Riksdagens arbetsformer

Betänkande 1990/91:KU42

Konstitutionsutskottets betänkande 1990/91:KU42

Riksdagens arbetsformer

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1990/91
KU42

Sammanfattning

I betänkandet behandlas vissa motioner från allmänna
motionstiden 1991 rörande riksdagens arbetsformer. Samtliga
motioner avstyrks. Utskottet aviserar en utvärdering av
försöksverksamheten med förändrad budgetbehandling i riksdagen
men föreslår att sista tidpunkten för avgivande av andra
anslagspropositioner än kompletteringspropositionen även under
1991/92 års riksmöte skall vara den 25 februari. Vidare föreslås
en förlängning av den ordning som gällt under innevarande
riksmöte för frågestundens förläggning samt vissa smärre
förändringar i reglerna för kammarens arbete. Till betänkandet
har fogats tre reservationer.

Motionerna

1990/91:K216 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar att varje riksdagens utskott skall
bestå av 15 ledamöter,

19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utvärdering av stiftade lagar.

1990/91:K228 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

4. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen
anförts om hur utvärdering och kontroll skall ske.

1990/91:K301 av Birgitta Hambraeus och Karin Israelsson (c)
vari yrkas att riksdagen uppdrar åt förvaltningsstyrelsen att
publicera riksdagsbesluten enligt vad som föreslagits i
motionen.

1990/91:K303 av Daniel Tarschys (fp) vari yrkas att riksdagen
godkänner den i motionen föreslagna förändringen av 8 kap. 1 §
första stycket riksdagsordningen.

1990/91:K311 av Hugo Andersson (c) vari yrkas

1. att riksdagen av talmanskonferensen begär en översyn av
arbetsformerna i riksdagen för kontroll av hur beslut verkställs
enligt vad som anförts i motionen.

1990/91:K316 av Lars Ahlmark (m) vari yrkas

1. att riksdagen uppdrar åt talmanskonferensen att övervaka
att riksdagens arbete strikt följer regeringsform,
riksdagsordning och andra lagar som reglerar riksdagens
verksamhet,

1990/91:K318 av Ylva Johansson (v) vari yrkas att riksdagen
beslutar begära att talmannen på prov låter anordna en
utmaningsdebatt av den typ som beskrivits i motionen.

1990/91:K320 av Hans Leghammar m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om
deltagande i utrikesnämnden.

1990/91:K321 av Anders Björck och Hans Leghammar (m, mp) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär att frågan om
sanningsförsäkran för den som lämnar upplysningar till
riksdagsutskott skyndsamt utreds i syfte att framlägga
lagförslag om sådan försäkran.

Utskottet

1. Utvärdering m.m.

Motionerna

Enligt motion 1990/91:K311 yrkande 1 av Hugo Andersson (c) bör
sådana förändringar vidtas i riksdagens arbetsformer att en
bättre kontroll möjliggörs från riksdagsledamöternas sida av hur
beslut tolkas och verkställs. Krav på att utskottens verksamhet
i högre utsträckning skall syfta till utvärdering av
verkställigheten av fattade beslut framförs också i motionerna
1990/91:K216 yrkande 19 av Carl Bildt m.fl. (m) samt
1990/91:K228 yrkande 4 av Inger Schörling m.fl. (mp).

Utskottets bedömning

Talmanskonferensen beslöt våren 1990 på förslag av såväl
finansutskottet som konstitutionsutskottet att tillsätta en
utredning om riksdagens arbetsformer och organisation. En
central uppgift för utredningen är att, mot bakgrund av den
betydelse som frågan om uppföljning och utvärdering av den
statliga verksamheten fått under senare år, göra en översyn av
den organisation som riksdagen har för dessa uppgifter. I detta
arbete ingår att undersöka frågan om hur en ökad samordning av
utskottens och riksdagens revisorers verksamhet skall kunna
åstadkommas. Syftet med motionerna K311 yrkande 1, K216 yrkande
19 samt K228 yrkande 4 är därmed tillgodosett.

2. Riksdagens laglydnad

Motionen

I motion 1990/91:K316 yrkande 1 av Lars Ahlmark (m) ges tre
exempel på vad motionären anser vara bristande respekt för
riksdagsordningens bestämmelser. Det första exemplet gäller
bestämmelsen i 1 kap. 4 § riksdagsordningen om tidpunkten för
riksmötets avslutande. Riksdagen har enligt motionären tagit för
vana att år efter år förlänga riksmötet till att pågå efter den
angivna tidpunkten 31 maj. Detta trots bestämmelsen att så får
ske endast om särskilda skäl föreligger. Enligt motionären har
riksdagsordningen på denna punkt kommit att sättas ur spel.

Det andra exemplet avser det förfarande med förenklad
motionsbehandling i vissa fall som tillämpats av bl.a.
jordbruksutskottet. I motionen ifrågasätts om detta förfarande
är förenligt med bestämmelserna i 4 kap. 3§ regeringsformen om
ärendenas beredning.

Slutligen erinras i motionen om att det under tiden
oktober--november 1990 fanns en lag som klart angav på vilken
nivå riksdagsledamöternas arvode skulle ligga, men att denna lag
inte tillämpades. Enligt motionären kan orsaken möjligen ha
varit att den kommande lagstiftningens retroaktiva verkan eljest
skulle ha framträtt i mer öppen dager.

I motionen sägs att det samlade intrycket av den redovisade
utvecklingen är att riksdagen nu måste välja om den i enlighet
med regeringsformen skall arbeta under lagarna eller om
förändrad praxis skall uppkomma ad hoc utan föregående beredning
och lagstiftning.

Utskottets bedömning

Utskottet vill först framhålla att den självklara
utgångspunkten är att riksdagens verksamhet i alla delar skall
följa bestämmelserna i riksdagsordningen och i annan
lagstiftning. I de fall arbetsbelastningen i riksdagen eller
ändrade förhållanden i övrigt leder till svårigheter härvidlag
bör initiativ tas till en översyn av såväl lagstiftningen som
arbetsordning i riksdagen.

Den av talmanskonferensen tillsatta utredningen kommer enligt
vad utskottet inhämtat utöver frågan om riksdagens utvärderande
verksamhet att behandla en rad frågor som rör riksdagsarbetets
organisation. Ett av de centrala områdena för utredningens
verksamhet rör årsrytmen i riksdagsarbetet. Den i motionen
berörda frågan om tidpunkten för riksdagsarbetets avslutande
kommer att behandlas i detta sammanhang. Utredningen kan också
förväntas behandla formerna för riksdagsärendenas beredning.
Utskottet kommer för sin del att i ett senare betänkande
behandla den i motionen berörda frågan om förfarandet med
förenklad motionsbehandling uppfyller regeringsformens krav på
beredning av ärenden.

När det gäller frågan om riksdagsledamöternas arvoden kan
utskottet konstatera att lagrådet fann (1990/91:KU10) att även
om en viss oklarhet vidlät stadgandet i 3§ första stycket i
lagen (1988:589) om ledamöternas arvoden torde utformningen dock
få till följd att det konstitutiva elementet vid bestämmande av
ledamotsarvodets storlek var förvaltningskontorets beslut om
arvodets beräkning. När denna beräkning skall företas sägs inte
uttryckligen. Lagrådet konstaterade att någon sådan beräkning
för tiden 1 oktober 1990 -- den 30 september 1991 inte hade
gjorts och drog slutsatsen att den föreslagna undantagsregeln
inte kunde sägas ha karaktären av retroaktiv lagstiftning, trots
att den avsåg förmåner för viss tid som redan förflutit.

Det är enligt utskottets mening en central och självklar
uppgift för talmanskonferensen att övervaka att riksdagens
arbete följer regeringsform, riksdagsordning och andra lagar som
reglerar riksdagens verksamhet. Något behov av ett särskilt
uppdrag från riksdagen av det slag som föreslås i motion K316
yrkande 1 föreligger enligt utskottets mening därför inte.

3. Val till vissa organ

Motionerna

I motion 1990/91:K216 yrkande 3 av Carl Bildt m.fl. (m)
erinras om den utökning av antalet ledamöter i utskotten från 15
till 17 som en majoritet i riksdagen beslöt om efter valet 1988.

Enligt motionärernas uppfattning var denna förändring ägnad
att öppna vägen för framtida snabba förändringar av
riksdagsordningen beroende på hur kommande val skulle komma att
utfalla. Övertygande skäl talar enligt motionen för att
riksdagen bör besluta återgå till tidigare gällande ordning med
15 ledamöter i varje utskott.

I motion 1990/91:K320 av Hans Leghammar (mp) föreslås en
utredning som syftar till att skapa förutsättningar för att
företrädare för samtliga i riksdagen representerade partier får
minst en ledamot i utrikesnämnden.

Utskottets bedömning

Riksdagen beslöt våren 1990 på förslag av utskottet
(1989/90:KU36) om en ändring av tilläggsbestämmelsen 4.3.1 till
riksdagsordningen. Förändringen innebär att antalet ledamöter i
utskotten fastställs av riksdagen på förslag av valberedningen.
Utskottet anförde i sammanhanget att huvudregeln alltjämt bör
vara att varje riksdagsutskott har 15 ledamöter. Med tanke på de
skiftande partimässiga förhållandena i riksdagen var det dock
önskvärt med en viss flexibilitet i ledamotsantalet utöver det
minimiantal av 15 som fastslås i riksdagsordningens
huvudbestämmelse. För att utskotten skulle kunna arbeta i
smidiga och effektiva former kunde det dock endast bli aktuellt
med en utökning med några enstaka platser. Undantagsvis kunde
man enligt utskottet tänka sig att ledamottalet var olika i
olika utskott.

Enligt motion K216 yrkande 3 föreligger en risk att riksdagen
i syfte att bereda alla riksdagspartier utskottsrepresentation
beslutar om ett så stort antal ledamöter i varje utskott att det
menligt påverkar effektiviteten i utskottsarbetet. Mot bakgrund
av vad utskottet tidigare anför är denna risk enligt utskottet
liten. Motionen avstyrks.

Utskottet behandlade våren 1990 också en motion rörande
utrikesnämndens sammansättning. Utskottet (1989/90:KU36) fann då
att utrikesnämnden, med hänsyn till sina uppgifter, borde vara
begränsad till sin storlek och ha proportionell sammansättning.
Förslaget i motionen förutsatte att man gav avkall på endera
eller båda dessa principer. Utskottet gör samma bedömning nu och
avstyrker motion K320.

4. Sanningsförsäkran vid utskottsutfrågning

Motionen

Enligt motion 1990/91:K321 av Anders Björck (m) och Hans
Leghammar (mp) är det otillfredsställande att det är möjligt att
vid utfrågning inför ett riksdagsutskott lämna felaktiga eller
vilseledande uppgifter liksom att förtiga viktig information,
utan att detta går att åtgärda juridiskt. Motionärerna
hemställer om en utredning i syfte att skyndsamt införa en
ordning med sanningsförsäkran inför ett riksdagsutskott. I
samband härmed bör övervägas om olika regler bör gälla för olika
kategorier av utfrågade. Att statsråd, statssekreterare och
politiskt sakkunniga bör avlägga sanningsförsäkran är enligt
motionen självklart.

Utskottets bedömning

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen behandlat motioner
om sanningsförsäkran vid utskottsutfrågningar. Senast skedde det
våren 1990 (1989/90:KU36). Utskottet framhöll bl.a. att en regel
om någon form av edgång eller sanningsförsäkran vid
utskottsutfrågning för att få effekt måste vara kopplad till
bestämmelser om plikt att delta i sådan utfrågning och att lämna
upplysningar. Utfrågningarna skulle då få en helt annan karaktär
än att vara ett led i utskottets inhämtande av sakupplysningar.
Utskottet vidhåller denna uppfattning. Motionen avstyrks.

5. Tidpunkten för val av talman

Motionen

I motion 1990/91:K303 av Daniel Tarschys (fp) påpekas att
talmännen och vice talmännen numera spelar en avgörande roll för
regeringsbildningen. Enligt motionären är det därför olyckligt
att nyval av talmän sker precis vid den tid efter ett val då
regeringsbildning i många fall måste ske. I vissa lägen skulle
oenighet om talmansposterna kunna fördröja och komplicera
bildandet av en ny regering. I motionen föreslås därför en
förändring av bestämmelsen i 8 kap. 1§ riksdagsordningen om
val av talmän. Innebörden av förslaget är att om statsministern
vid tidpunkten för första sammanträdet med kammaren efter ett
val anhållit om entledigande, skall talmansvalen anstå till dess
att regeringsskifte ägt rum.

Utskottets bedömning

Som även påpekas i motionen föreligger den komplikationen med
den föreslagna ordningen att riksdagens arbete under någon tid
skulle kunna komma att ledas av talmän som inte längre var
ledamöter av riksdagen. Utskottet finner detta betänkligt från
konstitutionell synpunkt. Därtill kommer att den nuvarande
ordningen enligt utskottets mening fungerat väl vid de
tillfällen då val av talmän i tiden sammanfallit med
regeringsbildning. Motionen avstyrks.

6. Nya debattformer i riksdagen

Motionen

De allmänpolitiska debatternas utformning behandlas i motion
1990/91:K318 av Ylva Johansson (v). Enligt motionären blir det
tyvärr sällan de enskilda ledamöternas "hjärtefrågor" som får
utrymme i dessa debatter, som i alltför liten utsträckning
skiljer sig från övriga debatter i kammaren. I motionen föreslås
att riksdagen på prov använder ett eller två av de tillfällen
som är avsatta för allmänpolitiska debatter till
utmaningsdebatter. I dessa skulle partierna få utmana varandra i
vilka debattämnen de ville. Detta skulle ge en möjlighet också
för regeringspartiets riksdagsledamöter att ställa ett
oppositionsparti till svars för dess politik eller för de olika
oppositionspartierna att ställa frågor till varandra. Partierna
skulle i förväg få lämna in sina utmaningar till lämplig
instans, t.ex. talmannen, som sedan i samråd med samtliga
partier skulle göra nödvändiga prioriteringar och fastställa
dagordningen.

Utskottets bedömning

Talmannen kan enligt bestämmelserna i 2 kap. 10§ tredje
stycket riksdagsordningen efter samråd med de av partigrupperna
utsedda ledamöterna i talmanskonferensen besluta att debatt utan
samband med annan handläggning får äga rum vid sammanträde med
kammaren. De allmänpolitiska debatterna, de utrikespolitiska
debatterna och finansdebatterna är exempel på sådana särskilt
anordnade debatter.

Konstitutionsutskottet (KU 1984/85:36) tillstyrkte 1985 ett
förslag från folkstyrelsekommittén om en försöksverksamhet med
nya arbetsformer i riksdagen som sedermera har permanentats. I
denna ingick bl.a. anordnande av fler debatter i aktuella
frågor. Utskottet påpekade att bestämmelserna i 2 kap. 10§
riksdagsordningen möjliggjorde sådana debatter.

Ett annat led i försöksverksamheten som kommit att bli ett
reguljärt inslag i riksdagsarbetet är att regeringen på
torsdageftermiddagarna skall kunna redovisa viktigare
regeringsbeslut vid en informationsstund som kan följas av
frågor från riksdagsledamöterna. Utskottet påpekade 1985 att det
enligt 3 kap. 6 § riksdagsordningen fanns möjlighet för
regeringen att lämna ett muntligt eller skriftligt meddelande
till riksdagen. Om meddelandet var muntligt kunde det enligt
utskottet utgöra utgångspunkten för en debatt.

Såväl debatter i aktuella ämnen som de föreslagna
informationsstunderna kunde således enligt utskottet anordnas
utan ändring i riksdagsordningen. Enligt utskottets mening fanns
det dock behov av närmare riktlinjer rörande bl.a. formerna för
informationsstunden. Det borde ankomma på utskottets arbetsgrupp
att överväga detta. Arbetsgruppen borde härvid samråda med
företrädare för talmanskonferensen och regeringen.

Under innevarande mandatperiod har på talmannens initiativ
bedrivits ytterligare försök med förändrade arbetsformer i
riksdagen. Försöksverksamheten har bl.a. innefattat ändrad
debattordning i de allmänpolitiska debatterna och övriga
särskilt anordnade debatter. Talmannen beslöt vidare vid starten
av innevarande riksmöte, efter samråd med partiernas företrädare
i talmanskonferensen, att med stöd av bestämmelserna i 2 kap. 10
§ riksdagsordningen vid några tillfällen under våren anordna
försök med en ny form av "frågestund" i riksdagen. Vid dessa
tillfällen skulle statsministern och några statsråd oförberedda
svara på korta frågor från riksdagsledamöterna.

Enligt utskottets mening är det värdefullt att arbetet med att
finna nya former för riksdagsdebatterna fortsätter. Förslag av
det slag som framförs i motion K318 får övervägas i ett sådant
sammanhang.

Utskottet vill dock betona att om nya typer av debatter är
avsedda att bli reguljära inslag i riksdagsarbetet bör formerna
för dem närmare regleras i riksdagsordningen. Detta gäller även
den speciella form av debatt som de nya "frågestunderna" utgör.
Utskottet vill i sammanhanget påpeka att dessa utgör en form för
särskilt anordnade debatter och inte har något samband med det
spörsmålsinstitut, dvs. interpellationer och enkla frågor, som
regleras i 12 kap. 5§ regeringsformen samt i 6 kap.
riksdagsordningen.

7. Publicering av riksdagsbeslut

Motionen

Riksdagsbesluten bör enligt motion 1990/91:K301 av Birgitta
Hambraeus och Karin Israelsson (båda c) publiceras med
sammanhållen text omedelbart efter det att beslut fattats. När
riksdagen fattat ett beslut bör ett häfte eller en bok utges i
vilken det underliggande utskottsbetänkandets text ändras så att
det klart framgår vad riksdagen beslutat. När riksdagsbeslutet
avviker från propositionen bör detta klart framgå och
avvikelserna listas i ett register med sidhänvisning. Enligt
motionen är det av stort demokratiskt intresse var de olika
partierna står. Texten bör därför avslutas med uppgifter om
vilka reservationer som lämnats mot besluten och vilka särskilda
yttranden som fogats därtill.

Utskottets bedömning

Enligt vad utskottet inhämtat pågår ett utvecklingsarbete inom
förvaltningskontoret i syfte att med datorteknikens hjälp göra
riksdagsbesluten mera lättillgängliga. Motionens förslag bör
övervägas i detta sammanhang. Någon riksdagens åtgärd därutöver
är enligt utskottets mening ej erforderlig.

8. Riksdagens budgetprocess

Pågående försöksverksamhet

Riksdagen beslöt våren 1988 (KU 1987/88:43) att inleda försök
med en förändrad budgetprocess i riksdagen under innevarande
mandatperiod. Målsättningen för försöket skulle vara att
budgetförslaget (utom kompletteringspropositionen) behandlas
före den 1 maj. För att uppnå detta mål var det önskvärt att
budgetpropositionen var mera fullständig än vad som varit fallet
tidigare. Anslagspropositionerna skulle under försöksperioden
lämnas senast den 25 februari i stället för den 10 mars. Med
början under senare delen av mars skulle sedan ske en samlad
behandling av varje utskottsområde av budgetförslaget.
Kompletteringspropositionen och andra ekonomiska åtgärdspaket
skulle under försöksperioden behandlas i finansutskottet efter
hörande av berörda utskott.

Utskottets bedömning

Utskottet har vid flera tillfällen redovisat erfarenheter från
den hittillsvarande försöksverksamheten. Senast skedde det våren
1990 (1989/90:KU36). Utskottet aviserade då att inför den
slutliga utvärderingen av försöket som avsågs göras under 1991
skulle synpunkter på erfarenheterna komma att inhämtas från
samtliga utskott.

Utvärderingen bör omfatta erfarenheterna från hela
mandatperioden, alltså även från det nu pågående budgetarbetet.
Utskottet har därför för avsikt att utföra den under hösten 1991
och därvid som tidigare angivits inhämta synpunkter från
samtliga riksdagens utskott.

På en punkt vill dock utskottet mot bakgrund av de gjorda
erfarenheterna redan nu föreslå att den ordning som gällt under
försöksperioden skall gälla även under nästa riksdagsår. Det
gäller frågan om tidpunkten för anslagspropositionernas
avgivande. För 1991/92 års riksmöte bör gälla att sådan
proposition får avlämnas senast den 25 februari.

9. Interpellationer och frågor

Pågående försöksverksamhet

Riksdagen beslöt våren 1989 (1988/89:KU37) att under 1989/90
års riksmöte pröva en ordning för frågestunderna som innebär att
dessa äger rum på tisdagar med början kl. 14.30. Sista tidpunkt
för inlämnande av fråga till denna frågestund fastställdes till
kl. 10.00 fredagen i föregående vecka. Utskottet föreslog våren
1990 (1989/90:KU36) att samma ordning skulle prövas under
innevarande riksmöte.

Utskottets förslag

Utskottet föreslår att den ordning som gäller för närvarande
prövas även under 1991/92 års riksmöte. Utskottet har dock
uppmärksammats på att bestämmelsen rörande tidpunkten för
frågornas avgivande kan behöva ges en mera villkorlig
utformning. Under tiden kort före riksmötets avslutande liksom
under sista veckan före juluppehållet kan arbetsförhållandena i
kammaren vara så ansträngda att tid för frågestund helt saknas.
Talmannen bör då ha möjlighet att inställa frågestunden under de
perioder som ärendebehandlingen tar all tid i kammaren.

Vidare bör det på grund av de problem som kan uppstå i samband
med helgdagar anges att talmannen kan bestämma att frågor för
att kunna besvaras vid kommande veckas frågestund skall ges in
vid en tidigare tidpunkt än kl. 10.00 på fredag.

Enligt 6 kap. 1 § andra stycket riksdagsordningen skall ett
statsråd, som inte besvarat en interpellation inom fyra veckor
från det den fått framställas, muntligen meddela riksdagen
varför svar uteblir eller anstår. Eftersom ett statsråd inte är
skyldigt att svara på en interpellation får ett sådant
meddelande inte följas av debatt. I samband med att
interpellationsinstitutet försöksvis reviderades ifrågasattes i
propositionen det fortsatta behovet av bestämmelsen. Därvid
gjordes dock endast den ändringen att ett statsråd skall kunna
överlämna till ett annat statsråd att meddela varför en
interpellation inte besvaras inom den stipulerade tiden. Som
regel lämnas dock meddelandet av det statsråd till vilket
interpellationen har ställts. Bestämmelsen medför att statsråd
inte sällan utan att ha något annat ärende i riksdagen måste
inställa sig för att meddela att svaret t.ex. på grund av
statsrådets eller interpellantens utrikes resor kommer att
lämnas senare än inom fyraveckorsperioden.

Enligt utskottet finns det därför skäl att revidera regeln så
att möjlighet även finns för ett statsråd att lämna riksdagen
ett skriftligt meddelande, vilket då läses upp i kammaren.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande utvärdering m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1990/91:K311 yrkande 1,
1990/91:K216 yrkande 19 och 1990/91:K228 yrkande 4,

2. beträffande riksdagens laglydnad

att riksdagen lämnar motion 1990/91:K316 yrkande 1 utan vidare
åtgärd,

3. beträffande utskottens ledamotsantal

att riksdagen avslår motion 1990/91:K216 yrkande 3,
res. 1 (m)

4. beträffande utrikesnämndens sammansättning

att riksdagen avslår motion 1990/91:K320,
res. 2 (v, mp)

5. beträffande sanningsförsäkran vid utskottsutfrågning

att riksdagen avslår motion 1990/91:K321,
res. 3 (m, mp)

6. beträffande tidpunkten för val av talman

att riksdagen avslår motion 1990/91:K303,

7. beträffande nya debattformer i riksdagen

att riksdagen avslår motion 1990/91:K318,

8. beträffande publicering av riksdagsbeslut

att riksdagen avslår motion 1990/91:K301,

9. beträffande riksdagens budgetprocess

att riksdagen antar det i bilaga införda förslaget till lag om
ändring i riksdagsordningen såvitt avser 3 kap. 2§,

10. beträffande interpellationssvar

att riksdagen antar det i bilaga införda förslaget till
lag om ändring i riksdagsordningen såvitt avser 6 kap. 1§,

11. beträffande frågestund
att riksdagen antar det i bilaga intagna förslaget till
lag om ändring i riksdagsordningen i den mån det inte omfattas
av mom. 9 och 10.

Stockholm den 23 april 1991

På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Kurt Ove Johansson (s),
Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans
Nyhage (m), Anita Modin (s), Torgny Larsson (s), Elisabeth
Fleetwood (m), Bengt Kindbom (c), Bo Hammar (v), Hans Leghammar
(mp), Ulla Pettersson (s), Rosa-Lill Wåhlstedt (s), Stig
Bertilsson (m), Ingela Mårtensson (fp) och Margareta Persson
(s).

Reservationer

1. Utskottens ledamotsantal (mom. 3)

Hans Nyhage, Elisabeth Fleetwood och Stig Bertilsson (alla m)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 4 som börjar
med "Enligt motion K216" och på s. 5 slutar med "Motionen
avstyrks" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet talar övervägande skäl för att riksdagen bör
besluta att återgå till tidigare gällande ordning med 15
ledamöter i varje utskott. Om ytterligare partier i framtida val
passerar 4-procentsspärren, men inte erhåller tillräckligt antal
mandat för att vara garanterade ordinarie platser i utskotten,
kommer troligen nya krav att resas om ytterligare ökning av
antalet ledamöter i utskotten. Det kommer att bli mycket svårt
att motsätta sig dessa krav. Med inte alltför orealistiska
antaganden om kommande valresultat skulle t.o.m. situationer
kunna uppstå då antalet ledamöter i riksdagen inte skulle förslå
för att besätta samtliga utskottsplatser.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:

3. beträffande utskottens ledamotsantal

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K216 yrkande 3
antar följande

Förslag till
Lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs att tilläggsbestämmelse 4.3.1 skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4.3.1
Antalet ledamöter i Varje utskott skall bestå
utskotten fastställs av av femton ledamöter.
riksdagen på förslag av
valberedningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och skall tillämpas
första gången vid riksdagens val av utskott efter nästa
riksdagsval.

2. Utrikesnämndens sammansättning (mom. 4)

Bo Hammar (v) och Hans Leghammar (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar
med "Utskottet behandlade" och slutar med "avstyrker motion
K320" bort ha följande lydelse:

I ett parlamentariskt system är det viktigt att vissa partier
inte diskrimineras när det gäller viktig samhällsinformation. De
partier som inte är representerade i utrikesnämnden har sämre
möjligheter att bedriva opinionsbildning i dagsaktuella
utrikespolitiska frågor. Av den anledningen anser utskottet att
alla riksdagspartier som passerat 4-procentsspärren bör vara
representerade i utrikesnämnden med minst en ledamot. En
utredning med syfte att skapa förutsättningar för detta bör
enligt utskottet göras. Motion K320 tillstyrks.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:

4. beträffande utrikesnämndens sammansättning
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K320 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Sanningsförsäkran vid utskottsutfrågning (mom. 5)

Hans Nyhage (m), Elisabeth Fleetwood (m), Hans Leghammar (mp)
och Stig Bertilsson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar
med "Utskottet har" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottet är det självfallet av största vikt att de
informationer som lämnas till utskotten är korrekta och
fullständiga. Frånvaron av regler om sanningsförsäkran i samband
med utskottsutfrågningar kan förmodligen förklaras av att sådana
var sparsamt förekommande vid tidpunkten för arbetet med nu
gällande regeringsform och riksdagsordning. Situationen i dag är
emellertid en helt annan. Så har t.ex. granskningen av
regeringen vuxit i omfattning och blivit mer inträngande. Det
finns enligt utskottet starka skäl att införa någon form av
sanningsförsäkran för dem som utfrågas av riksdagsutskotten.
Frågan bör därför bli föremål för skyndsam utredning. I samband
härmed bör övervägas om olika regler bör gälla för olika
kategorier av utfrågade. Att statsråd, statssekreterare och
politiskt sakkunniga bör avlägga sanningsförsäkran är enligt
utskottet självklart.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande sanningsförsäkran vid utskottsutfrågning

att riksdagen med bifall till motion 1990/91:K321 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Förslag till
Lag om ändring i riksdagsordningen
Bilaga

Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen1 att 3
kap. 2 §, 6 kap. 1 § samt tilläggsbestämmelse 6.2.3 skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
2 §
Budgetåret börjar den 1 juli. Regeringen skall senast den 10
januari, eller om hinder möter till följd av nyligen inträffat
regeringsskifte, snarast möjligt därefter avlämna proposition
med förslag till statsbudget (budgetproposition) för det närmast
följande budgetåret. Propositionen skall innehålla finansplan
och nationalbudget. Regeringen skall avgiva särskilt förslag
till slutlig reglering av statsbudgeten
(kompletteringsproposition). Sådant förslag skall om hinder ej
möter avlämnas före utgången av april månad.

Annan proposition angående Annan proposition angående
anslag för det närmast anslag för det närmast
följande budgetåret följande budgetåret
skall avlämnas senast den skall avlämnas senast den
10 mars, såvida regeringen 10 mars, såvida regeringen
icke finner att propositionens icke finner att propositionens
behandling kan uppskjutas till behandling kan uppskjutas till
följande riksmöte. Vid följande riksmöte. Vid
1990/91 års riksmöte 1991/92 års riksmöte
skall dock en sådan skall dock en sådan
proposition avlämnas senast proposition avlämnas senast
den 22 februari. den 25 februari.

Proposition med förslag om nytt eller väsentligen höjt anslag
eller om sådana riktlinjer för viss statsverksamhet som avses i
9 kap. 7§ regeringsformen bör innehålla uppskattning av
framtida kostnader för det ändamål som förslaget avser. Om
förslag till anslag grundar sig på plan för längre tid än den
för vilken anslaget har beräknats i propositionen, bör planen
redovisas.

6 kap.
1 §
Interpellation skall ha bestämt innehåll och vara försedd med
motivering. Interpellation bör väckas endast i angelägenhet av
större allmänt intresse. Talmannen får besluta att
interpellationen får framställas. Om talmannen finner att
interpellationen inte bör få framställas, skall han hänskjuta
frågan till riksdagen för avgörande. Riksdagens beslut fattas
utan föregående överläggning.

Om ett statsråd inte Om ett statsråd inte
besvarar en interpellation besvarar en interpellation
inom fyra veckor från det inom fyra veckor från det
att talmannen eller riksdagen att talmannen eller riksdagen
medgav att interpellationen medgav att interpellationen
fick framställas, skall ett fick framställas, skall ett
statsråd före statsråd före
utgången av denna tid utgången av denna tid
muntligen meddela riksdagen muntligen eller skriftligen
varför svar uteblir eller meddela riksdagen varför
anstår. Sådant svar uteblir eller anstår.
meddelande får ej följas Sådant meddelande får ej
av överläggning. följas av
överläggning.

Interpellation förfaller om den ej har besvarats vid det
riksmöte då den väcktes.

6.2.3

Vid 1990/91 års riksmöte Vid 1991/92 års riksmöte
skall följande tillämpas skall följande tillämpas
i stället för i stället för
tilläggsbestämmelse tilläggsbestämmelse
6.2.2. 6.2.2.

Frågor besvaras vid en Frågor besvaras vid en
frågestund varje tisdag som frågestund varje tisdag som
riksdagen sammanträder. Vid riksdagen sammanträder. Vid
denna frågestund besvaras denna frågestund besvaras
frågor som har ingivits frågor som har ingivits
till kammarkansliet senast kl. till kammarkansliet senast kl.
10 under fredagen i 10 under fredagen i
föregående vecka. föregående vecka.

Om arbetsförhållandena i Om arbetsförhållandena i
riksdagen kräver det får riksdagen kräver det får
talmannen besluta att talmannen utan hinder av vad
frågesvar skall lämnas som stadgas i föregående
på annan dag än stycke besluta att
tisdagen. Talmannen får frågesvar skall lämnas
även besluta att en annan dag än tisdag, att
fråga skall besvaras frågestund får
tillsammans med en inställas och att frågor
interpellation. för att besvaras kommande
vecka skall inges vid annan
tidpunkt än senast kl. 10
fredag. Talmannen får
även besluta att en
fråga skall besvaras
tillsammans med en
interpellation.

Meddelande om när en fråga skall besvaras skall anslås senast
kl. 14 dagen före sammanträdet och tas upp på
föredragningslistan.

Efter det att statsrådet har lämnat ett frågesvar får det
första anförandet från varje talare räcka längst två minuter och
varje följande anförande längst en minut. När ett statsråd
besvarar en fråga tillsammans med en interpellation tillämpas de
regler om anföranden som gäller för interpellationer.

En fråga som inte besvaras på dag som avses i andra eller
tredje stycket förfaller, om inte den ledamot som ingivit
frågan, senast kl. 10 följande fredag meddelar kammarkansliet
att frågan skall kvarstå till nästa frågestund.

Vid frågestund får talmannen utan hinder av
tilläggsbestämmelse 2.15.4 anvisa plats i plenisalen från vilken
talare skall yttra sig.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

1 Riksdagsordningen omtryckt 1988:1446. Senaste lydelse
av 3 kap. 2§ och tilläggsbestämmelse 6.2.3 1990:532.