Riksbankens förvaltning 2015

Herr talman! Vi ska nu behandla det årliga betänkandet om Riksbankens förvaltning.

Riksbankens förvaltning 2015

Jag vill inledningsvis yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner från den allmänna motionstiden som behandlas i betänkandet.

Med förslaget till beslut beviljas Riksbanksfullmäktige ansvarsfrihet för förvaltningen av Riksbanken 2015. Riksbankens resultat- och balansräkning för 2015 fastställs, och Riksbanksfullmäktiges förslag till disposition av Riksbankens vinst för 2015 godkänns.

Riksbankens vinst för 2015 var 1,9 miljarder kronor, vilket är en minskning med 1,3 miljarder jämfört med 2014. Det kan huvudsakligen förklaras av att valutorna i valutareserven i genomsnitt försvagades i förhållande till den svenska kronan.

Riksbanken gör också fortsättningsvis bedömningen att resultaten de kommande fem åren kommer att bli betydligt lägre än de föregående fem åren oavsett om räntorna förblir låga eller stiger. Om det senare inträffar kan Riksbanken på kort sikt drabbas av förluster, vilket medför att bankens möjligheter att lämna utdelning till staten kommer att försvåras.

Utskottet framhåller mot denna bakgrund att det är bra att Riksbanken fortsätter att analysera vilken resultatutveckling som är möjlig de närmaste åren med tanke på de effekter som utvecklingen av växelkurser och internationella räntor kan ha på Riksbankens tillgångar.

Riksbanken kommer ändå genom förslaget i betänkandet att leverera 2,8 miljarder till statens budget, vilket bör noteras är mer än den vinst banken gjorde 2015. Bakgrunden till detta är att utdelningen bygger på en beslutad beräkningsmodell som innebär att man räknar ett medeltal på resultatet ett antal år tillbaka.

Herr talman! På det penningpolitiska området har Riksbanken under 2015 fört en extremt expansiv linje för att stödja den positiva utvecklingen i svensk ekonomi och för att understödja inflationsuppgången. Reporäntan sänktes successivt från 0 procent vid årets början till -0,35 procent vid årets slut. Därutöver har Riksbanken köpt svenska nominella statsobligationer för 135 miljarder kronor. Prognosen för när reporäntan ska börja höjas har flyttats fram från mitten av 2016 till början av 2017.

När det gäller Riksbankens ansvar för ett säkert och effektivt betalningsväsen bedömer Riksbanken att det svenska finansiella systemet i huvudsak fungerar bra men att det finns sårbarhet i banksystemets struktur och risker kopplade till det låga ränteläget och hushållens skuldsättning. Banken har under lång tid pekat på behovet av åtgärder för att stärka makrotillsynen, till exempel ett amorteringskrav - vilket nu också blir verklighet.

Herr talman! Riksbanken fortsatte sitt internationella engagemang för att stärka det finansiella systemet genom bland annat arbetet i den så kallade Baselkommittén, rådet för finansiell stabilitet, FSB, och Bank for International Settlements, BIS. Arbetet i IMF fortsatte att fokuseras på att tillsammans med Finansdepartementet utveckla Sveriges position i policyfrågor inför IMF:s exekutivstyrelse.

Värt att notera är att till skillnad från hur det lät när vi diskuterade detta förra året har den amerikanska kongressen nu antagit förslaget om reformering av röststyrkorna inom IMF till förmån för utvecklingsländerna. Det är en reform som Sverige drivit på för under många år och som vi givetvis välkomnar.

Herr talman! I september tecknade Riksbanken ett swapavtal på sex månader med Ukrainas centralbank som omfattar köp och försäljning av högst 500 miljoner amerikanska dollar mot den ukrainska valutan. Det är värt att notera att direktionen inte var enig i detta beslut.

Denna fråga är också ett av flera skäl till varför det efter många år med nuvarande lagstiftning känns angeläget att göra en översyn av riksbankslagen.

Herr talman! Vid årets slut var Riksbankens finansiella tillgångar värda 661,9 miljarder medan skulderna värderades till 483,9 miljarder. På tillgångssidan utgör guld- och valutareserven 74 procent. Avkastningen var -7 miljarder varav valutareserven svarade för -6,8 miljarder på grund av att valutorna i genomsnitt försvagats mot kronan.

Herr talman! Utskottet bedömer att tillverkningen och försörjningen av kontanter i Sverige fungerar bra och att det i dag inte finns anledning att förändra upphandlingen av sedlar och mynt.

Utskottet anser inte heller att det i dagsläget är aktuellt att ta ställning till om Sverige ska gå med i EMU.

Avslutningsvis anser utskottet inte heller att det finns anledning att ta hem guldreserven eller genomföra ytterligare inspektioner i de fyra centralbanker i Storbritannien, Kanada, USA och Schweiz där guldet förvaras.

Herr talman! Vi har väl alla vid det här laget kunnat notera att vi under året har fått nya tjugor, femtiolappar, tvåhundralappar och tusenlappar. Första etappen av Riksbankens utbyte av sedlar och mynt är därmed genomförd.

Jag vill till sist uppmärksamma kammaren på att vi under juni månad kommer att få möjlighet att göra en djupare analys av Riksbankens verksamhet utifrån den utvärdering som gjorts av de internationella utvärderarna Goodfriend och King.

(Applåder)

Herr talman! Jag ska tala om en enskild motion som jag har väckt och som vi egentligen inte har diskuterat i riksdagen. När jag ser betänkandet inser jag att jag kanske borde ha betonat att den skulle lottas till försvarsutskottet. Jag är likt utskottet inte orolig för försörjningen av sedlar. Riksbanken har lager, och företaget som tillverkar dem har kompetens.

Min oro är mer säkerhetspolitisk. Jag tror att de flesta i kammaren tycker att vore fel att lägga ut försvaret på entreprenad till ett familjeägt amerikanskt bolag. Är inte försvaret av kunskapen om hur vi tillverkar våra sedlar minst lika viktig som försvaret av landet? Vi känner till många exempel i historien när länder har attackerat andra länder och försökt destabilisera dem genom att förfalska deras pengar och skapa minskat förtroende för deras ekonomi.

Det är märkligt att vi har ett avtal med ett land och ett familjeföretag som vi helt saknar kontroll över och har begränsad insyn i. Det är ett land som inte lämnar ut medborgare till oss om de begår brott. Om företaget har en oärlig anställd saknar vi kontroll för att skydda våra ekonomiska intressen, utan vi måste lita på att ett annat lands rättsväsen sköter det åt oss.

Dessutom har vi svårt att göra bakgrundskontroller och säkerställa att det är ärliga personer som arbetar i detta bolag eftersom de arbetar i ett annat land. Vi har heller inte kontroll över om detta bolag säljs vidare. Vad händer om familjen tröttnar och vill sälja bolaget till kinesiska staten eller till en riskkapitalist i ett skatteparadis? Skulle vi verkligen uppskatta det? Vill vi verkligen att vår valuta ska tryckas av oseriösa individer eller att vi åtminstone inte har kontroll över det utan måste vänta till nästa upphandling för att avbryta ett sådant kontrakt?

Jag inser att detta kanske mer hör hemma i försvarsutskottet och att det är därför min motion inte har blivit ordentligt behandlad i betänkandet. Den oro jag tar upp är inte den som betänkandet svarar på. Jag delar helt finansutskottets värdering att det inte är någon fara för att pengarna tar slut i Sverige. Jag är orolig för att det finns för mycket pengar som vi inte har kontroll över och som trycks i smyg eller att kunskapen säljs till oseriösa individer som behöver pengar tillfälligt eller är kriminella.

Därför är det helt rimligt att vi tar den lilla extrakostnad och det lilla problem det innebär att köpa in rätt kompetens för att tillverka våra sedlar och mynt och att Riksbanken återtar kontrollen över detta. Ja, det kostar antagligen lite mer. Ja, de behöver köpa in extern kompetens för att få världens bästa och säkraste sedlar och mynt.

Det är ett litet pris att betala för att få kontroll över den valuta som vi alla i riksdagen är villiga att försvara med hundratals miljarder när det krisar.

Bör vi då inte vara villiga att också försvara våra fysiska sedlar och mynt med några miljoner eller kanske upp till 100 miljoner? Det är det värt, anser jag.

Jag får motionera nästa år igen, och då får vi se vad försvarsutskottet säger. Kanske har jag bättre lycka då.

Jag talar alltså om mitt eget förslag, min enskilda motion, men jag hoppas att riksdagen nästa år anser att det är en bra åsikt.

Herr talman! Jag tror att jag avstår från att kommentera Carl Schlyter. Även om jag gärna skulle vilja tror jag inte att min tid räcker till för det. Jag ser fram emot en debatt i den frågan vid ett senare tillfälle.

Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet. Som sagts här tidigare innebär det att vi beviljar ansvarsfrihet, fastställer balans- och resultaträkning samt tillstyrker förslaget till vinstdisposition.

Moderaterna har ingen reservation, men jag vill ändå lyfta fram två reflektioner från betänkandet.

Den första handlar om det som Ingela Nylund Watz var inne på, nämligen att utskottet tycker att det är bra att man fortsätter att analysera resultatutvecklingen för Riksbankens vidkommande. Vi har länge känt till att den har och kommer att försämras väsentligt. Det beror i huvudsak på att avkastningen är väldigt låg på grund av det låga ränteläget. Man kan tänka att ränteläget snart förändras och att det blir bättre sedan när räntan stiger, men problemet är att det blir ännu sämre om räntan går upp. Anledningen är att förlusterna på värdepappren blir väsentligt mycket större.

Faktum är att det kan komma att bli betydande förluster för Riksbanken om räntorna går upp. Trots det anser Riksbanken att det egna kapitalet är fullt tillräckligt för beslutade penningpolitiska åtgärder och även för att vidta ytterligare åtgärder.

Detta för mig in på min andra reflektion, det vill säga penningpolitiken. Som utskottet har uttryckt och som Ingela Nylund Watz sa tidigare anser utskottet att Riksbanken har fört en extremt expansiv penningpolitik. Vi kommer att återkomma i utskottet till frågan om penningpolitiken och hur den har bedrivits, dels genom den årliga penningpolitiska utvärderingen, dels genom den externa utvärdering som har gjorts av Mervyn King och Marvin Goodfriend.

Men till dess vill jag belysa att räntan har sänkts. Även Ingela Nylund Watz nämnde detta. Den har sänkts från 0 procent, och vi har alltså negativ ränta. Den har sänkts från 0 till -0,35. Därtill har man köpt statsobligationer till ett värde av 135 miljarder och aviserat ytterligare köp. Den prognostiserade tidpunkten för när räntan ska höjas har flyttats fram.

Man ska ha med sig att detta sker i en omvärldsmiljö där massiva stimulanser har skett från många dominerande centralbanker. Jag tror att många skulle kalla detta ett penningpolitiskt experiment, särskilt med tanke på att centralbankerna faktiskt har vidtagit åtgärder som normalt sett inte ingår i deras löpande verksamhet.

I detta sammanhang måste man därför fråga: Hur självständig är Riksbanken? Kan den agera självständigt i relation till vad som händer i dess omvärld, det vill säga hur beroende är den av vilken penningpolitik som förs internationellt? Riksbanken själv säger att de penningpolitiska stimulanserna syftar till att stimulera och understödja svensk tillväxt samt få fart på inflationen.

Vi befinner oss i en unik situation, inte minst för svenskt vidkommande. Vi har i dagsläget en tillväxt på i storleksordningen 4 procent, och vi har högt kapacitetsutnyttjande, sjunkande arbetslöshet och minusräntor. Trots det är inflationen väldigt låg. Man får säga att det är en unik situation, minst sagt.

De massiva penningpolitiska stimulanser som sker har inneburit att vi har bibehållit en stabil och till och med något sjunkande växelkurs, och detta har i sin tur inneburit att vi har stärkt exportindustrins möjligheter att exportera. Vi har också sett resultatet av detta. Det är en del i att vi har så hög tillväxt som vi har, så i den bemärkelsen har penningpolitiken fungerat. Därtill har stimulanserna stärkt konsumtionen, vilket vi också ser ger resultat.

Utöver detta har vi haft massiva stimulanser från Migrationsverket, det vill säga den massiva invandring och migration vi har haft i landet har kostat rätt mycket pengar. Men de pengarna går ju rakt ut i ekonomin, då de människor som kommer hit också har behov av konsumtion. I dagsläget har vi alltså stimulanser på i storleksordningen 50 miljarder finanspolitiskt, utöver den penningpolitiska stimulansen, som går rakt ut i ekonomin. Detta är naturligtvis inget problem, under förutsättning att vi klarar av integrationen senare.

Jag menar att Sverige har gynnats och gynnas av att växa i alla bemärkelser, även när det gäller antalet medborgare. Jag tror att en del i att svensk ekonomi har gått så bra under senare år är att vi har blivit fler. Men detta förutsätter som sagt att man klarar av reformarbetet. Allt jag säger är egentligen att detta är ytterligare stimulanser utöver de penningpolitiska stimulanserna.

Min första fråga går till Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Nu har Carl Schlyter lämnat kammaren och kan kanske inte svara, men jag måste ändå ställa frågan: Anser man att det är rätt att stimulera med ytterligare 10 miljarder i denna miljö, utöver de stimulanser som redan sker, särskilt med tanke på den oförmåga som finns när det gäller att genomföra nödvändiga reformer?

Vi har hög tillit till våra institutioner i Sverige. Vi har så att säga en hög teknokratisk tillit. Det gäller förresten inte bara på den nationella arenan utan även utomstående bedömare, till exempel IMF och OECD. De har pekat på de nödvändiga reformer Sverige måste genomföra för att undvika framtida problem och att svensk ekonomi drabbas.

Detta för mig in på min andra fråga till Socialdemokraterna: Ser ni ett behov av ett bättre fungerande samspel mellan finanspolitiken och penningpolitiken? Jag undrar vad Socialdemokraterna anser i det sammanhanget. Jag har inga svar själv, men jag vill gärna få en diskussion om dessa frågor. På vilket sätt skulle vi från riksdagens sida bättre kunna granska samspelet mellan finanspolitiken och penningpolitiken och få det att fungera bättre?

Vi kan inte ha en ordning där det ena hanterar saker självständigt utan att ta ansvar för och hänsyn till det andra. Det är min bestämda uppfattning. Jag skulle gärna vilja få igång en diskussion runt den frågan.

Jag har en kort kommentar till den fråga som Ingela Nylund Watz lyfte upp och som rör översyn av riksbankslagen. Det var faktiskt vi som initierade att en sådan skulle komma till stånd. Anledningen till att vi ska göra det ser vi i Mervyn Kings och Marvin Goodfriends externa utvärdering, men vi hade kunnat komma fram till det ändå med tanke på det exceptionella läge vi befinner oss i.

I det sammanhanget finns Ukrainalånet med. Jag vill bara säga att jag inte vill ifrågasätta Riksbankens engagemang när det gäller dess deltagande och arbete tillsammans med IMF. Jag tycker att det är bra och något som gynnar Sveriges ekonomi och exportmöjligheter men också tillväxten och möjligheterna att fördela välstånd i ett globalt perspektiv.

Däremot finns det kanske anledning att se över möjligheten för Riksbanken ur ett konstitutionellt perspektiv, det vill säga vilka möjligheter och rättigheter Riksbanken ska ha att själv bestämma det engagemanget. Det finns säkert anledning att se över det.

Därför ser jag fram emot att vi senare får diskutera riksbankslagen, men till dess hoppas jag att vi ska kunna ha en diskussion om de frågor som jag lyfte i dag tillsammans med Socialdemokraterna.

Herr talman! Det gläder mig, Jörgen Andersson, att vi i princip är överens om allt i betänkandet. Men jag tycker att det är lite underligt att du försöker dra igång en budgetpolitisk debatt i anslutning till kanske ett av de mest formella ärenden vi har att hantera, även om frågorna är intressanta.

För att svara på dina två konkreta frågor: Du undrar till att börja med ifall vi tycker att det är riktigt att stimulera den kommunala ekonomin med ytterligare 10 miljarder kronor. Svaret på den frågan är mycket enkel: Ja, det tycker vi.

Det är nämligen otroligt mycket som behöver göras i den svenska välfärden, inte minst i ett läge där kommunerna på många håll runt om i landet under ett antal år har haft det mycket bekymmersamt att få sina ekonomier att gå ihop. Då är det oerhört viktigt att nu se till att kommunerna får möjligheter att göra ytterligare personalförstärkningar som gör att vi kan se till att få en bättre äldreomsorg, kan förstärka satsningarna i skolan och kan vidta ytterligare åtgärder för att få fler i vuxenutbildning eller vilka åtgärder det nu kan handla om.

Vi tror nämligen att det i sin tur bidrar till att öka sysselsättningen ganska rejält med flera tiotusentals personer de kommande åren. Det är bra för svensk ekonomi och svenska skatteintäkter. Svaret är alltså otvivelaktigt: Ja, det är helt rätt också i den här ekonomiska miljön att ge möjligheter till kommunerna att bedriva en aktiv välfärdspolitik.

När det handlar om frågan om samspelet mellan finanspolitiken och penningpolitiken: Vi lär återkomma till det. Det hör väl också till god ton att säga att vi är för ett kontinuerligt samtal om detta, Jörgen Andersson och jag, inom ramen för en arbetsgrupp i finansutskottet.

Herr talman! Ledamoten Nylund Watz ser inte samspelet mellan penningpolitiken och finanspolitiken, och det bekymrar mig mycket. Även om orden säger att man gärna vill utveckla granskningen och verkligen få samspelet att fungera ser man ändå inte problemen.

Jag vill påstå att det är större praktiska problem. Även om Ingela Nylund Watz förespråkar stimulanser till kommunerna kommer hon inte att få tag i de behov som finns. Det finns inte lärare att få tag i. Det finns inte socialsekreterare. Det finns inte människor på Arbetsförmedlingen. Det finns inte människor att få tag i på Försäkringskassan. Det finns inga sjuksystrar, och det finns inga undersköterskor.

Problemet är att man skickar 10 miljarder ut i tomma intet utan att ha reformerna. Man måste ha reformerna för att kunna ordna de kompetensutbildningar och kompetenshöjande åtgärder som krävs för att man ska få den försörjning som behövs. Risken finns att pengarna hamnar i ett tomt hål där de inte alls gör den nytta som Ingela Nylund Watz efterfrågar, så att man får välfärdssystemet att fungera bättre.

Min kritik riktar sig inte bara mot att man stimulerar kommunerna utan att man stimulerar kommunerna utan att tänka på att pengarna gör nytta på rätt ställe. Reformerna måste ju till för att du ska få någon nytta av dina stimulanser.

Bara för att avsluta med din inledande kommentar: Jag tycker att det är trevligt att vi kan ha en liten budgetpolitisk debatt om vi inte kan hitta några konflikter någon annanstans.

Herr talman! Tack, Jörgen Andersson, för att du erkänner att det var en konstruerad budgetdebatt! Men inte desto mindre ska jag väl ge dig en replik så här på slutet.

Om man inte tror på att kommunerna ser sina egna behov och har kunskaper om hur de skulle kunna lösa komplicerade situationer när det brister i välfärden med hjälp av de här extra pengarna, då har man liksom gett upp. Men det har väl aldrig varit Moderaternas starka gren att tro att de kommunala företrädarna kan lösa bekymmer som de ser i den egna kommunen.

Vi har en helt annan syn. Vi har levererat hundratals förslag inom välfärdsområden med kompetensutveckling, kompetenslyft, ytterligare satsningar inom vuxenutbildning och satsningar på skolan. Med de ytterligare 10 miljarderna finns det naturligtvis oerhört mycket större möjligheter för kommunerna att klara välfärdsuppdraget än om de inte hade fått 10 miljarder. Det måste väl ändå Jörgen Andersson kunna erkänna.

När det handlar om ifall det är bra eller dåligt med de här 10 miljarderna tror jag faktiskt att Jörgen Andersson och jag får vänta och se hur verkligheten faller ut när det kommer fler lärare, när det kommer fler undersköterskor och när det blir tätare med personal i hemtjänsten. Då får väl verkligheten avgöra ifall Jörgen Andersson eller jag har rätt.

När det handlar om den mer övergripande frågan om samspelet mellan penningpolitiken och finanspolitiken är naturligtvis inte sista ordet sagt. Vi har all anledning att fundera över detta och kommer också att göra det under de kommande månaderna. Jag är också helt säker på att det i den utredning som vi är överens om att vi bör göra om riksbankslagen kommer att vara en frågeställning av central betydelse.

(Applåder)

Herr talman! Jag tycker att det är lite symtomatiskt att Ingela Nylund Watz helt och hållet fastnar i sin satsning på 10 miljarder till kommunerna. Jag är helt övertygad om att kommunerna ser sina behov - helt övertygad. Dessutom har många kommuner vittnat och sagt: Vi vet precis vad vi behöver, men vi kommer inte att bli hjälpta av att få en massa pengar, för vi behöver andra saker - behöver tillgång till sjuksystrar, lärare och så vidare.

Men för att lämna den debatten lite - det är ju bara en spinoff på det vi egentligen borde diskutera: Jag är bekymrad över att Ingela Nylund Watz över huvud taget inte bekymrar sig över de extrema och massiva stimulanser som vi har i svensk ekonomi i dag. Vi har finanspolitiska stimulanser som inte tar hänsyn till de redan massiva penningpolitiska stimulanserna.

Ser inte Socialdemokraterna över huvud taget några problem med att obalanser byggs upp i svensk ekonomi? Ser man inga bekymmer med att vi överstimulerar tillgångsvärden så att vi får risk för bubblor i vår ekonomi? Hur ska vi hantera detta när vi kommer till en lågkonjunktur. Om vi har så höga stimulanser i dag, hur ska det hanteras sedan? Vi bygger upp underskott i svensk ekonomi genom att fortsätta att stimulera i budgeten, utan att ta in något som helst långsiktigt och hållbart ekonomiskt tänkande genom att spara i ladorna när vi har en god ekonomi för att klara oss när vi får en sämre ekonomi.

Jag tycker att det är bekymmersamt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)