dessutom har Riksrevisionen inte kommit med egna förslag på hur detta ska gå till utöver det som redan finns i aktiebolagslagen, därför att det som styr de statliga bolagen likaväl som andra bolag är aktiebolagslagen. Så enkelt är det. Men staten lever ju inte upp till aktiebolagslagen och de krav som finns där. Ska vi ha en gräddfil för staten i de här frågorna?
Nej, det jag får höra övertygar inte riktigt. Det övertygar inte heller att Miljöpartiet på nytt visar en form av feghet inför regeringen och väljer att ställa sig bakom regeringens i det här fallet dåliga styrning av företag i stället för att visa någon form av självständighet i riksdagen och visa att man faktiskt vågar värna sina väljares intressen och tala om för regeringen att det här inte duger.
Anf. 27 Ingegerd Saarinen (Mp)
Herr talman! Jag vill först kommentera att vi gör en annorlunda bedömning mellan trafikutskottet och näringsutskottet. Jag tycker inte att det är så. Trafikutskottet har instämt i kritiken av hur saker och ting har hanterats. Även i näringsutskottet tar jag till mig av kritiken, men jag tycker samtidigt att det är värdefullt med den översyn som ska hjälpa oss ytterligare ett steg framåt för att förbättra styrningen av de statliga bolagen.
Jag har naturligtvis stor respekt för Riksrevisionen. Jag håller inte för osannolikt att mycket av det man därifrån säger kommer att visa sig vara det som ska göras, men det återstår för granskningen att säga sitt om också.
Beslut, Genomförd
Beslut: 2006-03-31
Förslagspunkter: 2, Voteringar: 2
Protokoll med beslut
- 2006-03-30Protokoll 2005/06:98
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Riksrevisionens styrelses framställning angående bolagiseringen av Statens järnvägar
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår framställning 2005/06:RRS6 punkterna 1 och 2 samt motionerna 2005/06:N14 yrkandena 1-4 och 6 samt 2005/06:N15.- Reservation 1 (m, c, fp, kd)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (m, c, fp, kd) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 114 0 0 30 m 0 43 0 12 fp 1 32 0 15 kd 0 22 0 11 v 22 0 0 6 c 0 14 0 8 mp 10 0 0 7 - 1 0 0 1 Totalt 148 111 0 90 Den långsiktiga regleringen av järnvägssektorn
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2005/06:N14 yrkande 5.- Reservation 2 (m, c)
- Reservation 3 (fp, kd)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (fp, kd) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 114 0 0 30 m 0 0 43 12 fp 0 33 0 15 kd 0 23 1 9 v 22 0 0 6 c 1 0 13 8 mp 9 0 0 8 - 1 0 0 1 Totalt 147 56 57 89
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.