Riksrevisionens rapport Arktiska rådet - vad Sverige kan göra för att möta rådets utmaningar

Anf. 188 Kerstin Lundgren (C)

Herr ålderspresident! Det här är ett betänkande som kan tyckas ganska småttigt. Det handlar dock om ett av våra stora områden, Arktis, norr om den 60:e breddgraden. Det är den andra debatten vi har kring Riksrevisionens granskning av Arktiska rådet och Sveriges verksamhet i Arktiska rådet.

Vi fick rapporten till riksdagen i april 2015. Det har snart gått ett år sedan den överlämnades till regeringen. Och vi har fått en regeringsuppfattning om Riksrevisionens granskning. Den behandlar vi tillsammans med ett antal motioner i det här betänkandet.

Det är i sig, herr ålderspresident, en unik revision, eftersom det är första gången man gör en revision av Arktiska rådets arbete. Den görs gemensamt av flera medlemsstater, förutom Sverige av Norge, Ryssland, Danmark och USA. Det är naturligtvis väldigt intressant. Det är som sagt en uppföljning av ett arbete som i år har pågått i 20 år. Det var 1996 som Arktiska rådet skapades av åtta nationer.

Arktis är ett känsligt område. Många tänker sig is. Men det rör sig som sagt var om området norr om den 60:e breddgraden. Vi har naturligtvis en mycket speciell situation till följd av klimatförändringarna när den istäckta delen av Arktis öppnas upp. Jag tänker på de förändringar som följer av detta. Det är marint mycket känsligt. Det är områden som är oexploaterade som helt plötsligt blir möjliga att exploatera. Det kräver särskild omsorg och särskild omtanke.

Det är därför som vi från Centerpartiets sida var stolta över den strategi som Sverige tog fram under sitt ordförandeskap och de resultat som vi nådde som handlar om att reformera arbetet i Arktiska rådet och göra det mer effektivt. Vi fick till stånd ett permanent sekretariat i Tromsö, som är viktigt för att få struktur i arbetet, två nya avtal om sjö- och flygräddning och samarbetsavtal när det gäller oljeutsläpp. Men de är inte bindande. Det är ett av problemen.

Andra problem handlar om de rekommendationer som görs i Arktiska rådet när det gäller implementering och hur man rapporterar kring resultat. Det är en del förbättringar på väg, men det återstår rätt mycket. Det är viktigt att man får en prioritering av arbetet. Det är 80 olika projektgrupper som jobbar, och det är klart att det krävs att man försöker få en bra struktur för att också nå resultat. Det kvarstår således många utmaningar.

Vi är glada för den svenska strategi som togs fram. Det var första gången under alla dessa år som Sverige tog fram en strategi för vårt arbete i Arktiska rådet. Det gjorde regeringen 2011. Det var en prioritering då av klimat och miljö, ekonomisk utveckling och den mänskliga dimensionen.

Min fundering var naturligtvis: Vad gör den nya regeringen? Kvarstår den gamla strategin alltjämt? Att döma av regeringens skrivelse är det fallet, även om vi har sett ett pm från den 25 januari som det hänvisas till i betänkandet. Men det pm:et är ganska begränsat, herr ålderspresident. Det är ett pm från Miljödepartementet som inte lyfter något nytt.

Därför kommer vi att fortsätta att hävda det som framförs i våra motioner och också i reservationen till betänkandet. Vi vill se ett bindande avtal för säkra fartygsvägar, och vi vill också se en strategi för den marina miljön. Det tycker vi att riksdagen bör ge regeringen till känna.

Vi vill naturligtvis också förbättra uppföljning och implementering, och vi skulle gärna se att regeringen tar fram en handlingsplan för det arktiska området, för det händer mycket, även om den rent exploaterade delen när det gäller utvinning av olja och gas just nu ligger nere till följd av oljepriserna.

Jag yrkar för tids vinnande bifall bara till reservationen under punkt 1 i betänkandet.

Jag hade, herr ålderspresident, hoppats att vi skulle få en diskussion med flera deltagare kring den nya inriktning av regeringens miljöpolitik som omnämns i betänkandet. De fem sidorna är nämligen ingen ny inriktning. Det är tre punkter som är tomma och innehållslösa.

Det hade varit spännande, herr ålderspresident, om Valter Mutt från Miljöpartiet hade deltagit i dagens debatt, men nu gör han inte det. Jag kan ändå inte låta bli att roa mig med att läsa från den debatt som vi hade för ett år sedan, när Valter Mutt pratade om dåvarande strategi som något som saknade betydelse, saknade innehåll, var rena voodoon. Det var 58 sidor, och nu hänvisar man till den nya inriktningen, och det är fem sidor som inte innehåller något nytt, herr ålderspresident.

Jag hade med nyfikenhet tagit emot en exposé över Miljöpartiets regeringsarbete för att förnya strategin och ta fram det som vi båda gärna skulle vilja se, nämligen moratorium. Jag har inte talat om något tioårigt moratorium, men när vi diskuterade för ett år sedan var det några som hävdade det. Men jag ser att Miljöpartiet – kanske av naturliga skäl – har valt att inte delta i debatten i dag om den andra delen av Arktisrevisionen. Hade de gjort det hade det varit spännande att läsa en del citat. Möjligen har de, herr ålderspresident, läst dem själva och insett att det är bäst att de stannar hemma.

(Applåder)

Anf. 189 Hans Linde (V)

Herr ålderspresident! Vänsterpartiet anser att det är viktigt och välkommet att Riksrevisionen har granskat Sveriges arbete i Arktiska rådet. När det kommer till Riksrevisionens granskning, deras rekommendationer och hur regeringen har valt att förhålla sig till dessa står vi bakom utskottets betänkande.

Men dagens betänkande behandlar också mer övergripande frågor om Sveriges Arktispolitik. Vänsterpartiet har valt att skriva en motivreservation eftersom vi ser stora behov av en mer aktiv svensk Arktispolitik, inte minst efter åtta år med en borgerlig regering med en mycket försiktig och passiv politik när det gäller de stora utmaningar i fråga om både klimat och säkerhetspolitik som Arktis står inför.

Arktis är ju en unik del av vår planet. I 800 000 år har delar av Arktiska havet varit täckt av is. I Arktiska havet och på landområdena runt omkring har det utvecklats ett unikt – men också mycket känsligt – natur- och djurliv. Arktis är i dag hem för drygt 4 miljoner människor. Många av dem tillhör olika urfolk, till exempel samerna, som har levt i Arktis i årtusenden och har utvecklat sin kultur i samklang med de unika naturförutsättningarna.

I dag är hoten mot Arktis allvarligare än någonsin förut. På få andra ställen på jordklotet har klimatförändringarna varit så omfattande och fått så dramatiska konsekvenser för växtliv, djur och människor. I klimatförändringarnas spår uppstår nya utmaningar. När isen smälter möjliggörs utvinning av naturresurser som finns i Arktis, och nya transportleder öppnas upp genom nordost- och nordvästpassagerna. Det innebär nya hot mot miljön och att risken för säkerhetspolitiska spänningar i regionen ökar.

Delar av Sverige ligger i Arktis, och Arktis är att betrakta som vårt lands absoluta närområde. Klimatförändringar, miljöhot och säkerhetspolitiska konflikter i Arktis kommer därför att ha direkt påverkan också på vårt land.

Herr ålderspresident! Regeringen presenterade den 25 januari en ny svensk miljöpolitik för Arktis. Av detta dokument kan man utläsa att regeringen vill höja ambitionen för sitt arbete och väljer att gå längre än tidigare regeringar.

Men vi måste också vara ärliga: Hoten mot Arktis är av en sådan karaktär att det krävs drastiska åtgärder. Jag har väldigt lite synpunkter på de förslag som regeringen presenterar i sin nya, svenska miljöpolitik för Arktis när det gäller att man vill kommunicera effekterna av klimatförändringarna i Arktis, ta fram rekommendationer i Arktiska rådet om resiliens och kräva full finansiell täckning av olje- och gasbolag för de kostnader som skulle kunna uppstå vid olyckor i Arktis. Men låt oss också vara ärliga: Dessa insatser är på inget sätt tillräckliga med de enorma hot som Arktis står inför.

Enligt uppskattningar finns en tredjedel av världens ännu ej upptäckta naturgasreserver och drygt 10 procent av världens oljereserver i Arktis. USA har redan gett oljebolag tillåtelse att borra i Alaska, östra Grönland kommer att öppnas upp för oljeborrning, och i nordligaste Ryssland pågår aktiva förberedelser för storskalig oljeutvinning.

Vänsterpartiet anser att Sverige måste agera för att förhindra exploatering av Arktis olje- och gasfyndigheter. Vi skulle därför vilja att Sverige verkar för en konvention för Arktis som förbjuder exploatering av regionens olje- och gastillgångar under de kommande 100 åren. En liknande konvention finns redan för Antarktis. I väntan på att en konvention är på plats bör Sverige agera för ett moratorium för olje- och gasutvinning i Arktis.

I dag regleras staters ansvar för oceanerna genom FN:s havsrättskonvention Unclos. I konventionen regleras bland annat näringsverksamhet, miljöfrågor och utvinning av naturtillgångar i världshaven. Sverige och över 160 länder har ratificerat konventionen. Alla länder som gränsar till Arktis har ratificerat och undertecknat konventionen – med ett undantag: USA. Det är därför viktigt att Sverige arbetar för att förmå USA att både underteckna och ratificera FN:s havsrättskonvention.

Vi måste också se att Arktis naturtillgångar och möjligheter till nya transportleder, som kan öppnas i klimatförändringarnas spår, gör att allt fler länder nu blickar norrut och börjar bevaka sina intressen, även med militära medel. Det visar sig bland annat genom en ökad militär närvaro i Arktis och att allt fler ökar sina anspråk på området.

Vänsterpartiet vill att Sverige tar initiativ till en konvention för Arktis, som skulle en innebära en demilitarisering av regionen. En sådan konvention finns redan för Svalbard och Björnön. Låt oss arbeta för att utvidga denna konvention till att omfatta hela Arktis.

Vi måste också inse att flera av de stater som nu visar ett allt större intresse för Arktis har kärnvapen. Vi vet att kärnvapen redan har befunnit sig i Arktis genom kärnvapenbestyckade ubåtar, som flera av staterna längs Arktis kanter har. Stora delar av världen omfattas i dag av kärnvapenfria zoner, eller zoner fria från massförstörelsevapen. De finns i Latinamerika, i Afrika och vid Sydpolen, på Antarktis. Vi vill att Sverige nu arbetar för att få till stånd en zon fri från kärnvapen och massförstörelsevapen även i Arktis. Därför yrkar jag bifall till Vänsterpartiets reservation 3.

Anf. 190 Kerstin Lundgren (C)

Herr ålderspresident! Jag är trots allt nyfiken av mig. Eftersom Vänsterpartiet och Miljöpartiet hade gemensamma reservationer för ett år sedan – det finns ingen representant från Miljöpartiet här – tänkte jag ställa en fråga. Hans Linde brukar nämligen läsa på ordentligt; det vet vi. Vad är det nya i den promemoria som har tagits fram? Det talas där om ett stärkt klimatarbete, ett bättre skydd av biologisk mångfald och ekosystem och ett hållbart resursutnyttjande. Vad är det nya i förhållande till den strategi som fortfarande gäller? Och hur förhåller sig den strategi som är så att säga regeringens till den promemoria som har tagits fram av Regeringskansliet? Jag är lite nyfiken att höra om Vänsterpartiet och Miljöpartiet möjligen har haft samråd kring dessa frågor.

Anf. 191 Hans Linde (V)

Herr ålderspresident! Jag kan svara nej. Vi har inte haft något samråd med Miljöpartiet och inte heller med Socialdemokraterna. Det dokument som har tagits fram och presenterades den 25 januari är ett dokument som regeringen har tagit fram i en egen process. I den processen har jag inte varit mer delaktig än Kerstin Lundgren. Mitt parti har inte varit mer delaktigt än Centerpartiet. Jag ska inte agera något slags stand-in för Miljöpartiet i denna debatt. De får ta ansvar för sina egna dokument och sina egna handlingar. Jag talar gärna om Vänsterpartiets politik och om den motion som vi presenterade förra mandatperioden med våra förslag och tankar om hur svensk arktisk politik borde utvecklas.

Jag ska vara ärlig. Jag har läst både den tidigare regeringens strategi och det som nu har presenterats i en promemoria från den nya regeringen. Jag tycker att de nödvändiga nya förslag som jag gärna hade velat se och som jag också har efterlyst i mitt anförande saknas. Jag hade önskat att den nya regeringen hade haft modet att gå längre i sin Arktispolitik.

Om jag ska försöka se någon skillnad i de uttalanden som den nya regeringen har gjort jämfört med den tidigare regeringens uttalanden tycker jag mig ändå se en vilja till en högre ambition och en större förståelse för de enorma klimatutmaningar som Arktis står inför. Men, Kerstin Lundgren, jag ser inte heller stora markanta skillnader i det dokument som den nya regeringen har presenterat jämfört med det som den tidigare regeringen presenterade. Det beklagar jag, eftersom varken detta dokument eller den strategi som Kerstin Lundgrens regering presenterade är på något sätt tillräckligt när det gäller de enorma utmaningar som Arktis står inför.

Anf. 192 Kerstin Lundgren (C)

Herr ålderspresident! Det var som sagt en första strategi som togs fram av vår regering. Jag utgår från att den alltjämt gäller. När jag nu läser den nya lilla promemorian som har kommit från regeringen noterar jag att när det gäller till exempel nya regionala instrument för de arktiska haven, som är en viktig fråga, talar man om USA:s initiativ till en förstudie och att Sverige kommer att delta aktivt. Det är den typen av markörer som jag förstår att Hans Linde ser som någon form av viljeyttring till att göra mer än den tidigare regeringen gjorde.

Herr ålderspresident! Utskottet hänvisar till den nya promemorian som en ny miljöpolitik för Arktis. I ärlighetens namn tycker jag att det är en obefintlig miljöpolitik som man kan läsa om i denna promemoria, och strategi saknas helt. Välkommen att yrka bifall till våra förslag och tillkännage för regeringen några goda uppslag för en stärkt miljöpolitik och en stärkt insats när det gäller till exempel de marina frågorna i Arktis.

Anf. 193 Hans Linde (V)

Herr ålderspresident! Jag hör vad Kerstin Lundgren säger. Men jag vet inte riktigt vad det har för relevans för Vänsterpartiet och för mitt anförande här i denna debatt. Det handlar nämligen om en promemoria som regeringen har tagit fram och som vi inte är ansvariga för. Dessa frågor får Kerstin Lundgren kanske ställa till senare talare från regeringspartierna.

Jag måste ändå säga att det på några punkter finns saker som regeringen här väljer att inte lyfta fram, och som den tidigare regeringen lyfte fram och som jag tyckte var problematiskt i den tidigare strategin. Jag ska ta ett mycket konkret exempel.

När det handlar om just oljeutvinning och gasutvinning i Arktis kommer jag ihåg hur den tidigare regeringen i sin strategi lyfte fram detta också som en möjlighet för det svenska näringslivet. Man såg att det fanns möjligheter till arbetstillfällen, till nya vinster och till exportframgångar för de svenska företagen i ett utvinna naturtillgångar i detta mycket känsliga område. Jag tyckte att det var problematiskt att man inte såg att detta var ett så stort hot och att vi snarare borde verka för att få till ett moratorium och ett stopp för utvinning av naturtillgångar i Arktis.

Den typen av skrivningar och förhoppningar om framtida svenska utvinningar av olje- och gastillgångar i Arktis ser jag inte i den nya regeringens promemoria om en ny svensk miljöpolitik för Arktis. Om dessa perspektiv tonas ned av den nya regeringen är jag den förste som välkomnar det.

Men till syvende och sist är det trots allt så att både i regeringens promemoria och i den tidigare regeringens strategi saknas tyvärr de nödvändiga insatser som krävs för att vi ska kunna rädda Arktis från klimatförändringarna, från miljöhoten och från växande säkerhetspolitiska spänningar i regionen.

Anf. 194 Pyry Niemi (S)

Herr ålderspresident! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

Arktis är lika stort som Afrika. En av skillnaderna, förutom klimatet, är att det i Afrika bor ca 900 miljoner människor och att det i Arktis bor ca 4 miljoner människor. En av anledningarna är givetvis att det helt enkelt inte är möjligt att bosätta sig i Arktis på samma sätt som i Afrika. Det gör därför beslutsfattandet och samordningen än viktigare när färre människor geografiskt har möjligheter att uppdatera och informera beslutsfattare om klimatförändringar, variationer i den unika naturen, havsmiljön och artrikedomen. Arktiska rådet har därför en oerhört viktig roll att fylla. Hoten mot det unika i Arktis blir allt fler. Klimatförändringarna leder till att isarna smälter, vilket leder till betydande utmaningar och givetvis förändringar i den nuvarande ekologiska balansen. Vissa djurarter minskar i population, och eventuellt andra tillkommer. Kraven på exploatering av naturresurser ökar exponentiellt, och önskemålen om nya fartygsleder som en följd av issmältningen skapar ytterligare utmaningar men också en del möjligheter.

Herr ålderspresident! Länderna i Arktiska rådet har krav på sig att nå konsensusbeslut. Det är naturligtvis en styrka men också en absolut utmaning. Länderna finansierar själva olika projekt för att skydda och utvärdera Arktis. Men samtidigt är ländernas agendor i många avseenden helt olika i fråga om Arktis framtid.

Samordningen av projekten blir därför extra viktig, och det är regeringens uppfattning både att samordningen av projekten måste effektiviseras och att finansieringen av projekten ska ha ökad transparens och långsiktighet så att projekt inte avbryts i förtid för att det saknas finansiering.

Project Support Instrument, PSI, är ett instrument för att fördela finansiellt stöd till prioriterade projekt inom Arktiska rådet. Medlemmarna bidrar frivilligt till instrumentet, vilket Ryska federationen, Norge, Finland, Island, USA, Sverige och Samerådet har valt att göra. Regeringen konstaterar att förutsättningarna för att bedriva vetenskapliga projekt inom ramen för Arktiska rådet till stor del är avhängiga av nationell finansiering men att instrumentet PSI är ett välkommet bidrag för att förbättra finansieringsmöjligheterna.

Herr ålderspresident! Det kanadensiska ordförandeskapet utvecklade en databas som ett instrument för att inventera och följa de olika projekten. Databasen innehåller alla pågående projekt inom Arktiska rådet, och sekretariatet uppdaterar den två gånger om året inför ämbetsmannakommittémötena. Den ger en god överblick över projektens status, målsättning och tidsramar. Regeringen anser att databasen är en god början till att skapa bättre överblick över den stora mängd projekt som pågår inom Arktiska rådet och att den därigenom på sikt kan bidra till en bättre fördelning av de resurser som finns.

Herr ålderspresident! Det är också viktigt att de rekommendationer som beslutas i Arktiska rådet följs upp av berörda myndigheter och departement. Här har Utrikesdepartementet ett särskilt ansvar, och ett enigt utskott lägger särskild vikt vid att Utrikesdepartementet har en sedvanligt noggrann uppföljning av rekommendationerna, speciellt i dessa tider då Arktiska rådets arbete har extra mycket möjligheter och utmaningar.

Regeringen anser i det nyligen debatterade pm:et att det krävs förstärkta resurser och insatser i Arktiska rådet kring klimat och förnybar energi, ökade krav på att högsta skyddsnivån säkerställs vid oljeborrning och prospektering, ökat rättsligt skydd för känslig natur och att det skapas institutioner som garanterar och säkerställer att fisket i Arktis sker på ett hållbart sätt.

Kuststaterna i Arktis utövar suveräna rättigheter när det gäller utvinningen och utforskningen av naturtillgångar i Arktis. Som jag nämnde tidigare blir det därför en extra utmaning kring målsättningarna för skyddandet av Arktis och dess unika natur och artrikedom.

Därför, herr ålderspresident, finns det ett särskilt behov av ett förstärkt skydd för havsområden utanför nationell jurisdiktion också i Arktis. Regeringen vill se ett tillämpningsavtal för FN:s havsrättskonvention med det övergripande målet att skydda och bevara den marina biologiska mångfalden i dessa områden och skapa de bästa förutsättningarna för att skydda hela Arktis.

Anf. 195 Kerstin Lundgren (C)

Herr ålderspresident! Jag är återigen nyfiken på hur man ska förhålla sig till pm:et. Ersätter detta pm på fem sidor den strategi på 58 sidor som Sverige tog fram 2011? Är det så man ska se det? Är pm:et regeringens Arktispolitik medan strategin ska kastas i papperskorgen, eller vad har det för status? Det vore intressant att veta för att kunna värdera detta, också för riksdagen när vi nu ska arbeta med uppföljning av regeringens arbete.

Anf. 196 Pyry Niemi (S)

Herr ålderspresident! Tack för frågan, Kerstin Lundgren! Jag ser det mer som en ytterligare förstärkning och även som en markering från regeringen att man ser lite mer noggrant på vissa frågeställningar. Den strategi som har tagits fram har dock naturligtvis en god grund i det som den förra riksdagen, och även regeringen, hade en – skulle jag vilja hävda – relativt god samsyn kring.

Vissa frågor har förstärkts i uppfattningen. Det är inte en totalt revolutionerande ny miljöpolitik, vilket jag tror att även Kerstin Lundgren inser, utan det handlar nog bara om att man har en ny inriktning i vissa frågor – eller kanske förstärker vissa ord och uppfattningar för att göra det ännu tydligare och markera. Jag tror nog att det successivt kanske kommer ett nytt strategidokument längre fram som är lika omfattande, 58 sidor, men det kan jag inte uttala mig om eftersom det ändå är regeringen som kommer att framlägga det inför riksdagen.

Anf. 197 Kerstin Lundgren (C)

Herr ålderspresident! Om jag tolkar regeringens företrädare i kammaren rätt kvarstår då till exempel avsnittet om ekonomisk utveckling i Arktis, som jag diskuterade i ett tidigare replikskifte med Hans Linde. Jag noterar att det i det lilla pm:et inte var revolutionerande nyheter, men jag är ändå nyfiken. Vad är den verkliga nyheten i pm:et?

Anf. 198 Pyry Niemi (S)

Herr ålderspresident! Jag vill ta fasta på följande, och jag tycker att Hans Linde sa det ganska bra. Framför allt regeringen har markerat tydligt när det gäller skyddsvärdet kring oljeprospektering. Jag förstår Kerstin Lundgrens tanke om ekonomisk utveckling. Eftersom detta inte har kommenterats med tydlighet i pm:et låter jag regeringen få återkomma med den kommentaren.

Det som står i pm:et är det som har framkommit som ytterligare komplement till den förra strategin som lades fram, och jag utgår ifrån att det kommer att komma ännu tydligare rekommendationer för de övriga kapitel som inte har kommenterats. I övrigt kvarstår strategin tills något ytterligare har framkommit.

Jag är dock ganska säker på följande, herr ålderspresident: När det gäller oljeprospektering och den typen av extra starka skydd, vilket anges i pm:et – och jag vet att det syns även i strategin, Kerstin Lundgren – är det en väldigt viktig extra markering från den nuvarande regeringen, och till viss del från den förra regeringen. Det tackar jag den förra regeringen för.

Anf. 199 Hans Linde (V)

Herr ålderspresident! Detta är ju inte bara en chans för utrikesutskottet att diskutera Riksrevisionens granskning; trots allt är det också den enda chansen vi i utskottet har, vad vi vet, att diskutera det regeringen den 25 januari lanserade som en ny svensk miljöpolitik för Arktis. Trots att klockan börjar bli mycket vill jag därför ta chansen att ställa några frågor till Pyry Niemi från Socialdemokraterna.

I det dokument regeringen har presenterat pratar man om att man ska kräva full finansiell täckning av olje- och gasbolag för eventuella framtida kostnader vid en olycka i Arktis, och det är gott så. Men det finns inga skarpa förslag i regeringens promemoria om hur man kan arbeta för att faktiskt stoppa olje- och gasutvinningen. Ska vi klara miljö- och klimatutmaningen och 1,5-gradersmålet måste vi se till att vi förhindrar olje- och gasutvinning, inte minst i Arktis där vi vet att utvinning skulle riskera så unika värden.

Vi vet att man har inlett oljeborrning i Alaska, att man tittar på östra Grönland och att det är mycket aktivitet i nordligaste Ryssland. Gazprom, Statoil och Shell är oerhört aktiva i regionen. Visserligen ser vi nu när oljepriset är lågt att många av företagen har valt att lägga arbetet på is – jag hörde att någon uppskattade ordvitsen – men alla inser att aktiviteterna kommer att påbörjas igen den dagen oljepriset börjar stiga.

Därför vill jag fråga Pyry Niemi: Hur kommer det sig att regeringen inte vill arbeta för ett stopp för olje- och gasutvinning? Det kan till exempel vara en konvention, vilket redan finns för Antarktis, eller ett moratorium för olje- och gasutvinning under de kommande åren.

Anf. 200 Pyry Niemi (S)

Herr ålderspresident! Jag tackar Hans Linde för stödet, som jag ändå uppfattar det som.

Det är väl också så, tänker jag, att det i ett läge där Arktiska rådet ska nå ett slags konsensusbeslut i många uppfattningar självklart finns en ingång från regeringen att möta upp på ett så konstruktivt sätt som möjligt. Men jag tar del av det Hans Linde säger, nämligen att vi måste vara oerhört observanta på att inte gå över de naturresurser och naturtillgångar som finns där.

Går vi inte in och markerar på ett bra och vettigt sätt kommer också många andra prospektörer att ta vara på de chanserna. Den uppfattningen delar jag fullt ut.

Jag vill inte förekomma regeringens uppfattningar i frågan, men jag kan ändå tänka mig att det säkerligen finns en ambition att vara så restriktiv som möjligt för att tillgodose helt andra källor av energi som vi kan använda och som är förnybara.

Jag är i likhet med Hans Linde oerhört oroad över den utveckling som har skett och de signaler som har getts när det gäller hela Arktis, att många prospektörer tycker att det här kan vara världens chans att göra någonting annat och hitta nya källor att jobba med.

Jag tror inte att vi har en annan uppfattning än vad Vänsterpartiet har i frågan om att skydda, vårda och värna så långt som möjligt. Men jag vill inte förekomma det som skrivits, utan jag tar med mig budskapet från Vänsterpartiet. Någonstans kanske vi möts i en fortsatt bra och konstruktiv diskussion i det här ärendet.

Anf. 201 Hans Linde (V)

Herr ålderspresident! Jag tackar Pyry Niemi för svaret.

Jag är inte naiv. Jag inser att det kommer att vara mycket svårt att få igenom något slags konvention eller moratorium i Arktiska rådet, med tanke på hur Arktiska rådet är konstruerat. Samtidigt känner jag att om man ska nå dit måste man börja resa kraven. Vi kan se att trots allt lyckas man när det gäller Antarktis att nå framgång med den typen av konvention.

Jag skulle också vilja lyfta en annan fråga när det gäller regeringens dokument En ny svensk miljöpolitik för Arktis. Även om det är starkt fokus på miljö- och klimatfrågorna saknar jag helt en analys av de säkerhetspolitiska konsekvenserna för Arktis och regionen av att isarna nu smälter, att nya transportleder öppnas upp och att allt fler länder blickar norrut, också militärt, för att säkra sina intressen. Vi har redan sett exempel på hur flera länder har valt att skicka upp kärnubåtar till Arktis. Här finns det ett intresse för Sverige att bevara Arktis som en fredlig region som vi kan samarbeta om, som kan knyta oss samman.

Jag har noterat hur den nya regeringen har valt att arbeta för till exempel en kärnvapenfri zon i Mellanöstern. Och vi ser även kärnvapenfria zoner i Latinamerika, i Afrika och i Antarktis. Jag är lite frågande till att den nya regeringen inte väljer att lyfta upp ett krav på en kärnvapenfri zon eller en zon fri från massförstörelsevapen i Arktis.

Det skulle vara intressant att höra från Pyry Niemi varför regeringen väljer att inte lyfta fram ett så viktigt krav.