Herr talman! Jag tror att jag avstår från att kommentera Carl Schlyter. Även om jag gärna skulle vilja tror jag inte att min tid räcker till för det. Jag ser fram emot en debatt i den frågan vid ett senare tillfälle.
Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet. Som sagts här tidigare innebär det att vi beviljar ansvarsfrihet, fastställer balans- och resultaträkning samt tillstyrker förslaget till vinstdisposition.
Moderaterna har ingen reservation, men jag vill ändå lyfta fram två reflektioner från betänkandet.
Den första handlar om det som Ingela Nylund Watz var inne på, nämligen att utskottet tycker att det är bra att man fortsätter att analysera resultatutvecklingen för Riksbankens vidkommande. Vi har länge känt till att den har och kommer att försämras väsentligt. Det beror i huvudsak på att avkastningen är väldigt låg på grund av det låga ränteläget. Man kan tänka att ränteläget snart förändras och att det blir bättre sedan när räntan stiger, men problemet är att det blir ännu sämre om räntan går upp. Anledningen är att förlusterna på värdepappren blir väsentligt mycket större.
Faktum är att det kan komma att bli betydande förluster för Riksbanken om räntorna går upp. Trots det anser Riksbanken att det egna kapitalet är fullt tillräckligt för beslutade penningpolitiska åtgärder och även för att vidta ytterligare åtgärder.
Detta för mig in på min andra reflektion, det vill säga penningpolitiken. Som utskottet har uttryckt och som Ingela Nylund Watz sa tidigare anser utskottet att Riksbanken har fört en extremt expansiv penningpolitik. Vi kommer att återkomma i utskottet till frågan om penningpolitiken och hur den har bedrivits, dels genom den årliga penningpolitiska utvärderingen, dels genom den externa utvärdering som har gjorts av Mervyn King och Marvin Goodfriend.
Men till dess vill jag belysa att räntan har sänkts. Även Ingela Nylund Watz nämnde detta. Den har sänkts från 0 procent, och vi har alltså negativ ränta. Den har sänkts från 0 till -0,35. Därtill har man köpt statsobligationer till ett värde av 135 miljarder och aviserat ytterligare köp. Den prognostiserade tidpunkten för när räntan ska höjas har flyttats fram.
Man ska ha med sig att detta sker i en omvärldsmiljö där massiva stimulanser har skett från många dominerande centralbanker. Jag tror att många skulle kalla detta ett penningpolitiskt experiment, särskilt med tanke på att centralbankerna faktiskt har vidtagit åtgärder som normalt sett inte ingår i deras löpande verksamhet.
I detta sammanhang måste man därför fråga: Hur självständig är Riksbanken? Kan den agera självständigt i relation till vad som händer i dess omvärld, det vill säga hur beroende är den av vilken penningpolitik som förs internationellt? Riksbanken själv säger att de penningpolitiska stimulanserna syftar till att stimulera och understödja svensk tillväxt samt få fart på inflationen.
Vi befinner oss i en unik situation, inte minst för svenskt vidkommande. Vi har i dagsläget en tillväxt på i storleksordningen 4 procent, och vi har högt kapacitetsutnyttjande, sjunkande arbetslöshet och minusräntor. Trots det är inflationen väldigt låg. Man får säga att det är en unik situation, minst sagt.
De massiva penningpolitiska stimulanser som sker har inneburit att vi har bibehållit en stabil och till och med något sjunkande växelkurs, och detta har i sin tur inneburit att vi har stärkt exportindustrins möjligheter att exportera. Vi har också sett resultatet av detta. Det är en del i att vi har så hög tillväxt som vi har, så i den bemärkelsen har penningpolitiken fungerat. Därtill har stimulanserna stärkt konsumtionen, vilket vi också ser ger resultat.
Utöver detta har vi haft massiva stimulanser från Migrationsverket, det vill säga den massiva invandring och migration vi har haft i landet har kostat rätt mycket pengar. Men de pengarna går ju rakt ut i ekonomin, då de människor som kommer hit också har behov av konsumtion. I dagsläget har vi alltså stimulanser på i storleksordningen 50 miljarder finanspolitiskt, utöver den penningpolitiska stimulansen, som går rakt ut i ekonomin. Detta är naturligtvis inget problem, under förutsättning att vi klarar av integrationen senare.
Jag menar att Sverige har gynnats och gynnas av att växa i alla bemärkelser, även när det gäller antalet medborgare. Jag tror att en del i att svensk ekonomi har gått så bra under senare år är att vi har blivit fler. Men detta förutsätter som sagt att man klarar av reformarbetet. Allt jag säger är egentligen att detta är ytterligare stimulanser utöver de penningpolitiska stimulanserna.
Min första fråga går till Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Nu har Carl Schlyter lämnat kammaren och kan kanske inte svara, men jag måste ändå ställa frågan: Anser man att det är rätt att stimulera med ytterligare 10 miljarder i denna miljö, utöver de stimulanser som redan sker, särskilt med tanke på den oförmåga som finns när det gäller att genomföra nödvändiga reformer?
Vi har hög tillit till våra institutioner i Sverige. Vi har så att säga en hög teknokratisk tillit. Det gäller förresten inte bara på den nationella arenan utan även utomstående bedömare, till exempel IMF och OECD. De har pekat på de nödvändiga reformer Sverige måste genomföra för att undvika framtida problem och att svensk ekonomi drabbas.
Detta för mig in på min andra fråga till Socialdemokraterna: Ser ni ett behov av ett bättre fungerande samspel mellan finanspolitiken och penningpolitiken? Jag undrar vad Socialdemokraterna anser i det sammanhanget. Jag har inga svar själv, men jag vill gärna få en diskussion om dessa frågor. På vilket sätt skulle vi från riksdagens sida bättre kunna granska samspelet mellan finanspolitiken och penningpolitiken och få det att fungera bättre?
Vi kan inte ha en ordning där det ena hanterar saker självständigt utan att ta ansvar för och hänsyn till det andra. Det är min bestämda uppfattning. Jag skulle gärna vilja få igång en diskussion runt den frågan.
Jag har en kort kommentar till den fråga som Ingela Nylund Watz lyfte upp och som rör översyn av riksbankslagen. Det var faktiskt vi som initierade att en sådan skulle komma till stånd. Anledningen till att vi ska göra det ser vi i Mervyn Kings och Marvin Goodfriends externa utvärdering, men vi hade kunnat komma fram till det ändå med tanke på det exceptionella läge vi befinner oss i.
I det sammanhanget finns Ukrainalånet med. Jag vill bara säga att jag inte vill ifrågasätta Riksbankens engagemang när det gäller dess deltagande och arbete tillsammans med IMF. Jag tycker att det är bra och något som gynnar Sveriges ekonomi och exportmöjligheter men också tillväxten och möjligheterna att fördela välstånd i ett globalt perspektiv.
Däremot finns det kanske anledning att se över möjligheten för Riksbanken ur ett konstitutionellt perspektiv, det vill säga vilka möjligheter och rättigheter Riksbanken ska ha att själv bestämma det engagemanget. Det finns säkert anledning att se över det.
Därför ser jag fram emot att vi senare får diskutera riksbankslagen, men till dess hoppas jag att vi ska kunna ha en diskussion om de frågor som jag lyfte i dag tillsammans med Socialdemokraterna.
