Herr talman! Riksrevisionens rapport Att hantera ett komplicerat skattesystem är en svidande kritik mot regeringens alltför passiva regelförenklingsarbete. Regeringens svar med åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser är förvånande tunt. Det är uppenbart att regeringens regelförenklingsarbete för företagande är lågprioriterat, eftersom de förändringar som föreslås ofta är av begränsad omfattning.
Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag eftersom det är uppenbart att regeringens åtgärder hittills är otillräckliga för att möta rekommendationerna från Riksrevisionen. Utskottet föreslår därför att riksdagen riktar ett tillkännagivande till regeringen om att göra mer för att öka takten i regelförenklingsarbetet.
Arbetsmarknadspolitik och näringspolitik måste gå hand i hand. Det duger inte att tala sig varm för sysselsättningsfrågor och samtidigt låta företagen huka under administrativa bördor och tillväxthämmande skatter.
Eftersom små och medelstora företag skapar fyra av fem arbetstillfällen i Sverige måste politiken underlätta för dessa att växa och anställa. Men de förslag som regeringen har aviserat, till exempel 3:12-reglerna, blir kontraproduktiva för ett land som så väl behöver fler jobb.
År 2008 inrättade alliansregeringen Regelrådet. Det gjordes som ett led i arbetet med regelförenklingar för företagen. En genomlysning av en sådan tredje part har visat sig vara en framgångsrik modell i både Sverige och andra länder.
Under alliansregeringens tid minskade också de administrativa kostnaderna för företagen med 7 miljarder kronor, och nära 600 förenklingsförslag genomfördes.
En av Regelrådets uppgifter är att yttra sig över kvaliteten på de konsekvensbeskrivningar som finns i regeringens propositioner och skrivelser och som innebär stor påverkan på företagen. Här finns ytterligare en problematik eftersom konsekvensanalyserna inte sällan är undermåliga.
Ett mer ambitiöst regelförenklingsarbete skulle underlätta för framför allt de små och medelstora företag som inte har samma resurser att hantera en komplicerad skatteadministration som stora företag.
Riksrevisionen är i sin skrivelse tydlig med att förenklingsarbetet sker i alltför låg takt.
Herr talman! Näringslivets regelnämnd gjorde i december 2016 en Skopundersökning om företagens syn på regelförbättringsarbetet. Den visar bland annat att företagens förtroende för regeringens regelarbete är mycket svagt.
Undersökningen visar också att om olika regelverk som berör företagens verksamhet skulle minska kostnader och risker väsentligt skulle nästan vartannat, 44 procent, av de tillfrågade företagen troligen öka försäljningen liksom antalet anställda.
Det långsamma regelförenklingsarbetet är en av många tillväxthämmande åtgärder i vårt avlånga land.
När jag träffar handläggare på Arbetsförmedlingen lyfter de alltid upp problemet med regelkrångel för både företag och arbetssökande.
Riksrevisionens rapport visar att andelen förslag med förenklingssyfte är låg och att förenklingsförslagen ofta sker i begränsad omfattning. Dessutom underkänns ofta konsekvensutredningarna av Regelrådet.
Av rapporten framgår även att målkonflikter mellan olika målsättningar verkar hindrande i förenklingsarbetet. Vad denna målkonflikt består av kan endast regeringspartierna svara på.
Åtta av tio av Sveriges företagare säger att de underkänner regeringens arbete med regelförenkling. Var tredje menar att det bara senaste året har blivit krångligare på grund av statliga regler. 2 procent tycker att det har blivit enklare.
Herr talman! En avvägning mellan vilka regler som behövs och vilka som kan bli en börda för företagen måste alltid göras. Eftersom förslag som rör företagen kan komma från olika departement måste konsekvensanalysen göras tvärsektoriellt. Regeringen får mycket kritik för bristen på konsekvensanalyser. Man måste slå broar mellan departementen så att förslagen inte blir kontraproduktiva för företagen.
Näringslivets regelnämnd har många utmärkta förslag för ett bättre regelsystem. Ett av dessa är att regering och myndigheter löpande bör utvärdera effektiviteten i lagstiftningen och effekterna av hela regelkomplexet. Det handlar helt enkelt om att i efterhand utvärdera vilka effekter olika regler har haft. I dag sker ju detta mer eller mindre ad hoc.
Detta var uppe i den förra debatten också. När vi lägger fram ett lagförslag och fattar beslut borde vi kanske oftare tänka på att också ha en utvärderingsklausul i förslaget. Jag tänker till exempel på den för oss i skatteutskottet aktuella kassaregisterlagen och den översyn av denna som alliansen anser måste göras.
I tidningen Entreprenör läser jag en intervju med en företagare med 26 anställda. Han konstaterar att regelkrånglet fortsätter att öka trots regeringens löften om att det ska minska. Det gör att företagen tvingas lägga ännu mer resurser på administration i stället för på tillväxt och stärkt konkurrenskraft.
Han säger: Det är nästan omöjligt att hänga med i regelfloran. Det bara läggs på hela tiden. Dessutom är det regler som inte har med produktion eller effektivitet att göra men som ändå tar oerhört mycket tid och energi. Att läsa och engagera sig i alla nya och ändrade föreskrifter är en heltidssysselsättning med tanke på att de blivit så många, påpekar han.
I stället hyr företaget in konsulter som informerar om vad som behöver göras för att undvika sanktionsavgifter vid nästa inspektion. Detta företag vill alltså inte göra fel, och då måste det vara lätt att göra rätt.
Låt mig nämna några av de förslag och förändringar som ökar regelbördan.
Mängder av olika åtgärder för att få in fler på arbetsmarknaden gör det svårt för arbetsgivare att hålla reda på vad som finns och när det passar. Dessutom krånglar de ständiga regeländringarna av arbetsgivaravgifterna till det, säger många företagare.
Från och med 2017 införs regler om att svenska företag ska upprätta en årlig hållbarhetsrapport. De nya reglerna uppskattas omfatta omkring 2 000 företag. Om man i stället lagt sig på EU-direktivets nivå hade runt 100 företag omfattats. Det är regeringens ansvar att man lägger det på många fler företag och utökar reglerna ytterligare.
De årliga lönekartläggningarna, som alliansregeringen tog bort, är tillbaka. Nu krävs skriftliga redovisningar för företag med minst tio anställda.
Regeringen kommer förmodligen att lägga fram ett nytt förslag när det gäller 3:12-reglerna.
Vi får en komplicerad kemikalieskatt som företagare som hanterar vissa produkter måste sätta sig in i.
Herr talman! Fler svenska företag ska göra energikartläggning eftersom Sverige har valt en definition som gör det mer komplicerat för företag att avgöra om de omfattas av nya krav på att kartlägga energianvändningen.
Dessutom omfattas fler företag än vad EU-direktivet kräver, eftersom företagets storlek räknas på global nivå. Därför kan även små och medelstora företag som har ett stort moderbolag i annat land omfattas. Detta är ytterligare en pålaga vars bevekelsegrund ni som representerar regeringspartierna säkert känner till.
Herr talman! Det här var bara ett axplock av de nya eller föreslagna ändringar som kräver ökad administration hos företagen. Det finns naturligtvis en risk att innovativa människor väljer att avstå från att starta företag för att regelkrånglet har blivit ett hinder. Undersökningar gjorda av EY och Novus visar att attityden till företagande är alarmerande.
I en rapport från 2017 siktar Svenskt Näringsliv inte in sig på enskilda regler, utan man lägger ett förslag med tolv rekommendationer: För varje ny regel för företagen som kommer in ska en ut – alltså ett slags feng shui-modell. Detta låter väldigt intressant, och det är något som man borde titta vidare på.
Det finns mycket att säga om regelkrånglet för företagare, och detta möter man hela tiden när man är ute på studiebesök och när man i andra sammanhang träffar företagare. Eftersom Riksrevisionens rapport så tydligt visar att regeringen måste sätta fart på regelförenklingarna yrkar jag bifall till utskottets förslag.
(Applåder)
