Riksrevisionens rapport om tings-rätters effektivitet och produktivitet
Fru talman! För att förtroendet för rättsväsendet ska upprätthållas krävs att alla delar är rättssäkra och effektiva. Polisen, åklagarna, domstolarna och kriminalvården måste självklart ständigt utvecklas och effektiviseras.
Riksrevisionen har en kontrollerande och pådrivande funktion. Ärendet i dag handlar om Riksrevisionens rapport om tingsrätters effektivitet och produktivitet - det vill säga hur många mål man avgör.
Det är viktigt att alla delar av rättsväsendet, och förstås alla statliga myndigheter, tar rapporterna från Riksrevisionen på största allvar.
Mycket av diskussionerna i dag i rättssamhället rör inställda rättegångar. Varje år ställs 6 procent av de planerade brottmålsrättegångarna in. Uteblivna tilltalade är den huvudsakliga anledningen, då de inte har kunnat nås för delgivning.
Brottmålsförhandlingar som gång på gång ställs in på grund av bristande delgivning påverkar tilliten till domstolarna. Även förhållandet att relativt många enkla brottmål preskriberas innan domstol får möjlighet att pröva målet påverkar förtroendet för domstolarna. Kostnader för försvarare samt besvär för vittnen och målsäganden är också en följd.
Domstolsverket har därför satt igång ett arbete för att på alla sätt se till att de verktyg som finns för att kunna delge den tilltalade verkligen används av de rättsvårdande myndigheterna. Det finns nämligen en stor mängd olika åtgärder och verktyg som kan användas, men vid en kartläggning av inställda förhandlingar har det visat sig att de inte använts. Om varje länk i kedjan skulle fungera skulle antalet inställda mål gå ned högst väsentligt.
Arbetet med att delge alla tingsrätter kunskaper går nu vidare. Det är ett bevis på att tingsrätters arbete kan och ska effektiviseras.
En annan åtgärd är det snabbförfarande som från åklagarsidan ska införas på försök. Vid två tingsrätter kommer från den 1 januari ett arbete med ett så kallat snabbförfarande att sättas igång.
Vid brott som till exempel rattfylleri görs utredningen på brottsplatsen och delges den misstänkte med detsamma. Tid för rättegång sätts också ut inom en mycket snar framtid. Detta arbete sätts igång vid årsskiftet, och det är bara att hoppas på framgång.
Jag har nu beskrivit två olika förfaranden som med största sannolikhet kommer att medverka till större effektivitet, och det är jag säker på att alla kommer att välkomna.
Därmed yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande.